AKTION #eftervåldet

Sändlista

Socialdepartementet, Maria Larsson, Ulrik Lindgren, Agneta Björklund 

Justitiedepartementet, Beatrice Ask, Carin Götblad, Kerstin Bynander, Jenny Wulker Roos

Justitiekanslern, registrator@jk.se

Socialstyrelsen, Lars-Erik Holm, Gunilla Cederström

Inspektionen för vård och omsorg, Gunilla Hulth-Backlund

Länsstyrelsen i Stockholms län, Birgitta Vigil, Katarina Edlund

Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK, Gun Heimer

Statens Folkhälsoinstitut, Sarah Wamala, Ingrid Millet, Jenni Niska 

Brottsoffermyndigheten, Gudrun Nordborg

Brottsförebyggande rådet, info@bra.se

Brottsofferjouren, Sven-Erik Alhem

Barnombudsmannen, Fredrik Malmberg, Evangelos Koutalas, Christopher Carlson

Stiftelsen Allmänna barnhuset, Bodil Långberg

BRIS Kattis Ahlström, Olof Hülpers

ROKS, Angela Beausang

SKR, Carina Ohlsson

Rädda Barnen, Anna Norlén, Åsa Landberg

Lunds Universitet, Annika Rejmer

Uppsala Universitet, Maria Ericson, Elisabet Näsman

Stockholms Universitet, Christian Diesen

Göteborgs universitet, Hans Ekbrand hans.ekbrand@sociology.gu.se

Karlstad Universitet, Staffan Janson staffan.janson@kau.se

Örebro Universitet, barnrattsakademin@oru.se

Umeå Universitet, Katarina Weinehall

 

 

2013-10-02

Begäran att det nya arbetssättet att vid familjevåld undvika rättegång och socialtjänstutredning stoppas.

Ett nytt arbetssätt för handläggning av vårdnadstvister som Nacka, Södertälje och Södertörns tingsrätt tillsammans med familjerätten genomdrivit i syfte att undvika rättegång och socialtjänst-utredning i vårdnadstvister sprids i Sverige genom utbildningsfilmen Konflikt och försoning. Det nya arbetssättet underminerar Regeringens Strategi för att stärka barnets rättigheter (prop. 2009/10:232), det strider mot Socialtjänstlagen 11 kap. 1 § första stycket om Socialnämndens skyldighet inleda utredning, mot Brottsskadelagen och brottsdrabbade barns rätt till brottsskadeersättning, mot Socialstyrelsens Handbok Våld - om socialnämndens ansvar för våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld (2011-6-9), mot Justitieombudsmannens beslut ”Att en vårdnadstvist pågår vid domstol och att en vårdnads-, boende- eller umgängesutredning aktualiserats vid socialtjänstens familjerätt fråntar inte socialnämnden ansvaret att göra en barnavårdsutredning för samma barn.” (Dnr 3540-2002),” De flesta polisanmälningar som gäller brott mot barn leder inte till åtal och rättslig prövning, att en förundersökning lagts ner betyder inte att ett brott inte har begåtts utan socialnämnden ansvarar för barnets behov av skydd oavsett utgången i en förundersökning” (1996/97: JO 1, s. 258).

Utbildningsfilmen Konflikt och försoning www.sodertornstingsratt.domstol.se/kof skildrar ett typiskt familjevåldsärende; mamman och barnet har bott på en kvinnojour, pappan har polisanmälts för olaga hot och misshandel, barnet berättar upprepat med stor ångest han är jätte rädd pappa ska slå mamma och en domare och en familjerättssekreterare som, med hänvisning till att pappan inte blivit dömd, övertalar den traumatiserade och mycket rädda mamman att i stället för ensam vårdnad, rättegång och socialtjänstutredning gå med på medling. Barnets berättelse om våld ignoreras och fokus flyttas till föräldrarnas sk relationskonflikt. Familjerättsadvokater som inte bortförklarar våld mot barn med hjälp av irrläran PAS Parental Alienation Syndrome/Föräldra-alienation vet det endast är genom en huvudförhandling med vittnen som ett våldsutsatt barn får chans till en rättssäker prövning av sin livssituation. 

Jag föreslår att Barnombudsmannens film Ett lotteri (BO årsrapport 2012 Signaler) i stället används som utbildningsfilm, Ett Lotteri är en 16 årig pojkes beskrivning av sin förlorade barndom pga att domstol och socialtjänst med hjälp av PAS resonemang ifrågasatt av hans berättelser om våld. http://www.youtube.com/embed/v95vK3FSejk?rel=0

Projektet Barn i svåra vårdnadskonflikter

Utbildningsfilmen Konflikt och försoning är resultatet av 5,5 miljoners projektet Barn i svåra vårdnadskonflikter. I projektbeskrivningen åberopas irrläran PAS, Parental Alienation Syndrom/föräldraalienation och som referent anges Lena Hellblom Sjögren (Bilaga 2). Projektgruppen känner uppenbarligen till att Riksdagen, Regeringen, Socialstyrelsen och Barnombudsmannen tagit avstånd från PAS och att PAS främsta företrädare i Sverige uteslutits ur Psykologförbundet (Bilaga 2). Att tre chefer och ett flertal familjerättssekreterare i ägarkommunerna bytts ut förmodas bero på att de avgått i protest mot åberopandet av PAS 2011 (FoU Södertörn slutrapport 111229,Dn 704-10-5212). 

Vetenskapsrådet har tilldelat forskaren vid Rättssociologiska institutionen, Lunds universitet, Annika Rejmer medel för en vetenskaplig granskning av projektet. 

• Jag hemställer att behörig myndighet i avvaktan på Annika Rejmers vetenskapliga granskning av filmen Konflikt och försoning vidtar åtgärder för att stoppa visningen av filmen och implementeringen av det nya arbetssättet. 

