Konstverk av Issa
I en mycket omfattande genomgång av 2000 domar i en studie ledd av juristen professor Joan S Meier, framgår det entydigt att bedömningar vare sig på PA eller PAS vilar på ”könsneutral” grund, utan tvärtom diskriminerar mödrar till förmån för våldsutövande fäder.
En av de forskare som omnämns i den omfattande artikeln om hur läget i fråga om bedömningarna i vårdnadstvister ser ut i USA med rubriken: Domestic violence victims struggle in family courts to retain custody of children, nämligen prof. Joan S Meier, har lett en studie från 2019 om hur fejk-teorin om PAS = Parental Alienation Syndrome, numera på ytan uppsnyggad till PA = Parental Alienation påverkar utfallen i rätten till pappors eller mammors fördel och i fråga om vem som anklagar vem för vad; DV = (Domestic Violence) eller PA.
I den har det bl a. påvisats att när mammor anmält pappor för fysisk misshandel mot gemensamma barn, och pappornas försvar utgjorts av att barnen istället skulle varit utsatta för mammornas föräldraalienation, är det endast i 18 % av fallen som mammornas version blir godtagen som trovärdig av domstolen. Det leder i sin tur till att mammorna i 59 % av fallen förlorar vårdnaden till papporna..
När mammor anmäler pappor för sexuella övergrepp mot gemensamma barn, och papporna i sin tur returnerar med att anklaga mammorna för föräldraalienation, är det endast i 2% av fallen, som mammornas version tillmäts trovärdighet i domstolen, vilket i sin tur resulterar i att mammorna i 64 % av fallen förlorar vårdnaden till barnens förövare. Och detta trots att data tyder på att mammor skulle vittna falskt om sexuella övergrepp i färre än 4% av fallen.
Child Custody Outcomes in Cases Involving Parental Alienation and Abuse Allegations »
GWU Law School Public Law Research Paper No. 2019-56
GWU Legal Studies Research Paper No. 2019-56
George Washington University - Law School
George Washington University - Law School
affiliation not provided to SSRN
affiliation not provided to SSRN
affiliation not provided to SSRN
Date Written: 2019
Date Written: 2019
Abstract
"Arguably the most troubling aspect of justice system response to intimate partner violence is custody courts' failure to protect children when mothers allege the father is abusive. Family courts' errors in assessing adult and child abuse, and punitive responses to abuse allegations, have been widely documented.
A significant contributor to these errors is the pseudo-scientific theory of parental alienation (PA). Originally termed parental alienation syndrome (PAS), the theory suggests that when mothers allege that a child is not safe with the father, they are doing so illegitimately, to alienate the child from the father. PA labeling often results in dismissal of women's and children's reports of abuse, and sometimes trumps even expert child abuse evaluations. PAS was explicitly based on negative stereotypes of mothers and has been widely discredited.
The term parental alienation – while treated as distinct – is still widely used in ways that are virtually identical to PAS. Nonetheless, because PA is nominally gender neutral (and not called a scientific syndrome), it continues to have substantial credibility in court.
The first goal of this project was to ascertain whether empirical evidence indicates that parental alienation is, like PAS, gender-biased in practice and outcome. Second, the study sought to explore outcomes in custody/abuse litigation by gender and by differing types of abuse. Analysis of over 2000 court opinions confirms that courts are skeptical of mothers’ claims of abuse by fathers; this skepticism is greatest when mothers claim child abuse.
The findings also confirm that fathers’ cross-claims of parental alienation increase (virtually doubling) courts’ rejection of mothers’ abuse claims, and mothers’ losses of custody to the father accused of abuse. In comparing court responses when fathers accuse mothers of abuse, a significant gender difference is identified.
Finally, the findings indicate that where Guardians Ad Litem or custody evaluators are appointed, unfavorable outcomes for mothers and gender differences are increased.
The study relies solely on electronically available published opinions in child custody cases. It has produced an invaluable database identifying 10 years of published cases involving alienation, abuse and custody, while coding parties’ claims and defenses, outcomes, and other key factors by gender and parental status."
MIN ÖVERSÄTTNING AV ABSTRACT I MEIERS STUDIE
"Förmodligen är den mest ödesdigra aspekten av rättsväsendets hantering av DV= Domestic Violence dess underlåtenhet att skydda barn när mödrar hävdar att fadern har utövat DV (Domestic Violence). Det finns riklig dokumentation av familjedomstolars felbedömningar av övergrepp mot vuxna och barn och deras repressiva hållning gentemot anmälningar om det.
En signifikant bidragande orsak till dessa fel är den pseudovetenskapliga teorin om föräldraralienation = PA. Teorin, som ursprungligen kallades PAS (Parental Alienation Syndrome), hävdar att orsaken till att mödrar uppger att barn blir utsatta av deras fäder, är att de utan godtagbara skäl försöker alienera barnen från dem.
Att misstänkliggöra anmälare av brott mot barn för att ägna sig åt PA, resulterar ofta i att kvinnors och barns rapporter om övergrepp och ibland även expertutlåtanden om våld mot barn avvisas. PAS som uttryckligen baserats på negativa stereotyper om mödrar, har generellt blivit diskrediterad som ovetenskaplig.
