Skärmavbild 2016-08-10 kl. 09.48.15

A R T I C L E   B Y   T O R E   H Å K A N S S O N

on the topic of Marija Gimbutas´ 

theorising about Old Europe 

I N   D A I L Y   D A G E N S   N Y H E T E R 1994



Further contributions to the discussion:


E V A    M O B E R G 

J A N   O V E S E N 

K Å R E   F A G E R S T R Ö M 

E L I S A B E T   H ER M O D S S O N 

F I N A L   R E P L I Q U E  - T O R E   H Å K A N S S O N

F I N A L   R E P L I Q U E - E V A   M O B E R G 


Svensk text finns längre ner på sidan!



Culturologist Tore Håkansson, a remarcable man with a unique array of life experience / educations and professional engagements.




There are´nt many who are as priviligied as to live such an incredibly eventful life and to be active and in the center of the really great events in the world since the 20th  until after the 2000 shift, as was the case with this charming and gentleman with so much different kinds of and exciting life experience , born 1910 in Småland, the son of a train dispatcher.


When Tore Håkansson was four years he hoped that the gypsies who camped in his childhood town would abduct him. They never did though. But as soon as he got a chance he travelled as far out in the world as he could. First to Stockholm, where he got to know Paul Bjerre, Anna Lindhagen and Harry Martinson. Then to India, where he lived as a hippie and practiced spirituality with Bagwan Ramana Maharishi. Over time, he was drawn into the Indian freedom struggle and stood close to Gandhi. For this he was arrested but released against the promise of passivity. Instead, he served as a sausage vendor, tie manufacturer and lipstick manufacturer.


When India's independence was proclaimed, he was among those who were present - as well as at the massacre of muslims in hindus, when it raged as worst. For several months he traveled around with Artur Lundkvist, which led to his book Indiabrand. He became Sweden's first aid worker even before the term was invented.


Parallel to all this, he studied the lives of indigenous peoples, rites and forms of expression in dance and music, not least the youth villages of the Indian Gonds, where young people lived in total freedom without the involvement of adults. In the early 50's, he received a scholarship s to the United States, studied anthropology under Margret Mead and experienced intense beatnic times in Harlem and Greenwich. After Fidel Castro's revolution, he committed himself to the Cuban case. This reached the ears of the revolutionaries and when Fidel Castro, Che Guevara and the other leaders were in New York, he was invited to their hotel.


As a result, he was offered a professorship in anthropology in Havana. He was in Cuba both during the American invasion of the Bay of Pigs and when the Russians attempted to place long-distance robots in Cuba which almost triggered a new world war. In 1964, he left a politically harsh Cuba, but soon he returned to make television with Artur Lundkvist. This was stopped by the fact that Tore was arrested and deported under strange circumstances - according to Tore due to Artur Lundkvist's involvement.


The rest of his active life he devoted himself to traveling around the world, taking part in sexology conferences, supporting the prostitutes trade union struggle and sex aid organizations for the disabled, participating in the Friedrichhof collective society's experiments and, in particular, linking endless ties of friendship, especially with strong women Like sex scientist Shere Hite, rock legend Nina Hagen, Velvet Underground singer Nico and transvestite icon Charlotte von Mahlsdorff.


At the age of 94, he now blind and wheelchair bound, has dictated his memories.







The riders came in waves from the east. A thousand years ago, a culture of peace and equality was eradicated

PUBLISHED 1994-11-01 in Swedish daily Dagens Nyheter



Six thousand years of male domination - that is what history has to tell. But before that, another order of great equality between the sexes prevailed. Tore Håkansson presents the archaeologist Marija Gimbutas, who provided knowledge of what preceded historical times, the time of men. Tomorrow, Eva Moberg writes on the same subject about the ancient matriarchy.


In FEBRUARY this year, Marija Gimbutas, 73 years old, died. She had  held a professorship in anthropology at the University of California in Los Angeles, previously a researcher at several of the United States leading universities. She was born in Vilnius, where she graduated in 1942. Four years later, she came to the United States as a refugee. She made groundbreaking excavations in prehistoric Europe and created a new science, archaeomythology, a combination of archeology, comparative mythology and folklore. She published 25 books and 100's of articles. Religious History Professor Åke Hultkrantz met her in 1970 at a congress in Uppsala, and he confirms my own belief that she is virtually unknown in Sweden.