Socialtjänstens sakkunskap om barn och familjevåld

Utgångspunkten för det nya arbetssättet anges vara att domstolen förlitar sig på familjerättens sakkunskap om barn (Advokaten 8/2010). Vad som händer när familjerätten brister i barnkunskap och domstolar med PAS-resonemang sviker barnen beskrivs utförligt i debattartikeln ”Barnets bästa har blivit det motsatta” (SvD 121110). Filmen Konflikt och försoning visar att projektgruppen saknar kunskap om maktobalansen som skiljer begreppen bråk och våld. 

Socialstyrelsen och Länsstyrelsen har i tillsynsrapporter kritiserat kommuner som förminskar våldet genom att beskriva det som konflikter och bråk (tillsynsrapport 2009-11-24 s23, 30). Socialstyrelsen skriver” När pappor kallar det ”bråk” som polis och domstol kallar ”misshandel” innebär det att det inte görs någon tydlig gränsdragning mellan vad som är tillåtet och inte tillåtet när det gäller att visa missnöje, ilska och aggressivitet. ”Bråk” och ”misshandel” blir samma sak för barnen. Det är därför oroande att barnens och männens sätt att kategorisera våldet är så lika.” (Socialstyrelsen 2005-131-9 s59-61). Det är enligt min mening mycket oroande att domaren, familjerättssekreteraren och pappan i filmen kategoriserar våldet så lika. Att man dessutom valt ett ombud som IRL föreläser om PAS och som gjort sig känd som ”PAS-advokat” är betecknande.

Tillsynsmyndighetens rapporter visar det är socialtjänstens kompromissande med brottsdrabbade barns rättssäkerhet som framtvingat förstärkt lagstiftning kring barns absoluta rätt att slippa utsättas för våld och slippa bli ifrågasatta när de berättar de upplevt våld. Socialstyrelsens och Länsstyrelsernas Slutrapport från en nationell tillsyn 2008–2009 - Våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld – Alla kommuners ansvar visade att det i kommunerna finns väldigt lite eller ingen kompetens om våld i nära relationer, att barn som bevittnat våld inte uppmärksammas, att familjerätten gällande vårdnad, boende och umgänge brister i sina rutiner när det finns misstanke om våld (2009-11-24 s14). Länsstyrelsens kartläggning Socialtjänstens arbete mot våld i nära relationer - En kartläggning i Stockholms län 2012 (2013:3) visade att ”Baskunskaperna om kvinnor som utsätts för våld, och om barn som bevittnar eller själva upplever våld i nära relationer, brister inom socialtjänstens alla verksamheter. ” Det innebär att domstolen svårligen kan förlita sig på familjerättens sakkunskap i familjevåldsärenden, detta gäller särskilt socialtjänsten i Nacka som omvittnat låter socialtjänstutredningar präglas av PAS-resonemang. 

Samarbetssamtal/medling - samförståndslösning

Det nya arbetssättet visar ingen förståelse för maktobalansen som råder vid familjevåld. Det är omvittnat att familjerättsadvokater avråder brottsdrabbade kvinnor i en vårdnadstvist att gå emot familjerättens förslag till samförståndslösningar, när kvinnan betecknas som icke samarbetsvillig riskerar hon förlora vårdnaden om barnet. I Prop 2005/06:99 (Nya vårdnadsregler s104) tydliggörs ”Domstolen bör vara särskilt försiktig med att acceptera eller verka för en samförståndslösning i fall där den ena föräldern har gjort sig skyldig till våld eller annat övergrepp mot den andra föräldern, barnet eller något syskon till barnet. 

Regelverk vid familjevåld (Bilaga 1)

Om det under familjerättens samtal med barnet framkommit att barnet bevittnat eller utsatts våld har familjerättssekreteraren en lagstadgad skyldighet att anmäla detta till socialnämnden. Av regelverket vid misstanke om familjevåld följer:

*Att se eller höra att mamma misshandlas är en traumatisk händelse för ett barn. I Kommittén mot barnmisshandels betänkande jämställer man bevittnande eller upplevelser av våld i hemmet med psykisk barnmisshandel (SOU 2001:72).

*En polisanmälan om våld som inte lett till en fällande dom kan inte tolkas som att det är klarlagt att barnet inte löper någon risk (Socialstyrelsen 2010-6-9).
Även om polis lägger ner förundersökningen ska påstående om övergrepp beaktas och samma höga beviskrav som i brottmål ska inte gälla. (Prop. 2005/06:99, s.42).

*Ingenstans i förarbeten anges eller antyds krav om våld av allvarlig art för att gemensam vårdnad inte ska medges, däremot att gemensam vårdnad inte är lämpligt om våld förekommer (Prop 1997/98:7 s107). Det behöver inte vara ställt utom allt rimligt tvivel att risk föreligger att barnet far illa, det räcker med att det föreligger konkreta omständigheter som talar för att det finns en risk för det. Omständigheter som därvid kan spela in kan vara umgängesförälderns allmänna attityd till våld, eventuella tidigare övergrepp, hotelser om övergrepp m.m. (Prop 1992/93:139 s37). 

Också övergrepp som enbart är av psykisk natur måste beaktas (Prop. 1997/98:7). 

*SOU 2007:52 Beslutanderätt vid gemensam vårdnad, s131: Socialnämnden är skyldig att utan dröjsmål inleda utredning av vad som genom ansökan eller på annat sätt har kommit till nämndens kännedom och som kan föranleda någon åtgärd av nämnden (11 kap. 1 § första stycket SoL), 

s138: Rätten har en skyldighet att se till att frågor om vårdnad, boende och umgänge blir tillbörligt utredda.

*Att en vårdnadstvist pågår vid domstol och att en vårdnads-, boende- eller umgängesutredning aktualiserats vid socialtjänstens familjerätt fråntar inte socialnämnden ansvaret att göra en barnavårdsutredning för samma barn (JO dnr 3540-2002).

