ATT RÄDDA ETT BARN

FAKTA ELLER FIKTION?

Del 1:1  med rubriken "MÖRKA KRAFTER"

Från början till c:a 8 minuter in i dokumentären

Lista med länkar till alla hemsidor på denna site finns längst ner på sidan!

Prolog:

Med denna "dokumentär",  i tre delar den 20, 27 och 3 juni 2020, som mer utgörs av thrillerliknande fiktion än ngt annat, har SVT Dokument inifrån valt att göra en gigantisk satsning på ett tema, som det finns all anledning att ifrågasätta med avseende på dess allmängiltiga aktualitet och relevans, nämligen det om de ständigt lika manipulativt påverkande, lömsk lögnaktiga och umgängessaboterande mammor som anklagar pappor falskt för att vinna  fördelar i vårdnadstvister.

Därvidlag kan det vara dags att påminna om den skandaldom i Solna 2018 där två nämndemän rent ut förklarade att mamman var mindre trovärdig än pappan, dels för att hon kunde antas ljuga om det våld han hade utsatt henne för, pga att vara ute efter hans lägenhet (trots att hon redan hade en egen) och dels med hänvisning till att han var av bättre familj än henne. Därtill var de av uppfattningen att det inte var godtagbart av mamman att anmäla detta våld till myndigheterna utan att det skulle hållas och lösas  inom de berörda familjerna. Det finns gott om likheter med detta fall, som går igen i de rutiner som tillämpas även i helsvensk sekulär kontext, men som då inte alls identifieras som rättsvidrig utan slinker igenom som fullkomligt "normalt".

Att myten om de falskanklagande och manipulativt lögnaktiga och påverkande mammorna utgör ett urgammalt tema sen patriarkernas första dagar och deras bibeltexter, som i sin tur grundade sig på Aristoteles anmärkningsvärt ovetenskapliga syn på det kvinnliga könet som pga dess sämre kroppsvätskor oförmöget att bidra till konceptionen, vilket i sin tur var avsett att legitimera att det frånerkändes ett juridiskt föräldraskap, är de flesta inte medvetna om. Men det torde vara ganska uppenbart att den kvinnosyn som ligger till grund för myten,  bygger på samma gamla bibliska tema som också går igen i Koranen och övriga patriarkala religösa urkunder. Djupt inne i våra själars förborgade dunkel vilar fortfarande respekten för faderns allmakt och högre  auktoritativa väsen som familjens självklara överhuvud och därmed även statens och rättsväsendets.

Med avseende på vad fakta i form av erfarenhetsbaserade kunskaper som genererats i de kvinnliga nätverk, som dock saknar makt, men står närmast barnen och statistik har att utvisa, torde det nämligen stå utom alla tvivel att denna uppfattning av kvinnokönet utgörs av en myt som för länge sen borde ha överlevt sig själv. (Se bl a info här nedan!) Så oavsett SVT Dokumentär inifrån i just detta fall skulle hålla på "rätt lag" dvs pappan i ohelig allians med socialtjänst, tingsrätt, skola och nätverk av kändisar med förgreningar ända in i TV-huset, återstår frågan hur representativt fallet under pseudonymen "Anna & Elias" skulle vara för resten av de svåra vårdnadsmål i dag, där mammor sist och slutligen inte ser någon annan lösning än att gå under jord med  sitt / sina med barn. Eller för de många vårdnadstvister öht, vari mammorna blir av med vårdnaden till just de pappor som de anmält för sexuella övergrepp.

Vi är många som utöver det så förment "mäktiga nätverket" om tre ansvarsfulla och kompetent sakkunniga individer som samverkat i BRY, stött på den verklighet, som minst av allt talar för att vår nutida myndighetsutövning sett till mammors och barns rättigheter, fungerar som sig bör. Att det skulle vara just pappor som i första hand drabbas av "könsdiskriminering" i vårdnadstvister, är lika mycket det en myt som den förstnämnda, och kan lätt påvisas som sådan genom hänvisning till hur den statistik, såväl som rättstillämpning ser ut som de senaste 10-20 åren alltmer kommit att färgas och bli resultatet av den agenda som av PA(S)-anstuckna rådmän, socionomer och psykologer förfäktar och rekommenderar varandra till de statliga vårdnadsutredningarna. Där kan man om någonstans snacka om ömsesidig "påverkan", "jäv" och "mäktiga nätverk"!

Narrativet om mamman som en misstänkt  figur förbereds noggrant redan i prologen.

Det följs därefter snart upp 25 minuter in i denna första del, av  barnets företrädare Mari Schaubs lystet indignationsknarkande narrativ om paret som möttes från ”skilda världar” och ”olika förutsättningar” och inte så litet påminner om det gamla klassiska temat "mannen av börd och kvinnan av folket" som väl också kom till synes i skandaldomen i Solna. Sett till de faktiska förhållandena i detta fall är det rent skamlöst faktaförvrängande och på gränsen till löjeväckande puerilt. I all synnerhet som hon aldrig träffat mamman och strax dessförinnan hårdnackat slagit fast att hon utgör barnets ombud och ingen annans. Så varifrån hon då fått sin lilla ihopsnickrade historia om pojke möter flicka och så blir det ett litet baaarn av det?

≈

NU TILL HANDLINGARNA - DRAMAT RULLAS UPP

Efter att en skuggaktig bild av sonen spelandes fotboll på en grön fotbollsplan visats i rutan spelas nu dramat upp.