Bild av Issa
Text: Gunilla Madegård
FALLET LEO - ÄNNU ETT ANNA & ELIAS-FALL
Utgör fallet Anna & Elias numera förlaga till hur "normal" familjerättslig praxis bör se ut - eller har den sett ut så sedan länge?
I den 10-årige Leos fall är det mesta sig likt från fallet Anna & Elias, bortsett från att hans blåmärken inte varit lika många och stora som Elias´.
Papporna har fått allt stöd de kunnat önska, efter att mammorna i kontakt med sociala myndigheter fått rådet att polisanmäla det sönerna vittnat om att papporna utsätter dem för och att skydda dem från vidare utsatthet för brott. Tämligen omgående är det istället de polisanmälda pappornas hittepå om mammorna som "psykiskt sjuka" som blivit vägledande för såväl socialtjänstens som polis & åklagares bedömningar. Utredningarna läggs ner på löpande band med hänvisning till att "ord står emot ord" utan att någon bryr sig om att kontrollera vems ord som står emot vems / vilkas, såväl som lätt kontrollerbara fakta och varför, i enlighet med gängse forensisk utredningsmetodik med avseende på en problematisering av bakomliggande motiv till parternas agerande och att upprätta en gärningsmannaprofil. Allt som görs går stick i stäv mot den praxis som på initiativ av Monica Dahlström-Lannes utvecklades under 80-talet i Eskilstunamodellen och hade sådan framgång att den skulle bilda förlaga till uppbyggnaden av landets Barnahus. För mer info om den saken hänvisa still punkt 7 på hemsidan:
Rollfigur nr 2 och 3 - uppviglarens adjutanter och "civilisationens" fiender »
Monica Dahlström-Lannes påtalar här bl a hur viktigt det är att alla inblandade parter gör just det de ska och ingenting annat:
MDL: Man måste väl börja ge signaler uppifrån helt enkelt att barn är viktiga. Jag tycker att man skulle upprätta barncentrum där alla finns på plats för barnen, polis, läkare, socialsekreterare, psykologer, att man får barndomstolar som har kunskap om barn och som uppfattar att barn alltid gör så gott de kan och efter sin förmåga berättar de. Så man förstår hur barn reagerar och agerar i vissa situationer, ja fler resurser det sa jag och resurser på alla nivåer så att myndigheter inte blandar ihop sina roller utan gör precis det de ska. Och åklagare och polis ska utreda brott, ingenting annat, och domstolen ska bedöma trovärdigheten och värdera bevis och socialtjänsten hjälpa, stödja och skydda. Det är jätteviktigt att alla gör precis det de ska göra."
Detta som är så uppenbart att ingen numera gör, efter att anmälningar om våld och / eller sexuella övergrepp rutinmässigt läggs ner av polis & åklagare innan det ens har utretts om det finns bevis nog för en fällande dom. På samma sätt som orosanmälningar om våld och / eller sexuella övergrepp negligeras av socialtjänsten, som istället för sin skyddande och hjälpande roll påtagit sig polis& åklagares forensiska och psykiaterns diagnosticerande roll - med ena parten som sin uppdragsgivare - nämligen den brottsmisstänkta pappan.
Uppgifter från "mammans håll" kontra pappans
I fallet Leo tillkommer sedan den märkliga rollfördelning som ger landets mest betrodda expert på barn och ungdomspsykiatri och sexuella övergrepp på barn, godkänt att istället för att åberopa sin egen psykiatriska expertis, enbart förlita sig på redan gjorda sk "utredningar" av polis & åklagare och socialtjänst & familjerätt, som alltså alla lagts ner innan de ens kommit till stånd, och reflexmässigt tillmäter pappors utsagor ett sanningsvärde, som däremot antas vara uttryck för misstänkligt opålitlig "subjektivitet" så snart det handlar om de utsagor som buntas ihop att komma från "mammans håll".
I Leos fall resulterar det, precis som i Elias´, i att de professionellt verksamma som bedömer hans utsagor om pappans våld och övergrepp som autentiska och / eller inte avfärdar dem som uttryck för mammans "påverkan" och sjukliga "symbios", som "uppgifter från mammans håll" - medan de som ger stöd till den en gång för alla fastlagda förhandsinställning som uteslutande bygger på utsagor från pappans håll, bedöms som normalt trovärdiga och objektivt opartiska.
Så görs även av den professor S i barn och ungdomspsykiatri, som på rättens initiativ anlitades för att som en tredje oberoende part göra en bedömning utifrån sin expertis av Leos mående och trovärdighet. Enligt vad som framfördes vid den muntliga förhandling där mammans, men inte pappans, ombud tackade ja till rättens förslag att anlita professor S, gällde det för honom att utan någon förhandsinformation göra en egen oberoende utredning byggd på hans sakkunniga expertis i ett möte med Leo själv.
Men utan att mammans ombud meddelats därom, har rätten tydligen i samråd med prof S själv, förändrat uppdraget, så att han tillsänts socialtjänstens och familjerättens "utredningar" och sedan i sitt förhör som vittnessakkunnig i huvudförhandling den 16 febr 2021 enbart grundar sitt utlåtande på deras bedömningsunderlag och utan att ha träffat Leo öht. Och inte heller den mamma som han förser med diagnosen Münchhausen b.p. grundat på uppgifter som redan i de bevisuppgifter som mammans ombud skickat in till huvudförhandlingen visar sig sakna all form av grund. Det är uppgifter som sedan länge valsats runt i de sk "utredningarna" och rättsliga förhandlingarna oavsett hur många gånger mamman än förnekat deras giltighet och kunnat påvisa de faktiska omständigheter som enkelt kunnat vederlägga dem som förtal utifrån pappans falskt tillrättalagda vinklingar.
När "ord står emot ord" är det någon som ljuger och därför bör utredas
Det är uppenbart att ansvariga i detta fall såväl som i "Anna & Elias"" och så många av de övrigas, när "ord står emot ord" oreserverat väljer att stödja sig på dem från pappans håll, oavsett hur mycket fakta de än ställer sig emot. Och inte nog med det, utan dessutom att de direkt undanhåller viktiga fakta, som talar emot deras egen förhandsinställning.
