T H E D I V I N E O R D ER O F A N A R C H Y -
T H E S E L F G E N E R A T I N G, S E L F R E G U L A T I N G and S E L F I M I T I A T I N G S P I R A L O F T H E G O DD E S S O F C R E A T I O N
When getting aware of how wonderfully harmoniously and inventive the energies in nature and cosmos are ranging themselves into certain specific colours and patterns of matter and sound just by themselves, without anybody standing their telling all the separate particles how to act, you cannot help getting imposed and amazed, by the fact that they just know how to do that although.
And this immediately leads over into the question of how we ourselves as human beings are involved in the same kind of spiralling energy fields. Are also we and our individual and collective web of lives ranged according to certain given esthetical /mathematical principles, who know by themselves how to continue to evolve.
To me this kind of evolving spiral from inside and outwards upwards mirrors the ultimately anarchistic pattern of society and you could treally ask yourself how this has come about to be.
Men iofs är ju ockå det helt och hållet konsekvent med den patriarkala logik som Claudia von Werlhof blottlägger i sina analyser i vilken det inte längre alls är fråga om att samarbeta med naturen / kvinnan / modern utan att bemästra den / henn och härska över den / henne och därtill satt istället för matnyttiga naturligt baserade produkter framställa konstlade som inte behövs utan bara ställer till med en massa ekologisk oreda. Samtidigt tycks man heller inte riktigt kunna / vilja erkänna det ofrånkomliga faktum att man som människa faktiskt är en del av naturen rustad med precis samma grundläggande fysiskt / organiska förutsättningar som den; bortsett då från att vi dessutom är utrustade med förmågan att kunna sprida våra kulturer med sk "mener ustället för gener (Dawkins)
When you look at the frequently appearing Pi and fibonacci- and vortex-realated patterning of the energies in nature and cosmos that´s beeing investigated in modern physicis, quantum mechanics and mathematics today, you cannot omit the question of human beings´emotional and social engagements being involved in the same kind of patterning and structuring as the rest of the energies by some sort of communicative ”consciousness” in universe. And the more I by my studies in Modern Matriarchal research and the one pursued by Chris Knight and Jerome Lewis get aquainted with the most primordial structures of matriarchal and egalitarian societies in the world, the more I have come to imagine them as beautifully and harmoniously unfolding themselves from within and outward- upwards in a similar anarchistic selfcreating, self regulating and selfimitating spiralling motions as is prevailing in the rest of the phenomena created by the energy fields in universe.
Whats crucial in this spiralling movement from inside is that the foundation is of a stabile kind, but simple. Exactly as there is a fundamental fractal with unfold according to the fibonacci numbers themselves and PI the fundament of the anarchistic selfgoverning society is the wellbalanced yin and young-poles and the anti- authoritative child rearing, mostly achieved by the kind of cultural / religious / activity thats called ”ngoma” in South Africa and includes both song, dance, drumming, clapping, drama, humorous also mirroring the kind of motions going on all around, as for example not at least was imagined på The old Greeks ideas of the Music of the Spheres.
So when Heidi HGöttner Abendroth in her Mat describes the matriarchal peoples flight away from the patriarchal and their movements across the African continent, using the strategy of avoidance when attacked by patriarchal invadors, you can easily imagine them like such harmoniously unfolding spirals displaying different kinds of beautiful patterns from one and the same fundamental principle at the very base; exactly as when in the drumming the fundamental basic pattern offers the ramification of safety, there are a lot of opportunities to create variations on the top of it.
Thus no matriarchal society is the other alike, but there abundant of different patterns on the same base of matrilinearity, matrilocality, extended families, ancestor worship, girls initiation, and women secret societies as well as men´s.
When you perceive how wonderfully harmonic and
”Its a rather remarkable myth I just had aand he has been looking at the key rythm musics from around the world and trying to trace how they are connected not to one another - and whats quite extraodinary is that the key rhythm that is associated with called yengie i will tell you about that creation myth also turn out top be at the very base of the of humanity and this is rather remarkable
THE DEEP HIDDEN ORDER OF φ AND THE FIBONNACCI RELATED NUMBERS IN NATURE, COSMOS AND OURSELVES
In this very interesting and pedagocially instructive video, the scientists are explaining the findings in late mathemics and physics about the almost mysterious φ ratio and fibonacci-related patterning found everywhere in nature and cosmos as well as for example in the proportions in animals and human bodies.
