MÅLSÄGANDENS KLASSISKT SKULDÖVERSKRIVANDE FÖRÖVARTEKNIKER  - TIDIGARE KÄNDA AV POLIS & ÅKLAGARE

För drygt ett år sedan fälldes en dom i Solna som gav stor genklang i medierapporteringen för två veckor framåt pga att två islamistiska nämndemän hade uttalat sig i nedsättande ordalag om målsäganden -  i detta fall en kvinna, som blivit misshandlad av sin man. Dels förebrådde de henne att hon öht hade polisanmält mannens misshandel istället för att göra upp i godo familjerna emellan, dels menade de att mannen var mer trovärdig eftersom han kom från en bättre familj, och dels framhöll de att hennes motiv att anmäla mannens misshandel skulle vara att komma åt hans lägenhet.

I målsägande NN:s klassiska förövarkoncept, vari skuldöverskrivningarna och projiceringarna går som på räls, ser det misstänkt likt ut som i ovan nämnda skandaldom i Solna, i så måtto att även han tycks förlita sig på att det utgör en allmänt vedertagen föreställning hos polis och rättsväsende, att när kvinnor anmäler män för misshandel, deras grundläggande motiv tänks vara att komma i åtnjutande av en eller annan fördel, som tex inte minst mannens bostad.

Och sällan har det väl varit så tydligt tydligt, när "ord står mot ord" (som det ju heter i brottmål och tvistemål med en grund i våld och / eller sexuella övergrepp / våldtäkt  i nära relation,  som om ord inte också står emot ord även i övriga brottmål) att det är mannens ord som väger tyngst - som i Carina Sällbergs fall. Oavsett hur mycket hennes förövare NN kunnat beslås med rena rama lögner i form av falska tillvitelser och att gillra fällor som tex i de första anmälningar han gjorde för sitt yrkande på kontaktförbud och senare också inför mål 6503-13 ömsom för förtal / ofredande / och olaga förföljelse och att slingra och sno sig, skylla i från sig som ett barn. Och att om och om igen skada sina egna närstående kvinnor och barn med fysiskt och / eller psykiskt våld, varefter de hotas till tystnad - så är det hans ord som gäller. Inte Carinas, hur mycket dokumentation hon än kan lägga fram som talar för hennes sak och exsambons bristande redbarhet och tillförlitlighet.

Att kvinnan i skandaldomen i Solna, redan hade en egen lägenhet var grundläggande fakta som öht inte beaktades. Och på samma sätt gäller i Carinas fall, att hennes faktagrundade bevis anses sakna intresse. Gång på gång, i det ena målet och ärendet om kontaktförbud efter det andra, görs gällande att de vittnen hon åberopar till styrkandet av exsambons bristande trovärdighet och upprepade förövarbeteende "inte behövs", varefter hennes yrkande kort och gott avslås.

Antingen det nu ska tillskrivas exsambon som ett uttryck för en paranoid personlighetsstörning och / eller ett medvetet manipulativt / kontrollerande kvinnomisshandelsbeteende, (vari den avgörande skillnaden mellan dessa båda yttringar nu skulle bestå?) utgör dock följande dokumentation ett klart bevis för att han inte är vid sina sinnens fulla bruk och att det därför föreligger fullt ut legitim anledning för de kvinnor och barn som drabbas, att varna andra för hans framfart.

De tvingas alltså ofrivilligt ta på sig den roll att skydda sig själva och andra, som normalt enligt lag åligger samhället och rättsväsendet självt, istället för att hålla  förövaren om ryggen, normalisera hans våld, skuldbeläggande, utpressning och hot och att brottsbelägga de utsatta offren i deras desperata försök att freda sig själva och andra, genom att öppet påtala hur problemen med hans våldsbenägenhet ser ut.