AKTION #eftervåldet

12-ÅRIG SUICIDAL POJKE TVÅNGSFÖRFLYTTAS TILL SIN FÖRÖVARE

Detta är värre än vad någon kunde föreställa sig vara möjligt i ett modernt upplyst och demokratiskt land, som berömmer sig av att vara världsledande ifråga om att respektera barns mänskliga rättigheter. Glappet mellan den ideala och reala verkligheten är större än vad någon kunde ana.

Pojken jagas av sin pappa och poliser mitt i natten när han rymt från det jourhem, där han placerats efter att under bryska former ha skiljts från sin mamma, och drogad på PUP-akuten, och sedan, fullständigt skräckslagen, lyckas fly undan sina förföljare hem till sin mammas skyddade boende.

Läkaren på BUP-akuten vill tala med honom i enrum, men pojken vägrar, så mamman följer med in. Läkaren beklagar då inför pojken att han gjorts till en "slagpåse" mellan sina föräldrar.

Mammans berättelse:

"Det här är min son.

Han fyller tolv år i sommar.

I början av maj kom en dom som med omedelbar verkan fråntog mig vårdnaden och umgänget med båda mina barn.

För sex år sedan fick vi fly från vårt hem.

Vi blev placerade i skyddat boende.

Vi fick skyddade personuppgifter.

I de första domarna reglerades inget umgänge mellan barnen och deras pappa på grund av omfattande uppgifter om fysisk och psykisk misshandel mot båda barnen och mig.

Men när ärendet kom upp i hovrätten ändrades domen. 

Man trodde på uppgifterna om våld, men "man trodde inte att pappan på fyra timmar skulle kunna orsaka barnen någon allvarligare fysisk eller psykisk skada".

I hovrätten tog rättshjälpen slut, så förhandlingen kostade 180.000 kr.

När vi hösten 2015 kom till lokalen där det övervakade umgänget skulle äga rum vägrade min son att gå ur bilen. Han gömde sig under sin jacka, kröp ihop på golvet bakom förarsätet. Han skakade i hela kroppen.

Han skrek och slogs.

Det var aldrig jag utan alltid umgängesstödjaren från socialtjänsten som sa att det inte gick att tvinga mer.

För mitt andra barn gick det att genomföra umgänge eftersom hon bara var 11 månader när vi flydde och inte hade bestående minnen av våldet.

Under hösten 2015 försökte vi nio gånger få min son till umgänge med sin pappa. Under dessa månader fick han svårt att sova, äta, sköta sin hygien. Han vägrade gå till skolan.

Han slog sig själv och kallade sig loser för ingen lyssnade på honom.

Han var i perioder onåbar.

Tillslut kom socialtjänsten fram till att det inte var förenligt med hans bästa att fortsätta tvinga till umgänge.

Min advokat trodde att det skulle vara tillräckligt för att det inte skulle gå till verkställighet.

-Men det var det inte.

Varken tingsrätten eller hovrätten tog hänsyn till de elva olika intyg, från överläkare, psykiatriker, barnläkare, psykolog, psykoterapeut, kurator, familjerätt, socialtjänst, skola, skolläkare och professor i klinisk psykologi som vi lämnade in. 

Samtliga eniga om att min sons berättelse är hans egen och att det utifrån de symtom han uppvisar kan orsaka honom allvarlig skada vid fortsatt umgängestvång.

Jag dömdes att böta 5000 kr för varje gång jag inte fortsatt lyckades tvinga min son till umgänge, samt att betala pappans rättegångskostnader på 87.000 kr.

Om jag inte fortsatte tvinga min son till umgänge skulle jag riskera att förlora vårdnaden om båda barnen.

Våren 2017 lyckades jag vid fyra tillfällen ta min son till umgänge med sin pappa. 

Det var då sex andra vuxna inblandade för att få det att fungera. 

Under denna tid uttryckte min son på BUP suicidhot.

Vid det femte tillfället vägrade han igen att träffa sin pappa, men tre andra vuxna och jag lyckades övertala honom att åka till lokalen och själv säga det till sin pappa.

Han sa det åtta gånger, men fick till svar att det inte var något han kunde bestämma om eftersom han bara var ett barn och det fanns en dom från domstolen.

Efter detta tillfälle gick det inte att få min son ut ur lägenheten när det skulle vara umgänge.

Jag dömdes till 30.000 kr i böter.

Sedan började den andra vårdnadstvisten. 

I två domar reglerades inget umgänge mellan min son och hans pappa. 

