T H E   A K A N   Q U E E N   M O T H E R ´ S   M A T R I A R C H A L   S Y S T E M 

f8070d76e8ac00af018b647e7859de7f

Ytterligare ett av de glansfullt välfungerande riken som blomstrade under en avlägsen tid innan även det så småningom åts upp av det patriarkala korståg som har vällt fram som en farsot genom världen och krossat allt som kommit i dess väg, var det fabulöst rika Ghana vid Afrikas Västkust.

Det har en lång och högst märklig historia, som traderats muntligt långt in i modern tid av de stolta arvtagarna till den anrika gamla Akan-kulturen. Än idag lever historien om hur de, som ljushyade berber, under ledning av sina dåtida drottning-mödrar tvingades anta den exodus, som slutligen förde dem den långa vägen till Västafrikas kust, från sina ursprungliga hemorter på den centrala Sahara Djado platån mellan Ahaggar och Tibesti i Libyen, såväl som dess bördiga södra område Fezzan och även längre norrut från Libyens kust där Herodotus stötte på dem runt 500 f Kr.

Ännu lever minnet bland detta folk om hur de för ungefär 2000 år sedan tvingades vandra långa sträckor över vit sand för att så småningom nå allt längre ner mot det västafrikanska område där de, tillsammans med de matriarkala bantus-klaner och/eller sk ”sudannegrer” som de stött på under sin vandring och tillsammans med vilka de knöt fredliga allianser genom ömsesidigt ingifte, kom att bilda det lilla drottningdömet Diala i området kring Timbuktu.

Det blomstrade i all välmåga under några århundraden mellan 800 - 1010 f. Kr.

Men då tvingades de på nytt bryta upp för att dra ännu längre ner mot sydväst för att vid Nigers krök bilda det lilla drottningdömet Bono 1010 - 1295 e.Kr.

Slutligen tvingades de ytterligare en gång ge sig av från det de skapat, denna gång ännu litet längre söderut under ledning av drottningmodern Ameya the Great; Ameya Kese som därefter 1295 bildade drottningdömet Bono Mansu, som så småningom kom att bli det viktigaste i Ghanas långa och sällsynt framgångsrika historia.

691492cd3fa9f8b507c5aec61f9eb21b--tribal-art-d-art

Vad var det då som var orsaken till dessa långa folkvandringar och ständiga uppbrott? Det är frågor som den reguljära historieskrivning, som företrädesvis rapporterar om de stora imperier som byggts med våld av manliga härskare, sällan befattar sig med.

Det finns en video på Youtube i vilken man kan se världens historia år från år ta  form i ett koncentrat runt Medelhavet och bort genom mindre Asien, Indien, Sydostasien till Kina vid de bördiga floddalarna Nilen Eufrat och Tigris, Indusdalen och Gula floden, successivt skifta färg, form och utbredning from c:a 3000 år f. Kr. och framåt. Sen, ju mer åren går, omfattas det av allt större delar av norra halvklotet Europa, Ryssland Sibirien o Skandinavien osv, såväl som kusterna kring Nord, Syd- o Centralamerika och så helt plötsligt uppstår det omkring år 300 e Kr. en liten fläck nere i hörnet av Västafrika som är Ghana.

Resten av världen är till synes tom.

I allmänhet får vi denna expansiva tid i mänsklighetens historia presenterad för oss, som en obruten framgångssaga av en civilisationens framväxt, som inte hade kunnat frambringas på annat sätt än genom krig och den ändlösa maktkampen om vem som kunde bygga det största imperiet och göra sig till herre över allt och alla. Det antas oreflekterat utgöra det luttrande reningsbad som mänskligheten haft att genomgå för att uppnå det högre stadium av medvetande byggd på vetenskap och humanism istället för religion, som den Västerländska Upplysningen, förutom respekten för mänskliga rättigheter, kommit att bjuda mänskligheten på.

