ULV I FÅRAKLÄDER;
SAMVETSLÖS MEDLARE SAMVERKAR MED FÖRÖVARE, ISTÄLLET FÖR ATT SKYDDA DERAS BROTTSOFFER
Vilket skämt! Här sitter en jurist som anlitas just i de allra mest rättslöst handlagda fallen som "medlare" och mässar om hur du som förälder ska uppträda i rätten för att bli trodda, eftersom rätten har en annan uppfattning än ... ja vilka? ...om vad som är sanning och lögn. Men i kommentarsfältet därunder på Facebook radar två - tre mammor upp sig som alla vet att berätta hur godtyckligt Peter Hanthe själv handskas med sanning och lögn i de verkställighetsärenden där han blivit anlitad som deras "medlare".
Vi det tillfälle,som jag dök på denna info om Peter Hanthe, hade jag just fått veta att det högst troligtvis är han som är orsak till att ännu ett barn utsatts för en närmast ofattbart brutal polishandräckning, och det förutom i ytterligare ett, i vilket han först spelat räddande ängel åt ett illa utsatt barn, bara för att litet senare, när det väl kommer till kritan, i rätten vittna för rakt motsatta intresse.
Så här står det på FB-sidan:
Lagerlöfs Advokatbyrå
12 februari 2014, Malmö, Skåne län
"Peter Hanthe är jurist och har lång erfarenhet av att medla i konflikter mellan föräldrar som strider om sina barn. Här talar han om hur du skall få domstolen att lyssna."
Annika A
Till att börja med ska man inte anlita Peter Hanthe. Uppmuntrade barnens pappa att begå brott gentemot familjen. Påverkade mina barn mycket negativt. Skapade en fortsatt värld av hot gentemot barnen o mig.Trasade sönder familjen-hade inte TID att engagera sig pga sina andra åtaganden. Klampade runt i bodelningen där han dessutom saknade insikt. När allt "gick åt skogen" pga honom "försvann" han bara mitt i kaoset. Behövde inte ens ha en känsla utan visste att han LJÖG som vittne i rätten.Sprang bara en psykopats ärenden så nu sitter jag mitt i ett ständigt helvete. Har aldrig träffat en mer inkompetent människa.Men numera lärt mig att pengar kan köpa alla trots fina titlar.
Stefan F
Tror inte ett dyft på dig tyvärr.
Stefan F
Det troliga är att du Umgängessaboterade.Dina barn? Brottmot familjen? Pappan är väl ochså barnens familj?
Annika A
Oj förlåt skulle tänkt på det när han slog mig gul och blå.När han misshandlade barnen.När han levde på min inkomst som betalade av hans lån.När han stal egendom.Har aldrig saboterat för det är barnens rättigheter som gäller.Ska tänka på din kommentar varje dag han utsätter mig för hot-skönt att veta….
Annika A
Det var dessutom jag som drev på rättsligt när barnen ville få träffa sin pappa.
Ranu J
Jag vet att jag kommenterar sent men jag har all anledning att tro dig och jag vet hur vissa välartade psykopater (män) får så många att tro deras lögner. Vi har också trott dem. Gång efter annan men efter många år, hugg och slag, lögner och bakhåll mot oss har vi äntligen förstått. Man vill ju bara skaka om de andra och ropa "vakna! Fattar ni inte?? Ser ni inte?!" Men de ser inte...
Annika A
6 år senare kvar i samma h-vete.Rättslös Chanslös snart barnlös med ekonomin i botten. Vad jag gjorde fel? Älskade.Litade på myndigheter/rättsväsende.Tröttnat på alla efterkloka råd.Hur f-n skulle jag kunna veta hur/vad/vem att fråga.Fick ALDRIG hjälp.Betackar mig för alla borde ha........Nu vet jag! Systemet slår på de svagaste tills de brister.Så skapas ”snygg” statistik
Amanda
Annika A vi har också varit utsatta av denna människa. Förstörde mer än vad han gjorde. Lider med dig Annika! Helt galet att tingsrätten använder denna fruktansvärt oseriösa person.
Gunilla Madegård
Annika A Jag har två liknande historier att berätta om Peter Hsnthes inblandning i verkställighetsärenden i svåra vårdnadsvister med pappor som bedriver postseparationella trakasserier mot sina EX för att dom lämnat. Det är en en sann gåta hur han kan vara tillåten att fortsätta som han gör, men dessvärre bara alltför typiskt för hur det går till på denna vinstinbringande marknad. Barn kan ju inte försvara sig Gubevars, så det stöter inte på några som helst hinder att kapitalisera på deras olycka.
JURISTEN PETER HANTHE OETISKT SVEKFULLA "MEDLING" UTSÄTTER BARN FÖR BRUTAL HÄNSYNSLÖSHET
Denna sida innehåller detaljerade redovisningar av vad jur.kand. Peter Hanthes insatser som "medlare" utgörs av i två olika verkställighetsärenden
1 ) MEDLING I FALLET LINDA, 13 år
mmmm
I a) PETER HANTHES MEDLINGSRAPPORT
mmmm
I b) LÖGN OCH FÖRBANNAD DIKT FRÅN BÖRJAN TILL SLUT
mmmm
I c ) KORT REDOGÖRELSE FÖR LÅNG OCH KRÅNGLIG BAKGRUND
mmmm
I d ) LINDA "RYMMER" FRÅN FÅNGENSKAPEN UPPE I DALARNA
mmm
I e )HÄNDELSEUTVECKLINGEN DEN 14 januari ANGÅENDE VERKSTÄLLIGHETEN DAGEN DÄRPÅ
mmm
I f ) VERKSTÄLLIGHET UTAN NÅGON PLATS OCH VÅRDHAVARE ATT ÖVERLÄMNA BAERNET TILL
Mmmmm
I g ) KAOSARTADE FÖRHÅLLANDEN DAGEN FÖRE VERKSTÄLLIGHETEN, SOM HANTHE SJÄLV DELTOG I OCH ORKESTRERADE
mmmm
I h ) HÄNDELSEUTVECKLINGEN UNDER DAGEN FÖR VERKSTÄLLIGHETSÄRENDET 15 januari 2020
mmmmi j 9
I j ) SLUTET: EN SEGER FÖR LINDA
mmmm
mmmm
II ) MEDLING I FALLET VICTOR 7 år
mmmm
II a) MAMMANS HÄNDELSERAPPORT
mmmm
II b ) MORMODERNS POLISANMÄLAN
mmmm
*
I ) MEDLING I FALLET LINDA 13 år
mmmm
I a) PETER HANTHES MEDLINGSRAPPORT
MEDIATION®
Attunda tingsrätt Box 940
191 29 Sollentuna
Attunda tingsrätt har enligt 21 kap 2 § föräldrabalken förordnat mig, Peter Hanthe, Fjälletvägen 75, 423 71 Säve, som medlare i mål nr Ä XXXXX-19 mellan pappan XX , sökande, och mamman XX, motpart.
