F Ö R S Ö K T I L L D I A L O G M E D E N A R K E O L O G
Mailväxling med en svensk professor X i arkeologi, numera pensionerad
Hej!
Angående den 15-poängs uppsats på Lärarhögskolan i Malmö av en Elisabeth Beausang som innehar en doktorsexamen i arkeologi och som jag bifogat detta mail har jag varit i kontakt med Göran Burenhult, eftersom det ante mig att hennes uppgift om sönderslagna underarmar på kvinnorna på Trobrianderna inte hade ngt stöd i vedertagna källor och det hade den ju inte heller, vid närmare granskning.
PÅ SPANING EFTER DET URSPRUNG SOM FLYTT
REPRESENTATIONER AV FÖRHISTORISK ETNICITET OCH GENUS
I LÄROBÖCKER I HISTORIA FÖR GRUNDSKOLANS SENARE ÅR
Och eftersom jag ser att Beausang .... så är min fråga till dig är nu om det ska anses råda konsensus inom arkeologin kring de tolkningar och värderingar som Beausang ger uttryck för i följande stycke, och i så fall grundat på vilken sorts metodologisk ansats och av vilka forskare då.
________________________________________________________________________________________________________________
Det här är frågor, som jag skulle säga, att det varken råder konsensus om eller motsatsen inom akademisk arkeologi. Det är helt enkelt en icke-diskussion bland professionella arkeologer (kanske antropologer också). Den förs av kulturdebattörer, författare med flera.
Till din text skulle jag först och främst skriva, att ordet (begreppet) "utveckling" försöker professionella arkeologer undvika (även om det slinker med då och då) till förmån för "förändring". På engelska blir det evolution respektive change, och det åskådliggör väl skillnaden och särskilt den värdering som gärna läggs i begreppet "utveckling".
Mycket av uppfattningarna om matriarket kommer onekligen på ett olyckligt sätt från mytforskning under 1800-talet. Å andra sidan ger du själv exempel på sentida (nutida) samhällen, som är matriarkala i någon mening. Min sista bisats är viktig. Begreppet "matriarkat" är omdiskuterat inom (social-)antropologin. Det är naturligtvis en diskussion, som jag känner dåligt; jag bara vet att den finns och att antropologerna inte längre använder den enkla dikotomin matriarkat - patriarket. Världen är mera nyanserad än så.
Det finns för övrigt alternativa tolkningar av de paleolitiska och tidigneoloitiska kvinnostatyetterna i Sydösteuropa. Marija Gimbutas tolkning är inte den enda, och om den i dag är den mest respekterade känner jag mig osäker på. Jag tror det inte, men jag är mindre bevandrad i saken. Literatur kan jag heller inte rekommendera; du verkar duktig på att hitta själv. En artikel av Randi Haaland (Håland) erinrar jag mig dock, bara inte titel och tidskrift. Jag ska leta.
_________________________________________________________________________________________________________________________
Ja det är möjligt att ni som är äldre manliga etablerade arkeologer anser detta vara en icke-fråga, men det kan väl knappast anses vara detsamma för alla de yngre tredjevågen feminister som likt Beausang själv ägnar sig åt genderarkeologi - kan ge ett flertal referenser till sådan också i Tyskland och England (Brigitte Röder, Conkey & Tringham, Talalay m fl) och som därvidlag lägger ner stor energi på att "begå modersmord" i samma anda som Beausang, när hon ovetenskplig-förklarar en av 1900-talets största arkeologer, nämligen Marija Gimbutas, med minst tio-tjufofalt på sin meritlista gentemot Beausang själv och en tvärvetenskaplig bredd som vida överstiger hennes, såväl som det arkeologiska etablissemangets i övrigt.
Precis som i den diskussion på DN som .... gör du nu samma sak som antropologrn Jan Ovesen och Kåre Fagerström i deras bemötande av Eva Moberg, Tore Håkansson och Elisabet Hermodsson i det att du projicerar ut din egen endimensionella syn på frågan ( den är så given att den inte ens behövs diskuteras - dvs patriarkates universalitet) såväl som din oförmåga att kunna föreställa dig ett matriarkat som inte utgörs av ett spegelvänt patriarkat, och därför enbart kan ta till dig vad 1800-talsforskarna Bachofen o & hade att säga om saken.
Lika litet nu som då 1994 när debattens vågor gick höga i DN om en "gudinne-kultur" är det någon av de sentida matriarkatsforskarna som definierar och / eller hävdar existensen av "matriarkat" på samma sätt som 1800-talsforskarna gjorde, utan det är en projektion som ni som anser detta vara en ickefråga inte tycks kunna göra er av med, hur mycket era opponenter än vrider och vänder sig i försöken att välja mindre laddade benämningar ( matrilinjära, matrifokala, matricentriska, maternella, matrixer, gynolatiska, partnerskapssamhällen etc etc) gentemot att bli pådyvlade uppfattningar de inte står för.
Det var kvinnoforskningen på 70-talet som helt oberoende av Bachofen drog slutsatser grundade på mötet med inhemska indiangrupper i Nordameerika såväl som i övriga delar i den postkoloniala världen som inte alls delade våra patriarkala mönster och i vilken kvinnorna hade betydligt högre status och befogenheter än vad som var fallet för dem själva i deras egen västerländska demokrati. De hade ju tex inte ens rätten att bestämma över sina egna kroppar och tidigare inte heller sina egna barn. Detsamma gällder tex för Signe Höjer när hon och hennes man barnläkaren Axel Höjer på 50-talet besökte Kerala i Indien och matriarkala folkgrupper i Nigeria varvid hon mötte samma antropolog; Rolf von Erenfels som jag antar att Tore Håkansson också gjorde när han deltog i utgrävningarna i Harappa och som också Elisabet Hermodsson hänvisar till.
Lika litet har de eller jag nånsin påstått att Gimbutas tollkningar av de paleolitiska såväl som neolitiska gudinnefigurinerna, skulle vara de enda. Bara att det är den som är mest övertygande sett till den vetenskapliga ansatsen i förhållande till övrigas försök till tolkningar. Tvärtom är det Beausang och de övriga arkeologer / antropologer och religionsvetare som har lärt sig att rabbla läxan att "Gimbutas är ovetenskaplig" som står för ensidigheten även i detta avseende eftersom de inte tycks kunna acceptera andra tolkningar än sina egna då de ju helt uppenbarligen kräver censur av Gimbutas och de övrigas tolkningar som inte stämmer överens med deras egna, trots att de väl knappast genomgår någon utbildning i ämnet i fråga öht - eller vad? Existerar det ngn grundkurs i mytologi i arkeologi-ämnet och i så fall även kurser i kvalitativ hermeneutisk ansats, vilket är förutsättningen för att kunna forska öht i ämnet i fråga?.
