PA(S)-ANHÄNGAREN GÖSTA EMTESTAMS
samvetsbefriade bidrag till
SAMHÄLLELIGT ORGANISERADE ÖVERGREPP PÅ BARN
VAD ÄR SANNING OCH LÖGN OM PA(S)?
Jag gick faktiskt på det.
Vid genomgången av ytterligare ett PA(S)-relaterat vårdnadsärende, vari planen varit att en 14-årig flicka med polishandräckning skulle tvingas till umgänge med den pappa hon vägrar träffa, efter att hon först placeras på ett HVB-hem för "avprogrammering" från mammans "påverkan" och "negativa inställning" till honom, dök jag på Gösta Emtestams inblandning i fallet. Denna gång som medlare. Förra gången gällde det ett vårdnadsärende, vari en starkt traumatiserad 12-årig pojke som under hänsynslösa former tvångsomhändertogs, jagades av polis och personal från socialen och drogades på BUP-akuten, när han inte ville släppa taget om sin mamma. Till denna galenskap hade Emtestam bidragit med ett sakkunnigutlåtande, vari han tillämpar den standardiserade tolkningsmanual som PA(S) tillhandahåller och varom informeras mer ufförligt på bloggen SANNINGEN OM PAPPARÄTTSRÖRELSEN och webbsidan PAS FOR DUMMIES
Vid en googling på Emtestams namn dök plötsligt den här sidan upp som första träff. En sida som jag inte sett tidigare.
Chockad, men ändå rätt nöjd att ha ertappat honom med att tala ur skägget och inte hymla om den ideologiska propaganda-apparat han ansluter sig till, fick jag brått att länka till hemsidan i flera grupper på Facebook, innan det åskväder som tornade upp sig drog förbi och jag tvingades stänga ner för att skydda datorn och värmepumpen från blixtnedslag.
Inte förrän flera timmar senare upptäckte jag därför det som stod om Agnetha Svensson i en ruta längre ner, och som direkt avslöjar att hemsidan är fejkad i Emtestams namn.
Men då hade ryktet gått och upprörda sinnen svallat och uppenbarligen nått även Emtestam himself, eftersom han strax därpå stängde ner den hemsida FORMA Familjebyrå / Familjerådgivning & Familjerätt, som utgjort förlaga till den fejkade.
So what! Är inte detta sanningen om vad PA(S) faktiskt står för? Och vad finns därför för anledning att mörka den? Emtestams agerande tyder knappast på ett rent samvete.
Varför ställer PA(S)-anhängare som han annars upp som medlare och väl betalda vittnessakkunniga i mål vari barn vägrar att umgås med pappor som utsatt dem för våld och / eller sexuella övergrepp, om de inte på ett eller annat sätt är överens med Gardner om att det inte är de sexuella övergreppen i sig som utgör problemet, utan mammornas "hysteriskt" överdrivna reaktioner inför dem.
Så här ser Emtestams sakkunnigutlåtande ut i vårdnadstvisten om en 12-årig suicidal pojke som jagades med polis för att tvingas till boende med en pappa som han var livrädd för.
Från domen:
"Gösta Emtestam har uppgett i huvudsak följande. Han är socionom och familjeterapeut. Han har arbetat med familjerätt på olika sätt sedan år 1993. Han har bland annat bedrivit forskning på området, arbetat med grupper för barn med skilda föräldrar, arbetat med traumatiserade barn på BUP, agerat som sakkunnig och hållit kurser för socionomer om samarbetssamtal och vårdnadsutredningar. Han har endast träffat parterna vid ett tidigare tillfälle. Det var när han agerade som sakkunnigt vittne i ett tidigare mål mellan parterna. Han har inte tagit del av några handlingar i målen. Han har fått viss information innan förhandlingen om vad målen rör från svarandeombudet. Han menar att barnets starkaste anknytningar skapas under de första åren i barnets liv.