First of all we distinguish the very slow rythm or structure of the seasons and the days turning in to nights and vice versa as well as mornings and evenings etc etc i.e. the pattern that we call "time."
Secondly we perceive the beat of our hearts, our breathing in the rythm of in and out, and our steps by walking, right left, right left, in an overall periodic rythmic patterning.
Furthermore we percieve some very distinguished patterns and proportions in the human body, in the shapes of the trees and flowers and even in the tiger´s stripes and build those patterns into what we create in art and of buildings in our cities.
The modern scientists nowadays ask what these patterns might tell us. Why should the spiral shape of a shell be so similar to the galaxy, or the spiral in an slashed opened cabbage, aso. Hoping to discover the underlying causes of rythm and it worked. Revealing the orbits around the planet leading to the subatomic building blocks of matter
It raises the question why does it work at all. Is mathematic built or is it just in our heads.
By quantiufying ones observations
φ appears in a whole host of phenomena as for example in probabilty theory which is demonstreated in this youtubevideo by the astro physisist Mario Livio (author to the book: Is God a mathematician)is fascinated by the deep and often mysterian connections between mathematics and the world.
Today this series fascinates many people who sees in it clues to beauty, While most of these claims remain unproven it is curious how evolution seems to favour these numbers
If you lock at the bottom of a pine you will seee two sets of spirals spiraling in each directionsand the same appears also in sunflowers. And if you count the spirals in each directions both are spiral numbers.
φ=the ratio between the diameter of a cirkel and its decimals are going on for ever, it doesn´t have any end and therefore they represents eternity.
φ can show up in the strangest of places, the scientists in this video reports. Some see it in the neenderinbg path of rivers.
Also waves for light and sound has φ within them and it also defines how a middle C on the piano sounds, in shells raring into spherical shells or the brightness of a supernova. One writer has suggested its like seeing φ as appearing on a series of mountain peaks, hopin out of a drogs valley. We know there is a way they are connected but its not always obvious how.
It seems to reveal an often deep hidden order.
Physisist Max Tegmark fromMIT He sees similarities between our world and that of a computer game.
___________________________
<span style="font-size: 14px; color: #800080;">The eternal energy flow of the particles in a spiraling so-called "vortex" which is discovered to make up the fundamental pattern of the motions of the planets in cosmos, being mirrored in the evolutionary processes in the microorganisms as well as in the human mind percepting and interpreting the phenomena and most probably also in the societal organisation´s cultural evolution / historian processes.</span>
MIN FRÅGA:
UTFÖR NATUREN SINA BALANSAKTER I
TVÅ LIKA YIN OCH YANG - HALVOR
ELLER OLIKA?
Ända sedan jag i våras blev bekant med Claude Livi Strauss teoribygge, som liksom så många av de övriga vetenskapsmännen under hans storhetstid strävade efter att förläna sin samhälls - o humanvetenskap samma status som naturvetenskapen och därför sökte efter underliggande naturvetenskapliga förklaringsmodeller till konstruktionen av myterna i kombination med den mänskliga kognitionens sätt att fungera - har jag förundrats över det faktum att vare sig han själv eller någon annan tycks ha reagerat på att hans hans idé om manligt / kvinnligt saknar all form av Yin - Yang balans. För i hans modell av samhällets / kulturens ursprung finns den kvinnliga halvan i Yin - Yang-dualiteten inte ens med som ett minus, vilket ju annars tycks vara den allmänt accepterade representationen av den kvinnliga Yang-halva, som naturligtvis också är svart istället för vit, speglandes den dikotoma indelningen av det manliga förnuftet=ljuset / solen gentemot den kvinnliga känslan / intuitionen=mörkret / månen utan är istället reducerat till ett noll= 0 och ingenting, därigenom att kvinnor inte definieras som självständiga aktörer, utan endast som passiva utbytesobjekt i mäns ömsesidiga alliansbyggen.
Och det, har jag tänkt, måste ju anses utgöra är en idé som går helt stick i stäv med hur kraftspelet mellan dualiteterna faktiskt fungerar i praktiken / naturen.
Häromdan visade jag ett exempel på hur de patriarkala religionssystemen bygger på idéstöld av tidigare matriarkala myter och symboler som man gjort om att passa mindre nogräknade syften. Då gälldet det Herosmyten i Egypten jämfört med dess senare omgjorda variant i Indien.