But together with her research, she achieved something that many have dreamt of since long: the opportunity to gain concrete knowledge of what precedes the so-called historical era. Her work is characterized by feminist aspects of human life-giving functions. Male researchers therefore have difficulty in acquiring her research results.


In July 1993 she presented her exhibition "Goddess language" at the Frauenmuseum in Wiesbaden. It consisted of objects and texts illustrating her research in the "ancient" Europe's prehistory.


Gimbutas is managing two different kinds of symbol systems. The first reflects a "matristic-gylanic" culture - "gy "for women, an "andros", man, and "l" for the connection between these two. The second belongs to the androcratic order, our historical age, about 6,000 years of manslaughter. Androcracy - Men's rule - is what we are speaking about, not democracy; People's rule. The latter has yet not existed in historical times!



Skärmavbild 2017-08-25 kl. 12.02.28

The Golden Age began with the early Neolithic agrarian culture for about eight or nine thousand years ago. It is characterized by the absence of hierarchies and dualism, no-ones where rich or poor, no-ones oppressed or ruled the other. A spontaneous equilibrium between the sexes prevailed. The goddess constituted the center of the group and the society and her "language" was directive.


The gylanic age developed among the people who lived in contemporary Anatolia, Mesopotamia, Syria, Egypt and Southeastern Europe. People lived in city-like societies, with a functioning social and religious culture. The basic industry was agriculture. Alabaster, obsidian, marble and shells were used in a variety of barter trade. The artistic development was at a very high level. Over 30,000 sculptures from this time have been excavated, a bumber comparable to the approximately 3,000 that have been found from the palaeolithic era.


The beginning of anthropomorphic art can be dated to about 30,000 years back in time. It consists of rock carvings of the vulva. The so-called venus figurines with excessive large breasts, stomachs and back parts were created 25,000 years ago and then continue in different styles throughout the prehistoric era. But Gimbutas emphasizes that these female figurines have nothing to do with the love act. They are exclusively symbols of the Goddess, the life-giving, nurturing and nourishing, and definitely not spouses of male gods - which did´nt exist during this time.


THE PREHISTORIC art is symbolic, non-naturalistic. By "symbol" is meant a sign or object whose meaning is determined by the person using it. An egg is an egg, but as a symbol it can mean life, birth, death, resurrection. Common signs on the objects of the time were spirals, zigzag patterns, triangles, all with a symbolic meaning. A triangle with the tip down was a symbol of the life-giving vulva.





The main character, the goddess, occurs in a variety of forms that symbolize the manifold of the oneness. In a bird's shape, she is alive. Expressed in the egg she stands not only for birth but also for death, a return to the goddess's womb. The snake goddess  was a symbol of energy, vitality, what Freud calls libido. Temples of this time symbolize the goddess body and uterus - like the caves of the early Stone Age. Inside the temples also most of the figurines that Gimbutas has analyzed, were found.


The end of this culture came with the Indo-European tribes. Riding on horses they came in waves from the east. Quickly, they could subjugate the peaceful communities led by the Goddess by force of arms. Only in Crete the old culture could survive and reach its full bloom.


What Gimbutas analyzes is not just a single object but a whole world of a culture's symbolism. Both the Neolithic tombs and its findings and the frescoes in Crete provide evidence that gender equality was a natural form of coexistence. The tombs were common, the grave gifts were tools and godess figurines, most of which were female.


In the old goddess related culture exquisite ceramics like this with were  painted with patterns consisting of the symbols of yhe intricate language of goddess  (my comment)


The cordware ceramics that eventually spread together with the Kurgan - invasion were far less sophisticated and was never painted but coined with mussel shrells. (my comment)

After the invasion of the semi-nomadic Indo-European conquerors, the type of burial customs changed radically. The common grave disappears and instead the man is  center, surrounded by his warriors, then the women, the children and his servants - all that was needed for life after death. At the man's side lay his weapons. In the early tombs, before the invasion, no weapons were found, only tools.