Mamman XX och pappan XX har gemensamt döttrarna Sara, född 05xxxx, och Linda, född 06XXXX. Attunda tingsrätt har i dom meddelad den 14 februari 2018 (Attunda tingsrätts mål nr T XXXX-17) förordnat att pappan XX ska ha fortsatt ensam vårdnad om Linda och att Linda inte ska ha något umgänge med mamma XX. Linda befinnre sig sedan en tid tillbaka hos sin mormor. Pappa XX har lämnat in en ansökan om verkställighet av tingsrättens dom. Attunda tingsrätt har enligt ovan förordnat mig som medlare. Efter fullgjort uppdrag vill jag härmed lämna en redogörelse för uppdraget och vad som därvid framkommit.
Jag har träffat båda parterna i individuella möten och har haft upprepade telefonkontakter med dem. Jag har även träffat mormor och pratat enskilt med Linda.
Situationen under mitt uppdrag har periodvis varit kaotiskt. Under helgen 11-12 januari förekom kontakter mellan framförallt Linda och hennes pappa, och under måndagen den 13:e januari pågick en intensiv kommunikation i syfte att hitta en lösning för Lindas överflyttning från mormor. Jag ser inte skäl att redogöra för alla turer i kommunikationen utan nöjer mig med att konstatera att det senaste jag hörde under måndagen var att Linda idag, tisdag, ska skjutsas till ett jourhem i V-tuna.
Jag har tidigare varit förordnad som medlare mellan parterna (Attunda tingsrätts mål nr T XXXX-15). Jag kan inte konstatera annat är att konflikten i huvudsak är densamma idag som då. Mycket enkelt sammanfattat handlar det om huruvida Lindas bild av sin pappa bottnar i en egenupplevd bild och om hennes vilja bottnar i denna egenupplevda bild. Min bedömning är att om detta hade varit ett ”vanligt” verkställighetsärende där det inte funnits alltför mycket historik bakom så hade jag troligen sagt att barnets vilja är entydig och förefaller bygga på egna upplevelser, men när det gäller Linda så är det inte riktigt så enkelt. De upplevelser Linda beskriver som skäl för sin vilja att inte träffa sin pappa står inte i paritet till hennes starka vilja. Jag har därför svårt att säga att Lindas vilja kan utgöra hinder för verkställighet. Mamma och Mormor förefaller inte se någon koppling mellan deras bild av pappan och Lindas bild av pappan, och det är därför svårt att föra en dialog med dem om vad som behöver förändras för att Linda ska kunna bygga upp en egen neutral bild av sin pappa.
Min helhetsbedömning är att det i dagsläget saknas hinder för verkställighet. De skäl som anförs når, enligt min mening, inte upp till den nivå som krävs för att avgörandet inte ska verkställas. Mamma och mormor anför som skäl för att inte lämna över Linda att de inte anser sig kunna tvinga Linda mot hennes vilja. Jag ifrågasätter om Lindas vilja helt bottnar i egenupplevda händelser.
Solna, som ovan,
Peter Hanthe, jur kand
1 b) LÖGN OCH FÖRBANNAD DIKT FRÅN BÖRJAN TILL SLUT!
Här ljuger Peter Hanthe så det visslar om det från första rad till sista och för det ändamålet kommer PA(S)-manualens omvända logik väl till användning! Och ljuga kan han hur mycket han vill, pga att det kaos, som pappan medvetet ser till att skapa i sina döttrars och deras mammas och mormors liv, är så totalt och omfattande, att det tar alldeles för mycket tid och plats att reda ut vad som händer, i det som ser ut att hända och det är det ingen som intresserar sig för ändå. Detta vet Peter Hanthe att han bekvämt kan luta sig emot - lika väl som han vet att Linda har fullgoda skäl att inte vilja ha med sin pappa att göra och att hennes mamma och mormor är två rättskaffens männskor som gjort precis allt för att försöka rädda Linda såväl som hennes syster Sara från den utstuderade terror som pappan utsatt dem för under hela deras uppväxt och tillåts göra fortfarande idag gentemot den äldsta dottern Sara snart 17 år gammal.
Peter Hanthe hade ju nämligen blivit kontaktad av mammans advokat Maarit Ericsson, för att samarbeta med henne och mamman om att försöka rädda Linda ur pappans grepp, så att hon äntligen kunde få lugn och ro och leva ett normalt liv och komma i kapp den skolgång hon missat pga pappans hänsynslösa terror. Då inledningsvis var Peter Hanthe, av allt att döma helt med på noterna att samverka med mamman och mormor om Lindas bästa.
Men sett till hans rapport ovan var det löftet inte vatten värt.
När det gäller det kaos som Peter Hanthe enbart nämner i förbifarten, för att liksom skriva över på andras skuldkonto (gissa vems / vilkas ! ) är han också mycket väl medveten om vem som skapade det, eftersom han själv ingick i och spelade en roll i det som dock är mer eller mindre dunkel och aldrig getts någon förklaring i efterhand. Tydligt är dock att han stått i förbindelse med och tagit kommando av pappan, för att själv ingå i det kaos som mormor och Linda drogs in i och fick anstränga sig över hövan för att trassla sig ur. (Se grönmarkerad text under punkt: I g !)
I c ) KORT REDOGÖRELSE FÖR LÅNG OCH KRÅNGLIG BAKGRUND:
Så här har mamman och döttrarna Sara nu 16,5 år och fortfarande kvar i fångenskapen, och Linda 15, och deras mormor haft det sedan den dag pappan, 2013, slängde ut mamman och barnen ur det gemensamt ägda huset och de hamnade på bar backe och fick flytta hem till mormor utan ett öre eller någon av sina tillhörigheter på fickan, barskrapade på precis allt. Inte en lugn stund, har de haft, med pappan jagandes efter sig i sitt mer eller mindre dagligt utövade eftervåld av ekonomisk, materiell, psykisk, fysisk och rättslig terror.