Uppfattningen att "matriarkat" skulle utgöras av mindre högtstående kulturer eller civilisationer än de senare patriarkala formerna som alltså därmed skulle ha att ha fört utvecklingen vidare framåt mot högre civilisatoriska höjder, är också en 1800-talsuppfattning som inte varit aktuell sen dess, då tvärtom de "matriarkat" som 1900-talets forskare undersökt måste anses ha varit / vara högre stående på det andliga kulturella planet såväl som i fråga om jämställdhet, långsiktig hållbarhet och fredlighet. Men likväl är det även den första felaktiga 1800-tals uppfattningen som utan grund pådyvlas just dessa "matriarkats"-forskare.
Så tvärtom är det kanske det arkeologiska forskningsblissemanget som borde ta sig en funderare över den underliggande aldrig bevisade uppfattningen att patriarkatet skulle vara universellt och representera den högsta tänkbara formen av "utveckling" eller "civilisation" och varför det i så fall har krävts så oerhört mycket våld för att passivisera kvinnorna, som tex inte minst under häxprocesserna under 15-1600-talen .
För om det tycks iaf alla vara överens att det aldrig existerat "matriarkat" i betydelsen undertryckandet av mannen med våld.
Även om dokumentärfilmaren Leyla Assaf Tengroth och Marianne Lindberg de Geer i så fall har lyckats kamma fram det enda existerande sådant matriarkat i denna värld som tycks ha förslavat sina män och behandla dem å det grövsta genom att skicka ut dem till usla kojor i utkanten av byn så snart de inte längre var intresserade av dem som sex- o arbetsslavar på ön Orango Grande i Guinea Bisseau.
Andra antropologer har också nu under senare tid varit där och kunnat konstatera att där råder ett typiskt fredligt ickeiherarkiskt matriarkat i vilka männen tas om hand av kvinnorna med stor ansvarskänsla och ömhet av kvinnorna som om de vore barn.
Och med "matriarakt" avses då följande väl utarbetade definition av vetenskapsteoretikern Heide Göttner Abendroth:
What is a Matriarchy – Modern Matriarchal Studies
mmstudies.com
_____________________________________________________________________________________________________________________
Det var mycket som mina enkla ord hade fått dig att tänka på. Lycka till med ditt fortsatta arbete.
_______________________________________________________________________________________________________________________
Här har jag samlat ihop artiklarna från 94 i DN om "gudinne-kulturen" i Gamla Europa och Gimbutas´forskning:
Ett flertal faktafel i Ovesens o Fagerströms artiklar och ingen av dem har fattat ett dyft av det Moberg / Håkansson och Hermodsson hävdar utan svarar med godda yxskaft som om de aldrig ens har hört talas om boken av Gimbutas "The Language of the Goddess" ( ett sant mästerverk- helt unikt i sitt slag!) som är ämnet för diskussionen, och än mindre läst den, vilket Håkansson inte är sen att kommentera, fast litet försynt så där; (Man får väl hoppas att ni har läst boken)
________________________________________________________________________________________________________________________
Jag har letat efter Randi Hålands artikel utan att bli säker på att jag har hittat den. Möjligen finns den i Norwegian Archaeological Review 2:17
_____________________________________________________________________________________________________________________
Tack det var mycket vänligt av dig, särskilt som du tycks ha tagit illa upp för min kritik.
Jag har en norsk bekant som är teolog - hon kan säkert hjälpa mig att få tag på Randi Hålands böcker, och det ska bli intressant läsning ifall den skiljer sig från det som arkeologerna åstadkommit hitintills vilket verkligen inte är mycket att hurra för, då det ju är uppenbart att ingen av dem öht har läst de böcker de ondgör sig över - för inte heller Gimbutas var ju någon matriarkatsanhängare i Bachofens anda och inte heller "essentialist" vilket hon också felaktigt beskylls för att vara; enbart pgra att hon har kodat de ursprungliga gudinnefigurinernas språk som modercentrerat dvs att ha speglat ett samhälle som styrts av den mödrande princip som gällt för alla såväl kvinnor som män och barn av båda kön.
Det kan verkligen inte anses vara mindre "essentialistiskt" att hävda att mäns krigiska och våldsinriktade principer, såväl som imperialistiska kolonialkrig - de som tas i bruk för att inrätta hierarkiska manssamhällen med förtryck av kvinnor, barn och slavar (typ de kurgan-krigare som ödelade Gamla Europa med sina Isis-fasoner) skulle vara generellt gällande för mänskligheten i stort och för män i synnerhet även om det skulle kunna hävdas att mäns biologi skulle vara styrd av deras högre testosteronhalt och mindre utvecklade hjärnor, som enbart kan processa väldigt enkla schematiska och starkt avgränsade områden - ett i taget och inte begriper ett smack om såna mer finstilta saker och ting som gudinnor och barnuppfostran till fredliga jämställda människor...
Och allraminst för kvinnor som ju bevisligen aldrig bedrivit några kolonialkrig och / eller tvingat män att kapa kroppsdelar för att vara dem gudinnligt behagliga eller dölja sig under slöjor eller att stänga in dem i harem.
Eller hur - det måste du väl ändå kunna hålla med mig om ifall du har en endaste liten gnutta av intellektuell heder, vilket jag fick intrycket att du till skillnad från de flesta övriga i ditt skrå faktiskt hade.
Jag tycker verkligen inte detta kan klassas som en ickefråga utan en i allra högsta grad högaktuellt brännande sådan; vilket ju också visat sig därigenom att det finns flera uppstickare förutom de kvinnliga matriarkatsforskarna numera som ifrågasätter de patriarkala myterna om krigets och staternas alltigenom civilisationsskapande välsignelser (Pinker m fl) , såväl som männens förgivettagna "naturliga" mandat att härska över kvinnorna sedan tidernas begynnelse, trots att några patriarkat aldrig existerat i djurriket. Så varför skulle de då helt plkötsligt uppstå med de första människorna???.
Inte heller de kvinnor som med näbbar och klor kämpar för att kunna bevara sina ursprungliga mer eller mindre "matriarkala" traditioner sen årtusenden tillbaka som tex Khasi, Minangkabue, Tao, Mosuo, Bijagos, Tuareger, Igbo, Serere, Nagovisi, Kuna, Zapotec etc etc gentemot den alltmer påträngande nedbrytande "modernitet" som bygger på motsatt patriakala ptrinciper till deras egna och som numera tagit saken i egna händer att definiera sina egna samhällen med hjälp av Heide Göttner Abendroths analysverktyg och dessutom kommer samman för att stärka sina positioner i de världskongresser som anordnats på global basis av Göttner- Abendroth.
