73049985_2511838582380115_6971245955978887168_o

ANNA LYTSY / CRISTINA BERGENSTEIN / BARN SOM TVINGAS VÄLJA BORT EN FÖRÄLDER

Norstedts Juridik 2019

En kritisk genomgång

Tecken i tiden på att PA(S)-konceptet listat sig in i de akademiska finrummen utan att någon tycks lägga märke till eller vill låtsas om det.

Rubriker på denna sida:

1) Medan seriös forskning & vetenskap i ämnet våld mot kvinnor och barn och deras rättssäkerhet läggs i byrålådorna - görs big business av kvasivetenskap i dess ställe!

2) Lytsy / Bergenstein ansluter sig till gängse falskt försåtliga och intellektuellt ohederliga metoder i R. A. Gardners anda och den moderna häxjakten

3) PA(S)-lobbyismens målsättning - att återupprätta och konservera en fadersrättsligt baserad samhällshierarki

4) Otillförlitliga test i detekteringen av PA(S) och bevisning av samma typ som det medeltida vattenprovet

5) PA(S)-lobbyismens förmenta "könsneutralitet" - en täckmantel för fadersrättsligt baserad könskamp

6) PA(S)-lobbyismens avsiktligt vilseledande, skuld - o skambeläggande tekniker och brist på transparens

7) Bygger PA(S)-konceptets orediga begreppshantering, könsstereotypa kategorisering och ideologiblindhet på intellektuell ohederlighet och / eller funktionell dumhet?

8) PA(S)-lobbyismens brist på inneboende logisk koherens och stringens

9) OFRÅNKOMLIGA BASFAKTA: Det enda sant objektiva och legitimt faktabaserade utgångsläget

10) Ansvarslös utgivning av Norstedts juridik

1) Medan seriös forskning & vetenskap i ämnet våld mot kvinnor och barn och deras rättssäkerhet läggs i byrålådorna - görs big business av kvasivetenskap i dess ställe!

Inte nog med att tre av landets mest namnkunniga forskare och professionellt verksamma inom ämnet familjerättslig juridik ställer upp för intervjuer i ett kvasivetenskapligt alster som det Anna Lytsy och advokaten Christina Bergenstein; "Att Rädda ett barn" utgör och därmed ger det legitimitet.

Nu ska dessutom de falska profeterna hålla kursverksamhet utifrån sin försåtligt vilseledande propaganda, med samma pris för en heldags kurs som Mats Sjöstens; Vårdnad, boende och umgänge c:a 7-8000 kr per dag.

Om författarna får ett dussin deltagare, inbringar der sammanlagt uppåt 100 000 kr att dela på för en dags föreläsning ur en bok som saknar all form av vetenskaplig underlag och som vanligt inte erkänner att dess grundläggande koncept är starkt könskodat till mammors och barns nackdel och förövande fäders fördel.

Vårdnadstvistindustrin torde därmed utom varje tvivel utgöra en av den mest inkomstbringande business som existerar idag.

Detta till trots av att alla de ansvariga professionella som jag kontaktat om den stora faran med detta verk att konservera rådande osäkra rättsläge för utsatta kvinnor / mammor och barn, försäkrat att svensk praxis i vårdnadstvister inte har något med PA(S) att göra och att ingen av dem säger sig "känna igen" min verklighetsbeskrivning.

Ändå har experten av experter Mats Sjösten himself här öppet, utan minsta förbehåll gått i god för att författarnas budskap håller och är fullt ut förenligt med svensk lag, såväl som med Barnkonventionen, om än med viss tvekan när det gäller den senare och dess krav på att barns åsikt och vilja ska beaktas. Det går ju nämligen inte ihop med den PA(S)-relaterade modellen att ta se med största skepsis på barns vittnesmål, då det överallt lurar dessa mödrar som tutar i dem att deras pappor utsatt dem för än det ena och det andra, som enbart utgörs av deras egna fantasier eller galna vanföreställningar om verkligheten.

Även rättssociologen Annika Rejmer och professor i civilrätt Anna Singer har ställt upp med intervjuer, antingen de nu halvt om halvt eller helt (svårt att avgöra vilket) delar författarnas kvasivetenskapliga grund i RIchard A.Gardners "teori"-bildning: I vilket fall som helst bidrar ingen av dem med någon kritisk vinkling av det, trots att iaf Annika Rejmer i ett personligt mail till mig som svar på mina undringar, klart ut med dessa ord deklarerar att hon inte gör det:

Citat Annika Rejmer:

"Gardners vetenskapliga brister, läggning m.m. finns det ingen som ifrågasätter. Låt honom vila i frid!

