INLEDNING

__________________________________________________________________________

Den engelske antropologen Jerome Lewis (också han liksom Chis Knight medlen i RAG m fl har de senaste årtiondena bedrivit väldigt spännande forskning kring ett flertal regnskogsinvånare sk “Pygmy-people” I Centralafrika och Sydostasien, varmed har kunnat visa hur Homo sapiens-släktet tillbringat sin absolut längsta period här på jorden: nämligen som fredligt jämställda jägare - o samlare i sant anarkistiskt statslösa och fullkomligt antiauktoritära kulturer, som utgörs av mycket medvetet utarbetade strukturer, eller bättre “system”, eftersom “struktur” leder tanken till slutna rigida auktoritära system; men här är det fråga om öppna och flexibla sådana i balans med vissa grundläggande fasta principer.

Samtidigt med detta tycks det ha försiggått en hel del evolutionsforskning som på olika sätt kan bidra till att kasta ljus över denna övergång och / eller bekräfta de teorier som Lewis utarbetat utifrån sitt fältarbete.

Och därmed ställs vi inför många intressanta frågeställningar kring hur övergången från de tidigare primaternas starkt hierkiserade och mer eller mindre av alfahannar toppstyrda form av organisation, till den motsatt platta och egalitära som kommit att evolutioners fram tillsammans med Homo-sapienssläktet och som istället kommit till stånd genom mödrarnas ledning. Vilka specifika drag är det som i det avseendet kommit att skilja Homo sapiens åt från de tidigare hominiderna och vad är det som kan tänkas ha utgjort den evolutionära fördelen med en sådan platt egalitär organisation som deras till skillnad från de tidigare.

Prof. Chris Knight har en uttömmande redovisning av den forskning som företagits i detta avseende i fjärde kapitlet med rubriken The Sextrike, som han inleder med att ställa frågan hur mycket av evolutionsteoretisk significanse som kan anses som kan antas stötta Claude Livi Strauss ide om The Origin of Society, vilken han i slutet av sin genomgång menar sig kunna avfärda som ohållbar.

Och egentligen borde jag börja med att hänvisa till de viktigaste dragen i denna evolutionsteoretiska utredning men jag nöjer mig än så länge med att hänvisa läsarna att själva ta del av detta kapitel i Chris Knight, vari han redogör för sin teori om kvinnorna utnyttjande av sexstrejker under sina synkroniserade menstruationer i avsikten att skaffa sig ett övertag i förhållande till ett tidigare underläge.

För att göra en lång historia kort kanske man skulle kunna uttrycka det så, att Chris Knight i bjärt kontrast till CLS kommer fram till att The Origin of Society ligger just i dessa kvinnornas sexstrejker. Dvs det som Jerome Lewis framhåller i sitt föredrag om ?? I RAG:s föredragsserie; är precis det rakt motsatta; upphovet till den första mänskliga kulturen / civilisationen.

I vilket fall som helst är det enkelt att konstatera detsamma som Heide Göttner-Abendroth gör i sitt läromedel: Matriarc att CLS har tagit antropologins 150 år tillbaka till tiden före Bachofen. Ett perspektiv som får fullt stöd i professor som menar att antropologin numera tappat greppet, på det sätt som jag redan visat i min utläggning om den totalt fruktlösa forskning som bedrivs av och Larhammar utifrån idén att det skulle vara möjligt att kartlägga människan

Medlemmarna i RAG tycks dock ha ett bättre grepp än så då de tycks kombinera det ena med det andra och inte heller släppt tahet om det marxistiska perspektivet, för att inte tala om det brett upplagda tvärvetenskapliga perspektiv som anlagts i MMS, som tex inte minste det estetiska. HGA pekar på nödvändigheten att hänvisa till det oskiljaktiga förhållandet mellan estetik och den typ av “religionsutövning” eller hellre andlighet / förfädersdyrkan / kosmologi som utövats i den ursprungligt matriarkala shamanismen; det är framför allt genom musiken / dansen / dramat / som övergångarna från det ena medvetandestadiet till det andra sker och där de transformationer kan åstadkommas som är de avsedda, inte minst på så sätt att de lockar till sig sina förmödrars och förfäders andar att ta sin boning i de unga kvinnor som har till uppgift att återföda dem till sin klan.

