OM BARNS MUSISKA EKOLOGI
/ KUNSKAPANDE PROCESS
i förhållande till
DEN HELA ANALOGA GESTALTEN
Utdrag ur min fria skrivning i MUSIKPSYKOLOGI 1995
Musikpsykologiska instutionen i Uppsala
Handledare prof: Alf Gabrielsson
PRESENTATION: ett sammandrag av min
UTBILDNING; FORTBILDNING, samt mitt PEDAGOGISKA UTVECKLINGSARBETE
Under mina 20 yrkesverksamma år har jag hunnit arbeta med i stort sett alla ålderskategorier, inom olika institutioner och organisationer och har de senaste tre åren innehaft en fast halvtidsanställning som musikläraren på mellanstadiet i en skola i ett invandrartätt område utanför STHLM. I arbetet med invandrarbarnen, med deras specifika språkliga, psykosociala svårigheter och skiftande kulturella bakgrund, har jag haft stor nytta av det kreativa och flexibla arbetssätt som min rytmiklärar-utbildning lagt grunden till, samt det flertal övningar och musikstycken som jag under årens lopp vaskat fram, med avseende på att kunna fungera på så många individer som möjligt oavsett tidigare erfarenheter och musikutbildning.
Min huvudsakliga inriktning från början var allmänt praktiskt- estetisk, med svenska, bild och musik som bästa ämnen och jag hade stora svårigheter välja en inriktning av dessa. Mina planer på att studera musikterapi i Tyskland stupade på att det inte gick att få studiemedel till det ändamålet. Utbildade mig därför istället på Dalcroze-seminariet i STHLM, examen 1974 och arbetade därefter som rytmiklärare i Kommunala Musikskolan och barnskötarutbildningen.
Rytmiklärarutbildninngen utgör en bred bas före allmänt praktiskt-estetiskt skapande, vilket så småningom ledde till ett gränsöverskridande samarbete med teraterkonsulent Sten Hornborg i mitten på 80-talet, då man inom teatern bedrev ett intensivt utvecklingsarbete med avseende på kroppspråket för att åtgärda uttryckslösheten i den sk ”talspråksteatern”. Man samarbetade intensivt över gränserna musik -dans- rytmik-drama-teater och experimentellt med improvisation.
Jag deltog i ett rikt kursutbud i drama-regi-skådespelarträning mm och fick på så sätt mina cirklar vidgade, samt arbetade under samma tid med amatörteater-uppsättningar, shower, drama-kurser, dansdrama mm. Denna tid resulterade i senare anställningar som vik teaterkonsulent och drama-rytmiklärare i olika projekt.
I den afrikanska dansen-rytmen-sången fann jag värdefulla kvaliteter, som jag saknat i min utbildning (och i teatersammanhang likaså) varför jag skaffade mig en hel del fortbildning även inom detta område, vilket spå småningom resulterade i att jag gav kurser i afro-dans och ledde 4-stämmig sydafrikansk kampsång och sjöng i ett afrikanskt HIGH LIFE-band.
Under senare år har jag fortsatt att förkovra mig i den afro-amerikanska gospeltraditionen (vilken har kvar många genuina afrikanska drag i sig) som att den ligger till grund för så mycket senare modern jazz-blues-pop-rock-musik i dess rytmik och röstbehandling.
Allt detta sammantaget har legat till grund förhyr jag strukturerat min musik-rytmik-drama-undervisning i två stora HUVUDAVDELNINGAR:
I: DEN INTROVERTA: klassisk musik, individen
Aktivering av DET INTE LANDSKAPET de inre EMOTIONELLA BILDSPRÅKET, för att GESTALTA med hjälp av olika språkliga uttryck; bild dans, drama, dikt, prosa osv
II: DEN EXTROVERTA; kroppsligt rytmisk musik, gruppen
Träning av den SENSOMOTORISKA ENHETEN där RYTMEN bildar BASEN och RAMVERKET för utvecklandet av GEHÖRSPEL och IMPROVISATION vilket i sin tur är förutsättningen för frihet och ett SJÄVSTÄNDUGT SKAPANDE.
I följande rapporter som utgör deltentamensuppgifter i form av fria skrivningar till 10 resp. 20-poängskurser i MUSIKPSYKOKOLOGI, redogör jag för detta förhållningssätt, samt påvisar hur senare tids forskning kan bekräfta dess giltighet.