Man tog hänsyn till att han skattats med 98% posttraumatisk stress, samt de allvarliga riskerna med återtraumatisering. 

Man tog hänsyn till hans ålder, och alla bedömningar som gjorts av professionella med utbildning och specialkompetens kring barn.

Under det år han slapp tvingas till umgänge började han sakta återerövra sitt liv.

Han fick vänner.

Han började träna friidrott.

Närminnet förbättrades. Raseriutbrotten och mardrömmarna avtog.

Min son fyller tolv år i sommar.

Han spelar minecraft och gillar att bowla.

Snart är han längre än mig, och det är bara en tidsfråga innan han slår mig i armbrytning.

Dagen innan domen kom sa han att han längtade till morgondagen, för det var så roligt att gå till skolan och lära sig nya saker.

En fredag i början av maj kom en dom från tingsrätten som med omedelbar verkan fråntar mig vårdnaden och umgänget med båda mina barn. 

Man menar att jag ägnat mig åt umgängessabotage för att jag inte lyckats tvinga min son till umgänge och därför är en olämplig vårdnadshavare. 

Man går helt emot två tidigare vårdnadsutredningar som kom fram till att jag skulle ha ensam vårdnad samt att inget umgänge skulle regleras för min son.

Man skriver att man tycker att min son verkar omogen.

Eftersom pappan förstått att hans son inte kan bo hos honom har han tillsammans med socialtjänsten arrangerat så han ska placeras på ett jourhem.

När min son fick veta om domen blev han suicidal. 

Vi fick åka till BUP akuten, man låste in alla sladdar och klippte av snörena på hans kläder.

Två dagar senare, efter att överläkaren i 15 minuter pratat med min son som var så starkt påverkad av lugnande medicin att han sluddrade och dess för pratat med pappan i flera timmar, beslutade man att jag skulle avhysas från BUP akuten eftersom min son vägrade släppa taget om min kropp. 

Två poliser drog loss mig från min sons armar och fem vårdare höll fast honom för att han inte skulle slita sig loss.

Man tvingade i honom mer lugnande. 

Ett dygn senare, mitt i natten, rymde han från jourhemmet ut på en 70-väg, och sedan rymde han vidare från både sociala jouren och polisen för att få komma hem.

Mitt andra barn har jag inte fått ha någon som helst kontakt med sedan den 7 maj, förutom ett tre minuter långt telefonsamtal i söndags. 

Innan domen har hon varit bosatt hos mig på heltid sedan hon var 11 månader.

Hon fyller 7 år i sommar.

Jag har fått prövningstillstånd i hovrätten och pappan har begärt verkställighet av domen i tingsrätten med 100.000kr i böter. 

Rättsprocessen är långt ifrån slut, men mina ekonomiska medel är det. 

Min mamma har fått sälja sitt hus för att kunna hjälpa mig, men nu är också hennes pengar slut.

Tänk om mina barn var dina barn.

Skulle du kunna hjälpa oss? "

Hjälp oss hjälpa de här barnen. Det är brådskande vi behöver samla in 100.000 SEK senast 3 juli. Bidra med det du kan och sprid vidare, många bäckar små.🙏🏼❤️// Insamlingsstiftelsen Respira

UPPROP FRÅN BRY:

Vi vädjar till Socialtjänsten i Lund att inte fullfölja polishämtningen!

Tingsrätten i Stockholm har genom dom T12883-17 beslutat att en 12 årig pojke och en 7 årig flicka mot sin vilja ska skiljas från sin mamma och trygghet för att flytta till sin förövare. Domen är helt huvudlös men så är även Socialtjänsten i Lunds beslut att hämta den förtvivlade pojken med polis eftersom han vägrar att flytta till pappan.

Han är 12 år, stor nog att vara delaktig i beslut, han lider av PTSD och är suicidal. Han har berättat om både våld och sexuella övergrepp men ändå kör man över hans vilja.
Barnen är förtvivlade och vi måste hjälpa dem därför ber vi så många som möjligt att samlas utanför Socialtjänsten i Lund på Brotorget 1 (Kristallen) imorgon 17 maj kl 12 för att vädja till Socialtjänsten att upphäva beslutet att hämta barnet med polis och istället avvakta om Svea Hovrätt väljer att upphäva domen med omedelbar verkan - vilket vore det enda rätta.

Vi uppmanar samtidigt för protest utanför Svea Hovrätt i Stockholm för att vädja att man upphäver domen med omedelbar verkan! Se separat event.