FINAL REPLIQUE BY  EVA MOBERG 

on the topic of Marija Gimbutas´ 

theorising about Old Europe 

I N   D A I L Y   D A G E N S   N Y H E T E R 1994

 

 

Further contributions to the discussion:

T O R E   H Å K A N S S O N

E V A   M O B E R G

J A N   O V E S E N 

K Å R E   F A G E R S T R Ö M 

E L I S A B E T   H E R M O D S S O N 

F I N A L   R E P L I Q U E    B  Y    T O R E    H Å K A N S S O N

 

 

SF201110705239920AR-600x394

SCROLL DOWN FOR THE ENGLISH TRANSLATION!

 

Mannen blev patriark. Slutreplik i diskussionen om gudinnans era
PUBLICERAD 1994-12-08  DN

 

 

Det är ställt utom tvivel att det en gång skedde ett skifte från en jämlik gudinnekultur till patriarkat i Medelhavsområdet. Däremot kan man tvista om orsakerna, skriver Eva Moberg. Hon och Tore Håkansson ger var sin slutreplik i diskussionen om manligt och kvinnligt under forntiden.

 

 

BÅDE Jan Ovesen och Kåre Fagerström bekräftar oavsiktligt en viktig poäng i Riane Eislers bok "The Chalice and the Blade", som jag (tydligen förgäves) försökte ge en bild av i min artikel. Eisler hävdar nämligen att den akademiska vetenskapen på detta område inte kan föreställa sej något annat alternativ till patriarkat än matriarkat, alltså det omvända. Och eftersom det inte finns några belägg för matriarkat, så.. .

 

Jag har aldrig påstått att det var matriarkat som rådde. Matrilinjära och matrilokala samhällen är inte matriarkat. Inte heller gudinnekulturer är detsamma som matriarkat. Det är kulturer där den gudomliga dimensionen uppfattas som ett med naturen och som i princip kvinnlig (dock inte kvinnlig i de bemärkelser ordet fick under patriarkatet).

 

Vilka som styrde i samhället är en helt annan fråga. Först med patriarkatet uppstod könsförtrycket och därmed oöverskådliga skadeverkningar.

 

Ovesen tror sej behöva förklara för oss vari skillnaden mellan myt och historieskrivning består. Det är inte vi som blandar ihop dessa begrepp. Myten var i äldsta tider både historieskrivning, dikt, förklaringsmodell och moralitet. Elementet av historieskrivning har snarast visat sej vara underskattat. Ibland fick myten också, som Ovesen skriver, ge legitimitet åt rådande seder och bruk. Det är just den funktionen som skapelseberättelsen troligen haft.

 

 

jardim

Paradiset har naturligtvis inte funnits i någon objektiv, absolut bemärkelse. Men tiden före det stora skiftet framstod som ett paradis för de närmast följande generationerna, och detta stöds av en överväldigande mytologi från de områden vi här talar om - sydöstra Europa, Mindre Asien och Mellanöstern.

 

I vilken grad och vilken takt skiftet från gudinnekultur till patriarkat ägde rum varierar givetvis i hög grad geografiskt. Därför är det svårt att betrakta det som ett tungt motargument när Ovesen anför att det redan för 7 000 år sen fanns en kultur med hövdingagravar och manliga gudar vid Donau.

 

Att ett skifte från gudinnekultur till patriarkat ägde rum under några tusen år i dessa områden är ställt utom allt tvivel, det är orsakerna som är omstridda, vilket jag tydligt påpekade i min artikel. Jag har själv tidigare - i artiklar och essäer - mer lutat åt att orsakerna växte fram inifrån kulturerna bland annat genom befolkningstillväxten, den ökade disciplinering som jordbruket krävde, och en genom boskapsaveln växande tonvikt på mannens roll som skapare av liv.

 

Numera tror jag man måste ta Gimbutas och andras fynd på stort allvar, och att en av huvudförklaringarna till skiftet är dessa invasioner av stammar som hade tämjt hästen eller kamelen och hade vapen av brons. Sannolikheten i denna förklaring förstärks av att precis samma mönster av invaderande patriarkala nomadstammar som krossar fredliga och högtstående gudinnekulturer står att finna i flera exempel från Kina och Indien.