De föräldrar som mer eller mindre unga och dumma, blivit vilseledda att bilda familj med personlighetsstörda partners, har nog många gånger fått ångra sitt val och ställa sig frågan hur de kunnat vara så blinda att ide inte kunnat se faran i tid. Men vad är då det i jämförelse med de ansvariga professionella i socialtjänst och rättsväsende, som trots att förövaren utan minsta skamkänsla eller tecken på genans inför full ridå, med jämna mellanrum, blottlägger ett beteende som hos en fullfjädrad psykopat, ändå utan en sekunds kritisk eftertanke köper de uppenbart manipulerade verklighetsåtergivningarna. Man hade ju kunnat förvänta att åtminstone rättsvårdande personal vid polis o åklaga-och domstolsväsende skulle ha utbildning / träning nog att genomskåda utstuderat bluffmakeri medelst gängse vedertagen forensisk metod. Men det verkar som sådan yrkesrelaterade kompetens farit all världens sin kos, så snart det kommer just till vårdnads- eller brottmål som handlar om Domestic Violence & Child Abuse
Pappan inkommer med ytterligare ansökningar till rätten, utöver de uppåt tjugotalet tidigare, för att ännu en gång försöka straffbelägga mamman och mormodern, som är han stora hatobjekt
Först och främst; i slutet av oktober 2019 hände det som ingen hade trott vara möjligt, nämligen att pappans begäran att belägga mamman, som redan tvingats bekosta pappans rättsliga trakasserier med minst en miljon, med ett vite om 65000 kr fick Attunda Tingsrätts beviljande (Målnr Ä XXXX-19). Vitet gäller den tid under vårterminen 2019 då mamman inte lyckades tvinga iväg dottern Sara, då 14 år till pappan, efter att han året dessförinnan hade bortfört och kvarhållit hennes yngre syster Linda, då 12 år, till ett familjehem på främmande ort. Sara blev alltsedan dess vettskrämd att själv plötsligt och utan att få ta farväl av och fortsatt kunna hålla kontakt med sin familj, bli bortförd på samma sätt som Linda, vilket resulterade i att nu inte heller hon vågade röra sig fritt utomhus eller gå till skolan. Hon blev därför hemmasittare under större delen av vårterminen 2019, men skötte sina studier till full belåtenhet genom Schoolsoft hemifrån, så att hon utan problem klarade sig upp till nästa klass.
Detta medförde att mamman tvingades ställa in den förhandling om vårdnaden som sedan en längre tid varit planerad att hållas den 4 november 2019 och varmed hon hade närt hoppet om att kunna få vårdnaden tillbaka. Men istället tvingades hon inse att tingsrättens ensidiga ställningstagande för pappans sak inte inte gav mycket hopp
Däremot ansökte hon om en överprövning i hovrätten av tingsrättens vitesföreläggande och tvingades därför lägga ner minst två veckors arbete på att samla ihop allt det material som motbevisar pappans och hans advokats många lögner. Men föga förvånande fick hon avslag på det (ÖÄ XXXXX-19 Aktbilaga 14 2019-11-27)) vilket ännu en gång tydliggör hur det är hon som ska hållas kort genom att vara utsedd till den som ”obstruerar”. Se citat Mats Sjösten i Lytsy sid 299
Bild av Issa; När Linda hade landat hos mormor var hon överlycklig att kunna få baka kakor med henne igen, för det gillar hon och det är mormor bra på. Hos henne har Linda alltid kunnat känna sig trygg, även när pappan ligger och trycker i bakhålll för att röva henne med sig.
I d ) LINDA "RYMMER" FRÅN FÅNGENSKAPEN I ETT FAMILJEHEM I DALARNA
Nu var det strax därpå återigen dags för den yngsta dottern Linda att ta sitt öde i egna händer och ”rymma” som det hetat när hon själv tagit sig rätten till sitt familjeliv. Det har hon haft god träning i sedan åratal tillbaka. Så den 7 november fick mormodern en påringning att det var dags att komma och hämta henne vid tågstationen, där hon landat. Sedan dess tvingades Linda återigen leva sitt liv instängd i en lägenhet utan att kunna gå till skolan i rädsla för pappan, som ständigt ligger på lur i krokarna, med bilen parkerad på gatan utanför, och smyger omkring i trapphuset och ringer på hos mormodern och hennes granne som är Lindas stödperson.
Mamman och mormodern tog genast kontakt med polis och socialtjänst för att underrätta sig om hur deras juridiska skyldigheter såg ut i det uppkomna läget och fick beskedet att avvakta. Det gjordes också försök att förhandla med pappan om bättre villkor för Linda under familjehemsplaceringen i Dalarna, varvid hon framförde förslaget att återvända frivilligt, på villkor att hon fick ha telefonkontakt med mamma och mormor och att åka hem vissa helger. Men det fick som väntat avslag. Pappans krav på underkastelse är orubbligt och totalt och socialtjänsten har vikt ner sig inför det genom att följa hans minsta vink och upphöja hans ord till lag.
Efter att man nu på socialtjänsten äntligen konstaterar att det har begåtts fel och att Linda inte skulle behöva åka tillbaka till det familjehem som förestods av pappans och farmoderns bekantar och där han hållit Lindas telefon bevakad dygnet runt, sades den upp den 17 december. Därefter blev allt hängandes i luften tills socialtjänsten hittat en ny familjehemsplacering som även pappan kunde ge sitt medgivande till, vilket naturligtvis skulle ställa till de sedvanliga problemen, då han satt i system att obstruera gentemot all form av samarbete, som inte enbart kunnat vara till gagn för honom själv.
Under tiden har pappan sin vana trogen hunnit lägga in nya stämningar och anmälningar; en ansökan om kontaktförbud för mamma och mormor, vilken avslogs på direkten av åklagaren, men av pappan då genast överklagades till nästa två högre instanser inom åklagarväsendet - och en med en ny begäran till Attunda tingsrätt om verkställighet, vilken som alltid beviljades, trots att det alltså ännu inte fanns någon plats och vårdnadshavare att verkställa överlämningen till. Datum för verkställighetsärendet var satt till den 15 januari, så nu var det bråttom för socialtjänsten att skaffa fram en familjehemsplaceringen, så att mamman inte ånyo skulle beläggas med vitenn och / eller Linda riskerade att bli utsatt för ännu ett övergrepp i form av en polishämtning.
När det så var dags för verkställighetsärendet att förhandlas i rätten den 15 januari 2020, tycktes pappan och hans ombud plötsligt ha fått kalla fötter, med anledning av att det fortfarande inte från socialtjänstens håll framkommit förslag om var Linda skulle lämnas över. Det är nämligen litet svårt att förstå hur det kommer sig att de dagen innan, den 14 januari, plötsligt meddelar att de avser återkalla det verkställighetsärende som var planerat att förhandlas i rätten dagen därpå.