En grundläggande faktor han har noterat hos nästan alla barn han har träffat i sitt arbete är att de längtar till och vill vara hos båda sina föräldrar. Det gäller även i fall där barnet har blivit utsatt för våld av den ena föräldern. Om ett barn uttrycker att det inte vill träffa den ena föräldern rör det sig, enligt hans erfarenhet, oftast om att barnet blivit påverkat, antingen direkt eller indirekt, av den andra förälderns inställning till den första föräldern. Barn drabbas ofta hårt av föräldrarnas konflikter och det är inte ovanligt att barnet tar den ena förälderns parti. I sådana situationer har han noterat at barnet ofta tar ställning för den förälder som barnet upplever som svagast och i mest behov av stöd. Hans åsikt är att man bör värdera barnets egna vilja med försiktighet när det föreligger en djupgående konflikt mellan föräldrarna eftersom det finns en stor risk för att barnet har påverkats av den ena föräldern.
Han (Gösta Emtestam) ifrågasätter inte att det finns fall där det förekommit våld i en relation och det är befogat med skyddade adressuppgifter.
Han är dock av uppfattningen att det nästan inte finns några situationer där barnet inte bör träffa båda sina föräldrar.
Även i fall där den ena föräldern har dömts för att ha utövat våld mot barnet anser han att barnet oftast bör träffa föräldern ändå. Genom att initialt tvinga ett barn att träffa en förälder, trots att barnet uttryckt en ovilja att göra det, slipper barnet att ta ställning i konflikten mellan föräldrarna. Han har varit med om flera fall där barnet först har gett uttryck för rädsla gentemot den ena föräldern och samma barn senare har uppgett inför honom att det egentligen vill träffa föräldern. Att överflytta ett barn från en förälder till den andra föräldern innebär oftast att det blir jobbigt för barnet på kort sikt. I vissa fall kan det, enligt hans mening, ändå vara det bästa för barnet på lång sikt."
GÖSTA EMTESTAMS INSATS SOM MEDLARE I EN 14-ÅRIGA FLICKAS FALL SOM SKA TVÅNGSFÖRFLYTTAS FRÅN SIN MAMMA OCH MORMOR .
I en vårdnadstvist som dragit ut på tiden sedan 2013, och som ser misstänkt lik ut dem som redovisas i vårt faktamaterial, vari det ingår som en obligatorisk del i eftervåldet att dra in mamman och barnen i ständigt återkommande rättsprocesser för att tvinga ovilliga barn till umgänge och eller vårdnad / boende hos sina förövare. Och att när de inte lyckas komma till stånd, yrka på vitesförelägganden och verkställighet med polishandräckning som bestraffningsåtgärd.
Efter att ha tagit del av dokumenten i fallet framträder snart samma mönster som i de övriga som rutinmässigt tolkats utefter PA(S)-modellen. Mamman har gjort allt som står i hennes makt. Men döttrarna vägrar. Sett till fakta är det fullt ut förklarligt. Här är det utan tvekan fråga om en auktoritär maktfullkomlighet som tar sig uttryck i hot, tvång, ett integritetskränkande kontroll- och sexuellt gränsöverskridande beteende som är brottsligt och varav en del bevittnats även av personal på skola och grannar. Pappan har också gjort ett större antal polisanmälningar och stämningar som vilar på falsk grund och alltså även de är brottsliga.
I en av de senare vändorna i rätten anlitas företaget Familjeperspektiv för ett medlingsuppdrag i ett verkställighetaärende gällande den äldsta dotter Sara, som är 14,5 år. Efter att hennes något år yngre syster Linda tvångsförflyttas till ett familjehem och all kontakt med mamman och systern brutits, är nu Sara vettskrämd att även hon ska kidnappas av sin pappa och blir därför hemmasittare från skolan sedan februari 2019. Hon och hennes mamma flyttar dessutom hem till mormodern för att dottern ska kunna känna sig trygg, pga att pappans uppehållande i krokarna kring deras bostad blivit alltför besvärande.
Trots att Saras rädsla är fullt ut berättigad eftersom pappan lämnat in ansökan om verkställighet med polishandräckning och ofta hotat både mamman och döttrarna att skilja dem åt för gott om de inte underkastar sig hans enväldiga kommando, är den en gång för alla fastlagda hypotesen att det är mammans ”påverkan” som är orsak till problemen och att dottern måste räddas undan mammans påstådda "dragkamp" om barnen och notoriska oförmåga att inte ”dra in barnen i konflikten”.