Marija Gimbuta's research confirms that there has been an uninterrupted tradition of goddess cult from late-paleolithic to neolithic time in "old Europe". The role of the father and man was of secondary importance. There are no traces of the nuclear family. The term father was unknown - it is at its height 7 000 years old. The life-giving power was the Goddess alone. She was self-generating - parthenogenetic - creative and functioning as a donor of both life and death. She might perform in human or animal form. She could be a bird of water, bird of prey or snake, but at the end she was always the great indivisible Goddess.


How and when did this non-dualistic culture come to an end and how did the man-woman dicotomy emerge?


When does the patriarchy emerge and the use of mortal weapons


It has already been mentioned how Indo-European peoples invade the areas. The small villages, formerly placed in river valleys, were destroyed by the intruders, moving towards the mountain slopes where regular fortresses are being built. Villages and cities become political power centers. The village's goddess cult disappears and the buildings are planned with the ruling men's house in the center. Around these are the warriors with their weapons. In the outermost ring of houses, the women and the children lived.


According to Marija Gimbutas, a different neolitical culture arose in the middle of the fifth millennium B.C. It came from the Volgadelta in southern Russia and also from the Black Sea region. She calls this culture the "kurgan", from the Russian "kurga" which means barrel. The dead were buried in round barrels, covering the place where prominent men were buried.



The Kurgan culture was characterized by patrilinearity, that is, the children's descendants are counted on the fathers' line. Important for the takeover was the domestication of the horse, which did not happen later than the sixth millennium. As a result, rapid movements were possible, and the "horsepower" gave the men strength and power. In addition, mortal weapons such as spears, arrows, arches and dagger were introduced.


Thus, between 4 300 and 2 500 BC, God's age, the gylanian society vanished. Androcracy was established by these intruders who also turned a matrilinary order into a patrilinear. It was a time of major traumatic changes culminating in the fact that our modern calendar was established. The religion of the Goddess and its symbols have survived in art, and many remain in myths, folklore - and, according to some, in our dreams.


But still we are living under the dominion of this aggressive male invasion. Just recently, we have begun to discove our long alienation from our authentic legacy: a gylanic culture characterized by nonviolence, earth, ecological thinking. By Marija Gimbutas, for the first time, concrete proof is given that such a culture really existed, related to cultures which in some places around the world have survived up until modern times. WHAT CONCLUSIONS might we then draw from this knowledge?


First and foremost that another balance between the sexes has prevailed  and therefore might be recreated in a new form. The ecological awareness now spreading across the world suggests that we are waking up from our androkratic nightmare of war and commercialism. The enlightened feminism developed in harmony with nature and the senses, which encompasses all forms of gender and gender roles, is perhaps the strongest sign of a new gylanic, non-dualistic age being about to arise.


And purely practical

Skärmavbild 2016-08-18 kl. 12.59.27

Marija Gimbutas shows that prehistoric art was fertility symbols. "Venus" figures, breasts, vulva etc, realistic or abstract, were never sex symbols in our opinion. They were aspects of the Goddess and represented life energy, libido in the broadest sense. I would like to suggest that this word appropriately might replace the sexist "brotherhood". The slogan would then be: Freedom, Equality, Libido.


Gimbutas also shows how the cult of the Goddess and "language" are displaced and distorted during 6,000 years of androkratic, Indo-European and Christian ages. Now, drastic changes such as the development of air traffic, satellites, computers, etc. have led to a new, unlimited international era of communications. Marija Gimbutas points to a rational chronology which is not based on the fact that Emperor Augustus ordered the whole world to be taxed and that a redeemer was born in the year of zero.


