FAKTA ELLER FEJK OM FALLET ANNA & ELIAS nr 1?
AMATÖRERNAS MAKTFULLKOMLIGA MANDAT
VAR FINNS EXPERTERNA?
VAR FINNS UTREDNINGARNA?
VAR FINNS BEVISEN FÖR MAMMANS PÅSTÅDDA "VANFÖRESTÄLLNINGAR OM VERKLIGHETEN?"
VAR FINNS DE 30 LÄKARUNDERSÖKNINGARNA?
VAR FINNS DEN YRKESETISKA HEDERN?
VAR FINNS UTREDNINGSMETODIKEN?
VAR FINNS BARNPERSPEKTIVET?
För vidare info om fallet, se:
FAKTA ELLER FEJK OM FALLET ANNA & ELIAS nr 2 »
EXPERTERNAS TYSTADE RÖSTER
På denna sida finns:
1) BAKGRUND - TIDSLINJE
Enligt Medlingsbolagets rapport, replikerad av mamman
2) VEM VILKA BEDÖMS VARA "EXPERTER" AV SVT / BO-GÖRAN BODIN
3) VEM VILKA BEDÖMS VARA EXPERTER ENLIGT EXPERTISEN?
4) JURISTER UTPEKAR SIG SJÄLVA OCH POLISER SOM "EXPERTER" GENTEMOT EXPERTERNA
5) SOCIONOMKONSULTER ÄR INTE EXPERTER!
6) CARINA GROSSMAN ÖVERSKRIDER SINA BEFOGENHETER SOM SOCIONOMKONSULT NÄR HON AGERAR PSYKIATER OCH FÖRUNDERSÖKNINGSLEDARE
7) STOR OKUNSKAP OM HUR BARNFÖRHÖR BEDRIVS
8) HUR SÅG DET UT MED SONENS PÅSTÅDDA "FÖRTROENDE" FÖR CARINA GROSSMAN?
9) SONEN VITTNESMÅL OM CARINA GROSSMANS OLAGLIGA "FÖRHÖR" PÅ FÖRSKOLAN
10) CARINA GROSSMANS OLAGLIGA BARNFÖRHÖR PÅ FÖRSKOLAN den 15 febr. 2017
11) VAR FINNS EXPERTISEN OCH DEN YRKESETISKA HEDERN
12) CARINA GROSSMAN UTMANÖVRERAR MAMMAN SOM EN SPELPJÄS PÅ SCHACKBRÄDET SOM INTE LÄNGRE BEHÖVS
13) CARINA GROSSMAN VITTNAR FALSKT MOT MAMMAN OCH HÅLLER HENNE FORTSATT UTANFÖR PLANERNA
14) NÅGRA TYPISKA DRAG I SOCIALTJÄNSTENS UTREDNINGAR
15) HÄRSKARTEKNIKER ISTÄLLET FÖR ETT KORREKT UTREDNINGSFÖRFARANDE
16) GAMLA NATTSTÅNDNA FREUDIANSKA IDÉER OM MÖDRARS "SYMBIOS" OCH PAPPOR SOM GRÄNSSÄTTANDE OCH FRIGÖRANDE
17) MEDLINGSBOLAGETS "UTREDNING"
18) OM SKANDALLÄKAREN OTTERMAN VID BARNSKYDDSTEAMET PÅ AKADEMISKA SJUKHUSET I UPPSALA
1) BAKGRUND
Enligt Medlingsbolagets rapport (För mer inp om Medlingsbolaget se under punkt 17 Medlingsbolagets utredning")
MMM
Mamman och pappan träffades 2010 och blev ett par. Efter några månader bröt de upp relationen, Mamman var då gravid. Sonen föddes i februari 2011 och vårdnaden utövades ensamt av mamman i 2,5 år.
I oktober 2013, kom föräldrarna överens om att vårdnaden om sonen skulle utövas gemensamt och att han skulle ha rätt till umgänge med pappan vartannat veckoslut samt visst lovumgänge, vilket stadfästes i dom.
I september 2015 begärde pappan verkställighet av tingsrättens dom. Föräldrarna kom vid det tillfället överens om att återuppta umgänget.
I december 2016 väckte pappan talan mot mamman och i mars 2017 togs ett interimistiskt beslut i tingsrätten att sonen skulle ha sitt boende hos pappan och varannanhelgs- och visst lovumgänge med mamman.
Min kommentar:
Den utredning som låg till grund för tingsrättens beslut vidtogs av sociologen / socionomkonsulten Carina Grossman anlitad av Uppsala kommun genom bemanningsföretaget Dedicare AB och har utsatts för kraftig kritik av dem vars sakkunniga expertis som utredare, fil lic. Jan Björklund, den riksbekanta kriminalkommissarien och sexualbrottsutredaren Monica Dahlström-Lannes, psykoterapeuten Hans Cagnell, psykiater Gunilla Olsson, fyra olika läkare varav två barnläkare diskvalificerats av domare, advokater och åklagare jurister rätten och SVT / Bo-Göran Bodin, som "påverkade" av mamman och / eller varandra.
Att de själva och / eller socionomkonsulten Carina Grossman i sin tur skulle ha kunnat vara "påverkade" av pappan och / eller varandra finns inte med som ett tänkbart alternativ, vilket måste anses som synnerligen anmärkningsvärt då det borde ingå i var mans grundutbildning att kunna ifrågasätta och förhålla sig kritiskt till sin egen bias och att göra alernativa hypotesprövingar, då det ingår som ABC i all form av utredningsmetodik.
I det följande kommer därför dokument redovisas som enkelt kan påvisa att Carina Grossmans utredning inte alls följer gällande Förundersökningsförordning, trots att den kommit att ligga till grund för att en nu 9-årig pojke, sedan tre år tillbaka tvingats till boende med sin pappa och att endast ha ett helgumgänge varannan vecka med sin första enda nära och trygga anknytningsförälder, som sedan december 2019 dessutom inskränkts till två timmars övervakat varannanhelgsumgänge och en timmes telefonkontakt, och det orsakat att ingenting i tidigare utredningar kunnat påvisa brister i hennes föräldraförmåga och att pappan på starka grunder stått misstänkt för våld och sexuella övergrepp gentemot barnet och att det aldrig i sin tur heller utretts.
Till saken hör också att Grossmans "utredning" inte kommunicerades förrän den 2 mars, dagen innan muntlig förhandling i rätten den 3 mars och att mammans dåvarande ombud Anna Edelhjelm underlät att begära en senareläggning pga detta, och kom helt oförberedd och dåligt insatt i fallet och därför inte kunde bidra med ett robust försvar för barnets / mammans sak och dessutom hade gett mamman felaktiga råd som inte heller stärkte hennes sak.
HÄNDELSER FRÅN MAJ 2018
enligt Medlingsbolagets rapport:
I maj 2018 tilldömdes pappan ensam vårdnad om "Elias" och han fick rätt till umgänge med mamman under vartannat veckoslut samt visst lov-umgänge
181022-190313 tog mamman med sig "Elias" och befann sig på okänd ort, "Elias" var under 6 månader frånvarande från sitt första skolår och hindrad från kontakt med pappan. Mamman och "Elias" lokaliserades av polisen och "Elias" kunde återföras till pappan och återgå till skolan.
Med anledning av detta dömdes mamman I juni 2019 för grov egenmäktighet med barn, samt även för grovt förtal av pappan under tiden 190101-190125. Domen har överklagats.
I juni 2019 dömdes mamman för grov egenmäktighet med barn med anledning av bortförandet. Mamman dömdes samtidigt även för grovt förtal av pappan under tiden 190101-190125. Domen har överklagats.
I juni 2019 stämmer pappan in vid tingsrätten och yrkar att sonen inte ska ha rätt till umgänge med mamman.
I maj och juni 2019 planerade pappan tillsammans med socialtjänsten för två umgängestillfällen. Vid det första tillfället 190523 kom inte umgänget till stånd pga att mamman hade fått besked om det med för kort varsel. Det andra tillfället 190625 ställdes in av pappan med hänvisning till att mamman inte skulle ha bekräftat att hon avsåg följa ställda villkor för umgänget.
Mamman replikerar att hon följde allt och efter att hon infunnit sig till umgänget som var satt till kl 11.00 och väntade inne i socialtjänstens lokaler tills kl 11.15 då hon blev meddelad att pappan hade ställt in det. Hon uppger även att pappan därefter skulle ha meddelat sonen att det istället var hon själv som inte hade infunnit sig till umgänget.
Dock ordnades sommaren 2019 på pappans initiativ med två umgängen som genomfördes.
I september 2019 fattar tingsrätten interimistiskt beslut att avslå Antonellos yrkanden. Vilket innebär att Uppsala tingsrätts, den 21 maj 2018, meddelade dom gäller.
Pappan överklagar till Hovrätten. Han följer inte tingsrättens dom gällande umgänge vartannat veckoslut, men "Elias" har telefon-umgänge med mamman varje vecka.
Pappan medverkar inte till umgänge med hänvisning till att "Elias" behöver skyddas från mamman då det finns risk för bortförande, nya läkarundersökningar och negativ påverkan från mamman.
Pappan överklagar då till Svea Hovrätt. Han följer inte tingsrättens dom gällande umgänge vartannat veckoslut, utan tillåter endast sonen telefon-umgänge med mamman varje vecka. Han fortsätter att umgängessabotera, med hänvisning till att sonen skulle vara i behov av att skyddas från mamman, pga risk för bortförande, nya läkarundersökningar och negativ påverkan från henne.
Mamman replikerar att Medlingsbolagets uppgifter inte är kompletta då de utelämnar det faktum att hon själv yrkat på ett verkställighetsärende som på ett medvetet sätt spelades bort av pappans ombud så att det aldrig kunde komma till stånd
Den 11 sept 2019 lät tingsrätten meddela att den avslagit pappans yrkande om interimistiskt inhibering av mammans umgänge, vilket innebar att den dom som meddelades vid Uppsala tingsrätt den 21 maj 2018 skulle gälla.
Mamman fick ta del av pappans yttrande den 25 okt och hovrätten lät meddela att hon måste inkomma med sitt yttrande senast den 28 okt. Medan pappan hade haft två veckor på sig, förväntades mamman nu utan ombud klara av att bemöta 150 sidors, som till största delen utgjordes av förtal och falska vittnesmål över en helg. Hon fick dock uppskov till den 30 okt 2019 så att hon åtminstone fick 5 dagar på sig. Mer uppskov än så kunde de intre godkänna med hänvisning till att ”det är brådskande i sådana ärenden.”Redan dagen efter att hon skickat in sitt 110 sidor långa yttrande kl 23. 58, fick hon kl 12.53 motta Hovrättens beslut den 31 okt 2019.
Men de brådskan har av allt att döma inte varit aktuell det vårdnadsmål som mamman överklagat till hovrätten och skulle ha förhandlats i april 2020. Det blev nämligen med hänvisning till påstådd risk för covid-smitta uppskjutet till den 8 december, varför frågan oundvikligen inställer sig hur opartiskt vårt rättssystem egentligen är.
Frågan måste dessutom ställas hur det kan vara möjligt att bara på några få timmar under en förmiddag bedöma 110 sidors yttrande och samtidigt borga för en rättssäker sådan bedömning
Dagen efter den 1 nov 2019 kom kallelse till STHLMS tingsrätt angående verkställighet den 19 nov 2019.
Så här har vi ytterligare exempel på hur olika rättssordning som tillämpas när pappor bryter mot domar och umgängessaboterar, vilket denna pappa då konsekvent tillåtits göra i sex månader. Istället för sanktioner i form av vitesförelägganden och vårdnadsöverflyttningar ges de rättens fulla stöd att avskilja barnet från dess primära vårdnadshavare, ibland tom för all framtid. Det är i varje fall vad erfarenheten visar.
I oktober 2019 fattade skolan beslut om tillträdesförbud för mamman, pga att det påstods att hon skulle uppträtt på ett sätt som skulle förorsaka personal och elever obehag och störa sin sons skolarbete.
I november 2019 inkommer en skrivelse från PW, leg.psykolog och EM, enhetschef och leg.psykolog på BUP i xxxx, vari det framgår att sonen inte har symptom som talar för PTSD, men att det inte går att utesluta sk. komplext trauma eftersom hans svåra livssituation pågått under lång tid. Det framkommer inga akuta barnpsykiatriska symtom men en osäkerhet i förhållande till nya personer, en omogenhet kring att uttrycka tankar/ känslor, svårighet att dela med sig av vardagliga händelser med klasskamrater och lärare samt svårighet att hantera konflikter med jämnåriga. Efter konsultation med BUP:s traumaenhet bedöms att förutsättningar vad gäller skydd, förutsägbarhet och trygghet inte finnas för sonen för närvarande och att det krävs för fortsatt bedömning kring komplext trauma. Sonen bedöms ha behov av trygga ramar för att kunna berätta utan att känna rädsla hur hans berättelse används, utifrån rättegång och utredningar. Förnyad kontakt med BUP för bedömning och eventuell behandling kan aktualiseras när det finns tillräckligt skydd runt sonen.
Mamman replikerar med att konstatera att iakttagelsen från BUP är avslöjande, då den visar att sonen stängt av sina känslor för att överleva. Eftersom han inte längre hade träffat henne under en längre tid (sedan den 13 mars 2019) borde han istället ha mått bra, om det var hans umgänge med henne som ansågs vara problemet, vilket tyckts ha varit den uppfattning man hållit fast vid på socialtjänsten.
I dom från Svea Hovrätt den 31 okt 2019 förordnades sedan att sonens tidigare lagstadgade varannan helg hos mamman skulle inskränkas till umgänge med henne i form av telefonumgänge varje onsdag kl 18, samt tre timmars umgänge varannan lördag i närvaro av umgängesstöd med början den 7 december 2019.
HÄNDELSER FRÅN DEC 2019 - TILL DAGS DATUM den 10 augusti 2020
Eftersom Medlingsbolagets utredning avslutades i dec 2019 är det i det fortsatta jag som sammanfattar händelsernas gång.
Sedan har det under 2020 tillstött ytterligare förhinder för mamman att driva processen vidare som minst sagt kan sägas vittna om att vårt rättsväsende fungerar enligt gällande lagar och konventioner i FB och BK.
När vårdnadsmålet skulle tas upp i april blev det uppskjutet till den 8 december 2020, med hänvisning till att pappan och hans ombud skulle ha anledning att undvika förhandling i rätten pga förhöjd risknivå i samband med exponering för Covid-smitta.
Inte heller det överklagade brottmålet har hitintills getts tillfälle att tas upp till ny förhandling i hovrätten.
Mamman lämnade i slutet av juni in ett yrkande om interimistisk överflytt av boendet till henne, grundat på att pappan sedan den 21 februari 2020 hållit sonen hemma från skolan och att hon kunnat lägga fram bevis för att sonen under större delen av dygnets alla timmar och även till sent på natten ägnat sig åt spel på internet, varvid han på heltid blivit uppslukad av en våldsinriktad värld med ett grovt sexualiserat och livs- kvinnofientligt laddat språkbruk. Hon har under tiden kommunicerat med honom som en av hans motspelare utan att avslöja sin identitet.
Men trots detta och att alla de övervakade umgängena med henne rankats med bästa betyg av sonen, valde rätten med vissa smärre undantag i form av övervakat umgänge varannan vecka och telefonkontakt att gå på pappans linje och mindre övertygande "bevisning", vilken bl a dessutom åberopade sig på SVT:s "dokumentär" som grund för dess relevans.
En händelse som ser ut som en tanke: Har de tidigare förhandlingar som uppskjutits under våren, blivit det. just för att pappan ska komma i ett bättre förhandlingsläge efter att SVT publicerat sin partsinlaga ? Och hur ser det i så fall ut med rättens såväl som SVT:s "oberoende" ställning som objektiva och opartiska i beslut och granskning?
AKTUELL SITUATION
Enligt Medlingsbolaget febr 2020
Sonen bor sedan ett interimistiskt beslut 170313 med pappan i en lägenhet om 4 rum och kök på xxxx. Sonen går i andra klass på xxxxx skola på xxxx och har sedan han återförts till pappan, efter bortförandet, träffat mamman vid två tillfällen under sommaren 2019. Sonen har telefonkontakt med mamman på onsdagar. Därtill skickar mamman kort och brev till honom. I december 2019 har umgänge med umgängesstöd inletts.
Mamman replikerar dock att hon slutat med det eftersom pappan aldrig vidarebefordrar korten och breven hon skickar till sonen.
Pappan driver eget företag inom reklambranschen och har tre vuxna barn, som han uppger att både han och sonen har nära och goda relationer med.
Mamman bor i en lägenhet om två rum och kök i xxxx, där hon är uppvuxen och har sin familj och barndomsvänner. Mamman har tidigare arbetat inom friskvård och hälsa och senast med autistiska barn. Sedan oktober 2018 då hon sökte skydd för sig och sonen och därefter satt häktad i två månade, har hon inte kunnat arbeta, men inte varit berättigad till sjukpenning, varför hon tvingas leva på besparingar och med hjälp från sin familj. Men nu är hon arbetssökande. Mamman uppger att hon har ett stort nätverk som bryr sig om henne och sonen.
2) VEM VILKA BEDÖMS VARA "EXPERTER" AV SVT / BO-GÖRAN BODIN?