Vet inte de själva vad det är för sorts samhällssystem de tagit över kunskapen om hur de sk driva sen årtusenden tillbaka menar du / ni övriga arkeologer som inte ens har utbildning i antropologi / religionsvetenskap / mytologi och än mindre är i besittning av de metodologiska verktyg som erfordras för att beforska samhälleliga system öht?
Jag kan inte förstå hur arkeologer som uppenbarligen har en så totalt bristfällig utbildning kan ges så mycket tollkningsföreträde på frågeställningar som dessa, att det är obildade doktorander som Beausang (hon kan ju inte ens uttrycka sig på godkänd svenska - massor med syftningsfel etc) och hennes osnutna unga kollegor i branschen som ges rätten att tränga ut äldre kvinnliga kollegors jätteinsatser för att begravas undert tjocka lager av glömska, bara för att deras upptäckter inte stämmer överens med de unga tredjevågarnas feministiska önskan om genderneutralitet - att även de forntida fynden ska visa upp samhällen i vilka det inte råder några kulturella eller andra skillnader mellan kvinnor och män.
_______________________________________________________________________________________________________________________
Det är väl en av genderarkeologins teser, att det inte finns några samhällen i vilka det inte funnits skillnader i prestige och status för genusgrupperna - i efterföljd till Yvonne Hirdman. Jag läste visserligen en gång en kritik av Yvonne Hirdman formulerad av Lena Sommestad (som var med i skrivandet av Sveriges jordbrukshistoria i början innan hon blev mijöminister).
Det viktiga är att vara försiktig med bastanta dikotomier såsom matriarket - patriarket, fast det skrev jag visst i ett tidigare brev.
Jag skulle tro att en majoritet arkeologer i dag är skeptiska till Marija Gimbutas tanke om att en patriarkal invasion som c. 3000 f.Kr. omkullkastade ett matriarkat, men det är inte alltid majoriteten som har rätt. Saken är värd diskussion, men jag hör till de skeptiska.
Stå på dig och skriv en bok, eller vad du håller på med. Kombinera gärna Marija Gumbutas tankar med den moderna DNA-arkeologin, som du säkert läst om i Karin Boys böcker.
_____________________________________________________________________________________________________________________
Hodder, I. 2012. The present past
Reviderad upplaga. Först utgiven 1982
Orme, Bryony. 1981. Anthropology for archaeologists
Det finns kanske nyare böcker, men temat var särskilt intressant inom arkeologin omkring 1980, då det som då kallades postmodern arkeologi var på väg.
Standardverket om arkeologiskt tänkande är naturligtvis Bruce Triggers tjocka bok, vars titel jag inte kommer på just nu. Finns på svenska
_______________________________________________________________________________________________________________________
Tack för dina vänliga och och uppmuntrande ord!
Men nu gjorde du det igen; projicerade den egna patriarkala dikotomin på det matriarkala paradigm som står för motsatsen.
Att vägra erkänna de enormt stora skillnader som råder i alla avseenden mellan matriarkala system och patriarkala - så som de inte minst framträder med all önskvärd tydlighet i Gamla Europa gentemot de patriarkala Kurganstammarnas ISIS-framfart när den gamla högkulturen totalt kom att ödeläggas och hela områdets DNA kom att bytas ut, förutom just det kvinnliga eftersom de naturligtvis blev tillfångatagna som sex- o arbetsslavar av de inströmmande manliga krigarna, och hur tydligt som helst kommer till uttryck i keramiken som blir rå och mycket mer primitiv än den fantasistiskt undersköna som blomstrade under den matriarkala högkulturen årtusendena dessförinnan - att vägra erkänna dessa stora skillnader är att förneka det mest uppenbara. Allrahelst också sett till de oerhört stora skillnaderna i fråga om gravskick, bebyggelse och avsaknaden vs överflödet av vapen.
Det påminner mer om Karin Boys artikel om faktaresistens än om sann vetenskap
Och NEJ: ALLA samhällen ÄR inte stratifierade i klasser och kön; utan de matriarkala är till skillnad från de patriarkala jämställda och ickehierakiska. Att den/de äldsta matriarken och eller matriarkerna tar det avgörande beslutet i den mån gruppen inte kan samsas om ett gemensamt beslut i den konsensusinriktade beslutsgångar ändrar inte på den saken. Det finns ingen anledning för kvinnorna i ett kollektivt samägande att bilda en klass för sig gentemot männen eftersom de följer den mödrande princip som ser till att familjen håller sams genom att alla bemöts rättvist och med respekt för vars och ens individuella särart. Diversitet / mångfald är ngt som uppmuntras eftersom det är en stor tillgång för gruppens överlevnadsförmåga. Att det utses "hövdingar" vars uppgift är att representera klanen / gruppen utåt samt att agera festfixare för att tillgångarna ska hållas i rullning - motverka kapitalansamling - ändrar heller inte på den saken utan alla delarna är till för att stärka varandra och det system som bygger på samarbete, fred med jorden / människorna / djuren och naturen och långsiktig hållbarhet med tanke på kommande generationers överlevnadsmöjligheter..
Och det är ju också av denna enkla anledning som dessa samhällen hållit under årtusendenas gång medan de ena patriarkalt styrda imperierna efter de andra kommit och gått med enbart några århundraden på nacken. Det är ju helt uppenbart att män inte kan styra denna värld utan att genast råka i luven på varandra och deras tillfälliga allianser splittras i allt mindre fraktioner för att till slut ta slut på alltihop med en jätte Big Bang smäll.
Jag lever dagligen med en man som är uppfostrad i ett totalt motsatt system i Västafrika (serere) och vet därför hur oerhört olika hans inre livsvärld ser ut gentemot västerländska mäns.
Det kommer dessutom klart till uttryck i hans bildkonst: http://mmstudies.com/about-us/paintings
Claude Lévi Strauss ogrundade svammel om "binära oppositioner" har tagit vetenskapen 150 år tillbaka till tiden före Bachofen.
De matriarkala myterna är alla avsedda att stärka erfarenheten av djup förbundenhet med alltet / kosmos / djuren / naturen representerad av den Stora Gudinnans alla olika uppenbarelseformer.
De binära oppositionerna är patriarkates verk.