Här är ytterligare ett exempel på en sådan idéstöld från de ursprungliga matriarkala gudinnemytologierna. Från början var det solen - och inte månen - som antog gudinnestatus, och det är ett faktum som inte minst kommer till uttryck i att "solen" har kvinnligt genus både i svenskan och tyskan. (Die Sonne heter det på tyska, och "Solen HON lyser heter det på svenska och likaså har ordet "människa" feminint genus i svenskan, men inte i tyskan)
På en mängd oilka platser runtom i världen har solen dyrkats som en kvinnlig gudomoch så sker fortfarande idag i Japan där solgudinnan Amaterasu hyllas med säsongsrelaterade riter, särskilt vid midvintersolståndet. Och bland tex Bayakafolket och övriga mer ursprungliga samlar - o jägarfolk har också månen manlig status och det har den förmodligen haft också här uppe i Nord. (Tänk på "Gubben i månen"!) Bayakakvinnorna säger att "de är gifta med månen" när de har mens. (Se Jerome Lewis video!)
Märk dessutom väl att månen inte representerar Amaterasu´s äkta hälft utan hennes BROR; vilket är logiskt följdriktigt med avseende på den typ av matriliniär social organisation/kultur som hon representerar.
Enligt denna teori ( som är omtvistad) skulle det alltså vara först under senare patriakala skeden som solen och månen genomgått det könsbyte då det ankommit på den kvinnliga gudomen att reprexsentera den mindre planeten och natten / mörkret istället för dagen och ljuset. Ljuset står då för det appoloniskt rationellt balanserade och kontrollerade förnuft som utgjorde idealet under Upplysningstiden och sattes i motsatsställlning till sådana "kvinnliga" egenskaper som känsla och intuition. (Vetenskapsmän kontra författare o konstnärer)
The skin of a cameleont
”Its a rather remarkable myth I just had aand he has been looking at the key rythm musics from around the world and trying to trace how they are connected not to one another - and whats quite extraodinary is that the key rhythm that is associated with called yengie i will tell you about that creation myth also turn out top be at the very base of the of humanity and this is rather remarkable
Tänk hur uppfinnsgsrikt och vackert allt ordnar in sig i vissa givna mönster och färger i naturen och dessutom i en variationsrikedom utan ände, utan att det står någon där och talar om för alla de enskilda aktörerna hur de ska göra- dom bara vet det ändå och det är precis hur konstigt som helst att fatta.
Så här kan skinnet på en cameleont se ut, och det får mig att undra över hur det är med oss själva. Odnas också på samma sätt våra egna livsvävar in enligt vissa givna estetiska principer som bara vet själva hur de ska göra - eller ej? Jag tycker det här speglar den ultimat anarkistiska principen som grundläggande livsmönster i tillvaron och börjar bli riktigt konfunderad över hur det hela egentligen kan hänga ihop. Hur fasen kan alla delar från minsta kvark och uppåt veta hur de ska bete sig?
När man blir varse sådana naturens under som detta stycke hud på en kameleont kan man kan förundras over hur uppfinningsgsrikt och vackert allt i naturen ordnar in sig i vissa givna mönster och färger, utan att det står någon där och talar om för alla de enskilda aktörerna hur de ska göra - ooh att dom bara vet det ändå.
Det föranleder en meddetsamma att ställa frågan hur det kan vara med oss själva; Odnas också på samma sätt våra egna livsvävar in enligt vissa givna estetiska principer som bara vet själva hur de ska göra - eller ej? Jag tycker det här speglar den ultimat anarkistiska principen som grundläggande livsmönster i tillvaron och börjar bli riktigt konfunderad över hur det hela egentligen hänger ihop.
