E M E R G I N G   P A T R I A R C H A L  T E N D E N C I E S   I N   A K A N   R E A L M S 

e609724fea62b558221247430946625e
Africa-1400-261x300

Africa in the 1400s. Northern and Eastern Africa were part of the trade networks and exposed to the plague. Interior portions remained unaffected.

1024px-African-civilizations-map-pre-colonial.svg

Diachronic map showing "Akan-held territory Ashantiland" Sovereign nation state and territorial entity with pre-colonial states and cultures of Africa (spanning roughly 500 BCE to 1500 CE). This map is "an artistic interpretation" using multiple and disparate sources.

cyn9gplwkaakzxb
Unknown
Asante_map

Empire of Ashanti and the Gold Coast map.

Location of Bonoman; The core area of the Ashanti Nation (green marking) and the adjacent regions of the Brong Confederation (red marking) at the beginning of the 1890s.

ff101149af895e4ae808e326a4450c52

Efter den blomstrande högkultur som jag beskrivit på mina tidigare sidor:  The Akan Queen Mother´s Matriarchal Systems and the  Matriarchal Kings of Akan och som varade från dess första etablering from 800 e Kr till fram emot 12-1300-talet, skedde en utveckling som hade sin grund i den påverkan som omgivande muslimska kulturer utövade och nu såg ut att hota den matriarkala kulturen i grunden.

Islamiserade makthavare ockuperade vid tiden från 1100-1400 mäktiga stater längs med floden Niger, varvid de mäktiga Mali- och Songhai-imperierna grundades och  utgjorde ett kontinuerligt tryck på de matriarkalt organiserade grannfolk, som snart inte längre hade någonstans att fly undan sina efterföljare, alltmer trängda mot den sista  utposten mot Atlanten. (Somliga av de västafrikanska matriarkala folkgrupperna flydde då ut till Bijagos-öarna utanför Guinea Bisseaus kust).

Den solkult som hade införts vid akan-kungens hov, med ett kulturellt element från islam och dess faderskult, hade förstärkt den kungliga faderslinjens makt -  hur begränsat dess inflytande än var i förhållande till den traditionellt starka makt som drottningmodern utövat sedan tidernas begynnelse. Det var kung Obunumankoma (1363-1431) som hade hade låtit sig inspireras av sina muslimska grannfolk som var den förste att införa den i sitt rike. Han hade nämligen i avsikt att studera statskonst, gästat olika muslimska sudanesiska kungar under ett antal år. Så under sin regeringstid av Bono Mansu etablerade kung Obunumankoma denna solkult vid sitt hov som kom att att lägga stor vikt vid kungens faderslinje och stärka hans makt.

Asante-stool2

Det var enbart kungarna i Akan som hade privilegiet att trona på guldstolar som denna. "The lineage head is the custodian of the lineage’s stools, which are the symbols of unity between the spirits of the ancestors and the living members of the lineage; every lineage also has its own god or gods."

Men det var inte förrän hans bror, Takya Akwamo (1431-1463), kom till makten, som de politiska konsekvenserna av den nydaning som solkulten innebar, blev riktigt uppenbar. Den nya kungen förespråkade nämligen islams ideologi hela vägen ut och introducerade den sudanesiska sk "Ntoro-kult", som verkade till fördel för män på kvinnornas bekostnad, och propagerade för att den skulle tillämpas med stor stränghet och fasthet i hela riket. Ntoro-kulten utgör en typ av patriarkal faderskult som förespråkar patrilinearitet att gälla som det generella mönstret för alla män. Emellertid lyckades han därmed inte eliminera de ursprungliga matrilinjära traditionerna, som trotsat alla försök att utplåna dem och därför överlevt långt in i modern tid. Fortfarande idag, betraktas varje akan-medlem som ättling till urmodern på den kvinnliga sidan, men på den manliga, som ättling till en översinnlig manlig förfader, nämligen den manliga gudom som härskar över hans Ntoro-grupp.

"Ntoro" refererar till den manliga säden och står som en sinnebild för  det regn som har till uppgift att göra Moder Jord fruktbar. Således antas Ntoro-andarna ha sin hemvist i sjöar och floder. Den manliga sädesvätskan antas hysa en egen själ, som efter mannens död inkarneras i ett barn som återfötts till hans familj. Med hänvisning till  sin funktion som bärare av Ntoros livgivande potens, gör fadern anspråk på att betraktas som en slags gudom, om än med en lägre rangordning än den översinnliga, och kräver att därför också att bli dyrkad som en sådan.

Upphöjda män prydda med Ntoro-emblemet runt sina halsar;Akropong-Akwapim (Akuapem) Odwira festival, Ghana. Photo by Michelle Gilbert, 1977.

