13-ÅRIGA LINDAS ROP
PÅ HJÄLP TILL SVERIGE
MITT LIV SOM BARN
September 2019
När jag var 6 år skildes mina föräldrar. När dom nämnde de gick mitt liv i bitar. Tanken jag tänkte var att vi var den lyckligaste familjen. Men idag är jag glad att det hände. Jag skall berätta varför.
När jag var 6/7 år ville jag bara en sak bo med min mamma och min syster. Men så blev det inte.
Jag blev tvungen att kämpa för de jag älskade min mamma och hennes underbara släkt. Det här minnet som jag skall säga nu har förföljt mig.
En dag när pappa skulle hämta mig. Det var vinter, jag sa så här, mamma lovade att vi skulle åka skridskor.
Det var inte sant. Men hur annars skulle jag komma till mamma när han höll i mina skor så jag inte kunde gå någonstans. Det är ett minne jag bär med mig. Sen kom alla domare och gjorde det värre.
Alla sa att du måste åka till din pappa men ingen förstår att jag har alltid blivit illa till honom men mamma sa också till att jag skulle åka men jag vägrade.
Jag tänker inte åka till en person, som låter en person som har misshandlat sina egna barn och bara prioriterar sig själv, slåss stjäl från att man vägrar ta på sig en viss sko som att stänga in i tvättstugan.
Jag kan berätta en av gångerna det var min födelsedag. Pappa och en av mina lärare drog i mina fötter och armar, för jag fick inte åka till mamma till slut gav jag upp. Han tänkte ta min väska.
Jag hade fått den av mormor i present. Så små saker betyder mycket för mig. Efter det så tog det mig 3 veckor att våga sticka.
Som vanligt jobbade pappa han var så upptagen med jobbet så han la inte märke till att jag försvann genom ytterdörren och stack.
Då gjorde jag det ordentligt, jag stack till Britta mormors kusin. Hon sa att vi var tvungna att gå till polisstationen. Det tog tid för mig att samla mod men till slut gjorde vi de. Det ångrar jag nu. Jag polisanmälde honom och läraren. Det hände inget som med allt annat. Jag fick åka hem till honom.
Jag minns det tydligt polisen sa att han var där. När jag klev ut ur rummet alla tittade på mig.
När startskottet gått var det inte svårt att sticka. Men efter det som hände på skolan kändes det som första gången för den gången rasade livet i spillror.
Jag fick självmordstankar men de behöll jag för mig själv. För vad är grejen att leva när man inte får vara med dem man älskar? Man blir ifråntagen allt du håller kärt.
Jag kunde inte hitta den och det kan jag inte än i dag. Man kan inte älska en person du tvingas vara med. Det är inte så kärlek skapas.men det vet inte pappa, han tror att det går att tvinga fram.
Efter de så tog pappa mig till en annan stad. Det var en fredag tror jag, det var en dag som vi skulle åka till mamma efter skolan. Det hade domstolen bestämt. Men vid förmiddagen kom han. Jag ville inte följa med honom och vägrade. Men min svensklärare kom och hotade mig med att följde jag inte med så skulle dom dra ut mig
Jag var 10 år men hot från socialtjänsten domstolen skolan och min pappa var rena vardagen för mig. Men jag följde med. Skammen att bli dragen tanken var motbjudande för mig. Han sa då att vi skulle åka till V-ort och träffa polisen.
Men vi skulle till min farmor, när jag fick reda på de ringde jag polisen. För mig blev jag kidnappad men eftersom han är vårdnadshavare så kunde de inget göra. Men vi pratade länge och min pappa var inte glad att jag ringde 112.
Senare på kvällen försökte jag få hjälp. Jag kontaktade min handledare i skolan. Jag skrev ett långt sms om vad som hänt men hon kunde inget göra. Men när hennes svar kom så tittade pappa i min telefon sen fick jag inte använda den mer än en gång i veckan. Då jag fick ringa mamma och mormor. Det var den bästa saken i hela veckan. Men efter 40 minuter fick jag inte prata mer.
Men efter några veckor så rymde jag till mormors kompis dotter jag kom dit men inte längre det var en av de värsta dagarna i mitt liv.
Men så fort jag kom till Y-ort så stack jag. Jag minns tydligt, jag ser mamma framför mig med en lila morgonrock med en silvrig dragkedja och uppsatt hår. Vi kramade som aldrig förr, vi hade aldrig varit från varandra så länge som 12 veckor förr. Vi missade 2 veckor i skolan jag har alltid fått gå till skolan utom de dagar då en förälder tvingar sin barn att vara hemma.När jag varit hos mamma har hon tjatat på mig att jag skall gå. Men jag vill inte åka till min pappa.