En annan förklaring kan kanske vara, att pappan haft samma baktanke som så många gånger förr, när han beordrat mamman att överlämna Linda, och när hon väl är på plats underlåter att ta emot henne, för att få anledning att på nytt stämma mamman för ”egenmäktighet" eller ”umgängessabotage”. Troligtvis chansade han även denna gång på att det riggade "umgängesabotaget" skulle funka lika bra som tidigare.
Har man dock klart för sig vad det är för underliggande drivkrafter som styrt pappans beteende ända sedan den dag han kastade ut mamman och döttrarna ur huset och som han inte ens bryr sig om att dölja, blir det kanske mer begripligt.
Som tex när han i rättegångsförhandlingen om vårdnaden i T XXXX-15 av rätten fick frågan vad han hade för planer om han ensam skulle få vårdnaden om döttrarna och han svarade:
-Då ska jag få mamma XX att lyda!
(Vilket då även överhördes av mammans förra advokat Jennifer Wahlberg)
Rätten tycktes dock inte kunna se något anmärkningsvärt i pappans nu blottlagda underliggande motiv att uppnå kontroll över sin expartner, genom att använda barnen som gisslan och vapen mot henne, utan kom tjänstvilligt pappans högsta önskan till mötes att få vårdnaden överskriven på sig själv enkom.
I e ) HÄNDELSEUTVECKLINGEN DEN 14 januari ANGÅENDE VERKSTÄLLIGHETEN AV DOTTERN LINDA, 13
Inför verkställighetsmålet den 15 januari, som Attunda tingsrätt beviljat pappan ( Ä XXXXX-19 Aktbilaga 10 ), uppstod en kaotisk situation då det dagarna dessförinnan ännu inte hade bestämts var Linda skulle placeras. Men så under måndagen den 13 januari hade Lindas socialsekreterare Sara K. gett henne klartecken att pappan hade gett sitt medgivande till att Linda skulle placeras i det familjehem på hemorten som Linda hade tackat ja till, nog skulle kunna ta emot henne.
Anders och Lotta är de familjehemsföräldrar som pappan under ett och ett halvt års tid hållit Linda fängslad hos under ständig elektronisk övervakning av hennes telefon, för att hindra henne från att sätta sig i kontakt med sin familj, vilket strider starkt och utgör allvarliga brott mot medborgarnas fri- och rättigheter eller mänskliga rättigheter enligt artikel 8 och 13 i EKMR.
Under hela denna tid har det heller inte funnits ngn vårdplan och / eller uppföljning av Lindas mående och / eller om hennes relation till hennes pappa och hennes rymningsbenägenhet från umgänge / boende med honom åtgärdats / förbättrats.
När så längtan efter hennes familj blev för stark, tog hon sig den 7 nov 2019 återigen tillbaka till den på eget bevåg. (Detta som alltså kriminaliseras som ”rymning”). Eftersom mamman arbetar dagtid har hon då oftast vistats hos sin pensionerade mormor, som direkt vid Lindas hemkomst tog kontakt med polis och socialtjänst för att höra sig för om vilka åtgärder som det låg på mammans lagliga skyldighet att vidta.
Först och främst försökte de genom pappan då förhandla om att Linda skulle få bättre möjligheter att hålla kontakt med sin familj under vistelsen i familjehemmet i Dalarna. Men det var som vanligt ingen framkomlig väg.
Beskedet de strax därpå fick, var att socialtjänsten skulle göra en ny utredning och försöka hitta en lösning, som kunde motsvara Lindas grundläggande mänskliga rättigheter och behov, då de (väl högst troligtvis?) insett att de i sina tidigare beslut och rekommendationer till tingsrätten begått allvarliga fel.
I f ) VERKSTÄLLIGHET UTAN NÅGON PLATS OCH VÅRDNADSHAVARE ATT VERKSTÄLLA TILL
Därefter, den 18 december 2019, sades familjehemsplaceringen hos Lotta och Anders i Dalarna upp, varefter det inte fanns någon plats eller person att överlämna Linda till, som ju pappan inte kunnat ha boende hos sig, eftersom han inte har tid att övervaka henne dygnet runt och hon ”rymmer” hem till sin familj så snart hon får tillfälle när hon tvingas bo hos honom och har gjort så sedan den dag pappan och mamman under rättens försorg fått boende, vårdnad och umgänge reglerat efter skilsmässan 2013.
Istället tvingades nu mamman, Linda och mormor avvakta tills socialtjänsten tagit ett nytt beslut om var Linda skulle placeras.
Trots detta fortsatte pappan, sin vana trogen, att tvinga sig på Linda och dels genom sitt ombud Mikaela Hahne yrka på en ny verkställighet, som tingsrätten trots rådande förhållanden att det inte fanns någonstans att lämna flickan, gett sitt medgivande till att hålla förhandling om i Attunda Tingsrätt den 15 januari, och dels om ett kontaktförbud för mamma och mormor gällande deras egna döttrar / barnbarn Sara, som i hela sitt liv haft sin enda trygghet hos dem.
Ansökan om kontaktförbud förde pappan, trots att den avslagits av åklagare i första instans, vidare till Högsta Åklagarkammaren, vilket resulterade i att det beslutades om förhandling även om det. Mamman hade dock för en gångs skull tur i detta avseende, genom att få tag på en brottmålsadvokat som ställde sig på rättvisans sida och tog hem spelet som pappan hade dragit i gång med en klackspark.
Trots att chanserna för pappan att vinna detta ärende var noll, överöste han mammans nya advokat med den papperstrave med tusentals sidor dokument, som de sju år av rättsprocessande genererat som han drivit enkom för att få kontroll över mamman - plus en USB-sticka fulladdad med ”bevis” på mammans och mormoderns omsorger om sina barn och barnbarn. Att det varit den enda underliggande avsikten med pappans ständigt återkommande stämningar och yrkanden tycktes denne unge brottmålsadvokat förstå direkt, som alla de ansvariga missat så länge det handlat om en vårdnadstvist..
Likväl har pappan ånyo yrkat på att få ta upp ännu ett ärende om kontaktförbud som var planerat att hållas i mars 2021, men blivit framflyttat till hösten pga corona-krisen.
