FAKTA OCH FORSKNING ISTÄLLET FÖR KÖNSKRIG!

Barnen behöver en #barnrättsgaranti på säkrad kunskapsgrund

 

328447808_721118653012201_3946012036831515205_n

Innehåll på denna sida:

 

I ) Kortfattad lägesrapport och historisk återblick över utvecklingen av familjerättslig  lagstiftning och praxis under de senaste två-tre decennierna

 

2 )  Nödvändiga åtgärder för förändring

 

3 )  De kvasivetenskapliga förvillelserna om Parental Alienation bidrar till upprätthållandet av en skenverklighet

 

4 ) En slentrianmässig indelning av psykiskt våld - till skillnad från fysiskt - i en särskild kategori för sig, liksom även hedersrelaterat våld - till skillnad från partnerterrorism - som en väsensskild kategori för sig, skymmer sikten och konserverar  status quo

 

5 ) Akut behov av en sakkunnig granskning på övergripande nivå av domstolarnas faktiska "oberoende"

1 ) Kortfattad lägesrapport och historisk återblick över utvecklingen av familjerättslig  lagstiftning och praxis under de senaste två-tre decennierna

Som det brukar heta, är sanningen det första som offras i krig.
mmm
Det gäller även det könskrig som bedrivits i spåren av ”dokumentären” på SVT som sändes 2005 och tog död på feminismen över en natt. Den hade just det betecknande namnet ”Könskriget” och målsättningen att lägga ner ”fienden” genom att grovt karikera och hänga ut medlemmarna i ROKS och forskaren Eva Lundgren, som manshatande och tossiga konspirationsteoretiker inför offentligheten.
mmm
Och det tog skruv!
mm
För samtidigt togs uppenbarligen död även på den kunskap om kvinnors och barns utsatthet för familjerelatat våld, som genererades under början av 2000-talet i kvinno- och genusvetenskaplig ansats. Därmed tog socialstyrelsen återigen över rodret, varvid status quo kunde återställas medelst det tolkningsföreträde, som varit förhärskande fram till mitten av 90-talet. Hur det kunde se ut blottläggs bl a av en person, som tycks ha haft insyn och visst inflytande på den tiden, och 2022 bl a gjorde detta uttalade i ett kommentarsfält på nätet:
mmm
Citat Peter Klevius:
”Och vad gäller att lagen skulle vara så bra i Sverige visar mitt tunga forskningsarbete i hård motvind på raka motsatsen. Då LVU 'reviderades' 1990 införde man - utan att Riksdagen visste om det - den infernaliska termen psychologisk symbios som ett nytt kriterium, trots att den redan fallit i fullständig misstro bland experter. Sen gjorde man det osynligt i lagtexten gnm att tillägga det till tidigare förkommande begrepp som gått under 'andra förhållanden i hemmet' i lagtexten men med uppräkning i förarbetet. I domarna står det oftast nånting i stil med att 'modern förstår inte barnets behov."
mmmm
Om än Klevius bör ha den äran av att inte godta NKMR:s välvilliga inställning till barnaga som uppfostringsmetod, och att dessutom förkasta idén om ”symbios” som förlegad, ska det ändå påpekas att han fått en hel del annat om bakfoten, som tex att just feminister och psykoanalytikern Margareth Mahler skulle vara ansvariga för de misogyna idéerna om ”symbios”, som ju var Freuds, och att alludera socialismen till ”Antikrist” mm. För här blandas friskt.
mmm
Men ett bör noteras, nämligen det som uppges om hur ideologerna på Socialstyrelsen lyckades prångla in det förlegade konceptet om ”symbios” i lagtexten, utan att någon tycks ha lagt märke till det. Därmed sätter han nämligen fingret på ett bedömningskriterium som utan vetenskaplig förankring, fortfarande läggs till grund för misstänkliggörandet av skyddande mödrar i utredningar och domar.
mmm
Den tesen går dock inte alls ihop med det övergripande resonemanget, att det skulle vara ”feminismen” som är orsak till ”familjens splittring”. Och det är här som Klevius förirrar sig in i tankelabyrinter, där logiken brister. Antagligen pga att han med "feminister" avser kvinnor i största allmänhet och så även socialsekreterare, som ju till största delen varit och fortfarande är kvinnor
mmmm
Däremot tycks det stämma med den historieskrivning som ROKS redovisar, att så snart dess inflytande över reformarbetet på socialdepartementet hade skjutits i sank, var det fritt fram för de mer tongivande på Socialstyrelsen, att vrida utvecklingen bakåt mot den världsbild där idéen om ”symbios” antagligen sågs som omistlig för upprätthållandet av status quo. Inte heller tycks det ha stött på patrull hos någon av dem, att på trots mot att dess egen styrelse, (liksom även riksdag, regering och BO) 2009, hade gett avslag på motionen om PA(S), inte långt därefter anlita en av dess mest tongivande lobbyister, nämligen Lena Hellblom Sjögren, till uppdraget att leda utvecklingsarbetet av samarbetsmodellen ”Konflikt och försoning”. Resultatet blev också föga förvånande därefter och utsattes för kritik för att kräva eller ställa förväntningar på våldsutsatta mödrar att samarbeta med sina förövare.
mmm
Familjerättslig lagtext och praxis är full av sådana inre motsägelser och inkonsekvenser; att dels stå för en hållning, i alla fall utåt - och dels en helt annan när det verkligen gäller. Minst av allt kan den påstås gynna nån slags ”statsfeminism” eller mödrars intressen på bekostnad av fäders.

