DEN 13-ÅRIGE JONAS´ FALL
BAKGRUND
Parterna som hade en kortare relation innan Jonas föddes har aldrig bott tillsammans. Mamman hade fram till tingsrättens dom i mål XXXX-98 den XX december 2000 ensam vårdnad. Genom den domen förordnade tingsrätten att parterna skulle ha gemensam vårdnad och att Jonas skulle vara stadigvarande bosatt med mamman och att pappan skulle ha rätt till umgänge med Jonas varannan vecka från onsdag eftermiddag efter skolans slut till måndag eftermiddag efter skolans slut samt ett sedvanligt lov- och sommarumgänge.
Mamman har väckt talan i förevarande mål T XXXX-06 i XXXX:s tingsrätt och pappan har väckt talan i mål T XXXX-06. Målen handläggs enligt beslut den XX augusti 2006 gemensamt. XXXX:s tingsrätt har den XX oktober 2006 interimistiskt beslutat att pappan ensam skall ha vårdnaden om Jonas, samt förelagt mamman att vid vite om 20 000 kr överlämna Jonas till pappan. Jonas har inte överlämnats till pappan och har mellan den XX oktober 2006 till den 12 januari 2007 bott tillsammans med sina morföräldrar. Pappan har ansökt om verkställighet av tingsrättens interimistiska beslut, Ä XXXXX-06. Den XX december 2006 förordnade tingsrätten om verkställighet och beslutade att Jonas skulle hämtas genom polismyndighetens försorg för att överlämnas till pappan, samt förpliktade mamman att utge försuttet vite om 20 000 kr. Beslutet om polishämtning verkställdes den 28 december 2006; omedelbart efter det att Jonas överlämnats till pappan rymde Jonas sin väg.
Den 12 januari 2007 samtyckte pappan till att Jonas skulle placeras i ett jourhem. Sedan den 2 april 2007 är Jonas, med pappans samtycke, placerad i ett familjehem.
Mamman har bestritt pappans yrkanden.
GRUNDER OCH UTVECKLING AV TALAN
Parternas grunder för talan
Mamman har som grund för sin talan anfört följande. Det är förenligt med Jonas bästa att hon tillerkänns ensam vårdnad. Vidare strider det mot Jonas vilja att pappan skall ha del av vårdnaden, att Jonas skall vara bosatt hos pappan eller att Jonas skall ha rätt till umgänge med pappan.
Pappan har som grund för sin talan anfört följande. Det är förenligt med Jonas bästa att han får ensam vårdnad om Jonas och att mamman inte tillerkänns något umgänge i större utsträckning än det av honom medgivna. Detta för att Jonas skall få en trygg och förutsägbar tillvaro och utvecklas till en självständig individ. Garantin för detta är att han får den behandling som nu har påbörjats och som Jonas behöver.
Parternas utveckling av talan
Mamman har till utveckling av sin talan anfört följande.
När domen i mål T XXXX-98 meddelades den 8 december 2000 var Jonas cirka sex och ett halvt år och nu över 13 år gammal. Det umgänge som bestämdes i den domen har efterlevts till och med den 20 februari år 2006.
Måndagen den XX februari 2006 hade parterna kommit överens om att Jonas skulle få vara med på begravningen av sin farmor och att pappan skulle hämta Jonas i skolan vid lunch och lämna honom åter i skolan tisdag morgon. Under måndagskvällen hörde mamman av sig per telefon till Jonas, som befann sig på XXXX, där begravningsmiddagen hölls. Anledningen till det var att hon hittat hans historiebok och därför skulle fråga om han behövde den i skolan. Jonas berättade då att han inte skulle till skolan påföljande dag, eftersom han och pappan behövde vila, trots att han hade sagt till sin pappa att han inte behövde vila. Mamman tyckte att det var konstigt och ringde därför upp pappan. Under samtalet märkte hon att han var berusad och samtalet avslutades i oenighet. Mamman åkte ut till XXXX. När hon kom fram, fann hon pappan sittandes tillsammans med Jonas i ett rum, med ett stort vinglas. Hon fann det anmärkningsvärt eftersom han redan tidigare under kvällen varit berusad och sade till Jonas att ta på sig ytterkläderna och följa med henne hem. Pappan tog då tag i Jonas och kastade in honom i aulan. Efter detta blev stämningen upprörd och mamman ringde till polisen. Pappan tillät inte mamman att ta med sig Jonas därifrån. Jonas har berättat att pappan senare denna kväll velat att Jonas skulle säga att han älskar pappans alla vänner.
Påföljande dag vaknade Jonas kl. 07.30 och pappan kl. 10.00 och han fick inte åka till skolan och inte heller åka hem till mamman.
På onsdagen kördes Jonas till skolan. Umgänget började som vanligt efter skolan och Jonas gick sedan han träffat pappan iväg på musikundervisning och efter det schacktävling. Mamman arbetade denna kväll som hjälpreda på schackklubben. Schacktävlingen var slut kl. 22.00 och mamman följde då Jonas till den restaurang där pappan satt och väntade. Jonas följde sedan med pappan och övernattade med honom i lägenheten på XXXX-gatan. Jonas fick ingen frukost morgonen efter. Torsdag eftermiddag beslutade Jonas att han inte längre hade lust till umgänge med pappan utan gick i stället hem till mamman.
Jonas är väldigt intresserad av schack och är medlem i XXXX schackklubb. Han är trots sin ringa ålder en framstående spelare och har bl.a. spelat som reserv i schackallsvenskan. Jonas har vid umgänget med sin pappa erfarit vissa inskränkningar i sitt schackspelande på grund av att pappan inte velat skjutsa honom. Vidare har han vid en tävling inte kommit i så pass god tid att han hunnit med att förbereda sig på det sättet han önskar. Vid ett tävlingstillfälle har pappan sagt till Jonas att han vid eventuell vinst inte skulle kunna deltaga i prisceremonin på grund av att pappan skulle träffa en filmregissör. Nu blev det dock så att Jonas trots allt kunde deltaga i prisceremonin.
Upphörandet av umgänget ledde till att pappan begärde verkställighet i länsrätten i mars 2006. Vid ansökan om verkställighet påstod han att mamman lider av en psykos, att hon skulle ha indoktrinerat Jonas och att hennes förhållande till Jonas var incestuöst. Pappan återkallade sedermera sin ansökan om verkställighet.
I samband med umgänge har pappan varit i skolan och försökt få Jonas därifrån. Eftersom Jonas var rädd för pappan gick han under vårterminen 2006 inte till skolan under tolv dagar. Mamman talade med skolan om detta och hämtade läxböcker. När Jonas återgick till skolan den 21 mars 2006 var mamman med i skolan. Skolans rektor reagerade mot detta och sade muntligen till henne att hon inte fick vara i skolan. När hon inte rättade sig efter det skrev rektorn en skriftlig anmodan och hon rättade sig då efter denna.
BD, Jonas´ tidigare klassföreståndare, talade med honom vid ett tillfälle när umgänget upphört. Hon fick då klart för sig varför Jonas inte ville träffa sin pappa och skrev ett brev till socialtjänsten där hon redogjorde för vad Jonas berättat.
I snabbupplysningen från socialnämnden redogörs inte för det brev som BD skickat till socialtjänsten. I stället redogörs för gamla kontakter mellan mamman och socialtjänsten. Kontakten mellan mamman och socialtjänsten i SDN XXXX-staden har inte varit den bästa. Hon har varit kritisk mot socialtjänsten i SDN XXXX-staden genom åren. Att tingsrättens beslut i augusti 2006 om kontaktperson inte gick att fullfölja berodde inte på henne.
I september 2006 anmälde skolan att Jonas far illa. Socialtjänsten fann dock inte skäl att ingripa. Efter tingsrättens beslut om att pappan skall ha ensam vårdnad korn parterna genom sina ombud överens om att Jonas skulle överlämnas till pappan på XXXX-skolan kl. 12.50 den 13 oktober 2006. Jonas var där på utsatt tid, men såg inte till pappan. Han blev då villrådig och gick hem till mamman som skickade iväg honom igen. Jonas visste då inte vart han skulle ta vägen och var därför ute under kvällen och ringde diverse samtal till socialtjänsten rn.fl. Det hela slutade med att han åkte till sin mormor och morfar.
Familjerättsbyrån har i sin utredning förordnat att pappan skall ha ensam vårdnad. Dock har familjerättens företrädare endast talat med Jonas i några timmar. På XXXX-skolan har inte någon märkt av att Jonas var pressad av sin livssituation under hösten 2006.
Den 7 januari i år började Jonas skolan igen och inför hans skolstart har pappan skrivit ett mail till skolan. Jonas fortsatte efter skolstarten att undvika pappan, men den 12 januari 2007 greps han av pappan på skolan. Pappan utövade då ånyo våld och hot om våld mot Jonas. Han släpade ut Jonas på skolgården och höll där fast honom, som inte hade någon jacka på sig, i upp till två timmar. Polis tillkallades och även mamman och hennes far kom till platsen. Det slutade med att Jonas, pappan, mamman och hennes far åkte till polisstationen. I den händelserapport som polisen upprättat finns det antecknat att någon från skolan har uppgett att mamman är psykiskt sjuk. På polisstationen fortsatte Jonas att framhärda att han inte vill bo, umgås eller ha med sin pappa att göra. Eftersom pappan var ensam vårdnadshavare beslutade socialtjänsten att Jonas skulle få bo i ett jourhem, där han sen blev kvar i tre månader. Under denna tid fick han inte gå i skolan, inte spela schack, inte utöva sitt musikintresse och inte heller ha någon kontakt med sin mamma.
Den 10 april 2007 blev Jonas placerad i ett familjehem och det är först då som han skolgång påbötjas igen. Socialtjänsten har anlitat Familjevårdsstiftelsen i XXXX för vård och behandling. Mamman har varit inbjuden att deltaga i samtal med Familjevårdsstiftelsen, men har dock inte deltagit, eftersom det av de offentliga handlingar som finns om stiftelsen går att utläsa att ändamålet med stiftelsen är att organisera vård för vuxna missbrukare. Varken hon eller Jonas faller under den målgruppen.
Sedan mamman blev avvisad från skolan under våren 2006 har hon inte vistats där. Hon fick under Jonas vistelse i jourhemmet en begäran att skriva på en förbindelse där hon lovade att inte uppehålla sig i skolan. Eftersom hon inte hade varit på XXXX-skolan sedan hon blev avvisad ansåg hon inte att det var nödvändigt att skriva under en sådan försäkran. Under tiden som Jonas vistats i familjehemmet har hon varit i kontakt med honom via telefon. Hon har via socialtjänsten försökt förmedla saker till Jonas; allt som hon har försökt lämna över har dock inte överlämnats till hionom.
Pappan har alltid varit skrivit på XXXX-gatan, men han och Jonas har vid umgänget huvudsakligen vistats på XXXX, som är en anläggning. De har endast undantagsvis, vid schacktävlingar, bott i bostaden på XXXX-gatan och Jonas har inte haft något eget rum där. När Jonas åker till skolan från XXXX måste han stiga upp kl. 06.00. Ibland har han varit tvungen att åka taxi till skolan och ibland kom han inte till skolan alls. Pappan har aldrig hjälpt honom med läxförhör, han har aldrig engagerat sig i Jonas´schackspelande och det har även hänt att pappan försovit sig när Jonas skall på träning eller tävling. Vid schacktävlingar på annan ort är det alltid mamman som åkt med på egen bekostnad. Pappan dricker vin varje dag. När Jonas var liten fick han en cykel av pappan, men han har aldrig tagit med Jonas på någon cykeltur. Pappan har aldrig tagit med Jonas på några aktiviteter såsom t.ex. Liseberg. Han har heller inte kunnat tolerera att Jonas inte kan simma på djupt vatten. Det är mamman som har fått lära honom att simma. På XXXX har inte Jonas några kamrater. Ibland leker han med de anställdas barn, men det är inte hans eget valda kamratskap. Jonas vet att han har en vuxen halvsyster, men han vet inte vad hon heter.
Pappan har mot Jonas vilja engagerat sig i hans klass på XXXX-skolan. Jonas har inte velat framträda eller närvara när pappan har kommit till klassens framträdanden. Detta har han berättat för skolpersonalen, men de har sagt att de inte kan göra något. Detta har påverkat Jonas negativt, eftersom han har upplevt det som jobbigt när pappan kommit för att hämta honom, vilket har lett till att han rymt. Jonas är djupt kränkt av händelsen på skolgården den 12 januari 2007 och vidhåller detta trots familjehemsplacering.
Pappan har till utveckling av sin talan anfört följande.
Han och mamman hade en mycket kortvarig relation under år 1993. Därefter konstaterades det att mamman var gravid och våren 1994 föddes Jonas. Initialt hade mamman ensam vårdnad och det var problem för pappan att få gemensam vårdnad. Pappan kände en oro för hur hårt mamman knöt Jonas till sig. Han ordnade därför så att Jonas skulle få komma till ett daghem. Efter det blev Jonas mer social och öppen.
Vid processen inför domen år 2000 gick parterna på sju samarbetssamtal. Dessa samarbetssamtal var dramatiska. När den som ledde samarbetssamtalen föreslog gemensam vårdnad blev mamman upprörd och sade att om så blev fallet skulle det bli ett blodbad. Hon var ständigt missnöjd med Jonas´ daghem. Det är svårt att veta hur Jonas har påverkats av detta. Av Familjerättsbyråns utredning i målet T XXXXX-98 framgår att hon sagt att om det blir gemensam vårdnad kommer Jonas fara så illa att hon måste sticka kniven i pappan och hoppa ut genom fönstret. Hon sade även att hon tyckte att det var bättre att Jonas bodde i ett familjehem än hos pappan. Genom domen år 2000 har pappan tillerkänts ett omfattande umgänge. Det har visat sig att mamman tagit så illa vid sig av detta att hon varit och alltjämt är sjukskriven på grund av de psykiska problem som detta medfört.
Fram till början av år 2006 har pappan försökt att parera mamman. Detta har fungerat så länge som hon fått sin vilja igenom. I början av år 2006 avled hans mor. Inför begravningen fick han mammans accept på att Jonas skulle få vara med på begravningen. I anslutning till begravningsmiddagen ringde mamman upp Jonas. Senare under kvällen dök hon upp på XXXX och ville ha med sig Jonas hem. När pappan nekade henne detta vägrade hon acceptera att Jonas inte skulle följa med henne. Pappan såg till att Jonas gick tillbaka in till det rum där de satt och åt. Sedan följde ett verbalt tumult och mamman förmåddes att gå därifrån. Dagen efter kom pappan och Jonas överens om att ta det lugnt och att Jonas inte skulle gå till skolan. Kontakten mellan Jonas och honom fortsatte som vanligt och på onsdagen åt de en middag tillsammans. Jonas spelade senare piano och var med i en schacktävling som han vann. Påföljande dag, som var en torsdag, hämtade mamman Jonas lite tidigare från skolan och han fick ingen kontakt med Jonas som då ringde till socialtjänsten och sade att han mådde dåligt och ville vara hos sin mamma. Även på fredagen hämtade mamman Jonas tidigare från skolan. Pappan försökte vid några umgängestillfällen att hämta Jonas, men kom sedan tillsammans med socialtjänsten överens om att minska turbulensen. Jonas har ringt till honom och han har vid dessa telefonsamtal upplevt att Jonas varit styrd av mamman.
Under vårterminen 2006 var inte Jonas i skolan under två veckor. När han kom tillbaka till skolan var mamman med Jonas i skolan under 13 veckor.
Motiveringen var att det fanns en stor risk att pappan skulle kidnappa Jonas. Inte förrän rektorn CJ skrev ett brev till mamman slutade hon med att sitta på skolan.