Mamma och mormor har aldrig begått något annat "brott" än att försöka skydda Sara och Linda mot pappans hotfullt tvingande och kontrollerande beteende, inte minst genom att hela deras liv ha hotat med att isolera dem från varandra på varsitt barnhem om de inte lyder hans minsta vink. Ett hot som han också sedermera med socialtjänstens och tingsrättens hjälp ,lyckats sätta i verket. Istället för att låta barnen leva sitt liv i sin invanda hemmiljö och skola med sin fullt ut normalt fungerande mamma och mormor har han sett till att skattebetalarnafåra betala för deras isolerade fångenskap i varsitt familjehem, för sammanlagt c:a 1 miljon årligen.
Och för det ändamålet har han inte bara fått medlaren Peter Hanthe att dansa efter hans pipa utan även de lika samvetslösa PA(S)-lobbyisterna Hans Rudolphis Dellenäng och Gösta Emtestam, som tillsammans med pappan gillrat fällor åt flickorna, för att kunna röva med sig dem till sina kompisar uppe i Dalarna.
I g ) KAOSARTADE FÖRHÅLLANDEN DAGEN FÖRE VERKSTÄLLIGHETEN, SOM HANTHE SJÄLV DELTOG I OCH ORKESTRERADE
Den rådiga mormoderns rapportering om den kaotiska situation som sedan utlöstes under tisdagen den 14 januari, dvs dagen före verkställighetsärendet den 15 januari skulle gå av stapeln och som kan ge en god inblick i hur livet för mamman och mormodern kommit att gestalta sig under de 7 år som gått efter det att pappan kastade ut mamman och döttrarna - lyder som följer:
Citat mormoderns Kerstin Carrwiks rapportering:
Socialförvaltningen meddelade mig på morgonen att nu var det klart med Lindas familjehemsplacering i XXXX. Kvinnan heter Alice och bor i XXXX. Linda skulle hämtas klockan 13.00 i min bostad. Linda var med på detta och där planerades hennes vistelse vara, så länge socialförvaltningens utredning pågick.
Klockan 12.20 ringde Sara K. på Socialförvaltningen och talade om att allt var avblåst eftersom pappsn hade ångrat sig och inte längre gav sitt medgivande till placeringen.
Då blev allting återigen hängandes i luften och ingen visste något om hur fortsättningen skulle bli.
Så vid 14-tiden bestämde sig Linda för att åka hem till pappan och vi meddelade detta till mammans ombud Maarit Ericsson som tog kontakt med pappans ombud Mikaela Hahne och som i sin tur lät meddela att det inte lät sig göras, eftersom pappan inte var hemma då. Ingen lät heller meddela någon annan tid för när han hade tänkt komma hem.
En liten stund senare ringde Maarit Ericsson och lät meddela att nu hade hon fått nya direktiv att Linda skulle köras till Ekolsunds värdshus som ligger ca 40-50 minuter med bil härifrån xxxx och på halva vägen mot xxxx utanför Falun, där Linda hade sin tidigare familjehemsplacering hos Lotta och Anders, för att medlaren Peter Hanthe därefter skulle köra henne vidare dit - alltså till familjehemsplaceringen hos Lotta och Anders i Dalarna..
Men även detta besked kom snart att ändras, för att strax därpå kl 15.20 genom pappans ombud Mikaela Hahne meddelas att hon:
”Nyss pratat med pappan som ska ta kontakt med Anders och Lotta och be dem meddela honom när Stina är på plats.
Jag har även per telefon meddelat tingsrätten att målet kan komma att återkallas senare ikväll. Tingsrättens växel öppnar 8 imorgon så är Stina tillbaka och jag har återkallat så kommer jag även att ringa tingsrätten imorgon vid 8 och bekräfta att tingsrätten tagit del av återkallelsen.”
Eftersom Sara K. meddelat att den familjehemsplaceringen hade blivit uppsagd den 18 december och sagt åt mig att inte köra dit, ifrågasatte jag detta. Men Maarit Ericsson bedömde att det skulle göras, så då gjorde jag det. Skickade dock först ett SMS till pappan för att meddela vad Sara K. hade sagt och fick då till svar, att det var han som var vårdnadshavare och det var bara att köra.
Klockan 19. 35 var vi framme. Linda hade lovat att stanna kvar där efter att vi hade kommit fram. Men först ville hon bara att någon av Lotta eller Anders skulle komma ut till bilen och prata med henne en liten stund.
Jag och min väninna Birgitta, som följde med oss på resan, ringde på och Anders öppnade dörren och jag talade om att vi kom med Linda. Han sa att det var snällt och jag talade om att hon väntade i bilen på att få prata med dem. Anders sa att han hade inget att prata med henne om. Då kom Lotta och skrek att vem hade sagt åt oss att komma dit
Jag talade om att vi åkte på order av pappan och hans advokat. Lotta skrek att jag ljög. Jag erbjöd mig att visa meddelandet på min telefon, men hon ville inte se det. Därefter kom en förskräcklig drapa helt utom kontroll. Jag ljög, förstörde, var farlig, otäck och elak. När hon inte hade fler skällsord slog dörren igen och låstes.
Så det vara bara för Birgitta, Linda och mig att sätta oss i bilen och åka de 24 milen tillbaka till Stockholm.
Nu visste jag inte hur vi skulle göra, för att det skulle bli så bra som möjligt för Linda, så att hon slipper verkställighet med polishandräckning. Det måste kunna gå att lösa på ett bättre sätt.
Jag kom på att det fanns två sätt
1. Att lämna Linda hos pappan sena kvällen, men det vågade hon inte.
2. Att ta kontakt med Socialförvaltningen för att be om hjälp klockan 8.00 när de öppnade på onsdag morgon. Det tyckte Linda var en bra idé och hon lovade att komma med och hoppades att Alice´s hem fanns kvar.
På kvällen när vi kom hem, skickade jag därför ett mail till Sara K. och förklarade vad som hänt och talade om att vi tänkte komma till kontoret på morgonen för att göra situationen så enkel som möjligt för Linda.
I h ) HÄNDELSEUTVECKLINGEN PÅ DAGEN FÖR VERKSTÄLLIGHETSÄRENDET15 januari 2020
Klockan 8.00 på morgonen var vi på kontoret och tog kontakt med Sara K, som först blev lite orolig, men sen till en ofantligt stor hjälp.
Klockan 8.20 lämnade jag över Linda till Sara K., och tog sen kontakt med Pia, Stinas stödperson, som kom till kontoret.