I SVT / Bo-Göran Bodins sk "dokumentär" påstås felaktigt att sonen vid förhör med ett flertal "experter" aldrig skulle ha yttrat något om att ha blivit utsatt för våld eller sexuella övergrepp hos pappan och tom att han "tycks ha fått förtroende" för den externa socionomkonsulten Carina Grossman som socialtjänsten i Uppsala kommun hyrt in från bemanningsföretaget Dedicare AB, för att vidta den initiala "utredning" som dragit upp de riktlinjer från början, som sedan de påföljande turerna från byggt vidare på, utan att dess sakligt objektiva och opartiska grunder någonsin ifrågasätts. Därvidlag utgår väl Bo-Göran Bodin ifrån att det som står i domen om brottmålet angående grov egenmäktighet och förtal (från juni 2019) äger sin "objektiva" relevans:
Men det kan i högsta grad betvivlas utifrån den högre juridiska och rättssociologiska expertis som yttrat sig om saken:
3) VEM / VILKA ÄR EXPERTER ENLIGT EXPERTISEN?
I ett telefonsamtal för ungefär ett år sedan med professor Anna Singer blev jag rekommenderad att läsa det då nyutkomna PA(S)-inspirerade alstret av journalisten Ana Lytsy och advokaten Cristina Bergenstein ”Barn som tvingas välja bort en förälder”, som då precis hade getts ut på Norstedts Juridik (2019). Det innehåller flera kapitel vari Lytsy intervjuar professionellt verksamma inom socialtjänst, tingsrätt, psykiatri, psykologi och vetenskaplig forskning kring vårdnadsfrågor, som alla framställs som om de vore rörande överens om att problemet med sk ”föräldraalienation” är det alltigenom överskuggande i sk ”svåra” eller ”high conflict” vårdnadstvister. Och det nästan oavsett vad det är de egentligen uttalar. Inte minst har hon därvidlag skänkt lagman Mats Sjösten ett kapitel vari hon intervjuar honom och det gäller även professor i civilrätt Anna Singer och anlitad som juridisk expert i senaste vårdnadsutredningen SOU 2017 intervjuats i ett annat, såväl som rättssociologen Annika Rejmer.
Båda de sistnämnda understryker nogsamt i de kapitel som de tilldelats, att så snart det handlar om vårdnadstvister där det finns anklagelser om våld eller bristande föräldraförmåga, saknas de rätta redskapen i tingsrätt och socialtjänst att utreda vad som är vad (Anna Singer gör också den uppdelning i sk ”föräldraalienation eller sk ”vanligt våld”, som föreligger inom fejk-teorin PA(S vari den skillnaden nu skulle ligga?) varför deras bristande kompetens i egenskap av generalister, måste kompletteras med sakkunnig psykologisk / psykiatrisk expertis. Annika Rejmer skriver tom att
På sid. 274:
-Vi har sett att pappor ofta upplever att de är utsatta för alienation eftersom mammorna inte tycker att papporna kan tillgodose barnens emotionella och psykiska behov, inte kan ta ansvar för barnen och att barnen inte kan lita på papporna. Om mammorna har fog för den här inställningen eller inte vet vi dock inte, eftersom både vårdnadsutredarna och tingsrättens ledamöter saknar lagstöd för att utreda just anklagelser om bristande föräldraförmåga. Och särskilt svåra att utreda är ord - mot - ordsituationer. Där finns inte mycket annat än magkänsla att gå på.”
och på sid 277:
”Vad som ytterligare försvårar saken och bidrar till hur det det fungerar, eller rättare sagt inte fungerar, är att tingsrätterna alltså, som resultaten från High conflict families in divoreces visar, inte har några faktiska möjligheter att döma utifrån barnets bästa i högintensiva vårdnadstvister fast det är deras uppdrag: En värde-konflikt som handlar om föräldrarnas respektive föräldraförmåga måste utredas av tredje part, och måste innehålla tydliga grunder för den rekommendation som vårdnadsutredarna lämnar tingsrätten för att rätten ska kunna göra en korrekt juridisk bedömning av det enskilda barnets bästa.
Men det existerar inga sådana utredningsmöjligheter idag.
-Trots att vårdnadsmål är indispositiva, vilket betyder att det är tingsrättens ansvar att bland annat se till att vårdnadsfrågan blir erforderligt utredd så har den ingen faktiska möjlighet att göra det, säger Annika Rejmer.
-I dagsläget är det faktiskt helt omöjligt att få fram fakta om just såna saker som föräldraförmåga och att objektivt kunna bedöma sanna eller osanna påståenden från en eller båda föräldrarna om att den andra lider av psykisk ohälsa, har missbruksproblem eller är våldsam.
Det sätt på vilket tingsrätterna i dag försöker skaffa sig ovan nämnda kunskap om barns livssituation är genom upplysningar, snabbupplysningar och vårdnadsutredningar från socialnämnden, via socialtjänstens tingsrätt.”
Därefter konstateras som i förbigående att:
-Tingsrätten kan också anlita sakkunniga.
Vilket för den oinvigde syns märkligt motsägelsefullt, eftersom det tycks upphäva det tidigare påståendet att både vårdnadsutredarna och tingsrättens ledamöter saknar lagstöd för att utreda just anklagelser om bristande föräldraförmåga, eftersom här tvärtom hävdas att det finns lagstöd för att istället anlita expertis.
För frågan blir ju då varför så inte görs.
4) JURISTER SOM OLAGLIGEN UTPEKAR SIG SJÄLVA OCH SOCIALTJÄNSTEMÄN SOM "EXPERTER"
Citat från brottmålsdomen juni 2019 vari mamman dömdes för grov egenmäktighet och förtal:
"Tingsrätten har funnit att mamman trott att hon befann sig i en nödsituation.
Nästa fråga som tingsrätten då har att pröva är om mammans handlande varit försvarligt. Vid denna bedömning ska hänsyn tas till farans beskaffenhet, den skada som åsamkas någon annan och omständigheterna i övrigt.
Av utredningen i målet står det klart att mamman varit väl medveten om att hennes anklagelser mot pappan hade prövats av ett flertal rättsliga instanser med särskild kompetens och utbildning på området, bl.a. åklagare, sociala myndigheter och domstol, utan att dessa myndigheter funnit någon som helst grund för att sådana övergrepp skulle ha förekommit. Även om hon själv var av uppfattningen att sonen varit utsatt för misshandel och sexuella övergrepp av pappan och dennes barn, måste hon därför ha insett att underlaget för hennes uppfattning var utomordentligt svagt."
Detta är i sanning ett häpnadsväckande antidemokratiskt auktoritärt uttalande, som alltså ställer krav på mamman att förneka sina egna autentiska varseblivningar av sin sons lidande, därför att lekmän agerar självutnämnda experter på områden de inte behärskar och dessutom arrogant negligerar att ens fullfölja sina egna åtaganden och dito att agera i enlighet med lag och rätt.
5) ÄR SOCIONOMKONSULTEN CARINA GROSSMAN EXPERT?
6) CARINA GROSSMAN ÖVERSKRIDER SINA BEFOGENHETER SOM SOCIONOMKONSULT GENOM ATT AGERA BÅDE PSYKIATER OCH FÖRUNDERSÖKNINGSLEDARE
I jämförelse med Hans Cagnells utbildning till socionom och psykoterapeut och en livslång yrkeslivserfarehet också inom psykiatrin, syns denna "expert" inte ha mer på fötterna för att hålla barnförhör öht än några tillfälliga kortkurser eller vad det nu ska antas vara på Socialstyrelsen. Märkligt nog tycks dessa och hennes fil mag i sociologi ge legitimitet att ta åta sig expertuppdrag som ”psykiatrihandläggare".
Om vi sedan går till själva den "metod" som hon använt för att slå fast att det är mamman och inte barnets utsatthet för våld och / eller sexuella övergrepp som är problemet, erbjuds vi mer konkreta exempel på hur SVT / Bo-Göran Bodin menar att de ska se ut, för att vi som samhällsmedborgare ska kunna känna oss trygga med att leva i ett rättssäkert land.
Om Bo-Göran Bodin rotat lika aktivt i handlingarna som mamman själv och hennes ombud Jan Björklund kanske inte detta PM, utskrivet den 10 okt 2016 av polisen, hade undgått honom heller? Vad det i så fall hade inneburit för hans bedömning av vem som har legitimitet att utställa diagnos på vem, när var och hur, hade ju i så fall varit minst lika relevant som hans fokusering på Hans Cagnells förehavanden? I all synnerhet som den, till skillnad från hans, fått oerhörda följdverkningar för rättvisans gång.
Efter att socialtjänstens Karina Grossman lämnat meddelande ringde jag upp och informerade om att barnförhör dröjt (Bl a barnet är ej i förskola)
Karina berättar att från början gjordes skyddsbedömningen att mamman ska skydda sonen Elias mot pappan. Nu har ärendet ändrat karaktär och Karina är mycket mycket angelägen om ett snart barnförhör med Elias för att saken ska kunna redas ut.
Karina berättar att mamman legat på förskolan och utövat påtryckningar. Mamman vill att alla (däribland förskola) ska säga att Elias mår dåligt.
Karina uppger att det finns 6-7 anmälningar från BUP, Elefanten, osv, alla med moderns berättelse som grund, och samtliga rör Elias mående.
Förskolan har dock uppgett till Karina att de funderar på att göra en orosanmälan med anledning av modens beteende och hur det påverkar Elias.
Förskolan har berättat att Elias träffade sin pappa nyligen på förskolan och då slängde sig Elias sig på pappan och var väldigt glad att se honom. Elias pratar mycket om sin pappa och sina äldre syskon
Elias pappa har inkommit med en orosanmälan då han inte får träffa sin son och är orolig för hur han har det hos mamman. Pappan berättade i samtal med Karina med anledning av den anmälan att mammans syster har borderline, han misstänker att Elias mamma har samma diagnos, han beskriver hur hon lider av vanföreställningar och bekräftar i stort den bild som socialtjänsten fått av mamman.
Karina har pratat med mamman flera gånger och hennes utsagor går inte riktigt ihop.
Tillägg: Kontakt med förskolan (pedagog Anette Lundin) gav information att mamman på obestämd tid håller Elias hemma för att han ska få ”lugn och ro”.
Här ser vi alltså ett exempel på hur ”experten” Carina Gossman vänder sig till polisen för att avblåsa misstankarna mot pappan och istället vända dem emot mamman, grundat på pappans diagnos av henne som utrustad med vanföreställningar om verkligheten, vilket bara är en alltför bekant "diagnos" som förövare i ohelig allians med ett korrumperat rättssystem lärt sig utnyttja till bristningsgränsen. Detta samtidigt som hon själv och / eller förskolepersonalen vanställer den verklighet som utgörs av att mamman haft en fullt legitim anledning att hålla sonen hemma efter det läkarbesök som hon tog honom till hos läkaren Magnus Bodegård i början på oktober då han sjukskrev mamman för två månader framåt till den sista november 2016, för att kunna vårda sonen i lugn och ro hemma pga hans mag- och ryggont och att han inte ville äta, dricka och gå på toaletten i förskolan.
Med vilken rätt kan en sociolog med några korta påbyggnadsutbildningar på Socialstyrelsen sätta diagnos på en klient som hon då enbart träffat under en timmes tid månaden dessförinnan?
Med vilken rätt kan en sociolog sätta sig över medicinsk expertis för att göra bedömningen att den blivit påverkad av mammans vanföreställningar?
Med vilken rätt kan en sociolog överta det forensiska ansvaret från polis och åklagare i bedömningen av det brott som anmälts av ett antal professionella läkare och andra närstående vänner och bekantar i barnets närhet?
Det är nämligen enbart Carina Grossmans olagliga "förhör" med Elias på hans förskola som av SVT / Bo-Göran Bodin tillerkänns tillräckligt stor auktoritativ tyngd för att gälla som "fakta".
7) STOR OKUNNIGHET OM HUR BARNFÖRHÖR BEDRIVS
Bo-Göran Bodin uppger B: 41:36 i Del 1 följande
-Men när Elias fått vara ensam och prata med experter som är vana att prata med barn, har han inte sagt nåt om att han skulle varit utsatt. Så har det varit när han hörts av specialutbildade poliser.
För det första är som ovan visats socionomkonsulten Carina Grossman minst av allt någon "expert" och inte heller de poliser som i okt 2018 och febr 2017 hållit två förhör med sonen, som visserligen fått utbildning i att hålla barnförhör, om än en mycket bristfällig sådan, men däremot ingen sådan alls i hur det barn berättar eller inte berättar ska / kan analyseras / tolkas, eftersom det därtill krävs en omfattande barnpsykologisk expertis samt utbildning i hermeneutik / systemteori och kvalitativ ansats.
Vid de två polisförhör som hölls med sonen i okt 2016 och februari 2017 har sonen tydligt poängterat att det är något som inte är bra hemma hos pappan, men att han inte vågat berätta mer än så. För det andra har sonen vid ett flertal tillfällen tillsammans med de personer han känt sig trygg, bla experten Hans Cagnell och ett flertal läkare (om hans mamma funnits med, annars vågar han inte yttra sig öht) med ord och eller gester visat vad pappan och syskonen utsätter honom för.
Vid det tillfälle som omnämns av BGB visas först ett besöksrum som man väl får anta ska var det som sonen besökte den 8 februari 2017 när han blev förhörd på Barnahus, och som han delvis återgett / kommenterar inför sin mamma i en ljudinspelning efteråt.
I detta sista polisförhöret den 8 februari 2017 uppger sonen att inget är tråkigt hos mamma och att det inte finns något som är bra med att bo hos pappan. Han säger också att det är nånting han tvingas vara med om hos pappa som inte är bra och upprepar det tre gånger. På frågan vad det är som händer hos pappan, tar han långa pauser innan han tar sats och säger ”Jag vet vad det är … eller det är…” och sen blir han tyst.
På frågan om han har haft ont i sin kropp någon gång svarar han att han har haft det både i ryggen och magen. När polisen frågar var på magen han haft ont pekar han mitt på magen.
Efter dessa båda ytterst oprofessionellt utförda polisförhör lägger åklagaren ner förundersökningen, utan att ha förhört pappan eller övriga vittnen, beslagtagit hans dator (det sonen har vittnat om tyder nämligen på att det funnits fog för det) eller tagit mammans dokumentation i form av foton på sonens skador och ljudinspelningar på allvar, eller försöka skilja på sonen från pappans påverkan och därmed risken för kollusion.
Därefter händer det högst märkliga att socionomkonsulten Carina Grossman den 15 febr 2017 uppsöker sonen på hans förskola för att där hålla ett helt eget "förhör" med honom utan att någon av föräldrarna eller andra vitten finns närvarande och att det tas upp på en ljud eller videoinspelning, vilket är olagligt.
8) HUR SÅG DET UT MED SONENS PÅSTÅDDA "FÖRTROENDE" FÖR CARINA GROSSMAN?
Att sonen skulle ha haft förtroende för Carina Grossman är en uppgift som Bo-Göran Bodin borde ha styrkt med fakta, eftersom det är något som sonen själv i allra högsta grad bestridit. Likaså vari han grundar uppfattningen att hon och de poliser som bedrivit förhör med sonen skulle vara mer kompetenta att prata med barn än psykoterapeuten Hans Cagnell. Av transkriptionen av det polisförhör som hölls den 8 febr 2017 att döma, syns inte mycket av den varan då det framgår att sonen i det varit alldeles för rädd för att kunna tala ut. Det tycks mest av allt likna vilket polisförhör som helst med samma frågor som utan större variation eller barnanpassning upprepas om och om igen, varvid sonen viskar ngt ohörbart eller håller tyst under många långa sekunder - en gång ända upp emot en minut. Och han uppger själv till sin mamma att han var litet "blyg" när det hölls. Undra på det när han blivit underrättad om att förhöret videofilmas och medhörs av ett flertal vuxna.
Mamman har två olika inspelningar med samtal i vilka sonen otvetydigt klargör att han inte alls kände sig bekväm med att få besök av en person som han trodde var polis på förskolan, för att ta med honom in i ett enskilt rum, inför de andra barnen och förskolepersonalen.
Frågan är varför Carina Grossman valde att vidta ett eget "förhör", eftersom det faller helt utanför ramarna för hur barnförhör ska hållas. Åtminstone utefter den framgångsrika Eskilstunamodell, som Monica Dahlström-Lannes tagit initiativet till och varit med om att utarbeta, som stått modell för etableringen av Barnahus, i vilken vikten av att de olika inblandade yrkesrollerna hålls i sär och inte överträds, lika mycket som vikten av ett effektivt samarbete över dess gränser betonas. Men här tycks istället Carina Grossman ha brutit mot båda dessa föreskrifter för att självsvåldigt påta sig polisens roll och utanför lagen bedriva barnförhör på egen hand.
Efter polisförhöret på Barnahus, den 8 febr. 2017 avslutas, vid vilket även Carina Grossman närvarat, går hon fram till sonen, som då håller upp sin hund som hälsning och säger: ”Voff, voff”. Hon frågar vad hunden säger och han svarar att ”Jag behöver hjälp!”. Carina Grossman frågar då: ”Med vad?” och sonen svarar: ”Med något hemma hos pappa!” Därefter skulle Carina Grossman enligt sonen ha frågat: ”Är det att pappa drar i snoppen som är problemet”, varpå sonen svarat ”Ja!”. Därefter hade Carina Grossman berättat för sonen att hon arbetar med barn och frågat om det var OK om hon kom till hans förskola för att prata med honom där, varpå sonen hade svarat ja.
