Se även Elisabeth Beausang´s doktorsavhandling Cildbirth and Mothering in Archaeology »
LÄRARUTBILDNINGEN INDIVID OCH SAMHÄLLE
Examensarbete 15 poäng
PÅ SPANING EFTER DET URSPRUNG SOM FLYTT
REPRESENTATIONER AV FÖRHISTORISK ETNICITET OCH GENUS I LÄROBÖCKER I HISTORIA FÖR GRUNDSKOLANS SENARE ÅR
Elisabeth Beausang Rostoványi
Lärarutbildningen 90 poäng Examinator; Per Eliasson Höstterminen 2009 Handledare: Thomas Småberg
Sammanfattning
Denna uppsats syftar till att analysera hur begreppen genus och etnicitet representeras i läroböcker för grundskoleelever i svensk grundskola. Fokus ligger på åldersgruppen 14-15 år och inriktningen gäller särskilt förhistoria och hur begreppen genus och etnicitet kommer till uttryck både vad gäller text som bild. En jämförelse och utgångspunkt i denna analys är diskussionen om människans ursprung så som den beskrivs i framförallt svensk populärvetenskap samt hur denna diskussion relaterar till genus- och etnicitetsbegreppen. Anledningen till att det är av särskild vikt att diskutera och analysera dessa begrepp är på grund av att den svenska skolans styrdokument är mycket tydliga i sina rekommendationer att implementera dessa båda begrepp för att på så sätt undvika polariseringar och värderingar av personer utifrån t.ex. kön eller härkomst.
Abstract
This study is to a large extent an explorative search for representations of gender and ethnicity as expressed in teaching books concerning prehistory in compulsory school. The age level is 14-15 and the focus is specially prehistory and the representations of gender and ethnicity. The departure is a discussion of human’s origins as presented in a variety of foremost Swedish writing in popular science regarding issues related to genus and ethnicity. The school and course curriculum is very clear in its guidelines concerning gender and ethnicity which calls for a complete avoidance of stereotype thinking and/or valuation of any person based in belonging to a certain gender or ethnicity.
PÅ JAKT EFTER DET URSPRUNG SOM FLYTT
Samtida utsagor rörande människans ursprung tenderar att antingen utgå ifrån att mänskligheten genomgår en förändring mot det bättre eller mot det sämre när det gäller mänsklighetens livsvillkor. Den tid som föregår jordbrukets införande och den medföljande bofastheten är ideologiskt laddad och har varit föremål för samtida betraktelser under de senaste årtusendena.64 Den andra tendensen uttrycks via begreppet utveckling i detta sammanhang brukar generellt syfta till något mer komplext och därmed ”bättre” eftersom mänsklighetens kunskap och teknik både vad gäller kvalitet och kvantitet ökat under årtusendena. Denna teori är, som vi kommer att se, den som de undersökta läromedlen uttrycker. Lärare och elever måste alltså förhålla sig till två diametralt motsatta utvecklingsteorier som båda tar sitt avstamp i människans ursprung. En tydligt urskiljbar tendens i populärvetenskaplig litteratur är att människans sociala relationer och välmående
______________________________________________________________________________________________________
62 Detta är ett urval av de potentiella sammanhang som alla bidrar till att skapa unga människors historiemedvetenhet. För fler faktorer som samverkar vid utvecklingen av historiemedvetande se Jensen 1999:86.
63 Ammert 2004:273f.
sid. 20
______________________________________________________________________________________________________
fortlöpande förändras till det sämre och att människan lämnat sin naturliga och rätta ursprunglighet.65 En inställning som grundar sig på människans, längtan efter ett ursprungligt, mindre komplext och essentiellt tillstånd där hon var i kroppslig och själslig balans, med den omgivande miljön och där ett ekvilibrium rådde människor emellan, är fortfarande högaktuell i relation till individers behov av orientering och förankring när det gäller produktionen av genus och etnicitetsidentifikationer.
______________________________________________________________________________________________________
M I N K O M M E N T A R:
Vad är det för budskap som kommuniceras här?