Åtminstone är det den världsåskådning som de flesta och mest flitigt citerade och recenserade proffstyckarna i världen idag representerar, som tex inte minst Stephen Pinker o & , trots att de långtifrån står oemotsagda och / eller har ngn vetenskaplig grund för sina antaganden. Ser man litet närmare på saken och dessutom utifrån ett BOTTOM -UP  istället för det sedvanligt västerländskt andro - o etnocentriskt TOP-DOWN-perspektivet, framträder nämligen en bild av verkligheten, som avviker så starkt från den vi vant oss vid - att den skulle kunna vara jämförbar med den stora skillnad som framträder om man ser på Morernas upp - o nervända karta (ur vårt perspektiv sett) från 1260  (se här till vänster!) med den från Youtube, som jag hänvisat till ovan, som från samma årtal med undantag av Mali / Songhai-imperiet och Egypten och några enstaka små fläckar till, visar den Afrikanska kontinenten  som en enda stor vit fläck. Dessutom är den alltså vänd åt fel håll utifrån afrikanernas eget perspektiv och alldeles för liten i fråga om storleken proportionellt sett till övriga världen

557px-Akan_MHNT.ETH.2010.25.029

Detta är en berättelse som utesluter allt det som hände i periferin av alla dessa maktkamper och stridigheter i händelsernas mitt. För i den flöt det ut strida strömmar av folk på flykt bortåt - utåt från centrum till periferi från den alltmer aggressivt påstridiga ”civilisation” , i vilken de med gängse välkända ISIS-metoder skulle intvingas för att beskattas och tvångskonverteras till de brutalt mansförhärligande religioner av misogyni och rasism som alla utgjorde perverterade plagiat av dessa ursprungliga kulturers  enkla tillbedjan av livet i kosmos (Himlagudinnan, Nut, Nyame) och på jorden (Moder Jord, Assaa) och underjorden (Yaa ). Deras kollektivt ägda marker och naturtillgångar exproprierades av feodalherrar som drev dem på flykt och proletariserade dem för att begagna sig av dem som slavar. Och för dessa storstilade samhällsförändringar krävdes att deras sinnen förvreds av en sådan omfattande religiös hjärntvätt att alla deras tidigare föreställningar om rätt och fel, gott och ont, klokt och dumt fullkomligt vändes upp och ner.

Lika litet som de moderna vetenskapsmännen tycks ha reflekterat över hur naivt romantiserande Lévi Strauss´s teori om samhällets ursprung framstår, som tar för givet att kvinnor snällt och lydigt skulle ha funnit sig i att låta sig begagnas som handelsvaror i mäns ömsesidiga uppgörelser, lika litet tycks de ha reflekterat över hur alla de världens kvinnor kan ha tyckt och tänkt och reagerat på att bli tvångskonverterade till mansreligioner, som förvandlar dem till egendoms - och rättslösa hushållslavar och sexleksaker, efter att alltid tidigare haft full bestämmanderätt över sina kroppar och kollektivt ägda egendomar. Istället har dessa snillen med stort eftertryck tillbakavisat alla tecken och spår i historien efter kvinnornas motstånd och uppror mot sådana kraftiga försämringar av sina levnadsvillkor som uttryck för ”fria fantasier” hos de män som använde berättelser om sataniska kvinnor som betedde sig som djävlar mot sina män och barn samt var fula som stryk och skar osv sig sina bröst för att kunna skjutsa med pil och båge, för att ha ngt att förfasa sig över när det gällde sina grannfolk och skrämma sina kvinnor till ytterligare lydnad. (Nej det finns igen logik i det - men det gör det sällan i dessa male stream-vetenskapliga hegemonier som dessa)

