1 Comment on “MITT ARBETE SOM STÖDPERSON OCH UTREDARE / GRANSKARE ÅT RÄTTSLÖSA FÖRÄLDRAR OCH BARN”
I mitt arbete att på idéell obetald basis verka som stödperson och utredare / granskare åt rättslösa kvinnor / föräldrar och barn har jag under snart tre års tid alltmer blivit involverad i rättsfall som i hög grad bedöms utefter samma premisser som dem som kom till uttryck i den skandaldom i Solna, som väckte sån oerhörd uppståndelse i landet pga de muslimska nämndemännens kvinnosyn. Dels ansåg de att målsäganden, en kvinna som anmält sin fd man för misshandel, borde ha avstått för att istället låta familjerna göra upp i godo, dels hävdade de att mannen var mer trovärdig än hon pga att han kom från en ”bättre familj” och dels att kvinnan kunde misstänkas ha anmält mannen falskt enbart för att komma åt hans lägenhet. Detta till trots att hon då redan hade skaffat en egen.
Det är slående hur höga tankar vi svenskar har om hur det ser ut med vår egen kvinnosyn och jämställdhet i jämförelse. Nog har Sverige under lång tid varit ett föregångsland i det avseendet. Men hur det ser ut inom rättsväsendet med den saken är en fråga som blivit alltmer brännhet ju mer jag kommit att dras in i de många vårdnadstvister vari kvinnor / mammor drabbas av en rättslöshet så total att den tom vida överskrider det kvinnan i Solna-fallet blev utsatt för. Hon fick ju nämligen, precis som Leif GW förutsåg, upprättelse i Hovrätten. Men de kvinnor / mammor vars ärenden jag åtagit mig att granska kommer aldrig till ett slut, utan kan pågå i åratal under tiden som både de och deras barns psykiska hälsa och ekonomi dräneras i grunden, på ett sätt som inte kan definieras som något annat än ren och skär psykisk tortyr.
I mitt arbete att på idéell obetald basis verka som stödperson och utredare / granskare åt rättslösa kvinnor / föräldrar och barn har jag under snart tre års tid alltmer blivit involverad i rättsfall som i hög grad bedöms utefter samma premisser som dem som kom till uttryck i den skandaldom i Solna, som väckte sån oerhörd uppståndelse i landet pga de muslimska nämndemännens kvinnosyn. Dels ansåg de att målsäganden, en kvinna som anmält sin fd man för misshandel, borde ha avstått för att istället låta familjerna göra upp i godo, dels hävdade de att mannen var mer trovärdig än hon pga att han kom från en ”bättre familj” och dels att kvinnan kunde misstänkas ha anmält mannen falskt enbart för att komma åt hans lägenhet. Detta till trots att hon då redan hade skaffat en egen.
Det är slående hur höga tankar vi svenskar har om hur det ser ut med vår egen kvinnosyn och jämställdhet i jämförelse. Nog har Sverige under lång tid varit ett föregångsland i det avseendet. Men hur det ser ut inom rättsväsendet med den saken är en fråga som blivit alltmer brännhet ju mer jag kommit att dras in i de många vårdnadstvister vari kvinnor / mammor drabbas av en rättslöshet så total att den tom vida överskrider det kvinnan i Solna-fallet blev utsatt för. Hon fick ju nämligen, precis som Leif GW förutsåg, upprättelse i Hovrätten. Men de kvinnor / mammor vars ärenden jag åtagit mig att granska kommer aldrig till ett slut, utan kan pågå i åratal under tiden som både de och deras barns psykiska hälsa och ekonomi dräneras i grunden, på ett sätt som inte kan definieras som något annat än ren och skär psykisk tortyr.