SAMSTÄMMIGA ÖVERGRIPANDE PERSPEKTIV:
JÄMY:s Rapport 2022:1 "Uppgifter om våld är inget undantag"
JÄMYs Rapport 2023
Barn måste bli lyssnade på.
Sätt barnen i centrum för tvisten om deras liv.
Barn och unga tvingas själva ta ansvar för att inte bli bortförda
FN / GREVIO:s förslag på skärpta direktiv från okt 2022
FN:s särskida rapportör Reem Alsalems rapport från april 2023:
Summary
"The present report of the Special Rapporteur on violence against women and girls, its causes and consequences, Reem Alsalem, is submitted to the Human Rights Council pursuant to resolution 50/7. The report addresses the link between custody cases, violence against women and violence against children, with a focus on the abuse of the term “parental alienation” and similar pseudo-concepts."
De rapporter som kommit ut under 2022-23 och kan påvisa hur katastrofalt bristfälligt familjerättslig praxis fungerar här i landet, (se även nedan!) har visat sig vara i överensstämmelse med det perspektiv på övernationell nivå som FN / GREVIO den 20 nov 2022 uppmärksammat som bristfälligt i jämförelse med den standard som förordas i Istanbulkonventionen och därefter vidare uppmärksammats av FN:s särskilda rapportör Reem Alsalem i sin rapport från 13 april 2023.
Med anledning av brister som tex att våldsutövande fäder ges möjlighet att använda vårdnadstvister för att fortsatt kunna utöva makt och kontroll över sina expartners, samt att Richard A. Gardners pseudovetenskapliga koncept om Parental Alienation (Syndome) och liknande av victim- motherblaming läggs till grund för tolkningarna i handläggningen av vårdnadsärenden och att det råder en sexistiskt fördomsfull bias gentemot kvinnor / mödrar i domstolarna, lägger nu FN / GREVIO fram förslag på skärpta direktiv i fråga om implementeringen av Istanbulkonventionen av de länder som ratificerat den och är tydliga med att de kartlagda bristerna representerar ett maktmissbruk som kraftigt äventyrar riskbedömningarnas relevans och brottsoffrens rättssäkerhet.
Som exempel på liknande koncept till det om Parental Alienation, skulle kunna nämnas sådana DARVO-relaterade strategier som ofta kommer till synes i svensk familjerättslig praxis, som att omskriva en fullt ut trygg anknytning till den primära anknytningsföräldern - i de flesta fall modern - till en alltför "tight" bindning i form av en "symbios", eller att skyddande mödrar pga upprepade försök att få sjukvården eller skolan att agera till skydd för barnet, förses med diagnosen Münchhausen b. p., vilket bl a professor Carl Göran Svedin, expert på barn- och ungdomspsykiatri och sexuella övergrepp, gör sig skyldig till när han anlitas som sakkunnig expert i "Fallet Leo". Han tillskriver en mamma som han aldrig har träffat den diagnosen, med anledning av att hon ett antal gånger tvingades påminna ansvarig skolpersonal om att ta sig an problemen med att hennes son "Leo" utsattes för mobbing på skolgården, innan de gjorde något åt saken.
Med anledning av sådana allvarliga missförhållanden i svensk familjerättslig praxis enligt det som kommit till synes i tre olika av varandra oberoende rapporter under det gångna året 2022, måste det hälsas med glädje att det i oktober i år 2022 utgått förslag på skärpta direktiv från FN och GREVIO till de länder som ratificerat Istanbulkonventionen att vinnlägga sig om att motverka sådana skuld- och ansvarsöverskrivande rutiner enligt strategierna DARVO, att ligga till grund för riskbedömningarna i vårdnadsärenden där det förekommit uppgifter om våld och sexuella övergrepp mot barn.