Yvonne Hirdman hade definitivt fel i det avseendet och jag tror Sommerstad, av det lilla jag läst av henne (en mycket begåvad människa!) tillhörde samma ekofeministiska falang som Eva Moberg / Hermodsson som i sin tur är arvtagare till Elin Wägners rent häpnadsväckande stora klarsynthet lång långt före alla andra redan på 30-40-talet med hennes Väckarkloicka 1941; enorma kunskaper och vässade vetenskapskritik. Hon utövade också ett stort inflytande på Alva Myrdahl och Inga Thorsson i egenskap av världsberömfa fredsförhandlare.
.
Men blev som alla andra stora kvinnliga genier totalt överkörd av en fåfäng sårad man; Harry Martinsson när han övertog hennes stol nr 15 i Svenska Akademin höll sitt installationstal och hennes verk totalt bortsopat från historieskrivningen; detta år förärad en staty i Växjö som står och kissar ner i Växjösjön och är döpt till "Pissed Elin"!.
Snacka om patriarkates stora skillnad gentemot matriarkaten i den totala bristen på respekt för kvinnorna, mödrarna och den kvinnlig skaparkraften många gånger vida överlägsen den manliga!!!!
Dessutom; du svarade aldrig på min fråga; vad arkeologerna får för slags för tvärvetenskaplig breddning i sin grundläggande utbildning i angränsande ämnen som antropologi / religionshistoria / mytologi samt i metodologi med avseende på kvalitativt hermeneutisk ansats?
Har de verkligen kvalifikationer att bedöma såna delikata ting som artefakters eventuella rituellt symboliska funktion i förhållande till exempelvis deras rent pornografiska eller om de ska antas utgöra leksaker med samma funktion som nutidens Barbie Dolls?
Ja det får väl antagligen bli en bok till slut - kämpar ännu så länge bara med att försöka ombesörja den uppgift som vetenskapen och medierna struntar i genom upplysningsarbetet på min Hemsida. där jag också håller på och sätter ihop en lista med alla de akademiker - både professorer och doktorer inom arkeologin / antropologin /religionsvetenskapen / mytologi / systemvetenskap etc etc som konsekvent blir avfärdade som "ovetenskapliga" "populärvetenskapare" av ett litet men desto mer högröstat kotteri av män som Renfrew, Hodder, Hayden, Anthony o & som inte ens drar sig för att köra med falska källuppgifter för att hävda sin egen status på sina kollegors bekostnad i gott sällskap med mobbare som Cynthia Eller, Conkey & Tringham et al - inte en enda av dem intresserade av sann vetenskap utan mest bara som omogna tonåringar verkar jobba för att tillhöra det rätta innegänget.
Min lista blir bara längre och längre så frågan är verkligen om det inte i själva verket är akademikerna i den som är i majoritet - och ännu längre blir den ju om man dessutom lägger till alla de infödda representanter för de matriarkala samhällen som ännu existerar och som upplever att de ges en röst och får ett analysverktyg som hjälper dem att bättre få syn på den matriarkala grundstruktur som håller på att glida dem ur händerna för den "könsneutrala" modernitet som prompt ska tränga sig på överallt och förvandlar alla kulturer till hemlösa proletariat som i brist på bättre erbjudanden efter att de blivit landgrabbade får härbärgera på soptipparna och drabbas av gängse förfall i fråga om alkoholism, knark- o sexhandel, kvinnomisshandel våldtäkt och ovälkomna hemlösa barn.
_________________________________________________________________________________________________________________________
Jag är nu på väg till Eire på tio dagar, men eventuellt hinner jag läsa ditt brev i morgon.
Bara kort: Ian Hodders arbeten kring 1980 om symbolisk och strukturell arkeologi menar jag (och en majoritet inom den engelskspråkiga arkeologivärlden) var ett grundskott mot positivistisk arkeologi. Själv tyckte jag att den var en uppenbarelse av en väg ut ur min återvändsgränd av ganska deterministisk, ekologisk, systemanalytisk arkeologi.
Med vänlig hälsning,
_______________________________________________________________________________________________________________________
Trevlig resa då!
Fast jag tillåter mig att tvivla på det där om "majoriteten" nu igen. Snarare handlar det om den sedvanliga gamla andro- o etnocentriska västerländska male stream hegemonin. Med Hodder Renfrew Hayden Anthony & sitter den mer bergfast än nånsin eftersom de inte ens drar sig för att uppfinna fakta för att "besegra" sina motståndare. Ljuga med andra ord. Det syns ju om inte annat med all önskvärd tydlighet på vad som tillåts komma till tals och hur som uttryck för rådande sk vetenskaplig "konsensus" på Encyclopaedia Britannica och alla Wikipedia-siter om matriarkat och patriarkat.
Du ska få se på den lista jag snart fått ihop på den sk "minoriteten" av "ovetenskapliga " amatörer" eller sk "populärvetenskapliga" professorer och doktorer världen runt, som ställer sig kritiska till både det ena och det andra i Ian Hodders uppfattning och framför allt inte delar den om patriarkatets universalitet en enda sekund.
_________________________________________________________________________________________________________________________
Vi borde använda argument istället för att slå varandra i huvudet med auktoriteter (och motsatt sort).
Då blir det arkeologiska källmaterialet från tiden ungefär 7000 BC - 2000 BC aktuellt och främst SÖ Europa. De sentida etnografiska berättelserna har sin plats i begreppsbildningen och tolkningsteorin (t.ex. Theories of material culture).
Matriarkat - patriarkat är en dikotomi (vilket du brukar förkättra). Framför allt är det komplexa, flertydiga, diffusa begrepp värda att nyanseras. Men ändå, frågorna blir:
Fanns det något slags matriarket i början av perioden i området? Hur påvisas det?
Soudskys Bylany är en intrassant ingång.
Annat?
När och hur introducerads patriarket?
Invandring (arier, indoeuropeiskt språk, gengrupper)?
Secondary products revolution?
Detta var något av vad som är mitt sätt att arbeta.
_____________________________________________________________________________________________________________________
Hej igen och stort tack för ditt engagemang!
Det gläder mig att äntligen få tillfälle att diskutera detta med ett proffs inom arkeologin.
”Vi borde använda argument istället för att slå varandra i huvudet med auktoriteter (och motsatt sort).”
Ja bra förslag! Det där med ”majoriteten” i det västerländska vetenskapsetablissemanget håller inte, eftersom alla som är opponenter till det inte tillåts komma till tals utan istället mobbas ut och/eller beläggs med munkavle, samt snällt får finna sig i att bli utskämda i offentligheten genom att bli förminskade förlöjligade och felaktigt citerade av av okunniga nybörjare av deras eget kön, som därvidlag belönas för sin tjänstvillighet med de eftertraktade professorstjänsterna (Cynthia Eller och Brigitte Röder). Men opponenterna till denna föga demokratiska och vetenskapligt grundade hegemoni är som sagt var många och väl rustade till tänderna med både kunskap, egna autentiska upplevelser och erfarenheter av matriarkala samlevnadsformer o livsvärldar och i besittning av skarpa argument.
