{"id":3677,"date":"2017-08-19T21:06:59","date_gmt":"2017-08-19T21:06:59","guid":{"rendered":"http:\/\/mmstudies.com\/scholars\/?page_id=3677"},"modified":"2023-08-09T10:51:04","modified_gmt":"2023-08-09T10:51:04","slug":"rodenborg","status":"publish","type":"page","link":"http:\/\/mmstudies.com\/scholars\/rodenborg\/","title":{"rendered":"Rodenborg om Gimbutas\u00b4 Kritiker"},"content":{"rendered":"\n\n\t\n

G I M B U T A S \u00a0 A N D \u00a0 H E R \u00a0 C R I T I C S<\/h2>\n

Friday, November 2, 2012<\/h2>\n

Text by fil lic Erik Rodenborg<\/strong><\/p>\n

\"\"<\/p>\n\n

 <\/p>\n

\u00a04. Ett matrifokalt, egalit\u00e4rt och fredligt Europa?<\/h3>\n

 <\/p>\n

Den neolitiska kulturen i “Gamla Europa” utm\u00e4rkte sig enligt Gimbutas inte enbart genom att religionen dominerades av en gudinnekult. Relationerna i samh\u00e4llet var dessutom radikalt annorlunda \u00e4n de som sedan dess existerat i den patriarkala kulturen. Redan i en tidig sammanfattning beskriver Gimbutas dessa samh\u00e4llen s\u00e5lunda:<\/p>\n\t

“The culture of Old Europe was characterized by a dominance of woman in the society and worship of a Goddess”…”The term “Old Europe” is applied to a pre-Indo-European culture of Europe, a culture matrifocal and probably matrilinear, agricultural and sedentary, egalitarian and peaceful” (Gimbutas 1982b:9).<\/p>\n

Att dessa kulturer var jordbrukande och bofasta \u00e4r naturligtvis inte kontroversiellt; de \u00f6vriga\u00a0 egenskaperna \u00e4r i desto h\u00f6gre grad f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r debatt och ifr\u00e5gas\u00e4ttande f\u00e5n Gimbutas kritiker.<\/p>\n

Ett j\u00e4mlikt samh\u00e4lle?<\/p>\n

 <\/p>\n

Gimbutas (1991: 324 ff) underbygger antagandena om att det neolitiska samh\u00e4llet var egalit\u00e4rt med att referera till studier av bos\u00e4ttningar och gravplatser. Hon ger exempel\u00a0 h\u00e4mtade fr\u00e5n arkeologiskt material fr\u00e5n Europa och kommer till slutsatsen att det talar f\u00f6r en egalit\u00e4r samh\u00e4llsorganisation.<\/p>\n

 <\/p>\n

Hon p\u00e5pekar att det saknas exempel p\u00e5 stora byggnader som skulle kunna vara residens f\u00f6r “h\u00f6vdingar” eller storm\u00e4n. Det finns skillnader i husstorlek, men de st\u00f6rre husen \u00e4r blandade med de mindre, och \u00e4r inte utm\u00e4rkta genom sin bel\u00e4genhet eller avskilda fr\u00e5n resten av samh\u00e4llet. Gimbutas ser en del av de n\u00e5got st\u00f6rre husen som tempel, och h\u00e4nvisar till att de \u00e4r utrustade med altare, reliefer och religi\u00f6s parafernalia (Gimbutas 1991:\u00a0 325-327 ). I andra fall menar hon att det kan ha varit hus som beboddes av utvidgade familjeenheter, som beboddes av flera generationer. Hon h\u00e4nvisar till exempel fr\u00e5n Cucutenikulturen i Moldavien, d\u00e4r de st\u00f6rre husen hade fler lager av golv, vilket implicerade att husen anv\u00e4ndes under flera generationer. De mindre husen saknade fler lager, vilket antyder att de var tillf\u00e4lliga bos\u00e4ttningar (Gimbutas 1991: 328ff).<\/p>\n\t

 <\/p>\n

Gimbutas kommenterar:\u00a0<\/strong><\/p>\n

“Old European cemeteries cannot be divided into rich and poor grave categories, as in Indo-European times, since grave goods do not represent the wealth of an individual; they are essentially symbolic, expressing either religious symbols or personal qualities. Burials having more or fewer grave goods intermingle and are not set off physically from the rest of the cemetery.” (Gimbutas 1991: 336).<\/p>\n

 <\/p>\n

Sammanfattningsvis talar, enligt Gimbutas, gravmaterialet i Syd\u00f6steuropa,\u00a0 f\u00f6r existensen av ett sl\u00e4ktskapsbaserat samh\u00e4lle. Gravarna var ofta r grupperade om enheter om 20 till 25 individer, vilket kan avspegla sl\u00e4ktskapsgrupper. \u00c4ldre kvinnor och unga flickor var ibland utrustade med mer gravgods \u00e4n genomsnittet, men det var symboliska artefakter, som inte avspeglade rikedom eller ett ovanligt stort v\u00e4lst\u00e5nd. (Gimbutas 1991: 338).<\/p>\n\t

I Syd\u00f6steuropa\u00a0 har \u00e5terfunnits l\u00e4mningarna av stora byar, och i Cucutenikulturen \u00e4ven st\u00e4der<\/strong>. I den centraleuropeiska bandkeramiska kulturen \u00e4r bos\u00e4ttningsenheterna mindre. Husen varierar fr\u00e5n mindre hus till l\u00e5nghus, och i l\u00e5nghusen \u00e5terfinns ofta mer dekorerad keramik \u00e4n i de mindre. Somliga har velat tolka l\u00e5nghusen<\/strong> som residens f\u00f6r storm\u00e4n, pr\u00e4ster, eller h\u00f6vdingar<\/strong>, men Gimbutas\u00a0 anser att de snarare utg\u00f6r hus f\u00f6r familjer som har en central roll i det religi\u00f6sa livet.<\/strong> Hon h\u00e4nvisar h\u00e4r till att det i gravmaterialet saknas bel\u00e4gg f\u00f6r existensen h\u00f6vdingar eller storm\u00e4n. (Gimbutas 1991: 330).<\/p>\n

 <\/p>\n

Vad g\u00e4ller gravplatser och gravmaterial dominerades den tidiga syd\u00f6steuropeiska kulturen av kvinno- och barngravar i n\u00e4ra anknytning till husen<\/strong>. Gravgodset \u00e4r n\u00e4rmast obefintligt; det finns dock exempel p\u00e5 att gravar f\u00f6r \u00e4ldre kvinnor inneh\u00e5llit gravgods(Gimbutas 1991: 331). Omkring 5000 f.kr. uppf\u00f6rs de f\u00f6rta gravf\u00e4lten; barnen begravs fortfarande i anknytning till husen.<\/p>\n

 <\/p>\n

Gimbutas h\u00e4nvisar till olika unders\u00f6kningar av gravmaterial fr\u00e5n olika regioner. Fr\u00e5n den bandkeramiska kulturen<\/strong> hade endast 30 procent av gravarna gravgods<\/strong>\u00a0 Gravgodset var anspr\u00e5ksl\u00f6st och bestod exempelvis av enstaka vaser, armband och olika typer av stenredskap. Den st\u00f6rsta skillnaden i gravgods var mellan kvinnor och m\u00e4n; medan m\u00e4n ofta begravdes med stenredskap, och p\u00e4rlor<\/strong>, begravdes kvinnor med gravgods som hade en symbolisk betydelse<\/strong>, ofta med rikligt dekorerade vaser.<\/strong> Gimbutas drar av detta slutsatsen\u00a0 att m\u00e4nnens sociala st\u00e4llning relaterades till hantverk och handel, medan kvinnornas till en st\u00e4llning inom det religi\u00f6sa livet. \u00a0 (Gimbutas 1991: 333).\u00a0<\/p>\n

 <\/p>\n

I Lengyelkulturen<\/strong> begravdes m\u00e4n ofta med stenyxor och hornyxor\/hammare medan kvinnorna ofta begravdes med spondylusskal, ben-armband, halsband, eller djurt\u00e4nder. (Gimbutas 1991: 334). Material fr\u00e5n Tisza-kulturen<\/strong> visar att endast m\u00e4nnen begravdes med obsidian och flinta, medan kvinnor ofta begravdes med keramik eller redskap som anv\u00e4nds i tillverkningen av keramik. (Gimbutas 1991:336).<\/p>\n

 <\/p>\n\t

Det finns n\u00e5gra undantag fr\u00e5n detta\u00a0 I Syd\u00f6steuropa i slutet av den “gammaleuropeiska” kulturen. I tre gravf\u00e4lt n\u00e4ra svarta havet – Varna,<\/strong> Durankulak<\/strong>, och Devnia<\/strong>, \u00e5terfinns mycket rika gravar<\/strong>, i gravf\u00e4lt som domineras av mansgarvar.<\/p>\n

 <\/p>\n

Ett exempel \u00e4r en manlig grav fr\u00e5n Varna, d\u00e4r\u00a0 band annat tre guldhalsband, tre guldarmband, tv\u00e5 guld\u00f6rh\u00e4ngen<\/strong> f\u00f6r vardera \u00f6rat, sex h\u00e5rband av guld, en stor guldskiva \u00e5terfunnits. Gimbutas drar slutsatsen att det h\u00e4r m\u00e5ste ha skett en social f\u00f6r\u00e4ndring av stora m\u00e5tt<\/strong>, eftersom den gammaleuropeiska kulturen i \u00f6vrigt totalt saknade exempel p\u00e5 rika mansdominerade gravf\u00e4lt. Hon vill i detta fall inte heller tillskriva f\u00f6r\u00e4ndringarna den framv\u00e4xande Kurgankulturen, d\u00e5 materialet tyder p\u00e5 en inhemsk tillverkning (Gimbutas 1991: 338).<\/p>\n

 <\/p>\n

Men detta var ett undantag. I hela Europa, inklusive V\u00e4steuropa, var enligt Gimbutas samh\u00e4llet egalit\u00e4rt<\/strong>. Det g\u00e4ller naturligtvis megalitkulturen, som i sitt gravskick till och med blandade skeletten i de kollektiva gravarna s\u00e5 att det \u00e4r i det n\u00e4rmaste om\u00f6jligt att ens r\u00e4kna antalet individer i en grav (Gimbutas 1991: 338).<\/p>\n

 <\/p>\n\t

BRIAN HAYDEN<\/p>\n

\"\" I sin kritik av Gimbutas tar Hayden<\/strong> (1986) upp fr\u00e5gan om det neolitiska Europa var egalit\u00e4rt mycket knapph\u00e4ndigt. I samband med att han angriper henne f\u00f6r att presentera en bild av “Gamla Europa” som “a matriarchal utopia”<\/strong> h\u00e4vdar han att<\/p>\n

“it is erroneous to assume that the cultures of Old Europe where social utopias for anyone but the elites”<\/em> (Hayden 1986: 25)<\/p>\n

N\u00e5gra bel\u00e4gg<\/strong> f\u00f6r att det \u00f6verhuvudtaget existerade “eliter”<\/strong> i dessa samh\u00e4llen l\u00e4gger han dock inte fram. Fr\u00e5gan om n\u00e4r klara tecken p\u00e5 en social stratifiering kan sk\u00f6njas i det neolitiska Europa \u00e4r omdiskuterad. Jag kommer att i detta avsnitt diskutera denna fr\u00e5ga.<\/p>\n

F\u00f6rst tv\u00e5 metodologiska st\u00e4llningstaganden.<\/p>\n

Det finns flera f\u00e4llor man b\u00f6r undvika n\u00e4r man behandlar denna fr\u00e5ga. Ett \u00e4r at se minsta tecken p\u00e5 skillnader i exempelvis husstorlekar eller gravgods som ett exempel p\u00e5 social skiktning.<\/strong> Att exempelvis konstatera att ;\u00a0“in Lepenski Vir<\/strong> a couple of houses are larger than the rest” (Bender 1978: 216) som ett argument i diskussionen om tidig social stratifiering \u00e4r ett egenartat argument, d\u00e5 det f\u00f6ruts\u00e4tter att egalit\u00e4ra samh\u00e4llen pr\u00e4glas av en millimeterr\u00e4ttvisa, d\u00e4r alla hus m\u00e5ste vara p\u00e5 kvadratmeten n\u00e4r lika stora eller alla gravar m\u00e5ste inneh\u00e5lla en exakt j\u00e4mf\u00f6rbar m\u00e4ngd gravgods. Ett samh\u00e4lle med exakt lika stora hus och med en total j\u00e4mlikhet vad g\u00e4ller gravgods skulle snarare tyda p\u00e5 ett n\u00e4rmast ofattbart totalit\u00e4rt<\/strong> \u00e4n ett j\u00e4mlikt samh\u00e4lle.<\/p>\n

Att n\u00e5gra m\u00e4nniskor har lite mer gravgods \u00e4n andra och att n\u00e5gra hus \u00e4r lite st\u00f6rre \u00e4n andra kan bero p\u00e5 vad som helst. D\u00e4remot kan exempelvis gravmonument d\u00e4r ett stort antal m\u00e4nniskor lagt ner ett h\u00e5rt arbete p\u00e5 en grav d\u00e4r endast en eller n\u00e5gra f\u00e5 personer f\u00e5tt ligga, knappast tyda p\u00e5 n\u00e5got annat \u00e4n n\u00e5gon form av social stratifiering.\u00a0 N\u00e5gonstans emellan dessa exempel g\u00e5r en gr\u00e4ns d\u00e4r det kan bli rimligt att diskutera i termer av social skiktning. Min uppfattning \u00e4r som ovan antytts att en social skiktning kan antas om byggnader (gravar eller hus) som uppenbarligen bara utnyttjas av en eller mycket f\u00e5\u00a0 m\u00e4nniskor, samtidigt som det \u00e4r uppenbart att m\u00e4nga fler m\u00e5ste ha hj\u00e4lpt till att bygga dem. En annan indikator \u00e4r om det regelbundet p\u00e5tr\u00e4ffas gravar som inneh\u00e5ller m\u00e5ngdubbelt mer (och\/eller finare) gravgods och i synnerhet om dessa gravars s\u00e4rst\u00e4llning \u00e4ven utm\u00e4rks p\u00e5 annat s\u00e4tt. Detsamma g\u00e4ller naturligtvis om hus avsedda att bo i inneh\u00e5ller en stor m\u00e4ngd lyxprodukter som saknas i andra hus.<\/p>\n\t

G\u00d6RAN BURENHULDT<\/p>\n

 <\/p>\n

\"\"En annan tvivelaktig utg\u00e5ngspunkt \u00e4r att anta att om vissa typer av f\u00f6rem\u00e5l eller byggnader som i sig inte logiskt kan kopplas till ett stratifierat samh\u00e4lle<\/strong>, i dagens etnografiska material<\/strong> ofta \u00e4r kopplade till s\u00e5dana,\u00a0 detta ocks\u00e5 m\u00e5ste vara fallet med liknande f\u00f6rem\u00e5l eller byggnader under exempelvis neolitikum. Ett exempel p\u00e5 denna logik ser vi hos Burenhult<\/strong> som h\u00e4rleder en typ av social organisering endast utifr\u00e5n det gemensamma byggandet av stora stenmonument<\/strong>! Han skriver: “Inom de polynesiska h\u00f6vdingad\u00f6mena skulle den megalitiska traditionen utvecklas till en grandios byggnadskultur… Kopplingen till den europeiska sten\u00e5lderns kammargravstradition f\u00f6r 5000 \u00e5r sedan \u00e4r mycket intressant… Klart \u00e4r emellertid att utvecklingen \u00e4r mycket likartad i V\u00e4steuropa och S\u00f6derhavet, med sm\u00e5 och enkla monument i begynnelsen, och med imponerande megalitbyggnationer i ett fullt utvecklat skede. Att stamh\u00f6vdingar legat bakom monument som Stonehenge och Avebury i England, Newgrange p\u00e5 Irland och Carnac i Frankrike, torde st\u00e5 utom allt tvivel. Dessa kolossala anl\u00e4ggningar m\u00e5ste ha utgjort centrala kultplatser f\u00f6r ett stort omland, platser d\u00e4r byh\u00f6vdingarna kommit med sitt f\u00f6lje f\u00f6r att ut\u00f6va sin kult och f\u00f6r att administrera sina samh\u00e4llen under ledning av en ‘Paramount Chief'”<\/em> (Burenhult 1986: 160-62).<\/p>\n

L\u00e4gg m\u00e4rke till hur logiken utvecklas! Efter att utg\u00e5tt fr\u00e5n en “koppling” som \u00e4r “utomordentligt intressant”<\/em> n\u00e5r Burenhult visshet: hans slutsatser st\u00e5r “utom allt tvivel”<\/em><\/strong>. Den polynesiska kulturen<\/strong>, som vi kommer att diskutera mer utf\u00f6rligt senare, \u00e4r dock troligen\u00a0 v\u00e4senskild fr\u00e5n den europeiskt neolitiska. Vi vet inte vad som fick denna kultur att starta sin kolonise4ring av Stilla Havets \u00f6ar. Vad vi vet \u00e4r att redan n\u00e4r denna l\u00e5nga folkvandring startade existerade ett stort antal stratifierade, militariserade, expansiva kulturer p\u00e5 den euroasiatiska kontinenten. Den europeiska neolitiska kulturen d\u00e4remot v\u00e4xte fram ur den mesolitiska i ett helt annat kulturellt sammanhang.<\/p>\n