Att han myntade begreppet PAS kan inte göra att bokstäverna PAS och det de står för är för evigt förbjudna eller smittade.

Med avseende på att häften av de 400 sidorna i detta alster består av referat till både Gardners och hans nutida proselyters "teorier" utgör det exempel på en minst sagt anmärkningsvärd strutsmentalitet hos en seriös forskare.

Att som Rejmer använda begreppet "föräldraalienation" i en helt annan och mycket vidare betydelse än den som är den gängse i PA(S)-relaterad kontext och Lytsy presenterar på första sidan i boken, väcker även det undringar kring hennes seriositet:

Citat Lytsy:

När ett barn tvingas välja bort en förälder som det tidigare haft en nära relation till, utan att det finns någon saklig grund för avståndstagandet, som sker på grund av den andra förälderns påverkan - så finns det ett namn på det som sker: föräldraalienation:

I synnerhet som Lytsy tar tillfället i akt att utifrån Annika Rejmers användning av begreppet "föräldraalienation" i en så vid betydelse att det kan inbegripa både berättigade och icke berättigade bedömningar hos tvistande föräldrar av den andres / varandras föräldraförmåga, göra beräkningar av hur stort problemet med "föräldraalienation" ska antas vara i Sverige.

För vidare info se under "Ordning och reda i begreppen" på denna hemsida »

På sid 275 omtalar Lytsy det faktum att Annika Rejmer i en utgåva av Lége har refererat till den psykologiska våldsstrategi som utgörs av att använda barn och umgänge som vapen för att tex trakassera genom att skuldbelägga, förödmjuka eller förminska den andra föräldern eller hävda att han eller hon är galen utefter den typ av differentiering och begreppsbildning som utarbetas av den amerikanska sociologen Michal P Johnson, hade det här varit på sin plats att reda ut de avgörande skillnaderna mellan MP Johnsons och PA(S)-lobbyisternas differentiering av våldet och därför även helt olika begreppsbildning. Men eftersom det hade ryckt undan grunden för PA(S)-lobbyismens legitimitet underlåts det nogsamt. Istället låter Lytsy sin vana trogen påskina att hon även från Johnsons forskning kan hitta stöd för sin egen mission.

Inget kan dock vara mer felaktigt, eftersom MP Johnson inte gör den differentiering i fysiskt och psykiskt våld som PA(S)-lobbyismen står för genom att skilja ut det psykiska våld som en eller båda föräldrar kan utöva mot gemensamma barn i avsikten att skada den andra, och därmed även barnen. Tvärtom understryker M P Johnsson att det framför allt är de förövare av Domestic Violence som han identifierar som utövare av Intimate Terrorism by Coercive Control, som även använder barn som vapen och drar in dem i konflikten, inte minst i avsikten att underminera den andra förälderns föräldraauktoritet. Och de flesta utövare, c:a 90 %, av denna typ av DV är män. Och även om det inte i inledningen av processen är de, utan mammorna som påstås ha en alltför "tight relation" med barnen, eller som det vanligtvis brukar heta, "invaderat dem med sin symbios", varmed de rutinmässigt misstänkliggörs för att utöva "föräldraalienation", så är det vanligtvis just dessa pappor, som efter att till slut ha lyckats i sitt uppsåt att få enskild vårdnad, ägnar sig åt att aktivt avskilja barnen från den andra föräldern - dvs i de flesta fall mammor.

För mer info om skillnaden mellan MP Johnssons och PA(S)-lobbyismen differentiering av våldet och begreppsbildning, se under punkt 6 på denna hemsida, samt på hemsidan: Vetenskap eller vidskepliga förvillelser.

Anna Singer, däremot, har i telefonsamtal uppgett att hon "inte tar ställning" i denna fråga och svarar inte heller på mitt mail. Hur hennes grundläggande resonemang ser ut finns delvis redovisade här: Lytsy: Intervju med Anna Singer.

Hur det kan ha undgått Annika Rejmer att referenserna till Lytsy / Bergensteins oförtäckta propaganda enbart utgörs av de sedvanliga i Hellblom Sjögrens & övriga i PA(S)-lobbyns, är obegripligt. Men så fint att hon nu dessutom även själv står med i dem fortsättningsvis, liksom även Mats Sjösten och Anna Singer. Det blir ytterligare en fjäder i hatten för dem. Symtomatiskt nog står emellertid INTE den världsledande våldsforskaren sociologen Michael P Johnson med i referenslistan, trots att hans teoribildning också sägs stödja Lytsy / Bergensteins mission och det väl i så fall hade utgjort en betydligt mycket ståtligare fjäderprakt än tex den ifrån Mats Sjösten?

