Så här på INTERNATIONELLA KVINNODAGEN den 8 mars 2021, 20 år efter deras forskningsrapports tillkomst, bör man slå ett slag för dessa oslagbara damer!. Amatörerna vid vårt eget skattefinansierade Public Service / Dokument Inifrån såg till att den lades för fäfot, trots att den var banbrytande i sitt slag och höll god kvalitét. Men i den internationella konkurrensen har den stått pall och väl fyllt sin funktion.

I artikeln Slarviga slag mot Slagen Dam av Olle Folke, forskare i statsvetenskap vid Columbia University och Institutet för Näringslivsforskning (IFN), Petra Ornstein, doktorand i statistik vid Uppsala universitet och Johanna Rickne, forskare i nationalekonomi vid IFN, fick den dock upprättelse.

De skriver:

"I den här texten har vi diskuterat två påståenden i debatten om granskningen av Slagen Dam. Det första visade sig vara helt taget ur sitt kontext såtillvida att det inte alls gällde boken i fråga. Det andra visade sig bygga på en bristfällig tolkning av lösa empiriska resultat. Att dessa påståenden i många sammanhang tolkats som den slutgiltiga sanningen gör oss förvånade, inte minst för att de bemöttes av Eva Lundgren redan när granskningen skrevs.

Det är anmärkningsvärt att ingen av de två professorer som utsågs att granska Eva Lundgren själva var sociologer (det ämne i vilket hon hade sin professur vid Uppsala universitet) eller religionsvetare (det ämne i vilket hon tidigare innhavt en professur). Ett antal sociologer ifrågasatte i en debattartikel detta val genom att ställa frågan om vi ”lika lättvindigt [skulle] låta en etnolog, med intervjuer som specialitet, få avgöra trovärdigheten i nationalekonomiska kalkyler?”. Vi tycker att bristerna i granskningen av Slagen Dam visar på problematiken med att låta personer från andra ämnen göra formella bedömningar av forskares kompetens. Vi håller inte med om att analysen i granskningen någon grund för slutsatsen att Slagen Dam brister i kvalitet.

Enstaka vetenskapliga bidrag i en forskargärning ska inte heller ligga till grund för helhetsbilden av en forskares kompetens. Därför borde inte heller att bristerna i granskningens analys och tolkningen av dess resultat utgöra en grund för att bedöma Jörgen Hermansson eller Bo Rothsteins kompetens som statsvetare. Vi hoppas också att framtiden innehåller en mer respektfull inställning till varandras arbete inom professorskollegiet, oavsett om man tillhör olika discipliner."

Fulltextlänk: Läs publikation
Utgivningsår: 2001
Författare: Eva Lundgren, Gun Heimer, Ann-Marie Kalliokoski, Jenny Westerstrand
Avsändare: Brottsoffermyndigheten, Uppsala universitet
Typ: Bok
Antal sidor: 140
Utgivningsort: Umeå
Läs mer: Libris, SwePub

INFORMATION OM PUBLIKATIONEN

Den första omfångsundersökningen av våld mot kvinnor som har gjorts i Sverige. Undersökningen visar att mäns våld mot kvinnor är utbrett och finns i alla samhällsgrupper.

Undersökningen riktades till 10 000 kvinnor i åldrarna mellan 18 och 64 år. Studien visar att nästan hälften av kvinnorna, 46 procent, har utsatts för våld av en man någon gång efter sin 15-årsdag. Den våldsform som är vanligast inom parrelationer är fysiskt våld. Var fjärde kvinna som har brutit upp ur relationen till en man har utsatts för fysiskt våld av tidigare make eller sambo. Den våldsform som är vanligast utanför en parrelation är sexuellt våld. Var fjärde kvinna har utsatts för det utanför en sexuell relation. Fler än var tionde kvinna, 13 procent, har erfarenheter av att vara utsatt för grövre sexuellt våld av en man utanför en sexuell relation. Våldet utövas av män inom alla samhällsklasser och av män med olika etniska bakgrunder. De svenska männen står för mer än 80 procent av det pågående våldet i äktenskap och samborelationer.

