forskningsf\u00f6rberedande utbildning i musikpsykologi<\/a> som jag bevistade i slutet p\u00e5 90-talet\u00a0hade sj\u00e4lv tagit del av denna nya teoribildning i Daniel Sterns och Colwyn Trevhartens forskning, grundad p\u00e5 experimentella studier av sp\u00e4dbarns reaktioner p\u00e5 stimuli, \u00a0och var f\u00f6rtrogen med dess t\u00e4mligen ogenomtr\u00e4ngligt fackvetenskapliga diskurs och omfattande textmassor. Jag skickade d\u00e4rf\u00f6r in en ins\u00e4ndare till ORDFRONT f\u00f6r att tacka Eva Moberg f\u00f6r hennes imponerande insats.<\/p>\nDet kom sedan att resultera i en fortsatt kontakt med Eva vari jag blev erbjuden ov\u00e4rderliga tips till mitt fortsatta s\u00f6kande efter kunskap utanf\u00f6r den male-streamvetenskapliga hegemonin, inte minst i form av att bli introducerad i den moderna forskning om forntida och nutida matriarkat, vari en helt ny otroligt sp\u00e4nnande och fascinerande v\u00e4rld \u00f6ppnades f\u00f6r mig och min f\u00f6rst\u00e5else av det manligt \/ kvinnligt \/ m\u00e4nskliga vidgades h\u00f6gst betydligt.<\/p>\n
<\/p>\n
P\u00e5 hennes hemsida ser jag att hon d\u00e4refter h\u00e5llit f\u00f6redrag i \u00e4mnet med rubriken:
\nV\u00c4GEN VI ALDRIG TOG –
\nELLER DET EMOTIONELLA ARVET<\/h2>\n
<\/p>\n
S\u00e5 ja! Vart tog all denna h\u00f6gst lovande och sp\u00e4nnande kunskap v\u00e4gen?<\/h2>\n\nCitat Eva Moberg fr\u00e5n hennes hemsida:<\/h2>\n
<\/p>\n
V\u00e4gen vi aldrig tog eller Det emotionella arvet<\/h2>\n
Inneb\u00f6rden av den nya sp\u00e4dbarnsforskningen har inte p\u00e5 allvar tr\u00e4ngt ut till allm\u00e4nheten, \u00e4n mindre gett avtryck i politik och ekonomi. Det \u00e4r pionj\u00e4rinsatser som bedrivits med helt ny n\u00e4rhet till sp\u00e4dbarnet i varje sekund, med nya metoder och ny f\u00f6ruts\u00e4ttningsl\u00f6shet. R\u00f6nen visar klart att m\u00e4nniskans potential ifr\u00e5ga om k\u00e4nslom\u00e4ssig utveckling och mognad, och d\u00e4rmed en framtid utan krig och folkmord, \u00e4r betydligt st\u00f6rre \u00e4n vi tidigare v\u00e5gat tro. V\u00e5r \u00f6desfr\u00e5ga \u00e4r: n\u00e4r ska vi b\u00f6rja prioritera BARNET p\u00e5 allvar? Och inte bara ”barnfamiljerna” i st\u00f6rsta allm\u00e4nhet, som ju politiker g\u00e4rna \u00e5beropar.<\/p>\n
<\/p>\n
2000-talets feminism – en fr\u00e5ga om m\u00e4n eller \u00c5tert\u00e5gets hj\u00e4ltar<\/h2>\n
Jag har h\u00e5llit detta f\u00f6redrag i m\u00e5nga l\u00e4nder, fr\u00e4mst som initiativtagare till The Initiative Group for a UN Conference on Male Society and Male Norms, en grupp som i tio \u00e5r arbetade f\u00f6r att fr\u00e4mja id\u00e9n om en stor FN-konferens om patriarkatet och de manliga normerna. De \u00e4r n\u00e4mligen avg\u00f6rande faktorer i allt som FN har att k\u00e4mpa med. Denna f\u00f6r m\u00e5nga sj\u00e4lvklara slutsats \u00e4r alltj\u00e4mt ot\u00e4nkbar i m\u00e5nga FN-l\u00e4nder. I arbetet att v\u00e4cka m\u00e4ns engagemang och insikter i den h\u00e4r fr\u00e5gan \u00e4r utmaningen att vara brutalt uppriktig och samtidigt undvika att skuldbel\u00e4gga den enskilde mannen, s\u00e5 att han bara v\u00e4nder sig bort. Det h\u00e4r f\u00f6redraget f\u00f6rs\u00f6ker klara den utmaningen.<\/p>\n\t