 

Tvärtom torde dess målsättning ha varit att främja gängse traditionella kärnfamiljs-ideal, gemensamt med den sk ”jämställdism” och papparättsrörelse som efter att slaget gentemot ”statsfeminismen” var vunnet, kunde maka åt sig utrymme på den offentliga arenan. Återskallet som därefter genljöd i medierna och framställde det som ett ”könskrig” att verka för en implementering av lagar och praxis som tillgodoser den mänskliga rättigheten till kvinno- och barnfrid, torde säga mer om budbärarna, än om vem som egentligen bedrev detta krig och närmast vara jämställbart med Erdogans tillbakavisande av Istanbulkonventionen. Och det vi ser idag 20 år därefter, är ingenting mer än den psykiska och / eller fysiska massaker på redan våldsutsatta mammor och barn, som blivit resultatet av detta krig

2 ) Nödvändiga åtgärder för förändring

Först och främst ställer vi oss helt och fullt bakom UNIZON:s protestaktion: STOPPA TVÅNGSUMGÄNGE, som nu (3 feb 2023) fått över  70 000 underskrifter och deras kravlista: 

 

  • En förälder som är dömd för upprepat våld eller allvarligt våld mot barnet eller närstående till barnet ska förlora vårdnaden om barnet.
  • Umgänge ska aldrig ske då en förälder är dömd för våld mot barnet eller närstående till barnet.
  • Umgänge ska aldrig ske då förälder och barn är placerade på skyddat boende, eller har andra skyddsinsatser från samhället.
  • Domstolar ska ha meddelandeplikt och själva behöva tala om för barnet att de dömer till tvångsumgänge.

 

3 ) De kvasivetenskapliga förvillelserna om Parental Alienation bidrar till upprätthållandet av en skenverklighet

Vi är även eniga med dem om att kompetens om våld måste höjas i rättsväsendet och i samhället i stort. Men vill betona, att för att en förändring ska kunna komma till stånd, som inte enbart utgör tomma slag i luften, krävs ett rejält kunskapslyft hos alla berörda yrkeskategorier och om våldskompetens och i synnerhet traumapsykologi, som äntligen förmår synliggöra att den kunskapen icke är kompatibel med de förvillelser av kamouflerat externaliserad våldsutövning, varmed papparättsrörelsen och PA(S)-lobbyismen infiltrerat systemen. De har nämligen, precis som professor Joan S Meier och ett flertal prominenta forskare med henne visat, fungerat som ett cover för förövare att skuld- och ansvarsöverföra sina egna förehavanden på de föräldrar som för att skydda sig själva och / eller sina barn, anmält dem för brott och i samband med det, ansökt om enskild vårdnad och ett begränsat umgänge. 

