VETENSKAP ELLER VIDSKEPLIGA FÖRVILLELSER?

Innehåll på denna sida:

I ) SKILLNADEN MELLAN VETENSKAP OCH VIDSKEPLIGA FÖRVILLELSER

I a) Kriterier för vetenskap kontra ideologi i fråga om fenomenet våld och / eller sexuella övergrepp i nära relation.

i b) Kriterier för vidskepliga förvillelser

I c ) Häxprocesser som går igen

II VETENSKAPSFILOSOFI

III ) VETENSKAPSTEORETISK GRANSKNING AV PA(S)-TEORIN

av J. D. Jennifer Hoult, USA

MMM

IV ) VETENSKAPSTEORI FÖR SANNINGSSÖKARE

Introduktion för nybörjare

IV a ) Ordning och reda på begreppen

IV b ) Exempel på några av de svenska PA(S)-lobbyisternas bristfälliga begreppshantering

V ) EXEMPEL PÅ KREATIV BEGREPPSBILDNING

VI ) EXEMPEL PÅ ORWELLSKA FÖRVILLELSER

VII ) EXEMPEL PÅ "JURIDISKA"

VIII ) OFRÅNKOMLIGA BASFAKTA

***************************************************************************

mmmmm

I ) SKILLNADEN MELLAN VETENSKAP OCH VIDSKEPLIGA FÖRVILLELSER

mmmmm

I a ) Kriterier för vetenskap kontra ideologi i fråga om fenomenet våld och / eller sexuella övergrepp i nära relation.

1) Entydigt och klart avgränsade kategorier och begrepp, som vare sig är för vida eller vaga, för att kunna öppna upp för en sådan ökad förståelse som möjliggör prevention, intervention och lagföring av brott.

2) Resonemang grundade i kritisk analys och reflektion utifrån en problematiserad förförståelse, till skillnad från självbekräftande cirkelresonemang byggda på icke hypotesprövade premisser. (Funktionell dumhet, så har det alltid varit, så har vi alltid gjort, det har ledningen bestämt, det är naturligt, så tycker ALLA; "det är så folk pratar på caféerna" (Sikström!) osv

3) Klart angivna basfakta och logisk koherens (följdriktighet) och stringens.

I b) Kriterier för vidskepliga förvillelser:

Den viktigaste och tydligaste skillnaden mellan det ena och det andra brukar vara bristen på inre logisk koherens och stringens.

En bluddrigt oprecis begreppsapparat, med både för vida och för vaga kategorier och begrepp därför. Ord och begrepp för lätt tanken på villovägar att tänka, tycka och tro det som redan är taget för givet och / eller tom alltför fantastiskt för att vara sant.

Brist på problematisering av den egna förförståelsen - en rannsakning av de inre drivkrafterna, motiven och underliggande värderingarna och förutfattade meningarna. Behov av enkla kategoriseringar i vi - och dom, demonisering av "den andre" (oftast Quinnan och "Barbaren") verklighetsförnekelse, skuldöverföring och projicering.

I c ) Häxprocesser som går igen

Det är rent häpnadsväckande hur mycket som känns igen i PA(S)-lobbyismes mål och metoder, från hur häxjakten bedrevs under medeltiden, inte minst i fråga om de bevisföring som tillämpades med vattenprovet. Forskaren Silvia Federici som bedrivit omfattande studier i ämnet, har tex visat hur det i stor omfattning skickades runt häxdetekterings-manualer till de olika kyrkliga eller statliga instanser som samverkade om att verkställa häxförföljselserna och att även högt aktade vetenskapsmän som tex Bacon med fl verkade pådrivande och livligt engagerade i diskussioner om hur häxorna bäst skulle kunna avslöjas. På samma sätt verkar de nutida PA(S)-lobbyisterna stark pådrivande med sin propaganda för att tex Bernets PARQ-test, ska komma till användning i socialsekreterarnas utredningar, trots att det är i total avsaknad av både validitet och reliabilitet. Jag kommer att informera mer ingående om det på hemsidan om professor Sverker Sikström, som bekräftat att han hsr planer på att validera det för svenska förhållanden.

II ) VETENSKAPSFILOSOFI

Därmed kommer man osökt in på det område som är nog så trixigt och behandlas i ämnet vetenskapsfilosofi. Ett ämne som dessvärre uppenbarligen inte ingår i juristutbildningen, då den juridiska som man där lär sig tala, ofta tycks vara mer avsedd att förvilla och fördunkla än att förklara, belysa och förmedla nåt som är begripligt.