Och här börjar det bränna till under fötterna rejält när nu Jerome Lewis m. fl av de nutida forskarna påvisat musiken / dansens / dramats stora, helt och hållet avgörande betydelse för de sk “Pygmy”-folkens platta ledarlösa, egalitärt anti-auktoritära och utpräglat anarkistiska organisationsform. Inte minst för min egen personliga del då ju detta är precis det område som utgjort föremålet för min egen påbörjade men aldrig avslutade forskningsansats i musikpsykologi. Och nu börjar jag känna igen mig precis; för här handlar det inte om mindre än precis ALLT det allra viktigaste i Homo sapiens liv; nämligen leken, kreativiteten, sammanhållningen, barnuppfostran, kontakt med andevärlden / känslolivet / träning av de kroppsliga rörelsefunktionerna / musklerna / finstämning av hjärnfunktionerna / finstämning av individernas uppträdande i förhållande till gruppens uppförandekoder, träning i att balansera den egna individuellt kreativa avvikelsen från den grundläggande strukturen och därmed självkänslan och det personliga initiativet … listan skulle kunna göras mycket längre; inte minst i förhållande till musikens integrerande funktion, i form av att liksom spänna som vida bågar över tid och rum som förbinder gruppens individer med varandra såväl som dess historiska föregångare, mödrar med sina barn som en extra navelsträng som grundläggs redan i moderlivet och varar livet ut under sina akustiskt skyddande valv.

ANALOGA GESTALTEN: Göra allt på en gång är mycket bättre än att göra en sak i taget.

Men då gäller det att ha klart för sig att det heller inte handlar om “musik” i den betydelse som vi lägger in i begreppet här i Väst, utan istället den form av integrerad mångmodalitet som inbegrips i det fenomen som i Sydafrika kallas för Ngoma och bland de Mbjendele Bayaka folk som Jerome Lewis beforskat för ??? och inbegriper alltså på en och samma gång både sång, dans, drama, rit, spex mm mm som ett slags totaluttryck för precis allt det som är viktigt här i livet kort sagt.

Och det enda som är viktigt i Bayakas liv liksom i övriga regnskogslevande folk tycks vara detta med musiken i skarp kontrast till vår västerländska livsstil i alla avseenden inte minst den i förhållande till värdering av materiella tillgångar som i deras fall är lika med noll.

Och nu är vi framme vid den mycket intressanta punkt som jag sett fram emot länge att närma mig i detta projekt av rewriting history: nämligen det högst fascinerade faktum att vi alltså med ganska stor säkerhet kan spola den gängse företrädda uppfattningen inom den etablerade västerländska vetenskapen som bli Pinker m fl. representerar nämligen att det skulle ha härskat kaos, våld och ond bråd död fram tom det stadium i den kulturella evolutionen då det bildats stater grundade på ett gemensamt försvar och rättsväsende och ordningsmakt och istället kan konstatera att det snarare är det motsatta som har gällt.; att människans längsta tid här påa jorden har utgjorts av samhällsorganisationer som i d¨så fall påminner mer om naturens egna processer av sk autopiiesis.

Så återigen kommer det faktum här till uttryck att patriarkala skapelserna utmärker sig genom att inta en konfrontation dikotomisk binär opposition till naturen såväl som till kvinnan och moderskapet, medan den tidigare matriarkala anarkistiska ordningen byggde på ett lyhört samarbete med naturens egna lagar.

För i naturen finns inga pyramidalt top-down styrda hierarkier utan enbart anarkistiskt bottom - up alstrande långa kedjor som repeterar sitt inneboden mönster i oändlighet på det sätt som kommer till uttryck i de fibonaki-relaterade fraktalmönsteren i den organiska naturen.

Och den kommunicerande förmedlingens emellan dessa olika “medvetandenivåer” är det alltså musiken som står för; det är dem som fungerar som den stora samordnaren av de mänskliga mönster med de övriga i naturen. Musikens mönster är jul även de inordnade i de fibonakitrelaterade balansakterna och borde alltså kunna antas skapa motsvarande balanserande harmoniska förhållanden i musikuövarnas psykofysiska utrustning. Musikpsykologi.

Men hur är det då med den vertikala hierarkiska ordning som tycks vara den rådande bland primaterna skulle den gå emot naturens egen ordning? Ja det är en svår fråga som jag inte lyckats hitta ngt svar på ännu. Bara att denna top-down styrda hierarki är långtifrån så entydig som det kan tyckas vid ett första ögonkast och dessutom
redan i detta skede vara på G att utveckla helt andra mer platta och female-dominerade

Under alla omständigheter tycks i varje fall en hel del evolutionsteoretiskt relaterade utvecklingsförlopp i gången från primat till Homo sapiens bedömas vara till stor fördel för spridningen av den senares gener till skillnad från den förstnämndas för satt ta ett klassiskt mått i bedömningen av dessa ting.