bad957d989356ccb41cf97e0052e5b26--african-culture-african-history

I akanfolkets fall handlade deras ursprungligen fördrivna förmödrar och förfäder om de olika slags mer eller mindre ljushyade sk "berber" som var bosatta runt Nordafrikas kuster och var organiserade i matriarkala klaner. Fortfarande idag lever den oralt traderade berättelsen om hur detta folk för 2000 år sedan leddes av sina drottningmödrar genom "ett land av vit sand". Och om man studerar kartan på Youtube, som jag hänvisat till ovan, som visar förändringarna av imperiebyggandet år från år från och med de första feniciernas landgrabbing av kustremsan kring deras handelscentrum i Kartago och framåt under det följande årtusendet, förstår man varför de tvingades ut på dessa vandringar. För sen följde den ena invasionen efter den andra i snabb följd, den ena värre än den andra i fråga om koloniala ambitioner av landgrabbing och mental och fysisk förslavning av dess urinvånare enligt sedvanligt välkänt mönster; grekernas, romarnas, och sedan den kristna missionen. Och sen framemot 800-talet e Kr. vällde araberna in med "eld och svärd" i full styrka, varvid det ena berber-folket efter det andra tvingades allt längre in i Saharaöknen eller upp i de södra bergsmassiven i södra Libyen / Sahel, inte minst de Tuareger som ända sedan dess levt utan eget land.

V-karta 521 BCE Greece Achaemenid
V-karta 219 BCE Selecuid
V-karta 704 CE Kanem empire

Under dessa långa folkvandringar söderut skapade akanfolket allianser med de övriga matriarkala folkgrupper de stötte på genom den typiska politiska ingiftespolitik som drottningmödrarna tillämpade i avsikten att sammanlänka hela folkgrupper med varandra. Det resulterade så småningom i en utökning av deras drottningdömen, såväl som till etablerandet av nya sådana, som alla var tätt sammanlänkade med varandra genom en gemensam kärna av religiös / filosofisk / andlig kosmologi / livsåskådning / ideologi, dagliga och årstidsbaserade  ritualer och ceremonier, och förmoders- o förfädersdyrkan.

Så om man skulle rita om de kartor över väldens historia, som också tog med alla de människor som som tvingades allt längre ut i periferin av dessa ständiga imperibyggare - om det så gällde högt upp på de karga bergssluttningarna i Sydostasien eller allt längre ut på havet för att söka nytt land på öarna i Stilla Havet, in i Amazondeltats väldiga regnskogar eller ner utöver i Saharaöknens eviga sandslätter, så skulle den vara omgiven av ett bälte med fransar som så småningom kom att bilda ett alltmer sammanhängande lapptäcke av nya blomstrande matriarkala högkulturer. Men som naturligtvis bara efter något eller några årtusenden också de blivit upphunna av de patriarkala rövarband som aldrig lyckats skapa något av värde själva, varvid nya strida strömmar av folk på flykt bildar som så småningom bildar nya lapptäcken av högkulturer ..... etc etc.

Och då skulle det i så fall ha ritats ut ett ganska stort antal sådana fransar från området längst uppe vid Nordafrikanska kusten som liksom strilar som strömmar ner mot Saharaöknen och genom den i en båge västerut mot den Västafrikanska kusten strax ovanför kröken invid  Niger, för att åskådliggöra massflykten av alla de matriarkala folkgrupper som vid tiden före hade sin hemvist i detta område, för att knytas ihop med den rosa fläck på kartan som plötsligt som om den vore framsprungen ur trollkarlens hatt uppstår där, strax efter första årtusendets början och som står angiven som "Ghana" på kartan.

 

 

fab6d9ed1a603583719ce0c1c5af8e67

Det nätverk av karavanrutter som dragits upp på denna karta utgör högst troligtvis de som de första handelsmännen och kvinnorna från Ghana med omgivning drog upp efter 1100-talet och framåt, och kom då samtidigt att begagnas av invaderande muslimer som använde dem för att ständigt utöka sitt territorium längre söderut i Sahel och Västafrika. Bortåt 11-1200-talet bildades då så småningom det stora mäktiga Mali och sedermera Songhaimperiet av svarta kungar som konverterat till islam. Och det var i samband med att deras välde växte och kom att utgöra ett allt större hot mot Akandrottningarnas första stadsstäder Diala och sen Bono som de bröt upp för att dra sig ännu längre söderut och där bilda stadsstaten Bono Mansu.

