The Human nature of Music

Stephen Malloch and Colwyn Trevarthen3*

• 1 Westmead Psychotherapy Program, Sydney Medical School, The University of Sydney, Sydney, NSW, Australia
• 2 The MARCS Institute for Brain, Behaviour, and Development, Western Sydney University, Sydney, NSW, Australia
• 3 Department of Psychology, School of Philosophy, Psychology and Language Sciences, The University of Edinburgh, Edinburgh, United Kingdom

Music is at the centre of what it means to be human – it is the sounds of human bodies and minds moving in creative, story-making ways. We argue that music comes from the way in which knowing bodies (Merleau-Ponty) prospectively explore the environment using habitual ‘patterns of action,’ which we have identified as our innate ‘communicative musicality.’ To support our argument, we present short case studies of infant interactions using micro analyses of video and audio recordings to show the timings and shapes of intersubjective vocalizations and body movements of adult and child while they improvise shared narratives of meaning. Following a survey of the history of discoveries of infant abilities, we propose that the gestural narrative structures of voice and body seen as infants communicate with loving caregivers are the building blocks of what become particular cultural instances of the art of music, and of dance, theatre and other temporal arts. Children enter into a musical culture where their innate communicative musicality can be encouraged and strengthened through sensitive, respectful, playful, culturally informed teaching in companionship.

The central importance of our abilities for music as part of what sustains our well-being is supported by evidence that communicative musicality strengthens emotions of social resilience to aid recovery from mental stress and illness. Drawing on the experience of the first author as a counsellor, we argue that the strength of one person’s communicative musicality can support the vitality of another’s through the application of skilful techniques that encourage an intimate, supportive, therapeutic, spirited companionship. Turning to brain science, we focus on hemispheric differences and the affective neuroscience of Jaak Panksepp. We emphasize that the psychobiological purpose of our innate musicality grows from the integrated rhythms of energy in the brain for prospective, sensation-seeking affective guidance of vitality of movement. We conclude with a Coda that recalls the philosophy of the Scottish Enlightenment, which built on the work of Heraclitus and Spinoza. This view places the shared experience of sensations of living – our communicative musicality – as inspiration for rules of logic formulated in symbols of language.

M

Min / google översättning:

Musik är i centrum för vad det innebär att vara människa - det är ljuden från mänskliga kroppar och sinnen som rör sig på kreativa, berättande sätt. Vi hävdar att musik kommer från det sätt på vilket kunskapskroppar (Merleau-Ponty) prospektivt utforskar miljön med vanliga "handlingsmönster", som vi har identifierat som vår medfödda "kommunikativa musikalitet." För att stödja vårt argument presenterar vi korta fall studier av spädbarnsinteraktioner med hjälp av mikroanalyser av video- och ljudinspelningar för att visa tidpunkter och former för intersubjektiva vokaliseringar och kroppsrörelser hos vuxna och barn medan de improviserar delade berättelser om mening. Efter en undersökning av historien om upptäckter av spädbarnsförmågor föreslår vi att de gesturala berättande strukturerna för röst och kropp som ses som spädbarn kommunicerar med kärleksfulla vårdgivare är byggstenarna i det som blir speciella kulturella instanser av musiken och dansen, teater och annan tidskonst. Barn går in i en musikalisk kultur där deras medfödda kommunikativa musikalitet kan uppmuntras och stärkas genom känslig, respektfull, lekfull, kulturellt informerad undervisning i sällskap.

Den centrala betydelsen av våra förmågor för musik som en del av det som upprätthåller vårt välbefinnande stöds av bevis på att kommunikativ musikalitet stärker känslor av social motståndskraft för att underlätta återhämtning från mental stress och sjukdom. Med utgångspunkt från den första författarens erfarenhet som rådgivare argumenterar vi för att styrkan i en persons kommunikativa musikalitet kan stödja en annans vitalitet genom att använda skickliga tekniker som uppmuntrar till ett intimt, stödjande, terapeutiskt och piggt sällskap. När det gäller hjärnvetenskap fokuserar vi på hemisfäriska skillnader och Jaak Panksepps affektiva neurovetenskap. Vi betonar att det psykobiologiska syftet med vår medfödda musikalitet växer från de integrerade rytmerna av energi i hjärnan för prospektiv, sensationssökande, affektiv vägledning av rörelsens vitalitet. Vi avslutar med en Coda som påminner om filosofin kring den skotska upplysningstiden, som byggde på Heraklitos och Spinozas verk. Denna uppfattning placerar den delade upplevelsen av känslor av att leva - vår kommunikativa musikalitet - som inspiration för logikregler formulerade i språkets symboler.