Sara K. talade om att pappan inte skulle komma och hämta henne och mamman fick inte, då det var ett akut LVU och jourplacering. Alice skulle komma inom en timme och hämta Linda och Pia. Alice satt och pratade en stund med Sara K., Linda och Pia och sedan åkte de hem till Alice och Pia fick följa med dit.
Senare åkte mamman och jag till Lindas nya hem med hennes packning som låg i min bil, vi satt och pratade en stund och fick veta att Alice inte hade något emot att Linda hade kontakt med oss, men nu var det skolan som var första prioritet, det såg Linda framemot att träffa sina gamla kamrater.
Den juridiska överlämningen gjordes klockan 8.35 och jag åkte 8.45 för att köra till tingsrätten till klockan 10.00.
Målet lades ner efter en lång diskussion med motparten.
Senare fick jag höra att Linda mådde bra och att hon hade funnits sig tillrätta och fått bra kontakt med övriga i huset speciellt då Alice.
I j ) SLUTET: EN SEGER FÖR LINDA
... och den har hon mycket sin rådiga mormor att tacka för! Och när nu Lindas åsikt och vilja äntligen bemötts med respekt, har hon funnit sig väl till rätta i det nya familjehemmet och följer de regler som gäller där. Hon tillåtas stå i kontakt med mamma och mormor i stort sett när och hur mycket hon vill, så vitt hon passar tiderna i övrigt. Hon har dessutom fått återgå till sin gamla skolklass / skola vilket gjorde henne mycket glad. Så enkelt var de alltså att få ordning på Linda att sluta rymma.
Läs mer om Lindas historia och upplevelse av en annan medlares svek, Mats Rudolphis Delleneäng och hennes "BREV TILL SVERIGE" här
Familjen sätter nu sitt hopp till att socialtjänsten som med en ny bättre socialsekreterare än den förra, som var väldigt ung och omogen, inlett en ny utredning, kommer att lösa det till båda döttrarna Linda och Saras bästa, så att även Sara som ännu vare sig mamma eller mormor kunnat komma i kontakt med sen hon bortfördes av polis, får komma hem igen.
Läs mer om Saras historia och upplevelse av ytterligare en medlares svek: Gösta Emtestam och hennes mail till socialförvaltningen här »
ÄNNU FLER HUTLÖSA VITESFÖRELÄGGANDEN FÖR MAMMAN, NU ÄVEN FÖR EN VERKSTÄLLIGHET SOM ALDRIG ENS BLEV AV
Men hur det kan vara förenligt med lag och rätt att som Attunda tingsrätt kräva att mamman, som redan tvingats betala hela sitt livskapital på runt en miljon och därutöver 65 000 kr i oktober för att få sin dotter bortförd och psykiskt misshandlad av samhället, nu också ska betala pappans advokatskostnader om 40 000 kr för en rättegång som ställts in och aldrig haft ngn relevans öht sett till omständigheterna, framstår inte som fattbart.
MIKAELA HAHNE - LIKA OÄRLIG SOM PETER HANTHE
Inte minst sett till det faktum att pappans ombud Mikaela Hahne inte drar sig för att ställa upp på pappans reflexmässiga skuldöverföringar på mammans konto det han själv gjort sig skyldig till, tom när hans lögner motsägs av sådana entydiga fakta som ligger till grund för målen och finns väl belagd i handlingarna och det inte finns ett enda sant ord om mamma och mormor i hennes yrkanden till rätten:
Citat Mikaela Hahne i yrkande om verkställighet i Ä XXXXX -19 Aktbilag 10:
”Under den tid som Libnda har bott i familjehemmet så har det hela tiden varit pappans avsikt att Linda successivt ska kunna återuppta kontakten med sin mamma, men pga av det som parallellt utspelat sig runt storasyster Sara så har denna kontakt omöjliggjorts genom mammans eget agerande runt storasyster Sara. Under bl.a. ett verkställighetsärende hösten konstaterade en medlare tillsatt av Tingsrätten att storasyster Sara var mer eller mindre att betrakta som `gisslantagen´”
Att jämföra med det som anfördes i nämnda medlares (Nina Stenboms) medlingsrapport Målnummer XXXX -10 Akt bilaga 35
”Såväl mamman som papopan betonar vid upprepade tillfällen hur frågan om Sara inte kan separeras från den om lillasyster Linda. Samtidigt rör det aktuella målet enbart Sara då Linda för närvarande är placerad i familjehem. Detta har utgjort en utmaning i medlingen.
Tyvärr uppfattar undertecknad att Sara just nu är "gisslantagen" då hon genom sitt agerande kan möjliggöra kontakt mellan mamma och Linda då pappa säger att ingen kontakt är möjlig mellan mamma och Linda innan Sara kommit för att bo hos honom och domen följs.
Pappa har också vid upprepade tillfällen såväl till Sara och mamman som till medlaren uttalat att om Sara inte kommer och bor hos honom nu så tvingas han fatta beslut om att han och Sara ska flytta långt, långt bort från V-tuna. Detta uppfattar Sara som ett hot och mycket skrämmande."
Så här har vi ytterligare en "medlare" som godkänner Domestic Violence av typ Intimate Terrorist Violence by Coercive Control som "normalt" och som våldsbrottsoffren inte har annat val än att foga sig i och försöka "samarbeta" med.
Bild av Issa: Pojken som försvann
II ) MEDLING I FALLET VICTOR 7 år
mmmm
II a) MAMMANS HÄNDELSERAPPORT
mmmm
Lördagen den 23/1-21
Victors mamma berättar:
Jag får ett samtal ifrån BUP någon gång efter lunch (vi är hos mormor och morfar med kusiner, morbror och hans sambo för att göra något slags avsked). Någon har ringt dem för att hen är orolig för Victor och den frivilliga överlämning som enligt pappans beviljade verkställighet ska göras 10.00 den 25/1. Det är Jenny och Kajsa på BUP som ringer. De vill veta hur Victor mår. Jag berättar att han är deprimerad och pratar om att ta livet av sig, då han inte kan tänka sig att träffa sin pappa.
Jenny har träffat Victor en gång vid det tidigare tillfälle, när han var han hysterisk inför flytten till HVB hemmet, där han ensam skulle vistas en vecka, innan pappan kom dit.
De berättar att de kommer att göra en socialanmälan på Victors mående utifrån en flytt.
Senare under eftermiddagen ringer de tillbaka och berättar att de pratat med socialjouren och att de kommer att ringa mig. Jenny och Kajsa vill att jag återkopplar till dem under kvällen.
Ingen ringer dock från socialjouren vilket jag meddelar Linda på BUP.