Som alla sociokulturella fenomen är ju även patriarkat och matriarkat komplexa, men inte så godtyckligt diffusa och flytande att det inte skulle låta sig göras att ringa in dem med mer eller mindre adekvata vetenskapligt frambringade godtagbara definitioner.
Problemet i detta fall är bara att när frågan om matriarkat vid sällsynta tillfällen dryftas i den etablerade "vetenskapen" får man lätt intrycket att alla gör sitt bästa för att undlåta att göra en sådan nödvändig avgränsning för att istället lägligt se till att kunna använda begreppet som ett slagträ mot allt och alla som på minsta sätt utmanar myten om patriarkates universalitet.
För om det är något som alla tycks vara helt överens om, så är det just det faktum att det aldrig existerat matriarkat som fungerat / fungerar som spegelvända patriarkat med motsvarande förtryck av männen, som är / varit fallet gentemot kvinnorna i patriarkaten, vilket ju borde tala till deras fördel. För det tyder ju i så fall på att matriarkerna verkar kunna härska utan att förtrycka. (Elisabet Hermodsson: http://mmstudies.com/artikel-hermodsson
Men det spelar ju ingen som helst roll att vare sig tex hon, Tore Håkansson, Eva Moberg använder sig av begreppet "matriarkat" utan mycket medvetet undviker det för att istället tala om jämställda samhällen i "gudinnans tjänst", när både DN-redigeraren och opponenterna i diskussionen i alla fall definierar deras ståndpunkt som ett försvar av "matriarkatet".
Alltså till slut är det lika bra att böja sig för faktum och använda begreppet "matriarkat" men då genom att vara noga med att ange i vilken betydelse.
Men först och främst; vari ligger din egen ståndpunkt?
Existerar det enligt dig enbart patriarkat - eller sas ingenting alls - är allt bara en odifferentierad sörja av matriarkat / patriarkat litet hursomhelst huller om buller om vartannat eller vad?
Hur ska vi först och främst definiera "patriarkat"?
Och vad finns det för logisk anledning att utgå ifrån att det skulle ha existerat för evigt, since times immemorial?
Varför är det så svårt för de etablerade vetenskapare som är i "majoritet" att föreställa sig att kvinnor / mödrar / matriarker skulle kunna skapa och leda ett samhälle utefter helt andra principer än medelst den gängse våldsbaserade, hierarkiserande och kolonialt utsugande maktutövning som är / har varit den förevarande i alla de patriarkala religionssystemen som brett ut sig över snart sagt hela jordens yta; den antika grekiska Oympens gudavärld med Zeus i spetsen, judeo-kristendomen, islam, brahamismen, buddhismen, konfucianismen osv.
Det skulle verkligen vara intressant att få veta!
För denna fråga har jag grubblat över sen jag började kunna tänka, eftersom jag redan tidigt som barn fann det alldeles absurt att det var min pappa som bestämde över min mamma och oss barn och inte hon själv, som ju var den som tog hand om oss och till skillnad från honom besatt en naturlig auktoritet. Dessutom fattade jag redan innan jag började skolan tror jag, att det var ngt riktigt lurt med historien om Adam och Eva som jag ofta fick tillfälle att grunna över när vi fick ställa upp som barnkör i kyrkan där min pappa tjänstgjorde som kantor och att det var ngt i grunden som var riktigt riktigt sjukt med alltihop. Och jag har aldrig blivit överbevisad om att ha haft fel i det avseendet.
____________________________________________________________________________________________________________________
Du har en väl genomtänkt och välgrundad åsikt. Det har inte jag.
Vad jag kan säga är väl att jag arbetar dels med förhistoriska (alltså textlösa, i alla bemärkelser, samhällen) och sent historiska samhällen (med goda textbeskrivningar). Det är förstås de förra som är problematiska.
Jag är.åtminstone efter ungefär 1985, försiktig med att flytta historia, etnografi och mytologi till förhistorien. Undvikas kan det ju inte, men hur välja i en stor och varierad repertoir - som bäst ger förståelse till det förhistoriska källmaterialet (gravar, hus med mera)? Före 1985 sökte gärna arkeologin generella teorier i socialantropologin, t.ex. nyevolutionismen. Så är det inte längre, och allt har blivit svårare.
Jag kunde tänka mig att leta efter olika roller för olika genusgrupper i de förhiustoriska samhällena. Könsroller är ett begrepp som enusforskarna inte längre tycker om, men tänker man intersectionellt, så borde man kunna komma någon vart.
En intressant infallsvinkel (kanske väl generaliserande) fick jag av Elisabeth L'Orange under ett seminarium om mat: Män gör, kvinnor ger. Den tesen försökte jag använda i första bandet av den svenska jordbrukshistorien, som jag skrev vid mitten av nittiotalet. Termer som matriarkat och patriarkat blev då onödiga. En tanke är att olika genusgrupper har olika samhällsuppgifter i hushållen och uppåt i strukturerna. Hur detta så ska värderas i termer av makt blir nästa diskussion.
Sålångt den här gången. Solen skiner,
________________________________________________________________________________________________________________________
Hej igen och tack för ditt uppriktiga svar!
Vad som förefaller så obegripligt och svårt att ta in är de nutida arkeologernas (såväl som det stora flertalet västerländska antropologernas) totala brist på kunskap om vad som försiggår i andra discipliner än den egna och tilika stora brist på kunskap om hur forskning kring kvalitativa fenomen som tex gender och historia, bedrivs, dvs kunskap om och färdigheter i att använda kvalitativ metod som tex hermeneutik, och ändå, eller just pga den egna smalspårigt inskränkta scientismen, sätter sig i högsätet för att förkasta resultat som frambringas i andra ämnen, utifrån den egna helt och hållet ideologiskt grundade scientismen.
Och det gäller även i förhållande till mycket inom de moderna evolutionsteorierna, vilka även de dessvärre varierar kraftigt i förhållande till andro-oetnocentrisk bias och brist på kunskap och färdighet i kvalitativ ansats. För hur gärna man än skulle önska, finns det inte ngt sätt att kringgå det faktum att tolkning utgör en vikltig del av den vetenkapliga kartläggningen och därför borde självklart ingå i varje forskarstudents grundläggande utbildning att vara väl förtrogen med kvalitativ ansats och hermeneutik. Men många tycks tro att det skulle låta sig göras att krinngå det subjektivt tolkande momentet genom att använda statistiska databehandlingar.