“There are certain aspects of the so-called ‘inner life’—physical or mental —which have formal properties similar to those of music—patterns of motion and rest, of tension and release, of agreement and disagreement, preparation, fulfilment, excitation, sudden change, etc. Langer (1942, p. 228).

“The function of music is to enhance in some way the quality of individual experience and human relationships; its structures are reflections of patterns of human relations, and the value of a piece of music as music is inseparable from its value as an expression of human experience” Blacking (1995, p.31).

“The act of musicking establishes in the place where it is happening a set of relationships, and it is in those relationships that the meaning of the act lies. They are to be found not only between those organized sounds which are conventionally thought of as being the stuff of musical meaning but also between the people who are taking part, in whatever capacity, in the performance” Small (1998, p.9).

Översättn:

”Det finns vissa aspekter av det så kallade ”inre livet ”-fysiskt eller mentalt-som har formella egenskaper som liknar musikens-mönster av rörelse och vila, av spänning och frigörelse, av enighet och oenighet, förberedelse, uppfyllelse, upphetsning, plötslig förändring etc. Langer (1942, s. 228).

”Musikens funktion är att på något sätt förbättra kvaliteten på individuell upplevelse och mänskliga relationer; dess strukturer är reflektioner av mönster i mänskliga relationer, och värdet av ett musikstycke som musik är oskiljaktigt från dess värde som ett uttryck för mänsklig erfarenhet” Blacking (1995, s.31).

”Musikhandlingen etablerar på den plats där det händer en uppsättning relationer, och det är i dessa relationer som meningen med handlingen ligger. De återfinns inte bara mellan de organiserade ljud som konventionellt anses vara musikaliska betydelser utan också mellan de människor som deltar, i vilken kapacitet som helst, i föreställningen ”Small (1998, s.9).

Prelude:

We present a view that places our ability to create and appreciate music at the center of what it means to be human. We argue that music is the sounds of human bodies, voices and minds – our personalities – moving in creative, story-making ways. These stories, which we want to share and listen to, are born from awareness of a complex body evolved for moving with an imaginative, future seeking mind in collaboration with other human bodies and minds. Musical stories do not need words for the creation of rich and inspiring narratives of meaning.

We adopt the word ‘musicking’ (as used above by Christopher Small) to draw attention to the embodied energy that creates music, and which moves us, emotionally and bodily. Further, we argue that music comes from the way in which knowing bodies (Merleau-Ponty, 2012 [1945], p. 431) prospectively explore the environment using habitual ‘patterns of action,’ which we have identified as our innate ‘communicative musicality,’ observed while infants are in intimate communication with loving caregivers (Malloch and Trevarthen, 2009a). In short case studies of infant interactions with micro analyses of video and audio recordings, we show communicative musicality in the timings and shapes of intersubjective vocalizations and body movements of adult and child that improvise with delight shared narratives of meaning.

Following a survey of the history of discoveries of infant abilities, we propose that the gestural narrative structures of voice and body seen as infants communicate with loving caregivers, ‘protonarrative envelopes’ of expression for ideas of activity (Panksepp and Bernatzky, 2002; Panksepp and Trevarthen, 2009), are the building blocks of what become particular cultural instances of the art of music, and of dance, theater and other temporal arts (Blacking, 1995).

As the child grows and becomes a toddler, she or he eagerly takes part in a children’s musical culture of the playground (Bjørkvold, 1992). Soon more formal education with a teacher leads the way to the learning of traditional musical techniques. It is at this point that the child’s innate body vitality of communicative musicality can be encouraged and strengthened through sensitive, respectful, playful, culturally informed teaching (Ingold, 2018). On the other hand, it may wither under the weight of enforced discipline for the sake of conforming to pre-existing cultural rules without attention to the initiative and pleasure of the learner’s own music-making.

