RÄDDA MÄN ELLER BARN?

SVT:s Mediedrev 2005 mot kvinnorörelsens kamp mot mäns våld mot kvinnor

SVT:s Mediedrev 2020 mot barnrättskämpars kamp mot pappors våld och / eller sexuella övergrepp mot barn

År 2004 sände P1 morgon och EKOT en hel serie reportage av Bo-Göran Bodin, Nuri Kino och Margita Boström om hur illa det ser ut med handläggningen av brott i form av våld och / eller sexuella övergrepp mot barn i nära relation, och hur få fall som leder till ett nöjaktigt resultat osv - dvs precis det läge som råder även nu 16 år senare.

Bla gjordes då även en intervju med Monica Dahlström-Lannes där hon framhålls som en av de främsta experterna på området i vilken hon som alltid förtjänstfullt redogör för hur det bör vara enligt den framgångsrika Eskilstunamodell som hon varit initiativtagare till, med snabba ingripanden, väl åtskilda roller men en god samverkan mellan polis - o åklagare, socialtjänst, BUP och kriminalvård, skola förskola osv, till skillnad från hur det för det mesta ser ut i övrigt i landet.

P1 Morgon Monica Dahlström-Lannes om sexuella övergrepp »

Så högst märkligt att Bo-Göran Bodin nu inför SVT:s luxuöst påkostade satsning ATT RÄDDA ETT BARN, tycks ha glömt allt detta för att istället framställa barnrättskämpar som Monica Dahlström-Lannes såväl som Agneta Bravélius i BRY som samhällsfarliga uppviglare och/ eller stolliga "konspirationsteoretiker", samt mamman som en skurk som idkar domstolstrots, när hon inte ser någon annan möjlighet än att gå under jorden för att skydda sitt barn.

Att socialens och polisens utredningar drar ut på tok för långt i tiden, sällan håller måttet och att förundersökningar alltsomoftast läggs ner, utan att den misstänkta föräldern ens förhörs, är ju fortfarande legio och precis det som också hänt i Anna & Elias-fallet. Som brukligt är har man nämligen valt den betydligt mycket enklare men mindre rättssäkra vägen att misstänkliggöra mamman för att falskanmäla, orsakat av att hon ska antas lida av en eller annan hittepå-diagnos utställd av den misstänkta pappan själv, varav Münchausen by proxy och PA(S) är de vanligaste och varför det aldrig krävs minsta bevis. PA(S) existerar ju för det första inte som psykiatrisk diagnos öht. Eller för att hon är allmänt manshatisk och hämndlysten (svartmålar och smutskastar pappan) och bara är ute efter att vinna vårdnaden. Och / eller har ett "invasivt" förhållningssätt till barnet / barnen och därför inte vill släppa till dem till umgänge med annan / andra än sig själv. En gammal freudiansk föreställning, såväl som den om barnens trängande behov av fadern som "frigörande" och "gränssättande" gentemot den "symbios" varmed modern förkväver och klemar bort, samt att stå för den "struktur" i vardagen, som hon är alltför mesigt eftergiven och känslostyrd för att mäkta med.

Allt det där går som på räls, fortfarande i dag och ingen förändring syns i sikte ens efter att Barnkonventionen inkorporerats i svensk lag.

Ett av de flera reportage som då sändes innehöll en intervju med "experten" Mats Sjösten,vari det framgå hur slugt gummibandsaktigt han ger mandat åt domarkåren att tolka "Barnets bästa", så att det inte betyder nånting alls eller precis vad som helst. Istället ges frikostigt utrymme åt de tolkningar som hans egna domar flitigt ger prov på då mammor som anmält pappor för våld och / eller sexuella övergrepp blir av med vårdnaden till just dem och / eller dömer barn till tvångsboende med pappor som de hårdnackat vidhåller att de inte ens vill ha umgänge med, medan de under en längre period ska "avprogrammeras" från sina mödrars "påverkan". Som tex i den dom från 2007, vari en 12-årig pojke som i hela sitt liv bott med sin ensamstående mamma och haft det bra hos henne tvingas till heltidsboende långt från sin invanda trygga och stimulerande miljö, med en pappa som han själv övertygande moget och välartikulerat beskriver som totalt olämplig i flera olika avseenden, bla pga att han dricker för mycket och enbart jobbar på att utöka verksamheten på sitt luxuösa konferenshotell när han är där på umgänge. En dom som Lena Hellblom-Sjögren höjer till skyarna som så föredömlig att den blivit presumerande för resten av landets tingsrätter.