Förövarstrategierna DARVO; Deny, Attack, Reverse Victim and Offender
LÄGESBESKRIVNING FRÅN DET NATIONELLA PERSPEKTIVET I SVERIGE
I JÄMY:s Rapport 2022:1 ”Uppgifter om våld är inget undantag” har det kunnat påvisas att c:a 60-70 % av vårdnadstvisterna blir felaktigt handlagda, genom att uppgifter om våld förpassas ut i marginalen och ej beaktas i riskbedömningarna och döljs under ett eufemistiskt språkbruk där det omförhandlas till "samarbetssvårigheter" och "konflikter" mm. .
Det är ett perspektiv på det övergripande nationella och och statistiska planet, som därefter kunnat bekräftas och kompletteras med två ytterligare rapporter från i år, nämligen:
1) fd kriminalinspektören och sexualbrottsutredaren Monica Dahström-Lannes´: ”Blåmärken får vi alla - hur mycket krävs för att skydda ett barn”, Carlssons förlag 2022
2) lektor i psykologi, Sara Skoog Wallers: Utan mig är du helt ensam: kvinnors levda erfarenheter av omgivningens och samhällets ensamgörande i spåren av mäns våld och eftervåld, Högskolan i Gävle, Akademin för hälsa och arbetsliv, Avdelningen för arbetshälsovetenskap och psykologi, Psykologi, 2022
De har utifrån sitt forensiska, respektive psykologiska perspektiv, grundat i möten och intervjuer med utsatta mödrar kunnat gestalta hur gängse familjerättslig praxis drabbar dem och deras barn i deras konkreta livssituation.
LÄGESBESKRIVNING UTIFRÅN DET INDIVIDUELLA FORENSISKT / SOCIOLOGISKA PERSPEKTIVET
Monica Dahlström-Lannes, som på 80-talet tog initiativet till att utveckla Eskilstunamodellen, dvs den som senare lades till grund för utformningen av Barnahus, och hade en uppklarningsprocent på 70 % av anmälda brott mot barn när övriga landet låg på runt 5-10 %, har i och med sitt fortsatta idéella engagemang efter pensioneringen kunnat notera en stadigvarande försämring. Istället för att ta anmälningar på allvar och utreda brott enligt de välfungerande samarbetsrutiner och krav på snabba ingripanden som tillämpades i Eskilstunamodellen, saboteras polisens utredningar ofta genom att man tex på socialtjänsten ”förhör” barn och den misstänkta förövaren samtidigt utan att hålla dem åtskilda, eller underlåter att polisanmäla orosanmälningar om brott, som istället bortförklaras genom misstänkliggöranden av de skyddande föräldrarnas ”påverkan”. Alltför många barn tvingas på så sätt till umgänge eller tom vårdnad / boende hos misstänkta förövare och ibland tom hos förövare som är dömda för brott.
Intervju med fd kriminalinspektör och sexualbrottsutredare: Monica Dahlström-Lannes om hennes nyutkomna bok ”Blåmärken får vi alla” och rådande katastrofläge inom det familjerättsliga systemet.
LÄGESBESKRIVNING UTIFRÅN DET INDIVIDUELLT PSYKOSOCIALA PERSPEKTIVET
Sara Skoog Waller psykologiska perspektiv ger sedan röst åt hur de drabbade kvinnorna / mödrarna främmande- och ensamgörs i förhållande till sin egenupplevda erfarenhet och fråntas rätten till sin egen verklighetsupplevelse, genom att våldet av ansvariga i samhällets instanser döljs med hjälp av ett eufemistiskt språkbruk som omskriver det till ”samarbetsproblem” och ”konflikter” etc.
Skoog Waller, Sara
Högskolan i Gävle, Akademin för hälsa och arbetsliv, Avdelningen för arbetshälsovetenskap och psykologi, Psykologi:
Den 25 okt i år 2022 annonserade Sara Skoog Waller på Facebook att hon och hennes kollega Susanne Mattsson på NCK Nationellt Centrum För Kvinnofrid! hade fått Etikprövningsmyndigheten godkännande till sitt forskningsprojekt Eftervåld och hälsa och att de inom kort hade för avsikt att påbörja datainsamlingen!
