Havsgudinnan Sangamars dans
Ur Youssou N`Dours Lang:
FÖRMÖDRARNAS DANS
Alla rörelser betyder något. Alltsomoftast gestaltar de olika djur som fåglar, lejon, ormar, krokodiler eller annat som naturens olika element, luft vatten, eld etc etc. Men också de olika skeden i livet som hör i hop med människans olika åldrar och tidens gång, solens och månens vandring på himlen etc etc. Och så förmödrarna/förfäderna och deras andeväsen.
Den här holländska tjejen har påtagit sig uppgiften att göra en genderbaserad avhandling om det man i Senegal kallar för ”Sabar”. Hon ställer sig nämligen frågan hur det kan komma sig att det i ett muslimskt land kan vara tillåtet att dansa en dans som är så sexuellt utmanande som den här. Men tyvärr tycks hon vara i avsaknad av de nycklar till historiens schiffer som Elin Wägner påtalar i sin Väckarklocka att man måste vara i besittning av för att rätt kunna tolka fenomen som dessa.
Frågan är om den uppfattas som sexuellt utmanande på det sätt som skulle vara fallet i vår västerländska kontext.
Dessutom tycks hon inte heller känna till dansens såväl rytmiskt -rörelsemässiga som kulturhistoriskt/rituellt symboliska grunder.
Det som från början i den Västafrikanska musik/danskulturen varit strängt reglerade rituellt - symboliska /rytmiska/rörelsemönster fyllda med meningsbärande innehåll, utövas i dag som vilken annan konstform som helst litet varstans här i världen. Skulle för den delen knappast tro att ens västafrikanerna själva längre känner så mycket till dess mer ursprungliga innebörder.
Här ges en kurs till afroamerikaner i USA. De färggranna kläderna hör till.
De här dansarna håller ett sånt tempo hela vägen att det snarast verkar helt ofattbart för en annan, hur mänskliga varelser kan vara i stånd till nåt sånt.
les Ballets Africains Noumoudy Keita
Har ofta misstänkt att ointresset hos feministerna för de mer eller mindre modersstyrda samhällsformer som föregått de patriarkala och fortfarande existerar litet här o var världen över, beror på att de falskeligen invaggats i föreställningen att det skulle gå hand i hand med hyllandet av ett mesigt eller på annat sätt trist och ointressant modersideal och sk "livmodersdyrkan". Men tvärtom förestår dessa samhällen en mycket mer komplext sammansatt bild av kvinnan såväl som modern än vad som varit fallet i vår västerländska kultur. Hon kan i en och samma person förena både djärvhet, styrka, mod och egen intiativkraft och tävlingslusta, såväl som även moderligt ömsinta och allmänt auktoritativt rättrådiga egenskaper.
Den minoiska kulturen på Creta antas ha varit modersstyrd och i den lät man både pojkarn och flickorna - lika lättklädda bäggedera med enbart ett skynke om höften, tävla med varandra genom att hoppa över tjurar på detta högst riskabla vis:
Här kan man beskåda två svenska tjejer; Karin och Sara exekvera Sabar-dans till fulländning. Inget som vilken glad amatör klarar av hur lätt som helst så högst troligtvis är de proffsdansare båda två.
Gambian Cultural week 2012 Stockholm - Sara Galan
I Källvattnets mask. Om dans i Afrika skriver Birgit Åkesson:
Jag kom till den del av världen som inte haft behov av ordet kultur, men väl ordet natur som inte behöver uttalas.
Allt man ser, hör, är uttalat.
Det tog mig sju år av resor i olika afrikanska länder och därefter lika många år innan jag kunde ana vad det jag fått se omfattade.
Det Birgit studerade var dansen, dansens form. Hon försökte aldrig fördjupa sig i den världsbild dansen vilade på. Trots att hon avgränsat sig till dansens form och till Afrika söder om Sahara arbetade hon i 14 år innan hon ens anade. Det säger en hel del om den rituella dansens komplexitet.
SA