Publikationen finns också på engelska under namnet "Captured Queen”.

Forskningsrapport av Eva Lundgren, Gun Heimer, Jenny Westerstrand, Anne-Marie Kalliokoski

Några inledande avsnitt

sid 14-20

Dominerande syn på våld i Sverige

En i Sverige vanligt förekommande förklaringsmodell när mäns våld mot kvinnor ska förstås, är individualpsykologisk. Denna förklaringsmodell har i huvudsak lanserats av kliniskt arbetande psykologer och urvalet i de studier som genomförts baserar sig på ett kliniskt urval. Enligt detta synsätt knyts våldet till den enskilde våldsutövande mannen, han betraktas som ”störd”, ”sjuk” eller på annat sätt ”avvikande”, och förklaringen till varför han slår söks i hans personlighet.

I detta betraktelsesätt ligger föreställningen om våldet som enstaka, avvikande händelser, utövat av speciella onormala män. Eventuellt betraktas även de kvinnor som utsätts för våld som på något sätt avvikande, exempelvis som ”otillräckliga” eller ”provocerande”. Vid sidan av detta perspektiv har ett socialt orienterat perspektiv haft starkt inflytande på förståelsen om mäns våld mot kvinnor.

Det har utvecklats bland annat inom kriminologin och urvalet i de studier som görs baseras i huvudsak på män som kommit till kriminalstatistikens kännedom som dömda, åtalade eller enbart misstänkta för olika typer av vålds- eller sexualbrott. Också dessa män kan förstås som ”avvikande”. Fokus inom denna riktning läggs på sociala förhållanden på den våldsanvändande mannens sida, så som social utslagenhet, alkoholproblem, arbetslöshet. De båda perspektiven kan också kombineras, som när ”det sociala arvet” knyts till sk ”revictimisering”.

Dessa förhållanden, antingen de föreligger nu eller var förhanden i mannens barndom, antas orsaka hans våldsanvändning. Ett annat och besläktat sätt att förstå våld mot kvinnor kan sägas stödjas på s.k. systemteori, där den ”speciella våldsamma familjen” sätts i centrum och relateras till familjen och dess struktur, dess slitningar och obalanser. De systemteoretiska förklaringsmodellerna koncentreras på balansen mellan individerna i familjen, där parterna ses som tämligen jämbördiga medan systematisk maktobalans mellan män och kvinnor förbises.

Ett nytt perspektiv, här representerat av Kvinnovåldskommissionen, började efterhand göra sig gällande. I direktiven till Kvinnovåldskommissionen står att ”kommissionen tillkallas för att ur ett kvinno- perspektiv göra en översyn av frågor som rör våld mot kvinnor och föreslå åtgärder för att motverka ett sådant våld.”33 Kvinnoperspektivet definieras därpå som synonymt med ett kvinnoforskningsperspektiv, vilket enligt Kommissionen innebar att ”våldet måste ses ur ett köns-maktperspektiv”. Ett samhälle som delar makten och kontrollen mellan kvinnor och män lika tar ett viktigt steg mot att bekämpa våldet mot kvinnor, menar kommissionen.

Att män utövar våld mot kvinnor kan alltså på ett strukturellt plan ses som ett uttryck för manlig överordning och den kan manifesteras i faktiska fysiska attacker mot kvinnan, men också genom mindre drastiska företeelser så som sexuella trakasserier eller genom verbala kränkningar. Det våld män utsätter kvinnor för uttrycker dock inte bara överordningen, det bidrar också, enligt detta synsätt, till att återskapa den och till att forma mäns och kvinnors syn på vad det innebär att vara man respektive kvinna.