Själv återger hon det på detta sätt i sin utredning:
"Samtal med Elias efter polisförhöret.
Vid mitt samtal med Elias närvarade Helena/ställföreträdande vårdnadshavare. Vi pratade om hur Elias haft det på morgonen, om han blivit firad då det är hans 6 års dag. Han åt ingen frukost men fick paket, massor med lego, polislego.
Vi pratar om hur Elias mår och hur han har det hemma hos sina föräldrar och i förskolan.
Elias sade att det är mamma som bestämt att han måste gå hem 11.30, men är inte det för att du inte skall bli hungrig när du inte äter lunch? Elias ser frågande ut.
Jag frågade om Elias kommer ihåg att vi träffats förut, i hemmet samt vid förra polisförhöret, han nickar. Jag säger att jag minns att han hade byggt ett flygplan med många stolar, -"nu är det tunnelbana".
Under samtalet leker Elias med ett stort gosedjur som är en hund, han skäller mycket och låter hunden hoppa intensivt på Helena. Vi frågar vad hunden vill säga, Elias svarar. Vi får intryck av att det är något Elias vill berätta.
När jag berättar för Elias vad jag arbetar med, att jag kan hjälpa barn om de behöver säger Elias att han behöver hjälp. När jag ber honom att berätta hur jag kan hjälpa honom, vill han inte säga med vad. Vi kommer överens om att jag kommer på besök till förskolan så kan vi prata mer då, det vill Elias. Vi avslutar vårt samtal och Helena skall ringa efter mamma."
Och inte bara i detta avseende divergerar hennes egna återgivningar av samtalen med sonen, från hans egna och åhörares, utan även i flera andra, varför det tillkommer ytterligare anledning att ifrågasätta hennes trovärdighet och yrkesetiska heder:
Förhör på Barnahus 161026:
Till Barnahus kommer Elias med mamman som har sällskap av Birgitta som är med som stöd för mamman. När ut frågar Birgitta efter förhöret på vilket sätt de känner varandra svarar hon att hon är med i ATSUB, föreningen anhöriga till sexuellt utnyttjade barn.
Ut är närvarande, sitter i ett sk "medhörningsrum" under tiden Elias förhörs av polisen, vilket innebär att vi kan se Elias under tiden han förhörs.
I förhöret framkommer inget om att Elias utsatts för sexuellt brott av fadern eller att han utsatts för något skadligt hos någon av föräldrarna. Efter förhöret genomgår Elias en läkarundersökning. Rättsläkaren ser inga skador på könet, han ser en frisk pojke med "normalt hull". Efteråt avslutar åklagaren polisutredningen, vilket innebär att förundersökningssekretessen är avslutad.
Unertecknad träffar mamma tillsammans med förhörsledaren KL som berättar för henne att åklagaren beslutat att lägga ned utredningen. Mamman säger att hon visste att sonen inte skulle prata. Undertecknad informerar mamman om hur Socialtjänsten kommer att fortsätta sin utredning med samtal med båda föräldrarna samt barnsamtal med sonen. Mamman säger att hon vill ha en "opartisk person" med när vi träffar Elias. Vi bokar tid för barnsamtal på måndag kl 10.
Mamman vill åter berätta för mig om vad sonen säger till henne, bla om vad han sade den 29/8, "att han aldrig viIl åka till pappa mer, måste jag det så måste jag ha kläderna på, -du måste säga till pappa. Hon sms:ar honom detta". Jag säger till henne att dels har mamman berättat om denna händelse tidigare samt att vi nu måste fokusera på hur sonen har det, att han skall må bra och komma igång med sina normala aktiviteter, tex gå tillbaka till förskolan. Mamman säger att pappan är översexuell, det säger även hans ex som hon pratat med. Ut förklarar att det är viktigt för sonen att få komma till förskolan så att han får träffa sina kompisar, att han även får träffa sin pappa och få tillbaka sina normala rutiner. Jag berättar för henne att sonen i slutet av förhöret fick frågan om han skulle tillbaka till förskolan efteråt och att han sade att det skulle han och såg glad och förhoppningsfull ut. Mamman svarar att det bara är för att "han håller ihop sig inför andra" inför henne visar hur han faktiskt mår, till henne säger han att han aldrig vill till förskolan. Mamman säger att det inte går eftersom att han är sjukskriven till den sista november. Jag frågar vilken läkare sonen har träffat, Mamman säger att det är Magnus Bodegård i Upplands Väsby vid Optimuskliniken.
Mamman hämtar sonen, jag berättar vem jag är och vad jag arbetar med samt att vi kommer att ses på måndag. Sonen är uppenbart både trött och rastlös och vill gå tillbaka till rummet han kom ifrån. Mamman viskar till mig -se hur han biter sönder läpparna, det är ett tecken på att han inte mår bra. Jag kan se att sonen slickar sig om läpparna, dom är inte trasiga möjligen lite röda och fuktiga.
Jag följer med in i det andra rummet, presenterar mig för Birgitta, moderns stödperson som har varit med Elias, som står och kastar någon broschyr på henne upprepade gånger. Jag säger till mamman att sonen nog är trött nu, (de kom 12.30) och behöver nu åka hem. Jag berättar att jag nu skall åka för att träffa pappa för att informera honom om vår utredning."
Birgitta Holmberg / ATSUB som alltså helt bevisligen var med under detta samtal med sonen efter polisförhörets slut, kommenterade det efteråt i indignerade ordalag med att det varit upprörande att Carina Grossman i demonstrativa ordalag tagit farväl av pojken med dessa ord:
-Nu ska jag gå till din p a p p a !
Det kan ju nämligen knappast anses ha varit särskilt professionellt, med det i åtanke att pojken mycket väl kunde tänkas ha varit utsatt för påtryckningar eller hot från pappan att inte berätta sanningen under polisförhör och inte heller att i så fall inge förtroende hos honom att vara en trygg oberoende och fristående person som han ska kunna lita på inte går pappans ärenden.
Men numera tycks Birgitta Holmberg inte vilja veta av att hon närvarat vid detta förhör, enligt det som framkommer i det följande, eller hur det nu ska förstås:
I kommentarsfältet under detta inlägg den 21 juli 2020 i Facebook-gruppen Om SVT Dokumentären "Att rädda ett barn", gör Jan Björklund följande kommentarer om ATSUB, som Birgitta Holmberg tycks ställa sig frågande inför:
L. C. God kväll! Några funderingar har jag, som jag kanske inte kan få svar på här, men ändå 
🙂
Pojkens ombud och E, vet vi något om deras samtal? Hur ofta de sågs och vad som kom fram där? (förutom att E ska vara den han är och spela fotboll) 
😉
ATSUB, vet vi vad de hade för berättelse om Anna och Elias? Den som var så annorlunda än den BRY lyft fram? Jag tycker inte att det framkom så tydligt i TV-serien 🙂
Jan Björklund Jag tror inte Elias ombud träffat pojken. Vad beträffar ATSUB, var Gitta Holmberg med på det första barnförhöret och var förvånad över socionomkonsulten Carina Grossmans beteende. Vad jag vet, har inte ATSUB någon berättelse som skiljer sig från mammans, men det kan de nog svara på själva. Jag är själv intresserad av deras syn på hur de framställdes i dokumentären.
L.C. Intressant! Tack för svar 🙂 Brukar inte barnens ombud träffa dem? Det är ju vad barnet själv säger som är det viktigaste tänker jag.
Jan BjörklundJag tror inte det är brukligt. Det finns skäl för att barn ska förhöras under rättssäkra vilkor i ett Barnahus. De är lättpåverkade, och en jurist, som inte har några kunskaper i barnpsykologi kan nog göra mer skada än nytta genom att förhöra ett barn. Jag har ju själv både träffat och talat med Elias, men det hade inte fallit mig in att fråga om hans berättelser.
A.L. Barnets ombud brukar visserligen träffa barnet, men det är nog inte så ovanligt att det är ombudets egen uppfattning som framförs i rätten.
Jan Björklund Däremot har barnet en särskild företrädare vid barnförhör, som kan träffa barnet i det sammanhanget.
L.C. Så ombudet har utgått från vad som kommit fram i polisförhör och utredningar från soc..? Brukar de prata med vh? Om jag fattade det rätt ändrade hon riktning precis i slutet av ärendet... Vet vi varför?
Gitta Holmberg Jan Björklund ?
9) SONENS EGET VITTNESMÅL OM CARINA GROSSMANS OLAGLIGA "FÖRHÖR" PÅ FÖRSKOLAN
Sedan, den 15 februari 2017 söker Carina Grossman upp sonen på förskolan. Och det de då hade pratat om framkommer därefter samma dag i ett samtal med mamman, som hon spelat in, under tiden hon masserar hans spända rygg:
Samtalet inleds med att mamman och sonen småpratar om hur det känns att bli masserad. Sonen säger att det är skönt men också gör ont och mamman förklarar att det beror på att hans muskler är så spända och att han säger att han tycker att krämen hon använder luktar gott. På mammans fråga hur det har varit på dagis följer denna dialog:
Sonen: Gissa vad, när hon kom dit då såg Anette henne, då tog hon med henne, då såg alla barn henne.
Mamman: Vem?
Sonen: Carina
Mamman: Men kom hon när ni…
Sonen: Hon kom när vi skulle äta frukt.
Sonen: Då sa Anette ”Det här är Carina!” Men ingen sa hej. Hon sa bara ”Oj vad många barn”. Det var en som fattades.
Sen fortsätter sonen att berätta att de gjorde trafikskyltar och att han gjorde en stoppskylt och att han och Carina hade fortsatt med att göra pingu.
Sonen: Vi bara ritade saker och sen började hon prata. Hon ville att jag skulle fråga först men jag ville att hon skulle fråga först. Jag håller tyst och hon håller tyst, men till sist svarade hon.
Mamman: Vad sa hon då?
Sonen: Hon sa vad jag behövde hjälp med
Mamman: Och vad sa du att du behövde hjälp med?
Sonen: Att pappa drar i snoppen
Mamman: Sa du det?
Sonen: Mmmm
Mamman: Vad sa hon när du sa det?
Sonen: Hon sa okej, sa hon. Vem är det, är det mamma som har sagt det? Nej säger jag. Det är jag.
Mamman: (Förvånad) Trodde hon att jag hade sagt det? Trodde hon det?
Sonen: Ja, men det var jag som gjorde det faktiskt. Och jag sa att jag gjorde det.
Mamman: Men trodde hon att jag har sagt att du ska säga det här?
Sonen: Mmmm
Mamman: Sa Carina det till dig?
Sonen: Va?
Mamma: Sa Carina att mamma har sagt att du ska säga så?
Sonen: Mmm. Ja det sa hon. Det var inte allt vad Carina sa.
Mamman: Vad sa Carina mer då?
Sonen berättar sedan om hur CG ställt en hel rad med frågor om hur han har det hemma hos sin mamma, om han sover naken hos henne om nätterna, får god mat och om han åt nånting hemma hos mamma och om Mervyn (som var mamman dåvarande partner) var snäll
Mamman: Så hon frågade så mycket frågor. Frågade hon bara om mamma.
Sonen: Inte bara om mamma. om pappa osså. Hon sa att hon skulle prata med pappa att han skulle ta bort Mandela-tavlan.
Mamman: Pratade ni om Mandelatavlan?
Sonen: Ja det gjorde vi.
Mamman: Sa du att du var rädd för den?
Sonen: Hon vet det. Sen visade hon bilderna på hunden.
(Här tycks sonens minnen blandas ihop med polisförhöret på Barnahus den 8 febr.
Sonen: Och sen frågade poliserna oss nåt. Han pratade om jag var nakenfis hos min pappa och då sa jag nej, jag har pyjamas. Sen var jag litet blyg… Sen frågade han om jag hade det bra hos min mamma och då sa jag ja. Då frågade han om jag hade det bra hemma hos min pappa och då sa jag nääääeeejj. Då sa han var som inte var så bra och då sa jag eeehhh eeehhh eehhh vi hoppar över det … och sen det var faktiskt att pappa drar i snoppen men jag vågade inte och sa det. Det här är kärlek till dig mamma. Det här är kärlek till dig.
Mamman: Du är fin du.
Sen stängs inspelningen av.
10) CARINA GROSSMANS OLAGLIGA "FÖRHÖR" MED SONEN PÅ FÖRSKOLAN, den 15 febr 2017:
Det högst märkliga med detta "förhör" med sonen är alltså att det skett helt utanför ramarna, vare sig efterfrågat av polis eller annan och på eget initiativ av den inhyrda socionomkonsulten Carina Grossman, som i sin tur återgett det med följande.
Besök på xxxx förskola 170215
Elias sitter i samlingen när jag kommer in i rummet,jag sätter mig i ringen och säger hej till alla. Fröken pratar om trafikmärken, Elias söker ögonkontakt med mig och ler. Efter samlingen får barnen välja vilket trafikmärke de vill göra, jag sätter mig bredvid Elias. Han har valt märket STOPP. Elias ritar och försöker sedan klippa ut märket, jag visar hur han kan klippa. (Elias har ritat utanför och har bråttom att bli klar). Märket skall fästas på en pinne för att sedan placeras ut på ett bord där banen gjort hus och vägar. Jag berömmer Elias och frågar honom om han har gjort något mer på förskolan som han vill visa mig. Han tar mig med in till målarrummet och visar mig en målning som sitter på väggen. Jag frågar om han vill att vi sätter oss ned och ritar tillsammans, det vill han. Jag har stängt dörren och sagt till fröken). Elias hämtar ett block som han har ritat i tidigare. Elias ritar pingu I och pingu 2. Vi börjar med att gissa vad den andra ritar, det blir mycket skratt och fuiss, under tiden så pratar vi om allt möjligt, tex hur han firade sin födelsedag osv.
Efter en stund frågar jag om Elias minns att han sagt till mig att han behövde hjälp när vi var hos polisen? Elias nickar, suger på pennan och svarar -"det var mamma som sade så", hur då berätta? "-Mamma säger att pappa drar i snoppen, det är inte sant", varför säger hon så? "-mamma är arg på pappa".
Sedan säger Elias spontant utan att jag frågat, "-jag sover naken hos mamma och det kliar på snoppen på natten, hos pappa har jag pyjamas". Nu vill Elias att jag gissar vad han ritat,jag kan inte se vad det är vad han ritat, han säger att "-det är ju pizza" och skrattar, vi skrattar tillsammans. Jag frågar om han ätit frukost på morgonen, det har han inte. "-jag gillar lingongrova", varpå jag skrattar och tar upp min smörgås som råkar vara en lingongrova med korv, -''.jag har hamburgare på min". Jag frågar om inte Elias är hungrig, han skakar på huvudet. Under samlingen åt barnen frukt, men Elias ville inte ha.
Jag frågar vad Elias brukar göra när han är hemma hos mamma, spela spel och titta på tv. Har du några kompisar? Nej, bara 1 kompis Alice, men hon går i skolan på dagarna. Det låter tråkigt? "-Ja det är det", när är du pådagis? "Inte på fredagar, då är det fredagsmys", vad betyder det? "Jag äter chips, popcorn och ostbågar, mamma får inget, jag kastar på henne". Men det är väl på kvällen? "-Ja", vad gör du på dagarna, han rycker på axlarna.
Elias säger att han skall få en säng, kommer du sova där? Ja, det skall jag. Vad bra då kan du sova i din säng när du vill och hos mamma ibland. Hur är det hos pappa? "-jag skall dit på fredag", blir det kalas hos pappa, "-ja, då kommer lill-Elias, han är jätteliten". "Jag vill bo hos pappa lite, men inte mycket", hur då vad menardu? Inget svar.
Jag frågar hur Elias vet när mamma är arg, "-hon slår sig i huvudet, han visar mig genom att slå sig själv, -när mamma är arg gömmer jag mig, sedan är hon inte arg längre". Berätta vad du gjorde på din födelsedag, mamma sade att ni skulle gå på stan? "-Vi tog tåget hem", åt du inget? "-jo hemma". Elias frågar om han kan fa mitt personnummer, jag frågar om han menar mitt telefonnummer, han nickar. Jag skriver ned mitt namn och mitt telefonnummer på en lapp som jag fäster vid pappret som jag ritat på. Elias tar lappen och lägger den i sin låda. Elias säger att han har en mobil hos pappa, att han har ratt telefonnumret av en tant, men den tog mamma..
När Elias går runt i rummet kommer ett barn in och tittar, när hon gått ut frågar jag om det var hans kompis Alice, Elias frågar hur jag visste det, jag svarade att jag hört när fröken sade Alice när hon ville ha mer frukt.
Jag frågar om Elias vill gå och leka? Han nickar. Vill du att vi träffas igen? "-Ja det vill jag", jag säger hej då.
När jag står och pratar med Anette (pedagog) kommer Elias förbi, jag säger hej igen, han vill inte hälsa.
Då det inte endast är de högst suspekta förehavanden som Carina Grossman lagt i dagen i fråga om både detta förhör med sonen och sitt meddelande till polisen om mammans "vanföreställningar" som kastar ett högst misstänkligt ljus över hennes professionalitet och yrkesmässiga heder, finns all anledning att ta den kritik på allvar som såväl mammans ombud Jan Björklund, Monica Dahlström-Lannes med flera gjort en noggrant specificerad granskning av, såväl som följande:
11) VAR FINNS EXPERTISEN OCH DEN YRKESETISKA HEDERN?
