AVSLÖJANDE GRANSKNING
AV MATS SJÖSTENS DOM I VARBERG-FALLET

Av Maria A. Strandberg

Lagman vid Varbergs tingsrätt och landets främsta expert på vårdnadsmål; Mats Sjösten - en sann katastrof för mammors och barns liv och hälsa

Hur ska våra barns rättssäkerhet kunna säkerställas när socialtjänst och tingsrätt kallar det att ”utreda”, när det inte alls är det de det?

För en introduktion i fallet, som blivet mycket omdebatterat både i SR och pressen finns artiklar samlade här »

Interimistiskt beslut T XXXX-XX

Sid XX

“Tingsrätten avvisar moderns skriftliga bevisning från 2 sakkunniga.”

Tingsrättens skäl till detta är att “inför ett interimistiskt beslut är det inte tillåtet att åberopa bevisning, tingsrätten har angett 3 skäl till detta som kan ses på s. XX i Akt.bilaga XXX.

Redogörelse av avvisandet:

Inför ett interimistiskt beslut kan tingsrätten enligt Föräldrabalken 6 kap. 19 § inhämta upplysningar från socialnämnden. Upplysningar är t.ex socialregister och samtal med föräldrarna.

Det som entydigt framgår i detta beslut är att den utredning som tingsrätten hänvisar till, är mycket mer omfattande än upplysningar. Utredningen innehåller uttalanden från utredarna (2st) och deras inställning, iakttagelser och redogörelser, 3 st familjebehandlare som gör observationer av mamman och barnet och rapporterar till socialtjänsten, dvs ger socialtjänsten ett skriftligt underlag till utredningen.

Även 2 st ur personalen från förskolan hörs i utredningen.

Tingsrättens skäl i detta interimistiska beslut är grundat på utredningen från socialnämnden, tingsrätten anger själva på s.21 i beslutet “fullgott underlag”.

När rätten inhämtar upplysningar och yttranden kan dessa ses som skriftlig bevisning i målet. Utredningen innehåller samtal med föräldrarna men även uppgifter från utredare, familjebehandlare och förskolepersonal. Denna utredning innehåller alltså skriftlig bevisning med vittnesuppgifter.

Att ha samtal med andra än föräldrarna innebär rent konkret att utredningen innehåller vittnesuppgifter. Bevis och vittnen ska enbart tas upp vid en huvudförhandling enligt RB 35 kap. 8 § och det hänvisar även tingsrätten till i detta interimistiska beslut när man avvisar mammans skriftliga bevisning.

Tingsrätten avvisar alltså moderns skriftliga bevisning med hänvisning till att det inte är tillåtet att åberopa bevis i en muntlig förhandling, men gör sedan helt tvärtom och grundar sitt beslut på en utredning = skriftlig bevisning med vittnen, som enligt dess egen tidigare utsaga i samma dom enbart är tillåten att komma till användning i en muntlig förhandling.

Kort sammantaget utgör det närmast en självklarhet, att om tingsrätten använder en utredning med utomståendes vittnesuppgifter, ska part/parter i ärendet få möjlighet att förhöra dessa vittnen, enligt den rättighet som står angiven i EKMR kap. 6 stycke d. Vittnen kan endast kallas till en huvudförhandling.

“Svea hovrätt har emellertid, med hänvisning bl.a. till regeln i 36 kap. 19 § RB (i då gällande lydelse), konstaterat att det i princip inte är tillåtet att ta upp vittnesbevisning som underlag för ett interimistiskt beslut i en vårdnadsfråga. “ JO dnr 4285-2008

“ Bakom detta ställningstagande torde främst ha legat farhågor för att rättegången i vårdnadsmål skulle kunna få en felaktig tyngdpunkt, om muntlig bevisning tilläts som underlag för ett interimistiskt beslut i vårdnadsfrågan."

Lagstiftaren har alltså tydligt tagit ställning för att tingsrätterna i samband med interimistiska vårdnadsbeslut skall utgå från ett förhållandevis summariskt underlag för avgörandet.” RH 1994:11

Detta blir väldigt motsägelsefullt då man man starkt kan ifrågasätta tingsrättens objektivitet i målet. Alla myndigheter är skyldiga att beakta allas likhet inför lagen och att iaktta saklighet och opartiskhet enligt regeringsformen kap 1. 9 §

Enligt Europakonventionen artikel 6 har alla rätt till en rättvis rättegång inför en oavhängig och opartisk domstol, som upprättats enligt lag.

Att tingsrätten avvisar bevisning med hänvisning till bl.a Rättegångsbalken och rättsfall 1994:11, men själv går på kollisionskurs mot sina egna rekommendationer, är naturligtvis oacceptabelt och att betrakta som ett allvarligt rättegångsfel då den därvidlag inte följer den rättspraxis som den själv hänvisar till.

Övrigt konstaterande:

På s. XX i det interimistiska beslutet finns ett mycket märkligt uttalande från tingsrätten.

"Tingsrätten har konstaterat att modern framfört krav på att få gå igenom utredningen med utredarna, sitt ombud och sakkunnig, ett krav som om det godtagits hade inneburit att utredarna skulle tagit del av den ena men inte den andra partens ståndpunkter vid ett möte."