En tredje felaktig utg\u00e5ngspunkt avspeglas \u00e4ven i det tidigare exemplet. Det \u00e4r den alltf\u00f6r vanliga metoden att utg\u00e5 fr\u00e5n schemat “band – tribe – chiefdom -state”<\/strong> och sedan f\u00f6rs\u00f6ka avg\u00f6ra vilken av dessa kategorier en kultur tillh\u00f6r. D\u00e4rmed utg\u00e5r man a priori fr\u00e5n att alla n\u00e5gonsin existerande samh\u00e4llen har h\u00f6rt till n\u00e5gon av dessa existerande kategorier. Med denna metod f\u00e5r vissa arkeologer en rad slutsatser gratis – om man v\u00e4l luckas hitta n\u00e5gra tecken p\u00e5 att vi har ett h\u00f6vdingad\u00f6me – f\u00f6ljer sedan allt annat. Att det skulle kunna funnits\u00a0 samh\u00e4llen som kombinerat olika drag fr\u00e5n exempelvis h\u00f6vdingad\u00f6men eller stammar, eller haft drag som inte alls finns i dagens etnografiska material utesluts d\u00e4rmed p\u00e5 f\u00f6rhand.<\/p>\n

En ganska extrem variant av denna metod \u00e4r att utg\u00e5 fr\u00e5n antalet\u00a0 ber\u00e4knade inv\u00e5nare<\/strong> p\u00e5 en arkeologisk fyndplats och kolla upp det etnografiska materialet och sedan dra slutsatser om det exempelvis var fr\u00e5gan om ett h\u00f6vdingad\u00f6me. Till och med denna variant \u00e4r inte ovanlig inom dagens arkeologi. (se exempelvis Orme 1981: 163; Burenhult 1986: 148, 152, 156). Med en s\u00e5dan “checklist archaeology”<\/strong> (Shanks och Tilleys (1987: 37; jfr \u00e4ven 148 ff) tr\u00e4ffande uttryck)\u00a0 kan vissa arkeologer skapa illusioner av en exakt vetenskap, med en rent matematisk bevisf\u00f6ring.<\/p>\n\t

GORDON CHILDE, \u00a0CASTLEDEN<\/p>\n

\"\"\u00a0\u00a0Den klassiska st\u00e5ndpunkten<\/strong> hos m\u00e5nga arkeologer har sedan l\u00e4nge varit att betrakta de flesta kulturer i Europa fr\u00e5n dessa tidsperioder som egalit\u00e4ra. S\u00e5 h\u00e4r beskriver till exempel Gordon Childe<\/strong> den danubiska neolitiska kulturen :<\/strong><\/p>\n

“They were democratic and perhaps even communistic; there are no hints of chiefs concentrating the community’s wealth”<\/em> (Childe 1957: 142).<\/p>\n

Samma syns\u00e4tt har han p\u00e5 flera av de andra ber\u00f6rda kulturgrupperna (se ex.vis Childe 1957: 142).<\/p>\n

Och faktum \u00e4r att det inte endast \u00e4r Gimbutas som haft sv\u00e5rt att finna tecken p\u00e5 sociala hierarkier i det arkeologiska materialet. Samma bild ges i konventionella arkeologiska standardverk. \u00d6ver hela Europa tycks skillnader i husstorlek<\/strong> inom varje givet bos\u00e4ttningsomr\u00e5de variera ganska lite (Champion etc. 1984: 140). Det finns enstaka undantag fr\u00e5n detta m\u00f6nster, d\u00e4r klart st\u00f6rre byggnader kontrasterar mot mindre inom samma bos\u00e4ttning. Men detta kan ofta \u00f6vertygande f\u00f6rklaras med att dessa byggnader f\u00f6r gemensamma aktiviteter, kulthus etc. (Champion etc. 1984: 142). Ett exempel p\u00e5 detta \u00e4r fr\u00e5n Nea Nikomedeia i Makedonien<\/strong>, d\u00e4r ett antal mindre hus \u00e4r grupperade runt ett st\u00f6rre, d\u00e4r ett antal lerfiguriner ger en antydan om detta hus\u00b4 kultiska funktioner. De centraleuropeiska l\u00e5nghusen \u00e5 andra sidan kunde variera ganska mycket i storlek, men de st\u00f6rre husen hade inte n\u00e5gra s\u00e4rskiljande drag som kvalitativt urskilde dem fr\u00e5n de andra (Hodder 1990: 123). De st\u00f6rre husen beboddes knappast av “h\u00f6vdingar” eller en “\u00f6verklass” – husstorleken kanske relaterades till olika perioder i en familjs livscykel eller antalet medlemmar i ett hush\u00e5ll.<\/p>\n

Vad g\u00e4ller bos\u00e4ttningsm\u00f6nstret\u00a0 kan det variera mellan ensamg\u00e5rdar och byar (Champion 1984: 131) men ingenting som allvarligt talar mot den egalit\u00e4ra helhetsbilden har framkommit. Fr\u00e5n Storbritanniens del antar Castleden<\/strong> (1990: 210) att\u00a0“Britain was composed of myriads of separate, small-scale, modular societies, each one entirely self-governing”.<\/em><\/p>\n

Detta grundar han p\u00e5 existensen av spridda bos\u00e4ttningar med liknande inre funktionss\u00e4tt (d.v.s. det finns inga tecken p\u00e5 en specialisering och arbetsf\u00f6rdelning bos\u00e4ttningarna emellan) och fr\u00e5nvaron av en bos\u00e4ttningshierarki. Megalitmonumenten kan ocks\u00e5 f\u00f6rklaras utan att anta en politisk centralisering; de st\u00f6rre kan antas vara resultatet av samarbete mellan olika bos\u00e4ttningsgrupper och stammar (Castleden 1990:212 ff). Denna bild \u00e4r inte unik f\u00f6r Storbritannien; med st\u00f6rre eller mindre variationer pr\u00e4glar den hela Europa.<\/p>\n

\u00d6verhuvudtaget ger bos\u00e4ttningsmaterialet inget st\u00f6d f\u00f6r antagandet at de europeiska kulturerna skulle styras av “eliter”.<\/strong> Vad g\u00e4ller gravar \u00e4r det dominerande intrycket att de inte tycks avspegla n\u00e5gon m\u00e4rkbar social skiktning (Whittle 1985: 89 f, 112, 159 ff). Under l\u00e5nga tidsperioder dominerar kollektivgravar i stora delar av V\u00e4st- och Centraleuropa.<\/strong> Existensen av s\u00e5dana talar inte direkt f\u00f6r ett stratifierat samh\u00e4lle. Som vi sett har dock megalitgravarna (se nedan) anv\u00e4nts som argument f\u00f6r existensen av h\u00f6vdingad\u00f6men i Europa.<\/p>\n

Vad g\u00e4ller Syd\u00f6steuropa<\/strong> r\u00e5dde det ett individuellt gravskick – och de finns f\u00f6rvisso variationer n\u00e4r det g\u00e4ller gravgods. Men de \u00e4r inte extrema (Champion 1984: 148). Begravningarna i Syd\u00f6steuropa skedde vanligtvis inom bos\u00e4ttningarna – endast ett tiotal gravf\u00e4lt som inte l\u00e5g i anknytning till dessa har \u00e5terfunnits (Hodder 1990: 76). Det \u00e4r ocks\u00e5 p\u00e5 dessa externa gravf\u00e4lt som de enda klara tecknen finns p\u00e5 sociala skillnader. Medan gravarna vid bos\u00e4ttningarna ofta \u00e4r barngravar (Hodder 1990: 73) finns det p\u00e5 n\u00e5gra av de f\u00e5taliga gravf\u00e4lten en \u00f6vervikt f\u00f6r mansgarvar och ibland ganska markanta skillnader i gravgods mellan individer (Hodder 1990: 73 ff). Dessa gravf\u00e4lt \u00e4r dock ett marginellt fenomen i det syd\u00f6steuropeiska samh\u00e4llet och Hodder (1990: 71 ff) verkar betrakta dem som en del av en framv\u00e4xande manlig “subkultur”<\/strong> i utkanten av ett samh\u00e4lle d\u00e4r fokus l\u00e5g p\u00e5 hush\u00e5llet och en kvinnlig symbolik.<\/p>\n\t

STRATIFIERING<\/p>\n

Totalt sett har vi inga \u00f6vertygande tecken p\u00e5 en social stratifiering utifr\u00e5n gravmaterialet. Detta skiljer sig markant fr\u00e5n den senare fasen, d\u00e5 Gimbutas anser att “Gamla Europa” dukat under. Fr\u00e5n dessa tidsperioder \u00e4r det mycket enkelt att finna entydiga exempel p\u00e5 stora sociala skillnader<\/strong>. Ett exempel kan h\u00e4r h\u00e4mtas fr\u00e5n Gimbutas, fr\u00e5n Kaukasus cirka 2500 f. Kr.<\/p>\n

“The Majkop king…was dressed in a garment onto which gold ornaments were sown: 68 lion figures 19 bulls, and 38 rings. Close to his head were found beads and buttons of gold, silver and, turquoise, and carnelian. Beside the skeleton lay parts of a canopy consisting of six rods of gold and silver, four of which passed through figures of gold bulls”<\/em> (Gimbutas 1970: 168).<\/p>\n

I de tidsperioder och regioner som Gimbutas definierar som “Gamla Europa” g\u00e5r det inte att hitta n\u00e5gra exempel som ens avl\u00e4gset liknar ett s\u00e5dant \u00f6verd\u00e5d.<\/p>\n

Det finns dock som n\u00e4mnts en grupp monument som ibland kr\u00e4vde mycket stora arbetsinsatser f\u00f6r att byggas och som har anv\u00e4nts f\u00f6r att argumentera f\u00f6r existensen av privilegierade grupper i “Gamla Europa” och det \u00e4r megalitmonumenten<\/strong>. \u00c4ven om Burenhults paralleller inte bevisar n\u00e5got kvarst\u00e5r det faktum att megalitmonumenten kr\u00e4vde arbetsinsatser av stora grupper av m\u00e4nniskor. N\u00e4r det g\u00e4ller gravarna \u00e4r fr\u00e5gan om dessa arbetsinsatser tj\u00e4nade syftet att bygga upp kollektiva gravplatser f\u00f6r hela gruppen eller om de var exklusiva gravplatser f\u00f6r en styrande elit. Fr\u00e5gan \u00e4r mest central n\u00e4r det g\u00e4ller de st\u00f6rsta monumenten, som kr\u00e4vt det st\u00f6rsta antalet arbetstimmar.<\/p>\n

Det f\u00f6rsta som st\u00e5r klart \u00e4r att den stora majoriteten av dessa gravar var kollektiva gravar<\/strong>. Det finns undantag – till exempel vad g\u00e4ller n\u00e5gra av de \u00e4ldre d\u00f6sarna i Skandinavien, som verkar vara avsedda f\u00f6r endast en person. (Hodder 1990: 196) Men dessa gravar var relativt sm\u00e5 och inte om\u00f6jliga att byggas av en liten grupp m\u00e4nniskor. Nu betyder i sig inte kollektiva gravar definitionsm\u00e4ssigt att alla hade tillg\u00e5ng till gravarna. Det g\u00e5r naturligtvis att h\u00e4vda att endast “den ledande sl\u00e4ktskapsgruppen” utnyttjade megalitgravarna. Men eftersom det saknas bel\u00e4gg f\u00f6r att dessa “ledande” grupper existerade f\u00f6rblir det spekulationer. Det inneb\u00e4r inte n\u00f6dv\u00e4ndigtvis att hela populationen var begravda i megalitgravar. Men det finns faktiskt alternativa f\u00f6rklaringar till att inte alla m\u00e4nskor ser ut att ha \u00e5terfunnits i megalitgravarna \u00e4n att de inte fick f\u00f6r att de inte tillh\u00f6rde den rent hypotetiske “h\u00f6vdingens” sl\u00e4ktskapsgrupp. Det kan till exempel handla om periodiska utrensningar i gravarna, det kan handla om att endast de som bodde i n\u00e4rheten begravdes d\u00e4r, eller att det fanns olika lokala traditioner. Och eftersom de alternativa gravar d\u00e4r “de andra” skulle begravts inte \u00e5terfunnits \u00e4r teorin \u00e4n mer osannolik.<\/p>\n

De megalitiska templen p\u00e5 Malta<\/strong>, liksom klippgraven i Hal Saflieni<\/strong> ska behandlas senare.<\/p>\n\t

COLIN RENFREW<\/p>\n

\"\"N\u00e4r det g\u00e4ller de flesta megalitgravar verkar faktiskt m\u00e5nga forskare (se exempelvis Renfrew<\/strong> 1973: 133 ff) acceptera att de har tillkommit i egalit\u00e4ra samh\u00e4llen. Det \u00e4r n\u00e4r det g\u00e4ller de st\u00f6rre monumenten, som de p\u00e5 Malta, eller exempelvis Newgrange, som m\u00e5nga utg\u00e5r fr\u00e5n att samh\u00e4llet m\u00e5ste ha utvecklat en stark stratifiering. Jag \u00e5terkommer till Malta – h\u00e4r endast n\u00e5gra mer principiella resonemang.<\/p>\n

Grunder f\u00f6r Renfrews m.fl. jakt p\u00e5 “h\u00f6vdingad\u00f6men”<\/strong> eller andra typer av stratifierade samh\u00e4llsmodeller n\u00e4r det g\u00e4ller element som kr\u00e4ver stora arbetsinsatser \u00e4r en ovilja att f\u00f6rest\u00e4lla sig att en \u00f6vergripande planering av\u00a0 stora kollektiva arbetsinsatser skulle kunna ske demokratiskt utan en hierarkisk beslutsstruktur. Men att detta skulle vara om\u00f6jligt \u00e5terst\u00e5r att bevisa. I dagens v\u00e4rld har alla egalit\u00e4ra samh\u00e4llen tr\u00e4ngts undan och marginaliserats b\u00e5de politiskt och geografiskt. Att de enda folk som bygger monument av storleksordningen Newgrange, Stonehenge eller Silbury Hill \u00e4r stratifierade \u00e4r inget \u00f6vertygande bevis f\u00f6r att det alltid m\u00e5ste varit fallet.<\/p>\n

Om det funnits privilegierade grupper borde de p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt kunna uppt\u00e4ckas direkt, exempelvis i form av \u00f6verd\u00e5diga bostadshus, palats eller rikt utrustade individualgravar. Men s\u00e5dana bel\u00e4gg saknas h\u00e4r, i motsats till under brons\u00e5ldern, och det har f\u00e5tt en del f\u00f6respr\u00e5kare f\u00f6r ett stratifierat neolitikum att h\u00e4vda att den egalit\u00e4ra karakt\u00e4ren p\u00e5 husen och gravarna var avsedda att maskera sociala skillnader och konflikter. (Whittle 1985: 165, 231, 298). Att seri\u00f6sa f\u00f6respr\u00e5kare f\u00f6r ett stratifierat samh\u00e4lle under neolitikum tvingas till s\u00e5dana teorier \u00e4r ett av de starkaste argumenten f\u00f6r att samh\u00e4llet under dessa tidsperioder verkligen var egalit\u00e4rt.<\/p>\n\t

b. Ett fredligt samh\u00e4lle?<\/strong><\/p>\n

Gimbutas ser “Gamla Europas” samh\u00e4llen som fredliga.. Avsaknaden av bef\u00e4stningar och vapen i det arkeologiska materialet ger en bild av samh\u00e4llen med en mycket fredlig karakt\u00e4r:<\/p>\n

“The characteristic absence of heavy fortifications and of weapons speaks for the peaceful character of most of these art-loving peoples. Some defensive measures – usually ditches and palisades – however, were taken to protect the villages from animal and human intruders, or in the marginal areas in the east – from possibly hostile neighbours”<\/em> (Gimbutas 1982b: 5)<\/p>\n

Denna bild av “Gamla Europa” som fredligt kommer n\u00e4stan automatiskt i konflikt mot de som vill f\u00f6rklara det neolitiska samh\u00e4llet i ljuset av nutida etnografiska paralleller.<\/p>\n

M\u00e5nga socialantropologer och “etnoarkeologer” brukar utg\u00e5 fr\u00e5n att de neolitiska samh\u00e4llena hade en stambaserad samh\u00e4llsordning, j\u00e4mf\u00f6rbar med den som m\u00e5nga hackjordbrukande kulturer har idag. Utifr\u00e5n detta brukar de sedan projicera dagens stamsamh\u00e4llens tendenser till att l\u00f6sa konflikter med v\u00e4pnade strider p\u00e5 neolitikum. Marshall Sahlins inleder en diskussion om stamsamh\u00e4llens aggressionsben\u00e4genhet med att sl\u00e5 fast att:<\/p>\n

“in its broadest terms the contrast between tribe and civilization is between War and Peace. A civilization is a society specially constituted to maintain ‘law and order’;\u00a0 the social complexity and cultural richness of civilizations depend on institutional guarantees of Peace. Lacking these institutional means and guarantees, tribesmen live in a condition of War, and War limits the scale, complexity, and all-round richness of their culture, and accounts for some of their more ‘curious’ customs”<\/em> (Sahlins 1968:5).<\/p>\n