Ända sedan jag blev varse vilken högst konstlat onaturlig modell som Claude Lévi Strauss presenterade som The Origin of Society nämligen den om männens utbyte av kvinnor som handelsobjekt sig själva sinsemellan, som ju förutsätter att kvinnor skulle vara såna passiva viljelösa varelser att de frivilligt skulle underkasta sig en sådan behandling alternativt att den våldsutövning som, den förutsatte var helt OK, har jag funderat på hur man inom vetenskaperna har kunnat godta en sån totalt obalanserad grundfunktion i fråga om förhållandet mellan Yin och Yang som trovärdig och / eller föredömligt funktionsduglig i förhållande till konstruktionen av fredligt civiliserade samhällsorganisationer och letat efter svar på frågan om vad som utgörs av den duala kärnan i de vortexrelaterade energiflödena i naturen som vecklar ut sina fraktala evighetsspiraler - skulle den kunna fungera om den ena hälften av denna kärna bestod av i och den andra av noll på ett sätt som skulle motsvara den patriarkala ide´m om manlig och kvinnlig underordning med an aktiv part och en fullständig passiv.

Och hitintills har jag inte lyckats hitta ngt svar på den frågan mer än i så fall möjligtvis i förhållande till det som avhandlas i den här artikeln om i fråga om sk “pioner” i pariteter. Jag vet inte alls om jag har fattat ngt rätt i detta avseende men vad jag kan utläsa av detta tycks det alltså inte alls förhålla sig så, som de manliga nobelpristagarna felaktigt hade antagit att båda delarna i pariteten består av samma antal materia eller energier (eller vad det nu är fråga om?) utan den ena två och den andra tre, vilket kanske är nödvändigt för att det ska uppstå en spänning som leder över i dynamik.

Etta nolla däremot, i betydelsen materia kontra ickemateria, eller energi kontra ickeenergi skulle ju i motsats därtill enbart leda till kollaps - ett dynamiskt förhållande som också kommer till uttryck i samma video.

Och som ytterligare ett exempel på en mer balanserande manlig / kvinnlig Yin / Yan-princip i den här videon framställs geometriska formerna kuben och sfären som manlig resp. kvinnliga i sin förmåga att omsluta alla övriga geometriska former inom sitt “skal”

Ja dessa resonemang verkar kanske långsökta i sammanhanget; men har iaf inte släppt greppet om mig sen jag blev uppmärksam Lévi Strauss egna spekulationer kring myternas funktion som ett slags inbyggd funktion i det allmänna undermedvetna vars uppgift är att utgöra ett slags smörjmedel för det kognitiva maskineriet genom att inordna perceptionerna i binära oppositioner. För mig är det totalt ofattbart hur ett så löst grundat tankebygge, har kunnat sätta så stort avtryck på den moderna antropologin som är har varit fallet.

Å andra sidan landar faktiskt dessa teorier ganska nära den verklighet som vist sig vara sann i fråga om musikens roll i “Pygmy”-folkens organiserande principer fast då i helt motsatt syfte till inordnande i binära oppositioner mellan natur och kultur. Någon slags inordnande principer tycks det lugga i kosmos /naturen som även vi människor drabbas av eller mer eller mindre medvetet kan koppla upp oss gentemot eller inte. kommiunikationssystem som omtalas i den nya fysiken / kemin som ett slags “medvetande”.

I detta framträder återigen med all önskvärd tydlighet den oerhört bristfälliga enögdhet som olyckligtvis att prägla den västerländska vetenskapen sedan dess tillkomst under upplysningstiden; nämligen tendensen att tänka i ANTINGEN - ELLER istället för BÅDE-OCH - AVSKILJANDETS princip och den har inbyggt hierarkiserande implikationer.

Sedd ur de nya systemteoretiskt grundade rön som kommit att prägla den paradigmatiskt nyorienterande vetenskapen efter WWII och det postkoloniala paradigmskiftet, och som Riane Eisler haft till grund för utvecklandet av TTC har däremot en sådan BÅDE _ OCH -relaterad hållning kommit att framträda iom hennes återkoppling till den balanserade partnerskapsrelation som varit den rådande i mänsklighetens längsta tillvaro här opp jorden fram till den olyckliga tid som drivit sig själv mot sin egen undergång pyra bristen på inneboende balans i det hon kallar för ett “dominator” eller härskarsystem.

Vilket inte minst tycks vara vad denna studie har kommit fram till om jag förstått saken rätt, vilket jag dock inte alls är säker på.

de evolutionära processer som frambringar dessa ursprungligt anarkistiska samhällsorganisationer ser ut att utgöra en spegling av just de självalstrande självgenererande och självreglerande processer som kartlagts av P och som sedan Eisler tagit fasta på