Alla dessa nya idéer hade inte behövt vara av en sådan ödesdiger karaktär, om inte det med Ntoro-kultens införande samtidigt hade  vidtagits drastiska åtgärder för att stärka den manlig auktoriteten. Den avgörande faktorn var övergången från matrilokalitet till patrilokalitet, i vilket den nygifta kvinnan måste flytta hem till mannens klanhushåll vid giftermål, istället för tvärtom som tidigare varit fallet. Det gav honom full kontroll över att kunna disciplinera sina barn i önskad riktning och att styra hela sin familj efter de tabun som gällde i Ntoro-kulten.

De riter, ceremonier och festligheter i samband med livets skiftande  gång i fråga om graviditet, födelse, äktenskap och död, som tidigare alltid utgjort kvinnornas viktiga åtaganden, bestämdes nu istället skulle föranstaltas av fäderna och ägnas deras Ntoro-gud. Och som om inte det räckte,  infördes även den så totalt artfrämmande idén för de matriarkala akan-kvinnorna att menstruation skulle representera "orenhet"  och den röda färgen, som tidigare representerade kvinnan/modern och hennes livgivande blod, skulle nu istället representera döden.

Alla dessa systematiska angrepp på de matriarkala traditioner som gällt sen urminnes tider, grundade på influenser från omgivande muslimska kulturer, var naturligtvis till för att stärka makten hos kungensoch hans rådgivande nämnd. Tack vare guldhandeln, hade han kommit att erövra en alltmer tryggad finansiell position, varifrån han successivt hade kunnat ställa alltmer egna och höga krav. Men iom att dessa så drastiska ingrepp på kvinnornas bekostnad ledde till starka protester motreaktioner i handling, blev riket som helhet försvagat av en djupt känd inre splittring,

Danseuses-Adossa

Detta är kvinnor från Togo tillhörande en folkgrupp som antagligen utgjort en av de tidigare klaner som ingått i det vittomfattande nätverk i  Bonu Mansu som drottningmödrarna hade knypplat samman.

Nu var den tid förbi då Akan-riket oavbrutet hade hållits samman i stor enighet och under en så lång tidsrymd. Vare sig drottningmodern eller de övriga vanliga kvinnorna gick stillatigande med på de nya reformerna och många klaner accepterade aldrig Ntoro-kulten öht. Tex Asine-klanen i Wenkyi stadsstat vägrade att finna sig i dess påbud vilket kom att resultera i en total splittring av riket, eftersom  Wenkyi-klanerna utformade sin egen självständiga stads-stat med deras drottningmoder, installerad på sin pärlemorstol, som högsta auktoritativa instans.

I andra klaner och städer bjöds ett starkt motstånd mot kravet att de unga nygifta kvinnorna skulle flytta hemifrån för att istället bosätta sig tillsammans med sina makars familjer. Och fortfarande idag lever minnet av denna tid från Takyi Akwamos styre kvar, då det tom hände att äkta makar blev förgiftade av sina fruar och ryktet spreds att de tom hade börjat tillämpa häxkonst. Den mest hatade nyordningen var den att kvinnan påbjöds att underordna sig sina make och att respektera och tjäna honom som en Ntoro-gud. Och att hon ovanpå allt detta även skulle hållas i avskildhet under sin menstruation. Många kvinnor fann detta så outhärdligt att de lämnade sina makar för att istället gifta sig med främlingar.

Kyreme Mansa, som var drottning över Akan-riket under denna tid förmådde inte stoppa de misogyna påbuden, men lyckades åtminstone garantera organisationen i matrilinjära modersklaner ett fortsatt stort politiskt inflytande, samtidigt som Ntoro-kultens utövning begränsades till individuella fäder och deras hushåll. Utan att stöta sig alltför mycket med påbudet om patrilokalitet, balanserade hon skickligt upp det genom att från sitt håll påbjuda korskusinsgifte, vilket tidigare endast reglerat släktskapsbanden hos noblessen, men nu fick gälla generellt för alla medborgrna i riket. Detta innebar nämligen att döttrarna till mödrarnas i de matrilinjära klanhushållen, som hade blivit beordrade att bosätta sig i sin äkta makars klanhushåll, även efter sina giftemål kom att befinna sig i närheten av sina mödrars klanhushåll.

26eafcd13d1b459b514e186ab78550cc--the-golden-stools

Kungarnas överdådiga guldprakt är helt ensam i sitt slag och mönstringen på deras tyger är bemängd med akans religiösa och  filosofiska symbolspråk och har således flera funktioner än enbart den dekorativa.