 

Kontroverser kring när och hur gudinnekulturerna föll tenderar att skymma det faktum att de existerade under så oerhört långa tidrymder. Problemet är inte att "feministisk" forskning försöker förvrida sanningen, utan att den etablerade vetenskapen så länge vägrat se även det uppenbara. Bilden av den primitiva människan som man och slagskämpe och kvinnan som hans ägodel har så länge stått i vägen för en förutsättningslös analys av förhistorien. Man tog till exempel för givet att det var någon form av vapen eller jaktredskap som framställdes i grottmålningarna från paleolitisk tid. Alexander Marshack påvisar i "The Roots of Civilization" hur man har tolkat dansande kvinnor med trädgrenar som män på jakt. Hans mikroskopiska analyser visade att pilarna och harpunerna i så fall var felriktade och alltid skulle ha missat sitt mål. Spetsarna satt på fel ände, och krokarna var felvända. Däremot stämde linjerna perfekt in på grenar och blad.

 

EVA MOBERG

Författare, tidigare krönikör i DN

 

thumb200bryn-mawr-004

 

The man became patriarchal. Conclusion of the discussion about the goddess era
PUBLISHED 1994-12-08 (My transl.)

 

Undoubtedly there once was a shift from an equal goddess culture to the patriarchal one in the Mediterranean area. On the other hand, one might dispute the reasons to why, Eva Moberg writes. She and Tore Håkansson give their final repliques in the discussion of male and female in  ancient times.

 

 

Bouth Jan Ovesen and Kåre Fagerström unintentionally confirm an important point in Riane Eisler's book The Chalice and the Blade, which I (apparently in vain) tried to describe in my article. Eisler argues that academic science in this realm lack the ability  to imagine any alternative to patriarchy than matriarchy, that is, the mirrored opposite. And because there is no evidence for matriarchat, then ...

 

I have never claimed the existence of a matriarchy. Matrilineal and matrilocal communities are not matriarchal. Furthermore; goddess cultures are not the same thimg as matriarchies. They are cultures in which the divine dimension is perceived as one with nature and  in principle female (though not feminine in the meanings the word has been  given during patriarchy).

 

Which ones who rule in society is a completely different issue. Suppression of gender didn´t exist until  the arisal of patriarchy with its immensely harmful consequences.

 

Ovesen believes him having to explain to us the difference between myth and historical writing. It is not we who mix these concepts up. The myth was in ancient times both historical writing, poem, cosmology and morality. The elements in it of historical writing have sooner proved themselves to be underestimated. Sometimes the myth, as Ovesen writes, also render legitimacy to current customs and practice. It is pricesely that  function that the myth of creation probably has had.

 

jardim

Of course, Paradise did not exist in any objective, absolute sense. But the time  preceding the great shift appeared as a paradise for the next generations, and this is supported by an overwhelming amount of mythology from the areas we are talking about - Southeastern Europe, Asia Minor and Middle East.

 

To what degree and rate of change the goddess culture shifted into patriarchy varies greatly geographically. Therefore, it is difficult to assess  Ovesen´s arguingthat there was a culture of chief graves and male gods at the Danube already 7,000 years ago, as a heavy counter-argument. (This is furthermore already commented by Gimbutas herself as a sign of the beginning of the shift!)

 

That there was a change from a goddess culture to patriarchy, which took place during some thousand years in these areas, is beyond doubt, the reasons to why this happened controversial though, as I clearly pointed out in my article. I myself have previously - in articles and essays - earlier been more prone to suggest the causes emerging from within the cultures, among other things, from population growth, the increased discipline demanded by agriculture, and due to cattle- rising a growing emphasis on the role of the husband as the creator of life.

 

Nowadays, I think one must take Gimbutas and others' findings seriously, and that one of the main explanations to the shift are these invasions of tribes who had domesticated the horse or camels and had weapons of bronze. The likelihood of this explanation is reinforced by the fact that the same pattern of invading patriarchal nomad tribes that crush peaceful and high-grade goddess cultures can be found in several examples from China and India.

 

Controversies about when and how the goddess cultures fell, tend to obscure the fact that they existed for such extremely long periods of time. The problem is not that "feminist" research tries to distort the truth, but that established science for so long have refused to recognise the most obvious. The concept of the primitive human being as a male  fighter and the female as his property has for so long stood in the way for an unbiased analysis of prehistory. For example, it was assumed that there was some kind of weapon or hunting gear that was produced in the cave paintings of the Paleolithic era. Alexander Marshack demonstrates in "The Roots of Civilization" how  dancing women with tree branches has been interpreted as men on the hunt. His microscopic analysis displayed  the arrows and harpoons being directed in the wrong direction and thus always would have missed the goal. The head of the spear were at the wrong end, and the hooks turned in the errouneous direction. Quite the contrary, the lines were perfectly applicable to branches and leaves.

 

EVA MOBERG

Author, former columnist at daily Dagens Nyheter