Men även om det hävdas att PA = föräldraaalienation skulle skilja sig från PAS - används det fortfarande i stor utsträckning som om det praktiska taget vore synonymt med PAS. Eftersom PA till skillnad från PAS påstås vara könsneutralt (pga att det inte längre hävdas utgöra ett vetenskapligt belagt syndrom), tillmäts det fortfarande en betydande trovärdighet i domstolarna.
Det primära syftet med detta projekt har varit att fastställa om det går att påfinna empiriska bevis som kan säkerställa att idén om PA, liksom om PAS, i rättspraxis får ett genderbaserat utfall.
För det andra försökte studien undersöka utfallet av vårdnadsprocesser i förhållande till kön och olika typer av övergrepp.
Efter vår analys av över 2000 domstolsutlåtanden, har vi funnit bevis för att domstolar är skeptiska till mödrars påståenden om fäders DV och att denna skepsis är störst när mammor anmält barnmisshandel.
Resultaten bekräftar också att fäders motanklagelser om föräldraalienation nära nog fördubblar antalet fall i vilka domstolarna avvisar mödrars anmälningar om brott och i vilka vårdnaden tilldöms de fäder som just anklagats för övergrepp. När man jämför utfallet av de domar i vilka fäder däremot anklagar mödrar för övergrepp, identifieras en signifikant könsskillnad.
Slutligen visas att i de fall som Guardians Ad Litem eller vårdnadsutredare anlitats, är utfallet ogynnsamt för mödrar och verkar befrämjande på genderbiased bedömningar.
Studien bygger enbart på elektroniskt tillgängliga publicerade uppgifter från vårdnadstvister. Under de senaste 10 åren har de utgjort en ovärderlig databas för att kunna identifiera ärenden och koda dem utefter olika parametrar som tex alienation, våld / övergrepp och vårdnad, såväl som parternas yttranden och försvar och processens utfall, samt övriga parametrar som tex parternas kön och sociala status."
Översättningen är nog inte helt och hållet korrekt, men får duga.
PINSAMT AMATÖRMÄSSIGA SLAG GENTEMOT PROF. JOAN MEIERS OMFATTANDE STUDIE FRÅN PA(S)-LOBBYN
PA(S)-lobbyn ger sig inte i första taget. Här försöker de ge sken av att ha påfunnit vetenskapliga brister och oegentligheter i den stort uppmärksammade studien av professor Joan S. Meier.
I själva verket är det mesta som upphovsmännen till denna studie ger prov på, vetenskapligt bluff och båg av samma kaliber som en gång R. H. Gardners.
Här redovisas återigen flagranta exempel på hur PA(S)-lobbyn (medvetet?) underlåter att iaktta vedertagen vetenskaplig praxis genom att respektera kravet på att hålla sig till samma begreppsapparat som används i Joan S Meiers studie, eller att ens redovisa den vetenskapliga grunden till den egna differentieringen av DV i de två kategorierna psykiskt våld = PA och sk ”vanligt våld” (VV) vilket resulterar i en begreppsröra, av Meier här betecknad som en ”fruit sallad” som är så ogenomtränglig att den knappt låter sig bemötas.
"Rather than screening out cases that confound the core questions about impact of abuse or alienation claims, such as child welfare/state cases and neglect claims (neither reflective of private custody), they created a “fruit salad” dataset – containing such varying types of cases and issues that it is impossible to know whether their outcomes were driven by alienation, abuse or any number of other significant factors they mixed into their dataset.”
Citat från hemsidan #thecourtsaid
Professor Joan Meier Rebuts Unprofessional Attacks on her Groundbreaking Research
Professor Joan Meier’s groundbreaking study was published in 2020, showing the outcomes of family court cases involving parental alienation and how it affects custody. Her study firmly shone the spotlight on the catastrophic gender-specific harm the theory of parental alienation does and, in particular, the harm it does to child victims of physical and sexual abuse.
Her study became influential in the UK and kickstarted a wave of global research on parental alienation in the context of domestic abuse. Dr Adrienne Barnett who published further research and a literature review on the harm report for the Ministry of Justice in the UK also became a target, and a vicious backlash unleashed on those who have worked their entire professional lives advocating for the vulnerable.
As the research of Professor Meier and Dr Barnett hit the headlines, and governments and judges started to take notice, the parental alienation lobby continued to launch missiles, generally in the direction of domestic abuse victims, charities, services, and academics. The faзade started to crumble.
Harman & Lorandos released a spurious study to challenge and ‘replicate’ Professor Meier’s study, which many parental alienation proponents unprofessionally critiqued. In Karen Woodall’s blog Professor Meier’s study was labelled misleading, confusing, unsupported, untrustworthy, unreliable, a woozle, intent on manipulating readers and attempting to shift the narrative away from the alienated child. Others labelled Professor Meiers study badly done, shoddy, low-rent, proceedurally flawed and full of false assumptions. The behaviour and tactics of the parental alienation ‘experts’ and proponents did not fall far from that of the domestic violence perpetrator who cross-claims parental alienation in the courtroom.