P1-morgon: Debatt om vårdnadsreformen »

Vilket alltså talar sitt eget tydliga språk för vad det är som gäller i praktiken till skillnad från i teorin. Och i allra högsta grad så fortfarande idag. Barnets Bästa = pappors.

I reportaget med Mats Sjösten intervjuades även dåvarande ordförande för ROKS Ireen von Wachenfeldt, just hon som året därefter gick till historien som en manshatisk batikhäxa i SVT:s "Könskriget", också en sk ”dokumentär” från SVT Dokument inifrån, med samma samvetslöst skrupellösa produktionsledare som årets SVT-ledda häxjakt: "Att rädda ett barn”, nämligen Johan Brånstad. I åratal därefter hördes henne förflugna ord: "Män är djur" eka i rymderna. Stackars stackars alla män som var ansatta av en så manshatisk "feminism" i detta land, som om den bestod av Ireen von Wachenfeldt själv och dessa tre ord, framprovocerade i en skjutjärnsintervju om Solanas SCUM-manifest och inklippta på mesta möjliga försåtliga vis, för att göra skada.

Då hade ROKS i sitt samarbete med professor Eva Lundgren och hennes forskning om mäns våld mot kvinnor nått en viss framskjuten position som därefter blev betydligt försvagad. och därmed även våldsutsatta kvinnors / mammors behov av stöd, vägledning av erfarna jourkvinnor och beskydd när de sökte hjälp.

Johan Brånstad - produktionsledre för "Könskriget" 2005, som fälldes i Granskningsnämnden och "Att rädda ett barn" 2020

Så inget tyder på att detta skedde av en slump.

Och vad finns då som säger att inte SVT:s nya storsatsning på ett lika inpiskat förljuget spektakel som Bo-Göran Bodins / Johan Brånstads "Att rädda ett barn" mer handlar om att rädda manssamhället än de utsatta offren för dess våld?

Och nu dessutom inte bara på de vuxna kvinnornas bekostnad utan barnens.

Engagerade i dessa frågor som kunnat erfara en massiv anstorming av rättslösa mammor komma till tals i sociala medier sedan #meetoo öppnade dammluckorna, har ju också kunnat notera hur myndigheterna snarare svarat med repression genom att visa musklerna än hårdare mot "uppviglarna" än någon vilja till att äntligen tolka lagen som den är avsedd - till BARNET BÄSTA.

Justitiemorden på Carina Sällberg och mamman i Anna & Elias-fallen talar därvidlag för sig själva. Likaså åtalen och domarna mot Cissi Wallin m fl.

Så vem / vilka, förutom pappan, är det som beställt ut häxjakten från SVT - det är frågan. Han måste självklart ha haft många starka krafter i ryggen för att kunna få till stånd ett mediedrev som så kapitalt strider mot alla pressetiska grundregler och dessutom mot den som alltid uppges gälla annars, nämligen att inte publicera reportage om pågående mål och utelämna någondera av parternas identitet.

Det mest avslöjande för Bo-Göran Bodins totala brist på en sakligt objektiv och opartisk hållning till materialet han utger sig för att ”wallraffa” i, är att han aldrig ens är i närheten av att tillämpa den regel som är prio i allt utredningsförfarande nämligen att göra en alternativ hypotesprövning; KAN det kanske tänkas att pappan ÄR skyldig? Men hur skulle han för det första kunna göra det, för hade i så fall pappan fortsatt ställa upp?