Detta chockerande uttalande (jfr den assyriska civilisationen med det trobriandiska stamsamh\u00e4llet!) modifierar Sahlins kraftigt i den f\u00f6ljande texten. Vad han menar \u00e4r att medan en civilisation har styrande organ som f\u00f6rhindrar strider saknas dessa hos stamsamh\u00e4llen. D\u00e4rf\u00f6r m\u00e5ste de st\u00e4ndigt utveckla andra s\u00e4tt att f\u00f6rhindra v\u00e4pnade konflikter.<\/p>\n

“Many of the special patterns of tribal culture become meaningful precisely as defence mechanisms, as negations of Warre (Sahlins 1968: 7-8). (Warre \u00e4r en term Sahlins tar fr\u00e5n Hobbes och betyder ungef\u00e4r ett tillst\u00e5nd av permanent stridsberedskap). Det klassifikatoriska sl\u00e4ktskapssystemet f\u00f6rhindrar strider inom stammen, system f\u00f6r g\u00e5voutbyte och en exogami som skapar \u00e4ktenskapsallianser f\u00f6rhindrar strider mellan stammar.<\/em><\/p>\n

Om det neolitiska Europa hade en stamorganisation som p\u00e5minner om den som finns beskrivna i den etnografiska litteraturen vet vi inte. En stor del av de specifika drag som dagens stamorganisation uppvisar kan naturligtvis vara resultatet av \u00e5rtusenden av konfrontationer med starkare, stratifierade, samh\u00e4llen. Men vad Sahlins resonemang visar \u00e4r att \u00e4ven om det neolitiska Europa befolkades av stamsamh\u00e4llen, motsvarande de mer sentida, kan man inte dra n\u00e5gra mekaniska paralleller om deras ben\u00e4genhet till v\u00e4pnade konflikter. Sahlins beskriver stamsamh\u00e4llets str\u00e4van att utveckla v\u00e4nskapliga allianser f\u00f6r att undvika strider. Det \u00e4r ganska uppenbart att dessa strategier har betydligt st\u00f6rre sannolikhet att bli framg\u00e5ngsrika under de f\u00f6ruts\u00e4ttningar som r\u00e5dde i det neolitiska Europa \u00e4n hos den \u00f6verv\u00e4ldigande majoriteten av de etnografiskt beskrivna stammar, vars sj\u00e4lva existens n\u00e4r de studerads var d\u00f6dligt hotad av den v\u00e4sterl\u00e4ndska koloniala expansionen. Om man tar h\u00e4nsyn till denna faktor finns det all anledning att ta spekulationer om ett permanent krigstillst\u00e5nd i det neolitiska Europa med mycket stor skepsis.<\/p>\n\t

BRIAN HAYDEN<\/p>\n

\"\"I sin kritik av Gimbutas angriper dock Brian Hayden<\/strong> (1986: 25 f) h\u00e5rt hennes uppfattning att de ber\u00f6rda kulturerna skulle ha varit fredliga:<\/p>\n

 <\/p>\n

“At one time it used to be thought that Neolithic Europe was quite peaceful. However, it is beginning to appear more and more that through the initial peace of the era was more a product of isolation rather than a fundamental change in the social fabric. As soon as fertile land began fill up in central and northern Europe, significant and sometimes surprisingly ambitious evidence of warfare begins to appear. <\/em>(Milisauskas 1978; Dixxon 1979; Mercer 1985). In the area of Old Europe, many of the earliest Neolithic communities such as Nea Nikomedeia appear to have defensive walls and have been planned in labyrinth-like fashions as to thwart easy penetration into the settlements. “<\/em><\/p>\n

Hayden har tv\u00e5 referenser till st\u00f6d f\u00f6r\u00a0 sina l\u00e5ngtg\u00e5ende slutsatser, dels Milisauskas (1980) “European prehistory”, dels tv\u00e5 artiklar i Scientific American.<\/p>\n

 <\/p>\n

“Significant and surprisingly ambitious evidence”\u00a0lyser med sin fr\u00e5nvaro i Milisauskas<\/strong> (1980: 177ff) behandling av tecken p\u00e5 krigsf\u00f6ring i den mellanneolitiska perioden (fr\u00e5n det tidiga neolitikum finner han inga betydelsefulla tecken p\u00e5 krigsf\u00f6ring och den senneolitiska perioden motsvarar inte Gimbutas “Gamla Europa” utan den period i henens modell d\u00e4r “Gamla Europa” sl\u00e5s s\u00f6nder av patriarkala, stratifierade och krigiska kulturer). Han b\u00f6rjar med att ta upp \u00f6kningen av antalet polerade yxor och yxor gjorda av annat r\u00e5material \u00e4n sten. Varf\u00f6r detta skulle vara ett tecken p\u00e5 en mer militariserad situation \u00e4r oklart, och hans enda argument \u00e4r att “copper axes were more suitable for cracking skulls than wood-working”<\/em> (Milisauskas 1980: 177). Han modifierar snart sitt p\u00e5st\u00e5ende (Milisauskas 1980: 179) genom att p\u00e5peka att dessa yxor s\u00e4kerligen \u00e4nd\u00e5 anv\u00e4ndes till att arbeta med tr\u00e4 och dessutom hade ceremoniell betydelse. Det sistn\u00e4mnda styrks ocks\u00e5 av att de uppenbarligen anv\u00e4ndes i g\u00e5voutbyte. Milisauskas anser dock att det finns tecken p\u00e5 att trattb\u00e4garkulturen \u00e4gnade sig mer \u00e5t krigsf\u00f6ring \u00e4n vad den tidigare bandkeramiska kulturen gjorde och n\u00e4mner i sammanhanget\u00a0“the location of some Funnel Beaker sites on hilltops and by the numerous battle-axes found at some sites.<\/em> (Milisauskas 1980: 179).<\/p>\n

Han diskuterar ocks\u00e5 om uppresandet av palissader runt vissa trattb\u00e4garboplatser kan tolkas som bef\u00e4stningar men ifr\u00e5gas\u00e4tter om de verkligen skulle kunna fungera som ett effektivt f\u00f6rsvar.<\/p>\n

Nu befinner sig trattb\u00e4garkulturen i slutfasen av det “gammaleuropeiska” samh\u00e4llets historia, och utifr\u00e5n Gimbutas modell skulle detta m\u00f6jligen kunna f\u00f6rklaras utifr\u00e5n behov att f\u00f6rsvara sig mot framtr\u00e4ngande indoeuropeiska kulturer, som exempelvis klotamforakulturen eller den sn\u00f6rkeramiska kulturen.<\/p>\n

Det \u00e4r i sj\u00e4lva verket mycket sv\u00e5rt att s\u00e4ga n\u00e5got definitivt om existensen eller icke-existensen av v\u00e4pnade konflikter i de h\u00e4r diskuterade perioderna. Att tro att yxor anv\u00e4ndes f\u00f6r att kn\u00e4cka skallar med eftersom de inte s\u00e5 l\u00e4tt gick att anv\u00e4nda till tr\u00e4bearbetning \u00e4r inte en speciellt fruktbar utg\u00e5ngspunkt. Att en ort byggdes p\u00e5 ett labyrintliknande s\u00e4tt (Havden om Nea Nikomedeia) kan naturligtvis ha en rad orsaker i synnerhet som labyrinten verkar spelat en viktig symbolisk roll under denna tidsperiod. J\u00e4mf\u00f6r g\u00e4rna\u00a0 den “labyrintliknande” strukturen i det obef\u00e4sta palatset\/templet i Knossos! M\u00e5nga av de p\u00e5st\u00e5dde bef\u00e4stningarna verkar milit\u00e4rt sett meningsl\u00f6sa och skulle inte ha kunnat skydda en by mot en \u00f6verm\u00e4ktig angripare l\u00e4ngre \u00e4n n\u00e5gra minuter. Ofta antas till exempel att Catal H\u00fcy\u00fcks arkitektur, med avsaknaden av gator och samtliga ing\u00e5ngar genom h\u00e5l i de tak, som var ihopkopplade med varandra. Det \u00e4r tvivelaktigt; med en fientlig styrka v\u00e4l uppe p\u00e5 Catal H\u00fcy\u00fcks taksystem torde staden ha blivit en veritabel d\u00f6dsf\u00e4lla f\u00f6r dess inv\u00e5nare!<\/p>\n

Den avg\u00f6rande utg\u00e5ngspunkten borde vara att neolitikum f\u00f6re den period som b\u00f6rjar cirka 4000 f.kr. i syd\u00f6stra Europa och upp till \u00f6ver tusen \u00e5r senare i v\u00e4stligaste och nordligaste Europa visar en anm\u00e4rkningsv\u00e4rd stabilitet med “kulturgrupper” av olika slag som bevarade sina traditioner, och ofta sina boplatser i \u00e5rtusenden (se sammanst\u00e4llningen hos Gimbutas 1989: 332-335). Vi kan i Syd\u00f6steuropa f\u00e5 fram stratigrafiska sekvenser f\u00f6r enskilda orter, som till exempel Vinca (Gimbutas 1982a:22) p\u00e5 \u00f6ver 1000 \u00e5r och fr\u00e5n Karanovo (Gimbutas 1982:30) p\u00e5 \u00f6ver 2000 \u00e5r, sekvenser som visar en kontinuerlig, oavbruten kulturutveckling p\u00e5 orten<\/strong>. I det allm\u00e4nna tillst\u00e5nd av v\u00e4pnad kamp som Hayden f\u00f6rest\u00e4ller sig borde s\u00e5dana sekvenser vara om\u00f6jliga. Och h\u00e4r r\u00f6r det sig inte om bef\u00e4sta bergf\u00e4stningar!<\/p>\n

Detta kontrasterar starkt med senneolitikum, d\u00e5 de olika lokala kulturgrupperna antingen helt upph\u00f6r att existera som en lokal kultur eller f\u00f6rvandlas till oigenk\u00e4nnlighet i vad som under denna tid kommer mycket n\u00e4ra en europeisk enhetskultur. Det \u00e4r under dessa helt nya f\u00f6rh\u00e5llanden, som exempelvis klockb\u00e4garna kan sprida sig \u00f6ver Europa med en snabbhet som inga mellanneolitiska kulturdrag spreds. Vilka strider som \u00e4n f\u00f6rsiggick mellan stammar och samh\u00e4llen under den tidigare fasen vad de uppenbarligen inte av den karakt\u00e4ren att de allvarligt st\u00f6rde den vardagstillvaro som \u00e4r f\u00f6ruts\u00e4ttningen f\u00f6r att en “kultur” i arkeologisk mening ska kunna existera kontinuerlig \u00f6ver \u00e5rhundraden och ibland \u00e5rtusenden. Det \u00e4r denna fundamentala skillnad mellan de perioder som behandlas h\u00e4r och den senneolitiska utvecklingen, som Gimbutas uppm\u00e4rksammat.<\/p>\n

Detta utesluter naturligtvis inte att det \u00e4nd\u00e5 kan ha f\u00f6rekommit v\u00e4pnade strider i “Gamla Europa”. Vad det visar \u00e4r att dessa m\u00e5ste ha varit av en mycket begr\u00e4nsad omfattning. De utgjorde inget hinder f\u00f6r att kulturgrupper in \u00e5rtusenden beh\u00f6ll sin kulturella identitet. Det g\u00e5r en klar skiljelinje mellan dessa kulturer och senneolitikums och den tidiga brons\u00e5lderns. De flesta bef\u00e4stningar under den tidigare perioden var mycket anspr\u00e5ksl\u00f6sa stukturer som i de flesta fall kan ha haft andra funktioner \u00e4n milit\u00e4ra, exempelvis rituella eller som skydd fr\u00e5n vilddjur. I senare perioder uppf\u00f6rs bef\u00e4stningar vars funktion verkar vara helt entydig. P\u00e5 samma s\u00e4tt \u00e4r det med vapen. Under senneolitikum och brons\u00e5ldern\u00a0 har vi en m\u00e5ngfald av stendolkar, och senare sv\u00e4rd.<\/p>\n

Minoiska Kreta<\/strong>, enligt Gimbutas den sista utposten f\u00f6r “Gamla Europa” var omgiven av starkt militariserade samh\u00e4llen. Var det minoiska samh\u00e4llet fredligt. Det vet vi inte, men mycket talar f\u00f6r att det var mer fredligt \u00e4n alla j\u00e4mf\u00f6rbara samh\u00e4llen i brons\u00e5ldern. Det \u00e4r anm\u00e4rkningsv\u00e4rt att Kretas stora st\u00e4der, med sina rikedomar och tempel, helt saknar bef\u00e4stningar (Castleden 1990a: 162). Det inneb\u00e4r inte att det saknades vapen, dolkar har exempelvis \u00e5terfunnits i gravar (Castleden 1990a: 164). Templen utsattes vid fler tillf\u00e4llen f\u00f6r br\u00e4nder (Castleden 1990a: 165) och Castleden<\/strong> spekulerar i att de kan ha utsatts f\u00f6r anfall. Men i s\u00e5 fall \u00e4r det \u00e4n mer anm\u00e4rkningsv\u00e4rt att inte bef\u00e4stningar byggdes f\u00f6r att f\u00f6rhindra nya anfall.<\/p>\n

Brian Hayden<\/strong> (1986: 26) tar upp den minoiska “koloniseringen”<\/strong> av \u00f6ar och anser att det \u00e4r sv\u00e5rt att f\u00f6rest\u00e4lla sig att denna skulle kunna ha genof\u00f6rts utan milit\u00e4ra resurser. Men det \u00e4r inte sj\u00e4lvklart att exempelvis Thera var en minoisk koloni. Det kan lika g\u00e4rna vara fr\u00e5gan om en kulturell likhet orsakad av handel och intensiva kulturkontakter. Ett annat intressant faktum \u00e4r att den minoiska konsten<\/strong>, i motsats till den mykenska, den assyriska, den egyptiska, den babyloniska, etc. inte glorifierade krigiska bedrifter. Om minoerna f\u00f6rde krig idealiserade de \u00e5tminstone inte sin krigsf\u00f6ring.<\/p>\n\t

c. Religion och social organisering: ett matriline\u00e4rt och matrifokalt samh\u00e4lle?<\/strong><\/p>\n

Jag har tidigare diskuterat bel\u00e4ggen f\u00f6r att n\u00e5gon form av tro och kult p\u00e5 kvinnliga gudomligheter hade en framtr\u00e4dande, om inte dominerande roll i den neolitiska religionen. Fr\u00e5gan \u00e4r om detta i s\u00e5 fall hade en betydelse f\u00f6r de sociala och politiska f\u00f6rh\u00e5llandena, vilket Gimbutas anser.<\/p>\n

F\u00f6r Gimbutas fanns det en klar koppling mellan gudinnereligionen<\/strong> \u00e5 ena sidan och den sociala strukturen \u00e5 den andra. Hon s\u00e5g “Gamla Europa” som\u00a0“organized\u00a0 around a theacratic \/sic\/ communal temple-community, and a higher female status in religious life. The structure was matrilineal, with succession to leadership and inheritance within the female line.”<\/em> (Gimbutas 1991: 349).<\/p>\n

Fagan<\/strong> (1986: 319) har p\u00e5pekat vilken roll religionen spelade i de f\u00f6rsta stadsbildningarna. De mesopotamiska st\u00e4derna, liksom de f\u00f6rsta mayast\u00e4derna, byggdes med religi\u00f6sa, ceremoniella byggnader som centrum. Pr\u00e4sterna hade stor makt i de f\u00f6rsta faserna av de tidigare statsbildningarna, en makt som de gradvis f\u00f6rlorade till sekul\u00e4ra h\u00e4rskare.<\/strong> Lerner (1986: 141 ff) visar f\u00f6r \u00f6vrigt hur kvinnliga gudomligheter, fr\u00e5n att ha haft en central st\u00e4llning i de \u00e4ldsta faserna i den sumeriska statens historia, gradvis f\u00f6rlorar denna medan de manliga gudarna \u00f6kar i betydelse.<\/p>\n

Det \u00e4r uppenbart – och det g\u00e4ller s\u00e5 v\u00e4l i Syd\u00f6steuropa som i det megalitiska V\u00e4steuropa – att det sociala \u00f6verskottet i samh\u00e4llet i stor utstr\u00e4ckning kanaliserades in i religi\u00f6sa projekt (megalitmonument, figuriner, tempel, och diverse parafernalia). Det \u00e4r l\u00e5ngt ifr\u00e5n uteslutet att i dessa samh\u00e4llen utan statsapparat, utan en \u00f6ppet militariserad situation och utan kommersiella institutioner de fr\u00e4msta k\u00e4llorna till samh\u00e4lleligt inflytande l\u00e5g i en viktig st\u00e4llning i den religi\u00f6sa kulten<\/strong> (Jfr Whittle 1985: 63 om Syd\u00f6steuropa:<\/p>\n

“It is possible that social differentiation is only expressed in the control of ritual”).<\/em><\/p>\n

Det inneb\u00e4r inte n\u00f6dv\u00e4ndigtvis att uttrycket “queen-priestess”<\/strong> som Gimbutas (1982b:7) anv\u00e4nder \u00e4r meningsfullt; det skulle kunna vara anakronistiskt. Samtidigt \u00e4r det m\u00f6jligt att hennes term ligger n\u00e4rmare den neolitiska verkligheten \u00e4n de f\u00f6rfattare som a priori utg\u00e5r fr\u00e5n att man alltid dominerar den politiska och sociala strukturen. De f\u00f6rfattare som genom tiderna inte antagit en “kungamakt”<\/strong> p\u00e5 minoiska Kreta<\/strong> \u00e4r f\u00f6rmodligen i klar minoritet. Och n\u00e4r Colin Renfrew 1973 diskuterade den neolitiska Balkanhalv\u00f6n utgick han fr\u00e5n att (kvinno)figurinerna relaterades till “groups of men” och specifiserade: “age grades, brotherhoods and associations”<\/strong> (Renfrew 1973: 198). Att kvinnodominerade “teokratier” inte existerar idag \u00e4r f\u00f6rvisso sant; men det \u00e4r tvivelaktigt om detta faktum har n\u00e5gon relevans i analysen av sex tusen \u00e5r gamla samh\u00e4llen<\/p>\n\t