* Begreppet kännedom om att ett barn kan ha bevittnat våld innebär inte att socialnämnden måste vara säker på att barnet har bevittnat våld. Det räckermed att omständigheterna i det enskilda fallet pekar på att så kan vara fallet. Att ett barn befaras ha bevittnat våld av eller mot en vuxen närstående torde innebära att en utredning behöver inledas för att klarlägga vilka behov barnet kan ha av stöd eller hjälp. Att våldet har upphört innebär inte att barnets behov av insatser inte behöver utredas och bedömas av socialnämnden. Barnets tidigare upplevelser kan vara av den arten att det behöver socialtjänstens insatser för att bearbeta dem (Socialstyrelsen 2011-6-9 s111)

*Det finns inga andra intressen som kan gå före barnets bästa, t.ex. rättvisa mellan föräldrarna eller en förälders önskan att ha kontakt med barnet (prop. Nya vårdnadsregler 2005/06:99 s39). Om en förälder utsätter ett barn eller någon annan i familjen för våld, trakasserier eller andra kränkningar är det i de flesta fall bäst för barnet att den föräldern inte får del i vårdnaden. Gemensam vårdnad kan vara oförenligt med barnets bästa även om en konflikt mellan föräldrarna inte kan sägas vara så svår och djup att det är omöjligt för dem att samarbeta (prop. 2005/06:99 s42). Barnets bästa är avgörande för såväl domstolens som för socialnämndens bedömning och beslut att godkänna eller inte godkänna ett avtal som föräldrarna träffar (prop. 2005/06:99 s39) (Socialstyrelsen 2011-6-9 s136).

*När det har förekommit våld och andra kränkningar är det viktigt att familjerätten förvissar sig om att inte någon av parterna känner sig tvingad eller är hotad att ingå avtal eller någon av de överenskommelser som avtalet gäller (Socialstyrelsen 2011-6-9 s139).

• Jag hemställer att filmen görs om och görs rätt utifrån regelverket

PAS Parental Alienation Syndrome/Föräldraalienation (Bilaga 2)

Trots att Riksdagen, Regeringen, Socialstyrelsen och Barnombudsmannen tagit avstånd till PAS/Föräldraalienation präglar irrläran vissa domstolars handläggning av vårdnadstvister, framförallt i Nacka, Södertörn, Solna, Stockholm, Göteborg och Varberg. Barn- och ungdomspsykiatri överläkaren Anders Brynge anser begreppet PAS/Föräldraalienation saknar empirisk förankring och därför är oanvändbart juridiskt och ”Att förlora sig i spekulationer om störd narcissistisk självbild hos den ena parten i en skilsmässotvist är inte en möjlig argumentations linje i en rättssal” (Psykologtidningen 8/08). 

När rättssamhället med PAS-resonemang ifrågasätter barns berättelser om hot, våld och/eller övergrepp omvandlas brottmål till vårdnadstvister och brottsdrabbade barn blir dubbelt utsatta. Filmen Konflikt och försoning visar hur praktisk tillämpning av irrläran PAS/föräldraalienation går till i domstol och hos familjerätt. Det är inte socialtjänst utan polis och åklagare som ska arbeta med brottsutredningar. 

• Jag hemställer att Justitiedepartementet, Socialdepartementet granskar filmen Konflikt och försoning och tar ställning till om det nya arbetssättet är förenligt med regelverket som framgår av Bilaga 2.
• Jag hemställer att en oberoende kommission tillsätts att granska tingsrätterna i Göteborg, Nacka, Solna, Stockholm, Södertörn, Södertälje och Varberg handläggning av vårdnadstvister för att kontrollera att rätten följt regelverket för handläggning av vårdnadstvister vid misstanke om familjevåld.

Regeringens utvecklingsmedel 

5 547 000 kronor av Regeringens utvecklingsmedel för att stärka stödet till våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld har resulterat i en utbildningsfilm som förespråkar att domstol och socialtjänst ska undvika rättegång och socialtjänstutredning genom att bortse från kvinnors och barns berättelser om våld. Projektet Barn i svåra vårdnadskonflikter, som i grunden utgör ett positivt initiativ, har skamfilats av PAS/Föräldraalienation och av filmen Konflikt och försoning. 

• Jag hemställer att regeringen granskar om filmen Konflikt och försoning lever upp till syftet med regeringens utvecklingsmedel för att stärka stödet till barn som bevittnat våld.

Samordnad samverkan våld i nära relation

Regeringen har satsat miljoner för att arbetet med våld i nära relation ska bedrivas på ett samlat sätt så att problem och hinder för utveckling identifieras. Projektgruppen har vare sig samverkat med Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK) (regeringsuppdrag utbilda rättsväsende, socialtjänst och hälso- och sjukvårdsuppdrag om våld i nära relation som barn som bevittnar våld), med Länsstyrelsen (regeringsuppdrag utbilda socialtjänsten om våld i nära relationer med barnen i fokus), med den nationella samordnaren (regeringsuppdrag driva arbetet mot våld i nära relationer framåt på ett samlat, samordnat och effektivt sätt). 

• Jag hemställer att NCK, Länsstyrelsen och den nationelle samordnaren granskar om filmen Konflikt och försoning utgör ett problem och hinder vid samordningen av hur arbetet med våld i nära relation bedrivs.
• Jag hemställer att Justitiedepartementet och socialdepartementet granskar om tillämpningen av sk PAS resonemang får utgöra en argumentationslinje i en rättssal och i en socialtjänstutredning?