Det talas om två "tendenser" varav den andra identifieras sålunda:
"(den) uttrycks via begreppet utveckling i detta sammnhang brukar generellt syfta till något mer komplext och därmede bättre eftersom mänsklighetens kunskap och teknik både vad gäller kvalitet och kvalitet ökat under årtusendena."...vilket återigen är en totalt obegriplig utsaga, med allvarliga meningsbyggnads- o syftningsfel; men jag antar att det ska betyda att den andra "tendensen" är att det i undervisningsmaterialet framgår att den sk "utvecklingen" går framåt och inte bakåt: att mänskligheten stadigt rör sig utmed den sen Bachofens och Morgans dagar tänkta uppåtgående kurvan mot högre höjder i den mänskliga civilisationsutvecklingen - denna som annars brukar projiceras ut på matriarkatsforskarna; att det skulle vara de som förespråkar en sådan - av den enkla anledningen att Bachofen och Morgan gjorde det, precis som om de inte skulle vara i stånd att ha några andra egna åsikter än de stora farbrödernas - för DE var ju inga "feminister" precis utan såg den patriarkala polväxlingen som en framgångssaga för evolutionen. (Ja skyll inre på MIG för att detta i allra högsta grad är obegripligt rörigt och motsägelsefullt - för det är precis vad det är. Ingen logik alls!)
Men den första tendens, som det hänsyftas till i texten finns inte identifierad någonstans. Den tappades liksom bort under tankens stilla flykt.
Hursomhelst verkar det ju som om det är den andra senare "tendens", nu omdöpt till "teori", som är den som de undersökta läromedlen uttrycker.
Alltså borde allt vara frid och fröjd eftersom författaren till detta verk själv tycks inta en mycket kritisk för att inte säga en närmast hatisk hållning till alla försök att ifrågasätta denna utvecklingsgångs konstruktiva / positiva förändringar från det sämre till det bättre vad gäller såväl det "kvantitativa" som det "kvalitativa" (vad nu dessa begrepp ska antas stå för i sammanghanget) för att istället hänvisa till enklare mer ursprungliga och mindre komplexa former av livsstil och kultur som tex att äta mindre ohälsosam mat, för att undvika diabetes och hjärt - o kärlsjukdomar, vad det nu i sin tur skulle ha med genus och identitet att göra vilket väl ändå var vad denna uppsats skulle handla om?
Alltså undrar man vad som är problemet och varför det sedan redan i nästa mening påstås det rakt motsatta nämligen att:
"lärare och elever måste förhålla sig till två diametralt motsatta utvecklingsteorier som båda tar sitt avstamp i människans ursprung."
Vilka diametralt motsatta "utvecklingsteorier" och vad är det för slags "avstamp i människans ursprung" som avses måntro, undrar vän av ordning. Men tyvärr ges inte minsta hint om det. Ska det kanske tom tänkas vara självaste den moderna antropologins fader, nämligen Claude Lévi Strauss teori om The Origin of Society som här är i åtanke - eller vad? För själv har jag aldrig hört talas om någon nutida antropolog och / eller arkeolog våga yppa ett endaste ord om den saken, iaf inte av den självutnämnda "majoritet" som pretenderar på att representera konsensus inom det västerländska vetenskapsetablissemanget, dvs det gäng som slagit ihop sina påsar för att se till att röja den alltför obehagligt allvetande morsan ur vägen, dvs The Great Mother Goddess Marija Gimbutas herself och hennes ojämförligt mästerliga forskningsinsats, som ju ingen av den förmår att mäta sig med eller förmodligen inte ens heller att uttolka.
Jag har nu skickat runt min fråga till ett stort antal professorer i arkeologi om vad det är som ska anses utgöra konsensus i detta fall; vilken av de båda föreslagna diametralt motsatta utvecklingsteorierna och vad det är för slags avstamp i människans ursprung det är som avses som vetenskapligt godtagbara kontra "populätvervenskapliga", men inte fått ETT enda svar, mer än av en äldre numera pensionerad professor som kort och gott konstaterade att detta var en "ickefråga" som endast sådana mer lägre stående varelser som är författare och konstnärer sysslar med.