Tex uttryckte Burenhuldt ngt som fick mig att misstänka att han tillhör den sorten när han uttryckligen nämner att han inte är med Anders Carlssons idé om "Tolkande arkeologi" - som om inte ALL arkeologi skulle vara just det; tolkande, utan hellre då menade sig vara för statistisk databehandling, som om det nånsin skulle vara möjligt att välja mellan det ena eller det andra.
Det finns ju tex ingen som helst anledning att definiera kvinnor som mindre aktiva "görare" än män även om deras givande roll i form av mödrandet kanske betonas starkare än vad mäns i allmänhet har gjorts / görs - även om de i egenskap av jägare i jägar-o samlarbefolkningar som tex pygméerna i regnskogarna tvingas dela med sig av hela sitt byte enligt den form av gift-economy som mycket medvetet skapats av dess utformare: kvinnorna i deras helt och hållet medvetna bemödanden om att grundlägga ett egalitärt samhälle.
Kvinnor har i alla tider i allra högsta grad varit minst lika mycket görare som män, inte minst genom att uppfinna jordbruket, och därtill en väldig massa annat av högst varierande art som har med boplatsen och matlagningen, hälsa och barnuppfostran, kultur, filosofi, samhällsdaning att göra vilket innehåller ett oerhört omfattande område av teknikutveckling, uppfinnings- och iakttagelseförmåga vad gälller det rent materiella såväl som det psykologiska, pedagogiska och andligt / spirituella i form av samhällsdaning, kulturutövning och shamanism, historietradering, sång dans och rytm, drama, konst, kruk- och hus-utsmyckning, textilier, korgtillverkning, skinnbedening, pälstillverkning etc etc. I min sambos Västafrikanska kultur är / har det framför allt (varit) kvinnorna och särskilt de äldre, som betraktas som "livets universitet" - det är de som utgör de verkligt stora auktoriteterna i fråga om kunskap, livserfarenhet,vishet och klokskap.
Varför uppmanas aldrig studenterna i arkeologi att ifrågasätta Clude Lévi Steauss´ teorier om the origin of the society i form av att män började byta kvinnor med varandra, istället för att det första de tydligen får lära sig att göra är att lägga tre fingrar på "bibeln" för att svära sin tro åt myten om patriarkates universalitet och att fördöma Gimbutas som "ovetenskaplig". Man hör precis på deras sätt att lägga ut texten hur de alla blivit hårt indoktrinerade med vissa grundläggande sk "sanningar" som tutats ut om och om igen ihop med ett stort mått av nedlåtande sarkasm i ngn slas dumdryg macho-anda, som de sen lärt sig att ta efter tar efter som den eftersträvade akademiska stilen /diskursen.
För det är ju precis detta mönster som går igen hos alla de unga arkeologer, vars avhandlingar jag gått igenom, ofta rent häpnadsväckande ovetenskapliga inte minst genom att jag nu i ett flertal fall kommit på dem med att precis som Elisabeth Beausang, leverera källhänvisningar som vid närmare granskning inte visar sig stämma med vad de påstås innehålla. Och det i så bjärt kontrast till sanningen att det framgår klart och tydligt att det är fråga ren o skär lögn och smutskastningskampanjer istället för vetendskap.
Men så länge den smutskastningskampanjen riktas mot de sk "matriarkalisterna" är det uppenbart att deras professorer godkänner det utan minsta prut och släpper igenom deras totalt undermåliga avhandlingar. Jag har nu också gått igenom Elisabet Beausangs doktorsavhandling om Childbirth and Mothering in Archaelology och den är smockfull med allvarliga fel och brister som en amatör som jag lätt som en plätt kan urskilja vid första påseende.
Eftersom jag alltid hållit vetenskapen högt finner jag såna här flagranta brott mot målsättningen av objektivitet, ödesdiger inför framtiden. Vad har vi att lita på om inte ens vetenskapen längre försöker vinnlägga sig om sanningen utan enbart ställer sig i tjänst hos makten som dess villiga hjälpreda?
Varför det ska anses vara så viktigt att onödiggöra termer som matriarkat och patriarkat? Vad skulle man vinna på att förskjuta fokus bort från den grundläggande frågan vem som har makten över barnens väl och ve och framtid; mamman under skydd av och i samarbete med hennes systrar bröder och morbröder eller den biologiska fadern som knappast ens varit närvarande vid deras uppfostran?
Vad man än må tycka borde ju mödrar som haft ett så otrologit nära intimt förhållande till sina barn som foster i sina egna kroppar och fött dem undet stor vånda samt ammat dem åtminstone anses ha MINST lika stor juridisk rätt att bestämma över deras uppfostran, materiella standard och framtida väl och ve som deras biologiska fäder som enbart tillskjutit ngn liten spermie för det ändamålet och alltsomoftast använder sin inkomst för att sko sig själv eller att sitta på krogen.
Eller tänk på såna fäder som skaffade barn med sina slavar; som de sedan i sin tur använt som sina egna slavar och piskade, torterade, våldtog eller sålde bort till andra slavägare. Nej ingen bra idé alls med för mycket makt åt fäder / män när det gäller kvinnor och sex / äktenskap och barn. Det har aldrig lett till ngn positiv samhällsutveckling, erftersom de av allt att döma inte bryr sig mer om de långsiktiga konsekvenserna av sina förehavanden än så och dessutom inte heller drar sig för att skaffa barn som sin egen gratis slavarbetskraft.
Självklart skapar dessa två totalt olika grundförutsättningar också totalt annorlunda samhällen även om kvinnorna bara ger och ger eller gör en väldig massa saker och män gör detsamma eller kanske bara sitter o dricker kaffre o skvallrar hela dagarna.
Sällsynt svag teori måste jag säga; detta med görare och givare. I alla idag fortfarande livs levande matrirkat finns en utpräglad arbetsdelning mellan kvinnor och män, så det kan ju omöjligtvis vara DEN som i sig ger upphov till brister i maktbalansen mellan könen.
I det avseendet hade Engels fel. Men det är det heller inte någon som bryr sig om att påvisa varför de nutida gendervetenskaparna tycks leva i missupppfattningen att bara män och kvinnor gör exakt samma saker så blir allting bra.
_______________________________________________________________________________________________________________________
Hur långt ska man hålla isär (politiska, moraliska) värderingar av kvinno- respektive mansdominerade samhällen å ena sidan och den (antropologiska) rekonstruktionen av samhällen? I det senare fallet är matriarkat och patriarket begrepp som låser tankarna.