Bo-Göran Bodin begår därmed exakt samma flagranta kardinalfel som tjänstemännen i fallet; nämligen att aldrig ifrågasätta den enda ingående premissen att det är mammans psykiska tillkortakommanden som är problemet. Dessa som pappan själv satt diagnosen på och enklast motbevisas genom att mamman aldrig behäftats med ngn psykiatrisk diagnos.

Att pappan aldrig ens blivit förhörd av polis och åklagare, talar minst av allt för att det är barnets rättssäkerhet som ansvariga myndighetsutövare månat om. Det besynnerliga är ju då varför för Bo-Göran Bodin väljer att helt bortse från detta högst besvärande faktum, efter att han 2004 varit en av de journalister som medverkat till reportageserien i vilken Monica Dahlström-Lannes noga betonar hur viktig det är att det sker förhör med alla runt barnet och särskilt då den misstänkta föräldern.

Likaså att han aldrig låter vare sig henne eller Jan Björklund komma till tals fullt ut, för att mer i detalj redogöra för alla de övriga flagranta brister som präglat utredningsförandet ända sedan start, då en inhyrd konsult skrupellöst allierar sig med pappan och dessutom leker polis genom att hålla egna obandade ”barnförhör” med pojken på hans förskola och tar sig rätten att avblåsa polisens utredning med hänvisning till pappans diagnos av mamman som ”utrustad med vanföreställningar om verkligheten” - det som utgör det klassiska standardkonceptet i de misstänkta förövarnas strategier.

Så genomskinligt att inte ens guldspadegrävare på SVT Dokument inifrån torde gå på det.

Så varför låtsas han ha gjort det?

Vems / vilkas ärende går han?

Om det är att lägga locket på sk ”konspirationsteorier” - torde det dock vara förfelat och snarare stärka tron på att de ”mörka krafterna”, vilka de än vara månde - pedofila nätverk - eller bara onda i största allmänhet, faktiskt existerar.

P1 Centralen: Vilket skydd får utsatta barn »

Om de utsatta barnen

Detta var de reportage som Bo-Göran Bodin medverkade i 2004 och som var hans falskt föregivna avsikt att följa upp, när han tidigt 2019 tog kontakt med Monica Dahlström-Lannes och Agneta Bravélius i BRY, för att istället oskäligen hänga ut dem som stolliga "konspirationsteoretiker" och samhällsfarliga uppviglare.

Utredning om barnmisshandel kan dröja

Publicerat måndag 10 maj 2004 kl 05.08

En 14-årig flicka våldtogs, polisanmälan blev liggande i sju månader. En 8-årig pojke misshandlas av sin styvpappa, polisanmälan blev liggande i ett halvår. Det här är bara två exempel ur Ekots granskning av alla nedlagda förundersökningar under ett år om sexuella övergrepp på barn och barnmisshandel.

Ann Olsson är chef för polisens familjevåldsgrupp i Stockholm city. Hon bläddrar i ett annat ärende som blev liggande i över två år innan något hände och läser:

”Socialkontoret vill med sin skrivelse upprätta en anmälan angående misshandel av minderårigt barn. Samtal med socialsekreterare 010718: berättar att hon under hela uppväxten blivit misshandlad av sin far. Förutom misshandel har fadern hotat henne till livet. Misshandeln har bestått i slag mot kroppen i form av knytnävsslag och örfilar. Hon har blivit kastad till marken, fadern har vid något tillfälle hoppat på henne då hon varit liggande.”

Utredningen lades ner
Två år och tre månader hann gå innan polisen ringde det första samtalet. Sedan la polisen snabbt ner utredningen, vilket är det vanliga efter en sådan här anmälan.

Inte ens två av tio av anmälningar som handlar om barnmisshandel och sexuella övergrepp mot barn leder till åtal, det har många studier visat, och en anledning är enligt polis och åklagare att det är så svårt att hitta bevis.

Letar inte efter bevis
Ekot har gjort en omfattande granskning av hur myndigheterna hanterar de mest utsatta barnen. Utredningar om misstänkta brott mot barn fullföljs sällan. Vår genomgång av bland annat 88 förundersökningar som lagts ner under förra året visar att polisen i många fall inte ens letar efter de bevis som kan finnas.

