MAILVÄXLING MED LAGMAN MATS SJÖSTEN OCH HOVRÄTTSASSESSOR KARIN LAMBERTZ

Så här löd de frågor jag ställde till landets tingsrätter för drygt ett år sedan, och det svar som jag fick från Karin Lambertz. Men hur går det ihop med det beslut hon var med och tog i HD angående Svea Hovrättsfallet (Gotlandsmålet)?

Till Myndighetschef: XX XXX

XXXXX tingsrätt

På förekommen anledning skulle jag vilja ställa några frågor angående de rutiner i vårdnadsmål som en aldrig sinande ström mammor vittnat om, i de grupper som bildats på Facebook i #meetoos efterföljd, med anledning av det bemötande de och deras barn tvingats erfara i rätten och som förefaller svårmotiverat i förhållande till barns o mammors / kvinnors likaberättigande inför lagen i jämförelse med pappor / män.

För det första skulle jag vilja ha besked om på vilka vetenskapliga grunder som som man på blotta misstanken att ”det inte kan uteslutas att mamman utövar otillbörlig påverkan på barnets inställning till umgänge med fadern”, kan mammor vårdnaden, för att med motiveringen att de skulle vara bättre lämpade att tillse barnet tillgång till båda sina föräldrar, istället skriva över den på pappor.

Och för det andra skulle jag vilja få svar på följande frågor:

1) Utifrån vilken lagparagraf kan man fråndöma föräldrar vårdnaden grundat på blotta misstanken - utan minsta lilla bevis?

2) Var finns forskning som kan påvisa att vårdnadsöverföringen från modern till fadern skulle fungera enligt förväntningen att den sistnämnde skulle vara bättre lämpad att tillse barnets behov av båda sina föräldrar än modern?

3) Hur kommer det sig, att när papporna på trots mot löftet att tillse barnets / barnens behov av båda sina föräldrar, ostraffat kan bedriva umgängessabotage utan att beläggas med vite och / eller fängelsestraff och / eller att bli av med vårdnaden, enligt samma lagar och juridisk praxis som tillämpas när mammor gör sig skyldiga till samma slags ”brott”, i avsikten skydda barnen från pappor som är förövare eller enbart sökt samhällets hjälp att skydda sina barn?

4) Vad finns i form av redovisad uppföljning uppföljning som kan påvisa att överföringen av vårdnaden från den primära vårdnadshavaren till den sekundära; ofta i form av pappor som annars visat föga intresse för sina barn och / eller tom har utsatt dem och / eller deras mödrar för våld och / eller förgripit sig på dem sexuellt, och / eller hotat, förföljt och trakasserat dem, skulle tillse Barnets Bästa? Det är just av orsaker som dessa som deras mammor i förstone gjort anmälningar - som mestadels lagts ner.

Men det faktum att anmälningar lagts ner utgör ju inget bevis för att brott inte har begåtts.

SÖDERTÖRNS TINGSRÄTT

Hej Gunilla,

Tack för ditt meddelande. Jag skriver till dig på uppdrag av Petra Lundh.

(Istället för att svara på mina frågor gör Karin Lamebertz detsamma som de flesta övriga av de rådmän som besvarat mina mail, citerar den text i Familjebalken, som också citeras i varje dom; Bestämmelsen som säger att domstolen ska besluta om vårdnaden finns i 6 kap. 5 § föräldrabalken.

Så den hoppar jag över.)

Sen skriver hon:

Domstolen ska som sagt fästa särskilt avseende vid barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. I de flesta fall har båda föräldrarna betydelse för barnets välbefinnande och utveckling. Därför kan det, precis som du själv skriver, i vissa fall ha betydelse vilken av föräldrarna som bedöms har bäst förutsättningar att tillse att barnet får tillgång till båda sina föräldrar. Det förekommer emellertid också att domstolen gör bedömningen att det är till barnets bästa att inte ha kontakt med en förälder.

I komplicerade vårdnadsmål dömer alltid erfarna domare som inte bara är skickliga på den aktuella juridiken, utan också har kunskap om bl.a. barns utveckling och anknytning till föräldrar. Domarna får utbildning i ämnet och har tillgång till relevant litteratur. Du frågar särskilt om riskbedömningar. Vid riskbedömningar utgår domstolen från den forskning som finns tillgänglig, men bedömningen görs i varje enskilt fall med utgångspunkt i den utredning och bevisning som finns tillgänglig i målet. På samma sätt är det med andra frågor i vårdnadsmål. Inget mål är det andra likt och domstolen gör därför alltid en helhetsbedömning av vad som är till det enskilda barnets bästa, med grund i utredningen och de omständigheter som har lyfts fram i det aktuella målet.

Du frågar också om vad som händer efter att domstolen har dömt i målet, om den ena parten inte uppfyller sina skyldigheter enligt domen. I den situationen har den andra parten möjlighet att ansöka om att domen ska verkställas. I ett ärende om verkställighet kan ett sådant beteende som du beskriver i frågan beläggas med vite. Däremot utreder inte domstolen om brott begås. De utredande instanserna i rättskedjan är polismyndigheten och åklagarmyndigheten. Den som anser att ett brott har begåtts kan göra en anmälan hos polisen. Härtill kan den som får kännedom om att ett barn far illa göra en orosanmälan till Socialnämnden.