Redan i en första genomläsning av de 139 sidorna Paper Abuse av skvaller och förtal av mamman som "psykiskt sjuk" och ej förmögen att rätt "härbärgera sina känslor" inför sonen Leo och att därför dra in honom i en "symbios" för att ha honom som en allierad i "konflikten" med pappan, luktar det lögn och förbannad dikt lång väg. Vilket det också ganska snabbt visar sig vara, när bedömningsunderlaget granskas mer noggrant i detalj.
Så här ser sedan det bidrag ut, som mammans till sin stora bestörtning tvingas lyssna till under 48 minuter av den huvudförhandling där hennes och Leos framtida öde stod på spel och prof. S hade att bjuda på utefter sin överlägsna kompetens som landets mest sakkunniga expert på området:
Tilläggas bör att de tjugotalet sidor som transkriberingen av hans muntliga anförande tar i anspråk, har bantats ner till en enda i det skriftliga protokollet från förhandlingen. Det prof. S utöver har haft att säga av relevans för målet i fråga hade han enbart behövt några få minuter för att framföra - om ens det. För frågan är hur mycket av det han har att säga som har någon relevans för fallet Leo öht.
I ) FÖRHÖR I RÄTTEN MED PROFFESSOR S ANGÅENDE VÅRDNAD, BOENDE, UMGÄNGE FÖR DEN 10-årige LEO, 2021-02-16
För att skydda mamman och barnet mot ev. repressalier är är alla personuppgifter anonymiserade och namnet ”Leo” fingerat.
Först en c:a 5 minuter lång presentation av professorns alla märkvärdiga bedrifter och höga status som landets ledande expert på området sexuella övergrepp på barn:
00:00:01
MMMM
Domaren:
Då är det förhör med den offentliga sakkunnige professor S.
Och inledningsvis så skulle jag vilja be dig… vi har ju sett ditt CV som står sist i det här yttrandet, men jag skulle vilja be dig att du berättar något närmare om dina erfarenheter av mål, där barn har varit utsatta för sexuella övergrepp.
MMMM
Professor S:
Ja, jag kan ju börja med att det här är en problematik som… tog fart i början på nittiotalet om sexuella övergrepp. Det ledde till att vi… i Linköping startade i princip Sveriges första specialmottagning inom barn- och ungdomspsykiatrin för barn som varit utsatta för barnmisshandel och sexuella övergrepp, det som hette då BUP Elefanten. Den startades 1995. Så vi såg alla barn som kom till rätterna då i Östergötland och och förstås väldigt många fler som inte kom till rätterna som varit utsatta för sexuella övergrepp, sexuella övergrepp på den tiden dominerade för det var det stora problemet. Idag ska jag vilja säga att ärendena är ganska jämnt fördelade mellan barnmisshandel, fysisk barnmisshandel och sexuella övergrepp. Det innebär ju då förstås att man jobbar då som överläkare och chef för en sån här mottagning man också blir inkopplad i dom rättsliga ärendena.
Det här ledde ju till att vi tyckte också att våra … ah, dom utredningar som gjordes, gjordes ganska dåligt och väldigt många barn for illa av dem så att vi jobbade från nitti.. ja, början … strax efter vi hade startat för att få till bättre utredningar och det som så småningom kom att bli Barnahus-modellen i Sverige då.
02:00
Därmed i stort sett kan säga att idag är alla mer eller mindre i alla fall i södra Sverige och en bit upp i Norrland … alla kommuner knutna till något Barnahus som till esempel det jag har läst i materialet här i XXXX.
Men det innebär ju också då att man av och till blir kallad till rätterna som sakkunnig för att …ah, beskriva ett ärende eller ens bedömning i ärendet. Så det har jag … gjorde jag fram till 2002 då jag blev professor nere i Lund … ähh… sen blir det lite glesare för då hade man lite mera andra arbetsuppgifter än när man var klinisk överläkare. Men det här har varit mitt intresse hela tiden, den sociala barnpsykiatrins eller barn far illa väldigt mycket. Så att jag träffat mängder av barn under åren, framför allt i början av… av den här perioden så att säga så känns den … har jobbat mera med att bygga upp strukturer som Barnahus och den här kunskapscentrumet i Linköping.
03:00
Vi är, vi är väl den…om vi går till Linköping och den historien där så kan man väl säga att Linköping var under den tiden, kanske den mest forskningsintensiva enheten i norra Europa, bortsett från England … ähh… där vi publicerat väldigt mycket om sexuella övergrepp, barnpornografi, ungdomar som tittar på porr, fysisk barnmisshandel, sexuella övergrepp över nätet och så vidare så att… man kan väl säga att den specialistkunskap på det här området som finns har funnits i Linköping och kunskapsområdet försökt sprida ut till framförallt Barnahusen i Sverige. Ähh,,, ja, det är väl lite min baFrund så att säga.
MMMM
Domaren:
Ja, tack för det.
Äh… Hur vanligt är det att du uppträder som sakkunnig i domstolar?
04:00
MMMM
Professor S:
Ja man kan säga att förr i tiden när det var kliniskt, asså kliniskt aktiv, då kanske jag var sakkunnig i domstolar mera då på den tiden också om barn och vårdnadstvister än om att vittna om trovärdighet eller sexuella övergrepp så att säga. Och då på den tiden kanske det var 10 gånger om året. Idag är det kanske 1 till 2 gånger om året.
Domaren:
Ähh… ska du då kort redogöra för hur du har kommit fram till din slutsats i det här yttrandet?