Polisen förhör exempelvis bara hälften av de utsatta barnen, trots att många är i tioårsåldern eller äldre. Dessutom finns det i så gott som alla utredningar en utpekad gärningsman, men den misstänkte förhörs bara i var tredje förundersökning.

”Två år är oacceptabelt”
Det kanske allvarligaste är ändå att det tar så lång tid innan utredningarna kommer igång. Förövaren kan därmed få lång tid på sig att påverka barnen.

– Två år är för långt, det är helt oacceptabelt, bedrövligt, säger Ann Olsson.

Hur påverkar det utredningen?

– Som det blev, de vill inte medverka nu två år efteråt, för då river man ju upp allt igen.

Inga förhör på två månader
Ekots genomgång visar att i nästan hälften av de granskade förundersökningarna hålls det inga förhör under de två första månaderna efter anmälan. I många fall tar det betydligt längre tid än så.

Leif Berglund arbetar på Norrortspolisen i Stockholm. Han ansvarade för en utredning där socialtjänsten anmälde att en 14-årig flicka hade blivit våldtagen. Där det tog sju månader innan utredningen kom igång.

Leif Berglund är mycket självkritisk.

– Ser man det generellt så är vi dåliga. Det är tveklöst skamligt dåligt.

Nedlagt trots erkännande
Inte ens ett erkännande betyder att utredningen kommer att fullföljas. En pappa som erkänner i ett förhör att han brukar misshandla sin son åtalades inte. Kammaråklagare Stefan Lindblom la ner utredningen eftersom han tyckte att han inte hade tillräckligt med bevis.

– Jag kan inte med hänsyn till den sekretess som gäller, och den gäller bland annat med hänsyn till barnets bästa, uttala mig och enskilda ärenden, säger Stefan Lindblom

Margita Boström
margita.bostrom@sr.se
Nuri Kino
n.kino@journalist.com
Bo Göran Bodin
bo.goran.bodin@sr.se

Den vänlige grävaren visar sitt rätta ansikte

Under resten av året 2019 ägnade Bo-Göran Bodin Monica Dahlström-Lannes, Agneta Bravélius i BRY, Jan Björklund och psykoterapeuten Hans Cagnell många långa och ständigt återkommande intervjuer i egenskap av "Den vänliga grävaren" med ett till synes instämmande och bekräftande bemötande i allt.

Inte förrän i april 2020 visade han sitt rätta empati- skuld- och samvetsbefriade ansikte, i en sista intervju med Agneta Bravélius uppträdde mer som en jesuitisk inkvisitor, för att avlocka häxan hennes bekännelser att ha bolat med djefvulen, tro på onda krafter och att ställa henne till rätta för brott hon aldrig begått.

Och när det då gått upp för Monica Dahlström-Lannes att de blivit grundlurade ville och kunde hon inte ställa upp på intervju, bl.a pga av hälsoskäl. Men Bodin respekterade inte ett nej utan ringde upp på okänt nummer. Monica kunde inte prata och lade på.

Då hade hon ändå svarat på hans mail-frågor bl. a. om hennes påstådda inblandning i det sista läkarbesöket som Anna vidtog.

Det tar Bo-Göran Bodin sedan som intäkt för att förebrå henne att inte vilja klara upp saken och insinuera att hon inte skulle ha rent mjöl i påsen. Trots att det inte föreligger minsta fakta till grund för hans insinuationer.

Och Jan Björklund uppger att han efter att han i sin tur blev uppringd den 8 maj och för en tidvis absurd intervju som ägde rum den 11 maj 2020, inte längre gör sig några illusioner om vad som varit Bo-Görans uppsåt.

-Jag hade intrycket att jag framför mig hade ett ombud för motparten, som genomförde förhör. Skillnaden mot ett normalt förhör var att han använde sig av oriktiga uppgifter för att försöka slå in kilar mellan inblandade.

Lägger man sedan ihop det antal minuter som kom med av de många och långa intervjuerna kan de nog slås ihop till c:a högst fem minuter per person, om ens det, då de flesta av de korta uttalanden som tagits med dessutom upprepas om och om igen.