Tingsrätten gör efter detta tillägget att: “Detta krav talar för sig själv och behöver inte vidare kommenteras.”

Detta är oerhört anmärkningsvärt. Det modern har framfört till socialtjänsten är hennes fulla rätt. Att kommunicera en utredning som socialtjänsten gjort är helt i enlighet med förvaltningslagen 23, 24, 25 §§§

Om en part har klagomål på socialtjänstens handläggning av ett ärende. är socialtjänsten skyldig att utreda klagomålet enligt SOSFS 2011:9.

Det är högst anmärkningsvärt att tingsrätten över huvud taget tar upp detta i ett domskäl, då moderns framförande enbart åligger socialtjänsten att hantera. Det är ett ärende för socialtjänsten och inte för tingsrätten.

Att tingsrätten gör uttalandet “Detta krav talar för sig själv och behöver inte vidare kommenteras.” måste anses utgöra ett oskäligt ställningstagande som inte är förenligt med kravet på opartiskhet. I all synnerhet som detta krav inte rör tingsrättens handläggning av ärendet.

Flera oegentligheter att syna i sömmarna

Tilläggas bör att det utöver ovan granskning finns åtskilligt att syna i sömmarna av mer eller mindre avsiktliga oegentligheter och / eller ren och skär okunskap och slarv med fakta som har stor betydelse för den ena parten i målet. Inte minst det som kan belägga att mammans uppgifter om pappans våldsbenägenhet och våldsbrott mot henne och barnet inte alls, som det påstås skulle vara ogrundade, då de tvärtom finns angivna i socialens egna utredningar, men som de sedan avsiktligt underlåter att ta med under processens gång. Det har också varit fallet med en del uppgifter från det HVB-hem (som även mamman under en kortare tid utan skälig grund tvingades bevista för att bevisa sin föräldraförmåga), som talar för hennes sak, men inte för pappans. Där hade man nämligen haft anledning att misstänka våld mot barnet pga av blåmärken och barnets egen utsaga att ”Pappa är otäck”.

Citat från ett förslag på JO-anmälan av fallet:

”Lagman Sjösten bifaller att pappan xxxx ska få genomföra en utredning av hans föräldraförmåga, samt bifaller familjerättens önskan att ge honom möjlighet att "bevisa sin oskuld till anklagelser om våld mot gemensamma sonen xxxx och modern xxxx", till vilket han tilldömts interimistisk ensam vårdnad. Utredningen ska ske på HVB-hem xxxx i Skara. Vid tidpunkten för beslut, xxxxxxx, har åklagare Andreas Bergman lämnat in stämningsansökan avseende ringa misshandel av pappan med målsägande mamman xxxx, samt att det pågår förundersökning om misshandel av sonen med pappan xxxx som misstänkt.

I ett vårdnadsmål ska risk för våld och övergrepp bedömas.”

”Lagman Sjösten anser att det ”inte finns något stöd alls för anklagelser om våld, tvärtom.” Detta ställningstagande är synnerligen allvarligt och bibringar tveklöst en oberoende betraktare att lagman Sjösten tagit ställning både till mammans och pappans respektive trovärdighet. Horribelt nog har lagman Sjösten vid tidpunkten för muntlig förberedelse i juni 2018 kännedom om att pappan väntade åtal för ringa misshandel, har genomgått samtalsbehandlingen ATV (Alternativ till våld) vid socialtjänsten i Varberg samt att det pågick en återupptagen förundersökning om våld mot sonen avseende misshandel där pappan stod misstänkt.

Förundersökningen utgick ifrån en polisanmälan av kriminalkommissarie Bodil Trommestad avseende uppgifter om våld mot sonen som framkommit i den förundersökning om grov kvinnofridskränkning som Trommestad utredde. Väl värt att påpeka är att Trommestads anmälan sker innan vårdnadstvisten inleds av pappan, och att mamman inte är anmälare och även att det är praxis enligt Socialstyrelsen att personer som inte erkänner problem med våld erbjuds behandling genom MPV (Möta Personer i Våld), medan personer som erkänner problem med våld erbjuds sådan genom ATV (Alternativ till Våld), samt att pappans behandlare ansåg att han var i behov av fortsatt behandling, vilket dock han sedermera inte accepterade. Uppgifterna om våld har alltså stöd i socialtjänstens egna utredning och åklagares bedömning av bevismaterial.”

Dessutom upptäckte den observanta granskaren Mia Karlsson att utredarna felaktigt hävdar att det inte finns ngn grund för mammans påstående att pappan skulle inta ngn slags medicin mot schizofreni ( som hon dessutom garderar sig emot genom att påtala att hon endast hade hört pappans mamma tala om den i ett telefonsamtal) att det inte finns något som tyder på sådana problem hos pappan.

Men pappan i sin tur berättar att han äter Atarax för allergi. Därför kontrollerade Mia Karlsson att Atarax även ges ut vid oro och ångest (schizofreni?) vilket dock inte leder till att utredarna ställer sig några frågor kring det, utan istället väljer att ifrågasätta mammans trovärdighet.