Här i Sverige har det för ett antal år sedan myntats begreppet "eftervåld" av en aktör i nätverkande sammanhang vid namn Fia Sander. I samråd med henne och en grupp utsatta mammor beslöts i början år 2019 att gå samman i en aktionsgrupp som gavs namnet #eftervåldet. Begreppet fungerade genast som ett dragplåster på dem som drabbats av sina expartners postseparationella trakasserier, och etablerades snabbt som ett samlingsbegrepp för den typ av multipel våldsutövning som ett otal mammor tycks vara utsatta för och tar vid efter separationen, då det som i ett enda slag lyckades sätta ord på en typ av våldsutövning som tidigare varit osynliggjord. Därefter slog det snabbt igenom för att tom tas in som nyord i 2021 års nyordslista sammanställd av Språktidningen och Språkrådet och har efterhand även blivit ett etablerat begrepp inom forskning om våld i nära relation.
Det bör även hälsas med glädje att FN / GREVIO har noterat förekomsten av postseparationell ofrid eller sk "eftervåld" i form av att våldsutövande fäder använder vårdnadstvister för att uppnå makt och kontroll över sina expartners.
Att eftervåldet ofta inbegripe ekonomiskt våld tex i form av förhalade bodelningar och kostsamma rättsprocesser, ekonomisk utsugning och terror är dock något som efterlyses i FN / GREVIOS rapport så långt, men har den 5 nov 2022 uppmärksammats relativt uttömmande i ett reportage på SR P1:s EKOT:
Ekonomiskt våld mot kvinnor missas – ”Han ville göra mig beroende av honom”
Det framkommer i reportaget att det råder stor begreppsförvirring i fråga om vad begreppet "våld" ska antas stå för. Reportern tycks själv ta för givet att det med "våld" endast avses "fysiska övergrepp". Det är hög tid att det läggs fast vilka begrepp som ska antas representera vad i fråga om våldets många olika uppenbarelseformer och vad som tex ska antas utgöra skillnaden mellan begrepp som "våld", "övergrepp" eller "utnyttjande" mm, som numera blandas godtyckligt huller om buller. Varför duger inte "våld" som överordnad kategori som kan ha underordnade kategorier av multipla våldsforner i form av sådana hot och trakasserier i avsikt att uppnå makt och kontroll och att isolera våldsbrottsoffren som tex ingår i eftervåldet? Det skulle underlätta den rättsliga hanteringen betydligt om det fanns sådana fastlagda brottsrubriceringar.
Aktionsgruppen #eftervåldet måste anses ha lyckats bra med att etablera en sådan "definitionskanon" när den i början av 2019 kartlade ett helt set av multipla former av postseparationella trakasserier i syfte att uppnå makt och kontroll över och isolera de expartners som lämnat och som alla inbegrips i och kan tjäna som rekvisit till brottsrubriceringen "eftervåld".
DET ÖVERNATIONELLA PERSPEKTIVET BELYST I FN / GREVIOS UTKAST TILL STÄRKTA DIREKTIV
Då de tre delvis olikartade men ändå samstämmiga svenska perspektiv, som redovisats ovan, visar sig vara i full överensstämmelse med de förslag på skärpta direktiv från FN och GREVIO den 20 okt 2022 till de länder som i enlighet med Istanbulkonventionen förbundit sig att motverka våld mot kvinnor, flickor och barn, borde det kunna inge hopp om att en förändring i rätt riktning står i sikte.
Istanbulkonventionen utgör ett rättsligt bindande instrumentet om våld mot kvinnor som har en uttrycklig bestämmelse gällande vårdnaden om barn i situationer som inbegriper våld. I dess artikel 31 åläggs staterna att "vidta nödvändiga lagstiftande och andra åtgärder för att säkerställa att det vid beslut om vårdnad, boende umgänge, beaktas de omständigheter av våldsyttringar som omfattas av denna konventions tillämpningsområde" så att våldsbrottsoffers och / eller barns mänskliga rättigheter och rättssäkerhet inte äventyras.
GREVIO utgör det expertorgan som övervakar genomförandet av den standard som förordas av Istanbulkonventionen.