Kostnader

Att advokater, psykologer och socionomer genom att åberopa PAS/föräldraalienation tjänar pengar på barns utsatthet är bedrövligt. Socialstyrelsens kostnadsstudie av familjevåldet beräknar de samhällsekonomiska kostnaderna till cirka 3,3 miljarder kronor per år, i beräkningen ingår inte kostnader för barnens skador, smärta och lidande, med tanke på våldets konsekvenser i form av t.ex. posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) torde det vara omfattande kostnader för psykiatrisk vård (2006-131-34). Kostnaderna för smärta och lidande är mer än tio gånger så mycket som den totala summan av beräkningarna i Socialstyrelsens studie (Walby and Allen 2004, Leeds University). Det är en evidensbaserad realitet att ett undvikande av rättegång och socialtjänstutredning inte är kostnadseffektivt i längden utan utgör en mycket kortsiktig besparing. Syftet med offentlig verksamhet är inte att spara pengar och försöka friskriva sig från rättegång, socialtjänstutredning och dokumentationsplikt. Våra domstolar och socialnämnder har att se fram emot en hord av skadeståndskrav den dag då PAS-barnen blir myndiga.

Socialnämndens ansvar

Var och en som får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd skall enligt 14 kap. 1 § 1 st. SoL anmäla detta till socialnämnden, även anställda inom socialtjänst har anmälningsskyldighet. Vid misstanke om brott mot barn har socialtjänsten skyldighet att skyndsamt ta ställning till om och när polisanmälan ska göras (SOSFS 2006:12). Endast genom beslut av socialnämnden kan socialtjänsten besluta att inte göra polisanmälan. Det måste med hänsyn till socialtjänstens skyldighet att värna om barn anses vara en grundprincip att brottsmisstanken anmäls till polis. Socialnämnder som underlåter att tillgodose våldsdrabbade barns lagstadgade rätt till hjälp, stöd och skydd riskerar straffansvar för tjänstefel, enligt Brottsbanken kapitel 20, §1 kan detta ge böter eller fängelse i högst två år. Socialtjänstlagen är en rättighetslagstiftning och inte något som familjerätten genom förslag om samförståndslösning mellan brottsoffer och förövare kan förhandla bort. Vad har socialnämnderna i projektkommunerna att säga om risken för straffansvar för tjänstefel?

Vad har Barnombudsmannen att säga om att BO socialtjänstanmälningar om skydd av minderårig vare sig leder till utredning eller att socialtjänsten ens talar med det berörda barnet, exempelvis i Nacka (Dnr 3.1:0147/12), Bromma (3.3:0337/10 ), Danderyd (Dnr 3:3:1073/10)?

Det är omvittnat att en majoritet av vårdnadstvisterna i domstol präglas av familjevåld och att dessa har en genomsnittlig handläggningstid på tio år, att detta i huvudsak beror på felaktiga interimistiska beslut som inte skyddar våldsdrabbade barn, att det utdragna rättsliga efterspelet ofta är långt mer traumatiserande än våldet dessa kvinnor och barn flytt ifrån, att det blir ett triangeldrama i samhällets regi när våldsutsatta barn paralyserade av rädsla och i akut behov av kristerapi, hamnar i rättslösa konfrontationer med socialtjänsten. Socialt arbete styrs av lagstiftning, myndigheters föreskrifter och allmänna råd, besparingar ligger i att följa regelverket och inte i att som i filmen Konflikt och försoning hitta på egna icke evidensbaserade lösningar.

Gör om och gör rätt – gör en film som exemplifierar handläggning enligt regelverket av ett familje-våldsärende inför ett interimistiskt beslut om vårdnad, boende och umgänge, det är först med en regelrätt riskbedömning som det går att prata om ett barns bästa utifrån barnets perspektiv.

Carolin Robson

Jurist (obeståndsrätt, förliknings- och medlingsprocess), Högskoleutbildning i familjevåld (specialisering regelverk, kritisk utredningsmetodik), Förvaltare/god man, nämndeman 

Bilaga 1

Checklista för domstol och familjerätt - sammanfattning lagar och föreskrifter

Socialtjänstlagen 14 kap 1§ föreskriver att var och en som får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd anmäler detta till socialnämnden. Anställda som arbetar med barn och ungdomar inom socialtjänsten har enligt andra stycket samma anmälningsskyldighet. Anmälningsskyldigheten gäller även de som arbetar inom kommunal eller privat familjerådgivning. Ett åsidosättande av skyldigheten kan föranleda ansvar för tjänstefel eller disciplinpåföljd. 

Socialtjänstlagen 5 kap 11§ Socialtjänsten har ett särskilt ansvar för barn som levt med våld i familjen. Enligt Socialstyrelsen riskerar ett barn att fara illa när det när det tvingas se eller höra våld i sin närhet. Att bevittna våld kan ha en vidare innebörd än att se på, det kan innefatta även att höra och förstå att våld pågår, t.ex. genom att avläsa det på stämningar och registrera konsekvenser, i form av skador och känslouttryck m.m. Ur barnets perspektiv är upplevelsen av våldet förknippad med rädsla och oro. Det är inte alltid barn sett vad mamma blivit utsatt för, men de har hört mammas skrik och gråt. De har även ofta själva blivit slagna. Att som barn ha bevittnat våld inom familjen kan medföra långvariga psykiska problem (Socialstyrelsen 2005-131-9 s9) 

Domstols officialansvar medför att den ska ta ställning till samtliga relevanta omständigheter, antingen de är åberopade eller inte och avgörande ska ske i enlighet med barnets bästa, hänsyn ska tas till allt som rör barnets fysiska och psykiska välbefinnande och utveckling. (Prop 2005/06:99, s40). Ingenstans i förarbeten anges eller antyds krav om våld av allvarlig art för att gemensam vårdnad inte ska medges, däremot att gemensam vårdnad inte är lämpligt om våld förekommer (Prop 1997/98:7 s107). Det behöver inte vara ställt utom allt rimligt tvivel att risk föreligger att barnet far illa, det räcker med att det föreligger konkreta omständigheter som talar för att det finns en risk för det. Omständigheter som därvid kan spela in kan vara umgängesförälderns allmänna attityd till våld, eventuella tidigare övergrepp, hotelser om övergrepp m.m. (Prop 1992/93:139 s37). Också över-grepp som enbart är av psykisk natur måste beaktas (Prop. 1997/98:7). Även om polis lägger ner förundersökningen ska påstående om övergrepp beaktas och samma höga beviskrav som i brottmål ska inte gälla (Prop 2005/06:99, s42).