Cqd-yVGUkAAQfDX

SPECIFICALLY MATRIARCHAL POLITICS OF THE QUEENMOTHERS:

 

THE STRATEGY OF AVOIDANCE

 

BUILDING NETWORKS TOGETHER WITH OTHER PEOPLES THROUGH INTERMARRIAGE ALLIANCIES

 

THE SPIDER GODDESS SUPERVISISING from the center working from INSIDE OUT / BOTTOM-UP  

1875192-anansi-the-spider-coloring-pages

DEN HISTORISKA PROCESSEN ATT BYGGA UPP OCH BEHÅLLA ETT  ANARKISTISKT ORGANISERAT SAMHÄLLE I EGENSKAP AV ETT PLATT NÄTVERK UTAN TOP-STYRNING, HIERARKIER OCH KVINNOFÖRTRYCK.

 

Eftersom Akanfolkets matriakala nätverkstraditioner har visat på en långlivad inneboende styrka att kunna fortleva långt in i modern tid är det tacksamt att använda deras exempel som en modell för hur matriarkala samhällsstrukturer med stor sannolikhet kan antas ha fungerat / fungera rent generellt. Mycket av kännetecknen i deras kultur återfinns ju även i andra samhällen från förhistorisk eller modern tid som visar på klara motsatser till patriarkala samhällstrukturer.

Jag har nu redan tangerat en av de mest typiska sådana kännetecknen, nämligen den som innebär att en drottning- eller vanlig klanmoder påtar sig ansvaret att leda sitt folk undan hotet att bli utsatt för en patriarkal övermakt och inordning i ngn av dess imperium med vidhängande avhändigande av all tidigare autonomi, för att söka nytt land på annan mer avlägset belägen ort från centrum. Denna metod av AVOIDANCE var alltså vad Akan-folkets Queen Mothers vid ett flertal tillfällen tvingades tillämpa för att rädda sitt folk. Men fanns det inget annat val drog de sig heller inte för att förorda ett väpnat försvar. Det mest kända exemplet på det i Afrikas historia var när drottningmodern Yaa Assantewaa i Ashante uppmanade sitt folk att bjuda motstånd mot britterna när de krävde att få symbolen för den ghanesiska kungamakten utlämnad, nämligen guldtronen.

<B>Linguist Staff (<I>Oykeame</I>)</B>, 19th&#8211;20th century<BR>Ghana; Akan, Asante<BR>Gold foil, wood, nails; H. 61 5/8 in. (156.53 cm)<BR>Gift of the Richard J. Faletti Family, 1986 (1986.475a-c)<BR>
photography by mma, Digital File DT5040.tif
retouched by film and media (jnc) 9_9_10

ALLIANCE-BUILDING THROUGH INTERMARRIAGE

De drottningmödrar som ledde sitt folk undan de olika patriarkala angreppen i Nordafrika på den långa marschen genom Sahara-öknen, hade inget annat än sina kunskaper i shamanism att tillgripa inför de extrema påfrestningarna och kunde tex genom att iaktta djurens beteende ofta leda sitt folk till vatten och föda, varvid ett visst djur kunde bli utvalt att representerar hennes folk som dess "skyddshelgon".  På så sätt antog också minnet av henne en mytisk sakral gestalt lika mycket som hennes överlevnadsfärdigheter kom att symbolisera den nödvändiga kunskapen för livets överlevnad öht.

När hon så småningom kunnat leda sitt folk fram till beboeligt land som redan var upptaget av andra matriarkala folkgrupper som tex bantus och sudannegrer i fd Sudan/ Sahel och i övriga Västafrika, såg hon till att det bildades allianser tillsammans med dem genom ömsesidigt ingifte och utökade på så sätt dess antal och styrka, utan att, som i fallet med de patriakala imperiebyggena, tillgripa våld och krigföring.