Men som lärare i grundskolan skulle jag ju behöva veta det, för att inte riskera att undervisa mina elver i sk "populärvetenskap" istället för korrekt "evidensbaserade" vetenskapliga data som det ju numera heter. Men dessvärre ser jag ingen lösning på hur jag ska få klarhet i vad det är som gäller i det avseendet, vare sig från Beausang själv eller hennes överodnade inom den akeologiska sakkunskapen.
Nu spelar det av allt att döma ingen som helst roll att denna självutnämnda "majoritet" i själva verket utgörs av en förhållandevis liten minoritet sett till det globala perspektivet och i den mån även de västerländska kvinnliga och manliga professorer och doktorer räknas som vetenskapare öht, istället för att dömas ut som "populärvetenskapare" eller tom som "ovetenskapliga" "amatörer" och lekmän, på det sätt som verkar vara legio, så snart ngn är av en annan åsikt än den enda rätta företrädd av Renfrew, Hodder, Anthony, Hayden et al inklusive deras kvinnliga svans av jasägare: Eller, Meskell, Conkey & Tringham, Talalay, Goodision & Morris etc. Det är samma slipsten i det avseendet som valsats runt under större delen av senare 1900-tslet för att skala bort alla obehagliga påninnelser om att det nog inte är särskilt väl beställt med det vetenskapliga underlaget till dogmen om Patriarkates Universalitet.
Och inte blir man klokare angående den saken heller av nästa upplysning, nämligen att:
"En tydlig tendens i populärvetenskaplig litteratur är att människans sociala relationer och välmående fortlöpande förändrats till det sämre och att människan lämnat sin naturliga och rätta ursprunglighet.65"
Vid fotnoten 65 står följande att läsa:
65 Denna utgångspunkt bygger på preliminära resultat av min pågående forskning kring ursprunglighet – manligt och kvinnligt – samt inställningar till etnicitetsgrundande rättigheter av olika slag vilka, i olika sammanhang, förespråkas utifrån mer eller mindre vederhäftiga förhistoriska/arkeologiska utsagor och teorier.
Sedan följer detta:
"En inställning som grundar sig på människans, längtan efter ett ursprungligt, mindre komplext och essentiellt tillstånd där hon var i kroppslig och själslig balans, med den omgivande miljön och där ett ekvilibrium rådde människor emellan, är fortfarande högaktuell i relation till individers behov av orientering och förankring när det gäller produktionen av genus och etnicitetsidentifikationer."
Oavsett att även dessa språkliga konstruktioner är i stort sett obegripliga rent semantiskt för hur sjutton går det till när det är "högaktuellt i relation till individers behov av orientering och förankring när det gäller produktionen av genus och identitetsidentifikationer",
...tror jag mig kunna utläsa att vad som här åsyftas är de högerextrema fascistiska tendenserna att vilja avgränsa sig etniskt såväl som genusmässigt från de där "andra" dvs de gängse hierarkiska andro-o etnocentriska tendenser som är grundläggande för de patriarkala samhälls- o genuskonstruktionerna.
______________________________________________________________________________________________________
3:1 Populärvetenskapliga representationer av ursprung etnicitet och genus Ursprung och föda
Med evolutionsteoretisk grund hävdar ett antal författare att dagens människor bör äta den föda som vi ursprungligen är anpassade för. Människan är enligt denna retorik nämligen som biologisk varelse anpassad till den föda som går under beteckningen stenåldersdiet.66 Förespråkare för denna teoribildning framställer människan som fulländad vid en viss tidpunkt varefter hon sakta degenererat både kroppsligen och själsligen vilket orsakar våra vanligaste folksjukdomar som diabetes och benskörhet likväl som vår själsliga stress, oro och benägenhet för depressioner.
Tidpunkten för den mänskliga degenerationen går enligt dessa författare att bestämma ganska exakt. Den inträdde nämligen när människorna började domesticera djur och växter och blev mer eller mindre bofast. Tidigare levde människan i total samklang med sin omgivning, natur och andra människor.67 Denna tidsperiod beskrivs ofta som människoartens naturliga, rätta, goda, sanna och därmed ett tillstånd som måste anses vara det eftersträvansvärda även för samtidens människor. Detta beskrivs som en tid då män var män och kvinnor var kvinnor vilket även influerat och påverkat mer eller mindre populärvetenskapliga författare att ”rätta till” vårt sätt att förhålla oss till exempel våld, manligt och kvinnligt, ”naturligt” barnafödande, amning och föräldraskap.68
_______________________________________________________________________________________________________
64 Se t.ex. Rudebeck 2000.
65 Denna utgångspunkt bygger på preliminära resultat av min pågående forskning kring ursprunglighet – manligt och kvinnligt – samt inställningar till etnicitetsgrundande rättigheter av olika slag vilka, i olika sammanhang, förespråkas utifrån mer eller mindre vederhäftiga förhistoriska/arkeologiska utsagor och teorier.
