STATISTIK GÄLLANDE VÅRDNADSMÅL
VEM VET VEM SOM MANIPULERAR VEM MED VAD?
Att tolka statistiska data kan som bekant vara vådligt, eftersom vår sk ”FÖRFÖRSTÅELSE”, dvs den självbild / världsbild och de fördomar och förutfattade meningar som vi vant oss vid att betrakta som givna, alltid inverkar styrande på våra tolkningar, i all synnerhet om vi aldrig blivit tränade i att problematisera dem.
Efter att jag letat efter den forskning som kan ligga till grund för uppgiften jag fått från papparätts-håll att 28 procent av vårdnadstvisterna skulle utgöras av fall vari en förälder skulle ha utsatt sitt / sina barn för otillbörlig påverkan, stötte jag på detta vid ytterligare närläsning av Kvinnofrontens remissyttrande över betänkandet i SOU 2017.
7.2.20 VARFÖR ÖVERENSSTÄMDE INTE DOMEN MED BARNETS INSTÄLLNING?
Utredaren konstaterar att i ”drygt en fjärdedel av fallen eller i 28 procent av dessa var tingsrätten av uppfattningen att barnets inställning var ett utslag av att det var påverkat, i samtliga fall av en förälder.”
Detta konstaterande borde problematiseras.
Det är väl känt att den vetenskapligt helt ogrundade teorin om PAS (Parental Alienation Syndrome eller föräldraalienation) fått spridning i Sverige. Teorin påstår att PAS är ett syndrom som kan drabba barn just i vårdnadstvister, och då innebära att barnet tar avstånd från pappan (oftast genom att barnet påstår att pappan begått sexuella övergrepp mot barnet). Syndromet sägs uppstå på grund av manipulation från mamman. Enligt teorin ska PAS inte behandlas som andra syndrom – med sjukvård eller medicinering, utan istället behandlas juridiskt, genom att mamman ska fråntas vårdnaden om barnet.19.
Socialstyrelsen har slagit fast att sådana ovetenskapliga teorier inte får användas i Sverige, men eftersom teorin passar väl ihop med sådana fördomar och myter som redan finns om mammor, har den ändå spritts, framför allt inom socialtjänsten, men det finns också exempel på flera domar som hänvisat till den.
Det är mycket allvarligt att barns vilja bortförklaras i domstolen i så stor utsträckning som 28 procent endast med hänvisning till mammans påverkan.
Betänkandet borde ha problematiserat detta och hur barn ska kunna bli lyssnade på istället för att de ska mötas av sådana bortförklaranden av barnens vilja. Vi utvecklar detta i våra kommentarer till kapitel 11.
Jag ser med stor spänning fram emot vad PappaBarn har att lägga fram för faktagrund till denna PAS-grundade tolkningen av statistiska data.
Nu kan vi göra litet statistiska bedömningar på detta.
Enligt den statistik som redovisas i SOU 2017 uppgick antalet vårdnadstvister 2014 till c:a 6000 och eftersom de stadigt ökat med c:a 50 % sedan 2006 bör de väl vara uppe i c:a 8000 nu; år 2018
28 % av 8 000 vårdnadstvister om året består alltså av tingsrätternas bedömningar att barnen inte talar sanning utan att det är någon av föräldrarna (vem???) som PAS-at dem. Det finns stor anledning att befara att majoriteten av dessa 28 procent består av barn till just de mödrar som grundat på domsskälet att "det inte kan uteslutas att mamman utövat en otillbörlig påverkan på barnens inställning" blivit av med vårdnaden om sitt / sina barn till fäder som de sökt samhällets hjälp att skydda dem ifrån. Många av dessa mödrar är de vars röster nu höjs i grupper på Facebook i #meetoos efterföljd.
I runda tal handlar det alltså om c:a 2500 barn om året. Och i en hel barngeneration om 18 vårar blir det c:a 50 000 barn som med samhällets hjälp kan antas ha rövats bort från sina mödrar till tvångsumgänge med våldsamma fäder eller förövare, pga av att rättsvårdande personal tar beslut grundade på gammal vidskepligt skrock om mödrars inneboende ondska och allmänna lögnaktighet och fäders mer tillförlitliga oförvitlighet, omdöme och högre moral.
Enligt vad som uppges på Röda Korsets hemsida uppgår det antal barn som lever med våld i hemmet till c:a 200 000, så mina beräkningar torde inte vara alltför vidlyftigt tilltagna.