En tre timmar låg "dokumentärserie" som alltså består av högst 10-20 minuters intervjuer. De enda som får längre tid på sig än så är sanningsoraklet Birgitta Holmberg i ATSUB och i viss mån även Mari Schaub och så förstås pappan själv.

SVT / Bo-Göran Bodin respekterar inte de medverkandes begäran att dra sig ur projektet de blivit inlurade i under falska förespeglingar

Mamman blev också indragen i bedrägeriet och intervjuad, varvid hon kom att lämna känsliga uppgifter som Bo-Göran Bodin använt på ett för henne själv / sonen och andra destruktivt sätt.

När sedan hon och Monica Dahlström-Lannes och Agneta Bravélius i slutet av våren 2020 blev medvetna om att de hade blivit lurade att delta i projektet under falska förespeglingar begärde hon att intervjuerna med henne skulle slopas, vilket beviljades.

Däremot avslogs Monica Dahlström-Lannes och Agneta Bravélius´ begäran om inhibering av intervjuerna med dem, med motiveringen att de verkat i offentligheten och att Agneta Bravélius skulle ha "påverkat lagstiftningen". (Se vidare här nedan!)

Problemet var att de alla hade satt så stor tillit till BGB att ingen av dem tänkte på att upprätta ett kontrakt. Ingen av dem gavs heller möjligheten att kontrollera och godkänna det som sedan sändes i den slutliga produktionen.

Ingen av oss har heller fått svar på frågan när var och hur Agneta Bravélius skulle ha "påverkat lagstiftningen".

SVT / Dokument inifrån vägrar svara på motfrågor till deras uppenbara lögner

Detta utgör min kommunikation med SVT / Dokument inifrån över Messenger på Facebook:

Den inleds med att jag ställer frågan:

Vad heter chefredaktören för Dokument Inifrån och hur kan man nå henne / honom?

Hej Gunilla,

Tack för ditt meddelande.

Har du en fråga om Dokument inifrån? Skriv den gärna här så kan vi säkert svara på den.

Hälsningar,

Philip

Hej Philip!

Jag har så många frågor att jag inte vet var jag ska börja. Hade aldrig trott att skattefinansierad public service kunde skjunka så här lågt. Bo-Göran Bodins tendentiöst ihopklippta dokusåpa är ju inget annat än en partsinlaga för pappan, med patetiskt vinklad dramaturgi i syfte att framställa hans hatobjekt BRY i förlöjligande och misstänklig dager. Bo-Göran Bodin låter hävda att BRY / Agneta Bravélius skulle ha "påverkat lagstiftningen" och jag skulle gärna vilja veta när var hur det skulle ha skett och på vad sätt det i så fall skulle ha varit problematiskt och i vilken del han han tänker redovisa fakta om detta.

Jag undrar också om SVT är klar över att det snarare är regel än undantag att mammor som anmäler sexuella övergrepp blir av med vårdnaden till sina barns förövare och att denna produktion är ett slag i ansiktet på dem.

När tänker ni belysa problemet med att vi har en rättstillämpning i fråga om vårdnadsmål som inte följer lagen och tvingar barn till umgänge med eller boende / vårdnad hos pappor som de är livrädda för och som skadar dem för livet?

Jag har under de tre års tid som jag på idéell obetald basis varit verksam som stödperson och granskare blivit kontaktad av ett stort antal mammor, som lever i ett helvete större än vad som är fattbart och som skulle behöva få sin verklighet belyst och de barn som de tvingas se sakta brytas ner år efter år. Vi har hängt på låset till UG under hela denna tid men de har inte visat ngt intresse och så kommer istället det HÄR!!!

Så när tänker ni göra en dokumentärserie som kan belysa alla de mammor och barn som råkat ut för exakt detsamma som mamman i Anna - och Eliasfallet?

Mvh!

Gunilla Madegård

Hej igen,

Jag arbetar som digital redaktör för bland annat dokumentärer här på SVT.