Efter den första förberedelsen i förevarande mål beslutade tingsrätten interimistiskt att pappan skulle få ha sommarumgänge med Jonas. Vid tiden för detta umgänge dvs. mellan den XX juni och XX juli 2006 var Jonas emellertid spårlöst försvunnen. Pappan försökte nå Jonas på allehanda sätt. Vid ett tillfälle lyckades han få kontakt med Jonas per telefon, som då upprepade "jag vill inte vara med dig, jag vill inte vara med dig". Det var inte möjligt att få mamman att komma till telefonen. Eftersom hon tidigare uttalat att det var bättre att ta livet av sig själv och Jonas om pappan skulle tillerkännas umgänge och beslutet nu gått henne emot var pappan orolig. Vid förhandlingen den XX augusti 2006 kom parterna överens om att pappan skulle få träffa Jonas tillsammans med en kontaktperson. IS, samordnare för umgänge med kontaktperson på familjerätten, konstaterade efter samtalen med mamman att det inte var möjligt att få till stånd umgänge med kontaktperson. Detta bl.a. eftersom mamman begärde att få kontaktpersonens personnummer.
Höstterminen 2006 började Jonas i en musikklass på XXXX-skolan. Terminen inleddes med ett gemensamt läger med syfte att bygga sammanhållning klassen. Vid ett tidigare möte hade det överenskommits att föräldrar skulle köra. Pappan hade då anmält sig som körande förälder. Jonas ville dock inte åka i pappans bil. Föräldrarna skulle inte medverka på lägret utan endast vara med på en grillkväll.
I oktober 2006 beslutade tingsrätten interimistiskt att pappan ensam skall ha vårdnaden om Jonas. Pappan avvaktade i detta läge en kort period och hoppades att mamman skulle medverka till en fredlig lösning.
Pappan fick sedermera besked om att han den 13 oktober 2006 skulle få hämta Jonas kl. 12.50 i skolan. Detta fungerade emellertid inte. Eftersom han inte kunde få Jonas till sig ansökte han om verkställighet genom hämtning.
Tingsrätten beslutade den 19 december 2006 dels att det tidigare interimistiska beslutet om vårdnaden alltjämt skulle gälla, dels att hämtning av Jonas skulle ske genom polismyndighetens försorg. Vid kontakt med polismyndigheten har den ansvarige för verkställighetsärenden uppgett att polisen inte hämtar barn som är över tolv år och att de inte verkställer hämtningsbeslut före,jul. Pappan fick senare besked om att hämtningen skulle ske den 28 december 2006 kl. 10.00. På morgonen var pappan på XXXX-gatan. När han gick ut i trappuppgången stötte han på mamman som ropade "nu kommer Jonas". Pappan svarade då "nej han kommer kl. 10.00". Pappan trodde att mamman skulle obstruera. Pappan kontaktade polisen som uppgav att Jonas och mamman ville veta när han skulle få träffa sin mamma igen. Jonas överlämnades senare under dagen på polishuset, men när pappan och Jonas gick ut från polishuset sprang Jonas iväg därifrån.
Efter detta har mamman velat ha besked om när växelvis boende kan påbörjas. Pappan har meddelat henne att det självklart skall finnas ett umgänge mellan henne och Jonas, men att han och Jonas måste komma till ro innan umgänget kan påbörjas igen. Pappan har försökt få mamman och Jonas´ morföräldrar att medverka till en fredlig lösning.
Den 12 januari innevarande år var pappan på XXXX-skolan för att hämta Jonas efter samråd med rektor och skolpersonal. Han fick med sig Jonas ut på skolgården och satt där på en bänk och höll sina armar kring Jonas´ midja. Han höll inte i hårt och de satt och samtalade. Plötsligt kom Jonas´ morfar fram och var aggressiv och provokativ. Även mamman kom upp på skolgården. Skolpersonalen hade iakttagit pappan och Jonas och när de såg att mamman och morfadern kom dit gick rektorn, CJ, fram och försökte få bort dem därifrån. Mamman var varvad och skrek till eleverna att det pågick en misshandel och att de skulle stanna kvar.
Mamman tillkallade polis. Rektorn upplyste polisen om att hon och morfadern inte hade rätt att vara på skolgården. Polisen tog med sig Jonas i sin bil till polisstationen och mamman, morfadern, pappan och EA, från socialtjänsten i SDN i XXXX-staden, åkte till polisstationen. I samråd med pappan beslutade socialtjänsten att placera Jonas i en jourfamilj.
Familjeenheten i XXXX:s Stad har i ett kompletterande yttrande av den XX mars 2007 gjort bedömningen att det inte finns någon akut oro för Jonas hälsa, men att det är viktigt att han får tillbaka sina dagliga rutiner. Under placeringstiden har Jonas haft samtal med EA. Han har under dessa samtal stått fast vid att han vill bo hos sin mamma och om han inte får bo där så bor han hellre i familjehem. I protokoll från Sociala utskottet i XXXX-stadens sammanträde den XX maj 2007 framgår att socialnämnden har beslutat att Jonas skall beviljas bistånd genom fortsatt placering i familjehem samt att Jonas och pappan beviljats samtalsterapi.
Jonas fick under tiden i jourhemmet sin skolgång kompenserad genom hemundervisning. Arbetet i Familjevårdsstiftelsen pågår alltjämt. Arbetet består bl.a. i regelbundna möten där Jonas och pappan träffas för att prata. Mamman är också inbjuden att delta, men hon har avböjt. Familjevårdsstiftelsen anser att mamman måste vara med och pappan har vädjat till henne att hon skall vara med. Detta för att behandlingen i Familjevårdsstiftelsen skall gå så snabbt som möjligt.
Den XX maj 2007 var det ett planerat möte mellan Jonas och mamman. Mötet skulle vara en timme, men varade i stället två timmar och tjugo minuter. Mamman överlämnade vid detta tillfälle även en mobiltelefon till Jonas. Familjehemmet har fått sätta gränser för mammans telefonsamtal med Jonas. Detta på grund av att hon frågar ut Jonas vid samtalen.
Familjehemsföräldrarna har därför brutit samtalen. Jonas´ morföräldrar anser att de har rätt att komma och hälsa på Jonas när som helst. Detta är också mammans åsikt. Enligt den ärenderapport som socialtjänsten i XXXX upprättat kom mamman till familjehemmet den XX juni 2006.
Mamman har genmält följande. Pappan har anmält henne och hennes föräldrar för egenmäktighet med barn. Förundersökningen har lagts ned. Vidare har pappans ansökan om besöksförbud mot henne lämnats utan bifall.
Pappan har genmält följande. Det är korrekt att förundersökningen mot mamman och hennes föräldrar har lagts ned och att ansökan om besöksförbud har avslagits. Orsaken att han ansökte om besöksförbud var att det var den enda möjligheten för Jonas att kunna gå i skolan.
UTREDNINGEN I MÅLET
Inledning
Parterna har åberopat skriftlig bevisning. Till domen bifogas vårdnadsutredningen med bilagor (aktbilagorna 56 - 65), se domsbilaga 1.
Parterna har på begäran av dem själva hörts under sanningsförsäkran.
Mammans yrkande om att Jonas skall höras inför tingsrätten har avslagits.
Mamman har åberopat två inspelningar av Jonas, dels de från den 16 maj, dels en från den 21 maj 2007. Upptagningarna har utförts av mammans bror. En utskrift av ljudupptagningarna redovisas i domen efter vittnesförhören.
På begäran av Mamman har vittnesförhör hållits med morfadern, BD, CJ, RS, JO, JA, CS, KJ, ZN, AÖ, MF, LS, MC, MH, EM och CD.
Förhör under sanningsförsäkran med parterna
Mamman har uppgivit följande.
Det har inte förekommit något umgängessabotage. Efter domen år 2000 visade Jonas i början motvilja mot att träffa sin pappa och hon försökte därför få pappan att korta ned umgänget, vilket pappan ibland gick med på. Jonas är smart. Han har egna åsikter och han har tidigt kunnat göra konsekvensanalyser och även gillra fällor. Hon vill att han skall utvecklas till en stark självständigt person. Jonas äldre bror, XX, har även han spelat schack i Mannheimer. Jonas´ utveckling i sitt schackspelande är över all förväntan. Jonas var jätteglad över att börja i musikklass. Två av hans bästa kamrater hade också kommit in. Förutom schack och musik så är Jonas datorintresserad, han tecknar modeller av nya spel och uppfinningar, bygger mycket med kapplastavar och lego. Jonas har ett skåp fullt med olika saker. Han umgås också mycket med kamrater. Frekvensen beror på vilka andra aktiviteter han har. Jonas har ingen tillgång till kamrater på pappans arbetsplats utan kan endast leka med barn till personalen. De situationer som Jonas är pressad i är när pappan dyker upp eller när det finns risk att han kan komma att dyka upp. För att främja Jonas´ bästa skall man visa att han är viktig. Pappan har nu spätt på den motvilja som Jonas alltid känt i förhållande till honom. Det förhållandet att Jonas nu ryckts upp från sitt liv gör att det inte är konstigt att han hatar sin pappa.
Hos henne har Jonas ett stort nätverk av vuxna kunniga människor bl.a. sin storebror, morföräldrar och familjen S. Det finns i hennes familj en kompetens som är bra om man vill läsa vidare. Hon och Jonas har även vänner utanför familjen och de hart.ex. vistats på en segelbåt med några av dessa vänner. I sommar var det meningen att Jonas skulle åka ut själv på en segelbåt. Jonas och hon har en många gemensamma intressen såsom t.ex. historia, kultur, natur, friluftsliv och litteratur. Under Jonas´ uppväxt hade de umgåtts mycket, men det blir automatiskt mindre ju äldre han blir. För henne har Jonas berättat att det hos pappan är en torftighet som Jonas inte vill vara med om. Han har sagt att han varken har tid eller lust satt vara på pappans arbetsplats och att han uppfattar det som ett väntrum.
Inför farmoderns begravning den i februari 2006 var parterna överens om att Jonas skulle följa med pappan vid lunch och att han skulle lämnas i skolan nästa dag. På kvällen hittade hon hans historiebok och ringde honom för att fråga om han behövde den påföljande dag samt för att fråga hur han haft det på begravningen. Jonas sade då att pappan hade sagt att Jonas inte skulle gå till skolan nästa dag eftersom pappan och han och behövde vila. Jonas var ledsen. Vidare sade Jonas att "pappa är full och är i köket". Jonas trodde inte att pappan var ledsen för att farmodern gått bort utan mest att han var ledsen för att han förlorat en lierad. Hon ringde till pappan, men han var så full att det inte gick att föra ett vettigt samtal med honom. Vid detta tillfälle har pappan ringt till hennes föräldrar och talat in på deras telefonsvarare att hon kommit in och stört begravningsakten. Hon bestämde sig för att åka ut till pappans arbetsplats. Eftersom hon - på grund av att pappan bevakar henne - är lite osäker när hon rör sig ute på kvällarna, ringde hon till sina föräldrar innan hon tog bussen till pappans arbetsplats. Hon ringde även till socialjouren för att få hjälp eftersom hon visste att det var riskabelt att åka dit på egen hand, men de sade att det inte var deras upptagningsområde. Hon ringde också sin kusins man, RS, som sade "skärp dig nu och åk och hämta pojken". När hon kom fram blev hon hänvisad till Jonas och pappan, som satt och såg på TV. Det var bara de två som satt där. Trots att pappan redan var full satt han med ett stort vinglas. Han blev arg och frågade varför hon var där. Hon sade till Jonas att de skulle åka hem. När hon och Jonas var på väg bort tog han tag i Jonas och kastade in honom i aulan och gick sedan mot henne och puttade på henne. Hon ringde då till polisen, men eftersom det var gemensam vårdnad kunde de inget göra. Pappan tog tag i Jonas och tog med honom därifrån. Anledningen att hon tyckte att det var fel att ta en sovmorgon var att Jonas inte ville det utan ville gå till skola. Det var Jonas som ville ha hennes hjälp att komma därifrån.
Nästa dag, som var en tisdag, kom inte Jonas till skolan. Pappan hade då ringt till skolan och uppgett att hon stört begravningsakten. På onsdagen var Jonas i skolan. Efter skolan kom han hem till henne och sade att han inte ville vara mer hos sin pappa. Efter schacktävlingen på onsdag kväll följde hon Jonas till en pub där han och pappan skulle mötas. Påföljande dag gick Jonas hem till henne efter skolan och sade att han aldrig mer ville gå till sin pappa. Jonas hade inte fått någon frukost utan blivit erbjuden en kall hamburgare som han inte kunde äta. Hon sade då till honom att själv ringa sin pappa och berättade att han inte ville träffa honom, eftersom hon annars riskerade att bli beskylld för saker. Om Jonas ringde till pappan eller till socialtjänsten först minns hon inte. Hon var inte hemma när Jonas ringde eftersom hon upplever att socialtjänsten inte tar henne på allvar.
Orsaken till att Jonas inte gick i skolan under en tid var att pappan kommit dit på skoltid och krävt att han skulle följa med honom, vilket han upplevt som mycket obehagligt. Efter detta kände sig Jonas jagad av sin pappa vid ytterligare ett eller två tillfällen. Ett av dessa tillfällen var vid skol DM i schack. När hon kom förbi berättade Jonas att pappan varit där med en anställd och hennes son trots att det var skoldag och förmiddag. Senare under tävlingen återkom pappan och placerade ut sitt medföljande sällskap i lokalen och frågade funktionärer efter vilka utgångar som fanns. Pappan kommunicerade med sina anställda via mobiltelefon. Jonas var medveten om detta och låste in sig i en garderob innanför en städskrubb. Han satt där i mörkret i en och en halv timme. Under tiden som hon hjälpte till med att ställa i ordning lokalen gick pappan efter henne och sade bl.a. "På måndag kommer EB tillbaka, då skall du få se på grejar". När Jonas kom fram från gömstället ringde hon efter taxi, trots att schacklokalen är belägen bara några hundra meter från deras bostad. Under taxiresan låg Jonas ned i baksätet. Efter denna händelse och eventuellt ytterligare en händelse vågade Jonas inte längre gå i skolan.
När Jonas var hemma från skolan hämtade hon böcker till honom. Både Jonas och hon ringde till (rektor) CJ, men Jonas uppfattade det som att rektorn inte trodde på honom. Hon och Jonas hade sedan ett möte tillsammans med rektorn, där de kom överens om att Jonas skulle återgå till skolan. När han återgick till skolan var hon med honom där under cirka 12 veckor. Han upplevde det inte som obekvämt att hon var med. Hon var med hela skoldagen, men ibland gick hon iväg på kortare ärenden. Efter parternas överenskommelse om att kontaktperson skulle medverka vid umgänge mellan Jonas och pappan, var hon vid två mycket korta telefonsamtal i kontakt med IS. Hon frågade honom om det var någon på familjerätten som skulle vara kontaktperson. Han svarade då att han inte ville lämna ut några uppgifter och att hon skulle lita på honom. Hon frågade inte efter kontaktpersonens personnummer. Vid båda samtalen sade IS att han uppfattade det som att hennes inställning var att hon skulle förhindra umgänge Jonas och pappan i närvaro av kontaktperson. Detta var emellertid inte hennes inställning och hon visste att allt "där vi har olika uppfattningar" skulle vändas mot henne.
Under höstterminen 2006 var pappan närvarande när Jonas´ klass hade läger. Jonas våndades för att pappan var där och hade genom samtal till sina lärare och SDN XXXX-staden försökt förhindra att det skulle inträffa. När de kom till skolan på morgonen stod pappan där och delade in barnen i grupper. Jonas tyckte att detta var förfärligt. Det stämmer att hon var kvar under lägrets första dag. K sökte upp henne och hon tog då upp att pappan sagt att han tänkte sponsra musikklasserna i skolan. När hon nästa dag kom ut för att vara med på grillkvällen berättade Jonas att hans mobiltelefon var försvunnen. Han var mycket ledsen över detta och över att hans pappa var där och gick runt och pratade med alla föräldrar. Jonas försökte undvika att prata med sin pappa. Han har alltid haft svårt att prata med sin pappa eftersom han inte kan säga något negativt utan att pappan som en reflex säger negativa saker om henne. Jonas valde att inte sova på lägret eftersom han var rädd att pappan skulle ta honom när han inte hade mobilen. Anledningen till hennes agerande på lägret var att hon var i affekt. Hon tror att ASÖ fått höra av pappan, EA och EB att hon var psykiskt störd. Hon var ledsen för Jonas´ skull eftersom situationen var en stor besvikelse.