Det är vare sig första och enda gången jag i mina djupdykningar i hur vårdnadsärenden handläggs på socialkontoren ute i landet som det ges prov på hur socialsekreterare och och kanske framför allt just de externt inhyrda socionomkonsulterna helt samvetslöst och intrigerar ihop med pappor bakom ryggen på mammor och inte ens drar sig för att förtala dem på olagliga grunder.
I denna journalanteckning från den 28 febr. 2017, bara några dagar innan VBU-förhandling i rätten, av Carina Grossmans samtal med pappan där de båda talar över huvudet på mamman, förtalar henne som psykiskt sjuk och barnmisshandlare och intrigerar ihop om hur de ska utesluta henne från processen med replikering på hennes yttrande till förhandlingen i vårdnadsmålet, framkommer dessutom med häpnadsväckande stor brist på genans att pappan själv inte visar ett uns förståelse och respekt för sonens rädsla för Mandela-tavlan, och inte rättat sig efter det som sonen bett Carina Grossman meddelat honom, att han skulle ta bort den Istället flyttar pappan den bara till sovrummet vilket utgör en handling som mycket väl kan tyda på sadism. Men som CG låter pappan skratta bort.
Läs hur pappan öppet på sin Facebooksida förtalar mamman genom att sätta ett otal diagnoser på henne och efterlyser en grävande journalist, och på så sätt själv i allra högsta grad ger sig till känna som pappan i Anna& Elias-fallet. I all synnerhet för sin bekant på TV.huset, som ingår i hans "Hjälpgrupp" och skickar ut en efterlysning av mamman och sonen och därtill kan antas vara den som snabbt satt honom i kontakt med Bo-Göran Bodin, såväl som för kändisarna i hans bekantskapskrets, som har barn i samma skola som "Elias" går i. Där går även barnbarnet till Birgitta Holmberg i ATSUB, varför man lugnt kan utgå ifrån att det pratas, så som hon och hennes dotter Amanda Kullenberg plötsligt av hitintills oredovisad anledning sett sig föranledda att byta fot.
Och det tycks inte bekymra pappan nämnvärt, eftersom han som "offer" fått alla alla att dansa efter hans pipa.
12) MAMMAN UTMANÖVRERAD SOM EN SPELPJÄS PÅ SCHACKBRÄDET SOM INTE LÄNGRE BEHÖVS
Carina Grossman kommunicerar sedan precis som avsiktligt planerats här ovan sin "utredning" den 2 mars, dvs bara en dag innan muntlig förhandling i rätten den 3 mars 2017, varför mamman och hennes ombud inte getts en chans att replikera på dess otaliga faktafel, friserade "fakta", falska insinuationer om psykisk sjukdom och ogrundade beskyllningar, projiceringar av hennes egna förehavanden på mamman, dubbla budskap mm som Grossman i den riktar gentemot mamman.
Då mammans dåvarande ombud Anna Edelhjelm, förutom att ha gett mamman rådet att inte nämna något om sonens utsatthet för sexuella övergrepp pga att det var en pappavänlig domare som handlade det, dessutom underlät att ta sitt ansvar genom att begära senareläggning av förhandlingen, för att istället dyka upp fullkomligt oförberedd inför Grossmans föga objektiva och opartiska svartmålning av mamman, var hennes utgångsläge så svagt att sonens boende bara bara 10 dagar därefter interimistiskt flyttades över på den misstänkta förälder vars brott aldrig hade blivit utredda i grunden.
Bästa beviset för det är att han inte ens blivit förhörd av polis och / eller åklagare:
13) CARINA GROSSMAN VITTNAR FALSKT MOT MAMMAN OCH HÅLLER HENNE FORTSATT UTANFÖR PLANERNA
I journalanteckningar från Barnskyddsteamet på Akademiska Sjukhuset i Uppsala under administration av överläkare Gabriel Otterman står antecknat 2017-02.02 att remiss till psykolog Karin Fengström avvisas.
Information om detta sänd till Uppsala Kommun, enhetschef Maria Mistad, Barn och ungdomsenhet Norr / blj
Därunder står antecknat 2017- 01 - 24 Elektronisk remiss skickad
Otterman, Gabriel, överläkare etg 004Barnskyddsteamet
Vårdbegäran skickad till Barnspecialistmottagning Uppsala:
Remiss avvisad 2017-02-01
Därunder 2017-01-23
Adminstrativ
Otterman, Gabriel, Överläkare utg004
Barnskyddsteamet
Aktuellt hälsoproblem - Konferensanteckning.
Socialtjänsten i Uppsala kommun kallar till ett möte för uppföljning av ärendet kring Elias. Detta efter besöket 2017-01-11 på barnakuten, var god se överläkare Christian Sundbergs anteckning.
Närvarande enhetschef Maria Mistad, socialsekreterare Carina Grossman socialtjänsten Uppsala kommun. Sjuksköterska Petra von Sydow, sjuksköterska Nina Mehlin, psykolog Alice Samano Brunåker och barnläkare Gabriel Otterman.
Vid mötet diskuterades en vårdplan för "Elias" men enligt socialtjänsten är det inte längre aktuellt med en utredning via Brogårdens utredningshem då modern inte vill medverka.
Det finns en pågående förundersökning där pappan är misstänkt och "Elias" är målsägande, detta via Barnahus Stockholm. Enligt socialtjänsten kommer "Elias" att höras i ärendet.
Modern har enligt socialtjänsten för närvarande inte kännedom om planen.
Socialtjänsten önskar hjälp med att upprätta kontakt med barnpsykolog och vi diskuterade vilket är mest lämpligt för "Elias" att ha egen samtalskontakt. Alternativen är BUP som kommer att kräva att barnet har symptom men eftersom modern säger att "Elias" har symtom så borde det kunna ge utrymme för vårdplan på BUP med max 8 besök. Vi kom överens om att samtidigt kan vi remittera till barnspecialistmottagningen i Uppsala särskilt med kontakt med Kerstin Fängström
Åtgärdskod: X5008 Konferens om patient.
Min kommentar:
I detta beslut från Barnskyddsteamet på Akademiska Sjukhuset framgår ostridigt att CG inte ens drar sig för att vittna falskt mot mamman, genom att påstå att mamman skulle ha nekat hjälp från Brogården.
Jag har efter kontakt med mamman fått lyssna till ett telefonsamtal med Carina Grossman, vari mamman just frågar efter hur det gått med det erbjudande om utredning på Brogården som CG presenterade för mamman på deras senaste möte och mamman då inte alls avslog, men som nu CG i telefonsamtalet inte längre vill låtsas om, utan undviker att tala om.Och mamman misstänker att det beror på att det är pappan som återigen satt käppar i hjulen
Och i ovan citerade journalanteckningar framkommer det återigen med önskvärd tydlighet hur mamman skuffats ut i marginalen och inte längre invigs i vad som planaeras öht.
Modern har enligt socialtjänsten för närvarande inte kännedom om planen.
Det är dock litet oklart vilken "plan" det är som syftas till.
Men antagligen är det väl den vårdplan som avhandlats på mötet, eftersom mamman aldrig blev underrättad om den och inte heller vad / vilken / vilka som var orsaken till att den avvisades. Det ligger dock nära till hands att misstänka att det återigen är pappan som har satt sig på tvären.
Mamman replikerar dessutom att hon aldrig blivit underrättad om av vem / vilka som remissen blev avvisad och varför.
Mail i början av dec 2016 från pappan till Carina Grossman, i vilket han låter meddela att han snart ska skicka in en stämning om vårdnaden och är tacksam för den hjälp han fått av Grossman för att ordna med den saken:
Detta mail skickades någon dag innan eller den 24 december till pappan från Carina Grossman som svarar på det den 24 dec 2016:
Mail den 7 dec 2016 från mamman till Carina Grossman och svar från henne den 8 dec 2016
BEDRIVER CARINA GROSSMAN ETT FALSKT DUBBELSPEL GENTEMOT MAMMAN?
Det finns en ljudinspelning från 12 dec 2016 vari Carina Grossman förnekar att hon lagt fram ett förslag till mamman om utredning på Brogården. Med tanke på att pappan med kraft motsatt sig alla såna förslag liksom även erbjudande om samtalskontakt på BUP eller med psykolog, torde det vara högst troligt att Grossman här dribblar med mamman och bedriver ett dubbelspel genom att utåt sett verka för att det ska upprättas en samtalskontakt, medan hon i själva verket under tiden arbetar på en helt annan lösning, nämligen den vårdnadstvist, som Grossman mer eller mindre provocerade pappan att inleda, vid det utredningssamtal den 5 dec 2016, vari hon uttrycker oro över att han inte "tar ansvar".
14) NÅGRA TYPISKA DRAG I SOCIALTJÄNSTENS UTREDNINGAR
RUTINMÄSSIGT OCH NORMALISERAT LÖGNMAKERI OCH TROLLFABRIKATION
Efter att ha haft ett tjugo-trettiotal liknande sk "svåra" eller "high conflict" vårdnadsärenden på mitt bord där "ord står emot ord" är det en häpnadsväckande upptäckt hur in till förblindning lika de alla handläggs utefter en och samma mall och beteendemönster hos handläggarna på socialtjänst och tingsrätt.
Jag har i detalj redogjort för hur i min Kollektiva JO-anmälan till Chefs-JO Elisabeth Rynning och i dess Bilaga nr 1.
Carina Grossmans och Medlingsbolagets utredningar utgör praktexempel på hur man koncentrerar sig på att med ljus och lykta leta efter fel hos mammorna, medan papporna anses vara goda föräldrar om de sen tom uppvisar tydliga drag av ren och skär psykopati. Inte minst tydligt blir det när de alla bedriver ett mycket utstuderat välplanerat samarbetssabotage i form av det som i forskning benämns med postseparationell ofrid eller i folkmun numera också för eftervåld, men detta undgår ansvariga myndighetsutövares uppmärksamhet så totalt att de inte ens bryr sig om att pappornas ord står både mot sig själva och lätt kontrollerbara fakta.
Så är också fallet med denna pappa som uppenbarligen ljuger lika hemvant som Carina Grossman själv och inte minns från ena gången till den andra hur hans förra verklighetsversion såg ut. Inte tycks det heller bekomma Grossman nämnvärt, antingen hon nu inte är uppmärksam på det, eller hon inte finner något att anmärka på i det, då det ju är detsamma som hennes eget.
Som ett exempel som är helt iögonfallande men ändå inte noteras eller kommenteras av Grossman är att pappan på sidan 11 uppger till Grossman att:
Nello säger att Anna är mycket trevlig och underhållande när man träffar henne, hon gråter lätt och mycket.
Detta uttalande åtföljs sedan av en smärre följetong där han i allt projicerar ut sina egna förehavanden på mamman och i sedvanliga termer målar ut henne som ett lurigt monster, som lider av psykopati och som en r livs levande häxa tar sig på sitt kvastskaft från ena stället till det andra och vips dyker upp än här och än där på de minst oväntade ställen vari hon förföljer allt och alla som kommer i hennes väg, särskilt pappan själv som hon tom försökt mörda, ena gången genom sin bror och den andra med hjälp av en anonym man som ringt upp honom och "skvallrat".
Sen på sidan 12 uppger han det rakt motsatta:
"Pappan upplever att mamman har en förmåga att få människor att tro på allt det hon säger, hon får dem att göra allt som hon säger. Nello berättar hur det var när mamman kom till Sverige -70 med sina syskon och föräldrar från en liten bergsby i Turkiet, syskonen hade alla samma personnummer. Att mamman och hennes systrar var blonda och vackra, de hade det mycket svårt i familjen eftersom att de ville vara ute med killar. Pappan styrde familjen och systrarna med järnhand.
Mamman tidigt fick lära sig att man inte gråter eller visar känslor, något som påverkat hennes och pappans relation då hon kunde gapa och skrika för att sedan säga att det är hennes sätt att gråta.
Han uppmanade henne att söka hjälp för sina upplevelser och brist på att gråta. Nello berättar att mamman bröt sig ur familjen när hon var 16 år, hon vände sig då till Jehovas vittnen och blev där mycket uppskattad, hon har berättar hur hon fick läsa för dom andra. Men att det slutade att hon blev "utesluten ur församlingen" på grund av att hon stött på andra fruars män. Detta har mamman berättat för pappan.
Min kommentar:
Jojo och här avslöjas dessutom hennes rätta Quinno-natur den stora "förförerskan".
Men mamman replikerar att detta inte är sant utan något som pappan själv i vanlig ordning hittat på
Att pappans egen familj skulle vara mindre dysfunktionell än mammans förefaller dock knappast troligt eftersom hans pappa efter att han gift om sig med en ny kvinna, blivit lämnad av henne, som dessutom i ett vittnesmål beskriver sin styvson som en sadist som ska hållas så långt borta från barn som möjligt.
Under mammans första tid med pappans släktingar och expartners finns det dock telefonsamtal från mamman till hans tre vuxna barn här kallad AA och hennes nya man BB, där de båda två lämnar ungefär samma sorts beskrivning av både pappan och hans syster. Och det är AA som ideligen ringer mamman "Anna" för att med hög och stark röst och ett sällsynt vulgärt språkbruk oavbrutet klaga på pappan och hans syster. medan "Anna" endast ges tillfälle att ge ett eller annat knapphändigt inpass.
En tränad psykologisk blick anar här direkt ugglor i mossen i form av dysfunktionella familjerelationer, när mamman AA i en senare vändning tar pappan i försvar mot "Anna" försvar, som går ihop om den hemlighet som till varje pris måste döljas utåt, när den knapphändigt hophållna fasaden hotar att rämna om det kommer ut vad som händer med sonen "Elias" också när hans äldre halvsyskon vistas hos pappan.
Under rubriken "FÖRÄLDRARNA OM UMGÄNGE" i Medlingsbolagets rapport står följande att läsa om pappans ord när de står emot sig själva:
Pappan har märkt att "Elias" inte pratar om vad han tänker om situationer som blir med mamman, men han visar sin oro på annat sätt. "Elias" har frågat pappan om han ska hämta honom tidigare på fredagar. Han har också sagt på torsdagen innan umgänge att han har ont i magen. När de var på väg till skolavslutningen, såg "Elias" mamman. Han sa då till pappan att han ville åka hem och byta skjorta. Pappan tolkar det som att "Elias" ville undvika att träffa mamman.
Mamman replikerar att hon däremot uppställler hypotesen att anledningen till att "Elias" frågar pappan om han ska hämta honom tidigare på fredag, kan vara att på förhand kunna få vetskap om ifall pappan kommer att sabotera umgänget mellan honom och hans mamma ännu en gång. "Elias" vet ju att mamma kommer på fredagen eftersom han pratat i telefon med henne på onsdagen och det då dessutom brukar framkomma att han längtar efter och vill träffa henne.
Den 15/8-19 på MUF hade pappan dock en annan version av hur det hade gått till på skolavslutningen. Han påstod nämligen då att han och "Elias" hade varit i klassrummet när mamman kom och att" Elias" då hade blivit så rädd att de hade varit tvungna att gå ut bakvägen. I själva verket såg emellertid "Elias" aldrig sin mamma eftersom han satt i pappans bil när klockan var 08.01. När pappan såg mamman på skolgårdens parkering vände han och körde därifrån och kom sen aldrig tillbaka.
15) HÄRSKARTEKNIKER ISTÄLLET FÖR ETT OPARTISKT BEMÖTANDE
Grossman sid 2 i BBIC-utredning från 13 juli 2016 till 1 mars 2017:
Mamman ofta sökt professionell hjälp för Elias, bekymret är att hon inte stannar upp utan söker vidare, vilket upprepar sig och det utan att tänka på att Elias exponeras i olika sammanhang och det trots att han själv inte kommer till tals.
Exempel på detta är när hon under mötet den 12/9 säger att hon har tagit kontakt med en barnpsykolog, hon har även varit i kontakt med BUP i Linköping som är specialiserade på barn som utsatts för övergrepp, ingen av dessa har träffat Elias.
SKULDÖVERFÖRING / PROJICERING
Mamman replikerar att kontakten med BUP i Linköping enbart var för rådgivning med henne själv per telefon och i sept 2019 hade hon ännu inte sökt någon egen psykologkontakt, varför denna uppgift är osann. Och även om hon då hade gjort det skulle ju pappan högst troligtvis ha satt sig på tvären lika mycket som han gjort under resten av processen.
Dessutom är det väl inte den hjälpsökande förälderns uppgift att ordna med en sådan kontakt utan borde vara socialtjänstens och den har ju aldrig sett till att initiera någon sådan, ens när flera läkare i sina orosanmälningar till socialtjänsten skrivit remisser till BUP, varför Carina Grossman här skuldöverför sitt eget bristande ansvararstagande på mamman
Att därför låta påskina att det skulle vara mamman och inte pappan som hindrar sonen från att komma till tals är att skuldöverföra hans bristande vilja att ta ansvar på mamman.
Dessutom har hon ju inget annat val än att fortsatt söka hjälp när Socialtjänsten inte tar sitt ansvar genom att föreslå åtgärder när det kommit in orosanmälningar från henne flera läkare, en psykolog och en psykiater, utan stoppar undan dessa i byrålådorma och att anmäla misstanke för brott till poloisn.