Det här ämnet engagerar och det är helt förståeligt. Det är något privat och något som tillhör privatlivet. Varför vi just har valt att skildra detta fall är just för att det har väckt ett stort engagemang, inte minst i sociala medier.

Här nedan kommer en längre text från redaktionen om just Att rädda ett barn.

Hälsningar,

Philip

Sen vidarebefordrar han detta meddelande som saknar underskrift och inte svarar på mina frågor:

Vi på SVT brukar sällan berätta om vårdnadstvister. Det inte så konstigt eftersom vårdnadstvister så tydligt tillhör privatlivet. Men vårdnadstvisten i ”Att rädda ett barn” är inget vanligt fall eftersom den genom barnrättsorganisationen BRY:s uppmärksamhet har nått 100 000-tals människor på Facebook och andra sociala medier.

Mamman har deltagit i flera publiceringar i alternativa medier och givit BRY tillgång till privata inspelningar som publicerats på Youtube. Fallet har engagerat, upprört och lett till krav på myndighetsingripanden och lagändringar.

När vi kom in i händelseutvecklingen fanns två helt motstridiga bilder av verkligheten.

Organisationen BRY beskrev ett konspirationsliknande haveri där polis, socialtjänst, skola och rättsväsende medvetet hade bortsett från allvarliga anklagelser mot pappan. Pappan beskrev en grovt missvisande kampanj som hade lett till en flod av hat, hot och lidande för honom själv och sonen.

Vi bestämde oss för att följa både organisationen och pappan medan vi försökte ta reda på vad som hänt. Vi tog del av och gick igenom en stor mängd dokument, utredningar och domar. Det visade sig att mamman hade riktat anklagelser mot pappan i flera år och att olika myndigheter genomfört ett tiotal utredningar som genomgående kom fram till att det inte fanns någon grund för anklagelserna.

Vi kunde konstatera att BRY gav en helt felaktig bild av fallet. Pappan utmålades som ett monster. Myndigheterna beskrevs som ointresserade av barnet. Det blev starten till nästa steg i vår granskning. Vi bestämde oss för att gå till botten med organisationens arbetsmetoder och visa hur långt de var beredda att gå för att påverka samhällsdebatten.

Ok, tack för svar!

Men det där är ju bara till intet förpliktigande svammel som inte ens har någon réell faktabakgrund och inte alls något svar på mina frågor; nämligen vilken agenda som Agnéta Bry påstås ha av Bo Göran Bodin samt hur hon ska ha påverkat lagstiftningen. Om han har någon sakligt grund för dessa påståenden ska det väl inte vara så svårt att klämma fram den.

Mvh!

Gunilla Madegård

Långlivad vetenskapsfientlig tradition av häxbränning på SVT Dokument inifrån

Det är något som inte är riktigt psykiskt sunt med grabbgänget på SVT:s redaktion Dokument inifrån och deras kvinnliga medberoende Evin Rubar, som 2005 stod bakom dokumentären ”Könskriget”, den som fälldes i granskningsnämnden och bidrog till att massakrera en viktig och framgångsrik forskningsansats genom att hänga ut professor Eva Lundgren och ROKS som en sekt tossiga tanter (se nedanstående länk).

I Dan Josefssons dokumentär ”Kvinnan bakom Thomas Quick” från 2013 är det sedan Säters rättspsykiatriska klinik som ska hängas ut som en ”sekt” och angripas på falska grunder för att inte ha koll på detta med bortträngda minnen

Därefter återkommer Evin Rubar med dokumentären ”Vem kan hjälpa mitt barn” 2016, i vilken hon ger sig ut och kvackar i ett område hon inte behärskar för att framställa ett flertal kvinnliga psykoterapeuter och Ericastiftelsen, som bl.a. bedriver seriös forskning kring barn och trauma i misstänklig dager.

Och nu har alltså samma redaktion gett upphov till ännu en lika förfalskad verklighetsåtergivning genom att förtala, förlöjliga och demonisera idéellt verksamma barn- och kvinnorättsaktivister som arbetar med att bevaka frågorna kring barns rättssäkerhet. med ”dokumentären ”Att rädda ett barn”. Också de ska framställas som tossiga sektmedlemmar.