Anledningen till att jag blev uppmärksam på fallet är att det lagts ut på nätet av den PA(S)-anstuckna juristen Lena Celander-Jörgensens Facebooksida, som dock underlåter att ta med uppgifter som kan ifrågasätta Högsta domstolens beslut att inte överpröva domen från Svea Hovrätt. Hon drar sig heller inte för att offentliggöra målnummer, vilket måste anses oetiskt då det lätt kan röja barnens identitet.
Högsta domstolen Ö XXXX-19 - Verkställighet enligt 21 kap. föräldrabalken
Områden: Vårdnad, umgänge och boende, Övrig familjerätt, Polis
Avgörandedatum: 2019-XX-XX
"En 14-årig flicka ska polishämtas för att verkställa en flytt till sin pappa, i enlighet med en tidigare vårdnadsdom. Enligt domstolarna grundas flickans negativa inställning till stor del på mammans uppfattningar och uttalanden. Svea hovrätt beskrev också förhållandena kring flickan, som inte varit skolan på flera månader, som ”exceptionella”. Att flickans egen vilja får stå tillbaka var enligt domstolen ”beklagligt men ofrånkomligt”. I och med att Högsta domstolen nu beslutar att inte ta upp målet till prövning står verkställighetsbeslutet fast.
I april 2019 beslutade XX tingsrätt att en man skulle ha fortsatt ensam vårdnad om sin 14-åriga dotter och att hon därför skulle bo hos honom. Vid tidpunkten bodde flickan hos sin mamma och hade inte haft någon kontakt med pappan på snart ett år.
På grund av att flickan, trots beslutet, inte flyttade ut från sin mamma väckte pappan på nytt talan vid tingsrätten och yrkade att domstolen skulle besluta om verkställighet av sitt tidigare beslut – i första hand genom att förordna att flickan hämtades genom Polismyndighetens försorg för att överlämnas till honom.
Flickans mamma bestred verkställighet.
Tingsrätten konstaterade att det stod klart att flickan inte ville flytta från sin mamma men att det också var uppenbart att hennes inställning till stor del grundades på mammans uppfattningar och uttalanden. Socialtjänsten hade tidigare gjort bedömningen att flickan behövde placeras utanför hemmet för att slippa ta ställning i föräldrarnas konflikt och därför beviljat henne placering i jourhem.
Mot bakgrund av detta bedömde tingsrätten att verkställighet var nödvändigt och alltså inte uppenbart oförenligt med flickans bästa.
Med hänsyn till att flickans mamma, trots vitesföreläggande, inte rättat sig efter tingsrättens beslut och att Socialtjänsten gjort upprepade försök att hämta henne bedömde tingsrätten att ett beslut om verkställighet skulle bli utan verkan om det inte förenades med polishämtning.
Tingsrätten biföll därför pappans förstahandsyrkande och förordnade att flickan skulle hämtas genom Polismyndighetens försorg för att överlämnas till honom.
Flickans mamma överklagade domen till Svea hovrätt som dock fastställde tingsrättens beslut.
Hovrätten konstaterade att den 14-åriga flickan visserligen uppnått en sådan ålder och mognad att hennes vilja bör beaktas. Mot bakgrund av bland annat att hon knappt varit i skolan på flera månader, att hennes skolkurator anser att hon befinner sig i trauma och att socialtjänsten anser att hon bör placeras i jourhem fann hovrätten dock att flickans situation är så prekär och utsatt att det för hennes bästa är nödvändigt att verkställighet sker.
Att flickans egen vilja får stå tillbaka var enligt domstolen ”beklagligt men ofrånkomligt i den aktuella situationen”. Med hänsyn till de ”exceptionella förhållanden” som råder ansåg även hovrätten ett beslut om verkställighet skulle bli utan verkan om det inte förenas med polishämtning.
Tingsrättens beslut fastställdes därför.