Att barn som utsatts för sexuella övergrepp av en nära anhörig har svårt att prata om det och som ”Elias” gör önska stöd av den förälder som skyddar det och som det kan lita på när de för fram sin talan, borde ju vara ABC i kunskapsbagaget hos dem som gör anspråk på att vara "experter" på området. Dels har de svårt att sätta ord på fenomen som är främmande för deras normala erfarenheter och referensramar, dels känner de skam för både sig själva och den förälder som utsätter dem för dem ofattbara och otillbörliga, dels hör det väl närmast till undantagen att sådana förövare inte utövar påtryckningar och / eller tom hotar sina offer att inte berätta. Elias har bl a berättat att hans pappa hotat att döda hans mamma med motorsåg om han gör det
BELÄGGA MED DUBBLA BUDSKAP - DAMN IF YOU DO AND DAMN IF YOU DON´T
Föräldrarnas förmåga (sid 31 i Grossman-utredningen)
Grundläggande omsorg
Risk för barnet föreligger om förälder försummar barnets behov av hälso- och sjukvård:
Tillgodoser Elias´ föräldrar hans behov av mat, sömn och kläder utifrån väderlek samt hans hygien. Det har aldrig funnits frågetecken från tex förskolan om att Elias´ behov av grundläggande omsorg skulle vara försummad. Elias har fullföljt de årliga kontrollerna på BVC, modern har tagit honom till akutsjukvården i samband med förkylning, infektioner förstoppningsproblematik.
Mamman har inte tagit Elias till sjukvården, BVC, psykolog med frågeställningen har Elias utsatts för sexuellt övergrepp. Vilket Socialtjänsten uppmanat till ett flertal gånger.
Min kommentar:
I samma utredning och igenom hela fortsättningen av processen blir dock mamman skuldbelagd för motsatsen - att ha uppsökt för många kontakter med sjukvård och expertis inom psykologi och psykiatri:
"När mamman inte får det svar hon vill, söker hon vidare. Socialtjänsten får bilden av att mammas agerande visar på en omsorgsbrist gentemot Elias, att hon inte har Elias bästa i fokus när hon bedriver sin egna ”polisutredning".
Enligt polisen i Stockholm har mamma själv bedrivit "en egen utredning" genom att ta flera närgångna bilder på penis, filmat Elias, spelat in ljudfiler med Elias i samband med läggdags där man kan höra hur hon upprepande gånger ställer frågor och uppmanar honom att berätta om vad som händer hos pappa. Mamman säger till Elias att han måste berätta för henne hur han har det hos pappa och vad pappa gör i olika sammanhang. Enligt polisen har moderns agerande påverkat/försvårat deras egen utredning.
Min kommentar:
Detta syns dock vara en obefogad anklagelse då all form av teknisk bevisning som tex foton på skador och ljudinspelningar väl snarare borde underlätta polisens arbete. Nedanstående polis Charlotte Qvandt bad tex själv att få se fotot på sonens skadade könsorgan.
Grossmans beskrivning av mammans ljudinspelningar som uttryck för psykiska övergrepp på sonen delas inte av andra och inte heller mig. Tvärtom ger de för det mesta prov på ett osedvanligt nära och tillitsfull dialogiskt samspel mellan mamman och sonen och att hans berättelser kommer spontant, är både logiskt sammanhängande detaljerade och trovärdiga. Och eftersom Grossman vare sig är expert på området, visat intresse av att bedriva en "utredning" enligt gällande kriterier för hur sådana och / eller att ens hålla sig till sanningen finns ingen anledning att fästa vikt vid heller detta uttalande.
(Som exempel på Grossmans amatörmässighet kan nämnas att hon inte ens är mer förtrogen med dess grundläggande begreppsapparat inomn psykologi / psykiatri än att använda det felaktiga begreppet "utåtagerande" istället för "utagerande". Hennes språkliga hantering är även i övrigt under all kritik.)
Citat från sid 13 i Grossman-utredningen
161124 Möte/Utredningssamtal med mamma.
Närvarande: Mamman, M.S. kurator vid kvinnofridsenheten som är med i egenskap av stödperson för modem, Maria Mistander/enhetschef samt Carina Grossman/handläggare.
Mötet inleddes med att informera att vi ämnar dela upp mötet i 2 delar, del 1 där vi har fokus på utredningen och "Elias" behov därefter ges modern möjlighet att framföra sina synpunkter på journaler osv.
Mamman fick information om hur en utredning går till samt att vi arbetar utifrån BBIC som är fastställd av Socialstyrelsen.
Därefter gick vi igenom områden utifrån BBIC. Mamman fick börja att berätta hur hon tänker kring; Oro
När "Elias" är hos pappa, han blir hämmad, kränkt, rädd, han vill inte sova hos pappa
Vad fungerar
-det skulle fungera om "Elias" hade korta stunder med lek hos pappa men inte sova över Allt fungerar med "Elias", han är en frisk glad kille
Han har vänner från tidigare förskola
Familjen, M (mamman f.d. partner, mormor och moster, moster, de träffas regelbundet
Vad behöver hända
Begränsa faderns möjlighet att påverka "Elias", "hans beteende" "begränsa pappas inflytande"
Socialtjänsten berättar hur vi ser på;
Oro
Polisen orolig, "mammas egen utredning", påverkan redan gjord Förskola har inkommit med orosanmälan
BVC är orolig utifrån modems försök att påverka utformandet av intyg Mamma försvårar utredningen
Pappa tar inte ansvar
Pappa är orolig, inkommit med en orosanmälan
Elias --- Symbios!? talar igenom mamma, sover ej i egen säng
Vad fungerar
?
Svårt för socialtjänsten att se då vi saknar insyn
Vad behöver hända
"Elias" tillbaka till förskolan
Insatsförslag, hemterapeut? Utredningshem "Elias"/mor samt "Elias"/far Mamman skall fundera på detta med hemterapeut och utredningshem och återkomma.
Min kommentar:
Det är tydligt att Grossman hyser stor oro inför mammans envishet att stå på sig att vilja ha rätt nät det blir fel. Inte minst tex som här i fråga om hennes falska uppgifter utan stöd i fakta.
Mamman replikerar nämligen att det är lögn att BVC skulle hysa någon oro och att hon tvärtom har intyg därifrån som kan påvisa motsatsen.
Utredningen brister även i fråga om transparens då det ingenstans i den framkommer vad det är för uppgifter som hon anklagar mamman för att försöka ändra i BVC- intyg och inte heller finns det någon specificering av på vilket sätt mamman skulle bedriva en "egen utredning" och hur den i så fall skulle försvåra Grossmans dito.
Utredningen brister även i fråga om kravet på transparens, logik och stringens då det på intet sätt någonstans framgår hur UT kommit fram till slutsatsen att barnet skulle leva i symbios med just mamman grundat på att de sover i samma säng, eftersom han även gör det hos pappan och UT på intet sätt saknar kunskap om det, utan det tom står angivet i hennes egen utredning..
Det finns heller inga fakta eller annat redovisat i UT i form av vetenskapligt underbyggda resonemang till grund för uppfattningen att pojken skulle "tala genom mamman" utan det är en slutsats som Ut kommit fram till utefter sin egen bias. Tvärtom finns det rikligt med material som kan påvisa att även om sonen inte gärna vill prata om det som pappan utsätter honom för, ändå berättar öppet för dem han har lärt känna och har förtroende inför och särskilt i samtal med mamman själv.
16) GAMLA NATTSTÅNDNA FREUDIANSKA IDÈER OM MÖDRARS "SYMBIOS" OCH PAPPORNAS ROLL SOM GRÄNSSÄTTANDE OCH FRIGÖRANDE
Ett annat stående inslag som närmast rutinmässigt går igen i många av de övriga utredningar jag tagit del av, vari skötsamma mammor som vare sig lider av psykiska, alkohol -eller drogproblem och som dessutom ensamma stått för den huvudsakliga omvårdnaden om sitt / sina barn, blivit av med vårdnaden till manipulativt lögnaktiga, kontrollerande, våldsbenägna och sexuellt gränsöverskridande pappor som enkelt enligt Hares checklista skulle kunna kvalificera för diagnosen ”psykopatologi”, är den förlegade tankemodell från Freuds dagar och dessförinnan som ser på moderskapet som per automatik behäftat med en "symbios" vari barn utsätts för en alltför kvävande, bortklemande och "invasiv" "påverkan" varifrån det är faderns roll att frigöra dem, liksom även att sätta gränser gentemot dess alltför bortklemande skadeverkningar.
En tankemodell som starkt tycks leva kvar och frodas inom systemet såväl som inom papparättsrörelsen att ingen ens lägger märke till hur anakronistiskt förlegad och i avsaknad av vetenskapligt underlag den är i dag, då det numera istället är den anknytningsteori som gäller, som kunnat påvisa att barn har en inbygg potential att aktivt delta i en ömsesidigt turtagande kommunikation med sin / sina vårdnadshavare redan från födseln.
Men den underlättar onekligen i allra högsta grad för dem som har behov av det att vända upp och ner på orsak och verkan och låta offer och förövare byta plats.
Förövarna kan på så sätt iklä sig hjälterollen att rädda barnet / barnen ur mammamonstrets förkvävande inverkan och dess häx-och trolldomskonster att förvrida synen på folk och fä och inplantera allsköns griller i de små och värnlösa.
Att spela den rollen liksom även att förvrida synen på folk och fä, är en konst som dessa "hjältar" känner mer än väl och lärt sig att behärska intill fulländning, varför allt går som en dans. Särskilt om de som assisterar teatern själva är av samma kaliber, vilket framträder alltmer otvetydigt att pappans hjälpreda Carina Grossman visat sig vara.
Barnets behov av beskydd hos den enda förälder och / eller de vuxna personer som det kan lita på för att den / de tar dess upplevelser och autentiska känslor på allvar och således har lagt grunden till en normal anknytning, patologiseras i den upp-och nervända uppfattningen av vad som är orsak och verkan som just ett tecken på en brist hos mammorna att vilja / kunna låta barnet "frigöra sig".
Helt följdriktigt är det också det problemet som Carina Grossmans utredning riktat in sig på rätt igenom och nära nog ända från start och utgör den icke problematiserade premiss som därefter legat till grund för alla kommande turer under processens gilla gång såväl som till rättens beslut.
Alla de senare "utredningarna" i socialtjänstens regi utgör endast oproblematiserade upprepningar av denna första och avslutas därför också utan insats.
Då ingen av dem innehåller någon verklighetsanknuten substans kunde samhälle bespara sig åtskilliga miljoner genom att slopa dem allihop och låta dess fullt ut funktionerliga föräldrar sköta sina problem själva, och istället börja ta i tu med de icke funktionerliga papporna.
Dvs sådana som visar alla tydliga tecken på att lida av brister i sina beteenden som ger sig till känna i allvarliga empatistörningar, en extremt långt driven hänsynslöshet och avsaknad av skuld - o skamkänslor att det ofta slår över i ren och skär sadism på ett så flagrant sätt att de allihop förmodligen skulle hamna mellan 20 och 40 poäng enligt Hares checklista.
Att kalla deras långt drivna eftervåld för en "konflikt" vari mammorna ska antas vara delaktiga och eller kunna bidra till lösa på ett eller annat sätt utgör ett hån, mot den verklighet de tvingas uthärda och som inte är att beteckna med annat än psykisk tortyr.
161205 Utredningssamtal med pappa Nello.
Närvarande: pappan samt Carina Grossman/handläggare.
Pappan fick information om hur en utredning går till samt att vi arbetar utifrån BBIC som är fastställd av Socialstyrelsen.
Därefter gick vi igenom områden utifrån BBIC. Under mötet fick jag en kopia på pappans nedskrivna svar på de BBIC frågor som föräldrarna ratt mejlat till sig. Lägges till utredning.
Pappan fick börja med att berätta hur han tänker kring;
Oro
Nuläget, "Elias" mående i mors beteende, "Elias" kommer i kläm i allt som händer. "Elias" saknar kontakten med förskolan och med pappa.
Hur blir detta i förlängningen för "Elias", hans uppväxt, när han börjar i skolan.
Vad fungerar
Umgänget är bättre nu, när hon inte hör av sig under helgen och "Elias" och pappa kan fokusera på sitt.
Vad behöver hända
En förbättring, bättre omsorg "Elias" ska tillbaka till förskolan
Socialtjänsten berättar hur vi ser på;
Oro
Polisen orolig, "mammans egen utredning", påverkan redan gjord Förskola har inkommit med orosanmälan
BVC är orolig utifrån moderns försök att påverka utformandet av intyg Mamma försvårar utredningen
Pappa tar inte ansvar
Pappa är orolig, inkommit med en orosanmälan
Elias---Symbios!? talar igenom mamma, sover ej i egen säng
Vad fungerar
?
Svårt för socialtjänsten att se då vi saknar insyn
Vad behöver hända
"Elias" tillbaka till förskolan
Insatsförslag, hemterapeut? Utredningshem "Elias"/mor samt "Elias"/far
Pappan reagerar på att det står "pappa tar inte ansvar", han säger att mamman skulle ställa till med en massa saker som pappan inte vill att "Elias" skall hamna mitt uppe i. Att "Elias" är den som alltid hamnar i kläm i detta. Att det ibland kan handla om rent hotfulla situationer, att pappan backar undan för mammans agerande handlar om just det att han inte vill att "Elias" skall dras med.
Pappan säger att det är överenskommet att han skall ringa "Elias" på tisdagar kl 18.30 och på torsdagar kl 19.30 (eftersom att "Elias" har gymnastik), han har nu inte pratat med "Elias" sedan förra tisdagen, allt lät då som vanligt. I torsdags fick han inget svar, först på fredagen kl 17.30 fick han ett sms från mamman där det stod "att han gått och lagt sig och inte varit på gympan". Pappan säger att han vet att "Elias" älskar gympan, han pratar om att dom leker morötter och allt möjligt roligt, han kan inte förstå varför han inte skulle få vara med på gymnastiken. Han känner sig orolig för vad som händer runt i kring "Elias".
Pappan berättar att mamman brukar hålla "förhör vid alla lämningar", hon vill veta allt, hur han bajsat, hur han har kissat osv. I söndags vid sista lämningen sade hon ingenting. Pappan säger att han ville berätta hur bra dom haft det och hur bra "Elias" ätit eftersom att hon utryckt oro för just det. Han berättar att "Elias" till frukost ätit en jättestor bit lasagne, som han själv varit med och lagat, och sedan sade att -"i dag blir det baklänges dag". De stod i porten och hon ville bara gå, "Elias" sprang tillbaka. Han tog av pappan kepsen och pussade honom flera gånger på huvudet, gned sig mot kepsen och satte sedan tillbaka den.
Pappan får kopior på samtliga journaler i ärendet samt en kopia på Frodeparkens orosanmälan. Pappan får även information om att vi fått in en orosanmälan från Barnskyddsteamet, efter att mamman tagit "Elias" till barnakuten efter att han har klagat på smärtor i penis när han kom hem efter umgängeshelg den 25-27/11. Vi har under dagen konsulterat polisen i Stockholm för att fa veta om de ansåg att vi skulle göra en polisanmälan eller inte, svaret vi fick var att orosanmälan var så pass vag att det skulle vara svårt att inleda en förundersökning. Pappan säger att han inte förstår någonting.
"Elias" sade ingenting om snoppen i helgen, de är inte ens nakna tillsammans, eftersom att han inte törs. Pappan frågar vad vi vilI att han skall göra, han vill att vi pratar med hans vuxna barn och med deras mamma AA. De kan tala om att han aldrig varit våldsam, att han aldrig gjort något mot barnen.
Pappan kommer att lämna in en stämningsansökan före jul, han skall begära enskild vårdnad. Han är uppriktigt orolig för hur "Elias" har det hos sin mamma. Pappan ställer sig frågande till vilka alla dessa människor är som mamman har med sig på mötena, varför kan hon inte träffa socialtjänsten själv.
161020 mejl från mamman:
Hej Carina!
I vårt telefonsamtal igår berättade du att förskolan har gjort en orosanmälan.
I den stod det att mamman berättar att det pågår en utredning angående övergrepp på pojken. pojken har varit hemma några dar för att mamma säger att han varken äter eller kissar, att han har kontakt med BUP och läkare angående matproblematiken. Förskolan känner oro över "Elias" situation. De är oroliga för mammas beteende och tror att hon behöver stöd för att reda ut vad som är problemet.
Förskolan beskriver att "Elias" fungerar helt normalt vad gäller lek, kontakt med kompisar, hur han deltar med allt i förskolan. De hoppas att han snart kommer tillbaka.
Den här anmälan är helt obefogad då förskolan är väl insatta i detta och förskolechefen själv tyckte att det var bra att han är hemma och reder ut matproblematiken som hon uttrycker det...det var ett ömsesidigt beslut 3/10. Dethär var vi båda överens om. Jag som mamma känner mitt barn och vet vad som bottnar i hans vägran att äta och att ha kontroll...
"Elias" har varken ätit, druckit el kissat en endaste gång på FÖRSKOLAN sedan han började den 10/8. Jag som mamma tycker inte det är ok att han går där hela dagarna utan mat dryck el toabesök. I samråd med läkare bestämde vi att han ska vara hemma och i lugn och ro få komma ikapp.