I dess förslag från okt i år 2022 på skärpta direktiv problematiseras just den form av handläggning av vårdnadsärenden som i forskning såväl här som i övriga berörda länder, alltmer påvisats som bristfällig i fråga om tillsynen av kvinnors / mödrars och barns mänskliga rättigheter.
Då GREVIO kan konstatera att det föreligger bevis för att det i domstolarna i alla de 10 stater som hittills övervakats, råder en fördomsfullt sexistisk bias gentemot kvinnor / mödrar, samt bristande uppmärksamhet på det mönster av våld, makt och kontroll som utövas av fäder, har det emellertid också hänvisats till behovet av förtydligande skrivningar i dessa avseenden.
Som ett exempel på en sådan brist omnämns att det kunnat påvisas att våldsutövande fäder utnyttjar vårdnadstvister som ett medel att hålla sina expartners under fortsatt kontroll efter separationen:
Citat från sid 6:
”The European Parliament stressed that intimate partners often use litigation to heighten their control and power over victims, but also to extend the intimidation and feeling of fear. Manipulative and abusive behaviors of the violent parent, as well as threat to harm or take the child are also common practices used to threaten and harm the mother. In this regard, we are concerned about the lack of explicit reference to custody issues in the Directive’s definition of intimate partner violence.
Det är just den form av våldsyttring som under de senaste åren här i landet fått ett eget namn, nämligen ”eftervåld”. Det är numera så etablerat att det tagits in i Språkrådets lista för nyord från 2021 och även används i forskning. I eftervåldet ingår utöver fysiskt och psykiskt, även materiellt, ekonomiskt och juridiskt våld.
Särskilt starkt betonas att dem form av kränkning gentemot mödrars och tillika barns mänskliga rättigheter, måste stävjas, som grundar beslut att frånta mödrar vårdnaden, för att istället tilldöma den fäder som anmälts för våld i hemmet, i den icke vetenskapligt godkända fejk-teorin om Parental Alienation / ”föräldraalienation" och / eller liknande koncept och termer, då en sådan familjerättslig praxis helt bortser från de möjliga risker som barnet därmed utsätts för.
Det hävdas tom att ett rättsligt förfarande som godtar att våldsutövande fäder använder vårdnadstvister som ett medel att uppnå fortsatt makt och kontroll över sina expartners, bör definieras som en förlängning av deras eftervåld in i de statliga myndigheter och aktörer, inklusive domstolar, som tar beslut i vårdnadsärenden.
Kort sagt poängteras därmed att det inte kan godtas som förenligt med den standard som förordas i Istanbulkonventionens art 31 att myndigheter, domstolar och övriga aktörer gör sig till medbrottslingar med våldsutövande fäder, eller till brottet ”skyddande av brottsling”.
Wikipedia: Istanbulkonventionen
Istanbulkonventionen, formellt Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet, är en internationell konvention inom Europarådet som syftar till att bekämpa våld mot kvinnor och våld i nära relationer.
Konventionen upprättades den 11 maj 2011 i Istanbul, Turkiet, och kan sedan dess undertecknas och ratificeras av Europarådets medlemsstater. Även andra stater kan tillträda konventionen efter godkännande av Europarådets ministerkommitté. I mars 2019 hade 45 stater samt Europeiska unionen undertecknat konventionen. Turkiet blev den 12 mars 2012 den första staten att ratificera konventionen men i mars 2021 utträdde Turkiet ur Istanbulkonventionen [1] . Sedan dess har ytterligare 37 stater ratificerat den: Albanien, Andorra, Belgien, Bosnien och Hercegovina, Cypern, Estland, Danmark, Finland, Frankrike, Georgien, Grekland, Irland, Island, Italien, Kroatien, Liechtenstein, Luxemburg, Malta, Moldavien, Monaco, Montenegro, Nederländerna, Nordmakedonien, Norge, Polen, Portugal, Rumänien, San Marino, Schweiz, Serbien, Slovenien, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tyskland, Ukraina och Österrike. Konventionen trädde i kraft den 1 augusti 2014.