Som när jag var 10 år då tog han bilder på oss när vi är nakna. Då säger han att om inte jag går och lägger mig så skickar han de till mina kompisar. Som inte nog med de som när man vägrar åka till honom så drar han ut en ur bilen. Nu skall jag säga det värsta ni kommer inte att tro era öron.
Det hade kommit en ny dom som jag fruktat länge. Den sa att jag skulle placeras i fosterhem när jag fick veta det så bröt jag ihop för några sekunder så var jag beredd att ta mitt liv. Varför skall jag leva varför blev jag till. Varför måste det vara just jag.
Det var min mardröm som hände.
Det var så hemskt jag trodde ingen kunde vara så elak, ingen empati jag hade inte vågat tro att det skulle hända.
Jag var själv hemma jag stack till min mormor, utan henne och min mamma vet jag inte vad jag skulle göra. Dom har försökt i domstolen för mig. Enligt mig är min pappa en psykopat. Jag lyckades rymma till min mormor men sen satt jag inlåst på toan han tjatade men till slut gav han upp och gick därifrån jag klarade mig väldigt länge men han kom med jämna mellanrum och försökte.
Men efter ett tag så blev skolan inkopplad. Skolan hade tidigare stått på pappas sida men så blev det en ny rektor som hette Peter han gjorde skolan bättre för elever. En stjärna till honom.
Men hur som helst så sa skolan att vi kunde träffas på X-orts kommunhus. Det var ju så att X-orts socialtjänst skulle varit inblandade.
Vi träffades 2 ggr i veckan och jag fick uppgifter att ta med hem det gick bra. Jag gick också på innebandy. Jag spelade i Å-orts innebandy-lag. Dom sa inget till pappa så jag fick spela det betydde mycket för mig att ha en frizon. Så en till stjärna till dom.
Men sen kom mörkret jag var tvungen att träffa en medlare. Det är det värsta jag gjort. Jag berättade allt jag skrivit. Till slut sa han att han kontaktat min pappa. Jag som en reflex hoppade till reste mig och sprang. Han sa stanna och jag insåg att dörren var låst. Min pappa kom upp och vi pratade till slut hängde jag i en bil som jag inte visste var jag skulle. Under hela bilfärden tänkte jag på två saker medlaren sa att jag inte fick grina.
Jag sa aldrig hej då till mamma och mormor och mina två katter. Till slut kom jag fram till ett rosa hus i Z-ort. Vi pratade en timme sen gick vi och la oss klockan var
23.00 det var en torsdag tror jag 2-3.maj 2018.
Jag och min pappa sov i samma rum jag på en säng och han på en madrass.
Nästa morgon vaknade jag han hade åkt. Jag låg kvar i sängen till minst 11.00 tills en äldre kvinna kom som kallas Asta hon sa att jag måste gå upp men jag låg och tryckte mot väggen intill kanten.
Efter att kvinnan kommit upp några gånger så kom en man som heter Valter upp, jag gjorde samma sak. Efter några timmar frågade jag om vatten men de sa att jag fick hämta själv. Men jag låg kvar hela dagen inte åt inte drack var inte på toa. Jag gjorde inget av de. Andra dagen gick jag upp klockan 11 .00 då pappa kom. Han sa om du inte går upp till skolan får du inte träffa Sara min syster 14 år nu.
Jag gick då till skolan för hon var den enda jag höll kär som jag fick träffa. Jag älskar min syster hon är bland det bästa jag har.
Jag gick till skolan, men det var två saker jag skämdes över ett var att Asta följde med mig två så strejkade jag genom att inte tvätta mig.
Jag trivdes i skolan det blev min fristad. Men det ville jag inte visa. Socialtjänsten kom ibland men jag pratade inte med dom. Men det enda jag kunde tänka på var min mamma och så är det fortfarande.
Men sen skulle jag och fosterfamiljen på en husvagnssemester, det var helt ok men min längtan är för stor till min mamma. Efter de skulle jag på semester med min syster och min pappa. Jag och pappa gick i bergen i två dar sen skulle vi till Kreta och Liseberg som var mammas tradition som han tog.
Det var rolig att vara med min syster Sara när det var över så hade pappa en 50 årsfest då kom inte Sara.
Nu har det gått 13 månader sen jag var nu själv ingen att prata med ingen att älska jag ville ta livet nu mer än någonsin.
Tack vare domstolen vill vill en 13 åring ta sitt liv. Varför skall jag leva ? Varför?
Sen var sommaren slut och vintern kom vi var i Spanien jag var tvungen att sova med en annan tjej.
Efter den resan var vi på en till husvagnssemester nästa sommar. Men innan de hade dom gjort en tårta för att fira att jag varit där ett år men för mig så var det en sorg för att jag varit från dom jag älskar i ett år.
Men när jag började ta plats så kändes det ensamt och det var inte lukten jag hade börjat tvätta mig.