Förskolan tycker det går så bra så för "Elias" fastän han inte äter något alls?? Han är likblek när jag hämtar honom, trött hungrig och slut. Han håller ihop sig tills jag kommer och hämtar honom och då har jag alltid något med mig som han kan äta eller så åker vi till hans favorit restaurang och äter på en gång. Han vill inte gå dit,(förskolan) lämningarna tar tid, han står ensam på gården länge och det tar ett tag att komma igång. Och det här vet de om. Vi har jobbat på det i princip varje dag då vi varit där. Han springer direkt när jag kommer och vill hem utan att säga hejdå till de andra. Han frågar ofta under dagen om det är långt kvar till mamma kommer, har de sagt.
Sista samtalet med en utav hans fröknar var fredagen den 14/10 och då frågade jag henne varför hon förhör min son då han 7/10 säger att hon pratar med honom varje dag i ataljen om mamma och pappa och att han tycker det är jobbigt. Att det finns en sak till hon berättat.... men att han tyckte det var för jobbigt att prata om och var inte redo att berätta det. Sedan dyker pappan upp där den 29/9 och de fortsätter med all prat inför "Elias". Pappan har vid det här laget varit i kontakt med de flesta fröknarna inklusive förskolechefen ett antal gånger innan han besöker förskolan.
De meddelar inte mig att pappan ringt dem el att han tänker komma på ett besök fastän jag 5/9 säger till en utav hans fröknar att INGEN får komma och hämta sonen förutom mig och att om något annorlunda inträffar/händer utöver hans dagliga rutiner vill jag att de ska kontaktar mig. 17/10 får ni en anmälan från dem. De känner sig antagligen oroliga för egen del för att de vet att de handlat oetiskt och omoraliskt. Jag har skäl att oroa mig för deras beteende!!
Jag har tagit kontakt med läkare och BUP för att min son ska få den hjälp han behöver att dels bearbeta detta med övergreppen som troligtvis bidragit till matproblematiken och annat som hämmar honom och gör att han inte mår bra. Samtidigt som jag nu är hemma med honom och ger honom all omsorg, närvaro, uppmärksamhet, engagemang och kärlek.
Här lagar vi mat, planerar inköp där han får vara med och bestämma, leker restaurang och han äter på bestämda tider!!
Vi hälsar på vänner familj, går på teater, bio, spelar fotboll, innebandy,besöker lekparker, spe lar spel, har frågesporter, går på gymnastik, besöker leos lekland, badar på Fyrishov, besöker biblioteket övar på att läsa, skriva...han kan nu skriva sitt namn, kan alfabetet.. jobbar på att övervinna rädslor. tryggar honom bekräftar honom och stärker hans självkänsla och självförtroende. Han gör framsteg varje dag.
Jag berättade det även för dig den 27/9 då du ringde och meddelade att pappan gjort en orosanmälan. Du frågade hur han fungerar på förskolan...jag sade att han varken äter, dricker el kissar där och du svarade: han gör fortfarande inte det alltså.. varav jag svarade nej,och att han behöver hjälp. Att det var olyckligt att polisutredningen tar sådan tid. Jag nämnde för dig att jag varit i kontakt med BUP. Du tyckte det var bra, att om han mår så pass dåligt så behöver han någon slags kontakt Jag har sökt all hjälp min son kan få, under tiden gör jag allt jag kan för att stötta honom. Jag ser tydliga framsteg.
Jag har nu bokat upp ett möte med förskolan den 2/11 klockan 13. Jag skulle återkomma till dig om eventuell tid då jag hade önskemål att vi träffades allihop och diskuterar det här så att snacket inte går runt utan att man pratar direkt till personerna i fråga än att prata om dem. Kan du den tiden?
Du nämner i vårt samtal att du och Katja Friberg vill göra ett hembesök hos oss för att träffa "Elias" efter att ni fått in denna anmälan. Jag välkomnar er men har önskemål att besöket görs efter att han blivit förhörd av Polisen och vill inte stressa upp honom i onödan då ni själv har uttryckt att ni inte känner någon oro för "Elias" så länge han är hos mig. (15/9)
Vill ni fortfarande göra besöket ändå är ni välkomna hit eller om ni vill att vi möter upp er. Ni får bestämma.
Hans aptit har blivit bättre o bättre sedan uppehållet från pappan, även andra egenskaper han är mer harmonisk trygg, inte lika skygg, bättre självförtroende. tar kontakt med andra. Så var det även förra året då han inte träffade pappan på 4 månader sakta men säkert började han må bättre o bättre blev gladare mer öppen harmonisk trygg inte lika trumpen slutade kissa bajsa på sig och mådde allmänt mycket bättre vilket förskolan och andra lade märke till runtomkring oss.
Ni är välkomna!
Mvh
KONTENTAN AV 7 MÅNADERS "UTREDNING" på 38 SIDOR
Helt enligt det omvända orsak-verkan konceptet som i grunden vilar på Freuds idé om "SYMBIOSEN" är således det enda som blir kontentan av 38 sidors sk "utredning" av Carina Grossman och med vars hjälp ett brottmål förvandlats till en vårdnadstvist och ett barns utsatthet för grova brott totalt har osynliggjorts:
Sidan 38
Under utredningens gång, hur den har fortskridit har fler frågeställningar behövts lyfta fram dvs;
Hur påverkas "Elias" av att hans föräldrar inte kommer överens?
Hur påverkas "Elias" om den ena föräldern inte klarar av att sätta gränser?
Får Elias den stimulans och den vägledning som är nödvändig för att han skall kunna utvecklas på ett för honom gynsamt sätt, för att på sikt bli en självständig individ?
Stödjer föräldrarna varandra när det gäller att se till att det är stabilitet i "Elias" vardag?
MEDLINGSBOLAGET UTREDNING SOM UTGÖR EN UPPREPNING AV GROSSMANS HAR BLIVIT UNDERKÄND PÅ ALLA PUNKTER AV GRANSKAREN FIL DR JOSEFINE NAUCKHOFF.
För vidare info om detta se Fakta eller fejk om fallet Anna & Elias nr 2
Citat Josefine Nauckhoff:
"Utredarna har inte lyckats sammanställa några skyddsfaktorer från hemmiljön hos mamman, vilket är orimligt då datamaterialet påvisar sådana faktorer. Här bör framhållas att emotionella/känslomässiga skyddsfaktorer i en BBIC-utredning alltid går före externa skyddsfaktorer (Socialstyrelsen, 2015b). Känslomässiga skyddsfaktorer som mamman erbjuder Elias nämns inte alls, trots att det framkommer att hon på ett nästintill övermänskligt sätt har skyddat Elias från de sexuella övergrepp som Elias säger sig ha utsatts för.
Slutsatser
Beslutsunderlaget har visat sig brista på alla fem nivåer som specificerades i början av denna granskning.
Nivå 1: Utredningen möter inte socialtjänstens dokumentationskrav.
Nivå 2: Utredningen är partisk och osaklig och strider därför mot 1 kap 9 § RF.
Nivå 3: Utredare har inte arbetat med alternativa tolkningar och falsifiering av dem.
Nivå 4: Utredningens riskbedömning är inte korrekt genomförd och inte väl underbyggd.
Nivå 5: Utredningen saknar transparens och validitet.
Eftersom beslutsunderlaget brister i dessa avseenden utgör det inte något tillförlitligt beslutsunderlag. Alla beslut som grundas på den utredning som granskats i detta utlåtande skulle därför vara tendentiösa.
Josefine Nauckhoff, fil dr, socionom
Grundare Direkthjälpen
17) MEDLINGSBOLAGETS "UTREDNING"
De uppgifter som redovisas här under har jag hämtat från den den senaste "utredningen" i fallet Anna & Elias som det ökända MEDLINGSBOLAGET AB åtagit sig 2019 på beställning från aktuell socialtjänst. Den utgör precis som alla de tidigare utredningarna, bara en upprepning av den första som socionomkonsulten Carina Grossman vidtog och som enkelt kan konstateras lider stor brist på saklighet, objektivitet och opartiskhet, vilket inte minst mammans förra ombud Jan Björklund ostridigt kunnat påvisa i sin granskning, som också presenterats i sociala medier.
I dessa utredningar som vidtas i socialtjänstens regi faller barnets perspektiv konsekvent bort och ingenting nämns om det myckna våld och stora antal sexuella övergrepp som han vittnat om inför sin mamma och finns inspelade på hennes ljudupptagningar. Liksom även inför psykoterapeuten Hans Cagnell som varannan lördag under ett halvårs tid fört samtal med barnet, i egenskap av den idéellt verksamma stödperson som mamman på eget initiativ sökt hjälp av, sedan myndigheterna vägrat att ta sonens problem på allvar. Ingen ställer heller ens frågan hur alla de allvarliga skador i form av stora blåmärken över hela kroppen som sonen alltmer drabbades av sedan boendet / vårdnaden flyttades över på pappan i mars 2017, eller skador på hans könsorgan, som mamman dessförinnan sökt läkarhjälp för, vilka då noterades och remitterades vidare till undersökning hos specialistläkare och hon dokumenterat med foton. Skador som hon, efter att socialtjänsten negligerat alla läkares och vittnens orosanmälningarna genom att stoppa undan i byrålådorna, visade upp foton på för en socialsekreterare, men då istället blev polisanmäld för.
Medlingsbolagets utredning har sedan i sin tur blivit granskad av dr. Josefine Nauckhoff, som underkänt den ?????????
Mål T xxxx-xx Pappan ./. Mamman
ANLEDNING TILL (MEDLINGSBOLAGETS) UTREDNING:
Stockholms tingsrätt har med stöd av 6 kap. 19 § föräldrabalken gett xxxx stadsdelsförvaltning uppdrag att i samråd med Familjerättsbyrån för xxxx, xxxx och xxxx kommuner att utreda vårdnads, -boende och umgängesfrågan beträffande "Elias"
Att just detta ökända externa konsultbolag i anlitas i ett så svårt och infekterat vårdnadsärende som Anna & Eliasfallet, är högst anmärkningsvärt sett till följande fakta:
IVO har framfört kritik mot Göinge kommun när de anlitat privata bolag i detta fall Medlingsbolaget AB för att utreda VBU frågan.
Det är enligt lag förbjudet.
Enligt 2 kap. 5 paragraf soL:” Att myndighetsutövning inte får överlämnas till ett bolag, en förening, en stiftelse eller enskild individ.
JO har i beslut ( Dnr 2598-2000, 2617-2000) anfört att om ett ärende innefattar myndighetsutövning hos socialnämnden så kan nämnden enligt 11 kap. 6 paragraf tredje stycket RF inte överlämna handläggningen till privaträttsligt subjekt om det inte finns stöd härför i lag och det för socialtjänsten saknas ett sådant lagstöd. Vidare tydliggörs att en vårdnadsutredning är en sådan förvaltningsuppgift som åvilar nämnden och uppgiften kan därför inte lämnas ut på entreprenad.
XXXX stadsdelsförvaltning har av domstol fått uppdrag att utföra vårdnads- boende och umgängesutredning men har inte följt lagstiftningen när de anlitat Medlingsbolagets utredare eftersom de har överlämnat en uppgift som innefattar myndighetsutövning till ett privat bolag
Det finns heller inget skriftligt kontrakt mellan Medlingsbolaget och xxxx, xxxx, xxxx och xxxx kommun som upprättat ett avtal om att tjänsten ska utföras av Medlingsbolaget.
XXXX stadsdelsförvaltning
Sonen
130521 Upplysning enl. FB 6:2
Registerutdrag från polisens misstanke och belastningsregister har inhämtats rörande båda föräldrarna. Samt Stockholms tingsrätts dom (B XXXX-18) gällande egenmäktighet med barn och förtal.
Uppgifter har inhämtats från Elias´ mentor samt xxxx:s skolas ledningsgrupp, lämnade uppgifter har godkänts.
Redogörelse i form av intyg och sammanfattning av vårdkontakt har inhämtats från BUP xxxx.
Mamman har inkommit med en mängd handlingar som utredarna har tagit del av, bland annat friskintyg och handlingar som visar att hon är utsatt för förtal. Pappan har inkommit med en artikel från 2000-Talets Vetenskap x/xxxx-2019.
I samtalen med Elias har små träfigurer använts för att illustrera information och berättelse, samt diktafon för ljudupptagning. Diktafon för ljudupptagning har även använts under samtalen med Mamman.
Mamman replikerar med att ställa frågan varför inspelning med förhör av pappan inte bifogats utredningen.
REGISTERUTDRAG
XXXX kommun
Sonen
130521 Upplysning enl. FB 6:20
Om denna utredning lämnar Medlingsbolaget ingen info.
Utlämnande av info som talar för mamman.
Men mamman replikerar här att Familjerätten i xxxx rekommenderade att mamman ska ha fortsatt ensam vårdnad pga bristande samarbete, ständiga konflikter och att pappan inte visar förmåga att ta sitt föräldraansvar. Han sätter sitt arbete i första hand. Mamman tycker att det är viktigt att sonen har regelbunden kontakt med pappan och informerar honom om händelserna i sonens liv. Hon har bl a skickat inbjudningar till honom att delta i förskolans Lucia och att ta extra tid under sin semester men han har avböjt./Annelie Westman
150903 -160210 Utredning enl. Sol 11:1
Anmälan från vårdcentral utifrån att mamman upprepat uppgett svårigheter gällande umgänge med pappan.
Utredning avslutas utan insats.
Mammans replikering:
Efter att mamman hade replikerat på denna utredning genom att påvisa att den byggde på oriktiga uppgifter och brast i opartiskhet genom att ta parti för pappan, lades den ner. Mamman upplever att det är den kritik som hon då framförde som har förorsakat det motstånd hon sedan blivit bemött med från socialtjänsten och som resulterat i att de orosanmälningar som inkom efter sonens umgängen med pappan på deras gemensamma utlandsresor under semestern negligerades och istället vändes emot henne själv.
Sonen hade från våren 2015 börjat visa stor rädsla och ångest inför umgängena med pappan och även att kissa och bajsa på sig inför dem. Mamman hade sett förändringen komma redan under hösten 2014 och efter första utlandsresan med pappa och hans tre äldre halvsyskon syskon. Även personalen på förskolan hade noterat att han regredierat i utvecklingen. Efter semesterresa med pappa 2015 var sonen starkt traumatiserad, varför mamman gjorde en orosanmälan 19/8-15 och dito BVC 3/9 och förskolan 15/9-15 gjorde orosanmälningar grundade på deras observationer. Hon nekar till beskyllningen att det skulle ha varit hon som uppmanat BFC och förskolan till detta.
160713 -170301 Utredning enl. Sol 11:1
Utredning öppnas utifrån inkommen anmälan från mamman gällande att sonen blir utsatt för sexuella övergrepp av pappan.
Utredning avslutas utan insats.
Det är denna utredning som kommunen anlitade socionomkonsulten Carina Grossman från Dedicare AB för att vidta.
XXXX kommun
Mamman
181030 - 190130 Utredning enligt Sol 11:1
Ärendet öppnas utifrån att mamman hört av sig efter att hon placerat sig själv och sonen på skyddat boende. Mamman erbjuds en placering på skyddat boende, men väljer att tacka nej och återtar ansökan sedan det stått klart att sonen inte kan medfölja till placeringen.
Utredning avslutas utan insats.
Mammans replikering
Här korrigerar mamman att det var Maud på det skyddade boendet som ringde socialtjänsten och lät meddela detta och inte hon. Och det stämmer även med den uppgift som Maud själv uppger i SVT: "dokumentär".
Mamman hade dessförinnan den 22/10-18 gjort en orosanmälan hos polisen på Arlanda pga att sonen fortsatt uppvisade skador efter de perioder han bott hos pappan, efter att han tilldömts vårdnad och boende i mars 2017. De får skjuts hem av polis. Poliserna väntar i dörröppningen och vaktar medan mamman packar en väska för att under säkra former kunna ta sig hemifrån och därefter till ett skyddat boende. Sigtuna kommun erbjuder mamman skydd, men eftersom de enbart kunde erbjuda henne själv, men inte sonen ett sådant, blev hon tvungen att tacka nej till det.
xxxxxxxxxxx stadsdelsförvaltning
Sonen
130521 Upplysning enl. FB 6:20
161228 Upplysning enl. FB 6:20
170425 - 170929 Utredning enlig Sol 11:1
Utredning inleds utifrån inkommen orosanmälan från BUP och avslutas utan insats.
171124- 180209 Utredning enligt Sol 11:1
Utredning inleds med anledning av att mamman visat flertalet bilder för familjerätten, föreställande sonens könsorgan. Av analys och bedömning framgår, att den främsta risken gällande sonens hälsa och utveckling bedöms var moderns kvarstående oro för att sonen blir utsatt för sexuella övergrepp av fadern. Ingen läkare eller annan instans har vid något tillfälle upplevt reell oro gällande de påstådda övergreppen.
Utredning avslutas utan åtgärd.
Mamman replikerar att UT anmäler henne till polisen när hon visar orsaken till sin oro, alltså skadorna på "Elias´s" kropp, blåmärken på rygg, ljumskar, rumpa ögon, bl.a. och skadade könsorgan. UT tycker att hon sin son men uttrycker ingen inte oro för varifrån han fått skadorna.
Två barnläkare har under den här tiden ringt anmält sin oro för "Elias". En av läkarna skrev en remiss till BUP eftersom han ansåg att "Elias" behövde en egen samtalskontakt för att reda ut vad som händer hos pappa. Detta nekades av fadern. Läkaren var mycket orolig för det "Elias" berättade om att hans pappa låg i sängen med honom och drog i snoppen och att då drog också sonen i sin och fick ont. Den andra barnläkaren larmade socialjouren och ville att mamman och sonen skulle få komma till skyddat boende så att "Elias" i lugn och ro fick en noggrann utredning. Detta uteslöts i utredningen till tingsrätten.)