Konventionen har i vissa länder, särskilt i de östra delarna av Europa, setts som kontroversiell, bland annat på grund av dess skrivningar om genus och skydd av sexuella minoriteter.[2][3][4]
Utkast till direktiv från FN / GREVIO den 20 okt 2022:
Citat från sid 6-8:
Intimate partner violence in custody, sid 6
We would like to bring to your Excellences’ attention the guidance provided by the European Parliament Resolution of 6 October 2021 on the impact of intimate partner violence and custody rights on women and children. The European Parliament stressed that intimate partners often use litigation to heighten their control and power over victims, but also to extend the intimidation and feeling of fear.
Manipulative and abusive behaviors of the violent parent, as well as threat to harm or take the child are also common practices used to threaten and harm the mother. In this regard, we are concerned about the lack of explicit reference to custody issues in the Directive’s definition of intimate partner violence.
The Working Group on discrimination against women and girls has noted (A/HRC/41/33) that many women experience violence at the hands of family members, caregivers, partners, friends and acquaintances. Domestic and community violence often manifests in the form of home confinement, in which women are prohibited from leaving the home or coerced to remain in a certain location. Kidnapping or abduction also result in severe restriction of their freedom of movement. Sexual violence and sexual harassment are sometimes used as a tool to intimidate and restrict women’s access to public spaces and pressure them to stay confined in private/family contexts.
Furthermore, we would like to refer to paragraph 11 of the Parliament Resolution of 6 October 2021 and recall that “failing to address intimate partner violence in custody rights and visitation decisions is a violation by neglect of the human rights to life, to a life without violence against a parent or close person” and that it is in practice to be considered as a violation of human rights. The Parliament also stressed that the protection of women and children and their best interests must be a priority in the establishment of custody arrangements. Therefore, there needs to be further investigation and consideration of the history of domestic and intimate partner violence in courts’ decisions regarding custody and visitation rights. The Working Group on discrimination against women and girls recommended in this regard to eliminate laws and practices that perpetuate discrimination within the family and the community, and institute and intensify efforts to ensure the awareness and accountability of family and community members.
Child Protection, sid 7-8.
While we welcome the mention in Article 36 that targeted actions should be addressed to groups at risk, including children, we regret the absence of explicit preventive measures directed to the protection of children. We would like to recall Article 19 of the Convention on the Rights of the Child, which provides that States Parties shall take all appropriate legislative, administrative, social and educational measures, as well as all forms of prevention to protect the child from all forms of physical or mental violence, injury or abuse, neglect or negligent treatment, maltreatment or exploitation, including sexual abuse, while in the care of parent(s), legal guardian(s) or any other person who has the care of the child.
Furthermore, while the recognition by the Directive of the rights of the child in relation to Article 24 of the Charter, and the mention of support and safety of children in Articles 33 and 34 of the Directive is welcomed, we regret that no dedicated Article provides effective measures to protect children from violence. In line with the European Parliament Recommendation (2019/2166(INI)), we would like to recall that the best interest of the child shall be the primary concern of States Parties. In addition, we would like to stress that domestic violence is incompatible with the best interest of the child, should the child be a witness or a victim of such violence.
The Istanbul Convention is the only legally binding instrument on violence against women that has an explicit provision on child custody in such situations. Its article 31 requires States to “take the necessary legislative or other measures to ensure that, in the determination of custody and visitation rights of children, incidents of violence covered by the scope of this Convention are taken into account” and that “the exercise of any visitation or custody rights does not jeopardize the rights and safety of the victim or children”.
The expert body monitoring the implementation of the Convention’s standards (GREVIO), has found evidence of gender bias towards women in custody decisions and lack of attention paid by courts to patterns of abuse by fathers in all 10 States parties monitored so far.
Abuse of the term “Parental Alienation” and of similar concepts and terms invoked to deny child custody to the mother and grant it to a father accused of domestic violence in a manner that totally disregards the possible risks for the child must be discouraged.