Söndagen den 24/1-21
Vi äter frukost med mormor och morfar för att sedan köras hem till X-ort. Victor är mycket nedstämd och svarar knappt på tilltal. Påtalar detta för Jenny på BUP.
Vi kommer hem och jag tar fram Victors resväska. Han står bredvid mig och jag försöker få en uppfattning om vad han skulle vilja ha med sig. Han vill inte ha med sig något, för han tänker inte åka.
Jag börjar packa ändå. Då hoppar Victor i sina stövlar och skriker att han tänker ta livet av sig för pappa kommer ändå att döda honom. Victor springer ut och tar fart mot parkeringen. Jag springer efter honom och ropar på mina föräldrar. Det står några grannar vid soptunnorna och jag skriker på hjälp till dem. Victor kastar sig på mage ute på parkeringen och skriker hysteriskt. Han upprepar hela tiden att han vill dö och att pappa kommer att slå ihjäl honom. Jag lyckas få upp honom och han sliter sig och kastar sig ned igen längre bort. Jag ropar på hjälp och flera grannar kommer. En granne hjälper mig att hålla Victor då jag inte orkar. Någon ringer ambulans, och någon socialjouren.
Flera försöker tala lugnande med Victor men han fortsätter att upprepa samma sak och försöker hela tiden ta sig loss.
Ambulansen kommer, en av killarna pratar med dem på plats och den andra med oss. Under tiden ringer BUP upp mig och vill att vi kommer in.
Vi körs till BUP. Ambulanskillarna vill att socialtjänst och polis ska komma ut och se hur illa det är.
BUP ringer from innan lunch till kl ca 21.00 flera samtal till socialtjänsten och till sin läkare. Socialtjänsten vill inte komma ut. BUP försöker också avstyra överlämningen som ska ske dagen därpå, men socialtjänsten vill inte gå med på det.
Ca 21.00 bestäms det att vi ska köras till BUP i Y-ort, där de på morgonen kan göra en bedömning.
Vi plockas av sladdar och allt annat som man kan skada sig med. Varje kvart kontrolleras vi hela natten.
När vi väcks på morgonen har jag fått uppfattningen att Victor ska få träffa en läkare.
Men vi är då redan utskrivna av socialtjänsten och ska sättas i en taxi till socialkontoret.
Jag har samtal med mitt ombud som tycker att jag ska sätta Victors mående i första rummet.
Ringer vid niotiden till Peter Hanthe som jag skickat ett sms föregående kväll. Jag berättar hur läget är och att vi fortfarande är kvar i Y-ort på BUP. Han frågar om jag tror att Victor är i skick för överlämning. Jag svarar att jag inte tror det men att jag är villig att försöka. Men sen kommer vi tillsammans fram till att det inte kommer att gå, och att jag och Victor kommer att åka hem.
Personalen på BUP i Y-ort meddelar detta till socialtjänsten och att det inte kan ske någon överlämning.
10.15 sätter vi oss i en taxi med destination socialtjänsten X-ort i tron att vi kan bli hämtade utanför och åka hem för att vila.
Victor pratar knappt och är svårt medtagen. Han skulle aldrig ha skrivits ut!
Strax efter hämtningen fick jag ett telefonsamtal från Peter Hanthe om att Victors pappa hade ringt honom och sagt att Victor hade hämtats med polis. Peter sa att han då hade frågat pappan om Victor hade fått med sig sin snutte och att pappan hade svarat nej.
Peter Hanthe hävdade dessutom att han skulle ha gett mig löftet att Victor skulle få med sig den och jag svarade att han kunde komma och hämta den utanför socialkontoret.
Jag har dock inget minne av att vi hade pratat om något annat än att Victor skulle få med sig en resväska med litet kläder och andra personliga tillhörigheter.
När vi stod där utanför socialkontoret i X-ort hade det samlats ett tiotal människor som åsett den brutala polishämtningen och chockade hade försökt komma i kontakt med personalen inne på socialkontoret utan att lyckas.
Då ser min bror, som har ett stort intresse för bilar, Peter Hanthe köra förbi oss två gånger i en stor svart mercedes.
Därefter kommer Peter Hanthe släntrandes nerför gatan och fram till oss i gruppen för att be mig om "snutten" som jag hade i en påse tillsammans med Victors gossedjur.
Då ställer min bror, som blivit misstänksam frågan vad han är ute i för ärende och hur hans roll i det hela har sett ut.
Peter spelar förvånad och fullständigt ovetande och säger sig inte ha en aning om nånting. Han hade lämnat ifrån sig ärendet på morgonen och har enbart kommit hit för att göra mig en tjänst.
En annan man i gruppen, som slutit upp bredvid mig och min bror, ställer sig också ifrågasättande till Hanthes förehavanden, vilket gör honom förbannad. För då rycker han påsen ur min hand och försvinner sen utan ett ord.
Mamma hade flera samtal med socialchefen och socialnämndens ordförande under kvällen och på morgonen innan polishämtning. De påstod då att det var Peter Hanthe som nu hade tagit över ledningen av allt.
II b ) MORMODERNS POLISANMÄLAN
Överprövning ärende XXXX-XXXX-21 senare AM-XXXXX-21
Jag anser att polisen använde grovt övervåld när de gjorde en polishämtning av mitt barnbarn Victor måndagen 25/1-21 ca 11.30 på förmiddagen.
Mitt barnbarn hade på morgonen blivit utskriven från BUP, då han söndagen den 24/1-21 på förmiddagen försökt att ta sitt liv genom att upprepade gånger slängt sig på parkeringen framför bilarna på XXXXX, för att han inte kunde tänka sig något värre än att behöva förenas med sin pappa. BUP försöker hela kvällen avstyra överlämningen av Victor då hans psykiska mående är så dåligt.
Polisen ska ha varit informerade om hans dåliga psykiska mående.
Han hade sedan innan en skadad vänster axel i muskel och sena sedan ett tidigare överflyttningsförsök. Detta ska polisen varit medveten om, ändå var det två stora poliser som drog och slet i var sin arm.
Alltså har barnet i det här fallet Victor XXXX upprepade gånger motsatt sig verkställighet, då han vid förra överflyttningsförsöket svalt sig i nio dygn och hamnade på sjukhus. Kan också tilläggas att hans mognad och ålder jämförs med en tio, elvaåring av barnpsykologer och lärare.
På domstol.se så står det att en polishämtning ska ske så skonsamt som möjligt för barnet. Här var det tre vuxna karlar som slet och drog i honom. Det finns inget som är skonsamt i det. De visste dessutom att han hade en skadad axel, och att han var suicid i samband med hämtning.
