ATT RÄDDA ETT BARN

4 DISCIPLINNÄMNDENS ERINRAN

till protokoll den 23 mars 2017, § 82 Bilaga 28

(D-2016/0661)

BESLUT

den 23 mars 2017

av Sveriges advokatsamfunds disciplinnämnd i disciplinärende A, X-stad./. advokat Anna Edelhjelm, Stockholm

Bakgrund

Anna Edelhjelm har varit ombud för A i mål om vårdnad och umgänge.

Anmälan

A har i anmälan, som kom in till Advokatsamfundet den 1 april 2016, riktat anmärkningar mot Anna Edelhjelm rörande brott mot tystnadsplikten samt hur hon handlagt hennes ärenden. A har anfört i huvudsak följande.

Utlämnande av akt

Det har kommit till hennes kännedom att samtliga handlingar i hennes akt har utsänts från Anna Edelhjelms kontor till en av Anna Edelhjelms andra klienter. Akten innehåller bland annat en sekretessbelagd bilaga innehållande både bilder och mejlkorrespondens om motpartens, B:s, vidlyftiga sexliv och nätverk av sexkontakter. Akten innehåller även två sjukintyg utfärdade av Försäkringskassan rörande B:s långtidssjukskrivningar m.m.

Vidare innehåller akten sjukjournaler och läkarutlåtande rörande hennes dotter C. Hon anser det mycket besvärande eftersom utskicket av akten blottlägger de förhållanden hennes dotter lever under. Dottern har samma rätt till integritet och skydd som varje medborgare i detta land.

Dom av den X oktober 2009 i mål nr XX och YY

Inför huvudförhandlingen hösten 2009 avvisade Anna Edelhjelm samtlig bevisning som visade på brister i föräldraskapet hos motparten. Det mest uppenbara gäller en handling med uppgifter om att B har misshandlat henne inför deras dotter.

Anna Edelhjelm påverkade även hennes vittnen att inte berätta om den misshandel och vanvård som de hade sett dottern genomlida hos pappan och som hon även med egna ord har berättat om. Detta trots att vittnena ville vittna därom eftersom de anser att det är viktigt att sanningen kommer fram. Samtliga hennes vittnen vid huvudförhandlingen kände att de tystades ned av Anna Edelhjelm.

Inför huvudförhandlingen blev hon tillsagd att säga saker som hon inte står bakom. Anna Edelhjelm sa att det var hennes enda chans för att få träffa sin dotter mer. Bland annat

skulle hon säga att hon inte var orolig då dottern är hos sin pappa, vilket föreföll helt absurt med tanke på vad som framkommit om pappan. Den som inte är orolig för att sända en femåring till en sådan miljö är inte en förälder med gott omsorgstagande och uttalandet fick henne att framstå som en dålig mor.

Dom av den X april 2014 i mål nr ZZ

Vid 22-tiden den X april 2014, kvällen före huvudförhandlingen, ringde Anna Edelhjelm och förklarade att hon inte heller vid denna huvudförhandling skulle ta upp något negativt om pappan. Det hade framkommit i umgängesutredningen att BUP hade anmält pappan för vanvård av dottern vilket hon skulle hålla tyst om. Anna Edelhjelm ansåg vidare, i samma telefonsamtal, att det skulle göra ett positivt intryck på rätten om hon sa att hon ville att dottern skulle bo hos sin pappa. Hon protesterade, men Anna Edelhjelm framhärdade att hon måste säga på det viset, annars skulle hon inte få träffa sin dotter.

Hennes dotter har i flera år tvingats leva hos en dokumenterat sexuellt gränslös våldsman, så ett sådant hot hade naturligtvis verkan på henne. I den sena timman, och med mycket att tänka på inför huvudförhandlingen påföljande dag, hade hon svårt att hinna värdera och ordentligt tänka igenom det som Anna Edelhjelm rådde henne att säga. Hennes ord spelades in i rättssalen och så som hon känner pappan är det troligt att det som hon säger; "jag vill att C ska bo hos sin pappa", spelas upp för hennes dotter. Hon kan bara tänka sig hur det är för ett barn som lever under så svåra förhållanden, att även bli sviken av sin mamma. Dessutom kan domen begäras ut i generationer efter hennes bortgång, vilket gör skadan irreparabel.

I handlingar som hon har begärt ut från polismyndigheten står kränkande och falska uppgifter om henne. Bland annat har, enligt handlingarna, personal på familjerätten uttalat att hon skulle lida av allvarligt psykisk sjukdom, ha en icke diagnosticerad G samt lida av vanföreställningar. Hon ville polisanmäla dessa kränkande utsagor, men förbjöds av Anna Edelhjelm. Att sådana falska uppgifter får stå oemotsagda i myndighetshandlingar är något som hårt har drabbat henne och hennes familj, och kommer att göra så i generationer.