04:30
MMMM
Professor S:
Ja, jag har ju gjort det… relativt arbetskrävande (skratt) arbetet att gå igenom och systematisera hela den utredning som jag har fått till del av tingsrätten då, allt det material som är ganska mycket. Ähh… och försökt att se på… Leo, så att säga, barnet ifråga, vem är han som en liten person och dom omständi runt i kring honom där han lever då, med mamma och pappa eller delad vårdnad då ömsom hos mamma och ömsom hos pappa så att säga och få ihop den bilden av alla anmälningar. På något sätt dra ut vad är mönstret i det här, så att säga, hur går det att förstå Leo berättelser vid olika tidpunkter under de här tre åren som har varit då i princip. Så det kan man säga, det är en systematisk dokumentgenomgång. Jag valde när jag hade läst igenom alltihopa att inte åka ner. Jag hade planer på å göra det nu efter nyår att försöka få till att träffa Leo också. Men jag tycker han vart utsatt för så mycket utfrågningar och med allt det material jag kunde se, så var det min bedömning att det skulle inte tillföra så mycket. Man måste också vara litet konsekvent när man ser att han varit utsatt för mycket ska man inte bidra till mera på det sättet, utan jag har valt att stanna vid att gå igenom det här… med dom dokument som finns.
MMMM
Domaren:
Hur …
XXXX
Professor S: (avbryter domaren)
Tillkomsten av Barnahusen var ju faktiskt så att (skratt) ja… samhället, eller dom system som jobbar omkring brott mos barn, inte skulle göra det så … inte skulle göra att barn mår sämre, s´att det ligger ju litet i grunden också att… Leo måste lugn och ro, helt enkelt.
MMMM
Domaren:
Och då blir frågan hur säker är du på din slutsats?
05:00
MMMM
Professor S:
Jag det har jag lärt mig man kan aldrig kan vara 100 % säker, vilket man ju helst skulle vilja gö…vara. Men när man ser undersökningarna så att säga eller det som har som har gjorts i ärendet, så kan man väl säga att både… sociala sista utredningarna och den sista famäljerättsutredningen, jag kallar den för det, tycker jag är gediget gjorda. Man har beaktat väldigt många aspekter och gjort vad man kan i dom här ärendena, tycker jag, på en allsidig bedömning. Vad dom också gör tycker jag, är att man försöker… för det har med det bedömningar… vi kanske kommer in på det senare… det är att… min erfarenhet är att… när barnet kommer till förhör, eller till utredningar så blir… och inte minst i vårdnadstvister, så blir barnen påverkade av vem som kommer med dom, så att säga, vem hade jag sist kontakt med, sitter mamma eller pappa i väntrummet, så är sannoliken det att man på nåt sätt är mest lojal mot den av föräldern som sitter utanför dörren, än för den som är fem mil bort. Och därför tycker jag dom gjort det bra på det sättet, det är det vi rekommenderar att träffa Leo när han kommer med mamma, när´an kommer med pappa och ett par tillfällen också på mer neutral mark där vare sig pappa eller mamma är med. För det gör att den totala bilden man får då blir bättre än om man bara träffar barnet eller kommer med en av föräldrarna till exempel. Så jag har inte så mycket kritik att rikta mot utredningarna, faktiskt utan jag tycker dom är på det sättet vad man förväntar sig av moderna svenska barnavårds- eller familjeutredningar ska vara.
08:30
Med det sagt så… så… och det ökar ju min trygghet så att säga, för att jag ser inte att jag skulle komplettera med så mycket. Men jag skulle också vilja säga så här att, om man går tillbaka till kunskapen, ska man säga att det är väldigt ovanligt att barn som varit utsatta för sexuella övergrepp spontant berättar om det. Man kan säga i alla dom undersökningar som vi gjort i Sverige, så 90 % av barn berättar inte va dom varit utsatta för, oavsett om det varit barnmisshandel eller sexuella övergrepp. Det är svårare med sexuella övergrepp, men det är ungefär 10 % som berättat och vanligtvis då om man blir tillfrågad, inte att man själv tar upp frågan. Det är vanligare i tonåren när man blir litet äldre, att barn själva då … ähh… vill berätta för nån.
Och då dom första dom berättar för, det är … för kamrater helt enkelt. Vi har också sett att man ska intervjua barn… ähh… vi har den stora barnpornografi-härvorna i Sverige i början eller slutet av 90-talet, där man då hade beslagtagit material och visste vad barnen var utsatta för så kunde man där inte heller få barnen att berätta förränns man la fram mera ledande … asså visa bilder och så vidare så gav det mer eller mindre inom citationstecken blev tvungen att berätta, men spontant kom det ingenting ur dem. Och vi beskrev det ju då att förhöra barn är ett av dom svåraste jobb man kan ha, som polisen har tex … ähh… och att man kunde se att det var som att skala en lök, att man… barn berättar vanligtvis om det mest obetydliga först och det svåraste sist om någon öht kom dit. Så vad vi vet är att få barn berättar och att barn har svårt att berätta och det är väldigt svårt då för… ah, utredande människor att få barn att berätta också. Vi vet också att man måste vara speciellt försiktig när man är inne i vårdnadstvister, där man hamnar i lojalitetskonflikter. Och vad vi kan se av litteraturen är när man tittar då på vad det är som… gör att en utsaga … eller att barn berättar saker som kanske inte har hänt… det kan ha flera olika skäl … ähh...det ena att man söker uppmärksamhet. Nu tycker jag inte Leo är en sån person som söker uppmärksamhet utan han har ganska bra med uppmärksamhet både från mamma och pappa och skolan och fritis … ähh… sen kan det vara att barn får ledande frågor.