Hur kan forskare, psykoterapeuter och idéellt verksamma aktivister som kämpar för utsatta kvinnors och barns rättigheter vara så hotfulla att de måste hängas ut, förhånas, förlöjligas och förnedras som tossiga sektmedlemmar på detta vanhedrande vis?

Citat ur artikeln som länkas till här nedan:

Kajsa Ekis Ekmans intervju med professor Eva Lundgren:

”Och så kom tv-programmet Könskriget, var det 2003?

− 2005. Maj. Datumet står inskrivet i min kropp.

Eva tar sig mot halsen , som om det fanns en tatuering där.

− Det förändrade mitt liv. Jag hade fått ett samtal av producenten Evin Rubar som berättade att hon ville göra ett program om Roks historia, och det var så viktigt att det blev positivt så kunde jag vara med? Och jag var naiv, så jag tackade ja, men under intervjun som varade fyra timmar började jag känna att det var något konstigt. Hon inledde med att fråga om våld, om normalisering, men så gled det över till ritualer och annat som jag forskat om som religionsvetare femton år tidigare.

När programmet sedan sändes var det ett generalangrepp på tre av kvinnorörelsens centrala ben: kvinnojoursrörelsen, forskningen och de statliga insatserna mot våld och människohandel. Klipp från ett Svar Direkt-program med Siewert Öholm från 1992 där Eva Lundgren diskuterar temat satanism med satanistsympatisörer – vilket var inne i början på nittiotalet – varvas med klipp från Rubars intervju från 2005 där hon frågar om rituella övergrepp. Tittaren får uppfattningen att Lundgren menar att det finns hundratals satanister som drar ut foster ur gravida kvinnor för att offra dem rituellt.

− Jag fick aldrig frågan om satanister! Hon frågade hur många jag hade talat med om rituella övergrepp vilket är något annat, och jag svarar ett par hundra. Men det ser ut som att jag säger att hundra satanistgrupper drar ut barn ur deras mödrar.”

Läs mer här i Kajsa Ekis Ekmans intervju med professor Eva Lundgren i Kvinnotryck, med rubriken:

Det mest förbjudna »

Men sanningen kommer förr eller senare i kapp

Eva Lundgrens forskningsrapport ”Slagen dam” som SVT / Dokument inifrån / Evin Rubar prompt skulle släpa i smutsen fick sin upprättelse av tre oberoende granskare som ger den ett mycket gott betyg.

Och Könskriget blev fälld i Granskningsnämnden.

Men skadorna av häxbålet består:

DN Debatt. "Jag var frestad att blunda för ritualer med foster och djur" 2005-06-12

Konstig, isolerad och extrem, Text av Jenny Westerstrand | Bang 3-4/2012

Och sedan Borgström efterlämnat ett ”testamente” vari han kunnat lägga fram sanningen om Thomas Quick vet vi att alltihop som Råstam / Dan Josefsson klippt och klistrat ihop byggt på bluff och båg.

Allt detta oändliga ståhej om Thomas Quick och smutskastningen av psykoanalytikern Margit Norell, som då pga sin höga ålder var ute ur leken för länge sen och det vetenskapsfientliga förlöjligandet av det fenomen inom psykologin / psykiatrin som tidigare rubricerades som ”bortträngda minnen” men i dag har mer differentierade definitioner som tex ”dissociation” och ”split mind ” mm hade SVT kunnat bespara detta land.

Bloggaren NoBoyToy kommenterade Dan Josefssons dokumentär (som även den Johan Brånstad varit inblandad i liksom i de övriga nämnda ovan) med detta 2014

"Dan Josefsson som för närvarande skriker högst i debatten är galet onyanserad. Han gör en dokumentär som han kallar 'Kvinnan bakom Thomas Quick' och då syftar han på en avliden dam som inte längre kan försvara sig, vid tidpunkten för Quicks erkännanden ca 80-90 år gammal, Margit Norell, som ska ha varit HANDLEDARE för Quicks alla terapeuter under 10 års tid men som inte själv har jobbat med honom, knappt ens träffat honom vad jag förstår. Jobbade tanten ens heltid på Säter vid den åldern?