Det är dock inte nödvändigt att fördjupa sig alltför mycket och göra överkurs av den saken, som istället med varm hand kan överlåtas åt betalda forskare att ta hand om.

Några korta små inledande rader i denna text av vetenskapsteoretikerna Persson / Sahlin kan dock tjäna som ögonöppnare och tankeställare även för nyfikna och vetgiriga amatörer, i förhållande till den PA(S)-relaterade kontext som är ämnet för den vetenskapsteoretiska analysen / belysningen här och på resterande hemsidor.

MMMMM

III ) VETENSKAPSTEORETISK GRANSKNING AV PA(S)-"teorin".

För en mer omfattande vetenskapsteoretisk genomgång av bristerna i Richard A. Gardners kvasivetenskapliga PA(S)-koncept hänvisas till min presentation av J.D. Jennifer Hoults artikel på denna hemsida »

Och för en utförlig sammanfattning av den här på FP:s sajit inklusive några av de de mest namnkunniga svenska forskarnas och advokaterna syn på saken.

Efter den borde det, om vakthållningen kring vetenskapen hade fungerat som avsett, ha satts stopp för all vidare framfart av denna giftiga farsot. Med tanke på dess katastrofala följder, borde den ha kriminaliserats för länge sen.

IV ) VETENSKAPSTEORI FÖR SANNINGSSÖKARE»

2013 Lunds universitet

Persson, Johannes; Sahlin, Nils-Eric

Detta är en bok om vetenskapsfilosofi. En bok om mål, metod och moral – vetenskapsteori för sanningssökare.

Ordning och reda på begreppen

Att det är viktigt att definiera våra begrepp är något vi alla fått lära oss. Som forskare har vi ambitionen att undvika otydlighet. Därför skall vi se upp med alla former av oklarhet. Vi skall se upp med flertydiga uttryck. Se till att viktiga ord vi använder inte har olika betydelser i olika sammanhang.

Exempel: Annika Rejmers användning av begreppet "alienation" som liktydigt med "föräldraalienation"och ett underkännande av den andra förälderns föräldraauktoritet, oavsett om det är berättigat eller inte.

Och de flesta av oss vet, innerst inne, att vaghet (som är något annat än flertydighet) sällan skapar goda hypoteser eller teorier.

Exempel: PA(S)-konceptets kategorisering i psykiskt och fysiskt våld varav det förstnämnda begränsas till PA = föräldraalienation och det andra ospecificerat buntas ihop i kategorin "vanligt våld" = VV

Namn och singulära termer som vi använder skall heller inte sakna referens. Åtminstone för sanningssökaren är det så.

Exempel: PA(S)-konceptet säljs aldrig ut med en korrekt varudeklaration genom att som i vedertagen vetenskaplig praxis presentera dess kritiker av erkända vetenskapsmän utan dessa buntas istället ihop till en anonym skara sk "feminister". Inte heller anges referenser till den våldsforskning som utgör internationellt erkänd allmänvetenskap sedan ett flertal decennier.

Den som vill skapa verktyg för påverkan, olika typer av intervention, kan ibland klara sig med mindre.

Exempel: Mats Sjöstens intervention av repressalier gentemot de "obstruerande" föräldrar som inte godtar hans beslut att utan bevis skilja dem från deras barn, har för det ändamålet precis det redskap han behöver i PA(S)-konceptet.

Den typ av oklarheter som Sokrates varnar för kan generera olika typer av problem för forskaren. Risken för en förvirrad vetenskaplig argumentation ökar. Formuleringen av vetenskapliga gissningar blir på en gång både lättare och svårare, men prövningen av de uppställda hypoteserna försvåras. I värsta fall får man hypoteser som på grund av otydligheter inte kan testas, hypoteser som varken kan bekräftas eller förkastas. Ett särskilt problem är att enkelhet inte är en garanti mot flertydighet och vaghet. Det onödigt komplicerade kan vara speciellt svårgenomträngligt. Men enkla påståenden kan vara både flertydiga och vaga, vilket kan göra dem omöjliga att belägga. Samtidigt som enkelheten förför och misstas för sanning.

Exempel: Leonard Ngaosuvans spelteoretiska rättvisemodell. verkar i sanning vara förföriskt enkel då den förlänats en hel artikel i Sydsvenska Dagbladet. Detta till trots av att dess hypotes att kunna hjälpa tvistande föräldrar att samarbeta, inte håller då den kräver att föräldrarna redan kan det. Resterande föräldrar som inte gör det faller utanför dess uppgivna användningsområde.