Sid 16 - 19

Metodologiska utgångspunkter

Vi har frågat efter kvinnornas erfarenheter av våld, vilket innebär att vi i arbetet med att konstruera enkäten har behövt förhålla oss till att kvinnor gör egna tolkningar av vilka erfarenheter de förstår som våld.

Den som har ambitionen att förstå något om våld och den som vill ställa frågor till andra i ämnet upptäcker snart att man har liten hjälp av vardagens definitioner, ofta hämtade från juridiken. Tvärtom framstår ganska snart juridikens fasta avgränsningar i olika brottskategorier som oanvändbara när man ska rikta frågor till kvinnor om vilka erfarenheter de har av att utsättas för våld. Det finns inga vattentäta skott mellan olika former av våld. Hur kan man exempelvis skilja mellan sexuellt och fysiskt våld? Innebär inte mycket av det sexuella våldet ett användande av fysiskt våld? Och hur ser gränsen mellan hot om våld och våld ut?

För den kvinna som blivit slagen är ett hot om ny misshandel en realitet som kan skrämma lika mycket som det faktiska våldet. Likaså kan hotelser om att döda kvinnan uttalas medan tidigare uttalade hotelser om våld sätts i verket, vilket gör att hot om våld och våld framstår som mycket svåra att särskilja. Dessa och andra frågor om definitioner av våld, samt valet av kategorier att ordna frågorna om våld i har varit nödvändiga och ständiga följeslagare under arbetet med enkäten och i analysen av svaren.

Våld som ett kontinuum

Begreppet våldets kontinuum ringar in “sexual violence”, en kontinuerlig serie av händelser av fysiska, verbala och sexuella övergrepp, av män mot kvinnor. Begreppet sexual violence inkluderar ”any physical, visual, verbal or sexual act that is experienced by the woman or girl, at the time or later, as a threat, invation or assault, that has the effect of hurting her or degrading her and/or takes away her ability to controll intimate contact”, hädan efter kallat könsrelaterat våld-

Enligt detta synsätt är hot, våld och sexuella övergrepp handlingar som inte kan renodlas från varandra, de kännetecknas av att gränserna är flytande mellan dem och att handlingarna glider in i varandra. Ett sexuellt övergrepp kan även innebära fysiskt våld eller hotelser, hot om våld kan relateras till tidigare våldshandlingar, osv. Kvinnans erfarenheter av en våldshändelse kan också ta färg av och relatera till andra erfarenheter hon har av könsrelaterat våld, och skarpa gränser låter sig därför inte dras mellan de olika formerna av våld. Trots att separata våldshandlingar kan ta sig olika uttryck är en gemensam nämnare att den utsatta kvinnan drabbas negativt. Med hjälp av kontinuumtanken kan vi se sambanden mellan våldets olika former, där grovt våld finns på samma skala som mindre grova, kanske icke kriminaliserade och till och med accepterade handlingar. Begreppet knyter därmed samman mer vanligt före kommande uttryck för sexism, med kriminella våldshandlingar.

Med begreppet kontinuum blir det alltså möjligt att förstå att handlingar som i juridisk mening definieras som relativt lindriga kan innebära ett explicit eller implicit hot för den utsatta kvinnan, dvs vara allt annat än lindriga för henne. Därigenom ges samtidigt en förståelse av hur kvinnor ofta minimerar betydelsen av våldshandlingar, t.ex. genom att jämföra med hur mycket värre det hade kunnat vara; hotet kunde ha varit fysiskt våld, den sexuella kränkningen kunde ha varit en våldtäkt.

Tanken om våldet som ett kontinuum

innebär att alla former av könsrelaterat våld förstås som allvarliga; begreppet skall inte uppfattas som ett sätt att skapa hierarkier av mer och mindre allvarliga övergrepp. Däremot kan begreppet användas i analyser av omfattningen av olika former av könsrelaterat våld på så sätt att det pekar på att det finns former av könsrelaterat våld som de flesta kvinnor upplever nå- gon gång under sitt liv, och som de troligen också kommer att uppleva vid upprepade tillfällen.

