1 Svartmålningskampanj

Det första kriteriet på utsatthet för sk ”föräldraaliention” är, enligt R. H. Gardner att barnet talar illa om och tar avstånd från en förälder.

En sådan reaktion är samtidigt det normala om barnet har utsatts för övergrepp om barnet har en trygghet någonstans som gör att det törs berätta. Många barn klarar inte av att berätta.

2. Svaga förklaringar till avståndstagandet.

Det andra att barnet har svaga eller absurda förklaringar till sitt avståndstagande.

Det här är ett komplext område och de som arbetar med barn som utsatts för allvarliga övergrepp vet att det händer att de tränger bort minnen av hot, våld och övergrepp och att de då har få eller inga minnen att basera sina känslor av rädsla och obehag på. De kan därför ha svårt att med ord förklara hur de känner det och detta gäller självklart i ännu högre grad om de i enlighet med Gardners teorier dessutom får sina upplevelser ifrågasatta.

3. Avsaknad av ambivalens.

Det tredje att barnet saknar en normal ambivalens i sin relation till respektive förälder och istället har utvecklat en svartvit bild av den ena föräldern som enbart dålig och den andra som enbart god.

Även detta är komplext. Alla barn har inte "även" goda erfarenheter av en förälder som utsätter det t ex för våld. Ett barn som vet att det som händer eller har hänt är fel, för att det får stöd från vuxna i sitt nätverk är självklart mindre benäget att känna kluvenhet inför den förälder som t ex har misshandlat.

4. "Oberoende tänkare"- fenomenet.

Barnet hävdar att det har kommit fram till sitt avståndstagande på egen hand och oberoende av den andra förälderns, dvs den sk ”alienatorns” vilja och påverkan.

Att avfärda barn och deras berättelse, bara för att de säger att det är något de kommit fram till själv faller på sin egen orimlighet. Barn som har kränkts av en förälder har en befogad anledning att ta avstånd om de befinner sig i en situation där detta är möjligt.

5. Reflexmässigt stöd till den ”goda föräldern” i föräldrarnas konflikt.

Att barnet både söker stöd hos och ger stöd till den förälder som inte utsätter barnet för övergrepp är också en självklarhet varför det faller på sin egen orimlighet att använda ett sådant argument till stöd för att bortse från ett barns berättelser.

6. Frånvaro av skuldkänslor för att barnet tar avstånd från den ena föräldern.

Gardner förutsätter att barnet har goda erfarenheter även av den förälder som det tar avstånd ifrån och att det därför också normalt borde känna skuld för det lidande det förorsakar densamma.

Ett barn som vet vad som har hänt och att det är fel har ingen anledning att ta på sig skuld för att det har berättat och känner då inte heller någon skuld för att det väljer bort den kränkande föräldern.

7. Lånade scenarion. 

Det sjunde kriteriet är att barnet använder ord och uttryck som det har lärt sig från den som utsätter det för påverkan eller sk ”föräldraalienation”, dvs den sk ”alienatorn”.

Här är det återigen stor risk för att det blir fel p g a subjektiva bedömningar. Många vuxna har en uppfattning om vad barn har för språk och kunskaper och utgår också från sitt eget språk varför det blir ett stort utrymme bedömningar som inte vilar på saklig grund.

8. Spridning av fientligheten till alienatorns vänner och/eller familj.

Här är det viktigt att komma ihåg att det snarare är regel än undantag att förövarens vänner och släkt misstror och förnekar att övergrepp har förekommit för att istället ifrågasätta det utsatta barnet. Att barnet reagerar på detta misstroende är därför också det helt naturligt och därmed inte heller något stöd för Gardners teori.

________________________________________________