66 Cordain 2002, Lindeberg 2003, Wilsson 2002, Burenhult 2002 och Audette 1999.
67 Eliasson 2004: 147f. Se även Rudebeck 2000, Merchant 1994.
68 Beausang 2000, 2005.
sid. 21
________________________________________________________________________________________________________
Citerar Beausang:
Ursprung och genus
Inom delar av den feministiska rörelsen har förhistoriska lämningar använts för att påvisa förekomsten av en forntid där den rättrådiga kvinnan och det kvinnliga utgjorde grunden för de sociala strukturerna. Forntiden ur detta perspektiv beskrivs som en period då våld inte existerade och då ursprungliga och därmed riktiga värden upprätthölls. Denna mänskliga guldålder sägs ha blivit avbruten och förstörd i och med den indoeuropeiska, patriarkala invandringen till Europa skedde och därmed satte kvinnan och det kvinnliga på undantag. Den empiriska bevisning som anförs som argument för denna feministiska teori bygger på tolkningen av den stora mängden av framförallt paleolitiska och neolitiska kvinnofiguriner man funnit i stora delar av Europa och dess närområden. Den vetenskapliga garanten för dessa teorier är arkeologen Marija Gimbutas omfattande produktion av forskning utifrån dessa figuriner. Gimbutas teorier anammades snabbt av den amerikanska Newageinspirerade feministiska rörelsen, blev ideologibildande och fick stor spridning över världen.69 Den mest framträdande svenska representanten för denna historieskrivning var den f.d. läraren och författaren Birgitta Onsell. Till skillnad från de anglosaxiska Gudinnefeministerna slapp hon under sin levnad kritisk granskning ifrån genusinriktade svenska förhistoriker. Onsells böcker befäster en ideologi utifrån högst tveksamma tolkningar av förhistoriska lämningar. Med hjälp av tilltalande bilder i fyrfärgstryck presenterar Birgitta Onsell ursprunget till det ojämlika förhållandet mellan kvinnor och män. Hon för dessutom fram att, det ur ett kvinnligt perspektiv, var bättre och naturligare förr, dvs. för omkring 7000-2000 år sedan, när kvinnan var den som upprätthöll normer och praxis. Onsell har även förfärdigat en studieplan (1985) och en studiehandling (1995) byggd på hennes gudinneböcker. Onsells arbeten återfinns vid de svenska forskningsbiblioteken under sökord som: könsroller, kvinnoroller, historia, vetenskapshistoria, religion och religionshistoria.70
De västerländska teorierna om en förhistorisk period där det kvinnliga rådde bygger främst på teorierna framlagda av Johann Jakob Bachofen bl.a. i verket Das Mutterrecht från 1861.71 Länge trodde forskare inom t.ex. antropologi att ”det ursprungliga samhället” varit
________________________________________________
69 För välgrundad kritik av denna feministiska rörelse av uttalade feministiska forskare av förhistoria se t.ex. Meskell 1995, Conkey & Tringham 1995, 1998 och Goodison & Morris 1998.
70 Onsells sista utgivna verk, Någonting annat har funnits: tio essäer om kvinnor och gudinnor (1999), har även bidrag av svenska kändisfeminister såsom forskaren och författaren Ebba Witt-Brattström, författaren (vetenskapliga essäer) och bildkonstnären Elisabet Hermodsson, och Ebon Kram aktiv inom Riksorganisationen för Sveriges Kvinnojourer. Gudinnekult baserad på en glorifierad samt ensidig förståelse av förhistoria är i högsta grad levande inom kretsar med en tydligt uttalad politisk agenda. Författarinnan och läraren Onsell erhöll kort före sin bortgång även ett pris i jämställdhet.