Det blir lätt en liknande förenkling som den svepande karaktäristik som du sist i ditt brev gör av den nuvarande genusvetenskapen. Också här får man fundera på, hur långt man skall hålla isär politik (feminism) och genusvetenskap.
_________________________________________________________________________________________________________________________
Ja detsamma undrar ju jag när du tycks förutsätta att begreppen "matriarkat" / "patriarkat" inte skulle ha sina motsvarigheter i faktiskt existerande sociala system utan istället utgöras av politiska / moraliskt grundade konstruktioner.
Eller menar du att man oaktat dessa faktualiteter inte ska ta de begrepp i sin mun som betecknar dem, därför att de kan tänkas ha en stötande inverkan på vissa känsliga individer?
Och min mening var aldrig att bidra med ngn uttömande redogörelse för gendervetenskapens innehåll utan enbart att påtala det faktum att den bygger på Engels missuppfattning att ojämnlikheten mellan män och kvinnor skulle ha uppståt pgra den arbetsdelning som antas ha införts per automatik med jordbruksrevolutionen.
_____________________________________________________________________________________________________________________
Jag måtte ha uttryck mig oklart; läsaren har ju alltid rätt som bekant.
Vad jag menar är, att politiska och moraliska värderingar skall hållas bort från den vetenskapliga analysen (utan att för den sakens skull bli positivist; det finns alternativ).
Begreppen matriarkat och patriarket, menar jag, att dagens socialantropologi finner vara en förenklande dikotomi. Mera nyansering är intressant.
Den genusvetenskap som jag känner genom arkeologin och genom umgänget i Forum för genusvetenskap vid mitt gamla universitet menar jag är mera vaken och innehållsrik är en utgångspunkt i Friedrich Engels tänkande.
Känsliga individer skall man respektera och i övrigt inte låta påverka ens åsikter och uttalanden.
______________________________________________________________________________________________________________________
Jag känner inte till någon annan inriktning inom dagens etablerade västerländskt andro- o etnocentriska antropologi än den som Claude Lévi Strauss stod för nämligen den helt obevisade teorin om patriarkates universalitet och det är ju också densamma som tredjevågenfeministerna Cynthia Eller, Conkey & Tringham, Talalay, Meskell, Brigitte Röder Stefani Knauss såväl som den svenska Elisabet Beausang m fl m fl bland nuvarande antropologer och arkeologer företräder när de hänvisar till varandra i sina fotnötter. Så undra på att de blir tillförordnade de eftertraktade professorstjänsterna trots att deras avhandlingar starkt avviker från grundläggande krav på intellektuell redlighet och sanningsenlighet och tom lingvistisk pregnans i fråga om normal begriplighet. Deras "vetenskap" utgör ju nämligen inte på minsta vis ngt hot mot den västerländskt andro - o etnocentriska akademiska hegemonin och / eller den rådande ordningen öht.
Så det vore ju tacknämligt om du kunnde specificera det litet närmre vad det är för slags "nyancering" istället för "förenklade dikotomier" du talar om?
Claude Lévi Strauss var ju annars precis just den som hävdade dikotomiseringens plats i det mänskliga medvetandets system såsom en unversalie i SIG som skulle ha utgjort själva meningen med myten i som ett slags smörjmedel för själva tänkandets mekanismer i sig. Ett slags kognitiv stimulansfunktion sas.
Ett antagande som lett helt åt fanders fel i fråga om bedömningarna av de grundläggande filosofiska förhållninggssätten i den / de matriarkala anmodersdyran och gudinnemytologierna och deras funktion.
_________________________________________________
Den arkeologiska genusforskningen sammanfattades av Elisabeth Arwill-Nordbladh i en rapport till UHÄ, men det är en hel del år sedan. Jag lämnade universitetet för likaså en hel del år sedan och tror inte jag kan komma längre i den här debatten med dig.
För att sammanfatta min ståndpunkt: Begreppen matriarkat och patriarkat ingår inte i svensk post-processuell tolkande arkeologi i dag. Du har argumenterat för att de borde göra det, men jag är tveksam. Är inte variationen samhällen emellan större än att de två begrppen fångar något intressant.
Vad Marija Gimbutas arkeologi beträffar har jag förgäves letat efter en artikel av Randi Håland, Bergen, som jag fick av henne för en del år sedan, och som tolkar kvinnostatyetterna på annat sätt. Tolkningar kan göras många. Valet mellan dem bör bygga på sammansättningen av de data som ingår i tolkningen och de begrepp som tolkningen använder. Om det har jag skrivit i en bok som heter "Mellan Thomsen och Dänniken", tror jag, som handlar om alternativ arkeologi. I den finns också en artikel om amerikanske modergudinnedyrkare. En skrift som jag nyligen läste är "Bråvallaslaget och Blendasägnen" av Linderoth & Linderoth (1991). De argumenterar för att matriarkatet i Skandinavien inte militärt nedslogs förrän några århundraden efter Kristi födelse. Johanne Hildebrands romaner om Freja är också intressanta i sammanhanget, men de har du förstås läst.
_______________________________________________________________________________________________________________________
Ska jag alltså förstå dig rätt att den postprocessuella arkeologin har övergett begreppen matriarkat patriarkat därför att den lyckats hitta en helt annan form av grundstruktur i förhållande till hur samhället sett på föräldraskap och på vilken sida och till vem som familjenamnet och ergendomarna ärvs och om det är kvinnan eller mannen som har högst status i religiöst avseende?
Så tex om ett samhälle är matrilinjärt, matrilokalt och kollektivt samägande och hela dess mytologi vilar på en hyllning av urmodern / modersgudinnan; varför skulle det då inte med rätta kunna betecknas som matriarkalt, på samma sätt som samhällen i vilka arvet o namnet går på faderns sida och han ensam äger familjens egendomar och det dyrkas enbart manilga gudar kallas för "patriarkalt".
Vad har vi för mer rättvisande begrepp att ersätta dem med menar den processuella arkeologin?