C.a 13 min
Man har väl också sett att när det gäller mobbing och när det gäller asså anklagelser om mobbing och ibland om övergrepp … men nu pratar jag internationellt, vi har en väldigt liten erfarenhet av det i Sverige, så kan de´ också vara en del av det vi kallar för Münchhausen syndrom b. p. dvs att man berättar… en förälder så att säga driver en fråga ofta somatiskt … ähh… om att barnet är sjukt… eller… man… ser till att barnet blir sjukt och sen så söker man sjukvård upprepade gånger, och bland har man sett att det har hjälpt när det gäller mobbing i skolan så att man har varit väldigt så att säga, man ger inte upp utan kommer med nya, nya nya och anklagar skolan för att inte göra rätt saker. Så det finns litet olika saker som gör att barn blir indragna och får svårt att … ähh… vill säga, hålla sig till vad som hänt eller inte hänt. Så man kan väl säga då när man sen går in på vad man måste gö rent tekniskt då, så kan man ju säga så här att … vi har ju redan varit inne på dehära i vårdnadstvister sist då att man behöver ha flera olika bilder, när barnet kommer med flera olika personer då till samtalen och helst nån gång utan nån av förtroendepersonerna med sig… mä… och jag vart inne på att polisförhöret inte får ha några ledande frågor inte komma med nåra förslag… vi har för länge sen tagit bort det här med anatomiska dockor, där barnen ska peka, för att det blir så suggestivt och man vet inte riktigt vad barnet menar med sitt pekande om man inte är väldigt försiktig. Sum brukar vi säga så här att man måste alltid triangulära informationen. Barnets utsaga måste på nåt sätt … ähh… stämmas av mot finns det några bevis i frågan, finns det vittnen, har vi läkarundersökningar och så vidare eller laboratorieundersökningar, s´att den typen av att triangulera informationen för att göra den säker. Och här kan man ju säga då att, jag hittar inga läkarundersökningar.
C:a 15 min
Man kan ju säga så när man kommer till ett Barnahus till´sempel för utredning så är det ju beroende på att antingen åklagaren eller bland socialtjänsten har begärt det så att säga.Och det vanliga är ju då att det första som händer när barnet väl har kommit in på Barnahuset då det är att … ähh.. polisförhör tar vid så att säga … ähh… och man kan säga att åklagaren då är den som bedömer om det ska göras en läkarundersökning och vad som framkommer tidigare eller i samtalet.
Och jag ser inte i något fall att det var några läkarundersökningar här. Socialtjänsten kan också begära läkarundersökning, men då är det med föräldrarnas tillstånd så att säga… medan åklagaren … ah … kan tvinga fram en undersökning.
Så där saknar man någon form av triangulering på det sättet och det innebär väl att polisen åklagaren bedömt att dom … det som har beskrivits inte är meningsfullt att läkarundersöka.
Nästa steget är att socialtjänsten gör en skyddsbedömning då och det sista steget är ju då att barn och ungdomspsykiatrin eller socialtjänsten gör nån bedömning av behöver det här barnet en samtalskontakt en bearbetning av det som har hänt, om det nu har hänt nåt så att säga. Så man har ju rutiner för att på något sätt… det här ska skötas. Som jag ser i det här fallet så har, ah … utredningen stannat ganska tidigt för att det har varit alltså ganska magert, det som då … Leo har berättat. Och man ha´nte kunnat triangulera det på olika sätt.
C;a 17 min
Så vad ska man säga…? Er fråga var då om jag känner mig säker på min bedömning. Ja så säker man kan vara, så att säga, det… jag känner mig ganska säker på att det här är dynamiken, att det är lolalitetskonflikten och där… där … Leo … ähh…ch han säger ju det i några av de här sista utredningarna också, att…att han … ah, ähh… han tar ju tillbaka väldigt mycket av vad han sagt tidigare också och att han känner sig tvingad å säga det och att han vill göra mamma glad så att säga… eller ah … glad kanske han tycker men som mamma vill…så´an… Och där får man ju också vara lite så här … ähh… för då bor han om jag förstår saken rätt hemma hos pappa s´att det finns ju möjlit att han vill vara mer lojal med pappa då än med mamma och det är dom problem man har här så att säga. Men det starka mönstret är lojaliteten till mamma och dom berättelserna som framkommer.
C:a 18 min
XXXX
Domaren:
Ja tack.
XXXXXX
Professor S: (avbryter domaren)
Det är så mycket. (Skrattar till)
MMMMM
Professor S:s "korta" redogörelse för sina slutsatser blev alltså c:a 15 minuter lång. Men än är det inte slut.
Domaren:
Har… har… det här att du inte har träffat Leo - i vad mån kan det ha påverkat säkerheten i din slutsats?
Professor S:
Alltså, det är alltid bra när man träffar barn, eller… ah, mamma och pappa, för att också få en egen känsla av vem är man uttalar sig om så att säga … ähh …ähh …Men om vi tar Leo då så att säga så är mera en känsla av att hur resonerar han, hur mogen är han, hur så att säga pratar han om de här sakerna idag… som har det varit lite fram och tillbaka då så att säga. Så det är mera en känsla av att få en egen kontakt. Jag tror inte att jag eller någon annan har ett rollspel så att bara för att jag stiger in på scenen att jag får honom att berätta den ultimata sanningen.
I så fall hade många (skrattar till) lyckats tidigare om man säger så utan det skapas en bedömning om det barnet som det gäller och…. ah, så att jag tror inte skulle tillföra så mycket om man sa till mig att om det stämmer det jag berättat eller att det stämmer inte alls det jag berättat för det … dom berättelserna har han redan gett ett antal gånger. Det blir mera det som man tror har en övertro på att en expert då kan få barn och helt plötsligt prata sanning och att det bara är den som gäller påverkan på honom finns sannolikt fortfarande, även om man kan se att hans … det sista … ah, dryga halvåret mår bättre och situation omkring honom och stabiliseras för något … ah …
C:a 20 min:
Domaren:
Ähh, hmm…
Professor S: (avbryter domaren)
Det är en tillgång och träffa barnet, men det är inte ett måste när det finns så mycket material tycker jag.
Domaren:
Okej i termer av lojalitet … om man då man då säger av … om sin pappa som man älskar och man är lojal mot att den här pappan har gjort sig skyldig till hemska övergrepp mot en, vad kan det bero på, varför, varför gör man så om det inte är sant?