Patriarkala förändringar hade nu definitivt kommit att  påverka akans långlivade matriarkala äktenskapliga strukturer. Men kvinnans roll i samhället var fortsatt stark. För det första återstod fortfarande möjligheten att ganska omgående kunna upplösa sitt första ceremoniellt firade äktenskap och gifta om sig om hon så önskade, vilket fått till följd att matrilokalitet fortsatt utgjort ett utmärkande drag i akan-folkets historia fram till och med 1900-talet. Och för det andra har kvinnorna också behållit sitt ekonomiska oberoende ungefär lika länge. Också i detta samhälle som i så många av de övriga matriarkaten världen över är det ju kvinnorna som ansvarar för jordbruket och förvaltat och fördelat dess produkter rättvist i sitt klanhushåll, samt bedrivit handel på stadens torg och kontrollerat den marknaden.  Detsamma gäller även för kvinnor från andra, än mer intensivt patriarkaliserade folkgrupper i Västafrika som tex Yoruba, Ibo, Dahomey, Nupe, Benin eller Ewe i Nigeria. Hemliga kvinnogruppers beskydd av utsatta kvinnor spelar också en mycket viktig politisk roll.

Takyi Akwamos efterföljare Kung Gyako (1463-1475) fortsatte att hålla sig till sina föregångares patriarkala nymodigheter och vidareutvecklade Ntoro-kulten genom att nu också införa gängse patriarkala förhållningsregler gällande bevarandet av oskulden före äktenskapet och bestraffning av föräktenskapliga förbindelser. Den då mycket unga drottningmodern Kuromo Kese motsatte sig detta med full kraft och försökte tom undanröja hela Ntoro-kulten,  men utan att lyckas. Genom hela sitt liv bjöd Kuromo Kese ett starkt motstånd mot denna nya form av kunglig maktfullkomlig gentemot kvinnorna. Och som ett erkännande av detta faktum,  utrustades hon med hederstiteln "Den Store" av rikets kvinnor, medan männen istället beskyllde henne för att vara "obehärskad, lynnig och att stamma".

Inte förrän kung Yeboa ( 1595-1609) kom till makten, återställdes den gamla ordningen, därigenom att den ursprungliga variant av solkult som stod under drottningmoderns inflytande blev återtagen. Kung Yeboa var en väldigt religiös man som varje gång  innan han skulle ta ett beslut, konsulterade ett orakel, samt strikt och i detalj följde de råd och rekommendationer som han tillfrågade drottningmodern om.

8339853520_d9e0d75a3c_b

Dessa unga vackra krobo-flickorna i södra Ghana, som här är uppklädda för sin initieringsrit, tillhör en klan i södra delen av Ghana vars kvinnor har fått rykte om sig att vara översexuella nymfomaner. Vid närmare betraktan ser det ut som om denna myt just tillkommit under de kungars styre som omnämnts ovan, högst troligtvis pga att de tillhörde de matriarkala klaner som vägrade underordna sig de patriarkala nymodigheterna.

In this article it is said that:

The allegation has it that Okomfo Anokye was once bathing in a river. He turned to one side of the river only to see a horde of Krobo women sleuthing at him. Okomfo Anokye got furious, and out of anger, cursed the women; “you shall be slaves to this thing (pe.nis) you watched forever,” Okomfo Anokye is alleged to have said.

Krobo ladies are beautiful and from experience, men who have dated or married them claim Krobo ladies are maestros in bed. The interesting thing is that, their se.xual prowess are attributed to this believed curse from Okomfo Anokye. This belief is held by many till date.

________________________________________________________________________________________________________________________

Men trots detta fortsatte de negativa influenserna från Islam att störa den tidigare matriarkala sammanhållningen, jämställdheten  och fredligheten i Akan-riket, dels genom spridningen av patriarkala idéer och värderingar i klanernas hushåll och dels genom de kringliggande islamiserade folkens upprepade aggressiva attacker. Omkring 1600 blev det uppenbart att kungarna i Bono Mansu var tvungna att organisera ett eget militärt försvar. I dessa sammanhang kom Ntoro-kulten återigen att spela en stor roll, då den militära apparaten organiserades enligt samma mönster som den hade förestått, i diametral kontrast till den matriarkala klanstrukturen. För i den militära organisationen ärvdes titlar och vapenlager från far till son och liksom i Ntoro-kulten bildades nu även inom militären en liga av maktfullkomliga män.

Kungarna i Bono Mansu ersatte nu de tidigare täta allianser som var baserade på relationerna mellan olika klaner, tätt sammanvävda genom "Anansi" - spindelgudinnans - flitigt ihopsnodda nätverk. De män i chefsställning som cirkulerade runt kungarna i deras rådgivande nämnder, utgjorde inte längre manliga hövdingar i matriarkala klaner, utan var generaler i patrilinjärt organiserade militaristiska arméer i enskilda städer, även om patrilinearitet förblev undantaget. För att finansiera denna militära verksamhet blev nu akan-medborgarna för första gången beskattade  och det förverkade en gång för alla den maktbalans som tidigare varit förhanden mellan de olika maktsfärerna i det matriarkala drottningdömet och dess sakrala grundkaraktär kom att ersättas med en ny form av sekulär militarism.