71 Se även Hildebrandts forskning från 1983 om familjeforskningens relation till 1800-talets evolutionsetnologiska forskningar.
sid. 22
________________________________________________________________________________________________________
matriarkaliskt eftersom upptäcktsresanden och missionärer återkom från resor i Afrika och Sydamerika med bagaget fyllt av berättade myter om en forntid då kvinnor var de som härskade. Denna typ av myter hade i själva verket legitimeringsanspråk på manlig dominans eftersom den dimmiga forntiden då kvinnorna sades ha styrt samhället var kaotiskt och konfliktfyllt. Först när männen detroniserade kvinnan och övertog makten blev samhället välorganiserat, rationellt och fungerande. Numera har forskningen kunnat konstatera att ett ursprungligt matriarkat sannolikt aldrig existerat någonstans och att det därmed inte på något sätt är typiskt för mindre komplexa och ursprungliga samhällsformer.72 Den underliggande tesen i resonemang och ställningstagande av denna typ visar på en essentialistisk syn på kvinnor och män vilka tillskrivs specifika egenskaper i kraft av sitt biologiska kön. Det kvinnliga i motsats till det manliga, beskrivs som vårdande, upprätthållande, kompromissbenägna och ickevåldsamma i sitt möte med andra människor och i sin behandling av naturens resurser.
M I N K O M M E N T A R:
Liksom vad som gäller för de övriga nyss nämnda nutida genderarkeologerna och antropologerna inom den sk "majoriteten!" , så har inte heller Beausang varit i närheten av de böcker av den så innerligt avskydda arkeologen Gimbutas, som här lika geschwint som övriga professorer och världsberömda vetenskapare slängts ner i den "populärvetenskapliga" grytan för att röras ihop med dittan och datten av feminism, New Age och gudinnedyrkan till en total odifferentierad smet av "ovetenskaplighet". Det sk "vetenskapliga" förhållningssätt som härvidlag tillämpas är de fullkomligt ogrundade och i sammanhanet totalt ovederhäftiga anklagelsen att Gimbutas skulle ha utgjort en del av ngn slags feministisk "rörelse", samt att hennes teorier om ett forntida egalitärt moderscentrerat samhälle ( idet mesta motsvarande det som antropologen Phil D Jerome Lewis redogör för i sin youtubevideo här ovan) enbart skulle grunda sig på hennes uttolkningar av figurinernas symbolspråk och rituella funktion, vilket inte minst den svenska antropologen och mytforskaren Kristina Berggren , förutom ett flertal andra sakkunniga på området som tex Joan Marker och Charlene Spretnak, med mycket övertygande har visat är en ren och skär lögn
"Forntiden ur detta perspektiv beskrivs som en period då våld inte existerade och då ursprungliga och därmed riktiga värden upprätthölls."
Ja, vad skulle det vara för fel på att göra så, om allting talar för att det var så det var? Och vaddå "riktiga värden"? Ingen med minsta lilla krav på ett objektivt vetenskapligt förhållningssätt talar i såna termer och det gör naturligtvis inte heller en av de största mest erkända arkeologerna under hela 1900 talet, bereömd för hennes undervisningsmatertial som användes vid universiteten och högskolorna världen över innan hon häxprocessades som en sk"ovetenskaplig" charlatan. Däremot talas det om moderligt caretaking nurturing and giftgiving helt enligt desamma värden som upprätthålls av alla de nu livs levande jägar - o samlarfolk i de afrikanska och asiatiska regnskogarna som kartlagts på senare tid av Jerome Lewis forskningsteam inte minst så också med avseende på dess oumbärligt grundläggande ngoma - musicerande vilken jämställs med dess sk "religion" i SIG - en ickeverbal icke dogmatisk sådan, som alltså inte kan påtvingas ngn i avsikt att manipulera.