Men iofs är ju ockå det helt och hållet konsekvent med den patriarkala logik som Claudia von Werlhof blottlägger i sina analyser i vilken det inte längre alls är fråga om att samarbeta med naturen / kvinnan / modern utan att bemästra den / henn och härska över den / henne och därtill satt istället för matnyttiga naturligt baserade produkter framställa konstlade som inte behövs utan bara ställer till med en massa ekologisk oreda. Samtidigt tycks man heller inte riktigt kunna / vilja erkänna det ofrånkomliga faktum att man som människa faktiskt är en del av naturen rustad med precis samma grundläggande fysiskt / organiska förutsättningar som den; bortsett då från att vi dessutom är utrustade med förmågan att kunna sprida våra kulturer med sk "mener ustället för gener (Dawkins)
Så därför har jag sedan dess hållit ögona på skaft efter hur det ser ut med den där saken och börjat leta efter naturvetenskapliga förklaringsmodeller till hur den innersta kärnan i de fibonaccirelaterade fraktalmönstren fungerar. Och efter att jag hittat fler och fler anknytningar till det akustiska fältet också börjat spekulera över hur mycket filosofiskt / naturvetenskapligt grundade iakttagelser och reflektioner som musiken / dansen i de ursprungliga gudinnerelaterade “animistriska”! kulturerna symboliserar och eller reflekterar på ett omedvetet intuitivt plan, har jag alltmer börjat anta slutsatsen att talförhållandet två mot tre, som i fibonaccitalserien definieras som “Det gyllene snittet” eller PI, även ligger till grund för balansakten mellan Yin och Yang, på så sätt att den ena Yinhalvan består av motsvarigheten till en tvåtakt och Yanghalvan i sin tur av en tretakt som binder dem samman och utgör det incitament av brist på balans som får det hela att börja röra sig runt i spiralform.
Hade båda halvorna bestått av samma rörelse-kraft / energi / massa hade ju rörelsen inte kunnat komma igång.
S P I R A L E N - T I D E N - M A T E R I E N
När det görs musei- utställningar med gamla artefakter från förhistorisk tid med tex figuriner och keramik av det slag som är rikligt försedda med symbolsprpåk av olika slag; ytterst förnämligt uttolkade av olika experter på området som tex Marija Gimbutas och ett flertal andra sakkunniga inom området religionsvetenskap / mytologi; finns dock aldrig dessa tolkningar med. Istället poängteras gång på gång att det utgör ett fullständigt mysterium vad detta symbolspråk kan tänkas ha kunnat kommunicera. Detta såg jag häromdan också vara fallet i fråga om en symbol så vanligt förekommande under hela den förpatriarkala historien fram tom nutid som denna;
Som du redan vet har jag ju sedan ett tag jag närt funderingar kring om inte Yin Yang balansakten består av det PI-tal som motsvarar två mot tre, och alltså inte alls skulle motsvara två lika stora krafter utan en som är litet större än den andra och på så sätt drar iväg med hela lasset; ger det en initial knuff för att komma igång att snurra. Annars står det ju stilla och det innebär stagnation - regression. Allting måste alltid vara i en spiraliserande rörelseriktning inifrån och ut för att kunna funka, på det sätt som kommer till synes i fraktalmönstrens tillblivelse: de vecklar ut sig som från en kärna i mitten utåt eller uppåt - alternativt nedåt i jorden som rotsystem.
Och när det gäller två mot tre-förhållandet, är det högaktuellt i fråga om akustiska fenomen, som tonhöjd och rytm, som dessutom är precis samma sak, fast tonhöjd består bara av oerhört mycket högre frekvenstal än pulsslagen i metriken=takten. I tonhöjd är det kvinten, som i skalsystemet motsvarar fibonaccisystemets två mot tre som innehar en central funktion i all slags musik oavsett, och i fråga om metrik utgör två mot tre själva grundmönstret för det mesta av den afrikanska musiken. Det är en polyrytmik som består av att en tretakt liksom ligger och skaver mot en tvåtakt som själva grundmönstret som all den övriga rytmiken bygger upp sig runtikring, som får det att svänga oerhört, jämfört med om man spelar två - eller tretakten var och en för sig. Det förstnämnda motsvarar ju vanlig marsch-takt ETT - två, ETT - två och är liksom "manligt" rak och kärv och det andra vals; ETT två tre, ETT två tre, "kvinnligt" mjukt och gungigt. Men om man kör dem båda tillsammans händer det en del märkliga fenomen i förhållande till rörelsen som jag funderat över många gånger. Det sker förskjutningar som ger upphov till ett slags enormt synkopierat sug; som driver på framåt och skapar ett komplext
mönster i kroppsrörelserna / dansen och ger dessutom upphov till förskjutningar över tid i den grundläggande metriken som gör att musiken framstår som ett stort tidshjul som sakta vrider sig runt en axel, runt runt runt.