Förhöret med D

Hon var i telefonsamtalet den X april 2014 mycket tveksam till Anna Edelhjelms råd. Anna Edelhjelm underströk då att de denna gång hade socialsekreteraren, D, som skulle vittna för deras sak. När Anna Edelhjelm förhörde D under huvudförhandlingen, stod det dock snart klart att det knappast skulle gagna henne. På samma sätt som Anna Edelhjelm förberedde henne för förhöret har hon ringt och berättat vad D ska svara på de frågor hon skulle ställa. Pappan hade fått skyddad identitet på oklara grunder. Anna Edelhjelm frågade D om det fanns risk för att C kunde försäga sig och berätta var han bor om de två får träffa varandra. D svarade då att det kan vara så. Detta uttalande utgjorde huvudmotivationen för tingsrätten i Z-stad att neka umgänge mellan C och henne.

Hennes uppfattning står helt klar, att under huvudförhandlingen hade hon ingen som företrädde henne. Med facit i hand finns det fog att säga att det faktiskt var så. Hon hade kunnat sitta i rätten helt utan ombud.

Advokatens yttrande

Anna Edelhjelm har i yttrande, som kom in till Advokatsamfundet den 11 april 2016, tillbakavisat anmärkningarna och anfört i huvudsak följande.

Det är första gången hon hör talas om att handlingar från A:s akt har skickats till någon av hennes klienter. A:s akt har arkiverats efter att hennes ärenden har avslutats. Om några handlingar har lämnat kontoret är det något som hon inte har kännedom om, och självklart skulle hon ha informerat A om detta omedelbart. Hon vill att Advokatsamfundet noterar att A inte skriver till vem handlingarna har getts ut till, när detta ska ha skett eller hur hon har fått reda på detta.

När hon tog över As ärende år 2009 från en annan advokat hade A förlorat vårdnaden interimistiskt på grund av umgängessabotage och hennes dotter C hade rätt till umgänge med henne i närvaro av umgängesstöd. Vårdnadsutredningen i målet kom fram till att det inte fanns någon substans för att barnet hade utsatts övergrepp. Vårdnadsutredningen föreslog också att barnet skulle ha rätt till umgänge med A i närvaro av umgängesstöd på grund av risken att barnet kunde fara illa av As uppfattning om att övergrepp hade skett. Med hänsyn till de utredningar som hade gjorts i målet kom hon och A fram till att det bästa var att yrka gemensam vårdnad och växelvis boende vid huvudförhandlingen. B hade inte dömts för misshandel mot A och hennes råd var att de skulle försöka visa att parterna kunde samarbeta varför hon avrådde A från att åberopa bevisning som skulle styrka att B var olämplig. Hon har inte påverkat vittnena till att säga vissa saker. Hon har vid samtal med vittnen berättat vad det är de vill styrka med deras förhör. Vittnena måste få veta vad de ska höras om.

Vad gäller huvudförhandlingen i mål nr ZZ så kan hon inte minnas samtalet som A uppger i sin anmälan. Det hon vet är att A endast hade umgängesyrkanden och inte något boendeyrkande i det målet. A hade dömts för egenmäktighet med barn och hade inget umgänge överhuvudtaget med dottern. Motparten hade bestridit samtliga As umgängesyrkanden. Kärnfrågan i målet var om det fanns risk att A återigen skulle kunna föra bort barnet om A fick kännedom om var barnet bodde. För att övertyga tingsrätten om att det inte fanns en sådan risk bedömde hon att det var otroligt viktigt att A inte förde fram misstankar om att barnets pappa skulle utsätta barnet för övergrepp. Hennes råd var också att inte föra fram anklagelser om olämplighet. Det stämmer att hon har avrått A från att polisanmäla familjerätten under pågående process. Det stämmer även att hon ville att familjerättssekreteraren D skulle vittna vilket hon gjorde. Hon hade en annan uppfattning än den andra familjerättssekreteraren i utredningen som ansåg att det inte skulle vara något umgänge. I domen från den 30 april 2014 står det antecknat att D:s uppfattning är att risken att A skulle återfalla i brott på så sätt att A skulle föra bort barnet igen var minimal. Enligt hennes mening var det önskvärt att ett umgänge skulle påbörjas. Tyvärr kan hon inte rå över vad vittnena berättar i salen. D hade inte uttryckt att hon skulle se det som problematiskt med ett umgänge på grund av att C inte skulle få säga var hon rör sig och var hon finns till henne före vittnesförhöret.

Avslutningsvis vill hon framhålla att hon alltid har agerat i enlighet med A:s intressen. Hon har varit mycket engagerad i ärendet och har kämpat för att A ska få träffa sitt barn. Tyvärr tror hon att de anmärkningar som A nu riktar mot henne två år efter att den senaste

domen har meddelats är ett resultat av en betalningspåminnelse som skickades till henne daterad sex dagar innan hon upprättade anmälan mot henne.

Ytterligare skriftväxling

A har i genmäle, som kom in till Advokatsamfundet den 26 april 2016, vidhållit sina anmärkningar och tillagt i huvudsak följande.

Det är förvånande att Anna Edelhjelm uttrycker att hon inte har hört talas om att akten utlämnats till en annan klient. Vid ett besök i E-stad sommaren 2014 träffade hon F som berättade att hon hade fått ut hennes akt då hon efterfrågade sin egen. F upptäckte detta först då hon öppnade akten i sitt hem. Hon kontaktade Anna Edelhjelm och pratade personligen med henne kring det inträffade.

