Som resultat av ett sådant rättsligt förfarande - i detta fall i form av att en pappa tilldömts vårdnaden av en tvåårig flicka, grundat på att mammans orosanmälningar av hans hot och misshandel av henne och hennes äldsta dotter bedömts utgöra fria fantasier, kan ni här ta del av hur de måndagsmorgnar ser ut då den numera treåriga dottern, efter hennes varannanhelgs-umgänge med sin primära och trygga familj; mamman och den numera fjortonåriga äldsta dottern, ska tvingas tillbaka till det helvete, i vilket hon tvingas leva dagligdags, med en pappa som misshandlar och utsätter henne för sexuella övergrepp:

Mammans varannanhelgs-rapport brukar låta så här.

”Jag har gjort mig skyldig till misshandel idag. Det kan inte likställas med något annat, när man med tvång för en annan människa, om än liten, mot sin vilja ut ur sitt hem, in i en bil, utan att lyssna på hennes vilja, när hon skrikandes, gråtandes, fäktandes för sitt liv gör allt för att motsätta sig förflyttningen, bönar, ber, sliter sig loss, låser in sig, barrikaderar dörren, berättar att hon blir slagen och inte lyssnad på, dit där jag måste föra henne. Utan ytterkläder tvingades jag bära henne ut i bilen, tvångshålla henne för att kunna knäppa fast i bilstolen, och sedan på samma fruktansvärda vis bära henne in på förskolan, där jag måste överlämna henne i händerna på vuxna människor hon inte litar på och som hon också berättar gör henne illa, i väntan på en förälder som hon inte vill tillbaka till och som också gör henne illa. Höjden av svek. Och misshandel. I lagens namn. Hade hon varit i en större kropp hade detta inte varit möjligt att göra, då hade hon fysiskt kunnat värja sig mot mig, då jag tvingades att bära ut henne. Att försätta en annan människa i vanmakt är ett brott. Jag har gjort det idag. Och mår som man förtjänar när man gjort så. Och är kokar av ilska över att tvingas göra detta mot en 3,5-åring. Åt helvete med begreppet enskild vårdnad, rättsväsen, socialtjänst och allt vad begreppet boende och vårdnadstvister heter. Övergrepp i lagens namn är vad det är, att ingripa och bestämma över en omyndig människas boende i lagens och "barnets bästa"s namn bara för att den lilla inte är gammal nog att ens formulera sin egen åsikt, än mindre bli lyssnad på. Nu sitter vi här och jag tvingas medverka till att hon vanvårdas, misshandlas, kränks och sviks. Orden räcker inte till."

Eftersom pappan nu är utrustad med den juridiska möjligheten att styra och ställa med mamman och den lilla flickans efter eget godtycke, kan mamman inte uppsöka läkar- eller psykologhjälp för att dottern ska få den hjälp hon behöver i form av en diagnos på det våld hon utsätts för och de skador som hon därmed åsamkas, eftersom vårdpersonalen måste underrätta pappan om hennes besök varvid han, lika säkert som ett brev på posten, kommer att avstyra läkarbesöket och utnyttja tillfället för att se till att mamman därmed fråntas det lilla umgänge med dottern som hon beviljats.

Detta eftersom socialanställda och polis tagit ställning så tydligt för pappan gentemot mamman, som utan tvekan dömts ut på den högst tvivelaktiga grund som Lena Hellblom Sjögren tillhandahåller det svenska rättsväsendet i form av manualer om hur PAS-ande mödrar ska kännas igen, som mer påminner om de manualer som prästerskapet och borgarna arbetade ut för hur de skulle känna igen häxorna på medeltiden, än om ett modernt vedertaget vetenskapligt angreppssätt.

Hon har ju nämligen inte tillstymmelse till bevis för sina "teorier" så länge majoriteten av polisanmälningarna över fäders misshandel och / eller sexuella övergrepp på sina barn läggs ner.

Och denna mamma och hennes lilla barn är alltså långtifrån ensamma om att få sina liv förstörda, utan uppenbarligen delas deras öde av ett förfärande stort antal mödrar och barn. Trots att hennes dotter var alldeles för liten för att kunna bli påverkad negativt till ett umgänge med en pappa (som hon knappt hade träffat dessutom) så fråndömdes även denna mamma vårdnaden, enbart på blotta misstanken att hon kommer att göra det fortsättningsvis, varvid man väl få anta att även hon ingår i de 28 % som av tingsrätterna bedöms vara påverkade av sina föräldrar (högst troligtvis deras mammor således) enligt vad som noteras i SOU 2017 att Tingsrätternas beräkningar kommit fram till, enligt bifogat dokument (Se ovan!). Om dessa antaganden ska ligga till grund för de 21 % av ensam vårdnad som tilldöms papporna måste de anses brista i hög grad vad gäller riskbedömningarna för barnets del.

Och apropå detta skulle jag också vilja tillägga frågorna