Professor Meier has issued a rebuttal to the Harman & Lorandos challenge which can be read below. Those who benefit ideologically and financially from the status quo in the family courts were never going to self-reflect on, accept, or apologise for, the catastrophic harm they have done to women and children globally. The backlash is intense and it is vicious, but the will to end the harm to women and children in the family courts, globally, is steadfast.
Fortsätt och läs Meiers rebuttal här »
Harman & Lorandos (2020). Preprint of Allegations of Family Violence in Court: How Parental Alienation Affects Judicial Outcomes Abstract
We tested a set of findings reported by Meier (2019) related to the use of parental alienation (PA) as a legal defense in cases in which there are allegations of domestic violence and child abuse. A total of 967 appellate reports in which PA was found or alleged were sequentially selected from a legal database search. Nineteen research assistants blind to the study’s hypotheses coded the reports for the variables used to test six pre-registered hypotheses using a series of logistic and linear regression models. We failed to find any support for the conclusions made by Meier (2019). Parents found (versus alleged) to alienate their children, regardless of their gender, had greater odds of losing parenting time, losing custody of their children, and losing their case. These findings held even when the accusing parent had been found to have been abusive. Losses or decreases in custody were not found when the (alleged) alienated parent was found to have been abusive. Results indicate that the majority of courts carefully weigh allegations of all forms of family violence in their determinations about the best interests of children. These findings, along with several others, raise concerns that the methodological, analytical, and statistical problems we detail about Meier’s report (2019) make her conclusions untrustworthy. Discussion focuses on the importance of using open science practices for transparent and rigorous empirical testing of hypotheses and the dangers of misusing scientific findings to mislead influential professionals who affect the well-being of millions of families.
DARVO:
Deny, Attack, Reverse Victim and Offender
Genom att utforska och benämna typiska förövarstrategier synliggörs hur förövare metodiskt försöker tysta sina offer och få dem att känna skuld.
Varenda aspekt av Domestic Violence av typen Intimate Terrorism by Coercive Control tycks snart sagt vara kartlagd i den forskning som pågår i UK och USA:
Characteristics of Perpetrators of Violence
Perpetrator Responses to Victim Confrontation: DARVO and Victim Self-Blame
Sarah J. Harsey 
, Eileen L. Zurbriggen & Jennifer J. Freyd
Pages 644-663 | Received 24 Sep 2016, Accepted 06 Apr 2017, Published online: 01 Jun 2017
Perpetrators of violence often use a strategy of Deny, Attack, and Reverse Victim and Offender (DARVO) to confuse and silence their victims. Although some previous research has examined the individual elements of DARVO, this is the first study to directly examine DARVO as a unitary concept and to investigate how it relates to feelings of self-blame among victims. Subsequently, 138 undergraduate students were asked to report on a time they confronted an individual over a wrong-doing. DARVO was assessed with a new measure constructed for this study. Analyses revealed that: (1) DARVO was commonly used by individuals who were confronted; (2) women were more likely to be exposed to DARVO than men during confrontations; (3) the three components of DARVO were positively correlated, supporting the theoretical construction of DARVO; and (4) higher levels of exposure to DARVO during a confrontation were associated with increased perceptions of self-blame among the confronters. These results provide evidence for the existence of DARVO as a perpetrator strategy and establish a relationship between DARVO exposure and feelings of self-blame. Exploring DARVO aids in understanding how perpetrators are able to enforce victims’ silence through the mechanism of self-blame.
MIN ÖVERSÄTTNING:
Förövare använder ofta en strategi för att förneka, attackera och låta offer och förövare byta plats (DARVO) för att förvirra och tysta sina offer. Även om en del tidigare undersökningar har undersökt de enskilda elementen i DARVO, är detta den första studien som direkt undersöker DARVO som ett enhetligt begrepp och hur det kan väcka till känslor av skuld hos offren. Därefter ombads 138 grundstudenter att rapportera om ett tillfälle de konfronterat en individ med att ha handlat felaktigt. DARVO bedömdes med en ny åtgärd konstruerad för denna studie. Analyser visade att: (1) DARVO ofta används av individer som konfronteras; (2) kvinnor var mer benägna att utsättas för DARVO än män under sådana konfrontationer; (3) de tre komponenterna i DARVO var positivt korrelerade och stödde den teoretiska konstruktionen av DARVO; och (4) högre nivåer av exponering för DARVO under en konfrontation förknippades med ökad uppfattning om självskuld bland dem som konfronterat. Resultaten ger bevis för förekomsten av DARVO som en förövarstrategi och etablerar ett samband mellan DARVO-exponering och känslor av skuld. Att utforska DARVO kan bidra till förståelsen av hur förövare försöker tysta och avväpna sina offer genom att få dem att uppleva skuld.
Min kommentar:
Det är uppenbart att dessa strategier även har satts i system på högre mer övergripande nivå i den typ av maktutövning som myndighetsutövare i allians med PA(S)-lobbyister och förövare tillgriper för att hålla mammor på plats i den fadersrättsligt baserade samhällshierarkin.