Ett matrifokalt och matriline\u00e4rt samh\u00e4lle?<\/strong><\/p>\n

Ett matriline\u00e4rt samh\u00e4lle \u00e4r ett samh\u00e4lle d\u00e4r sl\u00e4ktskapet g\u00e5r genom modern. Matrilinealitet \u00e4r i det etnografiska materialet idag praktiskt taget alltid kopplat till ett system d\u00e4r stammar \u00e4r uppdelade i olika klaner d\u00e4r \u00e4ktenskapsvalet sker exogamt, d.v.s. man m\u00e5ste gifta sig utanf\u00f6r klanen. P\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt kommer ett barn alltid att tillh\u00f6ra sim mors klan oavsett vilken klan fadern kommer fr\u00e5n (F\u00f6r en ganska teknisk diskussion om olika sl\u00e4ktskapssystem, se Murdock 1949). Under slutet av 1800-talet och b\u00f6rjan av 1900-talet f\u00f6rdes det bland etnologer en livlig diskussion om det matriline\u00e4ra sl\u00e4ktskapssystemet. Utifr\u00e5n bland annat det faktum att m\u00e5nga exempel p\u00e5 en \u00f6verg\u00e5ng fr\u00e5n matrilinealitet till patrilinealitet har iakttagits medan motsatsen – en \u00f6verg\u00e5ng fr\u00e5n patrilinealitet till matrilinealitet aldrig n\u00e5gonsin kunnat fastsl\u00e5s (Murdock 1949: 190) och de m\u00e5nga tecken som ans\u00e5gs tyda p\u00e5 matriline\u00e4ra rester hos patriline\u00e4ra stammar (Hartland 1917) uppstod teorin om att det matriline\u00e4ra sl\u00e4ktskapssystemet skulle vara \u00e4ldre \u00e4n det patriline\u00e4ra. Denna teori angreps h\u00e5rt i b\u00f6rjan av 1900-talet och \u00e4r nu i allm\u00e4nhet \u00f6vergiven i v\u00e4stantropologin, utan att n\u00e5gra avg\u00f6rande argument mot den egentligen aldrig framlagts. Det troliga \u00e4r att problemet aldrig kommer att l\u00f6sas inom etnologins ramar. I dagens etnografiska material existerar matriline\u00e4ra sl\u00e4ktskapssystem framf\u00f6rallt hos bofasta jordbrukskulturer d\u00e4r kvinnor har en viktig roll i produktionen (Keesing 1981: 234f). Intressant nog g\u00e4ller detta med all sannolikhet alla neolitiska kulturer i Europa, f\u00f6re introduktionen av plogen och spridandet av boskapssk\u00f6tande nomadism.<\/p>\n

“Matrifokalitet”<\/strong> \u00e4r sv\u00e5rare att definiera. Gimbutas anv\u00e4nder det p\u00e5 flera st\u00e4llen ( ) som en term f\u00f6r kvinnodominansen i dessa samh\u00e4llen.\u00a0 Brian Hayden (1986: 26) avf\u00e4rdar Gimbutas teori om matrifokala samh\u00e4llen (han sj\u00e4lv anv\u00e4nder, i motsats till Gimbutas, termen matriarkala,) med att“matriarchal societies are unknown within the ethnographic present”<\/em> och att “it appears that men hold the critical reins of power in traditional societies, that is physical and armed forces. And males generally appear unwilling to relinquish these or to assume inferior status”.<\/em><\/p>\n

Att kvinnodominerade samh\u00e4llen \u00e4r ok\u00e4nda i det etnografiska materialet \u00e4r i sig ett tveksamt p\u00e5st\u00e5ende, irokeserna<\/strong> \u00e4r \u00e5tminstone ett gr\u00e4nsfall (Burenhult 1986: 178 ff; McCall 1980). Mer v\u00e4sentligt \u00e4r att den \u00f6verv\u00e4ldigande majoriteten av det etnografiska materialet beskriver samh\u00e4llen som i \u00e5rhundraden haft omskakande konfrontationer med v\u00e4sterl\u00e4ndsk kolonialism och i m\u00e5nga fall dessutom i \u00e5rtusenden p\u00e5verkats av icke v\u00e4sterl\u00e4ndska staka stater och\/eller av expansiva, patriarkala boskapssk\u00f6tande nomadstammar.\u00a0 Det etnografiska nuet b\u00f6r inte j\u00e4mst\u00e4llas med euroepiskt neolitikum. M\u00f6jligen \u00e4r dagens stamsamh\u00e4llen (och \u00e4ven bandsamh\u00e4llen av j\u00e4gar-samlare) endast utspridda, marginaliserade rester av vad de en g\u00e5ng var (Hartland 1917; Makarios 1979).<\/p>\n

Att m\u00e4n innehaft vapenmonopol\u00a0 i alla samh\u00e4llen \u00e4r en f\u00f6rmodligen en l\u00e4tt \u00f6verdrift, men i stort sett tyder b\u00e5de det etnografiska och det arkeologiska materialet p\u00e5 detta. Men att de som innehar vapen, eller \u00e4r fysiskt starkare, skulle ut\u00f6va makten i alla samh\u00e4llen \u00e4r en ganska f\u00f6renklad syn p\u00e5 samh\u00e4llelig makt. I Australien anses allm\u00e4nt de \u00e4ldre m\u00e4nnen haft den st\u00f6rsta makten<\/strong> – trots att de yngre m\u00e4nnen b\u00e5de var stakare och innehade vapnen. Irokesindianerna var ett mycket militariserat folk – trots detta hade kvinnorna en s\u00e5 stark st\u00e4llning att det torde vara det n\u00e4rmaste vi kommit begreppet matriarkat i n\u00e5got etnografiskt beskrivet samh\u00e4lle (f\u00f6r en diskussion se nedan; se ocks\u00e5 McCall 1980).<\/p>\n

Vad g\u00e4ller matrilinealitet<\/strong> \u00e4r det i sig n\u00e4stan om\u00f6jligt att konstatera arkeologiskt<\/strong>. I motsats till bos\u00e4ttningsm\u00f6nster (matri- kontra patrilokalitet) \u00e4r sl\u00e4ktskapssystem ingenting som\u00a0 direkt avspeglas i den materiella v\u00e4rlden.<\/p>\n

Men Gimbutas anf\u00f6r \u00e4nd\u00e5 en unders\u00f6kning av Pieter van de Velde<\/strong> fr\u00e5n bandkeramiska bos\u00e4ttningar, d\u00e4r han visar att krukornas former och dekor f\u00f6rblir densamma i samma hush\u00e5ll generation efter generation. Hans slutsats \u00e4r att detta tyder p\u00e5 ett matriline\u00e4rt sl\u00e4ktskap; vid patriline\u00e4rt sl\u00e4ktskap skulle d\u00f6ttrarna vid gifterm\u00e5let l\u00e4mna hush\u00e5llet. Eftersom det antas att det \u00e4r kvinnorna som tillverkade krukorna skulle denna kontinuitet vad g\u00e4ller keramisk stil tyda p\u00e5 matriline\u00e4rt sl\u00e4ktskap (Gimbutas 1991: 330; se \u00e4ven de Velde 1979). .<\/p>\n

En annan m\u00f6jlighet \u00e4r att g\u00e5 till tidiga skriftliga k\u00e4llor f\u00f6r att d\u00e4r s\u00f6ka kvarlevor efter en tidigare ordning. Gimbutas (1991: 344) tar upp n\u00e5gra s\u00e5dana exempel:<\/p>\n

“A strong indication for the existence of matriliny in Old Europe is the historic continuity of matrilineal succession in the non-Indo-European societies of Europe such as the Minoan, Etruscan, Pelasgian, Lydian, Lykian, Carian in western Turkey, Basque in northern Spain, and southwest France, and the Picts in Britain before the Celts<\/strong>. This influence is also found in Indo-European-speaking societies – Celts, Teutons, Slavs, and Balts<\/strong> – who absorbed matricentric and matrilineal traditions from the rich substratum of Old European populations”.<\/em><\/p>\n

Gimbutas (144ff) diskuterar sedan i mer detalj det arkeologiska materialet fr\u00e5n Kreta, och l\u00e4gger till uppgifter fr\u00e5n Strabo fr\u00e5n det f\u00f6rta \u00e5rhundradet f\u00f6re Kristus om matrilokala (och d\u00e4rmed n\u00e4stan underf\u00f6rst\u00e5tt matriline\u00e4ra) sedv\u00e4njor p\u00e5 Kreta.\u00a0 Hon forts\u00e4tter med exempel fr\u00e5n Sparta, d\u00e4r hon citerar f\u00f6rfattare som argumenterar f\u00f6r matriline\u00e4ra rester i antikens Sparta (Gimbutas 1991: 346 f). Hon forts\u00e4tter med att citeras Herodotos k\u00e4nda uttalande om att lykierna tar sina namn fr\u00e5n sina m\u00f6drar och inte sina f\u00e4der och anf\u00f6r senare fler bel\u00e4gg f\u00f6r matriline\u00e4rt sl\u00e4ktskap fr\u00e5n mindre Asien och det egeiska omr\u00e5det (Gimbutas 1991: 347). Etruskerna \u00e4r enligt Gimbutas k\u00e4nda f\u00f6r att ha varit matriline\u00e4ra. Hon refererar till Bachofens iakttagelse att i tv\u00e5spr\u00e5kiga etruskisk-latinska inskriptioner finns faderns namn endast i den latinska inskriptionen, medan de etruskiska inskriptionerna endast n\u00e4mner moderns namn.\u00a0 Hon anf\u00f6r vidare uppgifter fr\u00e5n grekiska och romerska f\u00f6rfattare om den starka st\u00e4llning kvinnorna hade hos etruskerna,. (Gimbutas 347 f)<\/p>\n

Hon citerar ocks\u00e5 uppgifter som tillskriver baskerna s\u00e5v\u00e4l gudinnetro,<\/strong> matriline\u00e4ra arvslagar och en stark kvinnig st\u00e4llning i jordbruket. (Gimbutas 348). Hon refererar ocks\u00e5 till uppgifter som tyder p\u00e5 matrilinealitet<\/strong> hos kelter och picter (Gimbutas 1991: 348 f)<\/p>\n

I \u00f6vrigt g\u00e5r det att argumentera f\u00f6r matrilinealitet p\u00e5 ett mer indirekt s\u00e4tt. Det skulle kunna h\u00e4vdas att den starka kvinnliga symboliken, som Hodder uppm\u00e4rksammat och som ocks\u00e5 verkar finnas i det religi\u00f6sa bildspr\u00e5ket sv\u00e5rligen skull kunna vara f\u00f6renligt med ett patriline\u00e4rt samh\u00e4lle. Det finns f\u00f6r \u00f6vrigt flera f\u00f6rfattare som argumenterat f\u00f6r matrilokalitet, (d.v.s. att mannen flyttar till kvinnas hush\u00e5ll n\u00e4r \u00e4ktenskap ing\u00e5s), framf\u00f6rallt i den bandkeramiska kulturen. Milisauskas<\/strong> (1978: 118ff) refererar en del av den diskussionen. Murdock har konstaterat att n\u00e4r kvinnoarbetet \u00e4r centralt i produktionen, det inte r\u00e5der en militariserad situation<\/strong> och n\u00e4r den politiska integreringen \u00e4r l\u00e5g \u00e4r matrilokal bos\u00e4ttning det vanligaste bos\u00e4ttningsm\u00f6nstret. Det st\u00e4mmer ganska bra in p\u00e5 vad man kan anta om den bandkeramiska kulturen (och f\u00f6r \u00f6vrigt f\u00f6r hela Europa under st\u00f6rre delen av neolitikum). Det finns ocks\u00e5 antropologiska teorier om att matrilokal bos\u00e4ttning ofta \u00e4r kopplat till folk som flyttar till nya territorier.<\/strong> Det skulle enligt Milisauskas ocks\u00e5 kunna tala f\u00f6r matrilokal bos\u00e4ttning hos den bandkeramiska expansiva bondekulturen.<\/p>\n\t

Mer kontroversiell \u00e4r Gimbutas begrepp matrifokalitet<\/strong>. Det \u00e4r sv\u00e5rt att definiera och \u00e4ven Gimbutas \u00e4r ibland oklar p\u00e5 om huruvida kvinnorna verkligen dominerade i samh\u00e4llet, eller om det r\u00e5dde en j\u00e4mlikt f\u00f6rh\u00e5llande mellan k\u00f6nen kombinerar med matriline\u00e4rt sl\u00e4ktskap och gudinnekult. Dagens socialantropologiska ortodoxi, som f\u00f6rnekar existensen av samh\u00e4llen d\u00e4r kvinnor haft st\u00f6rre inflytande \u00e4n m\u00e4n, baserar sig n\u00e4stan helt och h\u00e5llet p\u00e5 material fr\u00e5n de senaste 500 \u00e5ren.<\/strong> (Och i praktiken mest de senaste tv\u00e5 hundra \u00e5ren). Det material som talar f\u00f6r en kvinnodominerad religion i neolitikum \u00e4r ytterligare ett faktum som g\u00f6r att etnografiska paralleller mellan neolitikum och det etnografiska materialet fr\u00e5n de senaste hundra \u00e5ren kan ifr\u00e5gas\u00e4ttas. Det existerar inte n\u00e5gonstans en s\u00e5dan religion idag, och det saknas helt etnografiska exempel p\u00e5\u00a0 s\u00e5dana religioner<\/strong>. Utifr\u00e5n Durkheims teori om sambandet mellan religion och social struktur skulle det g\u00e5 att argumentera f\u00f6r att en kvinnodominerad religion knappast skulle kunna existera i ett samh\u00e4lle, som inte hade visa likheter med den religi\u00f6sa ideologin. Swanson (1966) har genomf\u00f6rt en inventering av etnografiskt beskrivna samh\u00e4llen och genomg\u00e5ende visat p\u00e5 en stark korrelation mellan religion och social organisering.<\/p>\n

 <\/p>\n

IAN HODDER<\/p>\n

\"\"\u00c4ven Ian Hodders (1990) arbete bidrar till diskussionen om det neolitiska Europa skulle kunna vara matrifokalt, \u00e4ven om det knappast var hans avsikt. Beskrivningen av ett symbolsystem, i s\u00e5 h\u00f6g grad byggt p\u00e5 kvinnlig symbolik, pekar p\u00e5 ett samh\u00e4lle organiserat p\u00e5 ett helt annat s\u00e4tt an de historiskt k\u00e4nda – s\u00e5vida man inte h\u00e4vdar att ett samh\u00e4lles symbolik \u00e4r helt orelaterat till dess \u00f6vriga funktionss\u00e4tt. \u00a0 Hodders arbete ger p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt en fascinerande inblick i hur ideologin i ett matrifokalt samh\u00e4lle skulle kunna te sig.<\/strong><\/p>\n

 <\/p>\n

I dagens etnografiska material existerar knappast n\u00e5gonting som kan beskrivas som “matriarkat”<\/strong>, om detta ges betydelsen av ett entydigt kvinnostyre. D\u00e4remot finns det samh\u00e4llen, d\u00e4r det skulle kunna h\u00e4vdas att kvinnors inflytande \u00e4r mycket stort och kanske st\u00f6rre \u00e4n m\u00e4nnens. H\u00e4r \u00e4r irokeserna det fr\u00e4msta exemplet.<\/p>\n

Irokeserna\u00a0<\/strong> blev k\u00e4nda framf\u00f6rallt genom att Lewis Morgan<\/strong> och senare Friedrich Engels<\/strong> anv\u00e4nde det som en viktig h\u00f6rnsten f\u00f6r sina teser om en f\u00f6rhistorisk fas av matriline\u00e4ra samh\u00e4lle4n. Irokeserna var matriline\u00e4ra och matrilokala och hade ett politiskt styrelses\u00e4tt som p\u00e5 ett sinnrikt s\u00e4tt f\u00f6rdelade makten mellan k\u00f6nen.<\/p>\n

Relationen mellan man och hustru i det irokesiska samh\u00e4llet var knappast till mannens f\u00f6rdel. Eftersom r\u00e4tten till skilsm\u00e4ssa var total, kunde kvinnan n\u00e4r som helst inte bara l\u00e4mna mannen utan ocks\u00e5 sl\u00e4nga ut honom ur det hus, som enligt den matrilokala traditionen tillh\u00f6rde henne. Eftersom sl\u00e4ktskapet var matriline\u00e4rt fick hon ocks\u00e5 automatiskt v\u00e5rdnaden om barnen vis skilsm\u00e4ssa (McCall 1980: 231). Jorden inte bara brukades av kvinnorna, utan kontrollerades (“\u00e4gdes” med en mer modern term) av dessa. (McCall 1980: 232;250) I det politiska systemet var visserligen “cheferna”<\/strong> alla m\u00e4n, men de ser ut som om de tillsattes, \u00a0avsattes och effektivt kontrollerades av kvinnorna, i synnerhet de m\u00e4ktiga “matronorna”<\/strong> p\u00e5 lokal niv\u00e5 (McCall 1980: 232). Det enda undantaget h\u00e4r var de milit\u00e4ra ledarna,<\/strong> som inte kunde avs\u00e4ttas av kvinnor (McCall 1980: 233). Mycket tyder p\u00e5 att de milit\u00e4ra ledarna fick en st\u00e4rkt st\u00e4llning i det irokesiska samh\u00e4llet efter kontakten med europ\u00e9erna, och introduktionen av skjutvapen, och det \u00e4r m\u00f6jligt att denna sektor av relativt entydig manlig makt var ett efterkontaktfenomen (McCall 1980: 244 f).<\/p>\n

Irokeserna\u00a0 befann sig i en helt annan situation \u00e4n den neolitiska befolkningen i Europa; deras kultur var dessutom l\u00e5ngtifr\u00e5n fredlig. Men kombinationen av matrilinealitet, matrilokalitet, kvinnig kontroll\/\u00e4gande av jorden, och kvinnlig politisk makt ger oss \u00e4nd\u00e5 en m\u00f6jlighet att f\u00f6rest\u00e4lla oss hur et “matrifokalt”<\/strong> samh\u00e4lle skulle kunna te sig. Irokeserna har ibland setts som en anomali<\/strong> – men om vi bortser fr\u00e5n det politiska systemet finns det stora likheter med andra\u00a0 matriline\u00e4rt-matrilokala indiankulturer, i synnerhet Hopikulturen<\/strong> (McCall 1980: 253)<\/p>\n\t

d. Neolitiska Malta och polynesiska P\u00e5sk\u00f6n – en entnografisk parallell?<\/strong><\/p>\n

Malta \u00e4r viktigt f\u00f6r diskussionen om neolitisk\u00a0 \u00e4ven p\u00e5 ett annat s\u00e4tt. Gimbutas\u00a0 och hennes skola ser Malta som ett\u00a0 materiellt ovanligt avancerat exempel p\u00e5\u00a0 “Gamla Europa”, ett samh\u00e4lle d\u00e4r monumentala tempel av en dignitet\u00a0 som annars inte fanns\u00a0 f\u00f6re de sumeriska och egyptiska civilisationerna, kan \u00e5terfinnas. F\u00f6r dem \u00e4r Malta ett “teokratiskt” (teakratiskt?) samh\u00e4lle, ett samh\u00e4lle d\u00e4r kulten centraliserats och templen f\u00e5tt monumentala proportioner, men som i grunden \u00e4nd\u00e5 \u00e4r matrifokalt och egalit\u00e4rt.<\/p>\n

Det fr\u00e4msta alternativet till detta syns\u00e4tt \u00e4r en teori som f\u00f6rts fram av Colin Renfrew 1972<\/strong> och som sedan kommit att omfattas av m\u00e5nga forskare. Det \u00e4r att det neolitiska Malta var ett exempel p\u00e5 ett “h\u00f6vdingad\u00f6me”<\/strong>, ett samh\u00e4lle som var mellanting mellan en “stam”<\/strong> och en “stat”<\/strong> i etnografisk teoribildning. F\u00f6r Renfrew kan megalitkulturerna normalt sett ses som egalit\u00e4ra samh\u00e4llen. (Renfrew 1972a:151) Det g\u00e4ller s\u00e5v\u00e4l i Storbritannien som i Skandinavien och Frankrike. (aa). Med hj\u00e4lp av etnografiska paralleller fr\u00e5n Borneo<\/strong> visar Renfrew att \u00e4ven egalit\u00e4ra stamsamh\u00e4llem idag konstruerar monument byggda av stora stenar (aa, s. 152 ff). Han ser det som troligt att de kan ha byggts i samarbete mellan olika klaner och sl\u00e4ktskapsgrupper som var relaterade till varandra. (aa, s. 155).<\/p>\n

Denna f\u00f6rklaring anser dock inte Renfrew kan anv\u00e4ndas vid f\u00f6r de kulturer som byggde de st\u00f6rsta monumenten, d\u00e4r antalet arbetstimmar som kr\u00e4vts f\u00f6r att bygga dem var extremt m\u00e5nga. D\u00e4r f\u00f6rkastar han den egalit\u00e4ra modellen<\/strong> och antar att bakom dessa monument m\u00e5ste ligga n\u00e5gon form av hierarkiskt system<\/strong>. Dit h\u00f6r bland annat n\u00e5gra av de mer k\u00e4nda engelska monumenten, exempelvis Stonehenge<\/strong> och eller n\u00e5gra av monumenten p\u00e5 Orkney\u00f6arna.<\/strong> (Renfrew 1979:15).<\/p>\n

Men det fr\u00e4msta exemplet p\u00e5 denna typ av kultur Renfrew ger \u00e4r det neolitiska Malta<\/strong>. Han konstaterar att dessa monument \u00e4r s\u00e5 stora och kr\u00e4ver s\u00e5 mycket arbete att de inte kan ha byggts av sm\u00e5 lokala grupper p\u00e5 femtio personer (Renfrew 1972a:166). Han uppskattar det neolitiska Maltas befolkning upp till 11.000 personer (aa, s. 169) och anser utifr\u00e5n monumentens geografiska f\u00f6rdelning att det var uppdelat i sex regioner, med omkring 2000 m\u00e4nniskor i varje region. (aa). F\u00f6r att f\u00f6rklara hur denna befolkning kunde bygga dessa monument v\u00e4nder han sig till antropologin, och n\u00e4rmare best\u00e4mt till teorin om h\u00f6vdingad\u00f6men. Byggande p\u00e5 antropologer som Marshall Sahlins<\/strong> och Elman Service<\/strong> skiljer han mellan egalit\u00e4ra klanbaserade stamsamh\u00e4llen och stamsamh\u00e4llen d\u00e4r de olika undergrupperna enas under en “h\u00f6vding”<\/strong> (chief)(aa, s. 170 ff). Detta system har en egenskap som skulle kunna f\u00f6rklara hur byggandet av monument av den maltesiska typen kunde organiseras. Genom ett system f\u00f6r redistribution, d\u00e4r h\u00f6vdingen mottar g\u00e5vor<\/strong> som sedan kan anv\u00e4ndas till exempelvis organiserandet av kollektiva fester, (aa, s.171 f) f\u00e5r ett s\u00e5dant samh\u00e4lle en m\u00f6jlighet att finansiera \u00e4ven andra kollektiva projekt.(aa, s.173). H\u00f6vdingad\u00f6men k\u00e4nnetecknas ocks\u00e5 ibland av uppkomsten av ett pr\u00e4sterskap<\/strong> (aa. s.172) vilket ocks\u00e5 skulle passa in p\u00e5 det neolitiska Malta. Den speciella modell f\u00f6r h\u00f6vdingad\u00f6me Renfrew ser som mest till\u00e4mplig p\u00e5 det neolitiska Malta \u00e4r den polynesiska modellen<\/strong> (aa, s. 174). Han refererar till material fr\u00e5n Tahiti<\/strong> (aa. s. 175) men framf\u00f6rallt intresserar han sig f\u00f6r parallellerna med P\u00e5sk\u00f6n<\/strong> (aa, s. 175 ff). P\u00e5 P\u00e5sk\u00f6n byggdes gigantiska statyer som vad g\u00e4ller monumentalitet och arbetsinsatser kan j\u00e4mf\u00f6rdas med de maltesiska templen (aa. s. 176). Dessa statyer \u00e4r placerade p\u00e5 speciella plattformar “ahu”<\/strong>, som var gravplatser f\u00f6r sl\u00e4ktskapsgrupper. (aa, s. 176) Befolkningen innan europ\u00e9ernas ankomst ber\u00e4knas av Renfrew till mellan 2 och 3000, uppdelade i tio stammar (aa, s. 176). Varje s\u00e5dan stam s\u00e5g sig som \u00e4ttlingar till en anfader, ofta son eller sonsonen till den f\u00f6rta nybyggaren p\u00e5 \u00f6n. (aa. s. 177) Varje ahu var som n\u00e4mnts en begravningsplats f\u00f6r en sl\u00e4ktskapsgrupp och de st\u00f6rsta var en dignitet s\u00e5 att de inte kunde byggas av en lokal grupp (aa.s. 179). H\u00e4r, menar Renfrew, kommer h\u00f6vdingad\u00f6met in i bilden. Statyerna var verk av specialister som inte kunde ha varit lokala f\u00f6rm\u00e5gor i de olika sl\u00e4ktskapsgrupperna. Detta och de m\u00e5nga arbetstimmar som kr\u00e4vdes f\u00f6r de st\u00f6rre monumenten gjorde det n\u00f6dv\u00e4ndigt med en central planering f\u00f6r att de skulle kunna uppf\u00f6ras. Och det polynesiska h\u00f6vdingad\u00f6met var just en organisation som gjorde s\u00e5dana kollektiva insatser m\u00f6jliga. En liknande situation b\u00f6r ha f\u00f6rlegat p\u00e5 Malta, tror Renfrew, (aa, s. 180) \u00e4ven om han medger att det saknas arkeologiska bel\u00e4gg f\u00f6r ett h\u00f6vdingad\u00f6me p\u00e5 Malta (aa. s. 181). Renfrew \u00e4r mycket f\u00f6rsiktig och uttalar sig s\u00e4llan med tv\u00e4rs\u00e4kerhet. Men hans slutsats \u00e4r till sist \u00e4nd\u00e5 den att en form av social organisation som p\u00e5minner om etnografiskt beskrivna h\u00f6vdingad\u00f6men, i synnerhet de polynesiska och d\u00e5 framf\u00f6rallt det som existerade p\u00e5 P\u00e5sk\u00f6n, existerade p\u00e5 f\u00f6rhistoriska Malta.<\/p>\n\t

H\u00f6vdingad\u00f6men (chiefdoms)<\/strong> brukar i den antropologiska litteraturen beteckna stamsamh\u00e4llen, som \u00e4r politiskt centraliserade och leds av en h\u00f6vding. Detta i motsats till mer egalit\u00e4ra stamsamh\u00e4llen d\u00e4r de olika undergrupperna i en stam \u00e4r sj\u00e4lvst\u00e4ndiga. (Sahlins 1968: Service 1971). De polynesiska h\u00f6vdingad\u00f6mena, de s\u00e5 kallade koniska klanerna, brukar i den etnografiska litteraturen beskrivas som en kultur med en stark betoning p\u00e5 patrilinealitet och primogenitur (syftar h\u00e4r p\u00e5 ett f\u00f6retr\u00e4de f\u00f6r de \u00e4ldsta m\u00e4nnen). (Kirch 1984:34; Sahlins 1968:24). \u00c4ven om det finns r\u00f6ster som h\u00e4vdar att denna bild \u00e4r \u00f6verdriven och ist\u00e4llet betonar kvinnornas betydelse i de polynesiska samh\u00e4llena (ex.vis Gailey 1980) verkar den i stort s\u00e4tt st\u00e4mma.<\/p>\n

Normalt sett brukar h\u00f6vdingen vara den \u00e4ldsta mannen som partiline\u00e4rt h\u00e4rstammar fr\u00e5n gruppens anfader. (Kirch 1984:31). En annan m\u00f6jlighet \u00e4r att h\u00f6vdingad\u00f6met skapas genom v\u00e5ld och usurpation – rivaliteten mellan br\u00f6der kan leda till palatsrevolutioner som betraktas som legitima om de lyckas. (aa, s. 34). I den militaristiska ideologi som dominerar m\u00e5nga polynesiska samh\u00e4llen ses inte detta som n\u00e5got f\u00f6rkastligt. Sahlins kommenterar: “usurpation itself is the principle of legitimacy”<\/strong>.(citerad I aa, s. 197)<\/p>\n

H\u00e4r kan man fr\u00e5ga sig om f\u00f6rh\u00e5llandena\u00a0 i den polynesiska \u00f6v\u00e4rlden liknade det neolitiska Europa eller det neolitiska Malta. Den historiska kontexten s\u00e5v\u00e4l som den materiella kulturen talar, enligt min mening, emot en s\u00e5dan parallell. Den polynesiska kulturen utvecklades, arkeologiskt sett, ganska sent. Den har sitt ursprung ur den s\u00e5 kallade “Lapitakulturen”<\/strong> som uppstod ca 1500 f. kr. Den fornpolynesiska kulturen uppstod ur Lapitakulturen omkring 500 f.kr. (Kirch 1984:52). Den hade sitt centrum i Fiji, Tonga och Samoa<\/strong> (aa, s.71) och kom var ursprunget till den kultur som senare kom att kolonisera Stilla Havets \u00f6ar. Det \u00e4r v\u00e4l att m\u00e4rka att n\u00e4r den polynesiska kulturen uppstod existerade redan hierarkiska samh\u00e4llen,\u00a0 patriarkala klassamh\u00e4llen och stater i \u00d6stasien. Vi vet inte om det existerade direkta eller indirekta kontakter mellan dessa och den polynesiska urkulturen men det kan knappast ses som osannolikt.<\/p>\n

Fr\u00e5gan \u00e4r om det \u00e4r meningsfullt att dra paralleller mellan social organisering mellan dessa samh\u00e4llen och det neolitiska Europa. Antropologer drar ofta g\u00e4rna alltf\u00f6r exakta paralleller mellan de sociala formationer som finns i det etnografiska materialet och det som f\u00f6rmodas existera i f\u00f6rhistorien. De bortser h\u00e4r fr\u00e5n att \u00e4ven skriftl\u00f6sa folk har en historia (Etienne\/Leacock 1980:5) och har p\u00e5verkats av kontakterna med mer stratifierade samh\u00e4llen. Det polynesiska<\/strong> samh\u00e4llet var inte bara patriline\u00e4rt och patriarkalt – det var ocks\u00e5 militariserat<\/strong> med en ofta uttalat krigisk ideologi. Det finns en m\u00e5ngfald etnografiska exempel som visar p\u00e5 samh\u00e4llen i ett n\u00e4stan konstant krigstillst\u00e5nd (Kirch 1984:195) och till och med i det polynesiska protospr\u00e5ket finns redan en term f\u00f6r krigare (aa, samma sida). \u00c4ven det arkeologiska materialet visar p\u00e5 ett starkt militariserat samh\u00e4lle. B\u00e5de vapen och bef\u00e4stningar har funnit i h\u00f6g grad. Tonga, Samoa, Futuna, Uvea, Marquesas, P\u00e5sk\u00f6n, S\u00e4llskaps\u00f6arna, Hawaii, Rpa och Nya Zeeland<\/strong> har alla arkeologiska l\u00e4mningar efter bef\u00e4stningar.(aa, s. 207 ff) \u00c4ven om en arkeolog som Brian Hayden i polemik mot Gimbutas<\/strong> (Hayden 1986) f\u00f6rs\u00f6ker leta reda p\u00e5 tecken p\u00e5 militarisering i de neolitiska kulturer som tillh\u00f6r “Gamla Europa” i Gimbutas definition \u00e4r exemplen f\u00e5taliga, och glest f\u00f6rekommande. Det viktigaste i detta sammanhang \u00e4r att inga sp\u00e5r av bef\u00e4stningar (eller andra tecken p\u00e5 en militariserad situation) har funnits p\u00e5 neolitiska Malta.<\/p>\n

Arkeologiska unders\u00f6kningar p\u00e5 P\u00e5sk\u00f6n har visat p\u00e5 tecken p\u00e5 en tidig social differentiering som helt saknas p\u00e5 Malta (Martinsson-Wallin 1994:41). Etnografiska rapporter (bland annat fr\u00e5n James Cook) har f\u00f6r \u00f6vrigt visat p\u00e5 existensen av m\u00e4nniskooffer som ett centralt inslag i kulten i delar av den polynesiska \u00f6v\u00e4rlden (Wallin 1993:101f). Fr\u00e5n det neolitiska Malta saknas alla tecken p\u00e5 m\u00e4nniskooffer<\/strong> (Trump 1972:30) (D\u00e4remot finns det andra kulturer som Gimbutas r\u00e4knar till “Gamla Europa” d\u00e4r det finns ganska s\u00e5 entydiga arkeologiska bel\u00e4gg f\u00f6r m\u00e4nniskooffer, men denna diskussion kommer att tas upp p\u00e5 ett annat st\u00e4lle.)<\/p>\n

Vad som ytterligare g\u00f6r Renfrews parallell tveksam<\/strong> \u00e4r att han utg\u00e5r fr\u00e5n att den polynesiska byggnadskonsten utvecklades i isolering (Renfrew 1972a:144 ff). Han j\u00e4mf\u00f6r P\u00e5sk\u00f6n med Malta och menar att de b\u00e5da \u00f6arna liknade varandra med sitt isolerade l\u00e4ge. Problemet med denna utg\u00e5ngspunkt \u00e4r att en alternativ teori f\u00f6r den polynesiska kulturens utveckling – att den delvis formades av kontakter med den peruanska civilisationen i Sydamerika – inte kan anses vara utesluten. \u00c4ven om den kommit i vanrykte genom Heyerdahls vidlyftiga teorier kvarst\u00e5r anm\u00e4rkningsv\u00e4rda likheter vad g\u00e4ller byggnadsteknik och artefakter (Martinsson-Wallin 1994:113 ff; Wallin 1993:94 ff). Att n\u00e5gon form av kontakt m\u00e5ste ha funnits mellan de b\u00e5da kulturerna verkar uppenbart – om s\u00e5 ej var fallet kan existensen av s\u00f6tpotatis p\u00e5 P\u00e5sk\u00f6n<\/strong>, eller likheterna mellan ordet f\u00f6r s\u00f6tpotatis p\u00e5 P\u00e5sk\u00f6n och i Peru (<\/strong>Martinsson-Wallin 1994: 114) sv\u00e5rligen f\u00f6rklaras!\u00a0 Men mer anm\u00e4rkningsv\u00e4rt \u00e4n dessa tecken p\u00e5 kontakt \u00e4r det faktum att c14-dateringarna visar att de tidigaste ceremoniella centra i Polynesien funnits just p\u00e5 P\u00e5sk\u00f6n och senare spridit sig v\u00e4sterut (Martinsson-Wallin 1993;119; Wallin 1994:94). D\u00e4rf\u00f6r ter det sig l\u00e5ngtifr\u00e5n om\u00f6jligt att den polynesiska megalitkonsten uppstod genom kontakter med h\u00f6gkulturen i Sydamerika och sedan gradvis spridde sig v\u00e4sterut. Men det inneb\u00e4r att Renfrews m.fl. analys av dem utvecklats logiskt inom ramen f\u00f6r h\u00f6vdingad\u00f6men ter sig mer tveksam.<\/p>\n\t

Renfrews analys utg\u00e5r fr\u00e5n en teoretisk grundsyn som utvecklats inom ramen f\u00f6r vad som brukar kallas “New Archaeology”<\/strong>. Denna akademiska str\u00f6mning som uppstod i USA p\u00e5 60-talet var en reaktion mot de metodiska oklarheter de ans\u00e5g karakteriserade den tidigare arkeologin. Ett av de mer utm\u00e4rkande dragen f\u00f6r denna str\u00f6mning \u00e4r en funktionalistisk grundsyn p\u00e5 den m\u00e4nskliga kulturen. Kulturen s\u00e5gs som “the extra-somatic forms of adaptation”<\/strong>(Binford 1972:22) och samh\u00e4llet s\u00e5gs som en organism som str\u00e4vade mot homeostas. I denna arkeologiska diskurs fanns inte mycket utrymme f\u00f6r diskussioner om den inre meningen i den materiella kulturen. Utg\u00e5ngspunkten f\u00f6r analysen var snarare en systemteori, d\u00e4r samh\u00e4llet brukade beskrivas som en pyramid, med ekologi och reproduktion som den materiella basen, ekonomiska och social f\u00f6rh\u00e5llanden som den mellersta och ideologin som en sorts \u00f6verbyggnad. Denna modell har vissa ytliga likheter med ett marxistiskt syns\u00e4tt. De stora skillnaderna \u00e4r dock att h\u00e4r \u00e4r vanligen\u00a0 inte produktionsf\u00f6rh\u00e5llanden bas utan demografi och reproduktion. En annan skillnad \u00e4r att det dialektiska f\u00f6rh\u00e5llandet mellan bas och \u00f6verbyggnad h\u00e4r oftast saknas;<\/strong> i sin till\u00e4mpning blir modellen oftast mycket mekanisk.<\/p>\n

Den modell som brukar anv\u00e4ndas i New Archaeology \u00e4r p\u00e5 samma g\u00e5ng funktionalistisk och evolutionistisk<\/strong>. Inspirat\u00f6rerna \u00e4r s\u00e5v\u00e4l evolutionister som Leslie White, Elmas Service och Marshall Sahlins (d.v.s. Sahlins innan Stone Age Economics!) som funktionalister som Radcliffe-Brown och Malinowski. Samh\u00e4llets utveckling beskrivs i termer av funktionella system, d\u00e4r utvecklingen ytterst orsakas av demografiska och ekologiska f\u00f6r\u00e4ndringar, liksom p\u00e5verkan fr\u00e5n exempelvis l\u00e5ngv\u00e4ga handel.<\/strong> (f\u00f6r en \u00f6versikt om processuell arkeologi, se Jensen 1988; Jensen och Karlsson 1998),<\/p>\n

I b\u00f6rjan av 70-talet b\u00f6rjade Renfrew f\u00f6rsvara till denna grundsyn. I sitt arbete The Emergence of Civilization<\/em> (Renfrew 1972 b) ansluter han sig till ett systemteoretiskt perspektiv p\u00e5 de f\u00f6rhistoriska samh\u00e4llenas utveckling.\u00a0 Han utg\u00e5r fr\u00e5n att samh\u00e4llet \u00e4r ett homeostatiskt system<\/strong> (aa, s. 17) som i sin tur \u00e4r uppdelat i subsystem. (aa, s.22). De fr\u00e4msta subsystemen \u00e4r f\u00f6rs\u00f6rjningssystemet, det teknologiska systemet, det sociala systemet, det symboliska systemet och det ekonomiska systemet<\/strong> (aa, s. 22f).\u00a0 Alla dessa system \u00e4r sj\u00e4lvreglerande<\/strong> och str\u00e4var efter n\u00e5gon form av homeostas (aa, s. 24). Denna systemteori\u00a0 ter ju sig ganska statisk. Men Renfrew ser en m\u00f6jlighet till f\u00f6r\u00e4ndringar: innovationer inom ett subsystem kan ibland leda till en “multiplikatoreffekt” som\u00a0 skapar f\u00f6r\u00e4ndringar i \u00e4ven de andra subsystemen (aa, s. 37). Denna “multiplikatoreffekt”<\/strong> kan ibland leda till s\u00e5 drastiska f\u00f6r\u00e4ndringar som “den neolitiska revolutionen” och jordbrukets uppkomst, stadsrevolutionen och den industriella revolutionen (aa, s. 43). Vad g\u00e4ller den politiska utvecklingen ser Renfrew hur den f\u00f6r\u00e4ndring av j\u00e4mvikten<\/strong>\u00a0 som orsakades av en mer komplex arbetsdelning och specialisering<\/strong>\u00a0 under neolitikum<\/strong>\u00a0 ledde\u00a0 till uppkomsten av nya sociala system.\u00a0 En s\u00e5dan f\u00f6r\u00e4ndring \u00e4r n\u00e4r “h\u00f6vdingad\u00f6men”<\/strong> utvecklas fr\u00e5n stamsamh\u00e4llen. Enligt Renfrew ligger s\u00e5dana processer bakom inte bara tempelkulturen p\u00e5 Malta<\/strong> utan \u00e4ven de mykenska och minoiska<\/strong> kulturernas uppkomst. (aa, s. 362 ff). Han ser dessa kulturers utveckling som en process, orsakad av ekonomiska framsteg och en f\u00f6ljdriktig utveckling av den politiska komplexiteten.<\/p>\n

En aspekt som Renfrew ignorerar \u00e4r f\u00f6rh\u00e5llandet mellan k\u00f6nen.<\/strong> Precis som mycken 1900-talsantropologi\u00a0 l\u00e4gger han ingen tonvikt vid om sl\u00e4ktskapssystemet \u00e4r matriline\u00e4rt\u00a0 eller patriline\u00e4rt, eller om bos\u00e4ttningsm\u00f6nstret \u00e4r matrilokalt eller patrilokalt.<\/strong> Om gudar eller gudinnor dyrkas i religionen \u00e4r inte heller intressant i hans analys. M\u00e4rkligt nog verkar fr\u00e5gan om samh\u00e4llet \u00e4r militariserat<\/strong> eller fredligt<\/strong> inte heller ha n\u00e5gon st\u00f6rre betydelse hos Renfrew. Det spelar ingen roll i hans behandling av den minoiska respektive mykenska kulturen, trots att den f\u00f6rstn\u00e4mnda saknar tecken p\u00e5 militarisering medan den senare uppvisar bef\u00e4stningar, krigisk symbolik i konsten och andra tecken p\u00e5 en militariserad situation. P\u00e5 samma s\u00e4tt ignorerar han, som vi sett, skillnaden mellan den militariserade polynesiska kulturen och det neolitiska Malta, d\u00e4r inga sp\u00e5r av bef\u00e4stningar eller ens vapen har funnits.<\/p>\n

Vad g\u00e4ller den f\u00f6rsta punkten – f\u00f6rh\u00e5llandet mellan k\u00f6nen – \u00e4r Renfrews tystnad helt i samklang med den “nya arkeologins” teoretiska grundsyn.<\/strong> Maktf\u00f6rh\u00e5llanden mellan k\u00f6nen ing\u00e5r n\u00e4stan aldrig i de processuella systemteoretikernas variabler. Om det nu beror p\u00e5 att de finner fr\u00e5gan vetenskapligt meningsl\u00f6s eller om de helt enkelt utg\u00e5r fr\u00e5n ett normativt patriarkat \u00e4r inte helt klart.\u00a0 N\u00e4r den mer “traditionella” arkeologen Jacquetta Hawkes<\/strong> (1968) i sin studie av den minoiska och mykenska kulturen definierar den f\u00f6rsta som “kvinnlig” och den senare som “manlig” \u00e4r det fr\u00e5n en processuell utg\u00e5ngspunkt n\u00e4rmast ovetenskapligt\u00a0 flum.<\/strong><\/p>\n

Renfrew uttrycker sig genomg\u00e5ende mycket f\u00f6rsiktigt – ett ovanligt tydligt exempel \u00e4r hans \u00f6dmjuka diskussion i sitt\u00a0 bidrag till Bonannos antologi om Malta (Renfrew 1986:123 f).Andra anh\u00e4ngare till id\u00e9n uttrycker sig betydligt mer kategoriskt. Fr\u00e5gan \u00e4r vad det egentligen inneb\u00e4r att h\u00e4vda att det finns paralleller mellan neolitiska Malta och polynesiska h\u00f6vdingad\u00f6men.<\/p>\n

F\u00f6r det f\u00f6rsta kan det inneb\u00e4ra en mycket allm\u00e4n parallell. Precis som neolitiska h\u00f6vdingad\u00f6men hade n\u00e5gon form av centraliserande struktur, som m\u00f6jliggjorde byggandet av stora monument, m\u00e5ste \u00e4ven Malta ha haft det. I den formen \u00e4r parallellen n\u00e4rmast sj\u00e4lvklar. Naturligtvis beh\u00f6vdes det n\u00e5gon form av centraliserad koordinering<\/strong> f\u00f6r att bygga den h\u00e4r typen av monument.<\/p>\n

En annan m\u00f6jlighet \u00e4r att g\u00e5 ett steg l\u00e4ngre och f\u00f6resl\u00e5 att det ocks\u00e5 kr\u00e4vs en typ av centralisering som bygger p\u00e5 en social stratifiering – d.v.s. n\u00e5gon typ av oj\u00e4mlikt samh\u00e4lle. Uppenbarligen menar Renfrew detta. Detta \u00e4r dock inte lika sj\u00e4lvklart. Det finns knappast n\u00e5gon logisk n\u00f6dv\u00e4ndighet f\u00f6r att en centraliserad planering m\u00e5ste bygga p\u00e5 hierarkier och ett oj\u00e4mlikt samh\u00e4lle.<\/strong> Att h\u00e4vda detta \u00e4r snarast ett politiskt st\u00e4llningstagande<\/strong>. Det g\u00e5r kanske att argumentera f\u00f6r att alla etnografiskt beskrivna samh\u00e4llen i dag som byggt den typen av monument de facto har varit stratifierade. Det \u00e4r m\u00f6jligen s\u00e5, men det etnografiska nuet omfattar i stort sett kanske\u00a0 endast de senaste 200 – 500 \u00e5ren. P\u00e5 samma s\u00e4tt som det g\u00e5r att visa att kvinnans st\u00e4llning sjunkit s<\/strong>om ett resultat av konfrontationer med patriarkala kulturer (Etienne\/Leacock 1980) \u00e4r det sannolikt att egalit\u00e4ra samh\u00e4llen<\/strong>, i synnerhet mer komplexa s\u00e5dana, haft sv\u00e5rt att \u00f6verleva under \u00e5rtusenden av konfrontationer med mer stratifierade samh\u00e4llen.<\/strong><\/p>\n\t

BURENHULDT<\/p>\n

En tredje m\u00f6jlighet \u00e4r att g\u00f6ra som exempelvis G\u00f6ran Burenhult<\/strong> och Caroline Malone<\/strong> (se nedan) – applicera dagens h\u00f6vdingad\u00f6me i detalj p\u00e5 neolitiska Malta. Detta \u00e4r “checklist archaeology”<\/strong> (Shanks och Tilley 1987:37) i sin kanske renaste form. Eftersom h\u00f6vdingad\u00f6men idag \u00e4r patriline\u00e4ra, patrilokala och patriarkala samt bygger stora stenmonument och\u00a0 befolkningen p\u00e5 neolitiska Malta byggde\u00a0 stora stenmonument m\u00e5ste Malta under neolitisk tid ha best\u00e5tt av patriline\u00e4ra, patrilokala, stratifierade h\u00f6vdingad\u00f6men. \u00c4ven f\u00f6r den som medger att neolitiska Malta kanske pr\u00e4glades av social stratifiering, trots att det saknas arkeologiska bel\u00e4gg f\u00f6r det, s\u00e5 borde maktf\u00f6rh\u00e5llandena mellan k\u00f6nen vara en \u00f6ppen fr\u00e5ga<\/strong> och inte omedelbart kunna avg\u00f6ras genom en h\u00e4nvisning till Polynesien. Trots allt finns det knappast n\u00e5gra rent logiska sk\u00e4l till varf\u00f6r exempelvis\u00a0 ett kvinnodominerat “h\u00f6vdingad\u00f6me” inte skulle kunna funnits.<\/strong><\/p>\n

En av Renfrews meningsfr\u00e4nder i Sverige \u00e4r som n\u00e4mnts G\u00f6ran Burenhult<\/strong>. Han \u00e4r betydligt mer\u00a0 kategorisk \u00e4n Renfrew. \u00a0I sin bok Stenm\u00e4nnen (Burenhult 1992) l\u00e4gger han fram sin etnoarkeologiska syn p\u00e5 megalitkulturen. Liksom Renfrew ser han hierarkier och h\u00f6vdingad\u00f6men inte bara vad g\u00e4ller mer komplexa kulturer som p\u00e5 Irland och Storbritannien (aa, s. 19 och 42)\u00a0 och Malta (aa, s. 115 ff) utan \u00e4ven i neolitiska Skandinavien (aa, s. 80). Hans bok \u00e4r uppdelad i tv\u00e5 delar. I den f\u00f6rsta delen\u00a0 (s. 12-117)\u00a0 g\u00e5r han igenom europeiskt neolitikum, i den andra de “etnografiska parallellerna”<\/strong> i S\u00f6derhavet. (118-325)\u00a0 H\u00e4r hittar han h\u00f6vdingad\u00f6men, kannibalism, krig, mansdominans och m\u00e4nniskooffer.\u00a0<\/strong> I den slutliga epilogen\u00a0 (326-328)\u00a0 sl\u00e5r han fast att megalitkulturen<\/strong> i sig \u00e4r kopplad till h\u00f6vdingad\u00f6men, mansdominans, exokannibalism och anf\u00e4dersdyrkan (aa, s. 328).<\/p>\n

Samtidigt tvingas han konstatera att megalitkulturen i V\u00e4steuropa ofta \u00e4r kopplad till dyrkan av vad han tautologiskt nog\u00a0 kallar “en kvinnlig gudinna”<\/strong> (aa. sid. 61).\u00a0 \u00c4ven n\u00e4r det g\u00e4ller Malta p\u00e5pekar han hur kvinnliga inslag dominerar i kulten<\/strong> (aa, s. 102, 110 f). S\u00e5dana inslag dominerar dock inte i hans etnografiska paralleller i S\u00f6derhavet!<\/p>\n\t

CAROLINE MALONE<\/p>\n

\"\"\u00a0Caroline Malone<\/strong> (1998) g\u00e5r ocks\u00e5 l\u00e4nge \u00e4n Renfrew. Hon har skrivit ett av avsnitten i antologin “Ancient Goddesses”<\/em>, en volym d\u00e4r ett antal (kvinnliga) arkeologer f\u00f6rs\u00f6ker bem\u00f6ta Gimbutas och de andra f\u00f6rfattare som delar \u00e5sikten om att en kult av den stora gudinnan dominerade den f\u00f6rhistoriska religionen. I sitt avsnitt\u00a0 argumenterar hon mot existensen av en gudinnekult p\u00e5 Malta utifr\u00e5n Renfrews h\u00f6vdingad\u00f6meteori. Eftersom det troligen r\u00e5dde ett h\u00f6vdingad\u00f6me p\u00e5 Malta och eftersom h\u00f6vdingad\u00f6men idag \u00e4r patriline\u00e4ra och patriarkala borde det maltesiska samh\u00e4llet ocks\u00e5 ha varit det. D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det osannolikt att religionen kunde ha centrerats kring en kult av en gudinna.<\/strong> H\u00e4r utg\u00e5r Malone dels fr\u00e5n att det existerade ett h\u00f6vdingad\u00f6me p\u00e5 Malta, dels fr\u00e5n att detta m\u00e5ste ha haft samma maktf\u00f6rh\u00e5llanden mellan k\u00f6nen som etnografiskt beskrivna h\u00f6vdingad\u00f6me idag, dels att detta inte kan f\u00f6renas med en stark gudinnetro. Varje led i kedjan \u00e4r i sig problematiskt och att addera dem p\u00e5 detta s\u00e4tt blir f\u00f6rvisso \u00e4n mer problematiskt.<\/p>\n