Professor S:
Ja, då måste man gå tillbaka till vill säga, hur det börjar …och svåri … alltså på något sätt kan man säga att … ähh … den konflikt då som han blir indragen i som handlar väldigt tidigt om … man´ska… från början tar ställning till att inte vilja träffa pappa om pappas nya kvinna i närvarande. Han dras väldigt tidigt in i lojalitet till mamma … ähh … och sen kommer då dom här blåmärkena. Och sen kommer det här med … med med snoppen då, så att säga, allt … allt det så att säga, emanerar hemifrån på moderns sida och …. han får då väldigt svårt att freda sig känslomässigt för att… Det är inte så att det är illvilligt utan han känner väl att han klarar se … Jag menar att man har strategi även som barn och det är att allt ska bli bra … ah, och sen han kunna … att ja man säger han kunna gå vidare och man ska inte behöva bli utfrågad med det och så vidare och så vidare så att … Man kan säga att det är en lång historia där … där … vill säga lojaliteten till mamma och till vad han då har tillstått till mamma som är svårt att ta avstånd ifrån.
Den den ökar i mera ju …större avståndet till mamma är och på slutet då så … ah, tar han ju avstånd från att säga att han har blivit (k-märkt?) eller att säga vad som mamma vill och så vidare … s´att det är en lång historia tycker jag under de här åren som gör att det … ah, det är svårt för honom att frigöra sig från beroendet eller lojalitet och vad man vill kalla det känslomässiga beroendet och lojaliteten.
C:a 22:30
Domaren:
Mm …ähh… Du har ju tagit del utav ett psykologyttrande från en psykolog (CG) som har träffat Leo vid tre tillfällen och som har kommit fram till slutsatsen att Leo talar sanning när han berättar om övergreppen från pappa, Hur hur vill du kommentera detta?
MMMM
Nu uppstår allmän förvirring eftersom det domaren just yttrat inte stämmer med sanningen om vad psykologen uttalat om sanningen.
MMMMMM
Professor S:
Assa …. ähh … Jag kan inte hi … jag har ett utlåtande från den elfte i nionde …ähh … 20.
MMMM
Domaren:
Jaa …
23:00
Professor S:
Och där kan inte jag se att … nu ska vi se.
Lång paus
Jag kan inte se att … ähh … vad hon gör … de … historien är ju det att mamma kommer med honom. Han har sagt att han vill prata med en psykolog, säger mamma och man söker upp den här psykologen pappa inte underrättad. Första samtalet så … ah, så pratar man och leker och han säger att andra samtalet vill han ta upp en annan sak.
Och, och då gör han det och det är det här med snoppen och så vidare igen. Men jag ser inte sen i intyget utlåtarna som uttalar sig om trovärdighet eller sanning utan hon gör det hon ska göra … efter andra samtalet så … hon gör en orosanmälan för det har skyldighe, och det är alldeles rätt gjort, men jag ser inte sen att … riktigt att hon säger att det är sant faktiskt … i själva utlåtanden och bedömningen och daterat den elfte i nionde.
Och det tycker jag i så fall, om jag har läst det rätt så missar jag någonting, men men det tycker jag är helt rätt för att hon beskriver mer att pojk … oron kring pojken och pojkens oro och att han känns både stressad och pressad så att säga … ähh … i det intyget. Och det … det kan ju vara ganska mycket då, dels att han är orolig, men dels också att det situationsbetingat alltså under förutsättningarna han kommer dit.
25:00
MMMM
Domaren:
Ska säga då att …
Professor S: (avbryter domaren)
Sen finns det andra uppgifter om man tittar i anmälan då till orosanmälan till socialtjänsten. Men sen finns det nånstans i det hela … jag hittar inte just nu …där man … där när nån annan beskriver att barn i den här åldern kan inte hitta på så här detaljerade berättelser. Men det framgår inte av intyg … alla fall inte av det intyget jag har. Då skulle man gå tillbaka till det så kan man säga att berättelsen är inte så detaljerad.
Och barn kan visst berätta sånt hän´t, men det blir ganska stereotypt berättande, det vill säga dom kan inte detaljera … ähh … ah, mera detaljer på frågor utan blir då oftast ganska … ah, och stressade eller vill inte svara längre eller vi börjar gå och leka eller göra någonting annat så att säga.
Och …det kan man ju säga då, att… ähh… man kan inte på nåt sätt …ta den berättelsen då som finns hos psykologen om vi säger så, ensam, hon gör en orosanmälan det är rätt, men att sen uttala sig över det här som har varit när man bara information från från ett håll och inte va jag vet också tillgång till att läsa allt material som jag har läst att kunna göra en sådan bedömning så … jag vet inte om om rätten har nåt annat intyg som inte ja …
Domaren:
Ja vi har vi har det intyget som du läser från som är daterat den 11 september 2020.
Professor S:
Ja.
MMMM
Domaren:
Och med med bilder fogade till.
26:30
Professor S:
Ja det syns.
Domaren
Ja och då sen har vi ju då hört CG i rätten och där hon då har uttalat att hon tror att Leo talar sanning när han berättar det här om snoppen. Ähh …
Professor S: (avbryter domaren)
Och det … det kan man säga att … ähh … det kan man inte göra med bara en sån här bild av ett barn i den här åldern som man måste samla. Man måste göra mera enhetlig utredning.
Även nu när domaren för in ämnet på umgängesfrågan anpassar sig professorn smidigt efter de redan givna förväntningarna, som i ovan fall när det gäller degraderingen av psykolog CG:s bidrag - trots att han åtminstone inledningsvis är ärlig nog att inte instämma i att hon skulle ha gjort sig skyldig till det domaren falskeligen försöker låter påskina. Hennes uppgift har ju, precis lika litet som den han själv blivit tilldelad från början och mammans ombud godkänt, varit att uttala sig om helheten utifrån alla ingående delar, utan enbart utefter sin egen professionella bedömning av autenticiteten i det barnet Leo vittnar om - dvs just den uppgift som professor S självsvåldigt bytt ut mot en helt annan och icke överenskommen sådan, utifrån vilket han sedan sätter sig till doms över psykolog CG:s bidrag, som om hans avtalsbrott skulle göra honom mer betrodd än henne.
Domaren:
Då ska jag.. Då har jag bara en fråga kvar, sen ska parterna få ställa frågor. Ähh … du säger … och du, du har inte fått några handlingar som visar att alltså soc har uttalat sig i umgängesfrågan och … och.