Drottningmoderns roll som skapare av en anarkistiskt statslöst sammanhållen modell av celler i ett alltmer vittförgrenat nätverk kan med fördel liknas vid en spindel som ständigt bygger vidare på sin väv och  lagar och lappar alla hål och luckor och ifrån sin utkikspunkt i dess centrum har en god överblick över dess helhet.

Skärmavbild 2017-12-12 kl. 20.22.21

Och på detta sätt kom Akanfolkets första drottningmödrar att lägga grunden till sina alltmer komplext sammanhållna nätverk genom att binda ihop alltfler olika folkgrupper som kom i dess väg.

Skärmavbild 2017-12-12 kl. 20.23.14

När detta folk sedan var ihopvävt, upphävdes det förbud mot exogami  som hade varit rådande under den långa marschen, för att främja att ytterligare sammanlänkningar mellan olika klaner kom till stånd. Och detta hade, enligt Heide Göttner Abendroth, ingenting med rädsla för "incest" att göra, som så många av de västerländska antropologerna felaktigt kommit att tro, utan uppstod som en effekt av den medvetna ambitionen att bygga tryggt fredliga allianser, i vilka alla var släkt med alla. Inte heller drottningens egen klan skulle, som i de patriarkalt hierarkiska samhällsbyggena, hållas strikt åtskild från folket. Tvärtom var den medvetna strävan att även den skulle utgöra en central del av det stora gemensamma släktträd, i vilken drottningmoden ansågs vara anmoder till resten av folket. Likt spindelgudinnan Anansi som själv har skapar sina nätverk, uppbar hon titeln "Suverän härskarinna över sitt rike" (Souvereign Mistress of the Realm)

Skärmavbild 2017-12-12 kl. 20.23.16

När drottningmodern på så sätt hade lyckats etablera ett ny hemvist åt sitt folk planterade hon ett "eld-träd" som en symbol för gudinnan i sin nya stad invid det palats som hon byggt åt sig själv i formen av en vulva. Och under palatset eller trädet begravdes ofta en vördad anmoder och / eller andra dyrbara föremål av guld. Denna plats blev sedan den mest angelägna att försvara vid yttre angrepp och belägringar. Varje enskild klan planterade sedan ett liknande träd utanför sina compounds. Och på samma sätt som det första trädet symboliserade drottningmodern, symboliserade sedan dessa andra trän sina respektive klanmödrar, vars compounds kantade huvudgatan som hade dragits som exakt linje från öster till väster. Denna typ av drottningdöme, inte större än en stad, utgjordes  av tre klaner, vardera representerandes kosmos tre regioner; himlen, jorden och underjorden.

Drottningmodern utnämndes till "Ohemma" för det nya drottningdömet och utgjorde dessutom i egenskap av shaman / prästinna och mediatör mellan sitt folk och den ursprungliga anmodern, som dyrkades som stadens skyddshelgon. Traditionellt utfördes ceremonier till hennes ära vid ett fikonträd i en helgad lund och ofta, om det fanns en grotta i dess närhet, blev de dyrkade som de respektive olika klanerna ursprung / födelseort. De övriga klanmödrarnas förmödrar dyrkades också i sådana heliga lunder så att det ursprungliga mönstret i drottningmoderns mitt, upprepades i varje enskild cell som förgrenade sig utåt i hennes nätverk. De vanliga klanmödrarna utgjorde sedan de rådgivande nämnderna kring drottningmodern och bestod av de äldsta mest betrodda matriarkerna i varje klan. Vem som helst var tillåten att delta i dessa nämnder, men själva besluten togs av klanmödrarna och det var upp till drottningmodern att ta det sista beslutet.