Tanken om våldet som ett kontinuum innebär att alla former av könsrelaterat våld förstås som allvarliga; begreppet skall inte uppfattas som ett sätt att skapa hierarkier av mer och mindre allvarliga övergrepp. Däremot kan begreppet användas i analyser av omfattningen av olika former av könsrelaterat våld på så sätt att det pekar på att det finns former av könsrelaterat våld som de flesta kvinnor upplever nå- gon gång under sitt liv, och som de troligen också kommer att uppleva vid upprepade tillfällen.

Våldets dynamik och normaliseringsprocess

Våld är inget entydigt fenomen vilket illustreras inte minst av diskussionen ovan.Definitionsproblemen, som är en central del av förståelsen av våldet, innebär för de utsatta kvinnorna att det kan vara svårt att benämna och definiera de egna erfarenheterna. Men också att leva i en våldsam relation förändrar de involverade parterna, inklusive deras (om)tolkningar och förståelser av våldet. Begreppet våldets normaliseringsprocess fångar in dessa förändringar genom att peka på att kvinnor som lever med män som misshandlar dem lever i en process där gränser förflyttas och där våldshandlingarna får en ny betydelse.

Ett angrepp som av en utomstående skulle uppfattas som våld kan av kvinnan istället ses som ett uttryck för att något är fel med henne; våldet har fått en ny betydelse där mannens förståelse har blivit gilitg även för kvinnan. Hon övertar hans tolkningar av våldet som ett uttryck för hennes misslyckande som kvinna.

Intervjustudier visar vidare att det är svårt för kvinnor att tolka och sätta ord på våld de utsatts för av män i nära relationer. En av orsakerna till detta är stereotypa föreställningar om våld som ett marginellt problem, att det utövas under speciella omständigheter, att det riktas mot en speciell sorts kvinnor samt att det utövas under speciella omständigheter, att det riktas mot en speciell sorts kvinnor samt att det utövas av en speciell sorts män. 44

Många kvinnor känner därtill ett starkt inre motstånd, både inför att identifiera sig själva som “misshandlade kvinnor” och att se på sina makar/sambos som “misshandlare”, det vill säga att identifiera både sig själva och sina partners som avvikare från normen för jämställda parförhållanden. Kvinnor som utsatts för våld av sina partners känner dessutom rädsla, skuld och skam. Att definiera våldet som något annat än just våld och på så sätt minimera allvarligheten i detta våld, kan vara ett sätt att hantera dessa våldserfarenheter. Om våldet utövats inom en relation och om det pågått över tid och fått en mer systematisk karaktär förstärks denna dynamik genom normaliseringsprocessen.

I intervjuer med kvinnor som har lämnat våldsamma män framträder en betydelsefull skillnad i deras retrospektiva förståelse av detta våld, jämfört med hur de såg på mannens handlingar medan de fortfarande levde i relationen med mannen och i våldet.

Det visar sig först vara när kvinnan är ute ur relationen och våldet som hon fullt ut kan sätta ord på dessa erfarenheter, som just våld. Denna skillnad i tolkningsmöjligheter kan förstås mot bakgrund av våldets dynamik och normaliseringsprocess, och mannens kontroll av kvinnan genom våld kombinerat med t.ex. hjärntvätt, isolering av henne samt växling mellan våld och värme. En förutsättning för att kvinnan ska kunna tolka mannens våldshandlingar som just våld är att hon inte längre normaliserar dessa handlingar, och att hon inte längre internaliserar hans bild av henne som “problemet”. Denna “avnormaliseringsprocess” är en social process, som förutsätter att kvinnans isolering brutits och att mannen inte längre har samma kontroll över henne. Den förutsätter även att hon inte längre behöver riskera att utsättas för ytterligare våld. Paradoxalt nog kan en av de anpassningsstrategier som kvinnor använder sig av för att undvika att utlösa våld, så länge de lever i relationen och i våldet, innebära att de inte kan tolka och sätta ord på dessa handlingar som just våld.

