LENA HELLBLOM SJÖGRENS CV

L E G. P S Y K O L O G ?

Lena Hellblom Sjögren injuden till Stiftelsen Rättsstatens Vänner att hålla föredrag om PA(S), på ett seminarium den 21 nov 2011 om Barnen i Rättssamhället och det forskningsprojekt som stiftelsen bekostat och LHS ägnat tre års tid: Barnets rätt till familjeliv: 25 svenska fallstudier av föräldraalienation. Mer info om denna sammankomst finns på hemsidan: Sagor - inte vetenskap: Lena Hellbom Sjögrens falska retorik

LENA HELLBLOM SJÖGRENS CV

Vikten av Lena Hellblom Sjögrens outtröttliga arbete att sprida sitt förödande hokuspokus om PAS till ansvariga för utredning / handläggning vid familje - o tingsrätt i fråga om brott - och tvistemål med en problematik i våld och sexuella övergrepp i nära relation, kan inte nog understrykas. Efter att ha tagit del av ett aldrig sinande antal domar, vari mödrar, utefter en närmast rutinmässigt bokstavsenlig tolkning och tillämpning av PAS-manualen dömts ut som psykiskt labila, lömskt lögnaktiga och svartsjukt ogina att dela med sig av umgänget med sina barn till fäderna, framgår med all önskvärd tydlighet att det är den allmänna trosuppfattning som företräds av dessa myndighetsutövare idag.

Därvidlag tycks det inte spela någon roll att både riksdag och regering, BO och Socialstyrelsen underkänt den kvasivetenskapliga fejk-teori som PA(S) utgör och dess falskt förljugna häx-detektors-manual PARQ och liknande. Det görs ändå, men kallas då inte vid dess rätta namn.

Redan 1991 utfärdade Socialstyrelsen dessa föreskrifter och ändå har Lena Hellblom Sjögren, trots hennes bristfälliga utbildning och kompetens för ändamålet i fråga, ännu inte upphört med sitt ljusskygga geschäft som "vittnespsykolog" i civil - och brottsmål vari fäder / män som står anklagade för incest och sexuella övergrepp på minderåriga och hon som av ren princip tycks underlåta att ta barnens berättelser på allvar, oavsett. Dessa bortförklaras med hjälp av idén om PAS: Parental Alienation Syndrome; som istället förlägger problemen hos mamman: det är hon som är den egentliga förövaren, som utövar våld mot barnet genom att ha för avsikt att skärma det från umgänge med fadern.

Läs mer om PAS här»

Citat från Lena Hellblom Sjögrens hemsida:

"Lena Hellblom Sjögren is a researcher and licensed psychologist since 1975, and practicing since 1991 as an investigative forensic psychologist in her own company called Testimonia. Mostly she undertakes investigations in complicated custody and sexual abuse cases, and after that she is called to present and to answer questions regarding her written statements based on her investigations in court. She is also asked to give witness in general on the topic of separating children without justified cause from a loved and loving parent and influence the children to reject the parent (parents) they have been separated from (parental alienation, PA).

Since the beginning of the 1990’s Lena Hellblom Sjögren´s focus has been on what is now mostly called Parental Alienation. There is a worldwide agreement growing among researchers and practitioners that it can be argued that it is psychological abuse of children to separate them from a parent without justified cause and to influence them to reject that parent. When the child has incorporated the fictive construction of that parent as dangerous or worthless, the child fully rejects that parent and allies totally with the controlling parent. This is the severe form of Parental Alienation, also sometimes called parental alienation syndrome or PAS."

Allmänna råd från socialstyrelsen 1991:3

”Det är helt oacceptabelt att rättssäkerheten sätts ur spel genom att misstankar om sexuella övergrepp utreds av personer som varken har erforderlig kunskap i psykologi eller om barn. Enligt socialstyrelsens mening bör vittnespsykologiska utredningar vid sexuella övergrepp mot barn utföras enbart av legitimerade psykologer. Vidare bör utredningarna göras av personer som har kunskap om och erfarenhet av arbete med barn. Detta har fastslagits även av Sveriges Psykologförbund."

’Stort krav måste ställas på psykologens kunskaper om barns psykiska utveckling och reaktioner, behov och avvikelser samt om familjedynamik och, i förekommande fall, om de speciella svårigheter som ett barn ställs inför vid fall av sexuella övergrepp inom familjen.’

Enligt socialstyrelsens mening bör således vittnespsykologiska utredningar göras av barnpsykologer med vittnespsykologisk påbyggnadsutbildning.”

Men det är något som är väldigt konstigt med Lena Hellblom Sjöbergs utbildning i förhållande till den legitimation som hon har fått utverkad, först från Psykologförbundet på 70-talet (vid två olika tillfällen dessutom; första gången 1973 och andra 1975) och sen även av Socialstyrelsen i slutet på 80-talet, som framgår i de dokument som kan erhållas från arkivet på från Socialstyrelsen. Och hur man bland dem än letar efter en grundläggande psykologutbildning, som ju tar fem år i anspråk, plus ett års praktik, dvs med det nutida poängsystemet räknat; 360 p sammanlagt, påfinns ingenting annat än en kurs i psykologi på 80 poäng, vilket med det gamla poängssystemet räknat utgör två års studier.

På Psykologförbundet har de heller ingen bra förklaring till det hela; mer än att det på 70-talet delvis rådde andra bestämmelser till grund för utverkandet av deras legitimation. De ställde sig emellertid tveksamma till att den skulle kunna ha varit så kort och ihopplockad litet hipp som happ som ju LHS:s psykologi- och påbyggnadsutbildningar tycks vara.

Det som framkommer i handlingarna är en specialkurs i psykologi på pedagogiska institutionen i Uppsala. Där har hon har bl a haft samma lärare som jag när jag läste på musikpedagogik; Birgitta Qvarsell i utvecklingspsykologi och professor Per Johan Ödman i hermeneutik (läran om tolkning som metod). Således skulle jag lika gärna kunna kalla mig psykolog, eftersom jag därutöver har läst musikpsykologi i två år.

Psykologförbundets legitimation inhiberades emellertid senare med anledning av de stora bristerna i LHS:s iblandning i de rättsliga fall i vilka hon medverkat i egenskap av sakkunnigvittne och utredare och vid upprepade tillfällen blivit kritiserad för intellektuell ohederlighet, bristande kompetens och ett oetiskt förfarande.

Mer om det, på denna sida:

Lena Hellblom Sjögren, Kritik »

Någon klinisk erfarenhet av arbete med barn har hon dessutom inte heller, efter vad jag kan förstå, eftersom arbete som skolkurator inte räknas som sådant.

Kursen i vittnespsykologi vid STHLMS universitet som anges i på hennes hemsida tycks inte ha varit alltför omfattande och det finns ingen information som anger att den skulle ha haft en specifik inriktning på just vittnesförhör med barn som blivit utsatta sexuella övergrepp:

Citat från LHS:s hemsida »

"När jag i mogen ålder blivit mor på nytt gick jag 1990/91 en ettårig post doktor utbildning i tolkningsmetodik och vittnespsykologi. Jag samlade texter från 1842-1992 och sammanställdes dessa till folkskolans 150-årsjubileum (1992. Hellblom Sjögren, L. Kunskap, bildning, demokrati. 3V-Värna Vårda Vörda-förlaget)."