Linguist staff (okyeame poma)_2010.1.McD_detail

Under den här första tiden i akanfolkets drottningdömen var livet i de vanliga klanerna organiserade enligt gängse sedvanliga matriarkala principer. Deras bostäder utgjordes inte av afrikanska hyddor utan av ganska stora flerbostadsanläggningar i form av sk "compounds" och varje sådan compound utgjordes av en familjär enhet över vilken en matriark basade, vars döttrar, söner och barnbarn stannade kvar i modersfamiljens compound även efter giftermål. Gifta par bodde inte tillsammans utan även här praktiserades det system som kallas för "walking" eller "visiting"  marriage".

Som hos alla matriarkala fok, var även hos akan den viktigaste ceremoniella högtiden de könsmogna flickorna intiationsrit till vuxna kvinnor. Och denna tradition, som anses vara den mest antikt urgamla av dem alla, har varat ända in i modern tid. Innan festligheterna tar vid får flickorna lära sig allt om det sociala livets regler och om vad det äktenskapliga livet innebär. Ritualerna inleds med att flickorna företar ett dop i närmaste flod och blir därefter för första gången skrudade i en vuxen kvinnas kläder. Däremot har det aldrig, vilket är vanligt förekommande i afrikanska länder som är muslimska, tillämpats någon form av könsstympnig hos akan, som betraktat sådana ingrepp med avsky och som ett  helgerån gentemot flickors och pojkars naturliga integritet.

7f9f1988ab1ecdf6533d3fa168ba6a24

Vid alla ceremoniella tillfällen och viktiga möten intog drottningmodern, som ansågs vara dotter till Himladrottningen eller Mångudinnan, sin plats på den silverfärgade drottningstolen eller tronen, medan de övriga klanmödrarnas officiella stolar var vita. Hennes egna döttrar och söner; de prinsessor och prinsar som hon fött till världen betraktades som de stjärnor på himlavalvet som omger månen.  Så småningom tilldelades dock de söner, som drottningmödrarna allt eftersom kom att utnämna till sina assisterande medregenter och kungar, denna silverstol, varvid drottningmödrarna själva istället officierade på stolar av pärlemor.

I sin roll som magiker och shaman ålåg det drottningmodern att agera regnmakare - en synnerligen viktig uppgift i Afrikas torra klimat. Den utförde hon med hjälp av en neolitisk stenyxa, med vilken hon förväntades kunna framkalla blixtar, åska, dunder och skyfall. När det rådde torka företog hon och hennes prinsessor processioner i vilka de offrade ett hondjur till Himladrottningen för att åkalla hennes goda vilja med sina böner om regn, vilket är en ritual som företas fortfarande idag. Och eftersom drottningmodern antogs inkarnera gudinnan Nyames dubbla identitet av vatten och eld, ålåg det henne att även utföra denna procession i händelse av eldsvåda.

maw

När drottningmodern dör återgår hon till fömödrarnas andevärld och antar en sådan andlig gestalt som antas kunna leda hennes efterkommande döttrar i levande livet att följa i hennes fotspår.  Som grundare av en drottningklan tillförsäkras hon en framträdande plats i klanens och hela akan-samhällets förmodersdyrkan. Dyrkan av förmödrar av drottning-börd intar en central plats i akanlivet.

Detta utgör den ursprungliga modellen av en typiskt traditionell afrikansk matriarkal federation och kom att återetableras varje gång någon av dess ursprungliga skapelser utsattes för hot och / eller förstörelse.

Drottningmödrarna eller någon av deras döttrar; prinsessor, bröt då upp och förde sitt folk till en annan säkrare plats för att starta upp en ny bosättning eller stadstat där. Men även under fredligare perioder kunde en prinsessa flytta iväg med sitt följe, om det tex rådde brist på odlingsbara marker eller olösliga tvister inom federationen självt. Hursomhelst har denna samhällsform, från dess tillkomst i tidernas gryning fram tom dags dato, oavsett alla de patriarkala attacker den utsatts för, lyckats bevara institutionen av drottningmodern, tillsammans med sin rådgivande nämnd av klanmödrar, som den rättmätiga ställföreträdaren av sitt drottningdöme.