Jag anser också att man inte har tagit hänsyn till artikel 19 i barnkonventionen, och artikel 12.
Jag anser också att föräldrabalken kap. 21 paragraf 9 inte har tillämpats samt paragraf 11.
FV 16 paragraf, har inte tagits hänsyn till. En polishämtning ska varken väcka uppmärksamhet eller ske med våld, mot barnets vilja. Ingen av poliserna försökte varken prata med Victor eller med min dotter. Utan tog till våld direkt. Han har en PTSD sedan innan och klarar inte höga röster och hastiga rörelser.
Här var det dessutom tre bilar med blåljus och minst 6 poliser på öppen gata i lunchrusningen. Drar inte det uppmärksamhet till sig?
Enligt barnkonventionen ska inte ett barn uppleva våld, här både upplevdes våldet och utsattes barnet för våldet.
Polislagen paragraf 10 har heller inte tagits hänsyn till då detta var ett barn.
Måndag den 25/1 kör en taxi in på en parkeringsficka precis efter butiken XXXX på XXXXgatan i X-ort. Victor stiger ur taxin med sin mamma, i god tro att de ska bli hämtade av mormor och morfar och åka hem för att vila. En hämtning i dagsläget kan inte ske då Victor är så svårt suicid och deprimerad, det var XXXX hans mamma och medlaren överens om. Även socialtjänsten var insatt i Victors mående.
Ändå möts de av två civila bilar och en vanlig polisbil, 6 poliser. De hinner knappt ur taxin innan två civilklädda poliser, en man och kvinna ställer sig emellan trottoar och taxin.Victor är rädd och börjar gråta, klamrar sig fast vid sin mamma.
- Var har ni varit?
Skriker de i ansiktet på Victors mamma. Hon är så rädd att hon inte får fram ett ljud.
- Vi ska omhänderta Victor och föra honom till sin pappa!
Victor börjar skrika i panik:
– Jag vill inte, jag vill inte! Nej nej nej!
Victors mamma försöker lugnt förklara var de har varit och vilket skick Victor är i.
- Det vet vi redan!!!
Skriker polisen i hennes ansikte. De kopplar ett polisgrepp på henne (155 cm lång), minst två poliser står bakom henne. Två poliser sliter och drar i Victor, en i varje arm. Bänder i hans fingrar och rycker honom hård hänt under armarna.
- Ska du samarbeta eller! Släpp, släpp!
Skriker poliserna som håller i Victor.
- Jag håller inte i honom, säger mamman. Akta hans skadade axel!
- Hjälp, hjälp mig! Jag vill inte! Mamma, mamma!
Paniken och förtvivlan, rädsla lyser i Victors ansikte.
Samtidigt rusar två uniformerade poliser ut på trottoaren. Flera människor på trottoaren har stannat och tittar förskräckt på det som händer, bla vittnet Pia som chockas svårt.
Victors morbror och morfar kommer springande på trottoaren, de vill gärna säga Hej då! Men de stoppas med batong och pepparspray. Morfar blir slagen på låret av den ene uniformerade polisen. Jag, mormor kommer strax bakom. Varför detta våld mot alla? Ingen försökte göra något för att förhindra, ingen gav sig på poliserna på något sätt.
Victor skriker förtvivlat när hans fingrar bänds loss från hans mammas hand som de bänder nedåt och bakåt. En polis bär honom i varje arm och en tredje tar tag i benen. De släpar iväg honom till civilbilen som står mitt i gatan, han försöker slingra sig loss, de slänger in honom. Han trycker sina händer mot rutan och ropar på sin mamma och på hjälp. Sparkar mot dörren med all kraft och sliter förtvivlat i handtaget. Tårar rinner från hans panikslagna, förtvivlade, rädda ansikte.
Samtidigt ropar hans mamma förtvivlat på honom, medans hon hålls fast. Polisen skriker åt henne att hålla käften, hon drar för mycket uppmärksamhet till sig skriker de. De försöker knuffa henne in i den andra civilbilen. Då hon ber att få gå till sina föräldrar. Efter att igen blivit tillsagd att hålla käften, släpper de henne. Hon faller gråtande ihop mot en granne (Maria) som finns på plats. Hennes hand är skadad och bultar.
Civilbilen med Victor i gör en u-sväng och kör förbi. Vilket gör att Victor såg sin mamma två gånger från bilen, hållas fast och hotas av polisen.
Han ser också sin morfar slås med batongen, och sin morbror hotas av polisen. (den här pojken är mycket uppmärksam på allt, och tar in alla intryck)
Han utsätts också för både psykiskt och fysiskt våld när han skiljs från sin mamma.
Han upplever våld i allra högsta grad. Han är inte kriminell han är en åtta årig pojke som enda brott är att han inte vill vara med en pappa som, slår, hotar och förgriper sig på honom. Det har han visat och talat om i flera år. Han har i två polisförhör berättat det för polisen. Men nu är hans förtroende för polisen förstört, hans värsta mardröm är nu sann, och en av förövarna är ni polisen.
Vi anser att ni behöver göra en överprövning i detta ärende bla för de fysiska och psykiska skador detta gett. Ni har heller inte inhämtat några journaler från XXXX Vårdcentral och arbetsterapeut XXXXgatan.
Jag antar att polisen bar kroppskamera så ni bör också titta igenom de filmerna.
Detta har lett till en skadad vänster hand och svåra flashbacks. På en kvinna som redan har en PTSD.
Hur Victors axel som enligt ortopeden i X-ort absolut inte fick dras eller slitas i under lek, blev nu dragen och sliten i av två stora poliser. Han är också svårt traumatiserad efter denna händelse som inte var för hans bästa. Han har också en svår PTSD sedan innan.
Victors bonusmorfar fick ett slag med batong på låret som blev mycket svullet och en stor lårkaka. Har haft mycket svårt att gå efter. Han är 71 år och tunt byggd. Har efter händelsen mått mycket psykiskt dåligt och bryter ofta ihop i gråt, och har stora svårigheter att sova.
Vittnen:
Taxi chauffören (västtrafik handikappbuss) beställning från XXXX sjukhus 25/1 kl ca 10.15 (sjuktransport)
Morfar tel nummer
Morbror tel.nummer
Vittne på gatan Pia ( mått väldigt dåligt efter händelsen )
Vittne på gatan Eva
Vittne på gatan Maria
Vittne på gatan Elisabeth
Vittne på gatan Börje
Vittne på gatan Jennie