Men på Beausangs nedlåtande tonfall låter det nästan som om det skulle ha utgjort en mänsklig perversion att förkasta våldet - i skarp kontrast till antroplogen Jerome Lewis vördnadsfulla ord, framemot slutet av sitt entusiasmerande och intressanta föredrag om vårt mänskliga ursprung i dessa folks 100-tusenåriga traditioner av en oerhört högt utvecklad mänsklig kultur och etik/ moral av egalitarianism, ömsesidig respekt, och frihetlighet, livsbejakande spritualism och lekfull kreativitet:
"Det var kvinnorna som uppfann och gav den mänskligt samhälleliga kulturen som en gåva till männen"
Sen fortsätter klagovisan:
"Denna mänskliga guldålder sägs ha blivit avbruten och förstörd i och med den indoeuropeiska, patriarkala invandringen till Europa skedde och därmed satte kvinnan och det kvinnliga på undantag."
Ja och det är också vad senare tids DNA-forskning kunnat bekräfta, att det var precis så här det gick till och att Gimbutas hade helt rätt i sina teorier; enstaka klungor av unga män; typ ISIS-krigare började ta sig in på de fredliga högt kulturellt utvecklade området av fasta neolitiska bosättningar för att bränna ner desamma, döda dess män och röva dess kvinnor för tvångsäktenskap eller sexslaveri. Det är i varje fall vad DNA - studier visar, så vitt inte kvinnorna frivilligt slängde sig om halsen på de brutala mördarna av deras närstående söner och bröder, eller som föreslogs av en av de amerikanska medlemmarna i det DNA-vetenskapligt inriktade forskningsteam som nu börjat kvacka som uttolkare av forntiden, "...att de kanske blev imponerade av nykomlingarnas fina bronsyxor och hästar?"
Sen fortsätter Beausang med detta totalt ogrundade och därtill vetenskapsteoretiskt helt irrelvanta uttalandet i sammanhanget:
"Den empiriska bevisning som anförs som argument för denna feministiska teori bygger på tolkningen av den stora mängden av framförallt paleolitiska och neolitiska kvinnofiguriner man funnit i stora delar av Europa och dess närområden."
För det första är det totalt irreelevant att tala om "bevisning" i fråga om kvalitativ forskning av detta slag, då det aldrig kan vara fråga om bevisning öht utan enbart sämre eller bättre eller underbyggda tolkningar. Skulle det krävas bevis av historisk forskning skulle den tvingas lägga ner på stört. Det är mycket litet som i så fall skulle gälla som historisk vetenskap öht.
För det andra är står det helt i strid med ett vetenskapligt angrepppssätt att utan minsta försök till närmare specifikation döma ut en väl utarbetad teoribildning som "feministisk". Därutöver är det näst intill omöjligt att begripa hur det i så fall skas förstås i förhållande till den genderteoretiska grund som Beausang menar sig ha som utgångspunkt för egen del. Står inte också hon på en feministisk grund i det avseendet eller vad? De referenter som Beausang annars hänvisar till här som exemplevis Eller, Conkey & Trinham, Meskell et al et al framför ju klagomål på att Gimbutas´ ståndpunkt inte är feministisk nog enligt deras uppfattning om hur en sådan bör se ut, eftersom den istället påstås vara "essentialistisk". Vilket är svårt för att inte säga omöjligt att motivera; eftersom Gimbutas inte försvarar ngn femionistisk ideologisk stånpunkt öht utan enbart vinnlägger sig om att utefter gängse vedertagna vetenskapliga metoder kartlägga en forntida kultur. Om den sedan råkar visa sig utgöras av den sedvanliga arbetsdelning, som varit den rådande sen urminnes tider och fortfarande så är i jägar- o samlarbefolkningar såväl som agrara eller hortikulturella matriarkat som Mosuo, Minangkabau, Khasi, Bemba , Luapula etc etc, kan ju ingen seriöst sinnad forskare göra något åt, bara för att inte såra Conkey o Tringhams känslor av att vara ovilliga eller dåliga mödrar, eller vad det nu kan handla om för deras del, att inte stå ut med ett samhälle som håller mödrar högt.