Barnets rätt till båda sina föräldrar får inte innebära att barnet måste leva med eller umgås med en förälder under alla förhållanden. Även om polis lägger ner förundersökningen ska påstående om övergrepp beaktas och samma höga beviskrav som i brottmål ska inte gälla. (Prop 2005/06:99).

SOU 2007:52 (s131): Beslutanderätt vid gemensam vårdnad mm Socialnämnden har enligt SoL en skyldighet att utan dröjsmål inleda utredning av vad som genom ansökan eller på annat sätt har kommit till nämndens kännedom och som kan föranleda någon åtgärd av nämnden (11 kap. 1 § första stycket SoL), (s138) Rätten har en skyldighet att se till att frågor om vårdnad, boende och umgänge blir tillbörligt utredda.

Socialstyrelsen 2011-6-9 Våld - Handbok om socialnämndens ansvar för våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld

Handboken är ett komplement till Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 2009:22) om socialnämndens arbete med våldsutsatta kvinnor samt barn som bevittnat våld. Handboken har fokus på bestämmelserna i 5 kap. 11 § andra och tredje styckena socialtjänstlagen (2001:453 SoL), dvs. ansvaret för kvinnor utsatta för våld eller andra övergrepp av närstående och barn som bevittnat våld av eller mot närstående vuxna.

S 105 Att en vårdnadstvist pågår vid domstol och att en vårdnads-, boende- eller umgängesutredning aktualiserats vid socialtjänstens familjerätt fråntar inte socialnämnden ansvaret att göra en barnavårdsutredning för samma barn (JO dnr 3540-2002), eftersom utredningarna har olika syften.

S 109 Riskbedömning Föräldrabalken 2a §. I de fall där våld förekommit i familjen ska en riskbedömning göras inför umgänge med barnen. Detta innebär bland annat att förövaren har tagit på sig ansvar för våldet och tagit emot hjälp för att förändra sitt våldsbeteende, barnen inte längre behöver beskydda den utsatta föräldern, umgänget sker på ett för barnen betryggande sätt, dvs. barnen riskerar inte att bli utsatta för slag, hot eller påtryckning.

S 111 Begreppet kännedom om att ett barn kan ha bevittnat våld innebär inte att socialnämnden måste vara säker på att barnet har bevittnat våld. Det räcker med att omständigheterna i det enskilda fallet pekar på att så kan vara fallet. Att ett barn befaras ha bevittnat våld av eller mot en vuxen närstående torde innebära att en utredning behöver inledas för att klarlägga vilka behov barnet kan ha av stöd eller hjälp. Att våldet har upphört innebär inte att barnets behov av insatser inte behöver utredas och bedömas av socialnämnden. Barnets tidigare upplevelser kan vara av den arten att det behöver socialtjänstens insatser för att bearbeta dem.

S 116 Att utreda barns behov. Förutom det som anges i SOSFS 2006:12 bör socialnämnden när ett barn bevittnat våld bl.a. utreda vilket behov barnet har av stöd och hjälp akut, våldets karaktär och omfattning, hur våldet har påverkat barnet och dess relation till föräldrarna, barnets egen uppfattning om våldet, vardera förälderns uppfattning om våldets konsekvenser för barnet, om barnet också har blivit utsatt för våld och vilket behov barnet har av stöd och hjälp, på kort och lång sikt (SOSFS 2009:22).

 

Sid 117 Våldets karaktär och omfattning. När ett barn har bevittnat våld bör socialnämnden utreda våldets karaktär och omfattning (SOSFS 2009:22). Avsikten med att utreda våldets karaktär är inte att utreda våldet ur polisiär aspekt, utan för att kunna bedöma vilka konsekvenser våldet kan få för barnets hälsa och utveckling och vilka insatser till stöd och hjälp barnet kan behöva. Det är viktigt att få en uppfattning om när den utsatta senast blev utsatt för våld, hur lång tid våldet har pågått eller om det är enstaka händelse, om våldet varit grovt och om det har trappats upp. 

Sid 118 Barnets egen uppfattning om våldet. När ett barn har bevittnat våld bör socialnämnden med anledning av våldet bl.a. utreda barnets egen uppfattning om det (SOSFS 2009:22). En väsentlig del av utredningen är därför att barnet självt får möjlighet att berätta vad det har bevittnat och hur det upplevt våldet. Syftet med frågor om våldet och om hur barnet uppfattat det, var det har befunnit sig, hur det eventuellt handlat och reagerat, om det har talat med någon om det, om det känner rädsla för att det ska hända igen etc., är att få veta hur barnet påverkats för att bedöma vilket stöd och vilken hjälp det kan behöva

Sid 120 Föräldrarna behöver skydda sina barn från att bl.a. utsättas för skadliga beteenden, som våld eller andra övergrepp. Att utöva våld som barnets närstående eller mot en närstående, i synnerhet om det sker i barnets närvaro, är ett uttryck för bristande föräldraförmåga och visar brist på inlevelse vad våldet kan få för konsekvenser för barnet.

Sid 123 Ändring av umgänge eller vårdnad. Om socialnämnden vid en utredning med anledning av ett barn bevittnat våld får veta att någon åtgärd behöver vidtas i fråga om vårdnad eller umgänge, är nämnden skyldig att göra en framställan eller ansökan till domstol om detta (5 kap. 2 § första stycket SoL). Det kan t.ex. under en barnavårdsutredning komma fram uppgifter om att barnet far illa av det umgänge som det har med en förälder, för att föräldern utsätter eller har utsatt den andre föräldern för våld eller andra övergrepp, samt att umgänget därför inte är till barnets bästa. Det är knappast möjligt att tillgodose barnets behov av trygghet och omsorg inom ramen för gemensam vårdnad om den ena föräldern gör sig skyldig till övergrepp mot den andra, eller någon annan i familjen.