180227 -180801 Utredning enligt Sol 11:1
Utredning inleds efter orosanmälningar gällande oro för att "Elias" sagt att han blir slagen av sin pappa och sina tre äldre halvsyskon. Oron rör även misstankar om att pappan utsätter "Elias" för sexuella övergrepp. Socialtjänsten polisanmäler, i samråd med Barnahus beslutar åklagare att ej hålla förhör med "Elias"
Ärendet läggs ned.
Mamman replikerar att det var 3 läkare som gjorde den anmälan pga att de kände oro för att man inte vidtagit skydd för "Elias" och rekommenderar att han får en oberoende utredning. I den anmälan ingick psykoterapeuten Hans Cagnell som hade träffat "Elias" 10 gånger. Hans bedömning är att "Elias" utsätts för dagliga sexuella övergrepp och systematisk misshandel av sina vuxna halvsyskon och fadern. Även pappans styvmamma xxxx xxxxxxxxxxxx xxxxx fanns med på denna anmälan där hon redogör för pappans sadistiska läggning från det att han var barn. Hon avslutar: ”Han ska inte ha några småbarn och absolut inte vara ensam med barn.” Socialtjänsten fullständigt ignorerar denna anmälan och påverkar åklagaren Stina Norling till att lägga ner utredningen utan att någon utav läkarna blir förhörda.
Socialtjänstens motivering är att det pågår en ”infekterad vårdnadstvist" och att det är för barnets bästa att inte förhöras. En vecka efter att brottsutredning lagts ner förhör socialtjänsten "Elias" inför pappa. De frågar om det stämmer som mamma säger att pappa drar i snoppen och om syskonen och pappa slår honom och självklart vågar i"Elias" inte under de omständigheterna säga som det är. Enhetschefen xxxxxxxx xxxxx och UR xxxx xxxxxxxxxxx och xxxxxxxx xxxxx skriver sedan till tingsrätten 5 dagar innan huvudförhandling att "Inget inkommit i den pågående utredningen som verifierar att "Elias" utsätts för sexuella övergrepp av sin pappa eller misshandel av pappa eller hans vuxna halvsyskon” De fullständigt ignorerar experternas alarmerande oro för "Elias".
Av analys och bedömning framgår att fokus för utredningen har främst varit att utreda pappans föräldraförmåga då han är boendeförälder och under utredningstiden får ensam vårdnad. Om mammans föräldraförmåga hade varit i fokus bedöms antalet riskfaktorerna för "Elias" öka. Mot bakgrund av tidigare kännedom, tidigare bedömningar, uttalanden av sakkunniga, samt i aktuell utredning bedöms sannolikheten för att "Elias" blir utsatt för övergrepp av pappan vara mycket låg. I utredningen framgår att "Elias" har en bra och trygg relation till pappan och att pappan tillgodoser "Elias´" behov."Elias"bedöms fara illa av att Anna fortsätter söka och lägga fram bevis för att "Elias" blir utsatt för övergrepp hos och av sin pappa.
Utredning avslutas utan insats.
Mamman replikerar att utredningarnas aldrig haft något annat fokus än att leta efter fel på henne och att "Elias´" behov helt har glömts bort. Dessutom att hon bemöts med dubbla budskap att inte anmäla utan bevis samtidigt som hon misstänkliggörs för om hon försöker skaffa fram sådana och oaktat att socialtjänsten också svarat på hennes fråga vad hon ska göra när hon blir varse att sonen blir utsatt hos sin pappa, att det är hennes skyldighet att då skydda sonen.
180528 - pågående Föräldrastödjande insats enligt Sol 4:1.
Inledningsvis är syftet att utreda samspelet mellan "Elias" och pappan. Familjepedagogen har inte sett något oroande i samspelet mellan pappan och sonen. Mamman har erbjudits motsvarande stöd, men har inte lämnat besked, vilket har tolkats som att hon avböjt erbjudandet om stöd. Uppdraget övergår därefter till att stötta pappan och "Elias" utifrån det stöd pappan efterfrågar.
Mamman replikerar att tom när det gäller detta riktar de ogrundade ankagelser mot henne de anklaga henne, trots att de från början lät meddela att utredningen skulle ske i pappans hem. Hon ställer dessutom frågan vad som ska vara meningen med det när det är han som redan fått vårdnaden. (den 21 maj 2018).
180925 - pågår Utredning enligt Sol 11:1
Utredning inleds efter anmälan från närakut Haga gällande misstänkt misshandel och övergrepp. "Elias" har -vid ett läkarbesök med sin mamma berättat för läkaren att pappan drar honom i snoppen och att det gör ont. När "Elias" berättade detta för läkaren kröp han ihop och slog på sin mamma. Aktuell utredning är den sjunde Sol utredningen avseende Elias.
Av utredningen framgår att det från 180925-190823 har det inkommit 37 orosanmälningar rörande "Elias".
Vidare framgår från läkarjournaler under perioden 120123-190607 att "Elias" varit föremål för 28 undersökning gällande påstådda åkommor på snopp, rumpa, mage, rygg, njurar och blåmärken på kroppen, samt att mamman därutöver vid 6 tillfällen under denna period haft telefonkontakt med sjukvården gällande ovanstående påstådda åkommor.
Mamman replikerar att 30 av de nämnda orosanmälningarna kommit från pappan själv och hans nätverk och att det är föga relevant att bunta ihop alla vårdkontakter som gjorts sedan 2012 och innefattar alla olika typer av sjukdomar som barn normalt drabbas av under spädbarnstiden med de läkarbesök hon vidtagit för sonens vidkommande mellan 2016 och fram till september 2017 och endast inbegriper sex sådana olika läkarbesök och att hon ostridigt kan visa att hon först och främst gjort tre besök hos barnläkare i Uppsala pga sonens klagomål över smärta i sitt könsorgan efter helgumgänge med pappa. Första gången 27/11-16 sedan 11/1-17. Den tredje gången den 1/ 12 16 gången blev sonen av läkaren Magnus Bodegård remitterad till en ett återbesök för en kontroll gällande matproblematiken samt för de mag- och ryggsmärtor som han hade klagat över. Magnus Bodegård sjukskrev mamman från 5/10-16 till 30/11-16 för att i hemmet kunna vårda Elias i lugn och ro. Han skrev även en remiss till traumaenheten på BUP, men den vården förvägrades sonen av pappan. Vid det besöket den 30 / 11 undersökte Bodegård även skadan på "Elias´" könsorgan, varvid han kunde dokumentera en skada och uppmanade mamman att uppsöka barnakuten på Akademiska Sjukhuset i Uppsala för undersökning av specialistläkare gällande den.
Ändå vidtar Socialtjänsten / utredaren Carina Grossman inga skyddsåtgärder. "Elias" fortsätter att klaga över att ha ont i sitt könsorgan, efter att ha kommit till sina helgumgängen med mamman.
Därefter besöker mamman två barnläkare under 2017, 7/5-17 och 22/6-17 med samma problematik och oro. Båda dessa läkare agerade genom att göra allvarliga orosanmälningar. Men även denna gång ignorerades dem av socialtjänsten, nu under xxxx:s stadsdels förvaltning med xxxxxxxxx xxxxx i spetsen. När mamman då, för att understryka sin oro och syftet med sina läkarbesök och visade enhetschefen foton på sonens skador för, polisanmälde hon mamman.
Sista gången mamman gjorde ett läkarbesök med "Elias" var 24/9-18 och det resulterade i att läkaren gjorde en polisanmälan. Men socialtjänsten fortsatte att ignorera även den och att istället anklaga mamman för att kränka sonen när hon sökte hjälp för hans utsatthet.
Därefter fram till dags datum har mamman aldrig gjort fler läkarbesök, då hon ju sedan den 13 mars 2019 varit helt bortkopplad som förälder och knappt ens varit tillåten att träffa sitt eget barn. Under de fem månader som hon och "Elias" dessförinnan levde skyddade och Elias inte längre tvingades till boende med sin pappa klagade han aldrig över smärtor i könsorganet.
Pappan har under tidigare utredningar samt i aktuell utredning deltagit aktivt vid de samtal som har hållits med honom. Pappan har efterfrågat råd och stödsamtal för egen del, hur han ska förhålla sig till de rådande omständigheterna och hur han på ett bra sätt kan prata med "Elias" om det som händer. Familjebehandlande stödinsatser har beviljats, uppdraget är att stötta pappan och Elias utifrån det stöd pappan efterfrågar.
Mamman replikerar att även hon har vänt sig till socialtjänsten för råd och hjälp, men aldrig fått någon och att ingen ens svarar på henne mail, utan istället konsekvent har hållit henne utanför det nära förtrogna samarbetet med pappan
Pappan har gått med på samtliga åtgärder som socialtjänsten bedömt nödvändiga, såsom tät insyn i familjen via en så kallad säkerhetsplan. I den kontinuerliga återkoppling som skett till socialtjänsten finns inget oroväckande i pappans beteende mot "Elias". Pappan har även kontaktat BUP enligt överenskommelse med socialtjänsten för att få en trauma bedömning avseende "Elias".
Mamman replikerar att detta inte alls är sant utan att pappan har motarbetat alla de socialtjänstens förslag som tex på uttredningshem och samtalskontakt för "Elias". Detta redan från oktober 2016, jan 2017, juni 2017 och feb 2018. Utredningshem för pappan och sonen kom även på tal i november 2018. Men det avfärdades bestämt av pappan och med en tillrättavisning av enhetschefen xxxxxxxxx xxxxx med att hon hade ”inlett ärendet med totalt fel fokus”. Han fortsatte även då att vända fokus bort från sig själv, genom att istället rikta uppmärksamheten mot de psykiatriska diagnoser han själv ställt ut på mamman.
Skolan har inte uppmärksammat några tecken som skulle kunna tyda på att "Elias" blivit utsatt för övergrepp eller blivit fysiskt misshandlad. "Elias" har inte visat tecken på att vara trött, smärtpåverkad eller medtagen. Tvärtom verkar han enligt skolpersonalen vara pigg och trivas i skolan.
Min kommentar: Återigen: Det torde först och främst utgöra ett närmast genant amatörmässiga antagande att skolpersonal skulle vara i stånd att diagnosticera eventuell utsatthet för sexuella övergrepp hos sina elever.
Mamman replikerar genom at hänvisa till det faktum att "Elias" vid ett flertal tillfällen under årens gång visat tydliga tecken på att inte alls må bra. Under hela hösten 2017 till skolavslutningen juni 2018 fick skolan konstant arbeta med hans utagerande beteende. Föräldrar i skolan ordnade regelbundna möten med lärare och fritidsledare pga att "Elias" dominerade, styrde, kontrollerade och bestämde över kamraterna, frös ut vissa, visade ett konstant behov av att vilja överträffa och hävda sig, varvid han råkade i bråk och slagsmål varje dag. Han var konstant trött och en av hans lärare meddelade mamman att han kommer efter i skolarbetet och att de hade bekymmer med hans bristande förmåga att visa empati. Hon lätt också då meddela att hon ämnade ta kontakt med skolsyster. (20/10-17) Mamman återkopplade 27/10-17 till samma lärare, som då visade en helt annan attityd av oförståelse. Mamman menar att hon senare förstått varför. I skolsysterns journalanteckningar från den 16/10-17 har pappan redan varit till skolsyster för att framställa sig som offer och har visat utredningar från socialtjänsten och beslut i domen, för att få skolan med sig på sin linje. Skolledningen hade därefter regelbundna möten uteslutande med pappan, medan mamman i vanlig ordning blev utmanövrerad. Hon uppger vidare att hon vid många av de tillfällen hon besökte "Elias" i skolan kunde notera synliga blåmärken vid högra ögat. När hon 8/12-18 bad skolsystern att titta till "Elias", lät hon meddela att hon inte var i tjänst. När en väninna, inför vilken "Elias" hade berättat att hans storebror hade slagit honom där, försökte uppmärksamma hans lärare på det, blev hon barskt tillrättavisad att istället ta kontakt rektor, på det sätt som tydligtvis alla på skolan hade fått instruktioner att göra. "Elias" grät och bad sin mamma att "Lova kom imorgon mamma, lova att komma imorgon. Jag är så trött, jag är så trött." Han sa även att hatade sitt liv och att allting var jobbigt med hans liv. Han undrade varför han skulle behöva finnas till när hans liv var så jobbigt. Men han hade ingen som lyssnade på honom utom hans mamma.
Sammantaget av vad som har framkommit vid nuvarande utredning vilket även innefattar konsultationer med andra sakkunniga såsom BUP, skola och polis, samt tidigare utredningar, bedöms det inte vara sannolikt att Elias utsätts för sexuella övergrepp och våld av sin pappa, eller för våld av sina äldre syskon.
Min kommentar
Härvidlag avslöjar utredarna en närmast genant diskrepans mellan den egna förmågan att göra sakkunniga bedömningar av vem vilka som inte innehar sakkunskap nog att diagnosticera utsatthet för sexuella övergrepp hos barn, gentemot dem som däremot faktiskt har en sådan.
För det första genom det aningslöst amatörmässiga antagandet att skolpersonal och likaledes polis och socialsekreterare skulle vara i stånd att diagnosticera sådan. Och för det andra i kontrast till att utlåtanden av de verkligt sakkunniga på området som tex berörda läkare, psykiater och psykologer underlåts att omnämnas öht. (Se specifikation!) Denna form av starkt selektiva urval av fakta föranleder ånyo ifrågasättande av utredarnas ärliga uppsåt att iaktta opartiskhet och saklighet nog för en vederhäftigt professionell standard i sina åtaganden.
Här redovisas ännu fler uppgifter vartill det saknas all form av faktaunderlag, som tex att BUP skulle ha bidragit med bedömningen att det inte föreligger sannolikhet för att M utsätts för sexuella övergrepp och våld av sin pappa, eller för våld av sina äldre syskon, vilket torde vara uteslutet då någon sådan konsultation hos BUP aldrig varit förhanden.
Som angetts ovan har pappan motarbetat varje form av kontakt med BUP fram till juni 2019-06-19 då han i sina försök att hitta anledning att inhibera umgänget mellan mamman och "Elias" hade ett möte med BUP tillsammans med "Elias". Då har "Elias" sedan han 2019-03-13 hänsynslöst blivit uppryckt mitt i natten av ett flertal poliser för att direkt transporteras hundra mil tillbaka till pappan, varit helt och hållet avskild från sin mamma sedan dess. Allt detta tilläts ske under pågående brottsutredning mot fadern som delgetts misstanke om brott och innan polisförhör med vare sig sonen eller pappan hållits.
"Elias" torde då högst sannolikt ha känt stor otrygghet, rädsla och vanmakt och kunnat uppleva det som en bestraffning att ha vittnat om pappans förehavanden och därför vara föga benägen att göra om detsamma. I alla fall inte så länge han är fullt ut medveten om att stå under pappans överinseende och mammans makt och inflytande tycks vara som bortblåst.
Mamman replikerar att BUP aldrig har utrett "Elias" mående eftersom pappa motarbetat en BUP-kontakt fram till juni 2019, då han plötsligt ville ha till stånd en sådan inför sitt yrkande till tingsrätten om att inhibera sonens umgänge med mamman. Sålunda skedde den 27/6-19 ett möte med BUP tillsammans med pappan och sonen. Då hade sonen sedan den 13 mars inte länge haft någon kontakt med mamman och under bryska former blivit hämtad i Lofsdalen av polis som åkt raka vägen med honom hem till pappan mitt i natten - detta innan polisförhör med "Elias" och under pågående brottsutredning mot fadern som delgetts misstanke om brott. Första mötet med mamma den 4/7-19 sker under en timmes bevakning. Fadern umgängessaboterar hela sommaren och hösten. Den 4/10-19 blir skolan påkommen till att medverka till umgängessabotage. Skolan ger mamman tillträdesförbud och anmäler oro över hennes ”beteende” till socialtjänsten, för att vara "aggressivt och hotfullt". Den 7/10-19 kopplar socialtjänsten in BUP. I utlåtandet därifrån framkommer att intrycket av "Elias" är ett beteende som präglas av anpassningsbarhet och att ha svårt att närma sig egna negativa känslor/upplevelser, samt att hans strategi i samtal med vuxna är att vara anpassningsbar och att förhålla sig helt neutral när han ska besvara frågor. Om "Elias" hade så kallade komplexa/dolda trauma symptom gick då inte att påvisa. För att kunna genomföra en traumabedömning behövde han först skyddas från den tillvaro han befinner sig i sedan lång tid tillbaka.
Denna "långa tid tillbaka" borde ha varit sen 2016 när läkaren Bodegård skrev den remiss till BUP- traumaenheten, som socialtjänsten negligerade. Vid tre tillfällen avslogs samtalskontakt för Elias. En gång i okt 2016 och två gånger jan 2017. Senare även i juni 2017 av barnläkaren Kristian Wright och februari 2018 av Kristian Wright, Giedre Grigelioniene, Magnus Bodegård och leg. Psykoterapeut Hans Cagnell. De kände gemensam oro pga att "Elias" aldrig skyddats, fått en oberoende utredning med egen samtalskontakt hos en barnpsykolog. Socialtjänsten fortsatte att negligera dessa orosanmälning för att istället kriminalisera och patologisera mamman och även skolan ansluter sig till den inslagna linjen genom att ta pappans parti. Undra på att "Elias" stängt av, då ingen ändå lyssnar på honom.