Om detta faktum är häpnadsväckande i sig, är den typ av politik som drottningmödrarna tillämpat / tillämpar inte mindre häpnadsväckande, i fråga om att utan vapenmakt eller koloniala erövringar skapa varaktiga federationer byggda på principen av gästfrihet, vänskap, kärlek och ingifte. Deras regim har enbart byggt på de intima släktskapsband som skapats genom ingifte och traditionellt matriarkala  trosföreställningar. Beskattningssystem tillämpades inte, utan alla de ordinära klanerna behöll sin autonomi vis-à-vis drottningens klan. Det materiella överflöd som blomstrade i drottningens hägn var resultatet av ett vittförgrenat och väl kontrollerat handelsnät. Drottningen var också den som hade auktoritativt överinseende över landets prästinnor och präster och därigenom över dess traditioner och religion och verkade själv som ställföreträdare för den högsta gudinnan Nyame i ett samhälle präglad av den typ av politisk kontext som kallas för "sakral".

På nästföljande två sidor under rubriken Akans historia kommer jag att redogöra för

  1. MATRIARKALA KUNGAR I AKAN-RIKET
  2. UTVECKLINGEN AV PATRIARKALA TENDENSER I AKAN-RIKET 

 

 

a1aad13f6ac4c590827d4d7881b4f8e5

Heide Götter-Abendroth writes in her; Matriarchal Societies: Studies on Indigenous Cultures Across the Globe, 2012,  that:

“Marriage politics is a typical means of building up matriarchal realms, and stands in marked contrast to the patriarchal use of war for empire building. Friends, guests, allies, indigenous residents, refugees, and even slaves are brought into the clans - and this is also true for the royal lineage - by marriage, in order to expand the clans and shape a society of relatives. Even in their most complex form as a confederation or a queen´s-realm, matriarchies are societies of relationship.

Therefore, matriarchal realms are primarily characterised by the fact that they are societies of relationship. Secondly, they are always sacred cultures. That is, matriliny and the spiritual-religious sphere constitute their two organisational principles. Thirdly, they are alliances built through blood and affinity relationships - but (in contrast to patriarchies) never through conquest. These special characteristics distinguish them fundamentally from patriarchal empires."

stool_2_1_

HISTORY OF WEST AFRICAN MATRIARCHIES ACCORDING TO MODERN MATRIARCHAL RESEARCH

So now, that we have got a little introduction to the very different kind of gender-thinking prevailing in African culture as late as up until the last century, and  in some places even up until today (Se also Central Africa and Bemba / Luapula) we might perhaps be better prepared to look upon the following history writing by Heide Göttner Abendroth,   with fresh and non ethno- and androcentric biased glasses, realising that the traditional African cultures are of a quite different kind, in comparison with our own.

Quoting Heide Göttner Abendroth in her great tutorial work, translated into English; Matriarchal Societies: Studies on Indigenous Cultures Across the Globe, 2012, in the chapter "Matriarchal Queenship in West Africa", in which her referents are Eva L. R. Meyerowitz and Robert S. Rattary, about whome she writes that we owe this opportunity for close examination to them, as well as to the new critical women ethnographers, as for example the Akan scholar Wilhelmina Donkoh who visits the World congresses i Matriatrchal Studies,  and also Karla O Poewe, Audrey Richards and Annie Leubhof

Göttner Abendroth finds Eva Meyerowitz especially noteworthy,  who was an anthropologist, artist and political advocate for the Akan people Bono Tekuiman, where she spent many years and included a lot of oral traditions into her books. As a token for their appreciation, the Bono-Tekyiman people awarded her the title and rank of "Queen Mother".