Sid 135 Vad innebär våld i familjen för barnet? Ett barn som växer upp i en familj där det förekommit våld mellan föräldrar eller närstående personer far illa och kan bli traumatiserat. Barnet kan få olika symtom, utveckla starka känslor av oro, rädsla och även PTSD (Prop. 2006/07:38 s. 23). En del barn uppfattar att bråken handlar om dem och tar på sig skulden för våldet. Om föräldrarna förnekar det som hänt tystnar kanske barnen och vågar inte tro på sina upplevelser. Att utsätta en närstående till barnet för våld är att brista i omsorgen om barnet.

S 136 Barnets bästa i familjerätten. Utgångspunkten i svensk lagstiftning är att det som är bäst för barnet ska vara avgörande i alla beslut om vårdnad, boende och umgänge (6 kap. 2 a § första stycket FB). Det finns inga andra intressen som kan gå före barnets bästa, t.ex. rättvisa mellan föräldrarna eller en förälders önskan att ha kontakt med barnet (Prop. Nya vårdnadsregler 2005/06:99 s. 39). Om en förälder utsätter ett barn eller någon annan i familjen för våld, trakasserier eller andra kränkningar är det i de flesta fall bäst för barnet att den föräldern inte får del i vårdnaden. Gemen-sam vårdnad kan vara oförenligt med barnets bästa även om en konflikt mellan föräldrarna inte kan sägas vara så svår och djup att det är omöjligt för dem att samarbeta (Prop. 2005/06:99 s. 42). Barnets bästa är avgörande för såväl domstolens som för socialnämndens bedömning och beslut att godkänna eller inte godkänna ett avtal som föräldrarna träffar. Uttrycket barnets bästa får inte användas slentrianmässigt, utan såväl domstolar som socialnämnder behöver ha ett tydligt resonemang utifrån det enskilda fallet (Prop. 2005/06:99 s. 39).

Riskbedömning. Socialnämnden och domstolen ska i alla beslut vid bedömningen av barnets bästa fästa särskilt avseende vid risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp, olovligen förs bort, hålls kvar eller annars far illa (6 kap. 2 a § andra stycket FB). Bestämmelsen tar sikte på att det är risken som ska beaktas. Det behöver alltså inte vara klarlagt att förhållandena kommer att inträffa. Det räcker med att det finns omständigheter som talar för att det finns en risk för att barnet kommer att fara illa. När uppgifter om våld förs fram måste uppgifterna alltid prövas och en riskbedömning göras för att kunna bedöma barnets bästa. En riskbedömning ska göras och grundas på vad som är utrett om tidigare inträffade händelser och om andra faktiska omständigheter. Omständigheter som kan ha betydelse för bedömningen är tidigare kända övergrepp, hot om övergrepp, allmän attityd till våld, missbruksproblem och psykisk sjukdom. Om det är utrett att en förälder tidigare gjort sig skyldig till övergrepp bör en nyanserad bedömning göras av det inträffade. Om övergreppen har skett systematiskt under en längre tid, varit allvarliga eller riktats mot flera personer finns det ofta skäl att utgå ifrån att barnet skulle fara illa med den föräldern som vårdnadshavare. Detsamma gäller om det framgår att övergreppen är ett utslag av förövarens behov av att utöva makt och kontroll. Ett sådant beteende kan vara svårt att förändra och innebär allmänt sett en större risk för att barnet ska fara illa. En polisanmälan om våld som inte lett till en fällande dom kan inte tolkas som att det är klarlagt att barnet inte löper någon risk och det är risken för barnet som socialnämnden har att bedöma. Men barnets rätt till kontakt med båda sina föräldrar innebär inte att barnet under alla förhållanden måste leva eller umgås med en förälder. Ett barn måste ha en absolut rätt att inte själv bli utsatt för våld, övergrepp eller annan kränkande behandling (prop. 2005/06:99 s. 41 och 85).

Sid 139 När det har förekommit våld och andra kränkningar är det viktigt att handläggaren på familjerätten förvissar sig om att inte någon av parterna känner sig tvingad eller är hotad att ingå avtal eller någon av de överenskommelser som avtalet gäller.

Sid 142 Särskilda händelser i anslutning till umgängestillfällena kan påverka behovet. Socialnämnden måste under alla förhållanden hålla sig underrättad om umgänget (prop. 2009/10:192 s. 31). Barnets synpunkter på hur umgänget fungerar är centrala. Vad anser barnet om umgänget? Vill han eller hon att umgänget ändras på något sätt, t.ex. dess omfattning eller platsen för det? Socialnämnden har skyldighet att agera om den bedömer att det behövs någon ändring i umgänget, t.ex. för att barnet mår dåligt eller riskerar att fara illa om det fortsätter (5 kap. 2 § SoF). Barn ska inte behöva utsättas för eller bevittna våld.

sid 143 Socialnämndens uppföljningsansvar i familjerättsärenden. Det kan efter en tid t.ex. visa sig att det fastställda umgänget eller boendet inte fungerar. Signaler om att ett barn inte mår bra av hur umgänget, boendet eller vårdnaden är ordnade kan komma från barnet själv, en av barnets vårdnadshavare, från närstående, förskola och skola eller uppmärksammas i samband med en utredning av en förälders behov av insats eller i en barnavårdsutredning.

Länsstyrelsens kartläggning 2012 av socialtjänstens arbete mot våld i nära relationer (2013:3) 

Kartläggningen visar att ”Baskunskaperna om kvinnor som utsätts för våld, och om barn som bevittnar eller själva upplever våld i nära relationer, brister inom socialtjänstens alla verksamheter.” 