Professor S: (avbryter domaren)
Nej
Domaren:
Nu har vi fått ett sånt, men.. men du. det hade vi inte. Det hade vi inte, när jag skickade handlingarna till dig … ähh …men du säger det är undertecknat bedömning utifrån det bifogade handlingarna att Leo har ett tydligt behov av ett reglerat umgänge med sin mor.Och vill du utveckla det lite grann?
C:a 27:38
MMMM
Professor S:
Ja tycker … jag baserar det både från … vad man kan läsa om honom själv i … i utredningen, men också vad andra beskriver. Alltså, det är ganska samstämmigt att om man bortser från alla dessa anklagelser och så vidare som ju inte är så bra för honom. Men så är det väl så att han känner en väldig tillhörighet både till mamma och till pappa. Och … har ju förstås … som jag ser ett berättigat behov av att ha ett umgänge med mamma, även om man bor hos pappa precis som det var tvärtom så att säga … ähh … sen, är det ju så att man måste ju då riskbedöma på det här sättet om … mår han bra av det om, om, om det här fortsätter med sån här typ av lojalitetspåverkan. Men då får man ju ta ställning till det senare tycker jag, utan i grund … eller i samarbetssamtal. Men i grunden måste ju ändå vara att han har ett umgänge med sin mamma. Jag ser ingenting som ijängklen … vill säga …motsäger det. Det kan vi ju utforma det på olika sätt. Ska man ha nån som är med i samband med umgänge så att den här påverkanssituationen inte uppstår och så vidare. Men det … ah, det kanske är till… det kanske ni redan har fått ett yttrande om så att säga.
29:00
Domaren:
Och vi, vi fick ett yttrande i förra veckan och som där föreslår då soc att Leo ska få umgänge tillsammans med umgängesstöd med sin mamma.
Professor S:
OK, ja, det var det jag var inne på här. Helt rätt utformade. Man kan ju säga att det är så man gör i samband med Münchhausen by proxy så att säga att man … man har ett umgängesstöd och för att nya såna hä´na … ah, anklagelser inte ska dyka upp eller man ska veta hur föräldern … ah, påverkar sitt barn så att säga. Dom ska umgås och ha trevligt och kanske sluta prata om just det här.
Domaren:
I vad mån tror du att Leo far illa av ett umgänge ett ett vanligt helgumgänge med sin mamma där han får åka och besöka mamman i hennes hem?
Professor S:
Du säger utan …
Domaren:
… utan umgängesstöd.
30:00
Professor S:
Jag skulle nog vilja börja med umgängesstöd alltså … och … sen om allting går bra avveckla´re i stället för att göra tvärtom.
Så var det då äntligen dags för parternas ombud att ställa frågor till professor S:
MMMM
Domaren:
Mm. Det var … då tackar jag för mina frågor och då får kärandesidan som då är pappa i det här sammanhanget, advokat HJ får ställa kompletterande frågor varsågod.
30:30
MMMM
H J:
Ja tack, jag har bara någon fråga här. Och jag tänker, du fick ju höra här att psykologen CG har ju yttrat sig här i rätten och vittnat om att hon anser att det Leo säger stämmer. Och att hon … hon … det framkom även i hennes vittnesmål, att hon har varit samtalsstöd åt mamman efter det att Leo träffade henne. Hur påverkar det psykologens yttrande här i rätten, tror du?
MMMM
Professor S:
Ja ska jag va riktigt ärlig så riskerar bli en partsinlaga och inte en fristående inlaga. Men även om det hade varit en fristående inlaga utifrån, det vill säga bara barnets situation, så så menar jag att man kan inte … yttra sig om sanningen, så att säga. Och det kan nästan inte heller någon göra, men sannolikheten eller trovärdigheten utan att ta in hela bilden. Så att det är lätt på något sätt att … och det här såg vi på nittiotalet och det gick ganska illa en del ärenden då på nåt sätt att man man bara lyssnar på att ett barns historia och det var allt, för de talar alltid sanning. Ja barn brukar tala sanning, men dom blir påverkade å att där kommer ju hela sanningsbegreppet in … ähh … s´att ja man måste ju som jag sa tidigare triangulera informationen helt enkelt för att kunna göra den typen av bedömningar.
MMMM
HJ:
Jag stannar där, tack?
Domaren:
Tack för det och då ska mammas sida få ställa frågor. SB, så varsågod.
SB:
Tack! Ja, vi har pratat här om ledande frågor så jag vill veta, hur ser du på hur socialtjänsten Amanda och Linnea sättet och inleda samtal med Leo?
Lång paus
Professor S:
Jag vet inte riktigt v som … om du har något speciellt där, så att säga som…
C:a 33 min
SB:
Jag kan specificera frågan med så här; av dom utredningen vi har i målet framgår att de inleder samtalet med att berätta att ja, vi är här för att mamma är orolig och vi vet att du har sagt att dom här uppgifterna inte stämmer och att det inte är på det sättet och så vidare. Är det inte …
Domaren:
Vilken vilken handling läser du i nu?
SB:
Men jag läser inte handlingen utan jag sammanfattar och det är bland annat dom delarna som jag läst under mitt förhör med Amanda.
Domaren:
Jättebra om du… får ut dom …
SB:
Okej, absolut.
Domaren:
Jättebra om det om du om du ser ut än en handling så att vi vet vad det är vi ska förhålla oss till.
SB:
Till exempel, jag ska jag se. Om vi tittar på den senaste som vi fick från rätten till exempel där samtalet är bland annat hållit med barnet 17 november 2020
Domaren:
Nu ska vi se… vilken aktbilaga har vi då?
SB:
Jag ska ta fram det … ett ögonblick.
Professor S:
Är nog att aktbilaga 66.
SB:
Det är 66 sida två samtal 17 november, tjugotjugo. Det är alldeles korrekt.
34:03
SB:
Vill rätten att jag läser upp - det stycket som jag menar?
Domaren:
Professor S, du har hittat detta?
Professor S:
Ja
Domaren:
Ja, då får du ställa din fråga.
Professor S:
…mycket att bläddra i, men jag hittade.