2) Lytsy / Bergenstein ansluter sig till gängse falskt försåtliga och intellektuellt ohederliga metoder i R. A. Gardners anda och den moderna häxjakten.

För en närmre redogörelse av "PAS och PA" som begrepp - Se denna hemsida»

Redan med rubriksättningen: "Barn som tvingas välja bort en förälder", visar författarna att de lärt sig tillämpa samma ohederliga typ av falsk marknadsföring som efterföljarna till R. A. Gardners vetenskapliga förvillelser, genom att förege att deras målsättning skulle vara att måna om barns rätt till båda sina föräldrar.

Då verkligheten istället är den, att otaliga barn varje år med hjälp av PA(S)-lobbyismens inflytande på tolkningarna och riskbedömningarna i högintensiva vårdnadstvister, tvärtom blir avskilda från sina primära anknytningsföräldrar (oftast mammor) för att istället tvingas till boende / vårdnad hos de föräldrar, de vittnat om har utsatt dem för våld och / eller sexuella övergrepp och att uppleva stor rädsla inför (oftast pappor) skulle författarnas målsättning mer sanningsenligt kunna rubriksättas med:

Barn som tvingas avstå från föräldrar

Även i det avseendet att uteslutande bidra med källhänvisningar till de redan frälsta i den egna sekten, som godkänd allmänvetenskap, utan att med ett ord nämna något om all den massiva kritik som riktats mot det vacklande tankebygget från det internationella vetenskapsetablissemanget, jobbar Lytsy / Bergenstein oförtrutet vidare i samma vilseledande anda som R. A. Gardner.

D.J. Jennifer Hoult (USA) genomförde redan 2006 en mycket grundlig och omfattande vetenskapsteoretisk och juridisk genomgång av de flagranta tillkortakommandena i R. A. Gardners "teori". vari det avslöjas att den företräder en sexistiskt misogyn och minst sagt kontroversiellt pedofil-liberal syn på sexuellt umgänge mellan föräldrar och barn.

Efter hennes genomgång borde det en gång för alla ha stått klart att PA(S)-konceptet utgör en fejkad teoribildning som bygger på

1) självbekräftande cirkelresonemang

2) Källhänvisning till de egna redan frälsta PA(S)-lobbyister eller till referenser som påstås stödja deras vetenskapliga anspråk, men inte gör det.

3) Argumentation enligt Ipse Dixit (en viss auktoritet har sagt si eller så, alltså är det sp)

4) En överdimensionering av det våld som benämns som "föräldraalienation" gentemot en underdimensionering av det som slarvigt buntas ihop till sk "vanligt våld", och bagatelliseras som mindre allvarligt än det förstnämnda.

5) Falsk marknadsföring genom att hävda att PA(S)-"teorins" vetenskapliga och forensiska legitimitet skulle ha blivit peer-reviewed och godkänd av det internationella vetenskapsetablissemanget.

Men trots det fuskbygge som D.J. Jennifer Hoult så förtjänstfull granskat i detalj, tycks det ha en märkligt suggestiv kraft att hålla sig kvar och slinka in litet varstans, för att ställa till med ofattbar skada. Vad som än är orsakerna till det, är det uppenbart att så är fallet, vilket jag hoppas kunna visa genom att nysta upp det som PA(S)-lobbyisterna satt i system att trassla in de lättrogna i och av de många löst hängande tanketrådarna istället knyta ihop ett begripligt sammanhängande helhetsmönster av problemkomplexet på denna sajt om PA(S).

3) PA(S)-lobbyismens målsättning - att återupprätta och konservera en fadersrättsligt baserad samhällshierarki

I Lytsys ständigt återkommande hänvisning till "den internationella kunskapen" som liktydig med generellt gällande godkänd vetenskap, döljs den egentliga avsikten, att istället för ett ärligt sökande efter sanningen, förvilla genom att låta orsak / verkan och offer / förövare byta plats.