Hon vet inte vem LH som har gjort en anmälan till socialtjänsten är. Jonas har pekat ut honom och sagt att han är en vän till BM och pappan. Hon har ringt till LH men han var-kl. 19.00 - jättefull så det gick inte att prata med honom. Jonas har sagt att LH är en snäll person som tror att han gör väl genom att göra anmälan.
Efter beslutet om att pappab skulle ha ensam vårdnad meddelade hon genom sitt ombud att Jonas kunde hämtas i skolan kl. 12.50 den 13 oktober 2006. Till hennes stora förfäran kom Jonas hem till henne i stället. Hon anade då att det kunde bli förfärliga konsekvenser. Pappan vill göra henne illa genom att göra henne till en brottsling, sprida ut att hon är psykiskt sjuk och sarga henne ekonomiskt så att hon skall förlora sin lägenhet. Anledningen till att Jonas kom hem var att han endast hade sett pappans bil på skolan, men inte honom själv. Han hade också sett LH stå med sin hund uppe vid ett valv. Eftersom Jonas var rädd för att bli fasttagen mot sin vilja föreslog hon att han skulle ta en taxi till skolgården där det är full insyn. Jonas ville inte det utan gick till skolan i stället. Väl tillbaka på skolan gick Jonas in i byggnaden tillsammans med BD och de såg då pappans tomma bil. Efter detta vistades Jonas hos sina morföräldrar. Det var Jonas´ egen lösning att bo där och hon var inte inblandad i det. Hon fick reda på att han bodde där några dagar efter den 13 oktober 2006. Under tiden som Jonas bodde där träffade hon honom endast en gång i veckan när han spelade schack.
Den 28 december 2006 träffade hon Jonas på XXXX-gatan. Hon och Jonas gick upp till pappans lägenhet. Eftersom hon tyckte att det var bra om någon hörde ringde hon på en grannes dörr. Vidare hade hon programmerat in direktnumret till CS i mobiltelefonen. När de kom upp till pappans lägenhet var han på väg ut och sade att han inte ville att Jonas skulle överlämnas eftersom klockan inte var 10.00 och körde sedan i väg med bilen och Jonas kände sig då lättad och full i skratt eftersom en person som under ett års tid försökt komma i kontakt med honom nu sprang därifrån. Det vara hennes förslag att Jonas själv skulle överlämna sig vid pappans bostad. Hon föreslog detta eftersom hon inte ville att han skulle överlämnas via polismyndigheten.
På polisstationen tog hon farväl av Jonas i det rummet de satt i. Hon blev inte speciellt upprörd. Efter det att Jonas gått ut ur rummet såg hon honom inte mer. När en polis berättade att Jonas var försvunnen blev hon väldigt upprörd. Hon såg olika skräckscenarion framför sig. Hon trodde att Jonas´ försvinnande var ett spel från pappan och såg framför sig hur Jonas var inrullad i en liten matta, som hon sett pappan bära på när hon var vid hans bostad på morgonen.
Hon var inte framme hos Jonas och pappan den 12 januari 2007. Hon har inte påverkat Jonas till att välja att bo i ett jourhem framför att bo hos sin pappa. Jonas valde att sitta i ett rum med henne på polisstationen. Första kontakten med Jonas sedan han placerats i jourhem var efter tre månader när han ringde och sade då att nu får vi träffas så mycket vi vill. De talade inte om pappan.
Den ljudupptagning som har spelats upp i rätten är gjord av hennes bror. Brodern och hon träffade Jonas den 16 maj 2007. De hade stämt träff över nätet. Jonas har rätt att träffa vem han vill, så hon funderade inte på att inte pappan och familjehemmet var informerade. Syftet med besöket var att närma sig vad som verkligen hände den 12 januari 2007, eftersom Jonas´ berättelse saknas. Under tiden som ljudupptagning gjordes var hon inte närvarande. Den största anledningen till att de träffades var att de skulle göra ljudupptagningen. Hon ville att Jonas skulle få fram den berättelse han burit inom sig länge. Det är hennes bror som har kontakt med polisen och han har överlämnat ljudupptagningen till dem.
När hon träffade Jonas den 4 maj 2007 visste familjehemmet om att de skulle träffas. Hon tror att pappan blev besviken över att allt gick så bra och inget hände.
Mötet mellan henne och Jonas den 3 juni 2007 var inte bestämt i förväg. Det var hon och hennes bror som åkte till Alingsås utan att meddela någon. Jonas visste inte om att hon skulle komma. Han var utanför familjens område och badade tillsammans med två små flickor. När Jonas fick syn på henne blinkade han till henne. Han pekade sedan mot Maxi och hon visade honom genom teckenspråk att han skulle gå och köpa en tidning. Jonas kom efter en stund och de gick hand i hand tillsammans mot Maxi. De hade tänkt gå bort till hennes bror som hade parkerat bilen vid Maxi. Hennes bror ville göra en komplettering till den tidigare ljudupptagningen och hon hade hoppats att de skulle kunna göra något tillsammans. När hon och Jonas stod och pratade såg hon en kvinna - GG som är mamman i familjehemmet - som gestikulerade argt.
Jonas blev rädd. GD stod bredvid två personer på motorcykel och eftersom det kändes obehagligt tog hon med sig Jonas in på Maxi och gick mot toaletterna. Orsaken till att hon anmält att Jonas far illa i familjehemmet är bl.a. att pappan kan komma dit när som helst, vilket leder till att Jonas aldrig kan slappna av. Han vågar inte utmana pappan, EA eller familjehemmet. Förmodligen far Jonas alltjämt illa i familjehemmet. Detta på grund av att hela hans situation är sådan att han far illa. Det är pappan som har satt Jonas i denna situation.
Under innevarande år har hon framfört att hon vill träffa Jonas. Hon har velat träffa honom under överinseende av BUP, men då fått beskedet att de inte ägnar sig åt sådan verksamhet. Hon vill inte delta i Familjevårdsstiftelsens behandling eftersom Jonas inte lider av några symptom som behöver behandlas och hon och Jonas inte heller tillhör stiftelsens målgrupp. Vidare är hon är misstänksam mot Familjevårdsstiftelsen eftersom pappan och EA bestämt att Jonas skall behandlas inom stiftelsen. Det har pågått smutskastning av henne sedan hon blev gravid och genom samtalsterapi skulle pappan kunna utnyttja utlåtanden för att sprida denna bild ytterligare. Hon har vid två tillfällen talat med CH som sagt att hon vill att hon skall medverka i Familjevårdsstiftelsens arbete. CH har uppgett att EA bett henne ringa eftersom vägen till henne gick via Familjevårdsstiftelsen. Jonas har inte försökt få med henne till Familjevårdsstiftelsen. Hon tror att skälet till att pappan vill att hon skall vara delaktig är att efter den 12 januari 2007 så gick det snett för honom. Nu när ett "åtal hägrar" och när Jonas inte vill vara med honom, trots att han har vårdnaden, fattar pappan beslut från händelse till händelse.
Hon skrev inte på avtalet om att inte besöka Jonas i skolan, eftersom hon kände sig orättvist utpekad av människor som under lång tid ägnat sig åt smutskastning av henne. Hon var glad att Jonas fått komma till tals och fått träffa BUP.
Hon och pappan har aldrig talat om barnuppfostran så hon vet inte om de har samma uppfattning i dessa frågor. Jonas har för henne berättat att pappan kan reagera konstigt, att han bryter löften och att det inte är så noga med skolan. Hon har inte något intresse av att ha kontakt med pappan. Uppgiften att hon har slagit sönder porslin är korrekt, men det inträffade för sex år sedan. Utredarnas intryck att hon inte delar gängse uppfattning att det är bra för barn med kontakt med båda föräldrarna är inte korrekt. Hon kan inte se något positivt i att inrikta sig på att bara ha en förälder. Pappan skulle kunna fylla en funktion i Jonas liv genom att sätta honom i första rummet. Om det är en pappa som med tvång tvingar sina barn till något anser hon inte att Jonas behöver honom som en manlig förebild. Om kränkningarna mot Jonas fortsätter så kommer Jonas att börja hata sin pappa.
Det enda sättet för pappan och Jonas att närma sig varandra nu är att Jonas får komma hem till henne. Med den tryggheten som bas och när Jonas känner sig mogen för att träffa sin pappa, kanske med en kontaktperson, så kan de gå på bio eller något liknande. Jonas har sagt att "de har snott hans liv", vilket gör att pappan inte kan få någon bra kontakt med Jonas. Han behöver bli respekterad av sin pappa.
Hon tror att Jonas behöver två föräldrar som kan samarbeta, men hon förstår inte hur det samarbetet skall kunna fungera. I dag skulle det inte fungera med gemensam vårdnad. Hon kan inte heller se hur ett växelvis boende skulle fungera som det ser ut i dag.
Hon har funderat på hur hon skall få till stånd ett umgänge frivilligt, men har inte förstått hur det skall gå till. Hon var beredd att fortsätta med kontaktpersonfrågan och är fortfarande av uppfattningen att en seriös kontaktperson skulle ha varit en framkomlig väg. Dock finns det en ömsesidig misstro mellan henne och familjerätten, vilket bottnar i att Jonas tidigare förekommit på familjerätten och händelser som då inträffat har lett till att hon är väldigt besviken på verksamheten. IS hade fått förhandsinformation om henne. Hon kunde inte acceptera att Jonasa träffade pappan med en kontaktperson, eftersom hon inte fick någon förklaring till hur en kontaktperson utses.
Hon har inte gjort något för att få Jonas att träffa pappan. Hon tycker inte att hon har någon skyldighet att verka för att han går till pappan. Om Jonas skall träffa sin pappa skall det vara frivilligt. Det är inte hon som inte har följt tingsrätten och hovrättens beslut utan det är Jonas som inte har velat. Hon har inte hindrat Jonas på något sätt.
Pappan har inte ordnat dagisplats för Jonas. Det var hon som anmälde Jonas till dagis. När han gick på dagis fick hon reda på att det i hans dagispärm fanns en uppgift att han behövde stöd. Hon ville då givetvis veta vad det var för slags stöd Jonas behövde och om det fanns något hon kunde göra. Vid förfrågningar kring detta möttes hon enbart av ointresse och ovilja. Den ansvarige rektorn uppgav att det inte fanns några övriga handlingar eller protokoll där det stod något om denna uppgift. Eftersom det fanns en uppgift om att Jonas behövde stöd som var tillgänglig för vem som helst blev hon upprörd. Hon fick inte heller reda på varifrån uppgiften kom. I efterhand låter uppgiften om konflikten kring fotografiet på fritids som löjlig och småaktig, men det var vid det tillfället hon som var ensam vårdnadshavare för Jonas. Under den tiden som pappan inte var vårdnadshavare borde inte Jonas´ fritids ha haft så mycket kontakter med honom som de hade. Dagis- och fritidspersonalens inställning till henne var påverkad av pappan, som talade om för den att hon var en farlig människa.
Hon mår inte dåligt efter domen om gemensam vårdnad år 2000 men hon har sedan dess varit hemma. Dessutom har hon fått lov att vara hemma ytterligare i 1 - 2 år för att hon skall få lugn och ro; efter detta skall hon återgå till arbetsmarkanden.
Hon har en äldre son, vid namn XX, som också gått i XXXX-skolan det var aldrig några kontakter med socialtjänsten gällande honom och inte heller några problem med skolpersonalen. XX har tagit igen gymnasiet på Lärnia och han läser nu redovisning på deltid.
Pappan har i huvudsak uppgivit följande.
Han arbetar sedan 1976 med att driva enanläggning. Sedan lägenheten på XXXX-gatan byggdes 1989 har han bott där. De senaste tre åren har han även haft ett hus på XXXX, men har det senaste året mest bott på XXXX-gatan. Jonas har eget rum i båda bostäderna. Innan han köpte huset på XXXX bodde han och Jonas i anläggningens rum när de vistades på XXXX vid umgänget.
Jonas är en pojke som aldrig har haft svårt att sysselsätta sig själv. På XXXX finns det möjligheter till det mesta som Jonas tycker är roligt. Han gillar båtliv, att vara i skogen osv. Han är datorintresserad och har lärt pappan mycket om datorer och även hjälpt honom en del. Det är Jonas som alltid har velat vara på XXXX vid umgänget. Det stämmer att Jonas har lekt med de anställdas barn. På XXXX är det ingen stor personalomsättning och Jonas känner de anställda och deras barns sedan många år tillbaka. Jonas har haft möjlighet att ta med sina kamrater från stan till XXXX, men har inte velat det. Vid samtliga umgängestillfällen, utom 3-4 gånger, då Jonas sovit hos kompisar, har han och Jonas varit tillsammans.
Han och Jonas har haft det bra under de åren som umgänget har fungerat. Jonas har tyckt om honom. De hade en bra fysisk kontakt, men sedan började något förändras. Fram till februari 2006 gick det plötsligt inte att göra något och sådant som Jonas tidigare tyckt om att göra fungerade inte längre. Han kunde tycka att något de gjort vid det ena umgängestillfället var jätteroligt, men när han kom tillbaka nästa gång ville han inte göra det. Det blev också svårare att få Jonas att vilja träffa nya kompisar när han var på XXXX. Vid ett tillfälle var en klasskamrat till Jonas med familj ute på XXXX och träffade Jonas och honom. När familjen kom tillbaka för att träffas igen några veckor senare försvann Jonas ut i skogen och kom inte tillbaka förrän familjen hade åkt. Han fick senare reda på att Jonas´ mamma ringt till mamman i familjen och frågat henne vad hon ville ha ut av detta.
Han har tagit del av Jonas´ läxläsning, men han har lätt för sig så läxläsningen behöver inte ta så mycket tid. Han har varit med på Jonas´ utvecklingssamtal. Dock har han och mamman inte kunnat ha utvecklingssamtal på samma tid utan skolan har behövt hålla separata utvecklingssamtal. Jonas har träffat sina släktingar på hans sida. Många av hans släktingar spelar instrument och de musicerar tillsammans med Jonas när de ses på släktträffar. Han har spelat schack hela sitt liv och har spelat med Jonas, men han har inte varit med Jonas på schackklubben. Jonas tycker om att äta ute och därför åt de på restaurang vid umgänget på torsdagarna. Efter att Jonas spelat schack åkte de aldrig till XXXX utan sov i lägenheten på Linnegatan. Han har aldrig kommit för sent med Jonas till några schacktävlingar. Vid två tillfällen har Jonas valt bort att spela schack och i stället varit hemma.
När Jonas var yngre tyckte han att Jonas ofta föll inåt i sig själv. Han har sett som sin uppgift att öppna upp Jonas så han ska kunna vara mer utåtriktad. Mamman har bundit Jonas för hårt till sig. Detta kan bero på att hennes liv mestadels kretsar kring Jonas. När Jonas kom varannan onsdag för umgänge var han ibland sjuk och gick hem till mamman efter skolan. När han sedan hämtat Jonas blev han snabbt pigg. Han har haft en förmåga att ändra skepnad mycket snabbt. Jonas har vågat stå emot pappan. Han har inte haft några disciplinära problem.
Han och Jonas har vid några tillfällen ätit frukost på café, vilket skett på Jonas´ begäran. Han dricker 1-2 glas vin varje kväll.
Sedan domen år 2000 har umgänget fungerat bra fram till dess att Jonas blev mellan 10- 11 år. Under en period var det då oerhört turbulent och han sade då till mamman att vi måste ta det lugnt för snart är Jonas vuxen och då får han bestämma själv. Efter detta följde en bra period där mamman var mer tillmötesgående. Han trodde först att det berodde på att hon ville få ihop relationen, men har nu förstått att det inte var så det var tänkt.
Mamman har under de senaste sex åren brutit ned Jonas för att hon skall få ha honom för sig själv. Mamman talar om för Jonas vad han får och inte får göra. Att mamman har lyckats med att bryta ned Jonas märkte han bl.a. på att han slutade att hälsa på personalen, att han blev nonchalant och inte plockade undan efter sig.
Efter begravningen den 20 februari 2006 sade han till Jonas att de skulle ta en sovmorgon dagen efter. Jonas hade ingen invändning mot att ta sovmorgon. Mamman ringde till honom när begravningsföljet höll på att lämna XXXX. Han var inte full. När begravningsföljet lämnat XXXX satt han och Jonas och tittade på TV. En av hans anställda meddelade honom att mamman var där. Han gick ut från rummet där han och Jonas satt för att prata med henne. Mamman uppgav då att Jonas skulle följa med henne hem. När Jonas blev nyfiken och kom ut tog han honom i armen och förde in honom i aulan och stängde dörren bakom honom. Han slängde honom inte. Mamman och en person ur hans personal ringde till polisen. För hans del avslutades det hela genom att han och Jonas gick därifrån. Han kontaktade skolan och sade att han skulle lämna Jonas på onsdagen i stället. När han lämnade Jonas i skolan på torsdag morgon hade han ingen föraning om att Jonas inte ville träffa honom.
Sid 28 - 39
Från dagen för begravningen har mamman bevakat Jonas så att det har varit omöjligt för honom att träffa Jonas. Under tiden efter detta har han försökt hålla kontakt med Jonas genom mail med morfadern. Han har inte velat tala med Jonas i telefon eftersom mamman sufflerar i bakgrunden. Han har medvetet försökt hålla sig undan, men han ville också visa att han finns och att han bryr sig om Jonas. Mamman har inte tagit direkt kontakt med honom för att försöka lösa situationen.
Vid de tillfällen som han varit på skolan och Jonas vetat om att han skall komma, har Jonas vetat vad han skall säga och verkat vara lite road av situationen. Jonas har endast sagt det som mamman gett honom tillåtelse att säga. Det har vid samtalen med Jonas framkommit att han vet allt om egenmäktighet med barn, vad som räknas som ett försvinnande och valda delar av tingsrättens beslut. När han var där vid ett tillfälle utan att Jonas visste om att han skulle komma var Jonas oförberedd. Jonas hade inte repeterat vad han skulle säga och sade endast att han inte ville följa med honom. Jonas har inte varit rädd för pappan när han kommit för att träffa honom.
Vid kontakten med BUP efter det intermistiska beslutet sade MK till honom att lägga ned försöken att få Jonas att bo hos honom. Han svarade att han inte kunde göra så, eftersom hans son är utsatt för något. Då fick han rådet att ta det lugnt när Jonas skulle överflyttas till honom.
Den 28 december 2006, dagen för verkställighet, träffade han mamman i trappuppgången, som då sade att nu kommer Jonas, han svarade då att Jonas kommer kl. 10.00. Han såg inte Jonas och uppfattade inte heller att han var där.
Den 12 januari 2007 gick han in i klassrummet och talade med Jonas. Han sade till Jonas att han skulle följa med honom för så är det bestämt och att Jonas inte själv skulle göra några bedömningar. Jonas ville inte följa med och han tog därför tag i Jonas byxor. Han frågade om Jonas hade någon jacka, men det sade han att han inte hade. Jonas hade dock en tjock tröja. Han tog sedan Jonas ned för trapporna. På skolgården försökte Jonas sticka och han satte sig därför med honom på en skolbänk. Han höll honom under armarna och knöt sina egna armar runt Jonas. Han och Jonas pratade och han försökte få Jonas att gå med honom till bilen frivilligt. När morfadern kom fram till dem försökte Jonas ta sig loss. Skolpersonalen kom fram och uppmanade morfadern att lämna skolgården. Mamman kom också upp på skolgården och skrek att det pågick en misshandel sedan flera timmar tillbaka. Jonas var inte nära att börja gråta. På polisstationen gick han, eftersom situationen var ohållbar, med på att Jonas skulle få komma till ett jourhem. Han träffade inte Jonas under tiden som Jonas bodde där, men han fick flera gånger rapporter om hur Jonas hade det.
Orsaken till att han ansökt om besöksförbud mot mamman är att det i sådana fall hade varit möjligt att låta Jonas gå kvar i XXXX-skolan och att Jonas skulle kunna bo tillsammans med honom.
Sedan Jonas, i Familjevårdsstiftelsens regi, flyttade till familjehemmet har han träffat Jonas vid ett tiotal tillfällen. Första gången de träffades stod Jonas som en "liten mask" och var oerhört rädd och bortkommen. Redan vid andra tillfället var han förändrad och sedan har det skett en väldigt snabbt förändring. Det fungerar bra för Jonas i familjehemmet. Redan efter den första veckan, som var en provvecka, såg han en förändring hos Jonas. I familjehemmet finns det tre egna barn, två pojkar och en flicka. Han har varit i familjehemmet och hälsat på flera gånger och brukar försöka komma kring måltiderna. Han och Jonas har inte umgåtts utanför huset ännu. De bygger mycket av sitt umgänge kring datorn. Jonas har själv sagt att han just nu inte är så intresserad av schack. Det finns en klubb i Alingsås, men han har inte velat spela i den. Jonas trivs i skolan och han har kompisar i skolan och hemma. Han leker mycket med familjens yngsta barn och hennes kompis. Jonas vill stanna i familjehemmet.
Han har i dag varit på ett stormöte med Familjevårdsstiftelsen. Det var han, Jonas, CH och ytterligare en person. Mötet var till en början uppsluppet. Han och Jonas kramades och han märkte inget konstigt. Sedan talade de om att Jonas inte mått så bra de sista dagarna och att det kunde bero på stress. Jonas verkade orolig och hade hög puls. När mötet var över hade Jonas´ puls sänkts.
Under de omständigheter som är nu så kan inte Jonas få träffa mamman. Om han tar Jonas ifrån familjehemmet utan att Jonas är redo kommer EA att ansökan om en LVU mot Jonas, likaså om mamman skulle få ensam vårdnad.
Under perioden som bodde hos sina morföräldrar var han där ungefär varannan vecka och ringde på dörren. Persiennerna var neddragna och han fick aldrig träffa Jonas. Han bad inte att få tala med Jonas. Detta på grund av att han inte ville tala med Jonas när morföräldrarna står bakom och Jonas säger saker som han egentligen inte tycker.
Han ville inte gå med på en BUP-utredning eftersom det var så sent under processen och det pågick ett arbete på familjevårdsstiftelsen.
Han har endast talat illa om mamman inför Jonas vid ett tillfälle. När Det som han sade om incestuöst förhållande till BD, var "att detta är ju värre än ett incestuöst förhållande".
Vittnesförhör
Morfadern har i huvudsak uppgivit följande.
Det har alltid varit en fin relation mellan Jonas och mamman. Han har endast träffat pappan ett begränsat antal gånger. Umgänget mellan pappan och Jonas har varit dåligt. Jonas vill absolut inte vara hos sin pappa och har sagt att han hellre bor på barnhem än hos pappa. Jonas trivs inte hos pappan på grund av att han inte känner att han är en far.
I oktober 2006 fick han besked om att han skulle hämta Jonas, viket han gjorde, sedan dess har Jonas bott hos honom och hans hustru. Han kommer inte ihåg vem som ringde och sade att Jonas skulle hämtas. Det var Jonas´ eget initiativ att han skulle vistas hos sina morföräldrar. Orsaken till att Jonas bodde hos honom var att han inte ville bos hos sin pappa och att han inte fick bo hos sin mamma. Mamman var inte hemma hos dem under dessa tre månader. Under tiden som Jonas bodde hos honom ringde pappan på 3-4 gånger och skickade mail och brev. När Jonas bodde hos honom upplevde han inte Jonas som pressad. Han var en pigg 13-åring, men han längtade efter sin mamma. Han skjutsade och lämnade Jonas flera gånger om dagen.
När han hämtade Jonas i skolan bestämde de alltid ett klockslag och en plats. De varierade platserna för hämtning. Inför bilresan smög Jonas och kontrollerade så att hans pappa inte var där. En eller två gånger blev Jonas jagad av sin pappa och kom springande in i bilen.
Han har inte talat med Jonas om varför han inte trivs hos sin pappa. Jonas bestämmer själv vad han inte vill göra. Han tog inte Jonas till BUP eftersom Jonas ville gå dit.
Den 12 januari 2007 ringde mamman till honom och sade att Jonas är på skolgården och pappan håller fast honom. När han kom dit såg han att Jonas satt järnhårt i pappans armar. Han försökte trösta Jonas. Efter ett tag kom rektorn och frågade vem han var och sade att han inte fick vara där. Rektorn föste bort honom och mamman från skolgården.
Han kommer inte ihåg att han har vittnat i den tidigare vårdnadsprocessen. Mamman är alltid orolig när Jonas är hos sin pappa. Mamman har aldrig varit orolig när han och mormor har haft han om Jonas. När Jonas placerades i jourhem gick det tre månader innan han fick veta var Jonas befann sig.
Klasslärare BD har i huvudsak uppgivit följande.
Hon är lärare på XXXX-skolan och har varit Jonas klassföreståndare tills för ett år sedan. Hon har arbetat som lärare sedan år 1974 och på XXXX-skolan sedan år 1991.
Jonas är en rar pojke. Han är duktig i skolan särskilt i matematik och dylika ämnen. Han är intresserad av musik och schack, men gillar inte sport. Hans mognadsgrad är ibland lite högre än andra jämnåriga barn. Hon hyser fortfarande samma uppfattning om Jonas´ mognadsgrad som hon angav vid vittnesförhöret i anledningen av verkställigheten. Jonas hade tre kamrater i klassen, A, H och F. Det som förenade dessa fyra var att de var duktiga i musik och att de inte var sportintresserade. På rasterna umgicks de på skolgården. De var även datorintresserade och umgicks på fritiden.
Mamman har alltid varit engagerad i Jonas. Pappan vet hon inte något om eftersom hon inte haft så mycket kontakt med honom.
Under vårterminen 2006 skrev hon på eget bevåg ett brev till socialtjänsten. Bakgrunden till att hon skrev brevet var att Jonas berättat att han inte ville vara hos sin pappa och att hon nu ville göra socialtjänsten uppmärksam på detta. Hon fann Jonas´ uppgifter anmärkningsvärda eftersom det inte hör till vanligheterna att ett barn säger att det inte vill bo hos sin pappa. Hon minns inte om det var före eller efter begravningen som Jonas kom till henne. Hon har ingen uppfattning om det var Jonas´ vilja eller inte. Brevet till socialtjänsten skrev hon för att göra dem uppmärksamma på Jonas´ situation. Hon var orolig för Jonas. Vid tidigare tillfällen när hon varit orolig för att en elev farit illa har hon inte anmält utan tagit kontakt med kurator. Det gjorde hon även i detta fallet men inget hände. Hennes förhoppning var att socialtjänsten skulle göra något åt situationen. Hon visste att det var gemensam vårdnad. Innan begravningen har Jonas inte sagt att han inte ville vara hos sin pappa. Uppgifterna om hur Jonas ställde sig till umgänge med sin pappa fick hon genom telefonsamtal och genom ett enskilt samtal med Jonas.
I mars 2006 kom pappan till skolan under en lunchrast för att hämta Jonas. När han kom in i klassrummet ville inte Jonas tala med honom. Hon skickade iväg de övriga eleverna till skolmatsalen. Ytterligare en lärare, pappan, Jonas och hon själv var kvar i klassrummet. Det var spänd stämning och speciellt Jonas var spänd. Pappan sade att det var ett incestuöst förhållande mellan Jonas och hans mamma. Detta uttalande riktades till BD. Hon tyckte att det var märkligt att säga så. Hon har inte själv haft anledning att tro att mamman skulle ha en incestuös relation med Jonas. Hon har uppfattat det som en bra relation mellan mamman och Jonas. Hon var en mamma som brydde sig om sitt barn t.ex. lät hon Jonas vara kvar i skolan efter skoldagens slut. Hon har aldrig känt någon oro för att Jonas skulle fara illa. Pappan talade med EA i telefon och efter det gick han därifrån utan att ta Jonas med sig. Efter denna händelse var Jonas hemma från skolan under en period och sedan var mamman med honom i skolan. Den förklaring hon fick till att Jonas var borta var att han inte vågade gå i skolan av rädsla för att hans pappa skulle komma och hämta honom. Dagen innan Jonas skulle komma tillbaka till skolan träffade hon Jonas på rektorsexpeditionen. Hon har inte haft någon annan kontakt med honom under denna tid. Under den tid som mamman var med i skolan satt hon mest i korridoren och störde varken Jonas eller BD. Det var endast en elev som reagerade negativt på att mamman var med sin son i skolan. Det var ingen normal situation, men det brydde hon sig inte om. Hon har inte bett rektorn att försöka få mamman att sluta vara med i skolan.
Efter det att hon slutat vara Jonas klassföreståndare har hon mestadels träffat Jonas i skolmatsalen. Vid dessa tillfällen har Jonas inte pratat om sin situation. Hennes intryck är att han kopplat bort allt jobbigt och varit som vanligt.
Brevet som omnämns i förhöret med BD finns bifogat vårdnadsutredning (sista sidan).
Rektor CJ har vid förhör i huvudsak uppgivit följande.
Hon är rektor på XXXX-skolan och började arbeta där i augusti 2005. Hon är rektor med ansvar för barnen i årskurs 1 - 5 och musikklasserna årskurs 6 - 7.
Vid en vårdnadstvist agerar skolan utifrån den dom eller det beslut som finns. Om en förälder ensam har vårdnaden är det endast den föräldern som skolans personal pratar med om eleven. När det är en tvist så förhåller sig skolan neutral. Skolan kan aldrig hindra en vårdnadshavare från att hämta sitt barn.
Hon vet vem Jonas är, men hon skulle inte säga att hon känner honom. Dock vet hon att han rent inlärningsmässigt har lätt för sig. Första kontakt med mamman hade hon innan skolan började augusti 2005. Mamman ringde då upp henne och frågade hur ett barn som gick i Jonas´ klass skulle bevakas. Mamman ringde med jämna mellanrum om olika saker. Det var bl.a. en historia om en schackresa som hennes företrädare inte hade beviljat pengar till. Det var inte bara hon som fick samtal från mamman utan även skolans byråsekreterare, som beskylldes för att ljuga när hon sade att hon inte fikade med den övriga personalen och därför inte visste om det pratades i skolan om mamman. Innan hon började fick hon information om att mamman ringde mycket och hade mycket synpunkter. Hon vet inte om mamman ringde om pappan. Senare fick hon veta att kontakten mellan mamman och pappan inte var riktigt bra och att Jonas var hos sin pappa enligt ett särskilt schema.
I årskurs fem var BD Jonas´ klasslärare. Hon och BD har haft samtal angående Jonas. Hon har säkert haft samtal om Jonas även med andra lärare. När Jonas var hemma från skolan under en period i mitten av vårterminen 2006 vet hon att de diskuterade hur de skulle få tillbaka Jonas till skolan. BD berättade för henne att anledningen till att Jonas inte ville vara i skolan var att han var rädd att hans pappa skulle kidnappa honom. Mamman och hon träffades när Jonas varit hemma från skolan och hon förklarade för mamman att Jonas var tvungen att vara i skolan. På måndagen efter deras möte kom Jonas till skolan. Efter en vecka fick hon veta att mamman var med i skolan hela tiden. Det var Jonas´ klassföreståndare BD som påtalade detta. Efter en tid sade hon till mamman att det inte är lämpligt att föräldrar är i skolan hela barnets skoltid, men fick inget gehör. När klasskamraterna frågade varför Jonas´ mamma var med i skolan hade Jonas inför klassen berättat att det var för att han var rädd att hans pappa skulle kidnappa honom. BD sade till henne att mamman inte störde och att hon för Jonas´ skull inte ville ta någon konflikt med mamman om detta. Efter att hon, i samråd med en stadsjurist, skrivit ett brev till mamman, och däri skrivit att det inte var lämpligt för mamman att vistas i skolan i så stor utsträckning, slutade hon att vara med på skolan. Hon har aldrig varit med om något liknande tidigare. Det var på hennes initiativ som hon begärde att mammans närvaro skulle upphöra. Pappan hade inte bett henne att göra det. BD:s brev till EB känner hon inte till. Hon har senare fått höra talas om händelsen, men har inte sett brevet.
Under vårterminen 2006 skrev hon ett brev till mamman och pappan och bad dem att hålla vårdnadstvisten utanför skolan för Jonas´ skull. Hon har aldrig gjort någon anmälan till socialtjänsten. Pappan svarade muntligen eller per brev att han inte skulle komma till skolan mer. Vid denna tidpunkt fick mamman komma till skolan som vilken förälder som helst t.ex. på föräldramöten.
Vid denna tidpunkt hade hon ännu inte träffat pappan och inte heller talat i telefon med honom. De hade kontakt via mail i samband med att mamman var i skolan under våren 2006. Fram till vårterminen 2006 hade hon inte mer kontakt med Jonas än med andra barn. Inför lägret under höstterminen 2006 ringde4 mamman henne och frågade vem som hade bestämt vilka föräldrar som skulle köra och varför det inte fanns några lärare närvarande på skolan på morgonen inför avfärden till lägret. Hon förklarade för mamman att hon inte visste vem som bestämt vilka som skulle köra och att de ansvariga lärarna hade en organisation som fungerade. Orsaken att mamman ringde var att pappan befann sig på skolan. Efter lägret berättade ASÖ och en lärare till som varit med på lägret att lägret hade varit fasansfullt. Detta på grund av att mamman hade varit väldig påstridig mot lärarna och sagt saker till dem. Hon bad då ASÖ att skriva ned vad som hade hänt. ASÖ sade att hon inte ville ha någon kontakt med mamman om inte någon ytterligare person var närvarande. ASÖ är en av de bästa lärarna på skolan och hon är mycket stabil och lugn. Alldeles efter lägret talade mamman med henne och sade då "jag säger inte att det är mutor, men pappan stod för maten på lägret".
Hon känner Jonas väldigt lite, men uppfattar honom som väldigt duktig skolmässigt och musikintresserad. Han är trevlig att ha att göra med, men avståndstagande mot vuxna. Hon har fått berättat för sig att Jonas vid skåputdelning, sexorna delar skåp och klassföreståndaren delar upp skåpen, sagt att han inte kunde dela skåp med den personen för "vi litar inte på den familjen".
I efterhand har hon fått höra, av vem minns hon inte, att det hände saker på farmoderns begravning som gjorde Jonas lite orolig. Det som har berättats om begravningen har inte haft någon betydelse för hennes relation med Jonas´ föräldrar. Vid ett tillfälle, som kan ha varit den 16 november 2006, träffade hon Jonas tillsammans med pappan på skolans expedition. Bakgrunden till mötet var att Jonas kom till rektorsexpeditionen tillsammans med sin klassföreståndare ASÖ. Jonas uppgav att pappan, som hade vårdnaden om honom, inte kom och hämtade honom. Jonas ringde till pappan som sade att han skulle komma. De satt kvar på expeditionen och efter en stund kom pappan. Jonas och pappan satt sedan och pratade. Jonas´ klassföreståndare var med till en början, men gick efter en liten stund. Vidare var den andra rektorn på skolan, AK, närvarande. Jonas var inte rädd men avståndstagande och han gjorde inga försök att gå därifrån. Det var ett lugnt ganska neutralt samtal. Jonas var avvaktande på samma sätt som han varit hela tiden. Jonas sade att han inte ville följa med pappan hem. Efter en stund var hon och AK tvungna att gå och Jonas och pappan kunde därför inte vara kvar längre. De var sedan kvar en stund på skolgården och pratade. När hon och AK kom tillbaka till skolgården efter cirka 30 minuter var Jonas borta.
Skolan har följt det interimistiska beslut som meddelades i oktober 2006. Hon vet inte när hon fick del av det interimistiska beslutet, men när hon fick det talade hon med Jonas´ klassföreståndare om det. Om föräldrarna är överens om det så informerar även skolan den som inte har del av vårdnaden. Pappan har inte gett skolan instruktioner att inte kontakta mamman.
Vid ett par tillfällen vet hon att pappan har varit på skolan för att hämta Jonas, men att han inte har lyckats få med sig honom. De flesta tillfällena ringde pappan och sade att han skulle komma vid skoldagens slut. Den 21 oktober 2006 var inte barnen i den skolsal där de skulle vara utan i en sal som kallas "Klippan". Hon följde med pappan dit och såg när han talade med Jonas. Hon kan inte påminna sig att hon hindrat Jonas från att komma ut. Han sade att han inte ville följa med sin pappa och sprang ut från salen. Hon tror att detta var den första gången hon såg Jonas och pappan tillsammans. Jonas var inte rädd för pappan.
Pappan har ringt till skolan och bett dem att försöka få Jonas att ner till rektorsexpeditionen eftersom Jonas hela tiden har blivit hämtad av någon efter skolan. Vid ett tillfälle har en lärare talat med Jonas och gått med honom mot rektors expeditionen, men Jonas smet på väg till rektorsexpeditionen. Vid ytterligare ett tillfälle har pappan försökt hämta Jonas i klassrummet men även denna gång smet han iväg. När pappan har försökt hämta Jonas har han försökt lugna Jonas. Pappan har varit saklig, han har inte varit gåpåig och försökt krama Jonas. Hon har inte deltagit i samtalen mellan pappan och Jonas.
Den 12 januari 2007 är det möjligt att det var överenskommet att pappan skulle hämta Jonas. Pappan hade försökt hämta Jonas vid några tidigare tillfällen och skolan brukade veta om när han skulle komma. Om hon visste om att pappan skulle komma brukade hon maila den lärare som hade den lektionen. Vid detta tillfälle vet hon inte vilken lärare som hade Jonas, om den läraren var informerad eller om hon talat med pappan. Hon fick information om att pappan och Jonas satt på en bänk på skolgården. Senare fick hon höra att en äldre man och mamman var på skolan. Hon gick då ut tillsammans med en lärare vid namn K. När de gick fram mot pappan och Jonas såg hon en man som hon inte kände igen. Trots tillsägelse ville inte mannen lämna skolgården. Hon fick leda bort honom och då tog han "myrsteg". Pappan bad K att ringa till polisen. Hennes minnesbild är att pappan inte höll i Jonas, men att han satt innanför pappans armar. Hur lång tid som gick har hon väldigt svårt att uppfatta. Jonas såg inte rädd ut, men han såg ut som han ville vara någon annanstans. Hon såg inte någonting som väckte oro. Hon pratade inte med Jonas, men K, som känner Jonas bättre stod vid sidan om och pratade med honom.
När mamman kom upp på skolgården gick hon runt och stoppade ett antal personer och bad dessa om namn och telefonnummer, eftersom hon behövde vittnen till en pågående misshandel. Under den tiden som hon var närvarande på skolgården såg hon inte att mamman var framme hos Jonas. Hon försökte få mamman att lämna skolan, men mamman var inte nåbar utan talade bara med dem hon stoppade. Mamman rörde sig snabbt över skolgården för att få tag så många som möjligt. Till slut tog hon tag i mammans arm varpå hon skrek "titta pappa hon misshandlar mig". Vid något tillfälle ringde mamman till polisen. Hon agerade handlingskraftigt eftersom det var mycket barn och hon inte vill att de skall sid 39-53 känna att det händer konstiga saker på skolan. Om mamman hade lämnat skolan hade situationen kunnat lugnas ner.
Händelsen inträffade fredag eftermiddag och innan hon gick hem för dagen mailade hon till all personal och berättade vad som hade hänt och bad att personalen på måndag morgon skulle berätta för barnen vad som hade hänt. Det som lärarna skulle berätta för eleverna var att föräldrarna inte var överens, att båda vill ha Jonas och att det var pappan som var vårdnadshavare. I samband med händelsen den 12 januari 2007 har hon även sammankallat personalen i det arbetslag som Jonas tillhörde för att informera om vad som hade hänt.
Efter händelsen den 12 januari 2007 har hon haft ett antal samtal med mamman. För drygt en månad sedan ringde mamman henne och frågade om hon eller någon lärare sagt att hon var psykiskt sjuk. Hon svarade då att hon inte har sagt det och att hon inte kan uttala sig om var lärarna sagt. Skolan har inte gjort någon utredning av händelsen. Hon pratade överhuvudtaget inte med Jonas den 12 januari 2007. Hon har talat med EA. Hennes chef har blivit kontaktad av mamman som vill ha tillgång till all information om vad som hänt i detta ärende. Enligt mamman skall det starta en förundersökning om CJ:s uppträdande på skolan.
Från olika håll har hon blivit informerad om att det pågår en besvärlig vårdnadskonflikt. Hon har bl.a. fått information om detta från socialtjänsten. Det är i första hand EA på socialtjänsten som hon har varit i kontakt med. Hon minns inte när dessa kontakter började, men hon var i kontakt med EA mycket i början av innevarande år när Jonas bodde i jourhemmet i XXXX för att lösa hans skolgång. Skolan visste inte hur länge Jonas skulle vara i jourhemmet och löste det genom att ge honom böcker och uppgifter. När det sedan visade sig att det skulle dra ut på tiden ordnade skolan så att det kom en lärare en gång i veckan. Det dröjde tre veckor innan det blev samma lärare som kom varje gång. Den lärare som var där stannade i fem timmar.
Under tiden som Jonas bodde i jourhemmet var hon där en gång. Jonas var avståndstagande, men lugn och avslappnad. Det var tal om att Jonas skulle få komma tillbaka till skolan och hon blev informerad om att mamman av socialtjänsten hade blivit ombedd att skriva på en försäkring att hon inte skulle vistas på skolan. Skolan ville så långt det var möjligt garantera att det inte ånyo skulle inträffa en liknande händelse. Efter att Jonas blev placerad i jourhem har han inte varit i skolan. Eftersom Jonas nu går på en annan skola har hon inte längre någon kontakt med honom. Jonas har kvar sin plats i musikklassen.
Mammans släkting RS har i huvudsak uppgett följande.
Han är professor i företagsekonomi. I grunden är han socionom och tog sin examen år 1978, men har bara arbetat i det fältet i 2-3 år. När han arbetade som socionom var hans huvudsakliga arbetsområde att anställa personal, företrädesvis socialsekreterare. Han är gift med mammans kusin och har känt henne i över 30 år. De träffas vid släkthögtider cirka 4-5 gånger per år. Jonas är alltid med. Han är duktig i schack och i skolan. Jonas är en bestämd person som vet vad han vill. Han är medveten om den aktuella vårdnadstvisten och har talat med Jonas under tiden som den har pågått. Sist han och Jonas talades vid var i oktober 2006. Då tog han och hans fru med sig Jonas på Ljusfestivalen i Alingsås. Mamman var inte med. De hade då ett långt ingående samtal kring varför Jonas inte ville bo hos sin pappa. De argument som Jonas motiverade sitt beslut med var bagatellartade saker, såsom t.ex. att pappan inte hade köpt någon ordentlig sänglampa. Trots att slutsatsen var frikopplade från hans argument var Jonas väldigt tydligt med att han inte ville vara hos sin pappa. Han tror inte att han har berättat för mamman vad Jonas berättade. Han frågade inte Jonas om det kunde finnas någon orsak hänförlig till mamman som gjorde att Jonas inte ville vara hos sin pappa. Utöver samtalet vid Ljusfestivalen har han och Jonas aldrig haft något längre samtal. Före ljusfestivalen har han inte hört att Jonas inte velat träffa sin pappa.
Mamman är lite komplicerad som mamma. Hon är engagerad i sådant som hon tar sig för och alldeles speciellt engagerad i sina barn. Jonas och hon har en väldigt nära relation. De umgås på ett tydligt och vänligt sätt. Jonas påminner mycket om sin mamma. Hon har bestämda uppfattningar om samhället och det hon står för. Hon är mångordig och det tar tid när hon ringer. Det är endast det sista året som Jonas´ relation till sin pappa har varit närvarande i diskussionerna. Han har aldrig träffat pappan. Hans minne är att han inte ville ha Jonas när mamman blev gravid. De första 5-6 åren av Jonas liv var inte pappan så intresserad av honom.
Eftersom pappan varit frånvarande har han aldrig diskuterats. När han har frågat Jonas om hur han vill ha det med boende osv. har Jonas varit fast i sina åsikter. Det är klart att Jonas har varit influerad av sin mamma eftersom han lever med henne. Han tror att Jonas´ inställning till sin pappa är densamma i dag som för ett halvår sedan.
Mamman ringde till honom i samband med händelsen vid farmoderns begravning. Hon berättade då att Jonas hade ringt till henne och sagt att han inte ville vara hos sin pappa eftersom han tyckte att pappan var full. När mamman frågade vad hon skulle göra sade han att hon skulle åka och hämta pojken. Detta eftersom hon uppfattat det som att Jonas inte mådde bra. Han har för sig att mamman ringde honom när hon kom hem och sade att hon inte fått med sig Jonas. Vad han vet så har inte pappan utövat något våld mot Jonas i detta sammanhang.
För cirka en månad sedan lämnade han och hans fru, på uppdrag av mamman, saker till Jonas i Alingsås. Familjehemmet var inte informerat om att de skulle komma. Det var en tonåring som öppnade och ropade på Jonas. De bara några minuter med Jonas eftersom fosterföräldrarna inte ville att han och hans fru skulle vara där. Han tycker inte att det gagnar Jonas att bo i familjehem. Han har blivit informerad av mamman att det pågår någon slags behandling av Jonas.
Polis Jonas Ottosson har uppgivit i huvudsak följande.
Han arbetar som polis sedan 2,5 år tillbaka och hans titel är polisassistent. Den 12 januari 2007 fick han och hans kollega ett larm från ledningscentralen att det var bråk/meningsskiljaktigheter på XXXX-skolan. När de kom dit satt pappan på en bänk tillsammans med Jonas och mamman var en bit därifrån. Först talade han med en kvinnlig rektor och en vaktmästare. Han pratade snabbt med rektorn som sade att hon ville att de skulle få bort dem från skolgården och att detta var en följetång. Sedan gick han bort till mamman, som verkade ha en låg sinnesstämning och var bekymrad och uppgiven. Det var då inget handgemäng. Pappan satt med Jonas i knäet. Han uppfattade inget oroande i det han såg av dem. Han kan inte svara på om Jonas var fasthållen eller inte. Han och hans kollega delade upp sig direkt och han gick för att tala med mamman och en man som stod bredvid henne. De var på skolgården 10-15 minuter. Efter någon minut på plats frågade de Jonas om han ville sätta sig i polisbilen. Jonas satte sig i polisbilen och det var inga problem med hans föräldrar. De fick besked från länsvakthavanden att de inte skulle ta upp några anmälningar utan endast göra en medlingsinsats. De kom därför överens om att åka ned till Skånegatan. Jonas ville helst åka med poliserna. Under bilfärden berättade Jonas att han gillade att spela schack och att hans pappa hade vårdnaden om honom enligt ett interimistiskt beslut. Hans chef ringde till socialjouren. Det var han som körde bilen och JA, hans kollega, satt där bak. Det är JA som har upprättat händelserapporten.
Polisassistent JA har uppgivit i huvudsak följande.
Han är polisassistent och började arbeta som polis i januari 2006.
Den 12 januari 2007 fick han larm om att det pågick någon form av bråk på XXXX-skolans skolgård. När de anlände till platsen kom rektorn fram och berättade att det rörde sig om ett familjebråk. Han såg att det satt en man på en parkbänk med ett barn i knäet. På skolgården befann sig även mamman till barnet och barnets morfar. Rektorn var stressad och sade att hon ville att de skulle lösa situationen. Han sade till pappan att släppa Jonas, vilket han gjorde. Sedan gick han och satte sig med Jonas i bilen. Han kan inte säga att det inte var pappan som tog initiativ till att Jonas skulle sitta i polisbilen. Han och Jonas satt i bilen 10-15 minuter och han försökte då att reda ut vad som hade hänt. Jonas som var ledsen och grät lite, var svår att nå. Han var väldigt misstänksam mot polisen och det tog lång tid innan han slappnade av och började svara på frågorna. Till att börja med satt Jonas med huvudet bortvänt. Han var väldigt sluten och sade att det inte spelade någon roll vad han tyckte. Han var klipsk och sade att hans pappa hade vårdnaden enligt ett interimistiskt beslut. Han tolkade som att Jonas inte ville vara hos sin pappa. Han frågade var Jonas bodde, men fick ingen klarhet i hans adress. Jonas ville inte heller säga var han hade bott tidigare. Jonas var likgiltig och han kände inte att det var någon mening i att pressa honom. Han hade aldrig sett en så ledsen pojke tidigare.
De åkte sedan ner till Skånegatan där de lämnade över Jonas till socialjouren i entren till polishuset. Jonas var då inte ledsen eller grät. Polisen har inte upprättat någon anmälan utan endast gjort en minnesanteckning om vad som hände på platsen. Den minnesanteckning som säger "mor och far sliter i ett barn" har ledningscentralen gjort och den bygger troligen på vittnesuppgifter som den som ringt lämnat.
Socialsekreterare EA har i huvudsak uppgett följande.
Hon är socialsekreterare på familjeenheten och arbetar företrädesvis med barn som är upp till tolv år gamla. Hon är socialsekreterare sedan 1990 och har arbetat i SDN Linne sedan 1999.
Den 12 januari 2007 blev hon kontaktad av polisen som hade fått larm om att det var bråk på XXXX-skolan. Hon träffade Jonas på polisstationen och eftersom han vägrade följa med pappan var det enda alternativet att erbjuda honom plats i ett jourhem. Både Jonas och pappan tackade ja till detta. Hon tog sedan tillsammans med en polisman Jonas till jourhemmet. Under tiden som Jonas var i jourhemmet hade hon mycket kontakt med honom. Hon hade också kontakt med kvinnan i jourhemmet. Hon tog med Jonas till BUP för att konsultera en barnläkare och en barnspsykolog. På BUP konstaterades att Jonas inte mådde så dåligt att han behövde psykiatrisk vård. Samarbetet med pappan har fungerat bra. Under tiden Jonas bodde i jourhem kunde han inte gå i skolan. Detta berodde på att mamman inte ville skriva under en försäkran om att inte komma till skolan. Pappan uppgav att han inte skulle komma till skolan. Eftersom Jonas inte kunde gå i skolan fick han hemundervisning.
Jonas fick röra sig fritt när han bodde i jourhemmet. Kvinnan i jourhemmet berättade att Jonas hade hundra kronor i skosulan. Hon utgår från att Jonas fått dessa pengar av sin mamma eller morfar. Under tiden i jourhemmet träffade Jonas varken pappan eller mamman. Han hade inga förhållningsregler när han vistades i jourhemmet, men hon tog ifrån honom hans mobiltelefon. Enligt hennes bedömning var han uppgiven när han vistades i jourhemmet.
Sedan Jonas varit en tid i jourhemmet blev hon mer och mer övertygad om att det inte var fråga om en tillfällig placering och att Jonas behövde en normaliserad tillvaro där han slapp hamna i skottgluggen. Socialtjänsten kom fram till att Familjevårdsstiftelsen skulle vara det vårdalternativ som passade Jonas bäst. På Familjevårdsstiftelsen har Jonas en person, CH, som har kontakt med honom. CH träffar Jonas nästan en gång i veckan och han har fortsatt förtroende för henne. Tanken är att även mamman skall vara med i Familjevårdsstiftelsens arbete, men hon har inte velat detta. Hon tror att Jonas hade kunnat slappna av mycket mer om mamman medverkade i Familjevårdsstiftelsens. Familjehemmet som Jonas bor i är utvalt av Familjevårdsstiftelsen. Jonas går på XXXX-skolan, där även familjehemmets egna barn går. Jonas sade vid det senaste stormötet att det går bra i skolan. Familjen beskriver Jonas som att han funnit sig väl tillrätta. För cirka en vecka sedan drog sig Jonas undan. Familjen vet inte om det berodde på att kontakten med mamman hade intensifierats.
Pappan är positivt inställd till Familjevårdsstiftelsens arbete. Enligt Familjevårdsstiftelsen har relationen mellan Jonas och pappan blivit bättre. Jonas står numera ut med att pappan lägger armen kring honom och att de visats i samma rum. Jonas och pappan har varit på tu man hand och hon har inte fått några indikationer på att det inte gått bra. Mamman får komma till familjehemmet om hon gjort upp med familjehemmet och pappan i förväg.
Via ett fax från jourgruppen i Mittenälvsborg har hon erhållit information om att mamman har dykt upp oanmäld i familjehemmet. Familjehemmet har uppgett att pappan i familjehemmet, CG, sett att en främmande kvinna gått iväg med Jonas och då följt efter. Han har tagit tag i Jonas arm och tagit med Jonas hem igen. Han stretade inte emot utan följde med hem.
När Jonas, vid ett i förväg uppgjort möte, träffade mamman i maj gav hon honom en mobiltelefon. Jonas har dock inte fått ha kvar denna mobiltelefon eftersom man inte vill att mamman skall ringa och fråga ut honom hela tiden. När familjehemmet hört Jonas prata med sin mamma har de upplevt att hon frågar ut honom och att han hela tiden måste slingra sig.
Hon har ingen uppfattning om hur länge Jonas kan komma att behöva bo i familjehemmet. Det som Jonas behöver är normalitet. Han behöver se att man kan bli arg på varandra, sedan förlåta varandra. Mamman är oresonlig i sin hållning till omgivningen och Jonas är påverkad av detta. Jonas uttrycker sig på samma sätt som sin mamma. Jonas är väldigt försiktig i vad han säger och han är rädd för att säga eller göra något som inte mamman skulle tycka om. Jonas är lillgammal och uttrycker sig på ett vuxet sätt.
Det är inte Jonas som person som behöver behandling i Familjevårdsstiftelsen utan det är hans relation till sin mamma och pappa. Det är CH som står för Jonas behandling och hon har använt mycket tid till att vinna hans förtroende. Jonas har för att vara 13 år ovanligt lite förtroende.
Pappan är införstådd i att Jonas behöver vara i familjehemmet en längre tid framöver. Om mamman vill träffa och ringa Jonas går det bra, men det kan inte förekomma hur mycket som helst. Det är vårdnadshavaren som skall ta beslut om detta. Möjligheten att träffa Jonas har funnits hela tiden som han har bott i familjehemmet genom att gå via Familjevårdsstiftelsen. Mamman har dock vägrat att gå den vägen.
Ansv. i hanräckningsärenden CS har i huvudsak uppgivit följande.
Sedan 7-8 år tillbaka arbetar han som ansvarig för handräckningsärenden, i detta ingår verkställighet inom föräldrabalken.
När Jonas skulle överlämnas den 28 december 2006 satt han, mamman, Jonas, överläkaren Staffan Olanders och en socialselaeterare på polisstationen och pratade i nästan två timmar innan Jonas lämnades över till pappan. Under dessa två timmar gjorde Jonas klart för att han inte ville till pappan. Mamman och Jonas verkade ha ett fullt normalt förhållande. Jonas var lite tystlåten och svårpratad.
Polis KJ har i huvudsak uppgivit följande.
Han arbetar med socialpolisiära frågor och har arbetat på handräckningsenheten sedan 1972.
Den 28 december 2007 fick han kl. 09.00 ett samtal från mamman som uppgav att hon var utanför pappans bostad på XXXX-gatan, men att fadern inte har tagit emot Jonas. Han och mamman kom sedan till polisstationen. Under samtalet där var Jonas lite orolig. Mamman och Jonas satt intill varandra. Det var ett naturligt föräldra- barnförhållande och det verkade inte spänt mellan dem. Han och Jonas gick tillsammans ut till pappan, som när han kom till polisstationen frågade om det var sant att Jonas och mamman hade varit utanför hans lägenhet. Pappan svarade då "att han ville att polishämtningen skulle vara en markering för Jonas, så att Jonas förstod allvaret i att han nu skulle vara hos sin pappa".
Schakspelare ZN har i huvudsak uppgivit följande.
Han tillhör tävlingsutskottet XXXX Schackklubb och är domare och tränare för ungdomar. Han har inte tränat Jonas. Jonas känner han sedan två år tillbaka genom att Jonas varit med på tävlingarna. Jonas är en bra kille som alltid är intresserad. Det är aldrig några problem med Jonas. Sommaren 2006 uppnådde Jonas samma styrka i sitt spel som en vuxen. Jonas var särskilt bra på slutspel. Han har sett Jonas spela och tyckte att han var ganska duktig. I slutet av 2006 märkte han att Jonas var okoncentrerad och hade svårt att hålla skärpan. Jonas har en bra utvecklingskurva som är bättre än genomsnittet. Mamman brukade alltid vara med Jonas. Därutöver var hon engagerad i att organisera caéet. Han uppfattade mamman som en mycket bra mamma. Han märkte aldrig att Jonas kände något obehag av att hon var med.
Klasslärare ASÖ har i huvudsak uppgivit följande.
Hon har varit klassföreståndare för Jonas sedan höstterminen 2006. Under vårterminen 2006 var hon på besök i Jonas´ dåvarande klass för att träffa sina nya elever. Hon träffade då även mamman som berättade att hon var på skolan med Jonas för att hon oroade sig för hans säkerhet. Jonas är en jättemysig ung kille med ett stort intresse för natur. Hon hade Jonas i bild och svenska. Jonas presterade väldigt bra i hennes ämnen. Under höstterminen 2006 hade Jonas ingen frånvaro.
Vid de tillfällen klassen skulle ha aktiviteter eller uppträdanden var Jonas orolig. Han sade att han inte ville att hans pappa skulle närvara på dessa aktiviteter. Eftersom det var delad vårdnad fanns det inget hon kunde göra åt det, vilket hon förklarade för Jonas. Han berättade själv inför klassen om vårdnadstvisten och varför han inte ville vara med på klassens framträdanden.
Hon har inte fått någon information om mamman innan Jonas började i hennes klass. Efter lägret har hon talats vid med mamman i telefon. Då har det handlat om den situationen som uppkom där vad hon har sagt och det brev som hon har skrivit.
Vid lägret höstterminen 2006 skjutsades Jonas dit av sin mamma och morfar. Pappan var också med och skjutsade och han hade en annan pojke än Jonas i sin bil. När barnen lämnats av var det meningen att föräldrarna skulle åka därifrån. Mamman åkte emellertid inte hem trots att lärarna sade till henne att de inte önskade att hon skulle vara kvar på lägret. Mamman var upprörd över att pappan hade tillåtits att skjutsa. Mamman sade att pappan kunde ha tagit Jonas med sig. Mamman gick runt på lägret och talade med en lärare vid namn K. När lärarna sade till henne att åka därifrån blev hon upprörd och sade att de var köpta av pappan och att K tagit emot pengar för instrument. Vidare menade mamman att lärarna hade lämnat information till pappan som inte hon hade fått del av. Mamman var kvar till strax efter lunch. Under lägrets andra dag försvann Jonas´ mobiltelefon. Han var orolig att någon hade stulit den. Hon har i efterhand förstått att mobiltelefonen var viktig för att Jonas skulle kunna nå sin mamma. På kvällen hade de en grillkväll dit alla föräldrar var välkomna. När mamman fick reda på att Jonas mobiltelefon var försvunnen blev hon upprörd och sade att hon skulle ta med Jonas hem. Enligt mamman tog inte lärarna på sig tillräckligt stort ansvar för försvinnandet av mobiltelefonen. Många elever frågade varför Jonas´ mamma var där och varför hon var arg. Mamman misstänkte att någon klasskamrat hade stulit Jonas´ mobiltelefon. Vidare sade mamman att hon hade hört när den andra klassföreståndaren, M, talade i mobiltelefon med någon och att hon utifrån hans samtal dragit slutsatsen att han var mutad av pappan.
Vid de tillfällen pappan försökt hämta Jonas är det svårt att säga om han varit rädd för sin pappa. Jonas har i dessa situationer blivit väldigt ansträngd. Jonas har alltid varit noga när han kommit till henne och skrivit brev att hon skall bevittna att han skrivit det på egen hand.
Den 12 januari 2007 kom pappan till klassrummet och väntade utanför salen. Hon lät sedan pappan och Jonas komma in i klassrummet. De stannade i klassrummet cirka 5-10 minuter. Pappan sade till Joinas att nu ska du följa med mig, det är bestämt av domstol och jag vill dig inget ont. Jonas sade att han inte ville följa med sin pappa. Stämningen var ganska lugn. Pappan och Konas pratade med varandra, men pappan nådde nog inte fram till Jonas. Alla tre gick ut från klassrummet tillsammans, men hon följde inte Jonas´och pappans väg utan gick åt ett annat håll.
Utredare MF har i huvudsak uppgivit följande.
Han är socionom och har arbetat som familjerättssekretare sedan år 2003. Tidigare arbetade han som socialselaeterare.
Det är han och en kollega som har skrivit Familjerättsbyråns utredning i förevarande mål. Han har träffat Jonas för samtal under en timme på XXXX-skolan. Jonas kände sig obekväm under detta möte. Efter detta träffades de vid ytterligare ett tillfälle för att gå igenom utredningen. Huvudsyftet med det senare mötet var att Jonas skulle ha möjlighet att ändra eller lägga till något till utredningen. Han tyckte att det räckte med ett besök. Vid deras andra möte underkände Jonas allt som han och hans kollega hade skrivit ned, vilket är lite ovanligt. En timmes samtal med barn i anledning av en vårdnadsutredning är ganska normalt. Han frågade Jonas varför han inte ville träffa sin pappa och försökte att få Jonas att berätta varför och utveckla detta. Jonas svarade dock mest med upprepningar som överensstämde med det han uppgivit till BD. Han sade att han upplevde sig kränkt, men när de frågade honom vad han ansåg en kränkning vara så stannade han vid att han kände sig kränkt. Det finns en gräns för hur långt man kan komma i ett samtal med ett barn. Generellt sett tyckte han att Jonas hade svårt för att prata om relationsbaserade frågor. Han tror att Jonas är väldigt involverad i föräldrarnas konflikt. Jonas agerar på ett sätt som påminner om hur mamman agerar därför drog de slutsatsen att han var påverkad av sin mamma.
Handläggningen i detta mål skiljer sig från andra utredningar eftersom de inte kunde få träffa Jonas tillsammans med sin pappa. Mamman sade nej till detta eftersom Jonas inte ville. Vidare var det utmärkande att Jonas uppgav att han företrädde sig själv. När de frågade Jonas om mamman och pappan tyckte olika sade Jonas att det inte var hans föräldrar som har en konflikt med varandra utan det var han som hade en konflikt med pappan. De flesta frågor ville inte mamman svara på. Om en fråga rörde Jonas eller pappan hänvisade hon till att de fick svara på dessa frågor själva. Hon ville inte heller svara på några relationsbaserade frågor. Det var också ovanligt att de inte fick träffa Jonas på tu man hand utan att hans lärare skulle vara med. Mamman uppgav att hon inte litade på Familjerättsbyrån och Jonas hade samma reservationer. Mammans inställning har varit att det är Jonas eget ansvar att bestämma om han vill träffa sin pappa eller inte. De frågade Jonas om han inte borde prata med sin pappa, men Jonas svarade inte på den typen av frågor. Jonas svarade väldigt mycket som mamman på de frågor som Familjerättsbyrån ställde.
Specialistläkare LS har i huvudsak uppgivit följande.
Hon är specialistläkare i barn- och ungdomspsykiatri samt socialmedicin. Hon har träffat Jonas den 31 januari 2007 på BUP i samband med en suicidriskbedömning. Innan hon träffade Jonas hade hon av EA fått muntlig uppgift om händelsen på skolan den 12 januari 2007 och att Jonas sedan dess bodde på jourhem. När hon träffade Jonas pratade de lite kring händelsen den 12 januari och det som hänt. Jonas uppgav att han tyckte det var jobbigt att inte träffa sin mamma och sina kamrater. Han sade att han inte ville bo hos sin pappa. Jonas var reserverad på ett sätt som kan tänkas att vuxna är. Jonas var adekvat ledsen över den situation som förelåg. Enligt hennes mening var det viktigt för Jonas att han snart skulle få besked om vad som skulle hända sedan.
MC har i har bekräftat det som LS uppgivit och därutöver i huvudsak uppgivit följande.
Hon är barnpsykolog och har arbetat med detta sedan år 1991. När hon träffade Jonas visste hon om att det pågick en vårdnadstvist, att pappan interimistiskt hade fått ensam vårdnad och att Jonas bott hos sina morföräldrar. Pappan var i kontakt med henne i oktober/november 2006 för att han var orolig över hur Jonas mådde. Hon träffade sedan pappan som uppgav att konflikten pågått under många år och att han trodde att mamman påverkade Jonas till att inte vilja träffa honom.
När hon träffade Jonas så sade han mycket tydligt att han ville bo hos sin mamma. Jonas hade svårt för att redogöra varför han inte ville bo hos sin pappa. Han behövde ingen barnpsykolog. Han behövde en lösning på sin svåra livssituation.
Pianolärare MH har i huvudsak uppgivit följande.
Hon är bl.a. pianolärarinna i kommunala musikskolan. Under höstterminen 2006 har hon en gång i veckan under 15-20 minuter undervisat Jonas i piano. Han är musikalisk. Han lär sig snabbt och har ett trevligt sätt. Hon har även undervisat Jonas´ äldre bror XX i flera år. Hon har inte haft någon kontakt med mamman förutom när hon lämnat och hämtat sina barn.
Fritidspedagog EM har i huvudsak uppgivit följande.
Hon är fritidspedagog på XXXX-skolan på avdelningen Måsen och har varit där i tio år. Jonas började på hennes avdelning som sexåring och gick där tills han var nio år.
När Jonas blev nio år gick han över till en annan avdelning och de hade då sporadisk kontakt när hon hjälpte till i hans klass fram till han började sexan. Hon känner inte Jonas så jättebra. Jonas är en mogen kille som är duktigare i skolämnena än sina jämnåriga kamrater.
Under tiden som Jonas gick i hennes fritidsgrupp har det inte varit några problem med kontakten mellan fritids och pappan. Kontakten med mamman och fritids har varit mycket upp och ned. Vissa tider har det varit jättejobbigt. I grunden har allt handlat om mammans och pappans relation. Hon tror att mamman är en god mor, men att Jonas ändå måste ha känt av att relationerna mellan fritids och mamman inte var bra.
Mamman har två sidor, en som är tillmötesgående och en som är utåtagerande. Det som har satt igång konflikter kan ha varit något som fritids har uppfattat som bagatellartat. Mammans taktik har gått ut på att fritids gått pappans vägar och köpt allt han sagt. Mamman ringde väldigt ofta och kunde då vara arg och högljudd i telefonen. När fritidspersonalen kände att situationen blev ohållbar bad de om att få handledning av en psykolog. Vid ett tillfälle blev mamman upprörd för att fritidspersonalen frågat pappan om ett fotografi på Jonas. Det var även ett tillfälle när mamman hade ringt och skrikit under dagen varför fritidspersonalen inte kände att de kunde lämna hem Jonas till henne. På socialtjänstens inrådan bestämdes det därför att Jonas i stället skulle lämnas till pappan. När mamman fick reda begav hon sig till fritids. När personalen fick reda på att mamman var på väg låste de två lärarna och de tre barn som var kvar in sig på ett rum.
I Jonas daghemspärm fanns vid Jonas´ personuppgifter en anteckning om stöd. Denna anteckning handlade om att personalen på daghemmet var i behov av stöd eftersom deras kontakter med mamman hade varit turbulenta. Mamman var intresserad av dessa uppgifter och ville ta del av pärmen.
Den 12 januari 2007 såg hon Jonas och pappan sitta på en bänk på skolgården. Pappan höll händerna kring Jonas´ midja. Jonas såg inte nöjd ut och såg ut att vara på språng. Jonas och pappan satt och pratade. Hon var inte rädd att det skulle hända något. Hon såg Jonas morfar i änden på skolgården och mamman på skolgården. Mamman hade inte kontakt med någon på skolgården.
Receptionist CD har i huvudsak uppgivit följande.
Hon arbetar som receptionist på familjeomsorgen i XXXX-staden. Hon har haft kontakt med mamman när hon ringt eller varit på besök hos familjeomsorgen. Vid besöken har mamman bl.a. lämnat in saker som skall lämnas till Jonas. Hon har inte fått några direktiv hur hon skall bete sig när mamman kommer på besök och hon har inte heller fått någon information om mamman som person.
Utskrift av ljudupptagning med Jonas
Hej jag heter Jonas. Och nu är det Idag är det den 16 maj och jag tänker berätta vad som hände på skolan när min pappa försökte få mig att gå in i en bil, han fick dra mig dit. Först kom han och då var det näst sista lektionen och då hade.. slutade lektionen. Alla barn i klassen började gå ut och då stod han utanför och gjorde så att jag inte kunde gå ut. Han blockerade utgången för mig och sen när alla barn hade gått ut i stort sett så gick han in, tog fast mig i armarna, båda två, och höll fast mig där och jag försökte ta mej loss. Jag sa att jag ville att han skulle släppa men han ville inte. Och sen... då så gick alla dom andra eleverna till sin sista lektion. Och då tog han mej, ett på min övre arm- min högra tror jag det var, och så tog han i mitt bälte med den andra handen och föste eller knuffade eller drog med mej eller vad man ska kalla det för ner för trapporna. Och jag försökte igen att ta mej loss och så sa jag att jag inte ville men han fortsatte ändå. Sedan kom vi ner för trapporna och så försökte jag komma loss
igen, så tryckte han ner mej på en bänk och då tog han nytt grepp. Han satt bakom mej Runt min mage och tryckte ganska hårt så ibland hade jag ganska ont och problem att andas. Det gjorde ganska ont ganska länge ett par gånger. Och där började han bara snacka en massa dynga, allt möjligt som inte Skumma saker om min mamma och allt möjligt och vi satt där mer Och det är ganska svårt att bestämma tid, det var mer än en timme och jag hade inte nån jacka på mej. Det var kallt ute så efter det hade jag också feber, några dagar efter det. Sen då Efter ett tag så var det både så ringde skolan efter polisen. Min mamma gjorde också det. tror jag. Och dom kom dit och vi åkte till polisstationen och där så pratade vi med en polis och lite så där Och efter det så åkte vi iväg till ett jourhem.
Hej det är Jonas igen. Jag spelar in det här samtalet nu för att vissa personer inte verkar förstå att jag inte vill vara eller bo hos min pappa i nuläget. Och jag vill inte vara hos honom heller inom de närmaste åren. Jag vill få det lugnt innan jag överhuvudtaget ser eller pratar med honom Och det enda stället jag vill bo på är hos min mamma. Jag vill inte va på nåt jourhem eller nåt annat fosterhem eller någonting. För jag längtar efter mitt gamla liv som jag tyckte om med mina vänner och allting i XXXX med min mamma, men som vissa har snott. Sedan när jag har varit hos min pappa Jag har aldrig haft nåt, vad heter det, hem utan det har bara vart nånting där jag har varit tills jag fått komma hem igen. Jag vet inte ens om jag vill kalla honom pappa, för han har aldrig gjort något som man brukar som en normal förälder brukar göra. Han har inte på nåt sätt brytt sej, brytt sej om mej. Och där vill jag inte vara hos honom den närmaste tiden. Jag vill inte ens se prata med honom, skriva till honom eller något. Om jag vill träffa honom igen blir en fråga i framtiden i så fall.
Vårdnadsutredningen
I den vårdnadsutredning som verkställts i målet har utredarna den 24 november 2006 anför följande under rubrikerna Utredarna intryck resp. Bedömning. Utredningen finns bifogat domen som domsbilaga 1
UTREDARNAS INTRYCK
Jonas är mycket involverad i konflikten och påverkad av sin mammas sätt att formulera problemen i familjen. Han uttrycker sig på ett sätt som inte är vanligt för ett barn i tolvårsåldern och det han säger är i det närmaste exakt det hans mamma säger. Inför oss svär sig mamman på ett väldigt tydligt sätt sig fri från det Jonas säger och anser sig inte ha någon som helst inverkan på hans vilja. Hon kan överhuvudtaget inte se att hon skulle ha något med problemen i Jonas´ liv att göra eller att hennes eget agerande skulle påverka honom. Det ser vi som en allvarlig brist i hennes föräldraskap. Även om mamman säger att det är Jonas som bestämmer om han vill träffa sin pappa, är vår uppfattning att han inte är fri att göra det. Han framstår som mycket medveten om vad hans mamma vill. Han säger dessutom att hans föräldrar egentligen inte är oense och han tar på sig ansvaret för att tvisten mellan föräldrarna ligger i domstolen.
Vårt intryck är att mamman inte gör några som helst ansträngningar för att få Jonas att inse att det inte är hans ansvar. Han får också ta ansvar för kontakter som föräldrar i allmänhet sköter för sina barn. Att mamman överhuvudtaget låter Jonas ta kontakt med socialtjänsten, akutintaget på Sahlgrenska och oss och företräda sig själv tycker vi är anmärkningsvärt.
Vi har sett att mammans misstänksamhet mot pappan och mot myndigheter har skapat misstänksamhet också hos Jonas. Han är misstänksam mot pappa som han tror kan ta honom och har därför inte velat komma till Familjerättsbyrån av rädsla för att pappa skall kidnappa honom. Han har vägrat att träffa oss för enskilda samtal på annat ställe än på hans skola och i närvaro av två lärare. Jonas är också misstänksam mot oss och på sin vakt och spelar, precis som mamma, in samtalen med oss. Han har samma behov av att kontrollera utredningsarbetet som mamma när han, precis som hon, inte godkänner sina uppgifter utan kräver att allt skall göras om. Mamman underblåser Jonas´ rädsla, bland annat genom att sitta i skolan från slutet av mars till i maj för att skydda honom från pappa, genom att stödja honom i att inte komma till "Familjerättsbyråns labyrinter" och genom att stödja honom i att två lärare måste vara närvarande vid samtalet med oss för att han skall känna sig trygg.
Mamman återkommer gång på gång till att Jonas har blivit kränkt av sin pappa, vilket också Jonas upprepar. När Jonas exemplifierar vari kränkningarna av honom består, nämner han bland annat att pappa har tagit med honom till IKEA utan att tala om det för honom i förväg. Mycket av det Jonas nämner framstår inte som något som borde föranleda att han skulle känna sig kränkt av sin pappa.
När Jonas pratar om kränkningar vet vi inte om han gör det för att han inte har klart för sig vad en kränkning innebär eller om han bara upprepar vad han har fått höra. Vi kan konstatera att Jonas har haft ett regelbundet umgänge med sin pappa sedan domen i december 2002 och fram till februari i år. Vad vi förstår har umgänget inte förflutit konfliktfritt. Det har i huvudsak varit mamman som har tagit initiativ till anmälningar till polis och socialtjänst. Mamman har under Jonas´ uppväxt vid ett flertal tillfälle vänt sig till socialkontoret för rådgivning kring situationen med sonen och under senare år uttryckt viss oro. Han har inte velat gå vidare med en anmälan, eftersom han har trott att det skulle förvärra situationen.
I våra samtal med pappan har vi fått intryck av att han har försökt göra så gott han kan i umgänget med sonen, men att också han har sagt och gjort saker som har påverkat Jonas i föräldrarnas konflikt. I sina egna uppgifter säger mamman att Jonas upplever det som ett problem att pappan bara dyker upp och låtsas vara intresserad av hans skolgång och fritidsintressen och Jonas säger i sina uppgifter att hans pappa inte bryr sig om honom. Vårt intryck är att pappan tar de möjligheter som finns att ha kontakt med Jonas utifrån ett äkta intresse för honom. Om pappan inte hade haft en äkta känsla för Jonas, hade det varit mycket enklare för honom att lägga ner kontakten med sonen istället för att kämpa för en fungerande kontakt med honom. Pappan tycker själv att hans och Jonas´kontakt har varit bra, därför hoppas han att allt kommer att lösa sig och deras kontakt bli som tidigare bara han får träffa Jonas. Han är dock medveten om att det kan bli svårt och att de kan komma att behöva hjälp utifrån. Pappan har i samtalen med oss påtalat att Jonas är en annan person hos honom, mera fri, än den person han är när han kommer från sin mamma. Han är djupt orolig för hur Jonas kommer att må framöver om han skall fortsätta bo med mamman, eftersom han tycker att hon håller på att bryta ner honom mentalt. Trots det kommer pappan att aktivt medverka till Jonas´ kontakt med sin mamma. Vårt intryck är att pappan ser att konfliktsituationerna i Jonas´ liv har påverkat honom negativt. Pappans sätt att förhålla sig till problemen i Jonas´ liv skiljer sig från mammans genom att han är mottaglig för andras synpunkter på sitt sätt att agera. Han har förmågan att skilja på Jonas´ behov och sina egna.
Mamman har genom åren vänt sig till både BUP och socialtjänsten, inte för att i första hand reda ut familjens konflikter utan för att få konstaterat att det inte är bra för Jonas att träffa sin pappa. Här skiljer sig mamman och pappan åt, då pappan inte vill att Jonas skall förlora kontakten med sin mamma. Han är villig att ta emot den hjälp samhället har att erbjuda för att lösa familjens problem och för att bedöma hur Jonas mår. Mamman delar inte den gängse uppfattningen att det är bra för ett barn att behålla en god kontakt med båda sina föräldrar och att en viktig uppgift för en förälder är att på olika sätt tillsammans med den andre föräldern lösa problem i barnets vardag.
BEDÖMNING
Vårt övergripande intryck är att Jons är en pojke som har vuxit upp med och lever med sina föräldrars konflikt och med sin mammas inställning till pappa. Vi uppfattar att han är en intelligent pojke som är mogen för sin ålder, men som framförallt är oerhört pressad av den situation han lever i. Vi tror att det därför är omöjligt för honom att i nuläget säga något annat än det han gör när han säger nej till kontakt med pappa. Att Jonas själv säger nej behöver inte betyda att det överensstämmer med hans verkliga behov och intressen och är till hans bästa.
Jonas´ beteende och uttryckssätt är mycket ovanliga för ett barn i den åldern. Vi uppfattar hans misstänksamhet, hans övertygelse om och rädsla för att pappa skall ta honom samt hans bristande tillit till pappa som allvarliga uttryck för hur han har påverkats av mammans inställning till pappan. Mamman ser inte detta. Hon förmår inte skydda Jonas från att vara bärare av den bitterhet och besvikelse hon själv känner gentemot pappan. Hon kan därigenom inte prioritera Jonas´ behov av en nära och god relation med sin pappa framför sina egna önskemål och känslor. Mammans grundmurade negativa inställning till pappan drabbar ytterst Jonas och hans behov. Till detta kommer dessutom att konflikten mellan föräldrarna är av den art att den gör det omöjligt för dem att samarbeta i frågor som rör Jonas. I skolan är man oroad för Jonas, eftersom man ser att han far illa, och man har därför gjort anmälan till socialtjänsten. Socialtjänsten säger i sin förhandsbedömning att Jonas löper stor risk att komma psykiskt till skada om pressen på honom fortsätter. För närvarande bedömer man inte denna risk vara av den omfattningen att socialtjänsten skall ingripa till Jonas´ skydd. Också vi oroar oss för hur Jonas mår. Även om vi anser oss kunna göra en bedömning i vårdnads-, boende- och umgängesfrågorna utan ett barnpsykiatriskt utlåtande, är vår uppfattning att det vore bra för Jonas med en barnpsykiatrisk utredning med bedömning av hur han mår och om han har behov av behandling.
Sammantaget är vår bedömning att pappan är den av föräldrarna som är bäst lämpad att främja Jonas´ utveckling och framtid, som bäst kan tillgodose Jonas´ behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna och som är beredd att ta emot den hjälp Jonas kan komma att behöva i form av till exempel barnpsykiatrisk utredning/behandling. Vi anser därför att pappan skall ha ensam vårdnad om Jonas, att Jonas skall ha sitt stadigvarande boende hos honom och att Jonas skall ha ett regelbundet umgänge med mamman.
DOMSKÄL
Inledning
Barnets bästa skall vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge. I föräldrabalken anges - utan att på något sätt vara en uttömmande uppräkning - ett par omständigheter som domstolen, vid bedömningen av vad som är barnets bästa, särskilt skall fästa avseende vid och det är dels risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp eller att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa, dels barnets behov av en nära och god kontakt med båda sina föräldrar. Vid bedömningen av vad som är barnets bästa måste hänsyn tas till allt som rör barnets fysiska och psykiska välbefinnande och utveckling. Så långt det är möjligt skall därvid såväl kortsiktiga som långsiktiga effekter för barnet beaktas. Uppräkningen av barnets grundläggande rättigheter i 6 kap. 1 § föräldrabalken kan vara till hjälp när det gäller att bestämma vad som är barnets bästa. I den bestämmelsen sägs att barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran samt att barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling.
I betänkandet Barnets rätt 2. Om föräldraansvar m.m. (SOU 1979:63) s. 55 f. finns en uppräkning av några av de grundläggande behov som ett barn har rätt att få tillgodosedda är följande. Bland de i den uppräkningen upptagna behoven finns bl.a. följande
Ett stabilt och varaktigt förhållande till föräldrar är av väsentlig betydelse för barn. När barnet blir lite äldre behöver det föräldrarna att identifiera sig med och efterlikna. En sådan identifikation sker bäst då de känslomässiga banden är stabila. Ett avbrytande av den känslomässiga kontakten med föräldrarna kan utgöra en mycket stor påfrestning för barnet och medföra risker för dess personlighetsutveckling, både den intellektuella och den känslomässiga. Detta är speciellt fallet vid upprepade avbrott i kontakten med föräldrarna. Barn behöver den trygghet det innebär att få hjälp av föräldrarna med att lära sig sätta gränser för sitt handlande. Barn måste få känna att de behövs, att de har en uppgift att fylla och att de får ta ansvar. Utifrån sin mognad bör barnet i hemmet, förskolan och skolan bli tilldelat meningsfulla uppgifter, som det kan klara av och som gör att det känner sig delaktigt av och kan identifiera sig med vuxenvärlden. Barn behöver också lära sig att ta ansvar och fatta beslut. De måste med stigande ålder och mognad få ta allt större ansvar för sina personliga förhållanden och sitt eget handlande. Barn bör ha rätt att få påverka sin situation. Det är viktigt att föräldrarna är lyhörda för om barnet har en egen åsikt och låter barnet ge uttryck för denna samt att de tar största möjliga hänsyn till vad barnet anser. Föräldrarna bör även uppmuntra barnets förmåga och vilja att uttrycka sina önskemål. Detta innebär givetvis inte att föräldrarna alltid skall låta barnet fatta alla beslut som rör det. I vissa lägen har föräldrarna förmåga att bättre än barnet inse konsekvenserna av ett visst handlande. De måste därför i sådana situationer fatta besluten och ta ansvaret för dem. Barn har behov av samhörighet med båda sina föräldrar. Föräldrarna måste respektera att barnet känner lojalitet och samhörighet med båda föräldrarna även om dessa är i konflikt med varandra. Särskild uppmärksamhet bör ägnas de situationer där föräldrarna står i motsatsförhållande till varandra och håller på att separera från varandra. Barnet skall inte behöva välja sida och ta ansvar i dessa konflikter. Men det skall inte heller lämnas okunnigt om föräldrarnas beslut. Barnet bör i denna svåra och för barnet omvälvande situation få hjälp att reda ut sina problem. Konflikter mellan föräldrarna innebär ofta en stor påfrestning för barnet och kan äventyra dess utveckling. Det ligger därför även i barnets intresse att föräldrarna får hjälp att lösa dessa konflikter.
Det är för ett barns utveckling och välbefinnande viktigt att det har nära, goda och regelbundna relationer till båda sina föräldrar, oavsett om dessa bor tillsammans och oavsett om de är i konflikt eller inte. Barn vars föräldrar har separerat har fortfarande behov av båda föräldrarna för sin fortsatta utveckling.
Vid avgörande av frågor om vårdnad, boende och umgänge skall hänsyn tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad.
Vad som är barnets verkliga vilja kan vara svårt att veta. Barnet kan på olika sätt påverkas till att ha en viss inställning och denna kan förändras från dag till dag. Det är därför viktigt att det som barnet ger uttryck för bedöms med sakkunskap och med hänsyn tagen till omständigheterna i det enskilda fallet. Om barnet har en bestämd uppfattning och har nått en sådan mognad att dess önskemål bör respekteras, bör domstolen i allmänhet följa barnets önskan. Det kan inte besvaras generellt när barnet har nått en sådan mognad att domstolen bör respektera dess önskemål- 12 år kan dock anses vara ett riktmärke - och det kan vara svårt att utreda barnets innersta önskan. Barnets egna uppgifter skall därför vägas in i den helhetsbedömning av samtliga omständigheter som skall göras i målet.
Tingsrättens bedömning
Det framgår med tydlighet att Jonas´ hela uppväxt präglats av konflikten mellan hans föräldrar. Han har därvid påverkats av mamman till att ha en negativ inställning till sin pappa. Mamman har med alla medel knutit Jonas till sig på ett sätt som framstår som skadligt. Sedan tingsrättens dom år 2000, genom vilken bestämdes att vårdnaden om Jonas skall vara gemensam, har mamman varit sjukskriven och tillbringat så mycken tid som möjligt med eller i närheten av Jonas. Som ett exempel kan nämnas att hon satt i Jonas skolan under skoltid i 13 veckor våren 2006 och upphörde med det först sedan hon fått ett skriftligt besked från skolans rektor att hon fick upphöra med det. Hela hennes berättelse om Jonas genomsyras av vi (hon och Jonas) tycker, tänker och gör saker tillsammans. Däremot betonar mamman understödd av sin pappa, att i de frågor som gäller umgänge och kontakt med pappan så får Jonas bestämma helt själv. Den bindning som mamman åstadkommer mellan sig och Jonas och den bild som hon förmedlar om pappan som en riskfaktor i det att han hela tiden kan komma och kidnappa Jonas gör att Jonas hamnar i en lojalitetskonflikt som kan leda till att hans psykiska hälsa skadas. Det sätt mamman överför sin egen misstänksamhet mot och missnöje med myndigheter och personer till Jonas och det förhållandet att hon själv låter honom - blott 12 år gammal - kontakta sociala och andra myndigheter talar för att mamman dessutom utnyttjar Jonas i sin kamp mot pappan. Jonas reaktioner sedan drygt ett år tillbaka och hans uttalanden rörande fadern måste ses mot denna bakgrund och ter sig som ett uttryck för en svår livssituation. Tingsrätten instämmer i och delar den bedömning som gjorts i vårdnadsutredningen under rubriken "Utredarnas intryck".
Enligt tingsrättens mening är mamman - redan med hänsyn till vad som ovan sagt - olämplig som vårdnadshavare.
Mamman har brustit i sin skyldighet som förälder att tillse och verka för att Jonas har en fungerande kontakt med pappan. Hon har inte bara aktivt motarbetat en sådan kontakt utan är dessutom av den åsikten att någon sådan kontakt inte behöver förekomma. Även dessa nu nämnda förhållanden visar på mammans olämplighet som vårdnadshavare.
Jonas har i ett flertal sammanhang uttalat att han inte vill träffa pappan. Jonas är idag 13 år gammal och av vad som har framkommit förefaller han vara väl mogen för sin ålder. Det finns därför i och för sig inte anledning att ifrågasätta att detta är ett uttryck för hans vilja. Mycket talar emellertid för att hans synsätt präglas av mammans negativa inställning till pappan. Jonas har under hela sin uppväxt levt med lojalitetskonflikter. Det kan därför ha underlättat för honom att till slut ensidigt ta parti för en av föräldrarna; dvs. den förälder som utsatt honom för starkast tryck och påverkan. Med hänsyn härtill och till att Jonas - även om han inte idag inser det - är i stort behov av att få umgås och ha en fungerande relation med sin pappa, går det inte att i den situation som nu råder respektera Jonas´ vilja så som den kommit fram i målet.
Pappan framstår som väl lämpad att främja Jonas´ utveckling och framtid. Han är mån om att tillgodose Jonas´ behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna och han är beredd att ta emot den hjälp som Jonas kan komma att behöva i form av till exempel barnpsykiatrisk utredning/behandling.
Tingrätten delar den bedömning som görs i vårdnadsutredningen beträffande frågan om vem som skall tillerkännas vårdnaden om Jonas. Pappan skall således ensam anförtros vårdnaden om Jonas.
När det gäller frågan om umgänge mellan Jonas och mamman framstår det för närvarande inte som bäst för Jonas att det förekommer en reglerad kontakt mellan honom och mamman eftersom hon alltjämt försöker styra och kontrollera Jonas samt motarbetar pappans försök att skapa en god kontakt mellan honom och Jonas. Den kontakt som idag finns mellan Jonas och mamman är för närvarande tillräcklig. Allt talar för att pappan på sikt kommer att tillse att ett fungerande umgänge mellan Jonas och mamman kommer till stånd. Mammans yrkande om umgänge skall därför ogillas.
INLAGA FRÅN JONAS´MORFÖRÄLDRAR
Ang vårdnad och boendeutredning på uppdrag av Tingsrätten i XXXX avseende Jonas.
Som närmaste anhöriga till mamman och morföräldrar till hennes son Jonas ser vi oss nödsakade ingripa i det som händer med vårt barnbarn. Vi har genom åren haft mammans förtroende att ta del av de flesta av de handlingar som rör vårdnaden om Jonas.
Vi är tacksamma att ha fått lära känna Jonas och kan konstatera att han idag är en begåvad och ansvarsfull pojke med sunda intressen. Han känner stor tillgivenhet för sin mamma och vill skydda henne från det som drivit honom på flykt från något han inte vill uppleva - att tvingas bo hos och leva med sin pappa.
Vi känner inte pappan personligen men har genom bl a mammans förtroenden, att ta del av arkiverade handlingar från polismyndigheten och att följa pressen i samband med avvecklingen av en tidigare restaurang bildat oss en uppfattning om honom.
Redan medan Jonas var spädbarn och ammades fick pappan utökad umgängesrätt. Det är tveksamt om pappan själv tog hand om Jonas eller om han överlät honom till en väninna eller till sin personal. När Jonas återlämnades till hemmet luktade han rök och var solkig. När mamman påpekade brister i omvårdnaden av Jonas, hotade pappan redan då att han skulle ta Jonas ifrån mamman, liksom att han senare, under tiden med delad vårdnad om Jonas, hotade henne med "handläggaren Bylund". Hans hot sätts tydligen nu i verket.
Mamman upplevde redan från början att familjerätten tog ställning för pappan. Hon har hela tiden känt sig nedlåtande bemött och motarbetad av stadsdelsförvaltningens representanter. Eftersom hon har ett starkt rättspatos och lätt för att visa känslor, har hon upprörts av hur förvaltningarna under XXXX-stadens stadsdelsnämnd hanterar allmänna handlingar såväl i XXXX-skolan under en tidigare rektor som inom familjerätten. Som tjänstemän under många år inom offentlig förvaltning känner vi väl till hur handlingar skall hanteras, hur utredningar skall göras och hur medborgare skall bemötas.
I en inlaga i ärendet från pappan har vi kunnat läsa att han anser att mamman uppvisar ett "incestuöst beteende" när det gäller Jonas. Trams!!! Det är riktigt att Jonas ammades länge för att han hade ett stort behov av att vara nära sin mamma efter det att han vistats på XXXX - han riktigt kröp in i famnen på henne. I en redogörelse från familjerätten efter ett besök i mammans och Jonas´ hem påpekas inledningsvis att "mamman sover i samma rum som Jonas". Vill man med detta associera till pappans påstående? Mammans eget rum är i behov av renovering, vilket framfördes vid besöket, och som hon på grund av nuvarande situation har nödgats flytta fram.
En annan inlaga tyder på att pappan indoktrinerar sin omgivning och i synnerhet mamman med påståenden som att mamman "är sinnessjuk". En helt ovidkommande person som aldrig har träffat mamman har känt sig manad att kontakta socialförvaltningen, med sådana påståenden. Jonas har berättat att samma person stod på vakt vid en av XXXX-skolans utgångar när Jonas "skulle överlämnas" till sin pappa fredagen den 13 oktober. Även grannar till mamman tycks vara involverade i ärendet genom pappans försorg. Beträffande mammans hälsa är det vår uppfattning att den oro hon levt med genom pappans hot liksom hennes funderingar om hur Jonas egentligen har det hos pappan starkt bidragit till hennes sjukskrivning.
Vi har aldrig behövt känna oro för att mamman inte skulle klara av sitt föräldraansvar. Hon har på ett föredömligt sätt tagit hand om sina barn och engagerat sig i deras utveckling.
Barnen har alltid haft möjlighet att umgås med sina kamrater och att prova på aktiviteter i olika föreningar till dess att de funnit sina intressen.
Nu upplever vi att ärendet inte fokuseras på det väsentliga - Jonas´ önskan att bo hos sin mamma, där han känner trygghet och gemenskap. Vi är väl medvetna om lagens intentioner - att ett barn har rätt till båda sina föräldrar. Jonas är snart 13 år och mogen för sin ålder. Han har lärt känna sin pappa och själv tagit ställning i ärendet. Klart och tydligt meddelade Jonas pappan detta per telefon vid polishuset på XXXX-gatan, dit Jonas tagit sin tillflykt sent på kvällen den angivna fredagen. Vi åhörde telefonsamtalet.
Hur kan pappan tro att han någonsin kan vinna Jonas tillgivenhet efter det som händer nu?
XXXX den 25 oktober 2006
Mormor och morfar
ÖVRIGT UTREDNINGS - BEDÖMMINGSUNDERLAG REDOVISAD I SLUTET AV DOMEN, FINNS UTLAGD PÅ HEMSIDAN:
Jonas fall nr 2
BEDÖMNINGSUNDERLAG »