Med vänlig hälsning

Karin Lambertz

Administrativ fiskal, Administrativa avdelningen, Södertörns tingsrätt

http://mmstudies.com/mammamanualen/mail/

Apropå det faktum att det berömda Svea Hovrätts-mål vari Thomas Bodström utgjorde mammans ombud mailade jag detta till en av de rådmän som tog beslutet att inte bevilja det prövning i Högsta domstolen nämligen Karin Lambertz, men har ännu inte fått ngt svar.

Till Karin Lambertz!

För c:a ett år sedan gjorde jag ett utskick till landets tingsrätter med frågor kring hanteringen av vårdnadsmål, och fick då ett långt och innehållsrikt svar från dig vari du bl skriver att:

”I komplicerade vårdnadsmål dömer alltid erfarna domare som inte bara är skickliga på den aktuella juridiken, utan också har kunskap om bl.a. barns utveckling och anknytning till föräldrar. Domarna får utbildning i ämnet och har tillgång till relevant litteratur.”

Och nu med anledning av att jag noterat att du är en av de ansvariga jurister som tog beslutet i Högsta Domstolen att inte godkänna Bodströms begäran om överprövning av Svea Hovrättsfallet T XXXX-XX, skulle jag vilja ställa min första fråga;

1) Vilken relevant forskning / litteratur i ämnet utvecklingspsykologi / anknytningsteori vill ni åberopa till grund för beslutet att rycka upp två pojkar från sina enda nära och trygga anknytningspersoner, mamma, mormor och morfar och invanda boendemiljö, för att istället tvinga dem till boende med en pappa de knappt ens längre känner och som utsatt dem för långt mycket mer fysiskt och psykiskt våld än det han blivit dömd för.

Fråga nr 2) Då detta mycket väl kan antas vara orsaken till den stora motvilja de visat, när mamman genom att följa socialens direktiv, tvingat iväg dem till övervakade umgängen, skulle jag också vilja ha besked om med vilken / vilka vetenskaplig referens eller andra fakta ni menar er kunnat styrka, att det istället är mamman, grundat på sin ”felaktiga inställning” till pappan, som påverkat barnen till denna motvilja.

Fråga nr 3) Hur vet ni att den är felaktig och inte istället relevant i förhållande till förefintliga fakta?

Fråga nr 4 gäller dessutom på vilka rent logiska / språkliga / juridiska grunder det kan definieras som ”umgängessabotage” att som mamman i detta fall bidra med sitt yttersta att tvinga iväg barnen till planerade umgängena men att sedan inte lyckas att med fysiskt våld slita ut dem ur bilen? Inte heller personalen klarade av detta. Vad har denna definition för lagligt stöd i Familjebalken? Varför är inte det istället att definiera som en falsk tillvitelse?

Fråga nr 5 gäller sedan vad det finns för stöd i forskning om barns behov och utveckling att det skulle vara rekommendabelt med tvångsmetoder av detta slag för att uppnå målet att påverka barn att bli positivt inställda till umgänge med deras förövare.

Och fråga nr 6 gäller om du vet vem / vilka det är som avses i lagman Mats Sjöstens text Vårdnad, Boende och Umgänge, fjärde uppl. på sidan 276 i den tex jag rödmarkerat och varför det i så fall ska tillmätas auktoritativ betydelse och i förhållande till vilken sakkunnig expertis:

”Det ställs mycket höga krav på den förälder i detta avseende och det har till och med sagts att en vårdnadshavare/boendeförälder kan behöva ’bära ut barnet i det fall barnet vägrar att följa med umgängesföräldern för umgänge”.

Liksom jag även undrar vad detta direktiv skulle ha för stöd stöd i Familjebalken.

Mvh!

Gunilla Madegård

Forskare och frilansskribent, barn - och kvinnorättsaktivist

Till Lagman Mats Sjösten vid Varbergs tingsrätt

Jag har en angelägen fråga att ställa dig med anledning av det direktiv som du ger i ditt undervisningsmaterial; Vårdnad, Boende och Umgänge, fjärde uppl. på sidan 276 som jag citerar här:

”Det ställs mycket höga krav på den förälder i detta avseende och det har till och med sagts att en vårdnadshavare/boendeförälder kan behöva ’bära ut barnet i det fall barnet vägrar att följa med umgängesföräldern för umgänge”

Det gäller först och främst den text jag rödmarkerat, avseende vilken / vilka sakkunnig-a källa / källor det är du i den refererar till och varför den / de i så fall ska tillmätas auktoritativ betydelse.Jag skulle dessutom vilja erhålla ett besked om vad detta direktiv skulle ha för lagligt stöd stöd i Familjebalken

Mvh!

Gunilla Madegård

Forskare och frilansskribent

70 258 48 39

SVAREN LYSER MED SIN FRÅNVARO

Från lagman Mats Sjösten har det ännu inte kommit ngt svar, men från Karin Lambertz dök däremot detta svar upp sent i fredagskväll: den 25 maj, precis en månad efter att jag skickat mitt mail, pga att jag dumt nog förväxlat Svea hovrätt med högsta domstolen. Men målnumret på domen jag nämnde i mitt mail är detsamma som på den dom hon själv var med och dömde i Svea hovrätt:

Lambertz Karin - HSV <karin.lambertz@dom.se>

Fre 2019-05-24 16:3

Hej Gunilla,

Jag beklagar att mitt svar har dröjt. Du har dock misstagit dig – jag arbetar inte i Högsta domstolen och har heller inte deltagit i något avgörande vid den domstolen. Jag får därför råda dig att vända dig dit med dina frågor.

Med vänlig hälsning

Karin Lambertz
Tf assessor, Avdelning 7, Svea hovrätt