MMM

Översättn:

Introduktion

Vi presenterar en syn som sätter vår förmåga att skapa och uppskatta musik i centrum för vad det innebär att vara människa. Vi hävdar att musik är ljuden från mänskliga kroppar, röster och sinnen-våra personligheter-som rör sig på kreativa, berättarskapande sätt. Dessa berättelser, som vi vill dela och lyssna på, är födda från medvetenhet om en komplex kropp som utvecklats för att röra sig med ett fantasifullt, framtida sökande sinne i samarbete med andra mänskliga kroppar och sinnen. Musikaliska berättelser behöver inte ord för att skapa rika och inspirerande berättelser om mening.

Vi antar ordet "musisk" (som används ovan av Christopher Small) för att uppmärksamma den förkroppsligade energin som skapar musik, och som rör oss, känslomässigt och kroppsligt. Vidare hävdar vi att musik kommer från det sätt på vilket kunskapskroppar (Merleau-Ponty, 2012 [1945], s. 431) prospektivt utforskar omgivningen med vanliga ”handlingsmönster”, som vi har identifierat som vår medfödda ”kommunikativa musikalitet , 'observeras medan spädbarn är i intim kommunikation med kärleksfulla vårdgivare (Malloch och Trevarthen, 2009a). I korta fallstudier av spädbarnsinteraktioner med mikroanalyser av video- och ljudinspelningar visar vi kommunikativ musikalitet i tiderna och formerna för intersubjektiva vokaliseringar och kroppsrörelser hos vuxna och barn som improviserar med glädje delade berättelser om mening.

Efter en undersökning av historien om upptäckterna av spädbarnets förmågor föreslår vi att de gestaltade berättande strukturerna för röst och kropp som utgör spädbarnets kommunikation med kärleksfulla vårdgivare, kan betecknas som protonarrativa höljen' för uttryck för idéer om aktivitet (Panksepp och Bernatzky, 2002; Panksepp och Trevarthen, 2009), är byggstenarna i det som blir specifika kulturella instanser av musikkonsten och dans, teater och annan tidskonst (Blacking, 1995).

När barnet växer och blir ett barn, deltar hon eller han ivrigt i ett barns musikaliska kultur på lekplatsen (Bjørkvold, 1992). Snart leder mer formell utbildning med en lärare till inlärning av traditionella musiktekniker. Det är vid denna tidpunkt som barnets medfödda kroppsvitalitet i kommunikativ musikalitet kan uppmuntras och stärkas genom känslig, respektfull, lekfull, kulturellt informerad undervisning (Ingold, 2018). Å andra sidan kan den vissna under tyngden av påtvingad disciplin för att anpassa sig till redan existerande kulturella regler utan att uppmärksamma initiativet och glädjen av den studerandes eget musikskapande.

Fortsättn text:

The central importance of our abilities for music as part of what sustains our well-being is supported by evidence that communicative musicality strengthens emotions of social resilience to recover from mental stress and illness (Pavlicevic, 1997, 1999, 2000). Drawing on the experience of the first author as a counselor, we argue that the strength of one person’s communicative musicality can support the vitality of another’s through the application of skilful techniques that encourage an intimate, supportive, therapeutic, spirited companionship.

Turning to brain science, focussing on hemispheric differences in performance and in response to music, and the affective neuroscience of Jaak Panksepp (1998), we emphasize that the psychobiological purpose of our ‘muse within’ (Bjørkvold, 1992) grows from the integrated rhythms of neural energy for prospective, sensation-seeking affective guidance of vitality of movement in the brain (Goodrich, 2010; Stern, 2010).

Fortsätt läsa hela artikeln här:»

We conclude with a Coda – an enquiry into the philosophy of the Scottish Enlightenment, which built on the work of philosophers Heraclitus and Spinoza. This view of living in community gives innate sympathy or ‘feeling with’ other humans a fundamental role within a duplex mind seeking harmony in relationships by attunement of motives (Hutcheson, 1729, 1755). It places the shared experience of sensations of living – our communicative musicality – ahead of logic formulated in symbols of language.

Music Moves US – Embodied Narratives of Movement

Small (1998) calls attention to music as intention in activity by using the verb musicking – participating as performer or listener with attention to the sounds created and the appreciation and participation by others. The compelling quality of music comes from the relationships of sounds, bodies and psyches. ‘Musicking’ points to our musical life in active ‘I-Thou’ relationships. Only in this intimacy of consciousness and its interests can we share ‘I-It’ identification and use of objects, giving things we use, including musical compositions, meaning (Buber, 1923/1970)