För forskaren är en tydlig och genomarbetad begreppsbildning viktig också av ett skäl som man inte alltid tänker på. Våra vetenskapliga begreppsbildningar säger något om vad vi tror finns i världen. Om vi verkligen har ambitionen att med precision säga något om hur världen är beskaffad så gäller det att inte slarva med förberedelserna.

Exempel: Professor Sverker Sikströms uppfattning om vilka det är som utövar fysiskt resp psykiskt våld och / eller utgör offer för detsamma går knappast att ta miste på. Dock tycks han alldeles ha glömt bort att ifrågasätta sin egen confirmation bias, eller med hermeneutisk terminologi "att problematisera sin förförståelse" och ange vilka basfakta som ligger till grund för hans icke hypotestestade premiss. Vilket kön som är värst utsatt för vad framgår dock som en naturgiven självklarhet i den sociala kontext som han presenterar sin forskning och håller frågestund för de olycksdrabbade.

När man talar om begreppslig ordning och reda skall man inte sticka under stol med att det i olika sammanhang och av skiftande skäl ibland kan vara en fördel för forskaren själv att vara mångtydig. En gediget flertydig och vag begreppsbildning är trots allt en garanti mot vederläggning och ibland också en plattform för berömmelse.

Exempel: Ska det kunna tänkas vara en relevant kritik gentemot sådan forskning som följt i spåren av Michael P Johnsons (se nedan!) mer differentierade kategorisering än den som tex är förevarande i PA(S)? Ja det får i så fall bli en utmaning för PA(S)-lobbyisterna att anta och att specificera enligt gängse godkänd vetenskapsteoretisk modell.

Allrahelst skulle det vara intressant att få höra rättssociologen Annika Rejmers uppfattning om den saken, som trots att hon enligt Lytsy, refererar till Michael P Johnsons forskningsansats, uppenbarligen ändå inte bryr sig om att tillämpa dess väl differentierade begreppsapparat, utan istället väljer att definiera allt som har med föräldrars kritik av den andra förälderns omsorgsförmåga, och oavsett det har ett berättigande eller inte, som "föräldraalienation". Vilket måste anses synnerligen anmärkningsvärt i en PA(S)-relaterad kontext som överdimensionerar ett överallt överhängande hot av ett PA-spöke vartill det saknas vetenskapliga instrument att mäta, men fullständigt bortser från det verkliga hot av mäns våld mot kvinnor och barn som samstämmiga mätningar enligt Michael P Johnsons modell världen över kunnat påvisa och som alltsomoftast är parat med just PA= föräldraalienation. Att PA(S)-lobbyisternas differentiering av våldet i de två olikartade kategorierna PA och VV leder tanken i helt fel riktning är så uppenbart att det är svårt att tro att en forskare med så lång erfarenhet som Annika Rejmer inte skulle inse det.

Men strävan efter en tydlig begreppsbildning är mer än en ambition att enskilda begrepp skall vara väl definierade. Här finns också insikten om att begreppsapparaten som helhet måste hänga ihop, vara utformad för sitt ändamål. Den brittiske filosofen F. P. Ramsey ger oss i den berömda uppsatsen ”Theories” från 1929 en teori om vetenskapliga teorier. Denna teori om teorier, som vi ganska utförligt kommer att diskutera i kapitel 11, lär oss bland annat att en teoris påståenden inte kan förstås isolerade från den teori de tillhör och att de begrepp en teori använder förlorar sin betydelse om de tas ur sitt sammanhang – lyfts ut ur teorin.

Exempel: PA(S)-lobbyisternas desperata försök att diskreditera Joan S Meiers omfattande studie som kunnat påvisa att utfallet av PA(S)-relaterade tolkningsmallar till grund för vårdnadstvister är till nackdel för mammor och fördel för pappor, varvid de lyfter ut Joan S Meijers begreppsbildning för att ersätta den med sin egen.

V ) KREATIV BEGREPPSBILDNING

Att göra upp en grundstruktur av typologier / klassificeringar av ett så vittomfattande och svårfångat fenomen som "Våld och / eller sexuella övergrepp i nära relation" ( Domestic Violence = DV ) som utgör en framkomlig väg för att både kunna urskilja dess olikartade mer subtila och mest skadliga former och utveckla adekvata brottsrubriceringar, preventioner och interventioner, på det sätt som sociologen och DV-forskaren Michael P Johnson lyckats med, måste betecknas som en typiskt kreativ form av begreppsliggörande, då den är både nyskapande och ögonöppnande på en och samma gång.