mmm

Föreställningen att mödrar skulle vara särskilt benägna att utöva psykisk misshandel i form av Parental Alienation (PA) eller sk "föräldraalienation", såväl som Münchhausen b. p. och att binda upp sina barn i en alltför tight relation eller sk "symbios", återkommer i fall efter fall som vi granskat och i de rapporter från utsatta mammor som duggat allt mer tätt i slutna forum på nätet. De är så utbredda även bland lekmän, att det närmat är att jämföra med en mental pandemi. Dessvärre företräds de även  helt öppet av ett stort antal inflytelserika makthavare inom det familjerättsliga systemet, såväl som av en del mindre samvetsömma akademiker på betydelsefulla poster inom universitets- och högskoleväsendet, vilka delvis finns kartlagda på hemsidorna under rubriken Kriminalisera PA(S) 

mmm

Andra är mer försiktiga och försäkrar att de inte gör sina bedömningar efter PA(S)-relaterad tankemodell, men följer den mer eller mindre medvetet ändå, genom att tex tolka barns reaktionsmönster utefter de åtta kriterier på utsatthet för PA, som dess upphovsman Richard H. Gardner listat, som alltsomoftast leder fel, eftersom de lika gärna, eller tom ännu hellre, kan utgöra kriterier för utsatthet för våld och / eller sexuella övergrepp och de typiska stressrelaterade reaktionsmönster av trauma som det ger upphov till.

mmm

4 ) En slentrianmässig indelning av psykiskt våld - till skillnad från fysiskt - i en särskild kategori för sig, liksom även hedersrelaterat våld - till skillnad från partnerterrorism - som en väsensskild kategori för sig, skymmer sikten och konserverar status quo

m
Vi ser också, liksom ROKS, att det med ovanstående i åtanke föreligger stor risk att nya lagförslag, som tex det av hovrättsrådet Viveca Lång om den typ av multipel våldsutövning som utgör rekvisit för brottsrubriceringen coercive control och på svenska partnerterrorism, kan få motsatt effekt till den avsedda. Även om det bygger på en adekvat uppdaterad vetenskaplig grund och är i linje med den internationella standard, som numera även föreskrivs av FN och GREVIO och således borde kunna utgöra ett stärkt rättsskydd för de brottsoffer som nu står utan, är det inte tillrådligt att verka för det innan tiden är mogen. 
mmm
Trots att Socialstyrelsen,iaf under senare tid, tycks ha anammat en relevant förståelse av det våld som rubriceras som ”partnerterrorism” och utövas på multipel basis i ett kontinuum över tid, kan vi ge otaliga exempel på att den lyser med sin frånvaro i implementeringen av gängse verkställande organ och rättsvårdande instans. Vi anser därför att det föreligger ett akut behov av att stävja den destruktiva trend, som ostört från övergripande insyn och granskning kunnat pågå under minst 20 års tid och utgår från en stelbent och icke verklighetsbaserad åtskillnad mellan psykiskt och fysiskt våld, så kallat ’vanligt våld’ (situationsbetingat) och partnerterrorism - samt mellan det och hedersvåld
mmm
Förutsättningen för att kunna bifalla förslaget om straffbarhet för psykiskt våld, är således att det först och främst görs rent hus med rådande könskategoriska och övriga särartsrelaterade fördomar, som tex dem om kvinnor som utövare av psykiskt - och män av fysiskt våld, och vissa grupper med invandrarbakgrund som utövare av ett hedersvåld som skulle vara väsensskilt från den form av partnerterrorism som utövas av etniskt svenska män. Och att män är klart överrepresenterade i denna kategori i jämförelser med kvinnor; c:a 90 % kontra 10, enligt statistiska beräkningar på M P Johnssons grund.
mm

5 ) Akut behov av en sakkunnig granskning på övergripande nivå av domstolarnas faktiska "oberoende"