KVANTMEKANIK
"Det första steget i receptet är det som vi just hart beskrivit; när två vätekärnor, protoner, kommer tillräckligt nära varandra genom kvanttunnling för att frigöra något av den energi som omvndlas till solsken som värmer vår planet. Nästa steg är att de två protonerna måste bindas ihop och det är inte så enkelt, för krafterna mellan dem tillhandahåller inte ett tillräckligt starkt lim. Alla atomkärnor är sammansatta av två typer av partiklar: protoner och deras elektriska neutrala partners neutroner. Om en kärna har för många av den ena eller andra typen, ja då bestämmer kvantmekanikens lagar att balansen måste återställas, och de överflödiga partiklarna omvandlas till den andra formen; protoner blir neutroner, eller neutroner blir protoner, i en process som kallas betasönderfall. Detta är exakt vad som händer när två protoner drabbar samman: en sammansmältning av två protoner kan inte ske, därför måste en av dem betasönderfalla till en neutron. Den återstående protonen och den nyligen bildade neutronen kan sedan förenas och bilda ett föremål kallat deutron (kärnan i en väteisotop som kallas deuterium varefter vidare kärnreaktioner möjliggör uppbyggnaden av de mer komplexa kärnorna i andra grundämnen tyngre än väte från helium (med två protoner och antingen en eller två neutroner fram till kol, kväve, syre och så vidare.
Jag har så mycket på hjärnan som måste komma på pränt; det händer jättekonstiga saker; jag får titt som tätt en massa tecken i vardagen som alltid leder mig till precis de källor jag söker efter som tex i går när jag var på bibblan stod det en bok med rubriken KVANTBIOLOGI i hyllan för återlämnade böcker framför näsan på mig. Och då tänkte jag att jag skulle ta med den hem för att kolla om det stod ngt i den om den där balanserande dualiteten som jag varit ute på jakt efter uppgifter om. Och gissa vad som då händer - jo nu ska du få höra!
Som du redan vet har jag ju sedan ett tag jag närt funderingar kring om inte Yin Yang balansakten består av det PI-tal som motsvarar två mot tre, och alltså inte alls skulle motsvara två lika stora krafter utan en som är litet större än den andra och på så sätt drar iväg med hela lasset; ger det en initial knuff för att komma igång att snurra. Annars står det ju stilla och det innebär stagnation - regression. Allting måste alltid vara i en spiraliserande rörelseriktning inifrån och ut för att kunna funka, på det sätt som kommer till synes i fraktalmönstrens tillblivelse: de vecklar ut sig som från en kärna i mitten utåt eller uppåt - alternativt nedåt i jorden som rotsystem.
Och när det gäller två mot tre-förhållandet, är det högaktuellt i fråga om akustiska fenomen, som tonhöjd och rytm, som dessutom är precis samma sak, fast tonhöjd består bara av oerhört mycket högre frekvenstal än pulsslagen i metriken=takten. I tonhöjd är det kvinten, som i skalsystemet motsvarar fibonaccisystemets två mot tre som innehar en central funktion i all slags musik oavsett, och i fråga om metrik utgör två mot tre själva grundmönstret för det mesta av den afrikanska musiken. Det är en polyrytmik som består av att en tretakt liksom ligger och skaver mot en tvåtakt som själva grundmönstret som all den övriga rytmiken bygger upp sig runtikring, som får det att svänga oerhört, jämfört med om man spelar två - eller tretakten var och en för sig. Det förstnämnda motsvarar ju vanlig marsch-takt ETT - två, ETT - två och är liksom "manligt" rak och kärv och det andra vals; ETT två tre, ETT två tre, "kvinnligt" mjukt och gungigt. Men om man kör dem båda tillsammans händer det en del märkliga fenomen i förhållande till rörelsen som jag funderat över många gånger. Det sker förskjutningar som ger upphov till ett slags enormt synkopierat sug; som driver på framåt och skapar ett komplext
mönster i kroppsrörelserna / dansen och ger dessutom upphov till förskjutningar över tid i den grundläggande metriken som gör att musiken framstår som ett stort tidshjul som sakta vrider sig runt en axel, runt runt runt.
Alltså har jag landat i slutsatsen att den där balansakten i Yin och Yan och tillvarons minsta kärna antagligen förhåller sig så som två mot tre-takt gör i musiken.