Socialstyrelsens och Länsstyrelsernas Slutrapport från en nationell tillsyn 2008–2009 - Våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld – Alla kommuners ansvar (2009-11-24) 

Kartläggningen visar 

• att i 75 % av familjerätterna inte uppfyller lagstiftningens krav i utredningar om vårdnad, boende och umgänge (s31)
• att När uttryck som bråk, konflikter, relationsproblem och liknande när det har förekommit våld av eller mot en förälder används finns det risk att allvaret och omfattningen av våldet och dess konsekvenser för barnet förminskas. (s32)
• att bevittna våld bedöms vara en stor riskfaktor för barnens hälsa och utveckling (s40)
• att i kommuner med tydliga rutiner och fokus på barnet dokumenteras samtal med barn, våldets omfattning och vilka konsekvenser det har medfört. I dessa kommuner dokumenteras riskbedömningar, barnet och föräldrarnas uppfattning av våldet, beskrivning av våldets omfattning och konsekvenser för barnet, analys och bedömning. I dessa kommuner har personalen även särskild kompetens och utbildning kring våldsutsatta kvinnor, barn som bevittnat våld och samtal med barn (s32)
• att bristfällig kompetens och bristande rutiner kan medföra att våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld inte uppmärksammas och inte får det stöd och den hjälp de har rätt till (s35). 

Tillsynsmyndighetens definition av brist, bevittna våld, säkerhet, barns behov mm

• Med brister avser tillsynsmyndigheten de förhållanden som inte stämmer överens med lagstiftningen och dess förarbeten eller med förordningar, föreskrifter, allmänna råd, rättspraxis och JO:s uttalanden. En brist ska alltid åtgärdas (s12). Den nationella tillsynen visade att socialtjänsten inte lever upp till lagens krav
• Med barn som bevittnat våld avser tillsynsmyndigheten de barn som har sett eller hört att våld har förekommit av eller mot någon närstående vuxen (s14). Den nationella tillsynen visade att det inom socialtjänsten saknas rutiner för samverkan, saknas ledningssystem för kvalitet, finns väldigt lite eller ingen kompetens om våld i nära relationer, att barn som bevittnat våld inte uppmärksammas, att familjerätten gällande vårdnad, boende och umgänge brister i sina rutiner när det finns misstanke om våld.
• Den nationella tillsynen visade att kvinnors och barns säkerhet och behov av skydd måste ha högsta prioritet i socialtjänstens handläggning. Med säkerhet avser tillsynsmyndigheten att socialtjänsten skall gör en hot- och riskbedömning av kvinnors och barn behov av skydd och stöd, att socialtjänsten skall göra en dokumenterad hot- och riskbedömning innan man fattar beslut om bistånd (s 21). Den dokumenterade hot- och riskbedömningen skall innehålla beskrivningar av våldets omfattning och konsekvenser för kvinna och barn. Tillsynsmyndigheten fastställer att en hot- och riksbedömning är en viktig del i handläggning av vårdnad, boende och umgängesutredningar och att familjerätten har en skyldighet att göra en riskbedömning. Tillsynsmyndigheten konstaterar att vissa kommuner väljer att förminskar våldet genom att beskriva det som konflikter och bråk (s23, 30).
• Med barnets behov avser tillsynsmyndigheten att socialnämnden har ansvar för barn som bevittnat våld och eftersom dessa barn räknas som offer för brott har de rätt till brottskadeersättning. När socialnämnden får veta något som kan leda till en åtgärd från nämndens sida ska man påbörja en utredning enligt 11 kap 1 § SoL. När ett barn bevittnat våld ska socialtjänsten göra en förhandsbedömning av barnets situation, om barnet misstänks vara utsatt för ett brott skall socialnämnden alltid ta ställning till om en polisanmälan ska göras (s28). Den nationella tillsynen visar att vissa kommuner har stora brister i dokumentationen av barnets beskrivning av våldets karaktär och omfattning och hur våldet har påverkat barnet och dess relation till föräldrarna (s29).

Kommittén mot barnmisshandel räknar med att tio procent av alla barn i Sverige någon gång har bevittnat våld i hemmet (SOU 2001:72). Liknande siffror återkommer i Socialstyrelsens folkhälsorapport från år 2009

Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK, är ett kunskaps- och resurscentrum vid Uppsala universitet. NCK arbetar på regeringens uppdrag. I NCK kunskapsbank står att kan det vara psykiskt mer skadligt för ett barn att uppleva våld i familjen än att själv utsättas för våld, att barn som upplever våld tenderar att utveckla post-traumatiskt stressyndrom i högre utsträckning än andra barn som utsätts för andra trauman, att de hot som uttalas i samband med misshandel upplevs ofta av barn som mycket allvarliga, vilket medför att barnen lever med ett dödshot mot modern som de upplever som verkligt. Erfarenheter från behandling av barn visar att barns känsla av vanmakt riskerar att bli än större när deras försvarsstrategier misslyckas. Barnet kan då börja identifiera sig med förövaren och utveckla en strävan efter att bli accepterad och sedd.

http://www.nck.uu.se/Kunskapscentrum/Kunskapsbanken/amnen/Barn_som_upplever_vald/Barn_som_upplever_vald_-_Kunskapsbankens_amnesguide/

Socialstyrelsens uppföljning av 2006 års vårdnadslagstiftning Familjerätten och barnet i vårdnadstvister (2011-11-40) 

Rapporten visar att socialtjänsten behöver vägledning för att dokumentera barns utsagor och vägledning för hur barns bästa ska beaktas vid bedömningar av om polisanmälan ska göras när barn misstänks ha utsatts för brott. Socialstyrelsen fastställer att när uppgifter om våld förs fram måste både socialtjänst och domstol alltid göra en riskbedömning.