SB:
Jag ber om ursäkt för det, men det är bland annat dom här samtalen och även i aktbilaga 31 där dom förklarar att vi här med anledning av orosanmälningar som mamma har gjort. Och att vi vet att du inte vill tala om dom sakerna. Hur ser du på det sättet och inleda ett samtal med Leo?
34:44
Professor S:
Ähh.… nånstans så måste man kontextualisera samtalet… de vill säga presenteras och på något sätt ändå (skrattar till ) så när det kommer främmande människor så att säga så måste man tala om varför man kommer så att säga, sen bör man ju det läget förstås kanske inleda mera med … hur ska jag säga då … ah, allmänna … ah, frågor om kring hur du har det vad leker du med eller vad gör du om dagarna och så vidare för att senare komma in på… och var … syftet med att man vill träffa honom så att säga, det måste man på något sätt säga … och så informera barnet om barnen har ju rätt att få information varför man träffas, men … att gå in direkt på sakfrågorna så att säga, det kanske lite väl tufft. Sen om … sen beror det på hur man ställer frågorna och det tycker jag inte framgår riktigt av det här referatet på sidan och så är det. 2 i aktbilaga 66 om hur frågorna är ställda.
Det man kan säga där, det är ju att han … att han… backar på en hel del som man han sagt tidigare, så att säga … ähh … åhh …det man kan säga i den situationen som är då, det är att dom kommer ju … till om nu var skolan när det var … när mamma eller pappa, inte vet om att de kommer och inte Leo heller så att säga så att … han har inte den här andra i stället familjära påverkan i den situationen. Men han aviserar ju ändå att han är rädd att dom ska prata med mamma eller pappa som en följd av vad han säger, vilket talar ju för den här lojalitetskonflikten eller rädslan för vad han sagt tidigare eller säger gör mamma eller pappa sur eller ledsen eller arg.
Paus
Så ska man studera det här med ledande frågor och så så så skulle man behöva ha … lite mera kött på benen utifrån hur man ställer frågorna, utan här är mera hur man … man relaterar till … ah, frågeområden eller hur de har gått till. Det kan kan finnas ledande frågor i där också. Ja.
37:00
SB:
Vi har tagit upp lojalitet och lojalitetskonflikten och det bland annat mest mot mamma. Men vad vinner Leo på att fortsätta på det här sättet när han ser att det är värt att lojaliteten på det sättet som han gör varken leder till att utredningen minskar eller samtal minskar eller kontakt med mamma och pappa påverkas.
Professor S:
Jag tänker att det där är också en mognadsfråga att orka och kunna ta avstånd så att säga att bara vara sig själv. Utan att alltså som barn kunna säga att …ahh …så här är det, så här var det. Och inte känna att hur jag än gör, så kommer mamma eller pappa blir sur och till där mognaden har han inte ännu, då verkar som den är på väg och komma kanske lite för han kan nu ta avstånd fån vad han har sagt tidigare men men … ahh … jag ser det mera som en mognadsprocess när man har varit inne i ett sådant kraftfält att ta sig ur det så kräver både mognad och energi. Och ju mindre han bli tillfrågad om dom här sakerna, desto bättre verkar han ju också må, men sen dyker det upp igen. Ahh …
38:30
SB:
Vi har också pratat om umgänge och umgängesstöd och du menar att här umgängesstöd syftar bland annat till att stoppa dom här samtalen eller att det kan vara ett hinder mot att prata om det samtalsämnet, alltså övergrepp syftar jag på.
Professor S:
Ja ja.
SB:
Men här är i den utredningen som gjorts och som rätten hänvisar till som du inte fick ta del av, skriver socialen är att umgänge stödet är inte heller garanti på att det ämnet inte tas upp.
Lång paus
Professor S:
Nej asså … nej det har man ju säkert rätt i att det är ju inget hinder, men kan både va bromsande och möjlighet till korrigerat påtalar. Det här är inte bra när man är där så att säga. Så det gäller att på något sätt veta sin roll i när man är umgängesstöd så att säga.
SB:
Så du menar att ansvaret kommer ligga på umgängesstödet?
Professor S:
Nae …ansvaret att interferera när när en förälder beter sig på ett sätt som man kommit överens om man inte ska bete sig på, men har svårt att klara … då måste umgängesstödet kunna gå in och säga ja men det där är inte så bra … vi få … vi har ju sagt att vi ska inte prata om de här sakerna eller att dra in … ähh … Leo i de här konflikterna längre.
Det är ju därför som jag säger det ska finnas till hands såg att säga, sen är ju nackdelen med umgängesstöd… vem som helst skulle…känner ju förstås lite …just det … obekväm med främmande människor hemma om man säger så i samband med ett umgänge, det tror jag alla förstår, men det är väl den möjligheten man har, från sku´ säga då, från samhällets sida att ge barnet det stöd i umgänget att inte behöva bli så att lite påverkad utsatt eller vad det nu man är där för det kan ju vara olika i olika ärenden förstås. Men här tänker jag mer att det är det här att dra åter dra in Leos i lojalitet eller ställningstaganden.
40:40
SB:
Om vi tittar på Leos umgänget som också framgår av handlingar som du fick ta del av. Han har umgänge fredag till söndag varannan helg och 2 gånger samtal med mamma per veckan. Hur kommer Leo känna, tror du i din egenskap och erfarenhet att han kommer uppfatta situationen när umgänget regleras enligt förslaget från socialtjänsten. Ett tillfälle varannan vecka, några timmar med umgängesstöd.