Ghana-World-Heritage-Ashanti-Architecture-450x308

Ashantes arkitektoniska stil

Rent generell var dock folket i Bono Mansu föga intresserade av krig. De fortsatte istället ivrigt att bedriva sin handel i sitt rike, som fram till 1700-talet förblev ganska stabilt. Men ashante som gränsade till Akan-riket i söder, var desto mer begivna på att  utveckla den nya krigslogik, som de hade lärt sig av akan-klanerna i de södra delarna av riket sådana som Denkyira och Akwamu. Detta medförde att de 1740 genom ett bedrägeri kunde erövra det rika Bono Mansu och plundra det på deras rikedomar. Därefter delade de upp riket i små vasallstater som de fortsatte att plundra genom beskattning.

Det en gång så rika Bono Mansu förföll nu till fattigdom och armod och många av dess klaner emigrerade. Endast statsstaden Bono Tekyiman (Brong) gjorde ett försök tillsammans med några allierade att återerövra sin tidigare autonomi, men misslyckades. Men trots att denna stad fortsatt har utgjort en provins i Ashantes rike, har dess befolkning bevarat sin ursprungliga kulturella identitet och medvetenhet långt in i modern tid.

Utöver detta, påbörjades under 1500-talet den europeiska slavhandel som hade sin utgångspunkt på Västafrikas kust. Först ut på plan var portugiserna, och sen kom engelska och holländska handelsbolag och etablerade sina baser utifrån vilka de samarbetade med ashante- och fani-kungarna, som sålde sina underordnade eller krigsfångar som de antingen själva hade tillfångatagit eller köpt av angränsande afrikanska makthavare. Och efter att miljontals slavar på det sättet hade fraktats iväg över Atlanten  kom stora områden av land att avbefolkas.

När engelsmännen således efter en seger över Ashante 1874, ockuperade Bonu Mansu-området, fann de att det var glest befolkat och fattigt och utan några spår av den högkultur och opulenta livsstil som tidigare varit förhärskande i området.

5a7766a0d7232ebab91dcba155f4a61f

Ashante-kvinnor fotograferade nån gång vid sekelskiftet

The information on these pages about the Akan culture and history  is taken from Heide Göttner Abendroth´s  gextended work, translated into English; Matriarchal Societies: Studies on Indigenous Cultures Across the Globe, 2012, in the chapter "Matriarchal Queenship in West Africa", and the following about  Akan and Ashante p. 394 -428, in which her referents are Eva L. R. Meyerowitz and Robert S. Rattary, about whome she writes that we owe this opportunity for close examination to them, as well as to the new critical women ethnographers, as for example the Akan scholar Wilhelmina Donkoh who visits the World congresses i Matriatrchal Studies,  and also Karla O Poewe, Audrey Richards and Annie Leubhof

Göttner Abendroth finds Eva Meyerowitz especially noteworthy,  who was an anthropologist, artist and political advocate for the Akan people Bono Tekuiman, where she spent many years and included a lot of oral traditions into her books. As a token for their appreciation, the Bono-Tekyiman people awarded her the title and rank of "Queen Mother".

 

 

T H E   M A T R I A R C H A L   H I S T O R Y   O F   W E S T   A F R I  C A »

 

T H E   A N A R C H I C A L   O R G A N I S A T I O N
O F  M A T R I A R C H A L   Q U E E N   R E A L M S  »

 

A K A N    A N D    A S H A N T E
I N   G H A N A   A N D   T H E    I V O R Y  C O A S T »

 

T H E   A K A N   Q U E E N   M O T H E R ´ S   M A T R I A R C H A L   S Y S T E M S»

 

M A T R I A R C H A L   A K A N   K I N G S »

 

E M E R G I N G   P A T R I A R C H A L  T E N D E N C I E S   I N   A K A N   R E A L M S »

 

B A C K   T O   H O M E P A G E:

M O D E R N   M A T R I A R C H A L   S T U D I E S 

"Ghana Queenmothers, Kumasi (2000) - Sibylle Bergemann Abetifi - Chief and his "Palaver Hall" according to caption mid 19th c. from Ghana Rising blog". Antar att det ska föreställa vara ett slags symboliskt träd som utgör den sakrala ceremonins centrum.

41f5030c82045ebfa6d7ded7bef5c65a--african-history-african-art
34f3fac23e9ff6bab02e9184489f575f