Anno domini, The Year of the Lord 1999, might end what James Joyce called "a nightmare". The Bible also ends with the Apocalypse and the burning of the Babylonian harlot - a harlot that actually is the Goddess, in Gimbuta's sense. She describes how the Goddess disappeared and was succeeded by Gods and the Lord of God, the Father. She also presents a vision of a future where the Goddess is reborn. I think this can be marked with a new universal countdown that can stimulate innovation, new perspectives and expanded consiousness. The year will then not be 2000 but simply "0". Zero is a sign that also takes the form of an egg, which according to Gimbutas might represent the beginning and continuation of life. She presents a six thousand year old image of two eggs in ceramics, joined with the image of a snake, symbol of mother and future. A new chronology has no "after" any person, savior or event. It simply starts with 00-01-01.






Article by culturalist Tore Håkansson




Ryttarfolket kom i vågor från öster. För tusentals år sedan utplånades en kultur av fred och jämlikhet
PUBLICERAD 1994-11-01



Ryttarfolket kom i vågor från öster För tusentals år sedan utplånades en kultur av fred och jämlikhet


Sex tusen år av mansvälde - så har historien sett ut. Men dessförinnan rådde en annan ordning med stor jämlikhet mellan könen. Tore Håkansson presenterar arkeologen Marija Gimbutas, som givit kunskap om vad som föregick den historiska tiden, herrarnas tid. I morgon skriver Eva Moberg i samma ämne om forntidens matriarkat.


I FEBRUARI i år avled Marija Gimbutas, 73 år gammal. Hon hade varit professor i antropologi vid University of California i Los Angeles och tidigare verksam som forskare vid flera av USA:s främsta universitet. Hon var född i Vilnius, där hon doktorerade 1942. Fyra år senare kom hon som flykting till USA. Hon gjorde banbrytande utgrävningar i förhistoriska Europa och skapade en ny vetenskap, arkeomytologin, en kombination av arkeologi, jämförande mytologi och folklore. Hon publicerade 25 böcker och 100-tals artiklar. Religionshistorikern professor Åke Hultkrantz mötte henne 1970 på en kongress i Uppsala, och han bekräftar min egen uppfattning, att hon är praktiskt taget okänd i Sverige.


Men med sin forskning uppnådde hon något som många länge drömt om: en möjlighet att få konkret kunskap om det som föregår den så kallade historiska tiden. Hennes arbeten präglas av feministiska aspekter på människans livgivande funktioner. Manliga forskare har därför svårt att tillägna sig hennes forskningsresultat.


I juli 1993 presenterade hon sin utställning "Gudinnans språk" i Frauenmuseum i Wiesbaden. Den bestod av föremål och texter illustrerande hennes forskning i "gamla" Europas förhistoria.


Gimbutas rör sig med två olika symbolsystem. Det ena återspeglar en "matristisk-gylanisk" kultur - gy för kvinna, an för "andros", man, och l för förbindelsen mellan dessa båda. Det andra hör till den androkratiska ordningen, vår historiska tidsålder, ungefär 6 000 år av mansvälde. Androkrati - mansstyre - borde vi alltså tala om, inte demokrati, folkstyre. Någon demokrati har i historisk tid ännu inte funnits!


Skärmavbild 2017-08-25 kl. 12.02.28

Den gylaniska tidsåldern tog sin början med den tidiga neolitiska agrikulturen för omkring åtta eller nio tusen år sedan. Den kännetecknas av frånvaron av hierarkier och dualism, inga var rika eller fattiga, inga var förtryckta eller härskare. En spontan jämvikt mellan könen rådde. Gudinnan var samhällets och gruppens medelpunkt, hennes "språk" var vägledande.


Den gylaniska tidsåldern utvecklades bland de folk som levde inuvarande Anatolien, Mesopotamien, Syrien, Egypten och sydöstra Europa. Man bodde i stadsliknande samhällen, med en fungerande social och religiös kultur. Basnäringen var jordbruk. Alabaster, obsidian, marmor och snäckor användes i en sorts byteshandel. Den konstnärliga utvecklingen stod på en mycket hög nivå. Över 30 000 skulpturer från den här tiden har grävts fram, en siffra som kan jämföras med de ca 3 000 som har påträffats från den paleolitiska eran.