Accusations of parental alienation by abusive fathers against mothers must be considered as a continuation of power and control by state agencies and actors, including those deciding on child custody.
In this regard, we call upon your Excellencies to provide explicit preventive measures devoted to the protection of the child.”
GOOGLE-ÖVERSÄTTNING
Intimate partner violence I vårdnadstvister, sid 6
Vi vill uppmärksamma era excellenser på vägledningen från Europaparlamentets resolution av den 6 oktober 2021 om effekterna av våld i nära relationer och vårdnadsrätt på kvinnor och barn.
Europaparlamentet betonade att intima partners ofta använder rättstvister för att öka sin kontroll och makt över offren, men även för att förlänga hoten och känslan av rädsla. Manipulativa och kränkande beteenden från den våldsamma föräldern, samt hot om att skada eller ta barnet är också vanliga metoder som används för att hota och skada mamman.
I detta avseende är vi oroade över bristen på uttrycklig hänvisning till vårdnadsfrågor i direktivets definition av våld i nära relation. Arbetsgruppen mot diskriminering av kvinnor och flickor har noterat (A/HRC/41/33) att många kvinnor upplever våld i händerna på familjemedlemmar, vårdgivare, partners, vänner och bekanta. Våld i hemmet och i samhället visar sig ofta i form av instängdhet i hemmet, där kvinnor förbjuds att lämna hemmet eller tvingas stanna kvar på en viss plats. Kidnappning eller bortförande leder också till en kraftig inskränkning av deras rörelsefrihet. Sexuellt våld och sexuella trakasserier används ibland som ett verktyg för att skrämma och begränsa kvinnors tillgång till offentliga utrymmen och pressa dem att hålla sig instängda i privata/familjesammanhang.
Vidare vill vi hänvisa till punkt 11 i parlamentets resolution av den 6 oktober 2021 och påminna om att "underlåta att ta itu med våld i nära relation i vårdnadsrätt och umgängesbeslut är en kränkning genom försummelse av de mänskliga rättigheterna till liv, till ett liv utan våld mot förälder eller närstående”och att det i praktiken är att betrakta som ett brott mot mänskliga rättigheter. Parlamentet betonade också att skyddet av kvinnor och barn och deras bästa måste vara en prioritet vid upprättandet av vårdnadsarrangemang. Därför måste det finnas ytterligare utredning och övervägande av historien om våld i hemmet och nära partner i domstolars beslut om vårdnad och umgängesrätt. Arbetsgruppen för diskriminering av kvinnor och flickor rekommenderade i detta hänseende att avskaffa lagar och praxis som vidmakthåller diskriminering inom familjen och samhället, och att inleda och intensifiera ansträngningar för att säkerställa medvetenhet och ansvarsskyldighet hos familje- och samhällsmedlemmar.
Barns rättsskydd, sid 7-8.
Även om vi välkomnar omnämnandet i artikel 36 om att riktade åtgärder bör riktas till grupper i riskzonen, inklusive barn, beklagar vi frånvaron av uttryckliga förebyggande åtgärder för att skydda barn.
Vi vill påminna om artikel 19 i konventionen om barnets rättigheter, som föreskriver att konventionsstaterna ska vidta allalämpliga lagstiftande, administrativa, sociala och utbildningsåtgärder, såväl som alla former av förebyggande åtgärder för att skydda barnet från alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, försummelse eller vårdslös behandling, misshandel eller utnyttjande, inklusive sexuella övergrepp, under vård av föräldrar, vårdnadshavare eller någon annan person som tar hand om barnet.
Dessutom, medan direktivets erkännande av barnets rättigheter i förhållande till artikel 24 i stadgan, och omnämnandet av stöd och säkerhet för barn i artiklarna 33 och 34 i direktivet välkomnas, beklagar vi att ingen särskild artikel tillhandahåller effektiva åtgärder för att skydda barn från våld. I linje med Europaparlamentets rekommendation (2019/2166(INI)) vill vi påminna om att konventionsstaterna ska ha barnets bästa i första hand. Dessutom vill vi betona att våld i hemmet är oförenligt med barnets bästa om barnet är ett vittne eller ett offer för sådant våld.