Men det låter sig å andra sidan desto enklare göras i en familjerättslig diskurs som aldrig gjort upp med den fadersrättsligt hierarkiska världsbild / självbild, som de flesta inte noterar som "ideologisk" utan tar för given som "naturgiven" och antas representera "objektiviteten" i sig själv. Men då den minst av allt gör, det utan istället vilar på en ideologi som är blind för dess egen inneboende brist på logik, blir det som kommer till uttryck av dess företrädare, särskilt dem inom det juridiska frälset, ofta svårbegripligt luddigt och logiskt inkonsekvent, varav jag bl a har gett exempel på hemsidorna "Juridiska" och Lytsy: Intervju med Anna Singer.

Det är ju, föga förvånande, endast i den juridiska diskursen som begreppet PA=föräldraalienation vunnit gehör och av vissa jurister godkänns som brottsrubricering. Vilket inte minst kommer till uttryck därigenom att det inte har ställt några hinder i vägen för juridik-studenten vid Lunds Universitet Niclas Magee Mateluna att låta sitt 30 p examensarbete: Barnet som spelbricka -fullständig oproblematiserat handla om PAS vara eller icke-vara i vårdnads- och umgängestvister - utan att referera till en enda av alla de forskare som underkänner dess giltighet som forensiskt verktyg som tex inte minst D. J. Jennifer Hoult i USA, men däremot anger Lena Hellblom Sjögrens underkända "forskning" som en av sina få referenser.

För att få PA(S)-lobbyisternas grumliga tankesoppa att slinka ner utan att det märks hur illa tillredd den är, skyr de dessutom transparens och en öppen och rak dialog i offentligheten utefter gängse vedertagna vetenskapliga boliner. Hellre hukar de i slutna rum och skickar fram dem som vet att få tyst på kritikerna med hjälp av förvillarteknikerna DARVO, Deny, Attack, Reverse Victim and Offender och den påvliga bannbullan i högsta hugg för hädelse mot gällande budord i Den Heliga Skrift.

4) Otillförlitliga test i detekteringen av PA(S) och bevisning av samma typ som det medeltida vattenprovet

På samma sätt som under medeltidens häxprocesser utarbetas manualer som skickas runt till berörda rättsliga myndigheter i kyrklig och statlig regi för att på enklast möjliga vis kunna spåra de ondskefullt förgörande krafter som lurar i vissa föräldrars fördolda inre (c:a 90 % mödrar) som försöker skydda sina barn mot våld och / eller sexuella övergrepp som den andra föräldern ( i c:a 90 % fäder) utsätter dem och deras barn för. För det ändamålet har det utifrån R. A. Gardners 8 kriterier för utsatthet för PA = föräldraalienation, till skillnad från "vanligt våld" = (VV, enligt min egen förkortning) under det senaste decenniet utarbetats olika test-redskap varav det mest kända är Bernets Parental Acceptance Rejection Questionnaire PARQ, vars vetenskapliga relevans starkt kan ifrågasättas, då det vare sig motsvarar kravet på reliabilitet eller validitet, utan även det bygger på simplaste formen av självbekräftande cirkelresonemang.

Att sätta sådana test i händerna på socialtjänstpersonal och jurister är att förse dem med en bomb, med potentialen att spränga de starkaste familjebanden mitt i tu genom att slita i sär barn från deras trygga anknytningsföräldrar och sociala nätverk, varför det måste ges högsta prioritet att det äntligen kriminaliseras. Skadorna som redan tillfogats är enorma och får vara nog.

Förutom Gardners 8 kriterier på utsatthet för PA som precis lika gärna kan tyda på utsatthet för våld och / eller sexuella övergrepp, utsätts dessutom skyddande mödrar för en rättspraxis i form av ett moment 22, som mer påminner om bevisföring medelst det medeltida vattenprov, vari häxorna ansåg skyldiga antingen de sjönk eller kunde hålla sig flytande.

Se denna hemsida om praxis i svensk rättsutövning i vårdnadstvister»

5) PA(S)-lobbyismens förmenta "könsneutralitet" - en täckmantel för fadersrättsligt baserad könskamp

Till skillnad från R. A. Gardners ursprungliga begrepp "PAS" dvs "Parental Alienation Syndrome", och inbegrep en psykiatrisk diagnos (Syndrome) som tillskrevs mödrar, har hans senare proselyter försökt ge ske av att förestå ett mer "könsneutralt" och mindre patologiserande koncept, varvid Gardners "PAS" reviderats till "PA" = Parental alienation.