Att utredningarna som gjorts i målet var så negativa för hennes och C:s sak beror på att hon på Anna Edelhjelms inrådan inte lämnade in viktiga handlingar till familjerätten som gjorde umgängesutredningen. Hon upplevde mycket starkt att Anna Edelhjelm ville att sanningen om B skulle tystas ned och att hon skulle framställas i dålig dager. Till huvudförhandlingen år 2009 inlämnades även ett utlåtande av en barnpsykolog. En till två månader efter det att C flyttades från henne rasade C:s tillvaro samman och hon går regelbundet hos en barnpsykolog. Barnpsykologen har vittnat om att C vid första mötet var det mest kaotiska barn hon någonsin träffat m.m. Eftersom inte sanningen kommer fram om B är det inte helt ologiskt att tingsrätten lägger skulden för C:s dåliga tillstånd på henne, trots att hennes vittnen sanningsenligt berättade om vilken fin och nära kontakt C och hon har.

Det stämmer att Anna Edelhjelm har haft samtal med vittnena för att berätta vad hon vill styrka med deras förhör. Anna Edelhjelm har inte påverkat dem att vittna falskt.

Angående D:s vittnesmål var det mer komplext än vad Anna Edelhjelm beskriver det. D och hennes chef såg barnperspektivet och ville att C skulle få börja träffa henne igen.

Familjerätten i Z-stad, som ju inte hade all information i ärendet, var dock mot ett umgänge. I telefonsamtal med D den 20 april 2016 sa D att hon upplevde att hon fick svårare frågor av Anna Edelhjelm än vad hon var van vid när hon vittnar. D sa vidare att hon "studsade" av vissa frågor som Anna Edelhjelm ställde. Efteråt funderade hon över hur Anna Edelhjelm skulle få det här till att gynna deras sida. D var ju kallad eftersom hon ansåg att C skulle få träffa henne och därför skulle hennes förhör gynna dem.

Sammanfattningsvis vill hon understryka att hon upplever att varken hon eller hennes vittnen fick komma till tals och att Anna Edelhjelm gav henne egendomliga råd.

Hennes dotters situation idag är sådan att hon har hållits ifrån skolan under lång tid. B har inte hämtat skolböcker eller varit till annan hjälp för henne i hennes skolgång, trots upprepade försök från skolan att tillgodose C:s behov och uppfylla lagens påbud om skolplikt. C mobbas i skolan och socialen uttalar att B inte kan ge henne det vuxenstöd hon behöver. C själv är förtvivlad och uttalar att hon inte kan förstå hur hennes liv har kunnat bli på detta sätt. Det står i skarp kontrast till det liv de har levt tillsammans. I dag har C inte tillgång till sitt ursprung eftersom hon nekas att träffa mormor och morfar, mostrar och kusiner på mödernet. Hon är hänvisad till en dokumenterat våldsam och

sexuellt gränslös far. Detta är inte i C:s intresse och följer absolut inte Barnkonventionen och denna situation anser hon att Anna Edelhjelm verksamt har arbetat för.

Angående betalningspåminnelsen som Anna Edelhjelm sänt så är hon noga med att betala sina räkningar och står helt frågande inför denna påminnelse, varför hon också har skrivit det till Anna Edelhjelm den 10 april 2016. Är det så att hon är skyldig Anna Edelhjelm pengar kommer hon naturligtvis att betala henne men enligt hennes anteckningar ska fakturan vara betald.

Anna Edelhjelm har i yttrande, som kom in till Advokatsamfundet den 28 april 2016, tillagt att hon sedan hon fått ta del av en kopia på fakturan från A kan konstatera att det måste ha stått fel i deras reskontra och att det därmed inte längre framställs krav på ersättning för denna faktura.

A har den 9 maj 2016 kommit in med ett intyg från F i vilket F intygar att hon fick pärmar innehållande A:s akt av Anna Edelhjelm.

Anna Edelhjelm har i yttrande, som kom in till Advokatsamfundet den 10 maj 2016, anfört följande. Hon kan inte påminna sig om denna händelse vilket hon anser är mycket märkligt. Det har gått fyra år sedan hon arbetade på Borgström & Bodström Advokatbyrå men om hon skulle ha lämnat ut sekretessbelagda handlingar borde hon rimligtvis komma ihåg det. Hon har ingen anledning att tro att F skulle fara med osanning. Är det på detta viset kan hon endast beklaga att As handlingar har lämnats ut av misstag till F, vilket hon såklart ser mycket allvarligt på.

Nämndens bedömning och beslut

Det framgår av utredningen att handlingar tillhörande A har lämnats ut till en annan klient i strid med klientsekretessen. Detta innebär ett brott mot god advokatsed. För detta bär Anna Edelhjelm ansvaret.

Nämnden tilldelar därför Anna Edelhjelm erinran enligt 8 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken.

Utredningen visar inte att Anna Edelhjelm i övrigt har åsidosatt sina plikter som advokat.

Sofia Rahm