Citerar Beausang:
Ursprung och socialt samspel
Göran Burenhult, professor i arkeologi gav 2004 ut den tvärvetenskapliga boken Den fulländade människan. I denna bok hävdar han bland annat att social oordning, fattigdom, samhällsförändringar, tragedier, sysslolöshet, känsla av onyttighet, mobbning och livskriser, vilka enligt forskare är de vanligaste stressmomenten hos den samtida människan, helt saknas i samtliga jägar- och samlarkulturer. De har dessutom påstår författaren helt saknats under hela mänsklighetens evolution.73 Barn bestraffas aldrig i traditionella samhällen enligt Burenhult. I själva verket förekommer det, enligt författaren, överhuvudtaget varken barnmisshandel, hustrumisshandel, incest eller sexuella övergrepp bland de människor som lever på ett ursprungligt, naturligt sätt till vilket vi är biologiskt anpassade till.74
Det finns dock problem med Burenhults utsaga om människans våldsbefriade ursprung. Flera av de kvinnor som ingick i Burenhults studie uppvisade spår av läkta ulnafrakturer (underarmsbrott) vid den medicinska undersökningen som gjordes av den medföljande svenske läkaren Peter Johansson. Denna typ av brott brukar ibland gå under beteckningen parerskador eftersom de normalt uppstår när man skyddande höjer underarmen vid attacker av kraftigt yttre våld och är i stort sett omöjliga att få vid t.ex. fall från hög höjd. Läkarna frågade vid tillfället på vilket sätt kvinnorna ådragit sig dessa skador. Kvinnorna svarade att de var
72 Hylland Eriksen 1996:23. 73 Burenhult 2004:236f.
74 Ibid:232ff.
sid. 23
________________________________________________________________________________________________________
resultatet av slag av träpåkar vilka använts som tillhygge av svartsjuka män.75 Detta resultat av projektet lyser med sin frånvaro i Burenhults livsstilsbok. Det gör även minsta ansats till någon form av nyanserad problematisering av de nu vid lag sönderforskade ursprungskulturer vilka ligger till grund för denna typ av framställningar med uppenbara aspirationer på vetenskaplig akribi.
______________________________________________________________________________________________________
Referenser till Beausangs uppsats:
The Myths and the Evidence
edited by Lucy Goodison and Christine Morris
London: British Museum Press, 1998
Mail från Göran Burenhuldt angående Beausangs hänvisning till ett minst sagt svagt källmaterial för sina aggressiva påhopp på sin äldre kollega - en av detta lands mest erkända inom området. Det torde här vara uppenbart för alla med det normala omdömer i behåll att hennes hållning är på total kollisionskurs mot den föregivna målsättningen att upprätthålla en strikt objektiv och fördomsfri diskurs i förhållande till gender och etnicitet. För här är ju de underliggande tankegångarna och värderingarna desamma som i den gängse västerländskt andro-o etnocentriska koloniala synen på "vilden", liksom på kvinnan som ett ofrånkomligt offer för manligt övervåld. I Vilket fall som helst när det gäller de där ociviliserade "andra" - dvs de som är i behov av att få sin syn på gender och jämställdhet korrigerad av oss - de "genderneutrala" och fridsamt civiliserade här i Väst. Ett förhållningssätt som mycket orättvist tillskriver offren själva skulden till det hejdlösa moderniseringsprojektet de alla förr eller senare utsätts för vare sig de hyser önskemål om det eller inte.
Hej Gunilla!
Än en gång stort tack för att du fäste min uppmärksamhet på Elisabeth Beausangs uppsats och ville ha mina synpunkter!
Jag håller med dig på alla punkter i din kritik, inte minst att det inte är en vetenskapligt underbyggd framställning, utan att den istället i hög grad styrs av ideologiska ställningstaganden, inte minst, som du själv säger, mot forskare som bedriver civilisationskritik. Jag har själv upplevt mycket av detta under årens lopp, inte minst när jag framhållit skillnaderna mellan män och kvinnor, baserat på högaktuell hjärnforskning, liksom amnings- och anknytningsperiodens betydelse för våra barn och för tidig dagisentré. Författaren tar helt avstånd från alla evolutionära och biologiska perspektiv.
Avsnittet på sidorna 23-24 är en snedvridning av tillgängliga referenser med direkta feltolkningar. Jag har nu läst igenom dessa, dels i Staffan Lindebergs bok Maten och folksjukdomarna (2003) och Peter Johansson artikel i tidskriften Medikament (december 2001).