Men precis som Jennifer Hoult och övriga forskare kunnat visa, som tex inte minst juristen prof. Joan S Meier, utgör det ingen egentlig skillnad mellan dem båda, utan utfallet av deras rättsliga tillämpning blir detsamma.

För att maska den egna ideologiska utgångspunken har det, på förövares gängse skuldöverförande vis, kampanjats för att det är kritikerna av deras kvasivetenskap som bedriver en könskamp - inte de själva. Ingen tvekan heller om att den har gått hem, så att den allmänna uppfattningen numera är att de som inte rättar in sig i leden är att betrakta som "obstruerande rättshaverister", sk "feminister" och notoriska "pedofiljägare", dvs rätt och slätt häxor.

Så till den grad att tom skattebetalarnas egenfinansierade Public Service, med regelbundet återkommande häxjakter åtagit sig att ta den upp till en än högre nivå av raffinerad bålbränning och tortyr.

Till skillnad från den svenska PA(S)-lobbyisten par preference Lena Hellblom Sjögren som idogt gått i täten för den vilseledande kampanjen, intar emellertid Lytsy i inledningen av sitt verk, ett till synes mer "neutralt balanserande" förhållningssätt, för att ge sken av "objektiv distans":

Citat Lytsy sid 46:

Mellan 1990 och 2010 pågick en omfattande diskussion och debatt kom föräldraalienation både på den psykologiska, sociologiska och juridiska professionella arenan i USA. Meningsskiljaktligheterna handlade framför allt om hur alienation skulle förstås, definieras och bemötas, och var ett resultat av att både kliniker och forskare som kom efter Richard Gardner vidareutvecklade och i vissa avseenden ifrågasatte hans förståelsemodeller och slutsatser.

På främst den ickeprofessionella arenan pågick samtidigt en debatt, som delvis fortfarande försiggår, utifrån hårt polariserade och starkt genuskodifierade positioner. Förenklat kan dessa ståndpunkter beskrivas som att så kallade papparättsaktivister, å den ena sidan, menar att mammor efter skilsmässor och separationer hämnas på pappor genom att alienera barn från dem medelst falska anklagelser om våld och övergrepp och att en viss grupp feminister, å den andra, menar att föräldraalienation är något som manliga förövare har hittat på och använder sig av för att behålla makt och kontroll över kvinnor och barn som har tagit avstånd från männen / papporna av berättigade orsaker.

Citat Lytsy sid 47

"Barbara Jo Fiddler, Nicholas Bala och Michael Saini skriver:

Some men´s rights activists claim that mothers alienate children from their fathers to seek revenge for separation (…) Some feminists dismiss all, or most alienation claims as fabricated by male perpertrators of intimate partner violence (…) While there i some validity to both of theese highly gendered narratives, each has very significant limitations. In our view, neither is specially helpful as a guiding narrative for improving the lives of children. The reality of these cases is often highly complex and generally not adequately captured by either of these simplistic explanations. Both mothers and fathers have been found to alienate their children from the other parent, and in high-conflict separations men and women are probably equally likely to engage in alienation parental behaviour. (…) These narrow and polarizing perspective mirror the inflexible all-or-nothing thinking observed in alienating children and their parents. This is not either / or propositions; there are abused children who justifiable resist contact and there are alienated children."

6) PA(S)-lobbyismens avsiktligt vilseledande, skuld - o skambeläggande tekniker och brist på transparens

Detta utgör dock bara en för PA(S)-lobbyismens alltför typiskt vilseledande strategi, då sanningen är den att det endast är i de papparättsliga leden som PA(S)-lobbyismen försiggår, medan kritiken gentemot densamma företräds av ansedda forskare och praktiker på hög akademisk nivå inom både juridik, sociologi, psykologi och psykiatri av bådadera kön. Hur författarna landat i slutsatsen att de skulle utgöras av sk "feminister" och på vad sätt det i så fall skulle inverka menligt på deras vetenskapliga objektivitet, återstår för dem att redovisa.

Ska det anses mindre legitimt att verka för målsättningen att värna om kvinnors och barns mänskliga rättighet att slippa leva i ofrid, än att under falsk flagg av "jämställdhet" värna om den allsmäktiga fadersmaktens konservering och / eller återupprättande?

Ett annat sådant vanligt förekommande grepp är att gå till motattack genom att anklaga kritikerna för att inte kunna / vilja erkänna existensen av "föräldraalienation". Vilket även det saknar all form av relevans då kritiken istället gäller PA(S)-konceptets

1) alltför begränsat insnävade, ofullständigt differentierade, dolt genuskodade begreppsbildning och därtill undermåligt underbyggda "teori" om hur det psykiska våld som riktas av en eller båda föräldrar mot varandra och gemensamma barn i våldsrelaterade relationer, tar sig uttryck och av vem / vilka, när och hur och varför.