Mamman överklagade men Högsta domstolen beslutar nu att inte meddela prövningstillstånd i målet. Hovrättens avgörande står därmed fast”.
Bakom denna verklighet nedtecknad i rättens protokoll och sammanfattad i ovan redogörelse av juristen Lena Celander-Jörgensen, döljer sig dock en verklighet som är så overklig att de flesta som får kännedom om den har svårt att tro att den är sann.
Så här lyder den redogörelse av fallet som mormodern till "Linda", som fyller 16 i nov 2022 och "Sara" som fyller 18 i mars nästa år 2023, men fortfarande hålls i pappans grepp och därför inte tillåtits flytta hem till sin mamma igen, har sammanställt:
MORMODERNS BERÄTTELSE:
Skilsmässan mellan min dotter och pappan började i november 2013. Det var han som tog initiativet till den.
Barnen har från allra första början sagt att de båda vill bo med mamma.
Tingsrätten dömde till gemensam vårdnad.
Pappan tog omedelbar kontakt med socialförvaltningen för att få hjälp att tvinga barnen till ett boende hos honom.
Det tog ca ett år efter separationen innan pappa gick med på bodelning. Dessförinnan var min dotter och mina barnbarn inte tillåtna att ta med sig någonting ur det gemensamma hemmet. Inga kläder, leksaker eller annat och inte heller mammans dokument med betyg och liknande. Under den tiden bodde mamman och barnen hemma hos mig.
Sara, den äldsta flickan, försökte vara sin pappa till lags, genom att göra som det var bestämt med umgänget med honom. Men Linda vägrade konsekvent att åka till pappan.
Pappan hotade, stämde, lurade och gömde sig i buskar, gick till skolan och tvingade sig på. Till slut fick han tillsägelse att hålla sig borta för att inte skrämma barnen. Men han lurade ändå i trappan och på tågstationen.
Efter ett rektorsbyte fick Linda hjälp med lektioner i kommunhuset och klarade på så sätt av att flytta till nästa klass.
Linda underordnade sig dock motvilligt hoten om placering på fosterhem och att aldrig mer få träffa sin mamma och tvingas flytta långt hemifrån om hon inte åtlydde pappans vilja.
2016 dömde tingsrätten till enskild vårdnad till pappan. Det var en fruktansvärd chock för oss alla.
Situationen blev alltmer tillspetsad och vi tvingades inse att barnens vilja inte alls räknades. Socialens utredningar gick alla på pappans linje. När ekvationen inte gick ihop rent logiskt och faktamässigt, fantiserade man istället ihop något att beskylla mamman för.
Det finns ett antal fall av sådana falska tillvitelser gentemot mamman från socialförvaltningen.
Två veckor innan skolan slutade vårterminen 2017, tvingade pappan med sig barnen under falska förespeglingar om annat, till deras farmor långt ute på landsbygden för att vistas hos henne hela sommaren. Därmed saboterade han mammans lagstadgade sommarumgänge.
När barnen hade kommit tillbaka i augusti, blev de vid ett besök på socialförvaltningen upplysta av en tjänsteman om att Nu hade de bara en mamma på pappret.
Linda reagerade på det genom att ta sig hem till mamman samma dag som skolan började och vägrade sedan träffa sin pappa.
Vid ett tillfälle berättade Sara, att pappa tagit foto på dem båda i bara trosorna, för att ha som utpressning genom att hota att visa dem för deras kompisar om de inte gjorde som han sa. Jag polisanmälde detta. Men på socialförvaltningen tyckte de inte att detta var så farligt. Pappan hade sagt att han hade plockat bort bilderna.
Eftersom det kom fram vid en tingsrättsförhandling att pappan vid några tillfällen delat säng med sin mamma, blev jag orolig för vad som kunde ligga till grund för barnens starka motvilja mot pappan, och bad därför om ett möte på förvaltningen. Men då ringde man till pappan och han sa att det var ingenting att oroa sig för.
Under perioden augusti 2017 vägrade Linda att vara hos sin pappa.