Precis som när alla de rättslösa mammorna direkt, utan förklaringar, visste vad begreppet "eftervåld" handlade om, som den kreativa begreppsbildaren Fia Sander skapade, tycks en helt ny värld av igenkänning och möjligheter ha öppnats av M P Johnsons begrepp Intimate Terrorist Violence by Coercive Control. Man kan inte söka efter, brottsbelägga eller behandla något som man inte ens har ord eller begrepp för vad det är.

Än mindre kan man vetenskapliggöra det.

SOCIOLOGEN OCH DV-FORSKAREN MICHAEL P. JOHNSONS GRUNDLÄGGANDE TYPOLOGI »

I) Intimate Terrorism

Violent Coercive Control

!I) Situational Couple Violence

Situationally-provoked Violence,skiljer sig från det som definieras som Intimate Terrorist Violence by Coercive Control på så sätt att det är ömsesidigt och behandlingsbart medan det sistnämnda utövas av förövare som lider av grava personlighetsstörningar och / eller odlar ett patriarkalt auktoritärt familjeideal i vilken husru-r och barn betraktas som personliga ägodelar som ska hållas under strikt kontroll. Denna typ av DV, som innehåller både fysiskt psykiskt, ekonomiskt och juridiskt våld och sk "eftervåld" utövas också till absolut övervägande delen enbart av män dvs c:a 90 %. Det är betecknande nära nog precis den omvända siffran till den som PA(S)-lobbyisten Nils-Göran Areskoug uppger för andelen av kvinnliga utövare av PA(S) gentemot manliga, nämligen 80 %.

Här lurar den form av omvänd logik i bakgrunden som redogörs för på hemsidan: TÄNK OM TÄNK TVÄRTOM »

Våld kan vara så otroligt mycket olika saker, så det blir högst missvisande och otillräckligt att tex som PAS-lobbyisterna och professor Sverker Sikström gör, endast dela in det i två olika kategorier - fysiskt och psykiskt våld.

Ett relevant begreppsliggörande av fenomen och företeelser som lagts i skugga , osynliggjorts och tystats ned, kan få en häpnadsväckande förlösande och frigörande effekt. Ta bara begreppet "funktionell dumhet" som exempel på hur man på en och samma gång får en Aha-upplevelse av iogenkänning samtidigt med ett begripliggörande av ett tidigare enbart vagt anat fenomen. Det kan alltså faktiskt vara funktionellt att vara dum på ett visst sätt - och så klart mycket av det som sker i anpassningens tecken är rent dumt, i all synnerhet när systemen skenat iväg åt skogen.

Vad gäller det våld som utövas mot närstående av sociopater, narscissister psykopater eller individer med övriga former av grava personlighetsstörningar, har det hitintills inte låtit sig begreppsliggöras i rättslig kontext eftersom det enkom är psykiater givna att ställa diagnos på förövare.

En helt annan sak är med deras offer, för med dem är det inte så noga utan kan diagnossättas på löpande band.

Genom att däremot begreppsliggöra den typ av våld som klassificeras som Intimate Terrorist Violence by Coercive Control och tämligen enkelt kan identifieras med den typ av strategier varmed det upprätthålls, dvs DARVO; Deny, Attack, Reverse Victim and Offender, öppnas genast nya möjligheter att komma framåt i processen.

Då denna typ av våldsutövning närmast varit / är normaliserad i strängt auktoritärt patriarkal kontext som tex i många ortodoxt patriarkala religionsutövningar, varav den brahmanska i Indien torde vara värst, kan dilemmat med det psykiatriska diagnossättningen lösas genom att ersätta den med en antropologisk diskurs av systembestämning av "patriarkat" versus "matriarkat". Vid närmare betraktan torde det råda en hårfin skillnad mellan det ena och det andra, vilket kommer väl till uttryck därigenom att värsta galenskaperna som tex mord och övergrepp på spädbarn inte klassas som det i patriarkal juridisk kontext, medan däremot mammors starka drift att skydda sina barn uppenbarligen gör det - helt i Richard. A. Gardners anda. Men så dog han också av att sticka en kniv i halsen på sig själv, vilket torde kunna utgöra ett tecken på galenskap tydligt nog. Om det nu var han själv som gjorde det och inte nån annan....