Istanbulkonventionen är det enda rättsligt bindande instrumentet om våld mot kvinnor som har en uttrycklig bestämmelse om vårdnad om barn i sådana situationer. Dess artikel 31 ålägger staterna att "vidta nödvändiga lagstiftningsåtgärder eller andra åtgärder för att säkerställa att, vid fastställandet av vårdnad och umgängesrätt för barn, händelser av våld som omfattas av denna konventions tillämpningsområde beaktas" och att utövandet av någon umgänges- eller vårdnadsrätt inte äventyrar offrets eller barnens rättigheter och säkerhet.
Det expertorgan (GREVIO) som övervakar genomförandet av konventionens standarder, har hittat bevis på könsfördomar gentemot kvinnor i vårdnadsbeslut och bristande uppmärksamhet från domstolar på mönster av övergrepp från fäder i alla 10 stater som hittills övervakats.
”Kränkningar i form av anklagelser om "föräldraalienation" och liknande begrepp och termer som åberopas till grund för att frånta mödrar vårdnaden om barn, för att istället tilldöma den fäder som anklagas för våld i hemmet, på ett sätt som helt bortser från de möjliga risker som barnet därmed utsätts för, måste fås att upphöra.
Kränkande anklagelser om ”föräldraalienation” som av våldsutövande fäder riktas mot skyddande mödrar, måste definieras som en förlängning av den maktutövning och kontroll som utövas av statliga myndigheter och aktörer, inklusive domstolar som tar beslut i vårdnadsärenden.
I detta avseende uppmanar vi era excellenser att tillhandahålla explicita förebyggande åtgärder för att skydda barnet.”
Mars 2021
Turkiet lämnar konvention mot kvinnovåld
Turkiet drar sig ur Europarådets Istanbulkonvention mot våld mot kvinnor. Beskedet utlöste ilska bland rättighetsgrupper och mängder av människor protesterade runt om Turkiet på lördagseftermiddagen.
– Ta tillbaka beslutet, återgå till konventionen, skanderade tusentals personer som deltog i en protest i Istanbul.
Konventionen, som bär den turkiska mångmiljonstadens namn, skrevs under 2011 av EU och ytterligare 45 länder. Det var den första i sitt slag som kräver att lagstiftning införs mot bland annat våld i hemmet och könsstympning.
Turkiet har inte angett något skäl till varför man nu drar sig ur pakten. I en kommentar på Twitter skriver Zehra Zumrut, minister med ansvar för familj, arbete och sociala frågor, att kvinnors rättigheter redan garanteras av landets lagar.
"Vårt juridiska system är tillräckligt dynamiskt och starkt för att genomföra nya förordningar om det behövs", skriver Zumrut utan att ge någon ytterligare förklaring.
"Skadar familjer"
Konservativa krafter i Turkiet har hävdat att Istanbulkonventionen utgör ett hot mot familjen och påstår att den uppmuntrar till skilsmässor. De hävdar också att pakten främjar en "hbtq-livsstil".
F.d. regeringen / Ann Lindes ställningstagande till att Turkiet lämnar Istanbulkonventionen
Hur det nu ska gå med den nya SD-ledda regeringen och dess ställningstagande i frågan kan bli synnerligen intrikat, då inställningen till "familjen" på många sätt kan antas vara densamma som Erdogans.
I länder som Ungern och Polen har trenden varit densamma, att alltmer fjärma sig från och ta avstånd från de resonemang som ligger till grund för utformandet av standard i Istanbulkonventionen.
Det är samma ideologiska grund som, Trump och de högerkristna abortmotståndarna och Q-Anon-anhängarna står på i USA. Och den bådar sannerligen inte gott för kvinnors och barns framtid, lika litet som för fredens och klimatets, frågor som alltid varit intimt sammankopplade med jämställdheten mellan könen och tillsynen av kvinnors och barns mänskliga rättigheter, såväl som yttrandefriheten.