En lång lista av falska polisanmälningar och stämningar, ca 80 till antalet, mot mamman och mig, har lämnats in av pappan. Varje gång mamman har försökt lämna Linda till pappan har hon blivit falskt anklagad för egenmäktighet med barn. Själv blev jag anklagad för detsamma, en gång när jag var på jobbet och en annan när jag låg nersövd under en höftoperation.
För att slippa att bli belagd med viten månade mamman verkligen om att lämna Linda till pappan, ibland flera gånger i veckan. Men väl hemkommen till honom har han vägrat att ta emot dottern och istället väntat på att mamman eller jag, mormor, skulle åka iväg med Linda i bilen igen, så att han kunde lägga in ytterligare anmälningar eller stämning om vite. Detta hade han satt i system.
Jag uppfattade det som att pappan medvetet skrämde barnen, för att få anledning att sedan lägga skuld på mamman för att hon inte lyckades få barnen till skolan. Så också med påstådda fullmakter som mamman aldrig har fått tex om tandläkar - och tandläkarbesök och sjukanmälningar till skolan.
Under en medlingsförhandling, den 4 maj 2018, med den av tingsrätten anlitade medlaren Hans Rudolphis Dellenäng, då Linda äntligen skulle få tillfälle att säga sin mening, kom pappan instörtande enbart efter några minuter och hämtade flickan med tvång och körde henne, utan någon som helst packning, vettskrämd till ett familjehem långt ute på landsbygden ett femtiotal mil bort.
Sedan dess har hon inte varit tillåten att ta kontakt med någon av oss i hennes familj.
Sedan den dagen bestämde sig Sara för att flytta tillbaka till mamman, eftersom pappan hela tiden hotade även henne med placering. F.o.m. 2017 har han oavbrutet försökt få sina döttrar LVU- placerade för någon form av diagnos hos BUP i Falun, där han dock inte fått något gehör.
Utsatta för detta konstanta hot vågade Sara och mamman inte bo kvar i sin lägenhet, utan flyttade hem till mig och Sara vågade inte längre gå till skolan utan började läsa hemma.
Efter ett antal hotelser på telefon som finns inspelade, hemfridsbrott, olaga frihetsberövande genom att blockera min bil på parkeringen i c:a 5-6 timmar då Sara inte vågade gå ur bilen pga hans närvaro, försök till hämtning i skolan, stämningar om verkställighet och viten av olika storlekar, så blev Sara till slut nu i augusti innevarande år 2019 bortförd med polishjälp.
Och detta tack vare medlarhjälp från Gösta Emtestam i samverkan med pappan och socialförvaltningen. Dagen efter hans medlingsförsök Sara blev inlurad i en fälla, vari tre poliser, assisterade av två socialtjänstemän som dock stod kvar påklädda ute i farstun sysselsatta med sina mobiler, bearbetade henne i flera timmar, tills hon gav upp under hotet av att annars stadigvarande ha denna polishämtning hängandes över sig och således inte kunna åtnjuta någon rörelsefrihet över huvud taget.
Efter denna verkställan har vi i inte haft någon kontakt med Sara. Vi vet lika litet var hon är som hennes syster Linda.
Pappan kontrollerar flickornas telefonsamtal och datoranvändning genom att läsa av listorna hos teleleverantören och har förbjudit dem att ta kontakt med oss.
Min dotter har under alla dessa år tvingats betala uppåt en hel miljon i rättegångs- och advokatkostnader och viten. Och nu stundar snart huvudförhandling i november.
Vi vet bara att något måste vara fel i ett rättssamhälle, där man berövar barn deras barndom.
Hur kan det gå ihop med FN:s Barnkonvektion och lagtexten i Föräldrabalken?
Mormor
GÖSTA EMTESTAMS MEDLINGSRAPPORT:
Här, i ett annat dokument, far dock Emtestam med osanning, och låtsas inte om hur det faktiska läget ser ut, för att istället på falska grunder framställa mamman precis så "hysterisk" som hon ska vara, för att hans PA(S)-pussel ska gå i hop:
I en tidigare medlingsrapport av en medlare från konsultfirman FAMILJEPERSPEKTIV, framstår dock rådande omständigheter i en mer sanningsenlig dager:
(Ytterligare en medlare har anlitats för uppdraget, som är jurist och inte heller lyckades i sitt uppdrag. Mer om detta finns här: http://mmstudies.com/atb/hanthe.)