Blickfånget måste bort från offret och riktas mot förövaren. Ofrid är det tillstånd av kaosartad tortyr som är förövarens målsättning att försätta offret i, dvs själva symtomet på brott - inte brottet i sig som klassificeras som "ofredande" vilket utgör en kategori som både är alldeles för vid och vag för att kunna synliggöra vidden och arten av vilken typ av våldsutövning det handlar om mer specifikt. Men det är väl antagligen den typ av kategorisering / begreppsliggörande som brottsrubricering "Grov kvinnofrifdskränkning" ska utgöra som infördes i svensk lagstiftning med Kvinnofridsreformen 1998 och vi då låg väl i framkant i förhållande till den omvärld som nu tycks ha sprungit om oss med flera mil - eller vad?

I Kvinnofridsreformen lyftes den typ av DV upp, som inte uteslutande begränsas till enstaka och i tid från varandra isolerade incidenter av fysiskt våld utan inbegriper en hel skala (eller ett kontinuum) av alla olika typer av våldsutövning under längre tid som i den amerikanska våldsforskaren Michael P Johnsons getts en egen specifikt avgränsad kategori rubricerad som Intimate Terrorist Violence by Coercive Control, och i rättslig diskurs som "Coercive Control". Frågan är vilket som funkar bäst och varför. Av någon anledning tycks inte kvinnofridslagarna ha slagit igenom och implementerats i rättslig praxis på allvar.

Michael P Johnson:

ÄR kvinnors våld mot män ett lika stort samhällsproblem som mäns våld mot kvinnor?

Vad säger sakkunskapen?

Michael P. Johnson (Ph.D., University of Michigan) is Emeritus Professor of Sociology, Women's Studies, and African and African American Studies at Penn State, where he taught sociology and women's studies for over thirty years and was designated an Alumni Teaching Fellow, Penn State's highest teaching award. He is an internationally recognized expert on domestic violence, invited to speak at conferences and universities throughout the United States and around the world.

Föredrag för en svensk publik på Youtube:

YOUTUBE.COM

Types of Domestic Violence: Research Evidence, med Michael P. Johnson på Sverigebesök

V I ) EXEMPEL PÅ ORWELLSKA FÖRVILLELSER OCH BEGREPPSLIG RÖRA

Överallt ute på nätet kan man numera stöta på unga såväl som äldre arga män som pretenderar på att representera objektivitet och opartiskhet och tom något som de kallar för ”politisk neutralitet” bara av sig själva - per autopiloten sas. De anser sig inte behöva redovisa den rent sakliga grunden till eller i vilket / vilka avseenden som deras deras fläckfria och allomfattande utkiksperspektiv ska antas vara överlägset andras, och särskilt då de sk ”vänsterextremisters” och ”feministers” som utgör deras stora hatobjekt.

Det påminner osökt om den hållning som en skara rådmän gav uttryck åt i ett avsnitt av UG i början av seklet som handlade om det katastrofläge som inträdde strax efter att den vårdnadsreform trädde i kraft 1998 som kallades för ”pappalagen” och som möjliggjorde för rätten att döma till gemensam vårdnad även om en av parterna motsatte sig det. För när de av reportern tillfrågades om anledningen till att de aktivt avsagt sig möjligheten till fortbildning i fråga om barn och barns behov, svarade de att de hade sett sig nödsakade till det för att inte äventyra sin "juridiska objektivitet”.

När begreppet ”objektivitet” blivit synonymt med avsaknad av kunskap, kan enkelt konstateras att det istället utgör detsamma kunskapsförakt.

Inte minst kommer avsaknaden av omdöme och kunskap väl till synes i deras uppfattning av sig själva som "politiskt neutrala". För vad skulle en politik representera som grundade sig i värdeneutralitet?

VII ) BEGREPPSANVÄNDNINGEN I JURIDISK DISKURS.

Den juridiska begreppsanvändningen är märkligt diskrepant i fråga om det ena området jämfört med det andra, vilket är talande nog för vad som ligger i botten på juridiken av värderingar och människosyn och vilka som tillmäts människovärde och inte.

När det gäller att arbeta ut en tillräckligt godtagbart specificerad brottsrekvisit (begrepp för det som en brottsrubricering innehåller mer specifikt) för att kunna fälla Akilov för det terroristbrott, som han själv utan problem erkänt att hans slakt av kvinnor och barn med en lastbil var ett välplanerat terroristattentat vari hans mål var att döda 40-50 personer.och att han agerade på order av IS-ledaren al-Basri som informerade honom om hur han skulle gå till väga osv, krävdes det ett helt år av tankemödor av kändisadvokaten Johan Eriksson till en kostnad av minst en miljon bara för det.