Konsekvenser för frågeformuleringen

De våldserfarenheter vi frågar om i enkäten kan, sett ur de perspektiv som diskuteras ovan, vara mycket svåra att benämna och definiera för kvinnorna. De gängse definitioner av våld som omger oss i samhället ger uttryck för en fragmentariserad syn på våld med fasta avgränsningar mellan olika gärningstyper och deras allvarlighetsgrad och kan sakna motsvarighet i hur kvinnan själv skulle definiera sina erfarenheter. När man skall konstruera en postenkät om könsrelaterat våld, för att få en bättre bild av hur vanligt det är att kvinnor utsätts för könsrelaterat våld, hur våldet ser ut och hur det påverkar kvinnorna, är det viktigt att göra bruk av kunskap om hur kvinnorna tolkar sina erfarenheter, relaterat till vilken slags relation kvinnan lever i och vilken situation hon befinner sig i.

Frågor som följer relationer istället för gärningstyper Relationen till gärningsmannen har stor betydelse för hur kvinnan tolkar det våld hon utsätts för. Därför, och för att komma förbi det motstånd kvinnan kan känna inför att berätta om svåra och kränkande erfarenheter, är enkäten uppbyggd så att frågorna om våldserfarenheter kommer ”stegvis” och i en ordning som följer kvinnans relation till gärningsmannen, istället för gärningstypen i sig. Vi startar också med frågor om mer avlägsna erfarenheter, dvs inte om erfarenheter av att utsättas för våld av män i nära relationer. Enkäten har därigenom blivit längre än om frågorna hade grupperats efter gärningstyper eftersom respondenten får besvara samma frågor flera gånger, fast beträffande män i olika relationer. Att ställa frågorna efter våldstyperna hade också bidragit till att upprätthålla en förståelse av våldet där kvinnans erfarenheter fragmentariseras och hålls åtskilda, istället för att de tolkas i ett sammanhang med varandra och i ett livssammanhang.

Vi vet att enkätens frågor kan vara mycket känsliga. Också av den anledningen har vi ställt frågor om det som är minst nära först, så att frågor om okända män och ytligt be- kanta kommer före frågor om män som kvinnan har eller har haft en sexuell relation med, eller som hon har eller har haft en sexuell relation med och bott tillsammans med. Enkätens upplägg liknar därmed ett slags närmande, där kvinnan gradvis kan gå från det avlägsna och, som vi antar, mindre känsliga till att närma sig sådant som är svårt att både benämna och smärtsamt att tänka på. Det blir också lättare för kvinnan att på- minna sig saker som hon har ”glömt”; det som har varit för smärtsamt för att komma ihåg kan hämtas fram igen, stegvis och lite mindre smärtsamt. Därmed tar enkäten hänsyn till att kvinnan ofta tolkar våld inom nära relationer på ett annat sätt än våld hon utsatts för av en främling.

Vi har gjort följande uppdelning i olika relationer

Män som respondenten inte har och inte har haft en sexuell relation med (exempelvis grannar, vänner, arbetskamrater, släktingar eller okända män)

Pojkvänner och andra män respondenten har eller har haft en sexuell relation med men inte bor eller har bott ihop med

Nuvarande make eller sambo

Före detta make eller sambo

Ytterligare en tanke med att låta frågorna följa relationer istället för gärningstyper har varit att enkäten därmed har kunnat anpassas till att ringa in områden som bedömts särskilt viktiga att ställa. 47

Exempelvis har frågor om fysiskt våld ställts utförligare i sektionen om nuvarande respektive före detta makar/sambos, än för övriga relationer. Frågor om kontrollerande beteenden förekommer bara i avsnittet rörande nuvarande respektive f.d makar/ sambos. Frågor om sexuella trakasserier har endast ställts angående män som kvinnan inte har haft en sexuell relation med och alltså inte angående nuvarande eller före bedömts särskilt viktiga att ställa.detta makar/sambos eller pojkvänner