MEDLINGSSAMTAL MED GÖSTA EMTESTAM,
ÅTERGETT AV DOTTERN SARA , då 14, 5 nu fyllda 18, men fortfarande fast i pappans grepp.
Mötet satt till 17.00-19.00.
Saras medlingsrapport:
Gösta kom 40 minuter för sent.
Gösta sa hej och klev in, han sa att de skulle sätta sig i köket. Gösta sa har ni några frågor?
Jag sa nej, mamma sa nej.
Gösta tog sig friheten att gå runt i lägenheten och tittade.
Gösta sa att han och Sara skulle prata enskilt och gick in i vardagsrummet.
Mamma gick in till grannen.
Jag satt i hörnet och Gösta på andra sidan.
Jag sa att Linda har ingen mobil, jag har inte kunnat ha någon kontakt med henne. Gösta hånskrattade.
- Jag kommer inte att få träffa min mamma innan jag fyller 18 år.
Gösta säger det är inte sant.
- Det har socialen och pappa sagt det har vi inspelat.
- Den enda kontakten vi har är att Linda fått skicka födelsedagskort till våra födelsedagar men Linda har inte fått mitt för det tyckte inte pappa var normalt man får bara skriva grattis. Gösta säger att om jag gör som alla säger får jag kanske prata med mamma på telefon till hösten.
- Pappa öppnar och läser Lindas post tycker du att det är lämpligt?
Gösta säger att det är det inte, sen talar han inte mer om de.
Gösta säger att du har två val
1. Antingen åker du till socialkontoret i morgon klockan 8.00
2. det blir polishämtning den 7 juni och då blir det inte så att du kan säga nej utan det blir bestämt och hårt. Barn som inte fyllt 18 får inte bestämma var de skall bo.
-Jag vill bara bo hos min mamma.
Gösta tjatar om nu är det så att det är polishämtning och placering antingen gör man det snabbt och smidigt ju fortare du gör detta ju fortare får du träffa din mamma och syster.
- Jag tänker inte bli placerad. Jag vill bo hos min mamma.
Gösta tjatar och repeterade samma sak
Jag skrek åt honom ut ur mitt hem han bara hånskrattade, precis som pappa
- Plinga på hos mamma du hämta mamma (hånskratt)
När jag skulle gå tillbaka till soffan stod han i vägen och kom för nära så jag slog till honom.
Gösta hånskratt
Jag satte mig i soffan Mamma höll om mig medan.jag grät och var arg.
Då säger han att om du inte följer med så får mamma betala och om du totalvägrar kommer polisen och de är aggressiva och hårda.
- Mamma du måste komma med och packa väskan för socialtjänsten imorgon kl 8.00.
Mamma upprepade det många gånger
Gösta säger det är som att gå till tandläkaren det gör ont först sen går det över. Sedan pratade Gösta om sig själv en lång stund
Mamma säger igen att jag måste packa väska och sova hos Mia och till socialkontoret kl 8.00. Då säger mamma att hon skall ringa Mia då skyndar jag mig in på badrummet och
ringer till Mia jag låser in mig.
Därefter kommer mamma och säger att hon skall packa en lite väska jag sitter kvar och ringer till mormor, Sandra och Mia.
Mamma och Gösta pratar med varandra
när jag ringer Mia säger hon att hon skall ringa Mamma och Gösta det gör hon. Mamma och Gösta pratar lite och upprepar att jag skall komma ut.
Gösta säger hej upprepar i ett par minuter och lämnar lägenheten. Jag sitter kvar och
väntar till mormor kommer.
Attityd mot Sara.
Gösta hånskrattar hela tiden upprepar det pappa säger en kopia av pappa men 20 år äldre han var som att prata med en vägg han tog inte in de jag sa utan bara lyssnade på sig
själv. Han frågade ingenting hur jag mår eller något annat
Gösta behandlade mig som en femåring, när föräldrar bråkar blir det så här. När han kom klev han runt i lägenheten utan att fråga
Gösta skrämmer mig med att jag skall till hemmet och det blir som Linda.