I denna evolutionistiska typologi \u00e4r utvecklingen band-stam-h\u00f6vdingad\u00f6me-stat lagd som en mall p\u00e5 den kulturella utvecklingen. <\/strong>P\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt f\u00e5r vi oberoende m\u00e5ttstockar med vars hj\u00e4lp det g\u00e5r att finna enkla f\u00f6rklaringar. Tillr\u00e4ckligt stora stenmonument \u00e4r ett tecken p\u00e5 ett h\u00f6vdingad\u00f6me – och d\u00e4rav f\u00f6ljer automatiskt andra antaganden om samh\u00e4llet. Ian Hodder (1991) framh\u00e5ller\u00a0 i sin kritik av den nya arkeologin att detta syns\u00e4tt st\u00e5r i kontrast till det mer historiska syns\u00e4ttet som pr\u00e4glade mycken “traditionell” arkeologi.<\/strong> Historien \u00e4r partikularistisk – evolutionistisk antropologi \u00e4r generaliserande.<\/strong><\/p>\n

Ett s\u00e5dant syns\u00e4tt leder, menar Hodder, till otillb\u00f6rliga korskulturella generaliseringar<\/strong>. (Hodder 1992:99). Det \u00e4r frestande att applicera Hodders mer allm\u00e4nna kritik p\u00e5 ovan n\u00e4mnda teorier. Det \u00e4r anm\u00e4rkningsv\u00e4rt hur det konkreta, det kulturellt specifika, i dessa\u00a0 blir ointressant. Allt utg\u00e5r fr\u00e5n ett antal m\u00e5ttstockar – storleken p\u00e5 stenmonument, antalet arbetstimmar vid dess byggande – och sedan f\u00f6ljer n\u00e4stan allting. N\u00e4r vi v\u00e4l vet arbetstimmar som kr\u00e4vdes f\u00f6r monumenten faller sedan det andra p\u00e5 plats. Vi f\u00e5r gratis kunskaper om social organisering, och kanske ocks\u00e5 om religion och f\u00f6rh\u00e5llande mellan k\u00f6nen. Shanks och Tilley har i ett helt annat sammanhang tr\u00e4ffande beskrivit ett s\u00e5dant missbruk av etnoarkeologin som “checklist archaeology” (Shanks\/Tilley 1987:37). Hodder (1982) tar upp flera exempel p\u00e5 att ett s\u00e5dant generaliserande syns\u00e4tt ofta leder till misstag.<\/strong> Att exempelvis se “h\u00f6vdingad\u00f6men” som en holistisk helhet\u00a0 bygger p\u00e5 uppfattningen att om ett element finns i en kultur f\u00f6ljer en rad andra element\u00a0 automatiskt. (aa, s. 12).\u00a0 Men det finns \u00e4ven i dagens etnografiska material m\u00e5nga exempel p\u00e5 att detta inte st\u00e4mmer. Exempelvis saknar\u00a0 h\u00f6vdinged\u00f6met p\u00e5 Hawaii det redistributionssystem som annars brukar f\u00f6rknippas med h\u00f6vdingad\u00f6men (aa, s. 154). Det finns ocks\u00e5 m\u00e5nga exempel p\u00e5 hur en arbetsdelning\u00a0 och utveckling av grupper av specialiserade hantverkare<\/strong> som brukar ses som n\u00e5got specifikt f\u00f6r h\u00f6vdingad\u00f6men och andra stratifierade samh\u00e4llen \u00e5terfinns \u00e4ven hos egalit\u00e4ra samh\u00e4llen (aa, s. 155).<\/p>\n

Metoden hos Renfrew med flera \u00e4r i grunden indirekt – de anser sig kunna h\u00e4rleda existensen av en social stratifiering<\/strong> utifr\u00e5n den sociala komplexitet som torde ha kr\u00e4vts f\u00f6r att bygga stora v\u00e4lgjorda monument. Alla argument f\u00f6r en social stratifiering p\u00e5 Malta \u00e4r ju indirekta<\/strong> – gravarna \u00e4r kollektivgravar<\/strong> utan individuellt gravgods och bos\u00e4ttningar har i stort sett inte \u00e5terfunnits. Samma metod anv\u00e4nder Renfrew<\/strong> f\u00f6r \u00f6vrigt n\u00e4r han postulerar h\u00f6vdingad\u00f6me p\u00e5 neolitiska Orkney.<\/strong> Han utg\u00e5r fr\u00e5n gravmonumentens och de ceremoniella byggnadernas storlek och komplexitet och utg\u00e5r fr\u00e5n att detta f\u00f6ruts\u00e4tter en social stratifiering. Detta trots att de bos\u00e4ttningar som \u00e5terfunnits inte talar emot att samh\u00e4llet skulle varit egalit\u00e4rt (jfr Ritchie 1995:83).<\/p>\n

 <\/p>\n

ELEANOR LEACOCK<\/p>\n

\"\"\u00a0 \u00a0Vi vet ju ocks\u00e5 som n\u00e4mnts\u00a0 att de senaste \u00e5rtusendena har stora delar av v\u00e4rlden dominerats av hierarkiska kulturer<\/strong>. Vi vet ocks\u00e5 att dessa kulturer varit mansdominerade, s\u00e5v\u00e4l politiskt, kulturellt och religi\u00f6st. De “h\u00f6vdingad\u00f6men” som finns beskrivna i det etnografiska materialet idag har alla uppst\u00e5tt under en tidsperiod d\u00e5 socialt stratifierade patriarkala samh\u00e4llen dominerat \u00f6ver stora omr\u00e5den. Det g\u00e4ller som n\u00e4mnts den polynesiska kulturen, men den g\u00e4ller de andra etnografiskt beskriva “h\u00f6vdingad\u00f6men”. Mona Etienne<\/strong> och Eleanor Leacock<\/strong> (1980) har sammanst\u00e4llt flera exempel p\u00e5 hur kvinnans st\u00e4llning f\u00f6rs\u00e4mrats som ett resultat av den koloniala expansionen. Eftersom den koloniala expansionen under de senaste 500 \u00e5ren endast \u00e4r den sista fasen i utvecklingen av starka, expansiva patriarkala stratifierade samh\u00e4llen torde det vara rimligt att anta att denna process b\u00f6rjade l\u00e5ngt tidigare.<\/strong> Etnoarkeologiska paralleller som inte tar h\u00e4nsyn till detta perspektiv \u00e4r inte bara tveksamma – de om\u00f6jligg\u00f6r varje nyanserad och konkret analys av den neolitiska kulturen. Idag \u00e4r de flesta kulturer patriline\u00e4ra och praktiskt taget alla patriarkala och det finns, bortsett fr\u00e5n subkulturella sm\u00e5grupper, inga religioner som helt domineras av en tro p\u00e5 den stora gudinnan<\/strong>. Att g\u00f6ra en typologi f\u00f6r samh\u00e4llen och religioner i dagens etnografiska material, och sedan tvinga in paleolitiskt och neolitiskt arkeologiskt material i denna mall, kommer med n\u00f6dv\u00e4ndighet att inneb\u00e4ra att man hittar patriarkat \u00f6verallt, patrilinealitet n\u00e4stan \u00f6verallt och gudinnedominerade religioner ingenstans. Men detta \u00e4r, om inte n\u00f6dv\u00e4ndigtvis, etnocentriskt, s\u00e5 tempuscentriskt<\/strong> – man utg\u00e5r fr\u00e5n dagens situation och projicerar den p\u00e5 forntiden. Detta syns\u00e4tt bortser helt fr\u00e5n m\u00f6jligheten att det \u00e4r relativt sentida faktorer som har format dagens patriarkala kulturer och religioner.<\/strong> (Etienne\/Leacock 1980)<\/p>\n\t

En fr\u00e5ga som s\u00e5 vitt jag vet aldrig diskuterats av de som f\u00f6r fram teorin om ett mansdominerat h\u00f6vdingad\u00f6me p\u00e5 Malta<\/strong>\u00a0 \u00e4r det faktum att Malta kulturellt \u00e4r en del av det kulturkomplex d\u00e4r antropomorfa avbilningar av kvinnor klart dominerade \u00f6ver avbildningar av m\u00e4n.<\/strong>\u00a0 Detta omr\u00e5de str\u00e4cker sig \u00f6ver Mellan\u00f6stern, Syd\u00f6steuropa och medelhavsomr\u00e5det under n\u00e4stan hela neolitikum, liksom det f\u00f6r \u00f6vrigt ocks\u00e5 gjorde i hela Europa under paleolitikum. Det \u00e4r sant att Peter J Ucko r<\/strong>edan 1968\u00a0 i sitt arbete Antropomorphic Figurines<\/em> (Ucko 1968) f\u00f6rs\u00f6kte tona ner den kvinnliga \u00f6vervikten, bland annat genom\u00a0 att klassificera ett stort antal figuriner som normalt sett brukat betraktas som kvinnliga, som “k\u00f6nl\u00f6sa”. Hans metod var att utg\u00e5 fr\u00e5n existensen eller icke-existensen av br\u00f6st, k\u00f6nsorgan eller sk\u00e4gg – alla som saknade n\u00e5got av dessa attribut klassificerads som k\u00f6nl\u00f6sa. Jag ska ta upp denna diskussion p\u00e5 en annan plats i avhandlingen. Men \u00e4ven om man accepterar Uckos extremt formalistiska metod (vilket jag inte g\u00f6r) f\u00f6r\u00e4ndrar det inte det faktum att andelen\u00a0 manliga figuriner \u00e4r mycket mindre \u00e4n andelen kvinnliga. Detta f\u00f6rh\u00e5llande f\u00f6r\u00e4ndras\u00a0 mot slutet av neolitikum i alla de ber\u00f6rda omr\u00e5dena.<\/p>\n

S\u00e5 vitt jag vet existerar det inte n\u00e5gonstans i det etnografiska materialet idag en k\u00f6nsf\u00f6rdelning n\u00e4r det g\u00e4ller antropomorfa avbildningar som p\u00e5minner om detta neolitiska material. \u00c5tminstone har inte n\u00e5got s\u00e5dant presenterats i den av mig k\u00e4nda litteraturen. D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r de etnografiska paralleller Ucko m.fl. drar vad g\u00e4ller figurinerna lite tveksamma.\u00a0 Eftersom det i det etnografiska\u00a0 nuet inte finns n\u00e5gon kultur som har ett liknande m\u00f6nster\u00a0 i\u00a0 de antropomorfa avbildningarna \u00e4r det tveksamt om\u00a0 s\u00e5dana etnografiska paralleller \u00e4r speciellt relevanta. Den antropomorfa konsten p\u00e5 Malta m\u00e5ste ses som en del av\u00a0 den \u00f6vriga \u00f6stmediterranska. Det har inte\u00a0 \u00e5terfunnits en enda klart, eller ens sannolikt, manlig avbildning\u00a0 p\u00e5 det neolitiska Malta. (\u00e4ven om det finns en statyett som rekonstruerats av arkeologer s\u00e5 att den ter sig mer manlig \u00e4n kvinnlig, se nedan!) Om det existerade ett patriarkalt h\u00f6vdingad\u00f6me och manliga hierarkier\u00a0 p\u00e5 Malta glorifierades i alla fall inte dessa i bildkonten.<\/strong><\/p>\n

Ett problem med Renfrews m.fl. syns\u00e4tt \u00e4r att analysen av den materiella kulturen \u00e4r s\u00e5 ensidigt kvantitativ<\/strong>. Utg\u00e5ngspunkten \u00e4r hela tiden storleken p\u00e5 monumenten och antalet arbetstimmar som lades ned p\u00e5 dem. N\u00e5gra n\u00e4rmare f\u00f6rs\u00f6k att diskutera karakt\u00e4ren p\u00e5 monumenten utifr\u00e5n konsthistoriska eller ideologiska aspekter finns inte<\/strong>. N\u00e4r Malone h\u00e4vdar att det maltesiska samh\u00e4llet skulle kunna vara patriline\u00e4rt och patriarkalt utg\u00e5r hon fr\u00e5n Renfrews kvantitativa grundsyn. Vad som kan utl\u00e4sas fr\u00e5n bildspr\u00e5k, symboler, arkitektur, eller figuriner finner hon inte v\u00e4rt att diskutera.<\/strong> M\u00f6jligen ser de arkeologer som \u00e4r inspirerade av New Archaeology och deras grundsyn f\u00f6rs\u00f6k till kvalitativa bed\u00f6mningar av arkitektur och symbolik som definitionsm\u00e4ssigt subjektiva och d\u00e4rf\u00f6r vetenskapligt meningsl\u00f6sa.<\/strong><\/p>\n

 <\/p>\n

MIMI LOBELL<\/p>\n

En f\u00f6rfattare med en helt annan utg\u00e5ngspunkt \u00e4r Mimi Lobell,<\/strong> som deltog i seminariet om Malta och f\u00f6rhistorisk fruktbarhetskult som h\u00f6lls p\u00e5 Malta 1985.<\/strong> (Lobell 1986), Hon delar dj\u00e4rvt\u00a0 upp den arkitektoniska utveckling i fem olika typer<\/strong> som hon kopplar till samh\u00e4llsutvecklingen<\/strong>. Hon ser inte detta som fixa stadier:<\/p>\n

“I feel strongly that each cultural type should not be seen as an inevitable stage in an inexorable evolution toward the type of culture we in the West enjoy today. Rather, it is a completely distinct way of life in its own right, and each type has a fundamentally different world view. I have identified six major spatial archetypes, which I have termed the Sensitive Chaos, the Great Round, the Four Quarters, the Pyramid, the Radiant Axes, and the Grid. Each is associated with a different cultural type. This does not mean that a spatial form can appear only in its associated culture, but rather that it is dominant and has its truest meaning in that type of culture.”<\/em> (aa, s. 45)<\/p>\n

Det f\u00f6rsta typen,\u00a0 det “sensitiva kaos”<\/strong> anser hon utm\u00e4rker kulturen hos de tidiga j\u00e4gar-samlarkulturerna. Denna arkitektur baser sig p\u00e5 “the meandering spiral that has no apparent geometric order or centralizing axes”<\/strong>\u00a0 och \u00e5terfinns hos de folk som saknar permanent arkitektur. Denna arkitektur pr\u00e4glar perioden fr\u00e5n m\u00e4nsklighetens framtr\u00e4dande fram till cirka 15000 f.kr.(aa, s. 46)<\/p>\n

N\u00e4sta typ \u00e4r “the great round”<\/strong> som hon anser \u00e5terfinns i de neolitiska och den tidiga brons\u00e5lderns bondekulturer. Den mesta megalitiska kulturen anser hon tillh\u00f6r denna period. “The Great Round as a circular form is often expressed in stone circles, passage mounds, sacred caves, and sanctuaries, although there are also non-circular structures”<\/strong> (aa, samma sida). Fokus ligger p\u00e5 den stora gudinnan<\/strong> och hennes heliga livmoder\/grotta<\/strong> i en form som kommer att bli prototypen f\u00f6r “the holy of hollies of nearly all later religions”<\/strong> (aa, samma sida). Denna kultur \u00e4r kvinnocentrerad , vilket inte inneb\u00e4r att dess k\u00f6nsroller \u00e4r motsatta mot dagens.\u00a0 D\u00e4remot tror hon att matriline\u00e4rt sl\u00e4ktskap \u00e4r vanligt, liksom egalit\u00e4ra social f\u00f6rh\u00e5llanden. I dessa kulturer saknas i stort \u00f6verd\u00e5diga kungliga gravar och kraftiga statusskillnader i bos\u00e4ttningar. Denna arkitektur dominerar i den maltesiska kulturen i den f\u00f6rgrekiska egeiska kulturen, i de neolitiska syd\u00f6steuropeiska kulturer som diskuteras av Gimbutas (Gimbutas 1982)\u00a0 i Catal H\u00fcy\u00fck i Turkiet osv. En mer samtida kultur i denna kategori anser hon vara Pueblokulturen i Nordamerika.<\/strong><\/p>\n

N\u00e4sta fas ben\u00e4mner hon “Four quarters”<\/strong> som \u00e4r vanligt i de krigiska hierarkiska h\u00f6vdingad\u00f6men som fanns i europeisk brons\u00e5lder.<\/strong> “The spatial archetype is represented by the cardinal axes bounded by a square, which is a major spatial motif in forts, temples, and walled cities. The cosmos is divided in quarters, and everything is aligned along the cardinal axes”<\/em>\u00a0 Det andliga livet \u00e4r centrerat kring en “heroisk” manlig gud<\/strong>, som styr fr\u00e5n en centralposition i ett hierarkiskt panteon<\/strong>. Metallurgin st\u00e5r ofta i centrum f\u00f6r myter, liksom drakd\u00f6dande, och t\u00e4mjande av gudinnefigurer genom \u00e4ktenskap med manliga gudar<\/strong>. (Lobell 1986:47).<\/p>\n

Exempel p\u00e5 dessa kulturer \u00e4r enligt Lobell\u00a0 homeriska Grekland, etruskerna, brons- och j\u00e4rn\u00e5lderskulturer i Europa, tidiga vediska Indien, de israelitiska stammarna f\u00f6re David, och de sena preklassiska kulturerna i Mellanamerika, (aa, samma sida).<\/p>\n

De tv\u00e5 senare faserna \u00e4r kopplade till senare typer av samh\u00e4llen, och kommer inte att behandlas h\u00e4r.<\/p>\n

