Recension:
JAN BJÖRKLUNDS ANMÄLAN
TILL GRANSKNINGSNÄMNDEN
av
DOKUMENTÄREN ATT RÄDDA ETT BARN
DEL 2
Bilaga 1:1
Jan Björklund, Fil lic
Bilaga till anmälan av dokumentären Att Rädda ett barn, Del 2
Innehåll
Kort sammanfattning.....................................................................sid 1
Sammanfattning ............................................................................sid 2
Repliker i dokumentären, Del 2 3
01:48.................................................................................................sid 3
24:19.................................................................................................sid 3
25:09-36:09 ....................................................................................sid 3
42:52-47:16 .................................................................................. sid 14
Kort sammanfattning
Bodin använder ett helt register av knep, för att undergräva Björklunds trovärdighet, genom
- att klippa in Björklund i långa promenader på stan och i korridorer för att frammana en bild av dramats onda genius;
- att inte ta fram innehållet i Björklunds skrivelser, utan i stället låta en icke-expert avfärda dem summariskt;
- att klumpa ihop Björklund i ett kollektiv, som innehåller BRY och personer som tror på andar och att ärendet styrs av pedofilnätverk;
- att interfoliera med värdeladdade ord, som leder tittaren åt ”rätt” håll;
- att medvetet ifrågasätta Björklunds ärlighet, utan att egentligen bevisa något;
- att låta missförstånd, felaktiga minnesbilder och rena felaktigheter kvarstå, trots att han egentligen vet bättre
Bodin börjar med att tala om lögner paketerade som sanning, för att tittaren ska veta att Björklund ska man hålla ett vakande öga på i fortsättningen. Det som följer är ett sammelsurium av klipp från olika filmsekvenser, interfolierade med värdeladdade ord som ”teorier” och ”falska berättelser”.
Bodin talar om ”kretsen kring BRY”, för att det ska stå klart att Björklund är en del av den. ”Kretsen” ska uppfattas som ett slags sekt, med ett kollektivt narrativ – en sekt som även inbegriper folk som tror på onda andar och pedofilnätverk som styr ärendet. Sanningen är att han är mammans ombud – ingenting annat. Björklund får läsa upp rubrikerna på det han skrivit. Trots att Bodin har skrivelserna tas inte innehållet upp.
I fortsättningen byggs ett slags deckare upp, som leder fram till ett möte i Stadshuset. Men första mötet med Björklund ägde rum den 5 mars 2019 och mötet i Stadshuset var sex dagar senare. Hela skeendet är illustrerat med klipp ända från augusti och september samma år – d v s drygt fem månader senare! För att driva den påhittade historien framåt påstås Björklund ha skrutit med sina kontakter och sagt saker, som skulle peka ”framåt”, mot ett möte som redan ägt rum. De redovisas inte med utklippta citat. Hade de funnits, hade Bodin plockat in dem.
En rent barnslig historia berättas. Det förutsätts att en stadshuspolitiker skulle kunna riva upp beslut. Socialtjänsten har inte tagit beslut i ärendet – de har gjort utredningar med rekommendationer.
Domstolar har tagit beslut i ärendet. Bodin försöker få det att framstå som om ärendet handlar om vårdnaden om barnet. Det gör det inte i grunden – det är socialtjänsten som har gjort det till ett vårdnadsärende. Det är i grunden en anmälan om övergrepp mot ett barn, som socialtjänst och polis misskött.
Om Bodin hade haft en ärlig avsikt att analysera Björklunds genomgång av fallet, hade han kunnat välja mellan att själv redovisa vad som stod där, låta t ex forskare i offentlig rätt, offentlig förvaltning eller implementation kommentera, eller att låta granskare vid t ex Riksrevisionen eller Statskontoret göra det. Risken är emellertid stor att de skulle bekräfta Björklunds analys. Därför låter han Birgitta Holmberg, ordf i ATSUB, kommentera. Kontentan av vad hon säger är att hon inte kan tänka sig att det Björklund skriver är sant.
Sedan presenteras något slags hemlig plan. Egentligen vet Bodin bättre, eftersom han har facit: det fanns ingen hemlig plan – bara en anmälan. Tydligen har Eva Solbergs minne förvrängt historien.
Detta är inget märkligt, utan ren minnes- och vittnespsykologi. Bodin har, i sin sista intervju med Björklund, hänvisat till ett mail som klargör detta, så han känner bevisligen till det.
I sin iver att presentera detta, missar Bodin grundläggande faktakontroll: Eva Solbergs goda vän blev ordförande för Sociala delegationen Östermalm först den 1 september 2018, i d v s efter att Anna flytt med pojken. Efter flykten var detta inte aktuellt. Det är Eva Solbergs minne som spelar henne därför ett spratt. Ja, Eva Solbergs kollega var tidigare med på tanken att, under förutsättning att pappan blev häktad, skulle ett omhändertagande av pojken göras, med placering av pojken hos mamman. Bodins historia är därför en halvsanning – en så grov förenkling, att den måste ses som en lögn. Bodin låter också Solbergs uppfattning om att Björklund skulle ha påstått att pappans dator beslagtagits kvarstå. Björklunds absoluta förnekande av detta från sista intervjun kommer emellertid inte med.