Men trots att det förlöpt flera decennier och ett flertal statliga vårdnadsutredningar och forskningsansatser under tiden och det vuxit upp ett helt kompani av myndigheter och inrättningar som tex Röda Korset, Barnahus, Barnafrid, MFOF BRIS, BUP, BO, Stiftelsen Allmänna Barnahuset, Barnrättsbyrån med uppgiften att bevaka barns mänskliga rättigheter och rättsskydd att stå för utbildning och information och se till att utvecklingen går framåt, har den stått helt still sedan minst 90-talet, så vitt den inte tom gått bakåt.

För om det var lika illa på 90-talet innan Kvinnofridslagarna och Vårdnadsreformerna från 1998 och 2006 genomfördes och tonvis med akademiska avhandlingar radat upp sig på hyllorna, att man i brottsrubriceringen ”umgängessabotage” kunde stoppa in litet vad som helst, från tex ett skyddande av barn som beordrats av socialtjänsten eller att socialtjänsten självt på inrådan av läkare och psykolog som tex hände nu senast i Skövdefallet, inhiberat umgänget för att barnet ska kunna hämta sig från skadeverkningarna det utsatt honom för, är det kanske svårt att sia om. Men det kan väl knappast bli sämre när mammor fråntas vårdnaden pga en brottsrubricering om ”umgängessabotage” som gäller gärningar de begått på inrådan av socialen att skydda sina barn. Har sett exempel på denna typ av rättspraxis i flera olika fall. Och det kan man kalla en ”vid kategori” av brottsrubricering om något

Detsamma gäller brottsrubriceringen ”föräldraalienation” för den tycks ha en rekvisit (fast i så fall en outtalad sådan) som hämtad direkt ur PA(S)-konceptets häx-detekterings-manual, med lista på såna beteenden hos barnen som sägs borga för att det är ”föräldraalienation” de utsatts för, och inte alls det våld eller de övergrepp som de själva hävdar, för i så fall skulle de bete sig mer normalt ambivalent.

Det hävdas tex i dem att ett alltför starkt och entydigt avståndstagande är ett tecken på att monstermödrarna varit framme och styrt om i sina barns hjärnor och ”påverkat” dem att uppleva saker som inte finns IRL

Likaså att de har manipulerat barnen att trotsigt hävda att det är deras egen berättelse de berättar, istället för den som mammorna antas ha tutat i dem.

Om det även innan alla dess storslagna satsningar för Barnets Bästa kom i gång, tillämpades en rättspraxis vari kärleksfulla och trygga anknytningsrelationer brottsbelades som uttryck för ”föräldraalienation” är även det svårt att sia om. Men det är i varje fall precis vad som sker titt som tätt fortfarande idag, med straffpåföljden av livslång tortyr för berörda mammor och barn. För att ha gjort sig skyldig till att bli fråndömd vårdnaden om ditt barn, krävs inte mer än att du försökt skydda det och inte förmått att vid varje enstaka tillfälle med våld tvinga iväg det till umgänge eller växelvis boende med dess förövare.

Och det kan man också ta som exempel på en ”vid kategori” av brottsrubricering som det är fritt fram för varje ny domare att lägga in vilken brottsrekvisit som helst i.

-Usch den där mamman och barnet verkar ha en alldeles för ”tight relation” - alltså har hon inte skött sina föräldraåtaganden som sig bör att påverka barnet att ha den tighta relationen med sin pappa istället.

Och när det inte går att slita en självmordsfärdig pojken från sin mamma - ja vad ska man då göra? Domen måste ju åtföljas. Så det blir polishämtning. Tre polisbilar och sex poliser stormar ut framför sjukhuset där pojken just legat inne för ytterligare ett självmordsförsök och han och hans mamman mormor och morfar står och väntar på att socialen ska komma och hämta honom. Nu slits hans trasiga arm sen förra gången åter loss från hans mamma och därefter kastas han brutalt in gallskrikandes i en polisbil. Morfar som försöker ingripa får ett kraftigt slag med batongen mot benet. Och sen dess har inte heller den mamman och pojken fått träffa varandra mer. Inte ens prata med varandra i telefon eller skicka ett kort,

Det riskerar ju nämligen att barnet igen kan bli nersmittat med hennes trollkonster och inte kan tycka om sin pappa lika bra.