De möjliga fall av misshandel det rör sig om nämns i förbigående på två rader i båda fallen, men har blivit en tung bit i Beausangs uppsats - avsikten är minst sagt tydlig. Staffan gick tragiskt bort förra året, men jag har haft ett långt telefonsamtal med Peter för att friska upp minnet när det gäller hans studier på plats (det är snart 20 år sedan!).
Här min syn på det hela. Det finns inga studier av armbrott från Trobrianderna specifikt relaterade till hustrumisshandel. Staffan har i sin forskning fokuserat på kosten och frånvaron av framför allt hjärt-kärlsjukdomar, medan Peter mätt bentäthet på ett stort antal trobriandkvinnor och kunnat visa att trots deras lägre bentäthet, jämfört med svenska kvinnor, är antalet osteoporosrelaterade frakturer i princip obefintliga, till skillnad från i Sverige där vi är med i världsligan när det gäller antalet sådana. Stora skillnader i kost och fysisk aktivitet är avgörande faktorer. Peters genomgång av journaler från 1995 och framåt avsåg att få en bild av frakturer på skelett allmänt mot bakgrund av bentäthetsstudierna.
När jag började mina fältarbeten på öarna i början av 1980-talet var förhållandena i många byar mycket lika de som Malinowski dokumenterade i början av förra seklet – påverkan utifrån var ännu mycket begränsad. Under de 15 år jag under långa perioder arbetat där har jag aldrig någonsin upplevt våldshandlingar av något slag, riktade mot vare sig barn, kvinnor eller män. Alla gick med naken överkropp, skador eller blåmärken skulle lätt kunna identifieras, och i de öppna hyddorna skulle ljud inte kunna hemlighållas, vare sig nattetid eller dagtid. Av alla de skelettgravar och gravläggningar i grottor vi grävt ut och analyserat, med individer som levat där under de senaste 1000 åren, finns inte ett enda armbrott dokumenterat av våra osteologer.
Dessvärre har jag under åren upplevt stora förändringar under västerländsk påverkan i många av de samhällen i Stillahavsområdet jag haft förmånen att få forska i, inte bara på Trobrianderna, detsamma gäller exempelvis vissa av Salomonöarna. Jag bifogar en karta, som jag hade med i min senaste bok, där samhällen med i huvudsak ursprunglig livsstil är markerade med rött och de med i huvudsak västerländsk livsstil med gult. Förhållandena avser 1980-talet. Jag kan tyvärr konstatera att flera röda prickar idag skulle blivit gula om jag gjorde om kartan. Vi kan på dessa studera tilltagande sjukdomsbilder (västerländska välfärdssjukdomar), våldshandlingar, stölder och annan kriminalitet, liksom drog- och alkoholmissbruk.
Peters journalstudier avser alltså material från 1995-1999. Varifrån individerna med fastställda armbrott kommer från vet jag inte, inte heller hur många de är, men redan på 80-talet hade den traditionella livsstilen börjat förändras, framför allt kring byn Losuia på huvudön Kiriwina, där öarnas enda hamn befann sig, och också en gräsremsa som landningsbana för mindre flygplan (och den enda sjukstugan på öarna).
Livsstilen i Losuia skiljde sig redan då markant från de mera isolerade byarna där jag arbetat, framför allt i Mwatawa och Labai.
För att förklara fenomenet med de armbrott som Staffan och Peter nämner i förbigående, skulle det alltså krävas en omfattande studie som tar hänsyn till tidpunkt för undersökningen, liksom lokalt bosättningsområde, att jämföras med Malinowskis dokumentationer, mina egna forskningsresultat från fältstudierna 1984-1999 och osteologiskt undersökta skelett i regionen.
Ja, det blev långt det här, men som du märker blir jag väldigt engagerad när ideologiska låsningar och direkta felaktigheter byggda på hörsägen oemotsagda får komma till tals. Hör mycket gärna av dig med synpunkter och reaktioner – och tack igen för att du lagt ner så mycket energi och intresse på detta!
Jag skickar kopia på detta till Peter Johansson för kännedom
Många hälsningar,
Göran B.
Se även Elisabeth Beausang´s doktorsavhandling Cildbirth and Mothering in Archaeology »