Åklagarmyndigheten Handbok om handläggning av fridskränkningsbrotten 

- Misstanke om brott mot ett barn bör, om det är till barnets bästa, skyndsamt polisanmälas (Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 2006:12). Socialnämnden har en möjlighet, men inte någon skyldighet, att anmäla misstanke om brott mot barn till polis eller åklagare. Det måste dock med utgångspunkt i nämndens skyldighet att värna om barn ses som en grundprincip att anmälan ska ske.

Lagutskottet (LU 1992/93:22)

Det behöver inte vara ställt utom allt tvivel att barnet far illa, utan det räcker med att det föreligger konkreta omständigheter som talar för att det finns risk för det. Lagutskottet beskriver situationer där någon familjemedlem utsatts för någon form av våld från en av föräldrarna ”att i de fall där den ena föräldern utsätter en familjemedlem för våld, trakasserier eller annan kränkande behandling, bör gemensam vårdnad mot en förälders vilja vara utesluten.” (Bet 1997/ 98 LU12, s 30). ”Konkreta omständigheter kan vara förälderns allmänna attityd till våld och eventuella tidigare övergrepp, hotelser eller våld. Också övergrepp som enbart är av psykisk natur måste beaktas.” (Prop 1997/98:7 s 47).

Prop 1997/98:7 (s48) fastställer att vad gäller risken att barn far illa behöver det inte vara ställt utom rimligt tvivel att barnet kommer att fara illa – det räcker med att visa att det finns konkreta omständigheter som talar för datt det finns en risk för att barnet kommer att fara illa. 

SOU 2000:42 (s63 ff) fastställer att vårdnads- boende- och umgängestvister inte är brottmål, att beviskraven inte ska vara lika höga som i brottmål och att mannens våld mot kvinnan innebär en riskmiljö för barnen.

1997/98: LU 12 (s30f) fastställer att när den ena föräldern utsätter en familjemedlem för våld, trakasserier eller annan kränkande behandling bör gemensam vårdnad vara utesluten. 

Socialstyrelsen 2001:42 fastställer att det utifrån barns synvinkel är viktigt att inte skapa förutsättningar för långdragna och djupa konflikter och t ex tvinga utsatta kvinnor till gemensam vårdnad med de misshandlande männen – det är etiskt oacceptabelt ur brottsoffrets – kvinnans – synvinkel och det kan tilläggas att mäns våld också talar mot ett växelvis boende.

Bilaga 2

PAS Parental Alienation Syndrome/föräldraalienation/främmandegörande av en förälder

Svenskt avståndstagande till PAS/Föräldraalienation 

• Riksdagen avslagit (M) motion om att införa PAS som ett begrepp svensk rätt (2008/09:C455)
• Regeringen uttalat att syftet med PAS är att ifrågasätta barnets berättelse om övergrepp eller kränkningar och att inget barn ska tvingas erfara att de berättat för personer eller myndigheter om kränkningar utan att ha blivit tagen på allvar; utan att ha blivit hjälpt (S2012/8441/Sr, S2009/8690/Sr)
• Socialstyrelsen uttalat att PAS-modellen inte är en evidensbaserad bedömningsmetod vid vårdnadstvister (Dnr 2-3160/2010)
• Barnombudsmannen uttalat att användning av PAS i utredningar avseende vårdnad, boende och umgänge är olämpligt (Dnr 2.1: 0321/11)
• Rädda Barnen uttalat att PAS och liknande icke evidensbaserade metoder används för att bortse från barns berättelser om hot, våld och andra övergrepp (Riksmötet 2012
• BRIS uttalat man inte vill bli sammankopplad med PAS
• Specialisten i Barn- och ungdomspsykiatri överläkaren Anders Brynge uttalat att begreppet PAS/föräldraalienation saknar empirisk förankring och därför är oanvändbart juridiskt – ”Att förlora sig i spekulationer om störd narcissistisk självbild hos den ena parten i en skilsmässotvist är inte en möjlig argumentations linje i en rättssal." (Psykologtidningen 8/08) 
• Psykologförbundet har motiverat uteslutningen av Lena Hellblom Sjögren med att hon allvarligt handlat i strid med de yrkesetiska principerna, hennes agerande tillsammans med oförmågan till etisk diskussion är till skada för professionen, genom att undergräva tilltron till psykologisk opartiskhet som expert i domstolar så fortsätter domstol och familjerätt att åberopa PAS för att avfärda barns berättelser om hot, våld och övergrepp.

Domstolars ställningstagande mot PAS och dessföreträdare

• Svea Hovrätt (B 2274/92); Titeln vittnespsykolog är inte heller lagligt skyddad. Alla vittnespsykologer är inte legitimerade psykologer. Det är dock Lena Hellblom-Sjögren som dessutom är filosofie doktor. Det låter övertygande, men juristerna informeras inte om att hon erhållit sin doktorstitel i ämnet "demokratin inom arbetarrörelsen" och inte alls i det ämne hon försöker få domstolarna att tro.
• Svea Hovrätt (B 2066/97); Både det skriftliga utlåtandet och på det sätt på vilket Lena Hellbom- Sjögren uttalat sig i hovrätten ger enligt hovrättens mening anledning att ifrågasätta hennes opartiskhet.
• Östersunds tingsrätt (B 2988-08); Tingsrätten konstaterar därvid att den utredning som presenterats av Hellblom Sjögren, som saknar forskarkompetens inom området och inte heller synes arbeta kliniskt med aktuella frågor, framstår som vetenskapligt sett ohederlig.
• Svea hovrätt (B 2915/09); rätten delar emellertid inte Lena Hellbloms uppfattning varken beträffande hennes bedömning av uppgifternas detaljrikedom eller hennes tolkning av uppkomstbetingelserna. Hon har i sin bedömning av målsägandens uppgifter generellt utgått från vuxenvärldens tolkning.