Då ska vi också passa på att försöka få svar på vad det är för slags "utredning" som ligger till grund för denna uppfattning som presenteras i PappaBarns remissyttrande till SOU 2017: Citat:
"Exempel på problemområden som inte har belysts i utredningen
föräldrars otillbörliga påverkan av barns inställning. Detta förekommer enligt tingsrätternas bedömning i 28 % av fallen i de mål som utredningen analyserat.”
Hur kan rättsvårdande personal veta något om vad det är barn i själva verket känt och upplevt grundat på vad de faktiskt varit med om i verkligheten, till skillnad från det som deras föräldrar (oftast mamman) otillbörligen ska antas ha lurat i dem, när endast 3- 10 procent av de anmälda övergreppen / misshandeln av barnen leder till fällande domar och de fäder som inte fälls därför automatiskt betraktas som oskyldiga? Det finns inte tillstymmelse till bevis i denna typ av "utredningsförfarande", utan det gundar sig ju enbart på självbekräftande cirkelresonemang.
Dessutom råder det i sista meningen oklarhet om vilken "utredning" det är som det hänsyftas till: är det en "utredning" som är gjord av Tingsrätterna eller är det själva utredningen SOU 2017 som avses.
Det är en viktig skillnad eftersom det i den sistnämnda förvisso inte föreligger någon sådan specifik utredning av på vilka grunder Tingsrätterna kommit fram till denna slutsats, vilket ju som redovisats härovan redan problematiserats av Kvinnofrontens remissyttrande.
JÄMSTÄLLDA VÅRDNADSUTREDNINGAR?
I Pappa Barns sammanfattning av sitt remissyttrande över SOU 2017 framgår det tydligt i vilka avseenden de skiljer sig ifrån de övriga remissyttranden som inlämnats av Roks, Unizon, Kvinnofronten, BRY (Agneta Bravelius och Carolin Robson) och Barnombudsmannen, inte minst ifråga om att de uppfattar ”föräldrars otillbörliga påverkan av barns inställning” som ett problemområde som inte belysts.
Det intressanta är också att det nämns på ett annat ställe att pappor tilldelas c:a 30 % av de domar som dömer till ensam vårdnad medan mammor tilldelas de resterande 70 % och att PappaBarn anser att det ger uttryck åt en brist på jämställdhet som måste åtgärdas.
Citat:
"Ett jämställt arbets- och tankesätt. Ett examensarbete från 2013, från Uppsala universitet, visar att då ensam vårdnad döms, tillerkänns mamman vårdnaden i 73 % av fallen.
Domstolen följer oftast vårdnadsutredarens rekommendation. PappaBarn har i ett eget statistikprojekt granskat tio stycken domar från 2016 från var och en av landets 48 tingsrätter och har kommit fram till ett liknande resultat.
Slutsatsen blir att familjerätten inte har ett jämställt arbets- och tankesätt."
ANTAL VÅRDNADSMÅL 2002 och 2014 / gemensam, eller ensam, vårdnad till mamman eller pappan, enligt SOU 2017:
År 2014 dömde tingsrätterna till gemensam vårdnad i 33 procent av målen, till ensam vårdnad för mammor i 46 procent av målen och till ensam vårdnad för pappor i 21 procent av målen.
År 2002 dömde tingsrätterna till gemensam vårdnad i 55 procent av målen och till ensam vårdnad för mammor i 36 procent av målen och för pappor i 9 procent av målen. Domstolarna gör också mer nyanserade bedömningar av vårdnadsfrågan i den meningen att fler omständigheter beaktas vid målens avgöranden.
MINA FRÅGOR TILL ERIK PHILIPSSON / BARNETS BÄSTA
Vad finns det för vetenskapligt grundad anledning till antagandet att det skulle vara förenligt med barnens bästa att domstolarna ska döma 50 / 50 rättvist fördelat mellan mammor och pappor av ensam vårdnad?
Vem vilka ska utses som experter på frågeställningen om förekomsten av 28 % "otillbörlig föräldrapåverkan" i vårdnadsmålen som Pappabarn anser utgör ett eftersatt kapitel i rättsskipningen / utbildningen och därför efterlyser en större betoning av i sitt remissytttrande till SOU 2017?
Och hur många av dessa fall har konstaterats gälla mammor respektive pappor?