Jag kände mig utanför och det blev bara sämre.när jag började på en ny skola med mina kompisar från den förra blev det sämre jag kände att jag inte fick plats. Jag sa inget men när jag började på den nya skolan så saknade jag min mamma mer jag fick också närmare till stan. Då fick jag mer ovett tex jag glömmer att sätta på ljudet på telefon när jag är ute och går och dom tror att jag ska sticka.
Jag köper en Loka på Coop för jag är törstig då har jag köpt en läsk i deras ögon. Jag köper en macka när jag är ute med mina kompisar på stan när dom andra köper fika. Men en sak som jag gjorde mot min pappa var att jag spräckte hans bilruta för han tvingade mig att åka till farmor i Ö-ort som han vet att jag hatar.
Men tillbaka till Lokan jag känner att man är inte fri. Det var en annan gång jag var ute och gick som dom måste hört att jag pratade i telefon med en kompis. När jag är hemma får jag frågan vem pratade du med? Eller idag när jag gick upp och läste vad gör du på telefonen?
Sen när man hittat ett roligt sätt att lära sig engelska så är det jag tror inte att du lär dig något.
När jag gör något dom ber mig om så duger det inte inte. inte. Men nu skall ni få veta något viktigt som jag glömde.
Det var jultid och jag skulle vara hos min pappa, men han var borta så jag hade min farmor som barnvakt
Vi skulle baka pepparkakor och lussekatter och jag gick först med nyckeln men min syster sprang ifatt mig och talade om att vi inte fick baka pepparkakor men jag och min syster låste ut farmor och där stod hon i en halvtimme så att jag och min syster hann plocka fram. Men när vi släppte in henne tog hon tag i min syster hår och i mitt och drog.
Det blev en anmälan av de och hon blev dömd.
Det var allt jag kommer ihåg. Anledningen att jag skriver är att jag behöver hjälp att komma till min mamma jag har försökt i 6 år men det funkar inte. Så nu ber jag er i Sverige. Jag kan inte skicka detta på mobilen för den kollar min pappa. Jag riskerar allt eller inget, så kan jag få hjälp.
Jag sitteer i min säng och skriver med väckarklockan som ljus så ingen vet.
Jag ber er som läser detta eller lyssnar på detta hjälp mig stoppa socialtjänsten och min pappa, att hålla mig fången här.
Alla behöver Sverige någon gång och jag behöver er nu.
Mitt liv vilar i era händer - ni är mitt sista hopp.
HJÄLP!
Klippt ur socialtjänstens beslut att ge pappan rätt att bortföra och kvarhålla Linda på okänd ort och att hålla henne där som välövervakad fånge utan möjlighet till kontakt med mamma, mormor syster eller sitt övriga sociala nätverk i ett och ett halvt år:
"Linda ska inte tvingas välja bort någon förälder oavsett var hon bor. Det gör det lättare för båda föräldrarna att släppa dragkampen om Linda så att hon mår bättre och får en lugnare vardag när hon kommer tillbaka.
Då mamma inte accepterar en frivillig placering ser socialtjänsten en sådan insats som svår att genomföras - både när det gäller att få Linda med och att stanna kvar.
Vad gäller andra frivilliga insatser har mamman sökt stöd i form av en person som medverkar till överlämningarna. Hon har hänvisat till familjerätten för detta. Socialtjänsten bedömer dock inte att en sådan insats löser problemet eftersom Linda rymmer från pappa även efter överlämningarna. Därmed bedöms alla frivilliga insatser provade.
Pappa önskar att Linda placeras i en familj med stöd av LVU, lagen om vård av unga.
Motivering:
För att skapa en varaktig förbättring för Linda bedömer socialtjänsten att hon behöver placeras i en neutral miljö utanför hemmet. Det är nödvändigt för att Linda ska få en vardag som andra elvaåringar har, för att hon ska uppleva sunda vuxna relationer och få gränssättning och vägledning som hon har rätt till. I en neutral miljö får Stina möjlighet till behandling för att bryta den känslomässiga blockeringen mot pappa och bygga trygga relationer till båda sina föräldrar. Mamma samtycker inte till placering. Socialtjänsten bedömer inte att det finns grunder för att ansöka om LVU. Pappa som är enskild vårdnadshavare önskar jourfamiljehemsplacering och han är övertygad om att han kan tillse att Linda kommer till jourfamiljehemmet.
Förslag till beslut
Socialförvaltningen i XX-ort tar beslutet efter avslutad utredning enligt 11 kap 1 § socialtjänstlagen att enligt 4 kap 1 § socialtjänstlagen bevilja Linda jourfamiljehemsplacering i tre månader efter att ett jourfamiljehem presenterats för familjen. Om insatserna ej kunnat verkställas inom 3 månader skall nytt beslut fattas.
2017 - 12 - 08
Handläggare AP
Undertecknat av verksamhetschef för förvaltningen CO.