Den antropomorfiska konstens början kan dateras till omkring 30 000 år tillbaka. Den består av hällristningar av vulvan. De så kallade venusfigurerna med överdrivet stora bröst, magar och bakdelar skapades för 25 000 år sedan och fortsätter sedan i olika stilar under hela den förhistoriska tiden. Men Gimbutas understryker att dessa kvinnofigurer inte har något med kärleksakten att göra. De är uteslutande symboler för Gudinnan, den livgivande, födande och närande, och definitivt inte makar till manliga gudar - några sådana existerade inte under denna tid. DEN FÖRHISTORISKA konsten är symbolisk, ickenaturalistisk. Med symbol menas då ett tecken eller föremål vars innebörd bestäms av den som använder det. Ett ägg är ett ägg, men som symbol kan det betyda liv, födelse, död, uppståndelse. Vanliga tecken på den tidens föremål var spiraler, sicksackmönster, trianglar, allt med en symbolisk mening. En triangel med spetsen nedåt var symbol för den livgivande vulvan.


Huvudgestalten, gudinnan, uppträder i en mängd olika former som symboliserar mångfalden i enheten. I fågelgestalt är hon livgivande. Uttryckt i ägget står hon inte bara för födelsen utan också för döden, en återgång till gudinnans livmoder. Ormgudinnan var symbol för energi, livskraft, vad Freud kallar libido. Tempel från denna tidsålder symboliserar gudinnans kropp och livmoder - liksom grottorna i den tidiga stenåldern. I templen hittades också de flesta av de figurer som Gimbutas har analyserat.


Slutet för denna kultur kom med de indoeuropeiska stammarna. Ridande på hästar kom de i vågor från öster. Snabbt kunde de med vapenmakt underkuva de fredliga samhällen som leddes av Gudinnan. Endast på Kreta kunde denna kultur överleva och komma till sin fulla blomning.


Det som Gimbutas analyserar är inte bara enstaka föremål utan hela kulturens symbolvärld. Både de neolitiska gravarna och gravfynden och freskerna på Kreta ger belägg för att jämlikhet mellan könen var en naturlig form av samlevnad. Gravarna var gemensamma, gravgåvorna var verktyg och gudafigurer av vilka flertalet var kvinnliga.




Efter inträngandet av de halvnomadiska indoeuropeiska erövrarna kommer begravningsformerna att totalt förändras. Den gemensamma graven försvinner och i stället ligger mannen i centrum, omgiven av sina krigare, sedan kvinnorna, barnen och tjänarna - allt som behövdes för livet efter döden. Vid mannens sida låg hans vapen. I de tidiga gravarna, före invasionen, hittades inga vapen, endast verktyg.


Marija Gimbutas forskning bekräftar att det funnits en oavbruten tradition av gudinnekult från sen-paleolitisk till neolitisk tid i det "gamla Europa". Faderns och mannens roll var av underordnad betydelse. Det finns inga spår av urföräldrar. Begreppet fader var okänt - det är på sin höjd 7 000 år gammalt. Den livgivande kraften var Gudinnan ensam. Hon var självgenererande - parthenogenetisk - skapande och fungerande som givare av både liv och död. Hon kunde uppträda i människoform eller djurform. Hon kunde vara vattenfågel, rovfågel eller orm, men till slut ändå alltid den stora odelbara Gudinnan.


Hur och när upphörde då denna ickedualistiska kultur och hur uppkom dikotomin man-kvinna


När börjar patriarkatet och bruket av dödliga vapen


Det har redan nämnts hur indoeuropeiska folkslag invaderar områdena. De små byarna, som tidigare låg i floddalar, förstördes av inkräktarna, som flyttar upp mot bergssluttningarna där regelrätta fästningar byggs. Byar och städer blir politiska maktcentra. Byarnas gudinnekult försvinner och byggnaderna planeras med de härskande männens hus i centrum. Runt omkring dessa finns krigarna med sina vapen. I den yttersta husringen bodde kvinnorna och barnen.


Enligt Marija Gimbutas uppstod i mitten av det femte årtusendet före vår tideräkning (f v t) en annan neolitisk kultur. Den kom från Volgadeltat i södra Ryssland och även från Svartahavsområdet. Hon kallar denna kultur "kurgan", från det ryska "kurga" som betyder tunna. De döda begravdes i runda tunnor, vilka täckte den plats där framstående män begravdes.