Vi vill även starkt betona att det sedan Kalla Faktas granskning av det stora antalet jurister inom rätts- åklagar-och polisväsende som är medlemmar i Frimurarordern, finns anledning att problematisera domstolarnas oberoende ställning, som bla innebär att det är upp till domarkåren själv att avgöra vilket behov av utbildning-och fortbildningsinsatser som föreligger för deras yrkesutövning som domare i vårdnadsmål.
mmm
I det svar som socialdepartementet 2019 gav på GREVIO:s rekommendation till svenska staten att tillse att domarkåren erhåller en för sin uppgift adekvat utbildning och fortbildning, framgår att det ligger utanför statens befogenhet och att behovet av fortbildning ska anses vara tillgodosett genom den kursverksamhet som Domstolsakademin bedriver av frivillig utbildning för domare, inklusive vilka kurser de erbjuds och deras innehåll. 
mmm
Därtill anges att:
"Utbildningsprogrammet som erbjuds är mycket omfattande och bygger på en inventering av behovet bland domstolar och domare. Det finns en medvetenhet i domstolarna om behovet av särskild kunskap och utbildning om vissa typer av ärenden.”
mmm
På förfrågan till huvudansvarig för fortbildningen i familjerättsliga frågeställningar på Domstolsakademin; hovrättsrådet Christina Brobacke, framgår dock att hon aldrig hört talas om någon sådan inventering, och att hennes uppfattning om vad de PA(S)-relaterade idéerna handlar, om är ytterst vag, samt att den enda kompetens som hon har att åberopa till grund för sin roll som utbildningsledare är hennes långa erfarenhet som domare.
mmmm
Av hennes uppgivna domskäl att döma  i ett fall som tex  det som omtalas i detta reportage och vi känner väl till utgången av, finns dock anledning att ifrågasätta om den kompetensen kan antas vara till fyllest.
 mmm
I åtanke av att det inte gäller någon uppföljningsplikt för domare, kan enkelt konstateras att det heller inte kan existera något kunskapsunderlag till grund för en inventering värd namnet.
mmm
Risken är därmed desto större att de fastnar i de självbekräftande cirkelresonemang varmed de upprätthåller den skenverklighet, som spelar förövare rätt i händerna och ger dem fri tillgång till rättssystemet för att kunna trappa upp och utöka sitt eftervåld även med det juridiska.
mmmm
Detta i ett gigantiskt rättsmaskeneri  som slukar miljarder, som hade kunna användas bättre.
mmm
Bara som ett exempel på den konstruerade skenverklighet som på detta sätt fortsätter att leva sitt eget liv parallellt med den levda erfarenhet som brottsoffren kan vittna om, kan avslutningsvis nämnas ett fall, som fortfarande i dag, hänvisas till som presumerande i vårdnadsmål, där en mamma förlorade vårdnaden om sina barn, pga att hon inte fann annan råd  än att gömma sig med dem på hemlig ort. Efter att barnen som vuxna återförenades med henne, visade det sig att de, under tiden som de tvingats bo hos pappan och fråntagits allt umgänge med mamman, hade blivit utsatta för sexuella övergrepp, så att  att de nu tvingades genomgå omfattande psykoterapeutisk behandling, som mamman fick bekosta. 
mmm
Då det rättsfallet tog sin början redan på mitten av 90-talet, är barnen numera vuxna. Men eftersom de är sköra och i behov av skydd från störande intrång och uppmärksamhet, når sanningen om deras, liksom om så många andras liknande verklighet aldrig fram till dem som haft ansvaret för deras beskydd, men grovt svikit det.
mmm
Tvärtom har de alltsedan dess fortlevt  i villfarelsen att de därmed gjort rätt och gör det uppenbarligen alltjämt, eftersom de så ofta hänvisar till just detta fall som rättesnöre för hur riskbedömningarna ska göras i de sk "komplicerade vårdnadstvister", som blivit det enbart pga att de inte från början utretts och handlagts som brottmål