VIII ) OFRÅNKOMLIGA BASFAKTA

PA(S) IDEOLOGISKA GRUND I EN PATRIARKALT BETINGAD UNDERORDNING / DEMONISERING / BIOLOGISERING AV QUINNAN /MODERN

All vetenskap har att utgå från sådana basfakta som kunnat kartlägga hur livets uppkomst sett / ser ut och det gäller såväl ur evolutionsteoretiskt perspektiv som ur det lilla barnets tillkomst med konceptionen och utveckling under fosterstadiet och dess fortsatta utveckling under de tidiga barnaåren och framåt.

Vilket är ett sant mysterium.

Vissa teorier har betydligt mycket starkare bevisunderlag än andra och man kan därför inte hävda att alla sanningar om människans ”natur” skulle vara lika bra.

Som ett exempel på en riktigt dålig faktaunderbyggnad för en teori är den som R. A. Gardner lade till grund för sin teori om Parental Alienation Syndrome att homosapiens-släktets honor precis som honorna i bland de övriga däggdjuren skulle ha en inbyggd instinkt att undandra sina ungar från hannarna, pga deras tendens till infanticid.

Den har dock de nutida proselyterna snyggat upp för att göra mer "könsneutral" genom att hävda att det skulle vara evolutionärt betingat och "kontraintuitivt" att ta avstånd från sin eller sina egen/ egna biologiska förälder-ar. Men spädbarn och även större barn tämligen långt upp i åldrarna har inte mycket uppfattning om ett sånt biologiskt föräldraskap om det inte funnits någon anknytning och ett socialt föräldraskap. Människodjuret kan ju inte "lukta" sig till sina biologiska gener på det sättet som kanske är möjligt hos övriga däggdjur

Likaså psykiatern Marcus Heiligs och Jordan B Petersons skrivbordsprodukter om den manliga dominansens civilisationsskapande potentialer och att de första samhällena skulle ha uppstått med hjälp av hannarnas betvingande våld mot honorna. En idé de tagit i arv från Claude Lévi Strauss men som senare antropologisk forskning kunnat vederlägga.

Anknytningsteori är den akademiska disciplin inom beteendevetenskaperna, som har den starkaste vetenskapliga underbyggnaden i de experimentella studier ( = hårddata) av fosters / spädbarns respons på akustiska och andra stimuli och kroppsspråkliga kommunikation med sin(a) vårdnadshavare och andra barn.

Därvidlag har en hel mängd upptäckter gjorts som tidigare varit okända i vuxenvärlden, som tex att både fostret och det nyfödda barnet reagerar på akustiska stimulin dvs mammas röst, musik, hennes kroppsljud osv, såväl som att barnet är långt mycket mer kompetent och aktivt samspelande i en ömsesidigt turtagande dialog än vad man också riktigt haft klart för sig

Mer om det finns att läsa här: Vägen vi aldrig tog- Det emotionella arvet

Man kan alltså inte längre hävda precis vad som helst i fråga om barn och barns behov och göra anspråk på att alla sanningar skulle vara lika bra och att tex en auktoritär bestraffande. kontrollerande och våldstillvänd uppfostringsmetod skulle vara lika bra som en samspelande turtagande dialogisk. För det ena leder bevisligen till skador och störningar i hjärnan, den socialt samverkande förmågan och sämre livsprognoser på sikt.

Det låter sig tex svårligen göras att tvinga ett vettskrämt barn som tar avstånd från en förälder att knyta an till den. Det som sker är istället att barnet underkastar sig och stänger till om sina känslor och därför löper stor risk att må väldigt dåligt på såväl lång som kort sikt utan att det märks förrän det kommer upp i tonåren.

Anknytningsteorins avgörande upptäckt att barnet inte alls på det sätt som tidigare antagits varit ensidigt anknuten bara till mamman under spädbarnstiden utan även mycket väl kunnat knyta an till andra vårdnadshavare i dess dagliga närvaro, som tex pappor, är intressant nog en upptäckt som under senare decennier även kommit att utvidgas till evolutionsteorins område. Ur den engelska antropogen /musikern Jerome Lewis studier av sådana samlare och jägarbefolkningar i Afrikas och Sydostasiens regnskogar som antas förestå en kultur som hängt med sen tidernas begynnelse har det i tvärvetenskaplig samverkan med antropologen Chris Knights evolutionsteoretiska efterforskningar av tidigare primaters mödrande funktioner och övergången från dem till Homo sapiens vuxit fram en ansats vari just anknytningen visat sig ha haft en central roll.