Furthermore she recommends the excellent critical works by Audrey I. Richards,  Karla O. Poewe, Annie Lebeuf as providing very good insights in matriarchal African traditions. In contrast, she criticises the work of Lucy Mair as influenced by the theory of Claude Lévi Strauss, in which women are: (Quoting Göttner-Abendroth) "...are seen as nothing more than objects for exchange between men, without any sphere of action on their own. While this may be the case in certain patriarchal societies, the generalisation is unsubstantiated. This leads Lucy Mair into numerous confusing and contradictory assertions. Male ethnologists see African women´s  situation much more negatively or don´t see it at all - a lack that is corrected by the research by Richards, Poewe and Lebeuf."

She also finds the Austrian anthropologist Hugo Bernatzik´s work trustworthy and Donald G. McNeil´s.

"For thousands of years in West as well as in Central and Southern Africa mighty hereditary queens held important positions, acting as regents or co-regents; this continued to some degree, until recently. This is not a question of scattered instances of individual queens ruling in patriarchal monarchies (such as Hatshepsut of Egypt, Elizabeth I of England, or Maria Theresia of Austria)  but refer to situations where uninterrupted regency or co-regency by women was the norm.

In royal matriarchal clans power is fundamentally split in two, as it is in African matriarchal peoples: the king rules the world of men, while the queen, whose titles means `female king´, rules the world of women. However this is only the beginning of her power; as queenmother she is in fact mother of the royal line and of the ruling or future king. She places him on the throne, and is the only person who can admonish him in public; in certain circumstances, she can even unseat him. Symbolically associated with the land the people live on, she is owner of the sacred realm. This is consistent with these peoples´oral historical traditions, which rec. To save her threatened people and culture in times of crisis, the queen often took over the king´s duties in addition to their own and ruled simultaneously as `female king´   and  `male king, adorned with the various regalia of each office. Africa´s history is full of female leaders whose courage and detarmination has been kept alive in memory of their peoples, and who still are highly venerated in ancestor religion.

4d3ab6cbcccb1e9941ecddcc1525c65e

THE QUEEN MOTHERS KIND OF ORGANISATION OF HER REALM

An Akan realm could not be established without a queen mother or ”Ohemma” and for that no king: ”Ohene” was needed. In fact every Akan realm has historically been founded bob a queen mother, who only later chooses one of her sons to be placed on the throne as king and co-regent. But in times of crisis - for example, if the king were still a minor or was absent, or if the collapse of a realm forced an immediate exodus - the queen mother ruled alone She was then both Ohemmaa; female king, and Ohene, male king.

As in all matriarchies it´s the eldest woman of the clan who is considered to be the source of the clanlife and its center. And beyond being the mother of the matrilineal clan she is also the mediator between the clan deity and living members of the clan. The primordial ancestress of the clan is deified and venerated as mother goddess of the clan, and the actual clan mother is her lates incarnation, and as such she is the authority of the religious life ceremonies and rituals and therefore considered to be sacred herself.

For the eldest woman of the royal clan, the queen mother its the same; she is considered to be the source of the royal lineage, and the mother of the ruling or future king; but of more importance is the fact that she is considered to be the mother of the whole society, which she herself, or her royal ancestors, has established by wisely joining various clans and people together. Thus considered to have ”born” the realm on her own, it belongs to her like a child belongs to its mother. As the most recent incarnation of the primordial deified ancestress she is considered to be mother of it all. Under her protection all of those who have got her sanctuary are untouchable and even today she has the right to grant pardons.

These features demonstrate clearly that in matriarchal context it is not the kingship but the queenship that stands above the other: the queen mother is the one who has the last world and makes up the real power behind the throne, in the same order as in ordinary clans, in which the clan mother is the "headman" and her son or brother is her delegated representants to the outside world.

In the past when the African queen mothers had to move away with their clans and retinue to find new places to live in, they would use oracles and  evoke the ancestral spirits to leed them  on the perilous journey through the desert, thus acting in the role of shaman queens using all their intuiton and abilities to read the signs in nature