I samma f\u00f6redrag avvisar hon Renfrews teori om det maltesiska h\u00f6vdingad\u00f6met, liksom liknade teorier om andra kulturer som hon sj\u00e4lv r\u00e4knar till sin “Great Round”-fas, till exempel vid Silbury Hill, Newgrange, de tidigare faserna av Stonehenge. Hon p\u00e5pekar att det saknas materiella bel\u00e4gg f\u00f6r att dessa samh\u00e4llen skulle varit stratifierade (aa, s. 50).<\/p>\nDet g\u00e5r naturligtvis att avvisa hennes modell som alltf\u00f6r “fyrkantig” (sic) och generaliserande.\u00a0 Undantagen \u00e4r ju ganska s\u00e5 m\u00e5nga fr\u00e5n Lobells\u00a0 schema.. Exempelvis \u00e4r ju de brons\u00e5ldersh\u00f6gar, d\u00e4r h\u00f6vdingar eller kungar \u00e4r begravda, definitivt mer runda \u00e4n fyrkantiga.
\nSenare har Lobell (1997:375)\u00a0 mer specifikt pekat ut n\u00e5gra skillnader mellan neolitiska Malta och kulturen p\u00e5 P\u00e5sk\u00f6n:\n

“Malta’s structures are rounded, enclosed, gynomorphic temples, Easter Island’s are rectangular, open, ceremonial platforms, and burial structures. Malta’s culture was peaceful, Easter Island’s warlike. Malta was egalitarian, Easter Island hierarchical. Malta’s burials were was collective with no status distinction, Easter Island’s were differentiated for status. Malta had no writing, Easter Island had ideographic signs advanced enough for Renfrew to call then hieroglyphic. Malta’s most notable sculptures depict ample-bodied Goddesses; Easter Islands’ depicts stern colossal heads, presumably male. There are similar discrepancies in comparisons with other chieftain societies”.<\/p>\n

Lobell st\u00e4ller h\u00e4r fr\u00e5gor\u00a0 som systemteoretiker som Renfrew och hans efterf\u00f6ljare s\u00e4llan st\u00e4ller. Vad man saknar hos Renfrew m.fl. \u00e4r ett f\u00f6rs\u00f6k att mer ing\u00e5ende diskutera den maltesiska och den polynesiska materiella kulturen. Parallellerna \u00e4r grova och handlar om storleken p\u00e5 monument och i viss m\u00e5n den spatiala f\u00f6rdelningen av monumenten.\u00a0 I stort sett allt annat ignoreras.<\/p>\n

Men om man tittar lite n\u00e4rmare p\u00e5 den materiella kulturen p\u00e5 Malta och j\u00e4mf\u00f6r den med de p\u00e5 P\u00e5sk\u00f6n finner man stora skillnader, som talar emot att det skulle handla om en likartad social organisering. Vad g\u00e4ller bos\u00e4ttningar saknas s\u00e5dana, som n\u00e4mnts,\u00a0 praktiskt taget helt p\u00e5 Malta.<\/p>\n

Det talar i och f\u00f6r sig mot en alltf\u00f6r betydande social stratifiering – n\u00e5gonstans borde v\u00e4l “h\u00f6vdingarnas” och den h\u00e4rskande elitens hus ha \u00e5terfunnits, om de avspeglade en f\u00f6rmodad social status! Fr\u00e5nvaron av bos\u00e4ttningar betyder naturligtvis inte att s\u00e5dana inte finns – men det antyder att bos\u00e4ttningarna och husen generellt var ganska anspr\u00e5ksl\u00f6sa strukturer. Bef\u00e4stningar saknas totalt, och vapen \u00e4r praktiskt taget fr\u00e5nvarande i det arkeologiska materialet.<\/p>\n

B\u00e5de Malta och P\u00e5sk\u00f6n \u00e4r k\u00e4nt f\u00f6r sina antropomorfa avbildningar. Men skillnaderna \u00e4r h\u00e4r mycket stora. F\u00f6r det f\u00f6rsta \u00e4r avbildningarna p\u00e5 P\u00e5sk\u00f6n betydligt fler – det handlar om hundratals statyer, och ett stort antal figuriner (statyetter) , ristningar och andra avbildningar. P\u00e5 Malta \u00e4r antalet bevarade avbildningar betydligt f\u00e4rre. P\u00e5 P\u00e5sk\u00f6n dominerar de stora statyerna\u00a0 Georgia Lee (1992:98) listar 164 kultplatser (“ahu”) med statyer. P\u00e5 m\u00e5nga av dessa finns det mer \u00e4n en staty. P\u00e5 Malta finns det endast en stor staty – i templet i Tarxien.\u00a0 Allt\u00a0 talar f\u00f6r att de stora statyerna p\u00e5 P\u00e5sk\u00f6n kan kopplas till h\u00f6vdingarna och deras anf\u00e4der (Bahn 1992:120) – och just det monumentala i dessa statyer pekar d\u00e4rf\u00f6r kanske p\u00e5 makten hos dessa patriline\u00e4ra h\u00f6vdingad\u00f6men. P\u00e5 Malta finns ju endast en staty och den \u00e4r, som vi ska se nedan, med all sannolikhet kvinnlig.<\/p>\n

Vad g\u00e4ller k\u00f6nsf\u00f6rdelningen mellan\u00a0 avbildningarna finns det anm\u00e4rkningsv\u00e4rda skillnader\u00a0 *P\u00e5 Malta finns det inte en enda klart, eller ens sannolik, manlig avbildning. (Det hindrar inte n\u00e5gra f\u00f6rfattare att balansera p\u00e5 gr\u00e4nsen till det ohederliga och presentera en av skadad och rekonstruerad figurin som en manlig pr\u00e4st. Det g\u00f6r ingen mindre \u00e4n Anthony Bonanno\/1990 – tyv\u00e4rr saknar broschyren s\u00e5v\u00e4l paginering som bildnumrering s\u00e5 referensen kan inte bli mer exakt!\/ \u00a0 i sin popul\u00e4rt h\u00e5llna presentation, i det n\u00e4rmaste en turistbroschyr, av det neolitiska Malta. Han n\u00e4mner ingenstans att br\u00f6stpartiet saknades och att det rekonstruerats av arkeologer.\u00a0 \u00c4ven Renfrew \/1986:130\/ konstaterar att det \u00e4r helt om\u00f6jligt att k\u00f6nsbest\u00e4mma den ofullst\u00e4ndiga figurinen) P\u00e5 den stora statyn vid Tarxien \u00e4r som tidigare n\u00e4mnts i denna avhandling endast nederdelen (f\u00f6tter, ben och en nederdelen av en kl\u00e4nning\/kjol) bevarad men dr\u00e4kten verkar vara identisk med den som finns p\u00e5 en av de entydigt kvinnliga figurinerna – “den sovande pr\u00e4stinnan” fr\u00e5n Hal Saflieni (avbildad i Ridley 1976:116) Men \u00e4ven om man bortser fr\u00e5n denna parallell \u00e4r f\u00f6tterna proportionerligt sett mycket sm\u00e5 i f\u00f6rh\u00e5llande till benen, n\u00e5got som talar f\u00f6r att det handlar om en kvinnoavbildning.\u00a0 I templen och \u00b4det underjordiska gravkomplexet Hal Saflieni har skulpturer p\u00e5tr\u00e4ffats.\u00a0 De \u00e4r antingen explicit kvinnliga – d.v.s. de avbildas med br\u00f6st- eller sannolikt kvinnliga – de saknar br\u00f6st och k\u00f6nsorgan men har betydligt st\u00f6rre likheter med andra neolitiska kvinnoavbildningar \u00e4n de har med de f\u00e5tal mansavbildningarna, och har anatomiskt st\u00f6rre likheter med kvinnlig fysiologi \u00e4n manlig. Det g\u00e4ller bland annat storleken p\u00e5 h\u00e4nder och f\u00f6tter, de vida l\u00e4nderna och de smala axlarna.\u00a0 Jag har uppriktigt sagt sv\u00e5rt att f\u00f6rst\u00e5 hur n\u00e5gon kan uppfatta dem som n\u00e5got annat \u00e4n kvinnliga.<\/p>\n

 <\/p>\n

CHRISTINA BIAGGI<\/p>\n

\"\"\u00a0 Christina Biaggi<\/strong> (1986:135) skriver on neolitiska avbildningar som saknar br\u00f6st och k\u00f6nsorgan, men som \u00e4nd\u00e5 m\u00e5ste definieras som kvinnliga: “The femaleness of a figure is gleaned from other characteristics, such as morphology, context, or its similarity and derivation from other female figures…The wide hips and narrow shoulders of the Maltese figures certainly are more female than male; no male figures in early art looks like the Maltese figures” . I detta kan jag bara inst\u00e4mma. Det \u00e4r ocks\u00e5 anm\u00e4rkningsv\u00e4rt att n\u00e4r f\u00f6rh\u00e5llandet \u00e4r det omv\u00e4nda – som p\u00e5 P\u00e5sk\u00f6n – d\u00e4r vi har avbildningar som enligt all common sense f\u00f6rest\u00e4ller m\u00e4n, trots att de saknar k\u00f6nsorgan eller sk\u00e4gg, \u00e4r det betydligt mer\u00a0 ovanligt att arkeologer ifr\u00e5gas\u00e4tter den vedertagna k\u00f6nsbest\u00e4mningen av avbildningarna!<\/p>\n

P\u00e5 P\u00e5sk\u00f6n, \u00e5 andra sidan, finns det mycket f\u00e5 kvinnoavbildningar. Av de hundratals statyerna \u00e4r endast ett f\u00e5tal\u00a0 kvinnliga (Heyerdahl 1961: 463).\u00a0 Det \u00e4r sant att de flesta statyer inte explicit kan k\u00f6nsbest\u00e4mmas (de saknar k\u00f6nsorgan, br\u00f6st eller sk\u00e4gg) men f\u00e5 har som n\u00e4mnts\u00a0 betvivlat att n manliga karakt\u00e4ren p\u00e5 det stora flertalet av dessa. Det etnografiska materialet talar ocks\u00e5 f\u00f6r att de avbildar manliga f\u00f6rf\u00e4der\/\u00e4ttlingar till dagens h\u00f6vdingar (Bahn 1992:120).<\/p>\n

Renfrews modell f\u00f6r rivaliserande h\u00f6vdingad\u00f6men st\u00e4mmer ganska bra in p\u00e5 gravmaterialet p\u00e5 P\u00e5sk\u00f6n. D\u00e4r \u00e4r begravningar ofta f\u00f6rlagda till de olika ahus som finns spridda runt \u00f6n. Med tanke p\u00e5 att de flesta av dessa ahus har statyer som i det etnografiska materialet ofta brukar identifieras med de manliga f\u00f6rf\u00e4derna till dagens h\u00f6vdingar st\u00e4mmer det med bilden av rivaliserande h\u00f6vdingad\u00f6men i n\u00e5gon form av konkurrens med det etnografiska. Men p\u00e5 Malta har\u00a0 det anm\u00e4rkningsv\u00e4rt nog fr\u00e5n tempelbyggarperioden endast \u00e5terfunnits en gravplats , den i Hal Saflieni.\u00a0 D\u00e4r har det \u00e5terfunnits resterna av 7000 individer. (Evans 1971:44 f) \u00a0 Det talar kanske f\u00f6r att den h\u00e5rda rivaliteten mellan h\u00f6vdingad\u00f6men som pr\u00e4glade P\u00e5sk\u00f6n var fr\u00e5nvarande p\u00e5 Malta. Om Malta styrdes av rivaliserande “h\u00f6vdingad\u00f6men” tycks \u00e5tminstone deras f\u00f6rm\u00e5ga att samarbeta varit st\u00f6rre \u00e4n p\u00e5 P\u00e5sk\u00f6n!<\/p>\n

I Hal Saflieni saknades alla skillnader mellan skikt eller etniska grupper. Benen var spridda och hopblandade, och gravgods saknades praktiskt taget helt. De som \u00e4nd\u00e5 h\u00e4vdar\u00a0 att det endast vart en “elit” som begravdes i Hal Saflieni och att de andra begravdes n\u00e5gon annanstans st\u00e5r inf\u00f6r problemet att det saknas andra bergravinsplatser p\u00e5 Malta under tempelbyggarperioden. S\u00e5 l\u00e4nge ingen s\u00e5dan \u00e5terfinns anser jag att bevisb\u00f6rdan ligger p\u00e5 de som utan n\u00e5gra bel\u00e4gg\u00a0 driver tesen att den underjordiska gravplatsen i Hal Saflieni endast var till f\u00f6r eliten.\u00a0 Jag skulle snarare tro att den kollektiva massgraven avspeglade en ideologi\u00a0 d\u00e4r alla s\u00e5gs som lika inf\u00f6r gudinnan. Eller med Giulia Battiiti Sorlinis ord: “The Underworld, in a society that\u00a0 believes in a Mother Goddess, is a place without a class system, where wealth and status have no significance”. (Sorlini 1986: 145).<\/p>\n

Arkitektur och konst skiljer sig ganska mycket p\u00e5 de b\u00e5da \u00f6arna. P\u00e5 Malta domineras den av kurvlinj\u00e4ra m\u00f6nster, s\u00e5v\u00e4l i templen som i Hal Saflieni.\u00a0 Templen verkar dels inspirerade av de klippgravar och grottbegravningar som fanns innan tempelbyggarperioden, dels ser de, med sina antropomorfa former,\u00a0 ut att f\u00f6rs\u00f6ka vara avbildningar av gudinnans kropp (Biaggi 1986:135; Sorlini 1986: 144).\u00a0 De ceremoniella byggnaderna p\u00e5 P\u00e5sk\u00f6n \u00e4r d\u00e4remot rektangul\u00e4ra.\u00a0 (Bahn 1994:147) I de fall de har statyer dominerar dessa bilden. De blickar fr\u00e5n sin upph\u00f6jda position ut mot en rektangul\u00e4r g\u00e5rd d\u00e4r ritualer troligen\u00a0 \u00e4gde rum. (aa, s 150 f).<\/p>\n

\u00c4ven n\u00e4r det g\u00e4ller den ristade och m\u00e5lade konsten finns stora skillnader. P\u00e5 P\u00e5sk\u00f6n verkar det mest distinkta motivet h\u00e4r vara den s.k. “f\u00e5gelmannen”, som etnografisk kan kopplas till krig och krigarkasten (Lee 1992: 20). I \u00f6vrigt verkar antropomorfa och zoomorfa former dominera (aa, s. 51 ff). P\u00e5 Malta dominerar kurvlinj\u00e4ra m\u00f6nster som ofta ger intryck av att avbilda\u00a0 naturen och dess v\u00e4xande. ( Ridley 1976:24 f)<\/p>\n

Avslutningsvis skiljer sig, av d\u00f6ma av det arkeologiska materialet,\u00a0 det neolitiska Malta p\u00e5 avg\u00f6rande punkter fr\u00e5n h\u00f6vdingad\u00f6met p\u00e5 P\u00e5sk\u00f6n. P\u00e5 P\u00e5sk\u00f6n r\u00e5dde en militariserad situation, vilket ej var fallet p\u00e5 Malta. P\u00e5 P\u00e5sk\u00f6n finns b\u00e5de etnografiska och arkeologiska bel\u00e4gg f\u00f6r en social stratifiering, vilket saknas p\u00e5 Malta. P\u00e5 P\u00e5sk\u00f6n finns etnografiska och arkeologiska bel\u00e4gg f\u00f6r rivalitet mellan\u00a0 olika regioner p\u00e5 \u00f6n, vilket saknas p\u00e5 Malta. M\u00e4nniskoavbildningarna p\u00e5 P\u00e5sk\u00f6n f\u00f6rest\u00e4ller vanligen m\u00e4n, de p\u00e5 Malta f\u00f6rest\u00e4ller troligen samtliga kvinnor. Arkitekturen p\u00e5 Maltas \u00e4r kurvilinj\u00e4r, den p\u00e5 P\u00e5sk\u00f6n rektangul\u00e4r.\u00a0 Begravningssystemet p\u00e5 Malta var kollektivt och centraliserat, p\u00e5 P\u00e5sk\u00f6n var det knutet till lokala kultplatser, som troligen var kopplade till lokala sl\u00e4ktskapsgrupper.<\/p>\n

Om den polynesiska arkitekturen ofta \u00e4r “fyrkantig” \u00e4r de processuella arkeologernas f\u00f6rs\u00f6k att uppt\u00e4cka liknande sociala stukturer p\u00e5 Malta och P\u00e5sk\u00f6n detsamma…<\/p>\n\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

G I M B U T A S \u00a0 A N D \u00a0 H E R \u00a0 C R I T I C S Friday, November 2, 2012 Text by fil lic Erik Rodenborg   \u00a04. Ett matrifokalt, egalit\u00e4rt och fredligt Europa?   Den neolitiska kulturen i “Gamla Europa” utm\u00e4rkte sig enligt Gimbutas inte enbart…<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"full-width-page.php","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-3677","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"http:\/\/mmstudies.com\/scholars\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/3677","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/mmstudies.com\/scholars\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"http:\/\/mmstudies.com\/scholars\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/mmstudies.com\/scholars\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/mmstudies.com\/scholars\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=3677"}],"version-history":[{"count":13,"href":"http:\/\/mmstudies.com\/scholars\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/3677\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3978,"href":"http:\/\/mmstudies.com\/scholars\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/3677\/revisions\/3978"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/mmstudies.com\/scholars\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=3677"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}