Och redan på en av de första sidorna i boken om kvantbiologi beskrivs först hur en proton sönderfaller i sk “betasöndefall” till en neutron, eller tvärtom en neutron blir till en proton och de båda sedan förenas och bildar en sk deutron. Och sen står det så här: Jag citerar:
Avgörande för hela processen är det faktum att neutronen har förmågan att existera i två tillstånd samtidigt, tack vare kvantmekanisk superposition. Det kommer sig av att protonen och neutronen kan hålla ihop på två olika sätt beroende på hur de spinner. Vio kommer senare att se hur detta koncept - “kvantspinn” - i själva verket skiljer sig mycket från den snurr vi är vana vid hos ett större föremål, tex en tennisboll. Men för ögonblicket ska vi följa vår klassiska intuition när det gäller en snurrande partikel och föreställa oss att protonen och neutronen snurrar tillsammans inuti deutronen i en noggrant koreograferad kombination av långsam intim vals och snabbare jive. I slutet av 19390-talet upptäcktes det att de två partiklarna inuti sin deutron inte dansar tillsammans, i antingen det ena eller andra av dessa två tillstånd, utan i båda tillstånden på samma gång - de befinner sig i ett sudd av vals och jive samtidigt - och detta är detta som gör det möjligt för dem att binda till varandra.”
Så vad tycks! Är inte jag ett geni, så säg Kerstin!
Alltså har jag landat i slutsatsen att den där balansakten i Yin och Yan och tillvarons minsta kärna antagligen förhåller sig så som två mot tre-takt gör i musiken.
Och redan på en av de första sidorna i boken om kvantbiologi beskrivs först hur en proton sönderfaller i sk “betasöndefall” till en neutron, eller tvärtom en neutron blir till en proton och de båda sedan förenas och bildar en sk deutron. Och sen står det så här: Jag citerar:
Avgörande för hela processen är det faktum att neutronen har förmågan att existera i två tillstånd samtidigt, tack vare kvantmekanisk superposition. Det kommer sig av att protonen och neutronen kan hålla ihop på två olika sätt beroende på hur de spinner. Vio kommer senare att se hur detta koncept - “kvantspinn” - i själva verket skiljer sig mycket från den snurr vi är vana vid hos ett större föremål, tex en tennisboll. Men för ögonblicket ska vi följa vår klassiska intuition när det gäller en snurrande partikel och föreställa oss att protonen och neutronen snurrar tillsammans inuti deutronen i en noggrant koreograferad kombination av långsam intim vals och snabbare jive. I slutet av 19390-talet upptäcktes det att de två partiklarna inuti sin deutron inte dansar tillsammans, i antingen det ena eller andra av dessa två tillstånd, utan i båda tillstånden på samma gång - de befinner sig i ett sudd av vals och jive samtidigt - och detta är detta som gör det möjligt för dem att binda till varandra.”
Help Jerome!
After having read your article about the research that has been pursued about the the Bayaka people, I immediately have to write to express my gratitude and congratulate to such a brilliant overall holistic approach of all the segments (economical, social, cultural and spiritual) in a non-hierarchical egalitarian “flat” society like the “pygmés” and in this case the Bak.
As a music/ dans - and drama teacher working on a liberating basis doing “ngoma” not for the sake of music itself but to learn how to live, I know very well what this processes really mean and what kind of positive spirals of development it evokes — but to put words on it to explain what´s going one and why in these kind of extremely complex liberating as well as integrating processes at one and the same time is really not the easiest thing to manage.
After having studied music psychology for some years I got a lot of help and inspiration to attain the goal of mastering the skills of differentiating and verbalising the very complex systems of music /dance/ movements/ drama / rythm/ timing/ selfdistancing comedy / integration in time - and space, man and woman, child and adult, individual and group through finding your own identity and individuality by contributing with your own improvised aberration from the basic pattern / structure.
These basic rythmic pattern and melodies / steps and movements performed since times immemorial connecting you also backwards in time with the ancestors cultural heritage. and your history. As these patterns already are inprinted in your neurological network as a feat, by the mothers inventing a special series of rhythm and modelling tunes for their this big arch of music constitutes a mighty connecting glue of all the different aspects of human life.
Not at leat the spiritual one which always has been closely connected to music; often constituting on and the same thing. No wonder as music has a very strong impact on our deepest feelings.