Dessutom; jag förstår inte hur arkeologer kan veta ngt om hur det ligger till med de här sakerna öht utefter det smalspårigt scientistiska koncept som det anvisar som Den Enda Rätta o Sanna Vägen till Vetenskapligheten. (Se tex Röder på min Hemsida http://mmstudies.com/roder) då ju hela genderproblematiken och frågeställningarna kring matriarkat / patriarkat istället är helt och hållet är samhällsvetenskapligt och / eller humanvetenskapligt kvalitativa. Inte minst vad gäller estetikens / konstens /musikens / dansens / dramats etc funktion och hur den ska tolkas i förhållande till den grundläggande världsbilden / kosmologin/ "religionen" eller rättare sagt den sakrala, mytologiska inre värld som hela det matriarkala / patriarkala samhället vilar på och som bestämmer positionerna manligt kvinnligt ser ut i kosmos. tex inte minst beskrivet in i minsta detalj i Bourdieus "Den manliga dominansen". Men inte eller han nämner ju ngt om att det skulle kunna existera ett helt ANNAT alternativ till detta långsökt konstifika vad gäller mytologin med män som föder kvinnpr ur deras huvuden och revben etc och kvinnor som ska straffas bara för att de är kvinnor och bär "Belsebub" i sina sköten som under häxprocesserna etc etc och sjukligt obalanserade och kvinnoförtryckande patriarkalism.
Sådana kvalitativa studier har väl inte akademikerna inom den postprossesuella arkeologin någon utbildning i att bedriva?
Självklart finns det fler än ett enda sätt att tolka ett sådant svårtolkat material som Gimbutas´"gudinnor". Frågan är ju som sagt var bara vilken som är mest relevant. Och för att bedöma den saken krävs framför allt god kännedom om både gudinnemytologi och matriarkala samhällen och dess inre logik. Och det kan man ju omöjligt ha, om man redan på förhand dömt ut sådana som ice-existerande.
Inte heller låter det sig ju göras att jämföra vilken eller vilka tolkningar som kan tänkas vara mest relevanta i fråga om Gimbutas sk "gudinnor", om hennes tolkningar inte ens får nämnas vid deras rätta namn och alla hennes vetenskapliga verk är strukna ur litteratiurlistorna.
Då är det ju lätt för Ian Hodder et. al o komma efteråt och påstå att det är dom alldeles själva som äntligen har kommit fram till hur det faktiskt var i Catal Huyuk; nämligen att det var JÄMSTÄLLT och verkligen inte "matriartkalt", vilket ju är vad Gimbutas och övriga sk "matriarchalister" hävdat hela tiden (alltså att det var jämställt!)
Vad menar du då om den typ av evolutionärt grundad antropologi som bedrivs av Chris Knight och Jerome Lewis, som bla hittat de paleolitiska rötterna till den neolitiskt matriarkala kulturen ( inte minst som den praktiseras fortfande idag av många av Bantu-folken i Central Africa) i den ytterst komplext sammansatta kultur som odlats sedan urminnes tider av pygmé-folken i Afrikas o Asiens regnskogar, också den womenmade i grunden:
Egalitarian Gender Relations Jerome Lewis UCL RAG
www.youtube.com
Jerome Lewis introduced by Chris Knight at Radical Anthropology Group meeting at UCL London UK. Chris Knight founded group in 1984. Jerome Lewis©2016
Till slut har alltså den mödra-orienterade kulturen kultur övervunnit alfahannarnas dominans. Och det har precis ALLA haft allt att vinna och ingenting att förlora på. För se bara vad som händer vid deras återtåg - dom drar sig inte ens för att spränga jordklotet mitt itu bara för att den ena förolämpat den andre och kallade honom för en retarded idiot.
________________________________________________________________________________________________________________________
Nu har din diskussion burit iväg längre än jag orkar följa den, förutom att den går i cirklar.
En förhistorisk arkeologi har svårigheter att uttala sig om en hel del samhällsföreteelser, liksom textorienterad forskning (mytologi, etnografi, religionshistoris med mera som du nämner) har lika uppenbara svårigheter att uttala sig om företeelser i förhistoriska samhällen. Koncentrera dig på hur dessa svårigheter ska övervinnas. De kallas också hermeneutiska trösklar.
Din avslutande fråga kan jag inte ta ställning till.
____________________________________________________________________________________________________________________
Ja att diskussionen går i cirklar är ju oundvikligt då du den ena gången själv gör tolkningar utifrån icke arkeologisk grund, tex utifrån antroplogiska data, men i den andra motsätter dig att andra gör det, varvid du då istället och håller fram det som en grundläggande princip inom arkeologin att inte göra sådana kvalitativt grundade tolkningar.
Det representerar snarare härskartekniken att köra med dubbla budskap än ngt slags "vetenskapligt" förhållningssätt..
Jag har hittat Randi Hålands artikel och den bygger precis som Meskells bedömingar (som hon föga förvånande höjer till skyarna!) på att inte heller hon har läst Gimbutas och därför utkämpar sina polemiska strider mot en egenhändigt tillverkad strawdoll. Hennes slutledningar om gudinnedyrkan i Bantufolket Fipa i Centralafrika är skrattretande långsökt i sammanhanget och missar mållet totalt, då det just är (eller i alla fall har varit långt in i modern tid innan det har blivit utsatt för den kristna missionen och därför också börjat bränna häxxor!) matriarkalt och just odlar fredlighet som ett mycket medvetet eftertsträvat ideal.
Hänvisning till alfahannar som öser förolämpningar över varandra är också tagen utr VERKLIGHETEN som ju alltsomoftast överträffar fantasin - nämligen våra nuvarande värtldsledare från Usa o Korea och var mest menad som en skämtsam avslutning på det hela i avsikten att lätta upp konversationen.
Att uppmana forskare att inte skildra verkligheten som den faktisk ÅR med ett våld som övergår allt förstånd; som tex det som riktas mot ett totalt fredligt oskyldigt folk i Burma nu, eller ISIS-krigare som tom korsfäster barn, med moraliserande hänvisningar till att det skulle vara för "dikotomiskt" är inte riktigti i linje med vad jag menar med seriös vetenskap, utan handlar ju i så fall uppenbarligen mer om ideologi och önsketänkande att världen ska vara på ett annat sätt än vad den faktiskt är. Kulturer som haft som en medveten strävan att odla fred och jämställdhet HAR i största allmänhet haft en matriarkal grundstruktur medan våldsverkare som ISIS och nazister är patriarkala. Att förneka det är att förneka det uppenbara och att inte vilja veta av verkligheten.
Jag kommer så småningom att lägga in en sida med kritik även av Hålands artikel på min hemsida. Det blir en till i den långa raden av kvinnliga arkeologer som snällt rättat in sig i ledet genom att ansluta sig till på mobben av Marija Gimbutas.
_______________________________________________________________________________________________________________________
Ägnar du dig själv åt mobbing av forskare som har en annan uppfattning om genus och samhällen än vad du har?
Nu ska jag resa bort ett tag igen, så svar kommer att dröja.