Konkreta frågor

Beträffande själva frågornas formulering har vi gjort dessa så konkreta som möjligt. Även här är ambitionen att tränga igenom de eventuella omtolkningar och bagatelliseringar av våldet som kvinnorna kan göra. För den kvinna som lever i en relation där våld förekommer i någon regelbunden mening kan frågan ”har du blivit misshandlad?” vara irrelevant. Istället för att kategorisera frågorna efter våldstyper – som ”har du misshandlats?”, ”har du våldtagits?” – har vi valt att fråga konkret: har mannen ”-slagit dig med knytnäven, slagit dig med något hårt föremål eller sparkat dig?”, ”-knuffat, hållit fast eller släpat dig?”, ”-bankat ditt huvud mot något?” etc. Beträffande sexuella övergrepp är frågorna ställda på samma konkreta vis, exempelvis frågar vi ”har din nuvarande make/sambo någonsin tvingat dig till någon form av sexuell aktivitet genom att hota dig, hålla fast dig eller göra dig illa på något annat sätt?”

De erfarenheter vi ringat in kan grovt delas in i:

• Fysiskt våld

• Sexuellt våld

• Hot om våld

* Kontrollerande beteende

* Sexuella trakasserier

Våld, en sammanhållen förståelse

Enligt tanken om könsrelaterat våld som ett kontinuum är hot, våld och sexuella övergrepp handlingar som inte kan ren- odlas från varandra, de kännetecknas av att gränserna är flytande mellan dem. Också i kvinnornas svar ser vi detta; många har erfarenheter av alla typer av våld och deras våldserfarenheter är inte enstaka. När vi i rapporten nedan, i analysen av resultaten, talar om våld avses enligt detta synsätt fysiskt våld, sexuellt våld och hot. I fall då en uppsplittring har ansetts behövlig, för att illustrera skillnader i erfarenheter som kan kopplas till variabler som ålder exempelvis, anges detta genom att termerna fysiskt våld, sexuellt våld och hot används. I analysen växlar vi sålunda mellan att splittra upp våldstyperna och att hålla dem samman.

Tanken om våldet som ett kontinuum samt tolkningsperspektivet om våldets normaliseringsprocess har sålunda givit betydande konsekvenser för utformningen av enkäten. Som framgår nedan har dessa perspektiv också spelat roll för hur materialet har analyserats.

Läs Jenny Westerstrands replik på de många oskäliga angreppen på "Slagen dam":

Kung slår dam– våldsforskningsmetodologi i ett våldsamt jämställt Sverige »

Jenny Westerstrand

Sociologiska institutionen, Uppsala universitet

"I februari 2001, för snart tio år sedan, publicerades Sveriges första nationella omfångs- studie rörande kvinnors erfarenheter av mäns våld, Slagen dam. Mäns våld mot kvin- nor i jämställda Sverige. En omfångsundersökning (Lundgren m .fl . 2001) . Upprördhe- ten blev stor och studien gick ett märkligt öde tillmötes: ”Friad men kritiserad” i en granskning för vetenskaplig oredlighet, efter att starkt ha kritiserats i media . Vad var det som var så upprörande? Hade vi hittat på de höga våldstalen i studien? Byggde Slagen dam på forskningsfusk?

I den här artikeln ska jag diskutera några metodologiska grepp i Slagen dam och relatera dem till svenska förståelser av våld mot kvinnor . Jag argumenterar för att den turbulens som studien skapade handlade om att den utmanade inte bara en djupt för- ankrad mainstreamförståelse av våld, utan också gick emot förståelser som dominerat delar av det genusteoretiska våldsforskningsfältet ."

KRIMINALISERA PA(S)!