Den har nämligen i samband med att den alltmer förfinade kommunikationen i röst / rörelse / mimik / ögonkontakt vuxit fram ur honornas / kvinnornas dans, sång, rytm och rit möjliggjort ett större samarbete mellan mödrarna i en kollektiv omsorg om barnen vilket frigjort arbetskraft i det kvinnliga kollektivet till insamlingen av basfödan. Medan ungar till schimpanshonor är mer starkt bundna till bara dem, har Homo sapienshonorna begåvats med en differentierat förfinad förmåga att trygga även andras barn med hjälp av de signaler i röst rörelse, mimik och ögonkontakt som utgör anknytningens själva grundförutsättningar.

Av detta torde man alltså enkelt kunna dra slutsatsen att även pappor mycket väl kan fungera i den rollen, så länge de är tillräckligt inkännande att använda sig av den form av intonande och ömsesidig kommunikation som det tom finns nedärvda förutsättningar för hos nyfödda barn att aktivt delta i genom spegelneuronerna.

Chris Knights omfattande och tvärvetenskapligt evolutionsbiologiskt och antropologiskt baserade forskning har under de senaste årtiondena kompletterats med antropologen / musikern Jerome Lewis ingående studier av de regnskogslevande samlare och jägare i Afrika och Asien som fortfarande idag förvaltar en skapelsemyt som forskarna kunnat spåra i besläktade folkgrupper, som isolerats från varandra sedan årtusenden och därmed kunnat datera dess ålder till c:a 25000 år.

För att på allvar kunna tränga in i icke-västerländskt förmoderna kulturer och göra en korrekt tolkning av dess faktiska uppbyggnad, krävs en djupare förståelse av deras inre sammanhållande struktur av etiskt / moraliska värderingar och syn på den mänskliga / manliga / kvinnliga existensens plats och funktion i universum.

Att som arkeologerna enbart studera den yttre rent materiella utvecklingen av redskap, keramik och begravningsskick mm liknande yttre påtagliga artefakter, ger i jämförelse en mycket ytlig inblick i hur den faktiska socialisation sett ut som de därmed pretenderar på att ha kunnat kartlägga.

Då musiken / rytmen / sången / dansen / dramat / riten utgör grunden för den typ av ”religon” eller ”livsåskådning” dvs inre sammanhållande kitt av etiska / moraliska värderingar och syn på den mänskliga existensen som utvecklats med dessa regnskogslevande folk, som med största fog kan antas representera de äldsta kulturerna i världen, och vara så gamla att de kan antas ha varit densamma i tidernas begynnelse, låter det sig inte heller göras att tränga in i deras inre livsvärldar utan att dela den musiska kommunikationsformen med dem.

Eftersom Jerome Lewis inte bara är antropolog utan även är musiker, har han haft de erforderliga redskapen därför och därmed kunnat göra upptäckter som andra missat dessförinnan. Detta har resulterat i en helt ny teoribildning om hur det mänskliga samhället vuxit fram under evolutionens gång, i växelvis samverkan med frambringandet av sången / dansen / rytmen / riten / stämbanden / talet / symboliseringsförmågan / språket / det utökade samarbete som den kommunikationen ger upphov till kvinnorna sinsemellan att avlasta varandra med ett gemensamt ansvarstagande för barngruppen. En process som inleddes med att schimpanshonorna gick samman i grupp för att med gemensamma akustiska signaler i form av skrik, vrål, stampande och pangande med trädgrenar eller stenar mot hårda föremål skrämma bort angripande djur eller oönskade hannar. Männen kunde i sin tur använda sig av dessa akustiskt kommunikativa färdigheter för att locka till sig de djur de jagade, genom att härma deras läten.

Wild Voices: Mimicry, Reversal, Metaphor, and the Emergence of Language

Chris Knight and Jerome Lewis

Abstract

Why is it that, out of 220 primate species, we are the only one that talks? The relative inflexibility of primate vocal signaling reflects audience pressure for reliability. Where interests conflict, listeners’ resistance to being deceived drives signalers to limit their vocal repertoire to signals that cannot be faked. This constraint was lifted in the human case, we argue, because the original victims of our species’ first deceptive vocalizations were nonhuman animals. When our ancestors were vulnerable hominins equipped with limited weaponry, they kept predators away by increasing the range and diversity of their vocal calls. This led to choral singing, primarily by females, and deceptive mimicry of animal calls, primarily by scavenging and hunting males. A critical feature of our model is the core principle of reversal, whereby deceptive signals aimed originally by a coalition against an external target are subsequently redeployed for honest communicative purposes within the group. We argue that this dynamic culminated ultimately in gestural, vocal, and ritual metaphor, opening the way to word formation and the rapid emergence of grammar.

https://www.journals.uchicago.edu/doi/abs/10.1086/692905