Kurgakulturen karaktäriseras av patrilinearitet, det vill säga att barnens härstamning räknas på fädernet. Viktigt för maktövertagandet var tämjandet av hästen, vilket inte skedde senare än sjätte årtusendet. Därigenom blev snabba förflyttningar möjliga, och "hästkraften" gav männen kraft och makt. Därtill kom dödliga vapen såsom spjut, pil, båge och dolk.


Så försvann, mellan 4 300 och 2 500 f v t, Gudinnans tidsålder, den gylaniska. Androkrati etablerades av dessa inkräktare som också vände en matrilineär ordning till en patrilineär. Det var en tid av stora traumatiska förändringar som kulminerade med att vår tideräkning etablerades. Gudinnans religion och dess symboler har överlevt i konsten, och många finns kvar i myter, folksagor - och, enligt somliga, i våra drömmar.


Men alltjämt lever vi under väldet av denna aggressiva manliga invasion. Bara nyligen har vi börjat upptäcka vår långa alienation från vårt autentiska arv: en gylanisk kultur präglad av ickevåld, jord, ekologiskt tänkande. Hos Marija Gimbutas ges för första gången konkreta bevis för att en sådan kultur verkligen existerat, besläktad med kulturer som på sina håll i världen har levt vidare ända in i våra dagar. VAD KAN VI DÅ dra för slutsatser av dessa kunskaper


Först och främst att en annan balans mellan könen en gång har rått och därför kan återskapas i ny form. Det ekologiska medvetande som nu sprider sig över världen tyder på sitt sätt på att vi håller på att vakna upp ur vår androkratiska mardröm av krig och kommersialism. Den upplysta feminism som utvecklas i harmoni med naturen och sinnena och som omfattar alla former av kön och könsroller är kanske det starkaste tecknet på att ett nytt gylaniskt, ickedualistiskt tidevarv är på väg att uppstå.


Och rent praktiskt


Marija Gimbutas visar att förhistorisk konst var fruktbarhetssymboler. "Ve-nus"-figurer, bröst, vulva etc, realistiska eller abstrakta, var aldrig sexsymboler i vår mening. De var aspekter av Gudinnan och representerade livsenergi, libido i vidaste bemärkelse. Jag skulle vilja föreslå att detta ord lämpligen kan ersätta det sexistiska "broderskap". Parollen skulle då lyda: Frihet, jämlikhet, libido.


Gimbutas visar också hur Gudinnans kult och "språk" undanträngs och förvanskas under 6 000 år av androkratiska, indoeuropeiska och kristna tidevarv. Nu har de totala förändringar som utvecklandet av flygtrafik, satelliter, datorer med mera lett till ett nytt, de obegränsade internationella kommunikationernas tidevarv. Marija Gimbutas pekar mot en rationell kronologi som inte är baserad på att kejsar Augustus påbjöd att all världen skulle skattskrivas och att en frälsare föddes år noll.


Anno domini, Herrens år 1999, kan avsluta vad James Joyce kallade "a nightmare". Bibeln slutar ju också med Apokalypsen och brännandet av Babyloniska skökan - en sköka som egentligen är Gudinnan, i Gimbutas mening. Hon beskriver hur Gudinnan försvann och efterträddes av gudar och Herren Gud, Fadern. Hon ger också en vision av en framtid där Gudinnan återfödes. Jag tror att detta kan markeras med en ny, universell tideräkning som kan stimulera till nytänkande, nya perspektiv och ett utvidgat medvetande. Årtalet blir då inte 2000 utan helt enkelt 0. Noll är ett tecken som också har form av ett ägg, som enligt Gimbutas kan representera livets början och fortsättning. Hon visar en sex tusen år gammal bild av två ägg i keramik, sammanfogade med bilden av en orm, symbol för moder och det blivande. En ny kronologi har inget "efter" någon person, frälsare eller händelse. Den börjar helt enkelt med 00-01-01.





Marija Gimbutas

The Language of the Goddess

Thames & Hudson, 1989

Skärmavbild 2016-08-18 kl. 13.07.36