"Elias" har så gott som hela sin uppväxt befunnit sig i en tillvaro av konflikter mellan föräldrarna. Konflikten har trappats upp och präglas av mammans oro för att pappan utsätter "Elias" för våld och sexuella övergrepp, och den involverar sociala myndigheter, skola, polis, sjukvård och privata anmälare. Mammans oro är fortsatt hög. Hon har under flera månader hållit "Elias" gömd från pappan utifrån sin oro. Mamman fick under denna period information via sitt juridiska ombud att socialtjänsten hade samtycke från pappan till en placering av "Elias" i jourhem för att den pågående utredningen skulle kunna genomföras, Mamman framförde via sitt ombud att hon avböjde detta.
Mamman replikerar att hon aldrig haft något annat motiv till sitt handlande än att göra sin plikt som förälder att skydda sin son och att . den sk "konflikten" har förvärrats genom att socialtjänsten inte iakttagit objektivitet och opartiskhet och att det inte stämmer att hon skulle ha avböjt en placering på jourhem, i avsikt att genomföra en utredning, för någon sådan var det helt uppenbarligen aldrig påtänkt. När socialtjänsten ville veta om mamman hade för avsikt att lämna "Elias" för placering i jourhem, svarade mammans ombud Caroline Stangerholt den 18/1-19 - klockan 14.43. "Jag vore tacksam för precisering. Handlar det om frivillig placering enligt socialtjänstlagen?"
Caroline Stangerholt svarar kl 16.18 samma dag. "Vi kan tyvärr inte lämna den information som du efterfrågar. Vi ser fram emot ett svar senast onsdag."
Mammans ombud svarar kl 16.44: "Men vad är det då hon ska svara på, om hon inte kan få fullständig information? Jag emotsäger hänvisning till lagrum betr åtgärden."
Caroline Stangerholt kunde inte svara mammans ombud eftersom det var en tillfällig placering de hade planerat i syfte att mamman skulle överlämna sig så att "Elias" sedan kunde omplaceras hos pappan. Det var ju också precis just det som skedde efter att deras vistelse i Lofsdadalen hade avslöjats.
För mamman råder det trots flertalet utredningar ingen tvekan om att pappan utsätter "Elias" för övergrepp och våld. Mamman kämpar för att skydda och rädda "Elias" från pappan, vilket hon ibland även har förmedlat till "Elias" vid umgängen och telefonsamtal. Det har vid telefonsamtal emellanåt varit svårt för mamman att anpassa samtalet till en nivå som "Elias" klarar av utifrån sin ålder och mognad. Vid ett tillfälle uppmanade familjebehandlare som hörde samtalet att pappan omgående skulle avsluta samtalet då "Elias"· uppfattades bli involverad i vuxenfrågor som han inte klarade av att hantera.
Mamman replikerar med att ställa frågan vad den externa utredaren xxxxxxx xxxxx som anlitades i juni 2018 och som då inte hade något pågående uppdrag hos socialtjänsten, gjorde hemma hos pappan efter arbetstid den 2 oktober 2019 kl 18.00, just den enda dagen "Elias" skulle få prata med henne i telefon, och om hon blivit bästa kompis med pappan. Hon definierar det nämligen som "vuxenfrågor" när mamma säger till "Elias" att pappa gör fel när han gömmer honom undan honom för henne och att alla barn har rätt att träffa sin mamma och pappa. "Elias" hade ju då varje gång mamman skulle hämta honom i skolan varannan fredag fått erfara hur pappan skapade kaos och saboterade umgänget och hade vid det tillfället inte fått träffa sin mamma på 8 månader. Hon undrar också varför inte det istället hade oroat denna familjebehandlare.
Det är samma familjebehandlare som samtidigt antecknat att hon första gången hon träffade "Elias" sommaren 2018 noterade och att han då var en glad och kaxig kille men att hon nu uppfattade en pojke som tystnat och krympt ihop.
Tumultartade händelser har uppstått inför "Elias" och hans skolkamrater i skolan, när mamman har kommit för att hämta honom för umgänge enligt dom, och där pappan valt att inte lämna "Elias" för umgänge utifrån oro för bortförande och förhörs situationer.
Mamman replikerar med att konstatera att utredarna återigen visar stor brist på opartiskhet genom att skuldbelägga henne för det som enkom pappan själv åstadkommit av "tumultariska händelser", eftersom det ostridigt enbart är han själv som skapat dem runt mammans hämtning av "Elias" när han enligt dom haft rätt till umgänge med henne. Hon anklagas på falska grunder för att vid flertalet tillfällen ha kommit till skolan innan kl 15, när det enbart rörde sig om en gång, den 4/10-19 efter att hon dessförinnan den 20/9-19 överraskats av att pappan en timme innan hennes hämtning, redan själv hämtat honom hem till sig. Skolan tillät då inte "Elias" att hälsa på sin mamma utan höll honom gömd under lunchrasten. En av lärarns uppger att skälet till det var att om "Elias" ser henne kommer han att vilja följa med henne hem. Skolan ringer pappa som kommer till skolan, tillsammans med sin syster. Mamman ertappar sedan AE att tillsamman med två män föra ut "Elias" bakvägen via nödutgången till pappan, där han har sin bil parkerad. Han i sin tur ringer polisen och uppger falskt att det pågår ett kidnappningsförsök, varför den rycker ut med blåljus och sirener. Väl framme vid skolan kan upptäcks dock inte någon sådan hotfull situation. Efter att ha blivit presenterade domen bekräftar polisen dessutom att "Elias" har rätten på sin sida att träffa sin mamma. Då räcker E.A. telefonen till polisen, varvid enhetschefen på socialtjänsten låter meddela att enligt föräldrabalken står vårdnadshavarens oro över domen, som då stod helt handfallna. Och socialtjänsten hade än en gång visat sig helt och hållet partiska till pappans fördel, så mamman fick snällt åka hem igen utan att ha fått träffa sitt barn på över 200 dagar.
Den 4 oktober var mamman på skolan, tidigare än hon skulle hämta sonen. Hon hade med sig flera personer som filmade personal och barn. Mamman ropade efter sonen i skolmatsalen och på skolgården inför alla elever. "Elias" fick hjälp av kuratorn att hantera situationen som blev. Personerna blev avvisade, men det tog tid innan de lämnade skolan eftersom de inte godtog tillsägelserna. Pappan kom och hämtade "Elias", men det var inte skolpersonalen utan han måste ha fått information på annat sätt.
Pappan tillkallade även polis och polisen tillkallade socialjouren.
Mamman replikerar att UT än en gång inte visat sig vara objektiva och opartiska. Mamman har vare sig ropat på sonen i skolmatsalen eller på skolgården och även om hon så hade gjort, hade det varit helt normalt, då skolan aktivt och olagligen gömde undan honom för henne. Att det var pappan och hans syster som helt öppet på skolgården filmade, agerade poliser och skrämde upp barnen underlåter de att nämna.
Som mamman tidigare redogjort för, kom hon till skolan runt 11.30 den 4/10 istället för 15, pga att hon tidigare överraskats med att pappan den 20/9-19 redan en timme dessförinnan hade hämta med sig sonen hem till honom. E.A. tog då in henne i ett rum och strax därpå kommer rektorn S.H. och K.F administrativchef dit och meddelar att de inte ville ha henne där och att hon får återkomma kl 15. Hon sa att hon ville försäkra sig om att "Elias" var i skolan. E.A. gick därefter mot matsalen, där "Elias" satt ensam vid ett bord. Han såg inte mamman, som då frågade om hon var tillåten att hälsa på honom. E.A. sade bestämt nej till det på ett aggressivt avvisande sätt. Mamman gick därifrån men meddelade att hon skulle vänta utanför skolans område, eftersom hon var orolig att pappan skulle komma och hämta "Elias". Alla barn, utom "Elias" i hans klass var ute på lunchrast varför hon frågade S.L. vad som var anledeningen till det. Hon svarade då ” Jo, därför att om han ser dig kommer han att vilja följa med dig hem”.
Mamman fortsätter:
"12.20 kommer två av mina vänner dit efter att ha hört hur jag blivit behandlad. 12.27 var pappan redan på skolan. Skolan hade ringt honom. E.A. blir påkommen när hon tillsammans med två män från skolan smugglar "Elias" bakvägen genom nödutgångarna för att ta honom till pappans bil. Jag vädjar till pappan att lägga ner stridsyxan och att respektera domen. Pappan kontrar med att han tänker ringa polisen medan han och hans syster hotfullt rör sig över hela skolgården och filmar. Polisen kommer till skolan med blåljus och sirener vid 13.13. Pappan hade uppgett falsk tillvitelse om att en kidnappning var på gång och att jag och mina vänner var hotfulla. Polisen såg inget hot och efter att ha läst domen uppgav han att den skulle följas. Då ringer pappan enhetschefen på socialtjänsten och räcker sedan över telefonen till EA som räcker den till polisen. Enhetschefen meddelar polisen att vårdnadshavarens oro står över dom. Det är när skolan blev ertappade på bar gärning med att aktivt medverka till umgängessabotage som de svarade med att demonstrera sin makt genom att ge mig tillträdesförbud. Sedan har jag hört av föräldrar att de tagit kontakt med skolan då deras barn berättat att "Elias" varit gömd och att polis kommit till skolan. Föräldrarna sa att de inte fick några svar från skolan utan de hade lagt locket på. Jag fick även veta att pappan skickat mail till vissa föräldrar där han förtalat och skuldbelagt mig för den oroliga händelsen som det var han själv och skolpersonalen som förorsakat.
I samband med denna händelse tog personalen hjälp av skoljuristen då de kände att de måste få hjälp med att få det lugnt på skolan. Beslut fattades då om tillträdesförbud, undantaget varannan fredag från kl 15 samt höstlovet, då mamman hade rätt till umgänge enligt domslut.På fredagen innan höstlovet ringde mamman till skolan på olika nummer för att kontrollera om sonen var på skolan. Mamman är irriterad på personalen för att hon tycker att de inte svarar när hon ringer. Personalen satt då i möten och då mamman ringde från skyddat nummer, så vet de varken vem som har ringt eller kan ringa tillbaka.
Mamman replikerar att UT återigen vare sig är opartisk eller håller sig till sanningen. Mamman hade ringt skolan eftersom sonen enligt dom skulle tillbringa höstlovet med henne. Hon ville veta om han befann sig där innan hon åkte dit. R. A. som jobbar i "Elias´"s klass svarar, men tystnar direkt när hon hör att det är mamman som frågar efter "Elias". R.A. svarade att hon inte visste det, men att hon skulle titta efter och återkomma, men gjorde aldrig det,troligtvis pga att ha fått samma instruktioner som övrig personal på skolan. Mamman kontaktade även pappan som inte svarade. "Elias" höstlov med mamman kom således aldrig till stånd. Trots att det under rådande omständigheter hade varit fullt förståeligt och ursäktligt, har hon dock ändå aldrig uppträtt irriterat eller hotfullt.
Den 18 oktober var mamman på skolan på rätt tid. Hon fick besked att sonen inte var där och lämnade lugnt skolan.
Mamman replikerar att S.L. lät mddela henne att "Elias" inte hade varit i skolan på hela dagen. Men själv sa sonen till henne att han hade varit där men inte när hon hade kommit. Tillträdesförbudet var avset att underlätta för pappan att i lugn och ro kunna hämta "Elias" en timme innan mammans hämtning enligt dom.
Av den senaste domen framgår att hon inte har rätt till umgänge med sonen i anslutning till skolan. En konsekvens av det blir att hon kommer avvisas om hon kommer till skolan. Personalen önskar att "Elias" ska ha det lugnt på skolan och kunna koncentrera sig på sina skoluppgifter och att personalen ska slippa bli påhoppade och känna obehag.
Mamman replikerar att om personalen vill att "Elias" ska ha lugn och ro, varför skapar de då drama och obehag inför hans umgänge med henne? Varför respekterar de inte domen? Varför ringer de pappa på hennes umgängeshelger? Varför hindrar de "Elias" från att prata med sin mamma? Varför gömmer de honom inför henne? Varför tar de parti när de ska vara neutrala? Varför anmäler de inte oro när ett barn hindras umgänge på flera hundra dagar med sin mamma, när de själva ser att det inte mår bra av det?
18) ANGÅENDE SKANDALLÄKAREN OTTERMAN VID BARNSKYDDSTEAMET PÅ AKADEMISKA SJUKHUSET I UPPSALA
SELEKTIVT URVAL AV FAKTA:
SVT / Bo-Göran Bodin och socialtjänsten / rätten rätten tycks endast vilja hänvisa till de läkare på Akademiska sjukhuset i Uppsala, som stod under påverkan av den skandalomsusade överläkaren Gabriel Otterman på Barnskyddsteamet i Uppsala och som i sin tur hade påverkats av Carina Grossmans hittepå- ”diagnos” att mamman skulle lida av borderline. Dessa läkare var mer inställda på att ifrågasätta mamman än att sköta sin uppgift att undersöka sonens skador.
När det gäller den vetenskapliga tillförlitligheten och opartiskheten i det läkarteam som regerade på Akademiska sjukhusets Barnsskydsteam i Uppsala under den tid som mamman sökte hjälp där för sonens utsatthet, har det så småningom uppdagats en skandal av stora mått som blivit flitigt omrapporterad i medierna. Och det är symtomatiskt för BO-Göran Bodins starkt patriarkalt auktoritetstyngda och barnfientliga attityd, att endast sätta sin tilltro till just dess avfärdande rapporter om sonens problem för att istället rikta in fokus på den opålitliga mammans ”påverkan”.
"Konflikten har lett till att rättsväsendet i Uppsala län inte längre anlitar Barnskyddsteamet för att skriva intyg. Vårdgruppens samarbete med Barnahus i Uppsala, som utreder våld och övergrepp mot barn, har också minskat. Rättsmedicinalverket i Uppsala har helt brutit samarbetet med teamet.
– Vi har tillgång till annan barnmedicinsk kompetens när vi behöver det. För att samarbeta krävs det en ömsesidig respekt för varandras kompetens, och det upplever vi inte att vi har fått, säger Tommie Olofsson, chef för rättsmedicin i Uppsala”.
https://www.dn.se/…/sve…/vardteam-anlitas-trots-hard-kritik/
"UNT har stött på tre fall där kvinnor hävdar att du skrivit utlåtanden om att deras barn misstänks ha utsatts för misshandel genom sjukvårdskontakter, så kallat Münchhausens syndrom, utan att ha träffat kvinnorna".
https://unt.se/…/jag-arbetar-med-barnen-i-fokus-3496497.aspx
"Landstingets jurister inledde en granskning av läkarens rättsintyg, men har efter kontakt med IVO, JK och JO kommit fram till att ingen tillsynsmyndighet kan granska det medicinska innehållet i intyget".
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx…
"Flodmarks och Ottermans läkarintyg – ofta säkra i sina slutsatser och med den nu ifrågasatta vetenskapen som grund – har lett till fällande domar, brottsmisstankar och omhändertagna barn. /…/
Björn Tingberg, sjuksköterska som forskat i barnmisshandel, är mycket starkt förknippad med Mio-gruppen på Astrid Lindgrens barnsjukhus som etablerade och utgjorde expertteamet kring skakvåldsdiagnosen i Sverige. Han var den enda anställda inom gruppen, övriga var ett informellt nätverk av experter”.
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx…
Expressens arkiv:
https://www.expressen.se/nyheter/shaken-baby-syndrom/
Bo-Göran Bodin underlåter dessutom att ta i tu med den högst intrikata frågeställningen om vem / vilken sakkunnig expertis som på egen hand skulle kunna bevisa att sexuella övergrepp har varit förhanden, vilket knappast enstaka läkarutlåtande, utefter enstaka blåmärken eller skada på könsorgan kan göra.
Men i det avseendet rider han högt på sådana trosföreställningar som alltmer smugit sig in i de breda folklagren att det är endast naturvetenskapligt evidensbaserad metod som gäller som ”objektiv” eller ”vetenskaplig” öht medan allt annat och i synnerhet ett humanvetenskapligt ämne som tex psykologi endast utgörs av ovetenskapligt och subjektivt flum.
Det tycks även vara en föreställning som varit förhärskande eller blivit alltmer så i de juridiska kretsarna av åklagare, domare och advokater, vilket minst av allt borgar för att det kan tillämpas någon rättssäker bedömning av brott- och tvistemål med en problematik i våld och / eller sexuella övergrepp i nära relation.
Märkligt nog tycks det trots denna grundläggande insnöat smalspåriga vetenskapssyn ändå inte ligga några hinder i vägen för att på kollektiv basis tillmäta varelser av kvinnligt kön rent utomjordiska häxkrafter att förvrida synen på folk och fä och allt som kommer i deras väg av läkare och andra experter att fullständigt tappa huvudet, såväl som att inplantera hela långa och detaljrikt innehållsrika scenarion av övergrepp i barns huvuden, såväl som att arrangera inspelningar i vilka de blivit regisserade att återge såna.
Vilket om något står i bjärt kontrast till den strikt naturvetenskapliga synen och mer påminner om såna fantasier som spreds om häxorna under senmedeltiden.
För vidare info om fallet, se:
FAKTA ELLER FEJK OM FALLET ANNA & ELIAS nr 2 »
EXPERTERNAS TYSTADE RÖSTER