By working on a free improvised basis in which the children are contributing with the fancy of their inner images evoked by the collective process of dramatising some kind of fantasy, dream or event; you may notice the same phenomena that you comment in the behaviour of the B people; they avoid as much as possible all sorts of conflicts and hard feelings for to instead smooth everything our - because otherwise the harmony of the play is distorted and then the magic disappear. In order to obtain the magic of the improvised fantasy play its necessary keeping all kind of bad feelings and disharmony that breaks down the harmony away from the
I know already a lot of it and its meta framework is in southern parts of Africa delineated as “Ngoma”.
Mycket talar för att det kan bli verklighet att den framtida vetenskapen kommer att tvingas revidera sin historieskrivning kapitalt genom att erkänna legitimiteten av den forskning de senaste årtiondena som bedrivits av medlemmarna i RAG (Radical Anthropology Group) i England om de sk "Pygmy"-folken (numera godkänd akademisk term) i regnskogarna i Africa och Asien och som visar hur de trots sin materiella enkelhet, eller kanske just pgra av den, utvecklat otroligt sofistikerade kulturer i den medvetna avsikten att upprätthålla balanserat ickeauktoritära, bottom - up självreglerande egalitära och fredliga strukturer i skarp kontrast till de föregående primater och övriga hominider som istället varit starkt hierarkiserade och toppstryda av en eller flera alfahannar. Jerome Lewis som är en av dessa forskare och som levt med och studerat bla Bayakakulturen i Kongo menar att denna sofistikerade kultur utgör en gåva från dess kvinnor till männen.
Efter att de senaste dagarna ha bekantat mig med den engelska antropologen Jerome Lewis forskning om hur fantastiskt smidigt och harmoniskt balanserat det sociala samspelet fungerar bland de sk "Pygmy"-folk i Centralafrikas och Sydostasiens som han studerat, har jag mina tankar alltmer kommit att snurra i de där systemteoretiska banorna enligt vilka de anarkistiska bottom up-principen av självgenerering / självreglering och jälvimitiation som är den styrande i de organiska systemen och som av ett antal forskare också antas kunna vara gällande i sociala system, som tex inte minst är fallet med Riane Eisler och hennes TTC.
För går det öht att man hitta något mer representativt exempel på den partnerskaps-relaterade konstellation som utgör själva grundcellen av manligt / kvinnligt och / eller Yin Yang i Eislers ideala modell av the Origin of Society (=OOS) ( i kontrast till den härskar-relaterade som tex CLS:s OOS vilar på) än den som iscensätts i praktiken av dessa Pygmy-grupper?
Återigen träder det mönster fram som blir alltmer tydligt när man tränger ner i de akademiska djupen kring de här frågeställningarna; nämligen det att ju mer
Inte minst sen det dessutom de senaste dagarna rapporteras om att mHomo sapiens existens dessutom 100 000 år.
I fråga om "Pygmy"-folkens ser det alltså ut som om den anarkistiska livsform som i Wkipedia-artikeln beskrivs som "unik" istället har utgjort den mest generellt grundläggande för människans absolut längsta tid här på jorden och sett till den moderna matriarkastforskningens resultat också den som kommit att prägla inte bara paleolitikum utan även meso - o neolitikum. Här finns det alltså dubbelt upp med anledningar att skriva om historien från ett bottom - up perspektiv istället för det gängse hitintills andro o etnocentriskt västerländskt top-down-perspektiv som uteslutit kvinnor, barn och de lägre klassernas män och slavar ur historieskrivningen.
(Det står tom att en forskare som ?? liksom Pinker.. gör det på uppdrag av dem som vull )
Mycket talar för att det kan bli verklighet att den framtida vetenskapen kommer att tvingas revidera sin historieskrivning kapitalt genom att erkänna legitimiteten av den forskning de senaste årtiondena som bedrivits av medlemmarna i RAG (Radical Anthropology Group) i England om de sk "Pygmy"-folken (numera godkänd akademisk term) i regnskogarna i Africa och Asien och som visar hur de trots sin materiella enkelhet, eller kanske just pgra av den, utvecklat otroligt sofistikerade kulturer i den medvetna avsikten att upprätthålla balanserat ickeauktoritära bottom - up självreglerande egalitära och fredliga strukturer i skarp kontrast till de föregående primater och övriga hominider som istället varit starkt hierarkiserade och toppstryda av en eller flera alfahannar. Jerome Lewis som är en av dessa forskare och som levt med och studerat bla Bayakakulturen i Kongo menar att denna sofistikerade kultur utgör en gåva från dess kvinnor till männen.