Professor S:
Ja, alltså… Jag tror jag ju…alltså min erfarenhet (skratt) om jag går tillbaka med alla ären när man haft under åren så… det vanligaste mönstret hos barn och inte minst de här åldrarna. Det är att mamma och pappa ska bli sams, att de ska flytta ihop igen. Sen är barn väldigt lojala, så flyttar föräldrarna ifrån varandra så vill de oftast vara lika mycket hos mamma och pappa och återigen utifrån lojalitet så att legalitet och kanske inte ens påverkan, utan det är barnets sätt att tänka. Att nu ska jag vara rättvis mot mina föräldrar. Jag vill vara lika mycket hos mamma och pappa. Så det det på sätt … ett grund grej och jag tycker det framkommer av och till i de här utredningarna att han … backar lite fram och tillbaka, men han säger att jag vill vara både hos mamma och pappa så växelvis boende mera då? Men det har ju uppenbarligen inte fungerat, men om man skulle gå till honom så jag har en känsla att det är nog han fortfarande lite hans lösning att lika mycket hos mamma och pappa. Ähh … så …jag skulle tro att…han skulle tycka det… nu är jag ute på hal is här (skratt)… Jag skulle tro att han skulle tycka … att det är lite för lite umgänge jag skulle ofta hos mamma och så vidare. Och det är en avvägningsfråga då som jag pratat om mellan… och ha det illa och har det bra.
43:00
SB:
Vad tror du att Leo kommer tycka om en främmande person som alltså finns närvarande när han ska träffa mamma när han har levt 9 år med mamma utan en sån främmande person, när dom ska umgås och träffas.
Professor S:
Det alltså … man kan ju säga så här, det är ju väldigt bra om man hittar en person som som han snabbt kan trivas med. Och … och det kan ju innebära att han umgås med den personen lite innan så dom blir lite kompisar om du förstår vad jag menar. Sen är ju inte optimalt. Återigen, då tror jag du och jag ingen annan människa skulle vilja ha en tredje part inne hos oss för att se vad vi gör så att säga. Men det är väl det som det är … ahh … man ibland måste … måste ändå acceptera så att säga. Det är inte optimalt, men det är väl ett sätt att få … kanske här att funka. Å jag har sagt funkar det så … så kan man efter ett tag släppa på det, men det måste ju så att säga … ahh … de som utvärderar insatsen … ähh… ta ställning till och vilka jag tycker man ska följa insatsen ordänkligt, satt man verkligen vet om den funkar eller inte.
Lång paus
SB:
Det hörs inte vad hon försöker säga för hon blir överröstad av professor S som fortsätter:
Professor S:
Jag har varit med om flera ärenden där den där där den här sociala medier eller umgängesstödet har fungerat väldigt väl, kan jag säga och ”nästan” inom situationstecken blivit som en familjemedlem som barnen gillar stark så att det har ju väldigt mycket att göra med acceptans och och kontakt mellan den och barnet.
44:50
SB:
Hur kommer lojaliteten mot mamma att påverkas om detta går fel eller inte fungerar som det ska?
Paus
Professor S:
Ja det det är ju svårt att uttala sig om. Det är …asså (suck!) … det olyckliga är ju att om det inte funkar och det beror på att … att … Leo fortsättningsvis också blir så att säga indragen i lojalitetskonflikter och man då måste avbryta …då kan man ju … finns ju alltid risk tycker jag … man ska ha det nästan som en utgångspunkt att barn lätt tar skulden på sig själva, att dom har gjort något fel att.. s´ att det där är känsligt så att … och det måste man i så fall prata med Leo om varför … ah, man beslutar annorlunda, då måste avbryta, eller så.
SB:
Vem i så fall ska jag föra ett sådant samtal med Leo?
46:00
Professor S:
Ja, det tror jag att dom som asså … dom som har ansvar för insatserna måste göra faktiskt.
SB:
Tack så mycket.
Professor S:
Tack.
Domaren:
Då ska vi höra om det är några ytterligare frågor från motsidan.
MMMM
HJ:
Nej tack.
MMMM
Domaren:
Inga ytterligare frågor och jag har inga ytterligare frågor, är det någonting som du skulle vilja säga ytterligare som vi inte har frågat om och som du har kommit på att du borde säga?
MMMM
Professor S:
Näej … är det nåt jag skulle säga så är det väl att …ähh … att jag skulle sätta väldigt mycket energi på att få … få … den här … alltså att få till stånd en lojalitetsneutralitet om ni förstår vad jag menar … just det här med att jobba med mamma att förstå att det här … hennes oro för Leo … ähh … vad som kunna behärska eller hantera utan att dra in honom i olika situationer som inte blir bra för honom. Och … och nu har hon ju haft samtalsstöd hos den här psykologen tidigare och jag vet inte om det pågår fortfarande. Jag tänker mig att den typen av och stöd skulle kunna vara till nytta för henne. Men nu … jag har ju inte träffat henne så är det lite ute och cyklar här på det sättet. Men du frågar om det är någonting jag skulle vilja önska eller tillföra så är väl också att nån som i det här läget stödjer modern till att … ähh … det ska bli bättre för Leo.
47:30
Domaren:
Då tackar vi för det. Någon ytterligare fråga i anledning av det sista.
SB:
En kort, bara jättekort fråga.
Domaren:
Ja varsågod. Det är då SB. så varsågod.
SB:
Vad tror du att Leo …vad är det för typ av hjälp som Leo behöver, tror du?
MMMM
Professor S:
Jag tror att … ähh … just nu … så skulle jag väl säga att han pehö lugn och ro. Det var lite det jag skrev i utlåtandet också, att … att ha bra stabila vuxenrelationer, kamrater fritid och skola, så det som … (skratt) barn utan såna hänt omständighet ska ha så att säga och att man … ähh … låta honom vara barn helt enkelt och inte dra in honom i i vuxenvärldens problem eller konflikter. Och det gäller … det gäller ejängklin alla runt omkring honom, men framför allt mamma och pappa då så att säga.
SB:
Tack
MMMM
Professor S:
Han pehö´va vara kille . Ah…
Domaren:
Tack för det! Och då är det här förhöret slut.
Förhöret med prof S har pågått under sammanlagt 48 minuter.
Tja, så hur ska det värderas att den expert som avpolleterat sin egen expertis för att istället förlita sig på icke-experternas omdöme, inte tror på den pojke han aldrig själv har träffat, gentemot den psykologiska expert som faktiskt HAR det och tror på honom? Är det själva professorstiteln det hela hänger på, eller det svammel av idel ädel logiskt inkonsekventa självemotsägelser och antydda, aldrig klart uttalade men desto mer ogrundade slutsatser?