Han säger hela tiden att han skall ringa till socialförvaltningen och de bokar av möten så att jag skall komma...
MORMODERNS RAPPORT OM GÖSTA EMTESTAMS FALSKA FÖRESPEGLINGAR OM ETT AVTALAT MÖTE PÅ SOCIALEN DAGEN EFTER den sk ”MEDLINGEN” MED SARA:
Under samtal med socialsekreteraren XX kom det fram att det inte var bokat något möte med Sara på morgonen därpå, utan att medlaren Emtestam själv hade hittat på det för att lura henne i en fälla.
Medlingen gjordes den 26 maj på mors dag.
Efter samtal med Emtestam som talade om att han stämt träff med XX på socialförvaltningen, beslutades att Mia skulle komma och hjälpa till vid överlämningen till
socialförvaltningen klockan 8.00 på måndag morgon 27 maj.
Sara, Mia och jag, mormor, åkte från mamman i Y-ort till Saras hemkommun K-ort. Sara ville sova hos mig. När vi kom hem var Sara osäker om morgondagen så vi ringde socialjouren för råd. Rådet vi fick var att be soc komma hem till oss istället.
Klockan 8.00 var vi klara och ringde till XX för att be henne
komma till oss, hon visste ingenting om någon hämtning eller körning.
Sara och Mia ringde igen dagen efter men fick ingen klarhet i fortsättningen.
Den 24/7 tar polisen kontakt att de kommer dagen efter.
På morgonen när jag vaknar är Sara borta men hade lämnat en lapp:
-Jag har stuckit var inte orolig.
Det kom 5 poliser och 2 socialarbetare för att hämta en späd 14 åring.
Sara ringde polisen och talade om att de inte behövde efterlysa men hon talade inte om var hon var.
Den 9/8 kom polisen tillbaka under 4 timmar och skrämde Sara och hotade med LVU och en polis talade om att följde hon inte med kunde han bli av med jobbet.
Sara fick skulden för allt.
Socialsekreterarna stod i hallen och knäppte på sina telefoner pratade inte eller tog ingen som helst kontakt med Sara trots att jag flera gånger försökte få dem att gå in i köket och prata med henne.
Polisen höjde rösten för att säga till dem att svara Sara på hennes fråga.
Sara var ledsen och vettskrämd ingen gjorde något för att stoppa. Jag frågade om de tyckte att det var ok och de var frågande till att Sara var rädd och att de var deras jobb att
ställa upp för henne.
Sara gav upp och gick storgråtande till bilen för att åka till sin pappa.
Men så blev det inte. Sara kördes till en parkering på väg till U-ort där polisen dumpade henne bredvid pappan. Det visade sig att hemmet Sara skulle till de var bortresta över helgen.
Sara kördes då till ett jourhem utanför L-ort där hon skulle
tillbringa helgen. Vettskrämd och ensam sprang hon ut i skogen för att söka upp sin moster en mil vilse i skogen fann kvinnan henne gråtande och förtvivlad.
Sara vägrade gå in i bilen om hon inte fick ringa sin mamma först.
På söndagen efter kördes Sara till sitt boende ute i obygden. Vi har förstått att Sara är livrädd för kvinnan Märta som hon bor hos, och är vaktad som en fånge mitt ute i skogen 2,8 km från allmän väg att cykla till bussen.
Vi förstår att pappan har samma planer för Sara som med Linda att försätta henne i total isolering.
Sara hade två önskningar som hon ville att soc skulle hjälpa henne med
1. Ingen polishämtning.
2. Inte behöva träffa sin pappa.
De har grymt svikit och lurat henne i båda fallen.
Så gick det till när Sara hämtades.
Mormor till Sara och Linda
Läs vidare om fallet här:
Lindas berättelse»
Mammans berättelse»
Medlaren Mats Rudolphis Dellenängs insats»
UTDRAG UR TINGSRÄTTENS BESLUT:
