LYTSY: INTERVJU MED LAGMAN MATS SJÖSTEN VID VARBERGS TINGSRÄTT

Lagman Mats Sjösten bedriver vid sidan om sin tjänst vid Varbergs tingsrätt även en privat affärsverksamhet med sitt kursmaterial: Vårdnad, boende och umgänge samt verkställigheten av sådana avgöranden och överenskommelse a c:a 800 kr styck

Och så här presenteras lagman Mats Sjösten på BG institutes hemsida, där han annonserar om sina kursdagar a 7900 kr styck om den juridiska handläggningen av vårdnadsmål med avseende på Vårdnad, boende och umgänge i teori och praktik.

Vem är det som bestämmer - Sveriges riksdag och regering eller Mats Sjösten?

Med tanke på hur Mats Sjöstens domar och åldersstiget paternalistiska agenda och auktoritära uppfostringsideal ser ut, är det föga förvånande att just han kommer ut som en ogenerat försvuren PA(S)-lobbyist i det kapitel vari Lytsy intervjuar honom med rubriken:

Vi har en del redskap om lagstiftningen bara tillämpas rätt.

Redan på första sidan i det kapitlet (sid 293) konstateras trosvisst att:

"Han vet precis vad föräldraalienation är."

Och det låter ju betryggande att åtminstone någon gör det, för som vi sett i tex Annika Rejmers fall, kan det vara litet si och så med den saken.

Dessvärre ges dock inte någon redovisning av hur de redskap ser ut, som Mats Sjöstens hänvisar till, utan det tycks enligt honom ligga implicit i själva lagen. Och det är liksom det man skulle ha velat höra professor Anna Singers och rättssociologen Annika Rejmers uppfattning om, med tanke på hur deras ställningstagande ser ut i fråga om juristers rättsliga befogenhet och kompetens att göra bedömningar kring vad som är vad när det gäller anklagelser om föräldraalienation eller sk "vanligt våld" (som allt det våld kallas i den PA(S)-relaterade diskurs, som alltså inte utgörs av PA(S)-eller föräldraalienation).

(För vidare info om begreppsliggörande av olika slags våldsutövning - se hemsidan: Vetenskap eller vidskepliga förvillelser » )

PA(S)-lobbyismens främsta företrädare här i landet Lena Hellblom Sjögren, höjer, i ett seminarium i regi av Stiftelsen Rättsstatens Vänner 2013, en dom av lagman Mats Sjösten från 2007 till skyarna, som vid närmare granskning måste definieras som extremt rättsosäker. Ändå hävdar Hellblom Sjögren att den blivit presumerande för resten handläggningen av vårdnadsmål i landets tingsrätter. Och i det avseendet är det inte svårt att tro henne.

Sex år senare låter journalisten Anna Lytsy och advokat Christina Bergenstein i sitt PA(S)-influerade alster ”Barn som tvingas välja boret en förälder” Mats Sjösten brösta sig över just denna dom på fem sidor och ytterligare en liknande, dömd på samma PA(S)-relaterade premisser.

Det sistnämnda fallet är mycket likt ett som anmälts till JO, i vilket dottern rymde hem till sin mamma igen och så snart hon fyllt 18, planerat att vittna om hur hon, trots sina allvarliga panikattacker, tvingades till ett "familjecenter" som Sjösten kallar det, för att där förmås att knyta an till sin pappa, vilket hon dock aldrig gör, vare sig där eller senare under de år hon tvingades till vårdnad / boende bo hos honom och endast fick träffa sin mamma under sparsmakade former, om ens alls.

Men Sjösten menar sig veta att båda dessa fall slutat lyckligt och väl med en nära och god "återanknytning" till de pappor som han assisterat i rättsprocessen.

Eftersom det inte föreligger någon uppföljningsplikt när rätten tar chansartade beslut att rycka upp barn från deras enda trygghet och med brutala insatser som polishandräckning och avprogrammering från "påverkan" från deras anknytningsförälder på behandlingshem, låter det misstänkt mer som Sjöstens eget önsketänk, än som objektivt återgivna fakta.

Leg psykolog och leg psykoterapeut och fd socialchefen Stefan Widell har engagerat sig i liknande fall som dömts vid Gtbrgs eller Varbergs tingsrätter under Sjöstens överinseende som lagman, och riktat skarp kritik i artiklar i GP och brev till ministrar 2011 om detsamma.

Mats Sjöstens karriär som boss över familjerättsjuridiken

En historisk tillbakablick

Redan 2003 publicerade ledarskribenten Maria Carlshamre en kritisk artikel i DN om Mats Sjöstens olycksaliga inflytande över familjelagstiftningen / -utövningen med rubriken:

Vem är det som bestämmer - Sveriges riksdag och regering eller Mats Sjösten?

I den konstateras bla det som kommit väl till synes i Mats Sjöstens domar, nämligen att:

Bakom Mats Sjösten formuleringar gömmer sig i själva verket rättslöst godtycke.

Carlshamre definierar Mats Sjösten som den nyckelfigur, som varit vägledande inom den olycksaliga trend som resulterat i stor rättsosäkerhet för våldsutsatta mödrar och barn. Inte minst den om hur det kan vara möjligt för en enskild domare, som Mats Sjösten, att utöva lag och rätt utifrån sitt eget privat personliga tyckande, istället för fakta, forskning, vetenskap och väl beprövad erfarenhet.

Carlshamre hänvisar redan då till det faktum, som alltmer otvetydigt gett sig till känna under påföljande år fram till dags datum och som angetts ovan även 2011 utsattes för stark kritik av Stefan Widell:

Citat:

"I svenska domstolar i dag utgår man från att barn mår bra av umgänge också med en förälder som har förgripit sig på barnet. Halvsmälta amatörpsykologiska spekulationer om att barnet annars bygger upp en mycket hemskare bild av den frånvarande föräldern bildar utgångspunkt när barnet av domstolen döms att umgås med föräldern/förövaren. Vad barnet självt anser, känner och vill tillmäts ingen betydelse. Och vi talar här också om barn som har fyllt elva år."

Maria Carlshamre härleder denna utveckling ur:

"dels den legitima önskan att öka pappors engagemang för sina barn och dels den infekterade debatt som i början av 1990-talet skapade bilden att fäder som anklagas för att vara pedofiler är oskyldiga. Allt detta bidrog till 1998 års lag som öppnade för en djupt olycklig rättslig hantering av dessa viktiga frågor."

Hon hänvisar därefter till den falska teoribildning, varför även Stefan Widell IVO-anmält en känd psykolog och som kallas för "monstret-växer-teorin" och enligt professor Maria Ericsson i hennes avhandling "I Skuggan av pappa" företräds av Göran Ewerlöv och Mats Sjösten, trots att den saknar vetenskapligt underlag.

Om det skriver Carlshamre att:

Men forskningen visar entydigt att barn inte har behov av att träffa en förälder som också är förövare. Barn som efter sexuella övergrepp ofta har symtom av posttraumatisk stress kan tvärtom erfara en så kallad retraumatisering också vid en gles kontakt. Och då borde givetvis totalt umgängesstopp vara aktuellt. Men i Sverige är gemensam vårdnad och delat umgänge en dogm.

Därefter konstateras att det är märkligt att vi här i Sverige som varit ett föregångsland i fråga om lagstiftning mot barnaga osv, godkände att rättssäkerheten för våldsutsatta barn kraftigt försämrades med lagen om vårdnad och umgänge som tillkom 1998 och I praktiken innebar att många barn stod helt utan lagligt skydd, för att istället skydda förövare och skriver:

Nyckelperson i den här utvecklingen är chefsrådman Mats Sjösten i Göteborg. När det gäller den juridiska hanteringen av vårdnadstvister är hans ord lag, bokstavligen. Det är hans penna, hans faktainsamling och hans slutsatser som ligger bakom dagens lagstiftning. Han var sekreterare i SOU 1995:79 "Vårdnad, boende, umgänge", och han har ockå skrivit en handbok som domare och jurister använder i sin praktiska utövning.

Därför är det anmärkningsvärt att han dessutom är expert i regeringens vårdnadskommitté, som har i uppdrag att utvärdera 1998 års lag. Den lag vars utformning han själv hade ett avgörande inflytande över.

Mats Sjösten liberala inställning till våldsutövning mot kvinnor och barn, kommenteras därefter av Carlshamre med följande

I boken (av Ann-Karin Tihl och Tina Thunander: Rätten till ett barn) finns också en intervju med Mats Sjösten, där han bland annat kommenterar vårdnadskommitténs direktiv. Enligt direktiven har kommittén bland annat i uppdrag överväga om automatisk prövning av vårdnaden ska göras om en förälder dömts för misshandel. Men det är ingen bra idé, tycker Mats Sjösten.

- Hur skulle det gå till

Det finns olika grader av misshandel. Av en "lusing", som vi säger på skånska, kan man inte dra i gång en så stor apparat som automatisk prövning av alla fall. Litet mer misshandel måste allt krävas för det.

Med denna lättvindiga inställning till direktiven visar Sjösten förvånansvärt bristfälliga kunskaper om fakta och statistik på området. För Sjösten personligen kan ett slag vara okej, men direktiven talar faktiskt om föräldrar som dömts för misshandel. I dag vet man också att ett enda slag kan räcka för att kuva en människa för lång tid.

Sjöstens personliga uppfattning är därutöver att det är ovanligt att en våldsam make även är våldsam mot barnen. Men statistiken visar att minst varannan man som misshandlat sin fru också ger sig på barnen. Hans personliga uppfattning är också att falska incestanklagelser är mycket vanliga. Men internationell forskning visar att de i själva verket är relativt ovanliga. Undersökningar från USA och Australien har kommit fram till att omkring 90 procent av dem som anklagats var skyldiga.

Sjösten har ett unikt inflytande över rättssystemet som nu och framöver ska hantera vårdnadstvister.

Redan inför 1998 års lag var dock lagutskottet entydigt:

"Därför vill utskottet som sin mening framhålla att i de fall där den ena föräldern utsätter en familjemedlem för våld, trakasserier eller annan kränkande behandling, gemensam vårdnad mot en förälders vilja bör vara utesluten." (Betänkande 97/98:LU12 s 30)

Men Mats Sjösten gillar inte lagutskottet:

- Lagutskottet sågar alla föräldrar som någon gång använt våld eller gjort sig skyldiga till trakasserier eller någon annan kränkande behandling. Om domarna lyssnade på lagutskottet skulle vi aldrig kunna göra individuella bedömningar.

Bakom Sjöstens formulering om individuella bedömningar gömmer sig i själva verket rättslöst godtycke. Men den avgörande frågan är: Vem är det som bestämmer - Sveriges riksdag och regering eller Mats Sjösten

Samma inställning till våldet kommer väl till synes i ett flertal olika sammanhang som tex i inte minst i SR P1 Gaglianos intervju med Sjösten inför inkorporerandet av FN:s Barnkonvention i svensk lag. Återkommer till det nedan.

Flitigt anlitad till de statliga utredningarna sedan minst 1995

Inte nog med att Sjösten utsågs till sekreterare i SOU 1995:79 och därefter dessutom till expert i regeringens vårdnadskommitté, som hade i uppdrag att utvärdera 1998 års lag, vars utformning han själv hade haft ett avgörande inflytande över och fortfarande gör privata förtjänster på sin kursverksamhet och kursmaterial "Vårdnad, boende umgänge" - dessutom anlitade regeringen honom 2013 till uppdraget att kartlägga hur tillämpningen av lagar och andra föreskrifter stämmer överens med FN:s konvention om barnets rättigheter (Barnkonventionen) och de två fakultativa protokoll som Sverige har tillträtt (dir. 2013:35). Utredaren skulle också analysera och redovisa vilka för-och nackdelar en inkorporering i svensk rätt av konventionen och de två fakultativa protokollen skulle kunna medföra. Utifrån analysen skulle utredaren ta ställning till på vilket sätt barnets rättigheter kan stärkas mest effektivt. Uppdraget skulle redovisas senast den 4 mars 2015.

Bland de experter som utsågs att medverka i utrednings-arbetet, samt utredningens ingick bla Europarådets tidigare kommissionär för de mänskliga rättigheterna Thomas Hammarberg, Barnombudsmannen Fredrik Malmberg och just Lagmannen Mats Sjösten

Som Rättssakkunnig anlitades även Johan Borgström fr.o.m. 2015, vilken var den domare som i maj 2018 tilldömde pappan i det kända Anna & Elias-fallet interimistiskt enskild vårdnad / boende, trots att han inte ens hade blivit förhörd av polis och åklagare för de grova brott gentemot sonen, varför han hade polisanmälts.

OM BETÄNKANDET SOU 2016 FN:s BARNKONVENTION

Inte så konstigt att det fortfarande idag ett helt år efter att FN:s Barnkonvention inkorporerats i svensk lag, ser ut som det gör, när de "experter" och ”rättssakkunniga” som tillsätts till de statliga vårdnadsutredningarna såväl som till Betänkandet av Barnrättighetsutredningen SOU 2016 ”Barnkonventionen blir svensk lag” är sådana som själva i sin egen praxis hänsynslöst kör över barns mänskliga rättigheter.

Men precis som f.d JK Göran Lambertz har även Mars Sjösten ett särdeles vagt och undanglidande sätt att uttrycka sig, som liksom är gjort för att vare sig kunna förstås eller bemötas, bakom vilket de enkelt kan gömma undan sina godtyckliga lagvrängerier. I Sjöstens fall kommer det särskilt tydligt till uttryck i SR-reporten Gaglianos intervju med honom, Thomas Hammarberg och BO i SR P1 2017 och som sen gick i repris 2019, som jag kommenterat och analyserat i detalj på denna hemsida:

INTERVJU MED LAGMAN MATS SJÖSTEN VID VARBERGS TINGSRÄTT - EXPERT PÅ VÅRDNADSMÅL »

Av Alexander Gagliano

(Källkritik: Läs eller lyssna noga! Vad är det han egentligen SÄGER?)

Sveriges Radio P1 Ekonyheternas reportage den 13 mars 2019 med anledning av att regeringen den 14 mars 2019 lägger fram ett förslag till Lagrådet om att Barnkonventionen ska göras till svenske lag

SR: Vad säger du Mats Sjösten räcker inte lagen som den ser ut idag?

6:26 MS: Ah det är ju som vi hört från BO där att lagen finns ju redan.. de j ifråga om tillämpningen… och förtistånd en annan tillämpning genom att barnkonventionen till lag, då undrar jag om det är rätt sätt, det är nog andra åtgärder somsk gö… göras i (inandning) s.. så fall. En åtgärd som man då ka… straffrättens område, barnrättighetsutredningen som äh … vars förslag dänu regeringen gå vidare mepeka på sdähä särskilt när det gäller misshandel av barn … och där så är det ju så att må… i många fall så är det ogillade domar för att då.. dä hante kunnat styrkas att på grund av att barnet inte kanske kan prata att något som typiskt sätt har gjort ont ha vållat smärta och det vill ju barnrättighetsutredningen ska komma till rätta påatt… påatt.. att i.. införa ett speciellt brott: misshandel av barn, somatt det skante phövas bevisat att just det enskilda slaget som typiskt sett leder till smärta ändå ska kunna leda till en fällande dom.

(Här, när Sjösten kommer in på sitt favorit-ämne, kan skönjas hur hans puls ökar och ger upphov till en viss andnöd och darr på rösten och att ämnet således kan antas ge upphov till uppflammande inre drivkrafter. Såna som när tex kvinnliga socialsekreterare kritiseras kallas för ”känslor")

I denna intervju kommer med all önskvärd tydlighet fram i dagern, att Mats Sjösten inte heller är särskilt förtjust i att allmänheten lägger sig i vad de Höge Herrarna i det juridiska frälset har för sig. Till det ämnet återknyts i sammanfattningen längst ner på sidan.

73190488_2511838349046805_5873270367421726720_n

Mats Sjösten tvekar inte att spänna hanen inför de "obstruerande" mammorna!

Som jag redan nämnt ovan har Lena Hellblom Sjögren höjt en dom från 2007 av Mats Sjösten till skyarna som hon tog upp när hon 2013 inför Stiftelsen Rättsstatens Vänner presenterade sin forskningsrapport "Barns rätt till ett familjeliv". Hon påstod då att mamman skulle ha "skrämt upp pojken för pappan" och att Sjösten därför genom att tilldöma honom vårdnaden / boendet hade sett till att pojken, som då var drygt 12 år, skulle få lära känna pappans "riktiga jag" och framhöll den därför som "en mycket viktig dom" som kommit att få ett stort inflytande som presumerande på kommande domar i vårdnadsmål.

Och nu återkommer samma dom i Lytsy / Bergensteins utgåva från 2019 i Lytsys intervju med Mats Sjösten, där han ges tillfälle att bre ut sig på fem sidor om den.

Mats Sjösten känner inga såna begränsningar, som professor i civilrätt Anna Singer och rättssociologen Annika Rejmer hänvisar till i form av bristande lagstöd och kompetens för socialsekreterare och jurister att göra bedömningar av föräldraförmåga och att "objektivt kunna bedöma sanna eller osanna påståenden från en eller båda föräldrarna om att den andra lider av psykisk ohälsa, har missbruksproblem eller är våldsam" vilket även rimligtvis borde gälla bedömningar av om någon av dem utövar "föräldraalienation"

Nej då. Precis tvärtom. Han känner inte till några såna begränsningar. Pang på rödbetan och fram med sanktionerna, omplaceringarna och omprogrammeringarna så är grejen biff. Barnen kommer glada i hamn och snipp, snapp snut så var sagan slut.

Vi som känner de mammor och barn som drabbats av Sjöstens redskapshantering har dock en något annorlunda syn på saken.

Men utan att besväras av generande blygsamhet lägger Sjösten här ut texten och skryter och skroderar om sin dådkraft att köra över en 12-årig pojkes vilja genom att slita upp honom från sitt trygga hem hos den förälder han bott under hela sin uppväxt och som ensam stått för hans omvårdnad. Sjösten har haft de effektiva verktyg i sin hand, som övriga inte förstått att använda, men som han uppenbarligen gått före och visat vägen för hur de kan komma till bruk

Frågan man därför ställer sig är hur författarna Lytsy / Bergenstein förhåller sig till Mats Sjöstens typ av rättsutövning. Är de lika imponerade som Lena Hellblom Sjögren?

Och hur ser de på det faktum att den blivit trendsättande för ett stort antal liknande domar, som delvis kommit fram i ljuset sen dess? Inte minst de många av Mats Sjöstens egna, varav det flitigt omtalade Varbergs-målet bara är ett, i vilken en treårig pojke dömdes till vårdnad / boende hos en misstänkt förövare, som sen dess enbart fått träffa sin mamma under minimala och övervakade former, och som då klagat över att hans arm har gått sönder och frågat om en doktor kan laga den.

Vid närmare granskning av domen från 2007 visar sig dock både Lena Hellblom Sjögrens och Mats Sjösten utsagor om mammans påstådda "påverkan" sakna grund, men desto mer att kännetecknas av de gängse externaliserande DARVO-tekniker som förövare i ohelig allians med ansvariga på socialtjänst och i tingsrätt satt i system att ta i bruk när skyddande föräldrar och obstruerande barn hotar den heliga fadersrätten.

Domen är en ren skandal i fråga om barnets totala rättslöshet.

Den är dock mycket lång och fullspäckad med såna intrikata förvecklingar som uppstår när socialtjänst, förskola och skola och tingsrätt faller pladask för manipulativt förljugna förövares bedövande charm och förmåga att övertyga.

Även här upplever sig mamman nödgad att gå i försvar mot falskt förljugna uppgifter som pappan sprider om henne som "psykiskt sjuk" och att ha "ett inscestuöst förhållande till sonen" vilket pappan dessutom uttalar i sonens närvaro, under ett samtal med hans lärare i skolan.

Dramaturgin följer det välkända upplägg, som med största fog kan antas vara planerat redan från början och är avsett att få mamman, att efter att hennes tålamod prövats till det yttersta, agera "hysterika".

Nej detta är helt förvisst inte heller ett "bråk" mellan två jämbördiga och likvärdigt bidragande parter utan följer ett helt annat mönster.

Den som får betala största priset är sonen som tvingas iväg från sitt normala, trygga, stimulerande och utvecklande liv i sitt hem hos sin mamma och bror, ett stödjande nätverk av mormor och morfar och många andra nära bekantar, påbörjade musikklasser, det musikband i vilket han agerade ackompanjatör på piano och sina schackturneringar, för att istället placeras på ett jourhem i tre månader med inhiberad skolgång och därefter ett familjehem för den sedvanligt rekommenderade "avprogrammeringen" från mammans påstådda "påverkan" och "återförening" med pappan skulle ta vid.

Det finns all anledning att ställa dig tveksam till om experimentet med den 12-13-årige pojkens liv lyckades så bra som Mats Sjösten låter påskina. Domare har ju ingen formell skyldighet att göra uppföljningar av sina chansartade beslut, så man kan undra varifrån Mats Sjösten har fått sina uppgifter.

Att gå in på detta fall närmre, riskerar att vara hänsynslöst gentemot de drabbade, som verkar måna om att få ha sitt privatliv i fred, och kan antas ha tagit illa vid sig av den uppmärksamhet som det väckt att domen blivit så exponerad i offentligheten med målnummer och allt, inte bara i Lena Hellblom Sjögrens utgåva 2013, utan nu även i Lytsy / Bergensteins 2019 .

Det borde yrkas på att ansvarig rättsvårdande personal öppet tillkännager vad de vill åberopa för rent vetenskapliga grundade skäl till att just den dom och vari en 13-årig pojke mot sina uttryckliga vilja tilldöms tvångsboende på ett jourhem och därefter en placering på ett familjehem för att avprogrammeras från anknytningen till hans skyddande förälder och därefter tvångsvis förmås att knyta an och flytta sitt stadigvarande boende till en pappa som driver ett ensligt beläget företag långt utanför stan där han inte upplever sig vara "hemma" och som mamman utan minsta bevis anklagas för att ha alienerat honom ifrån.

Vid en närmare granskning av denna dom finner man ingenting som tyder på att den tolkningen skulle ha mer relevans än den motsatta, att pojkens egen redogörelse för varför han inte längre vill fortsätta tvingas till umgänge med sin pappa, inte skulle kunna vara fullt berättigad. Han trivs inte under umgängena med pappan eftersom han inte känner sig som hemma i den miljö som pappan verkar i samt att:

Pappa visar inte mig respekt
Han glömmer mina födelsedagar
Han lovar saker somt.ex. Lisebergsbesök och kalas som sedan inte infrias
Han vet inte vilken mat som jag gillar
Han håller inte reda på sådant som schackturneringar, så jag missar det eller kommer för sent
Han är ofta full och då blir han arg och vinglig
En gång gav pappa bort mitt Lego utan att jag visste om det
När det kommer gäster till XXXX som har barn med sig blir jag tvingad att bada i poolen med barnen fast jag kanske inte vill
Pappa har aldrig lekt med mig, aldrig läst för mig
Pappa förhör mig inte på läxor
Jag litar inte på pappa
Pappa vill att jag skall säga att jag älskar Britt-Mari (en god vän till pappa) eller att jag älskar andra som pappa känner. När jag inte säger något sådant säger pappa att jag är en mes som inte säger något.
När mamman kom ut till XXXX efter begravningen av farmor slängde pappa in mig i aulan.

Detta är vad sonen uppgett i ett telefonsamtal till den klasslärare, som förutom mamman, är den enda han har förtroende för. Sedan det visat sig att familjerättens utredare envist håller fast vid idén att det inte är hans egna synpunkter han förmedlar utan mammans och därför inte heller återger dem korrekt, vägrar han fortsättningsvis att tala med dem i enrum utan sin klasslärare, som kommenterar telefonsamtalet med honom med följande:

”Under mötet igår med sonen och hans mamma, XX (rektor) och jag fick sonen återigen berätta om sin situation hos pappa. Det var nästan exakt det som han tidigare sagt i telefon.”

Därtill sett till det faktum att pappan aldrig ingått i familjen eftersom mamman avslutade relationen redan i graviditeten och att pojken trivs bra med sin tillvaro hos mamman och de intressen han odlat inne i stan, schack, musik, nyss intagen i musikklasserna i egenskap av skicklig pianist och ackompanjatör i ett musikband, segling och att klättra i omgivningarna med mamman och att pappan en gång utsatt sin 13-årige son för kränkningen att med våld släpa ut honom ifrån skolan inför övriga skolkamraterns och lärarnas åsyn.

Ingenting av alla dessa skäl räknas som giltiga i den mån de ens omnämns i domen, utan det är enbart mammans påstådda "påverkan" och "negativa inställning till pappan" som ligger till grund för Mats Sjöstens domslut. Hon görs tom ansvarig för att hon till slut inte längre ser någon mening i att befatta sig med saken genom att sätta sig i kontakt med socialtjänsten, utan anklagas då för att hon undandragit sig sitt vuxna ansvar, genom att överlåta på sonen att själv stå för den kontakten.

Denna typ av handläggning återkommer sedan som ett givet mönster i dom efter dom varav flera uppmärksammats stort i medierna som tex inte minst den skandaldom från 2018 vid Varbergs tingsrätt som Sjösten satt sin underskrift på och känns mer än väl igen i de hundratals fall som det vittnas om dagligen på Facebook och tex inte minst även i det upprop i #AKTION eftervåldet som undertecknades av 1000 personer, varav 100 menade sig känna igen sina fall i den typ av rättslöshet som bla Mats Sjösten gått i täten för att implementera med denna dom.

Slutet på de två fall som av Mats Sjösten själv trosvisst garanteras av att ha blivit utmärkt gott, blev tvärsemot förhoppningarna om att ha garanterat barnets tillgång till båda sina föräldrar, att det inte fick tillgång till något gott och nära föräldraskap alls. Och att den lille pojken, som redan i tidig spädbarnsålder fått sitt stadigvarande boende hos mamman överflyttat till en våldsbenägen pappa, frågar om mamman kan ta honom till en doktor som kan laga hans arm igen, eftersom den har gått sönder.

Om så önskas kan c:a 50 likande berättelser bifogas med dokumentation från socialtjänst, tingsrätt, hovrätt och HD och allt allt, varav minst sammanlagt 20-30 har blivit granskade av erfarna och sakkunniga barnrättskämpar som kan gå i godo för dess autenticitet och sanningsenlighet. Även här finns ett axplock av16 fall sådana granskade fall i form av anonymiserade berättelser av mammorna själva. Och på Facebooksidan Kriminalisera PAS en ändlös ström av redogörelser på samma tema av rättslösa mammor och barn.

Sammanfattning

Den ena handen vet inte vad den andra gör

På trots mot såväl lagrådet, och mot tex Riksdagens och Regeringens beslut 2009 att inte godta M:s motion att låta PA(S) utgöra kunskapsunderlag för riskbedömningarna i vårdnadsmål och även BO:s och Socialstyrelsens rekommendationer, har sedan Mats Sjösten fortsatt kunnat fara fram som en enväldig diktator och general över det familjerättsliga slagfältet utan att vare sig Riksdag, Regering, Domstolsverket ellerJO har sett sig föranledda att ingripa.

Tvärtom är det just hans penna, hans faktainsamling och hans slutsatser som ligger bakom dagens lagstiftning, då han även efter sin roll som sekreterare i SOU 1995:79 "Vårdnad, boende, umgänge" utsetts till expert i regeringens vårdnadskommitté med uppdrag att utvärdera 1998 års lag, dvs just.den lag vars utformning han själv hade ett avgörande inflytande över.

Denna expertroll har han nämligen, utöver sin ledande roll som utbildare i ämnet, (Se ovan ang hans kursverksamhet och utbildningsmaterial!) fortsatt att tilldelas av regeringen som experter i de statliga vårdnadsutredningarna, som tex inte minst även den OM BETÄNKANDET SOU 2016 FN:s BARNKONVENTION

I den alltmer ogenerat explicita PA(S)-relaterade anda, företrädd av "experten" himself, nämligen lagman Mats Sjösten vid Varbergs tingsrätt, uppmanas mammor i hans kursmaterial (Vårdnad, boende och umgänge, fjärde uppl. på sidan 276) att tillgripa sådana illegala tvångsmetoder som ej är tillåtna inom skola och psykiatri, genom att med fysiskt våld slita barn in och ur bilen och att bära dem in till umgängen med de pappor som de är livrädda för, samt att med lock och pock övertyga dem om att det bara är bra för dem att tvingas till umgänge med sina förövare.

”Det ställs mycket höga krav på den förälder i detta avseende och det har till och med sagts att en vårdnadshavare/boendeförälder kan behöva ’bära ut barnet i det fall barnet vägrar att följa med umgängesföräldern för umgänge.”

Mail till lagman Mats Sjösten med anledning av denna föreskrift:

Till Lagman Mats Sjösten vid Varbergs tingsrätt

Jag har en angelägen fråga att ställa dig med anledning av det direktiv som du ger i ditt undervisningsmaterial; Vårdnad, Boende och Umgänge, fjärde uppl. på sidan 276 som jag citerar här:

”Det ställs mycket höga krav på den förälder i detta avseende och det har till och med sagts att en vårdnadshavare/boendeförälder kan behöva ’bära ut barnet i det fall barnet vägrar att följa med umgängesföräldern för umgänge”

Det gäller först och främst den text jag rödmarkerat, avseende vilken / vilka sakkunnig-a källa / källor det är du i den refererar till och varför den / de i så fall ska tillmätas auktoritativ betydelse.Jag skulle dessutom vilja erhålla ett besked om vad detta direktiv skulle ha för lagligt stöd stöd i Familjebalken

Mvh!

Gunilla Madegård

Forskare och frilansskribent

VARBERGS TINGSRÄTT

Hej

Du har ställt ett antal frågor till tingsrätten ang. bedömningar i Vårdnadsmål. Tingsrätten har till uppgift att ägna sig åt rättskipning och uttalar sig i de mål och ärenden som är föremål för tingsrättens prövning. Dina frågor tar inte sikte på något mål och du är inte heller part i något vid tingsrätten anhängigt mål. Du kommer därför inte att få något svar på de frågor du ställt.

Rent allmänt kan jag upplysa om att 6 kap. 2 a § föräldrabalken säger att ”Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet ska fästas avseende särskilt vid … barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna”.

Med vänlig hälsning

Mats Sjösten

Lagman, Domare, Varbergs tingsrätt

___________________________________________

Det anmärkningsvärda är att denna typ av otidsenligt auktoritär lydnadsmoral tycks ha blivit presumerande för de åtskilliga vårdnadsmål som under 2018-19 uppmärksammades stort i medierna och getts sanktion i högre instans. Om det inte åtlyds till punkt och pricka definieras det som ett aktivt sabotage mot lydnadskulturen och straffar tredje part, nämligen barnet.

Den 12 november överlämnades Barnkonventionsutredningen till regeringen. Den har granskat om svenska lagar stämmer överens med barnkonventionen.

Utredningen visar att det finns oförenligheter och pekar på att barnets bästa och barnets rätt att uttrycka sina åsikter måste stärkas i lagar och i tillämpning.

Det påvisar en synnerligen stor ineffektivitet och bristande kompetens och relevans i de otaliga utredningar som redan företagits i riklig mängd som tex inte mitt den som leddes av sakkunnig juridisk expertis lagman Mats Sjösten som låg till grund för den vårdnadsreform från 1998 som kallats för "Pappalagen"

För dem som lever i sviterna av en rättstillämpning som enligt rättssociologen Annika Rejmer i stort inte förändrats sedan 1920-talet, trots det otal statliga utredningar som tillsatts sen dess är ju detta knappast en överraskande nyhet och torde väl knappast vara det för BO heller.

Att flytta på en sådan koloss på lerfötter tycks i princip vara omöjligt och ingen tycks ens längre tro det utan ha gett upp. Det tycks heller av allt att döma inte stå i någons makt att förhindra att det är vissa av de minst lämpade inom den juridiska expertisen som väljer in varandra till de statliga utredningarna och ser till att status quo upprätthålls. Inte minst genom att lagman Mats Sjöstens domar tycks vara presumerande för resten av landets domar i vårdnadsmål.

Varför första frågan borde gälla om det finns någon slags skriven eller oskriven lag att det är just hans tillämpning av lagen och tolkning av Barnets bästa som ska gälla. Det är en fråga som måste anses ha stor relevans med anledning Inte minst av den bristande vilja och förmåga hos Mats Sjösten att leva upp till normalt demokratiska krav på ett vetenskapligt förhållningssätt och dito respekt för föräldrars och barns mänskliga rättigheter i stort. Att förhållningssättet istället utmärks av härskartekniker och maktfullkomlig arrogans kommer ogenerat till uttryck i detta svar på medborgarnas rättmätiga krav på transparens i form av en öppen redovisning av den politisk / ideologiska agenda som ligger till grund för hans handläggning av vårdnadsmål:

Citatet är från ett mailsvar på ett utskick med liknande innehåll som detta i mars 2018:

Hej

Med vänlig hälsning

Mats Sjösten

Lagman, Domare, Varbergs tingsrätt

__________________________________________________

Den som vill erhålla mer explicit besked om hur Mats Sjösten faktiska politisk / ideologiska och föga vetenskapligt underbyggda agenda ser ut kan dock med fördel ta del av intervjun med honom i utgåvan i Norstedts Juridik 2019 med rubriken ”Barn som tvingas välja bort en förälder” av journalisten Anna Lytsy och advokaten Christina Bergenstein, där den desto mer oförblommerat kommer till uttryck. Det torde tveklöst bedömas utgöra en okritisk eftergift åt papparättsrörelsen politiska krav på sk ”jämställdhet” och deras talesperson Lena Hellblom Sjögrens varningsrop om ett alltigenom överhängande hot av en ”föräldra-alienation” vars månghövdade hydra det gäller att hugga huvudet av i tid innan den hotar att förgöra hela den västerländska civilisationen i grunden.

Ett annat fall som Mats sjösten lägger ut texten om Slutet på de två fall som av Mats Sjösten själv trosvisst garanteras av att ha blivit utmärkt gott (Se sid ??? i bifogat bilaga nr 1!) blev tvärsemot förhoppningarna om att ha garanterat barnets tillgång till båda sina föräldrar, att det inte fick tillgång till något gott och nära föräldraskap alls. Och att den lille pojken, som redan i tidig spädbarnsålder fått sitt stadigvarande boende hos mamman överflyttat till en våldsbenägen pappa, frågar om mamman kan ta honom till en doktor som kan laga hans arm igen, eftersom den har gått sönder.