Den här äldre damen, utmålar Dan Josefsson i sin dokumentär, som om hon skulle ha haft enväldig kontroll/makt över alla terapeuter på Säter som jobbade med Quick under de ca 10 år som han erkände sina brott?

Inte nog med det - hon skall alltså också ha haft fullständig makt över hela brottsutredningen, samtliga inblandade polismän och åklagare samt även alla 5 olika domstolars nämndemän?

Personer som den här äldre damen, alltså skall ha haft enväldig makt över:

1. Överåklagare Christer van der Kwast.

2. Psykologiprofessor Sven Å Christiansson. (vittnar i rättegång)

3. Förhörsledare Seppo Penttinen.

4. Rättläkare Anders Eriksson som vittar om obduktionen av offren.

5. Psykolog Birgitta Ståhle.

6. Advokat Claes Borgström.

Alltså?? Jag skulle våga påstå att Dan Josefsson ägnar sig åt grovt förtal av den avlidne Margit Norell. Dan Josefsson måste ha en rejäl skruv lös."

Hur kommer det sig att SVT / Dokument inifrån har ett så fanatiskt behov av att ge sig ut och kvacka på området området psykologi / våld / sexuella övergrepp som de inte behärskar öht, för att istället alliera sig med psykopater som tex Thomas Quick?

Citat Borgström ur artikeln: Quick-fallet var ingen rättsskandal i DN, publicerad 2020-05-28

”Bergwall har dock löst mig från min tystnadsplikt. Det gjorde han år 2008 i ett telefonsamtal mellan oss två, omkring en timme före den intervju Hannes Råstam genomförde med mig för SVT.

Jag är ändå skyldig att överväga om jag skadar honom genom att uttala mig. Förutom kravet på lojalitet mot den enskilde klienten Bergwall är det också nödvändigt att ta hänsyn till hur ”det allmänna klientkollektivet” kan komma att påverkas av att en advokat beskriver sin klients agerande i ett rättsligt ärende.

Bergwall har, efter att han återtagit sina erkännanden, beljugit och förtalat mig och lyckats dupera i stort sett alla i medierna och övriga mer eller mindre etablerade professionella kommentatorer om vad som faktiskt förekommit under de aktuella åren. Det har fått till följd att ”rättsskandalen” tycks ha fått fäste hos allmänheten med allt vad det innebär för förtroendet för rättsväsendet.

Mot bakgrund av vad som redovisats ovan får lojaliteten vika för allmänintresset.

Förundersökningen är tveklöst den mest omfattande som har förekommit i ett mål där den tilltalade erkänt de åtalade gärningarna. Det hölls sammanlagt omkring 100 förhör med Bergwall, inkluderande de två mål där han hade andra försvarare än mig. Både svensk och norsk polis arbetade med utredningarna.

Hans erkännanden har ifrågasatts eftersom han varit vag i sina uppgifter, ändrat sina uppgifter och ibland lämnat uppgifter som vid kontroll visat sig vara felaktiga. Emellertid är det så att han i alla målen har lämnat specifika uppgifter om omständigheter som endast gärningsmannen kan ha känt till.

Som försvarare har jag varit närvarande och kunnat kontrollera att ingen otillbörlig påverkan på Bergwall förekommit."

ABOUT

ANALYS AV SVT:s DOKUMENTÄRSERIE:

ATT RÄDDA ETT BARN

RÄDDA MÄN ELLER BARN?

Redogörelse för det bedrägliga upplägget kring tillkomsten av ”dokumentärserien”: ATT RÄDDA ETT BARN och den ideologiskt kunskapsfientliga agenda den ingår i, som SVT Dokument inifrån anslutit sig till i sina tidigare produktioner sen ”Könskriget” sändes 2005

KARTA OCH KOMPASS TILL DRAMATURGIN