2) test för att identifiera utsatthet för föräldraalienation som lika gärna kan påvisa utsatthet för vilken annan form av våldsutövning som helst.

3) överdimensionering av förekomsten av PA gentemot annan form av psykisk och fysisk misshandel och övergrepp gentemot barn

4) konsekvenser i form av en överbelastning av systemen och sk "juridiskt eftervåld".

Dvs det våld som utgörs av att förövare i ohelig allians med systemets representanter drar in skyddande föräldrar i evighetslånga vårdnadstvister, som de dessutom tvingas betala dyrt för som tappande part, pga att de anmält dem för våld och / eller sexuella övergrepp mot sig och / eller gemensamma barn, vari de rutinmässigt anklagas för att ha utövat föräldraalienation och att ha begått "umgängessabotage", när barnen inte längre vill låta sig tvingas i väg till umgänge med sina förövare och därtill förses med diverse rutinmässig återkommande diagnoser. Ett våld som hade kunnat besparas både dem barnen och samhället om den ursprungliga brottsanmälan hade tagits på allvar och lett till ett brottbalksmål istället för att omvandlas till en vårdnadstvist, och därtill att bespara samhället åtskilliga miljarder.

Se hemsidan: Praxis i svenska domstolar »

Alla de otaliga mammor som drabbats av en rättsutövning av denna typ, skulle tillsammans med Mats Sjösten kunna utbrista:

-Jag vet precis vad föräldraalienation är!

Nämligen i form av att bli falskt anklagade av pappor för att pga galenskap och "vanföreställningar om verkligheten", ha alienerat barnen genom att på ett medvetet eller tom omedvetet plan ha tutat i dem fantasier om utsatthet för brott, som inte existerar i verkligheten. Ofta räcker det med att de enbart reagerar med spontan rädsla inför ett direkt fysiskt eller psykiskt hot från sådana förövare till pappor och som tex en mamma gjorde, sträckte ut armen för att skydda sitt barn när pappan låtsades ha för avsikt att köra över dem båda med sin bil, men stannade en halvmeter framför, för att hon ska bli anklagad för överdrivna beskyddarambitioner med potentialen att skada sina barn. Också sådana galenskaper i den svenska familjerättshanteringen ges det prov på och kan styrkas som verkligt existerande IRL istället för fria fantasier och "vanföreställningar om verkligheten".

Och så listigt fungerar därför också PA(S)-lobbyisternas mission att den drar till sig alla dessa desperata mammor, i tron att hjälpen ska komma från deras håll, då de nämligen är de enda som talar högt om just precis det som mammorna själva tvingats genomlida, när de grundat på pappornas / socialens och rättens rutinmässiga patologisering och kriminalisering av dem som "påverkande" och "umgängessaboterande" sist och slutligen blir av med vårdnaden om barnen och / eller tom även umgänget - till deras förövare.

Men det är en förhoppning som kommer på skam sett till hur den praxis ser ut som långtifrån är så "könsneutral" som PA(S)-förvillarna försöker låta påskina att de förestår. Det är bara att ser till vilka domar de höjer till skyarna som renläriga enligt den egna "teorin", för att få att kunna konstatera faktum. Därvidlag kan den dom med målnumret T 3406-06 som Mats Sjösten redogör för i kapitlet med rubriken: VI har en del redskap, om lagstiftningen bara tillämpas rätt, agera exempel och som bl a Lena Hellblom Sjögren höjer till skyarna i sin "forskning" och dessutom hävdar att ha blivit presumerande för resten av landets tingsrätter. Vilket inte finns anledning att betvivla med tanke på hur det sett ut i det avseendet i det som åtminstonr bitvis och stundtals förmedlats i medierna: innan det återigen blir tyst om saken. Att även de två övriga domar han stoltserar med i detta kapitel närmast slaviskt följer PA(S)-modellen råder det knappast någon tvekan om. Men om de även skulle vara förenliga med gällande lagar och konventioner i FB, BK och EKMR, är väl däremot mer tveksamt.

Mer om detta på hemsidan: Lytsy: Intervju med Mats Sjösten

Sanningen om hur det ser ut med PA(S)-konceptets anspråk på att representera sk "könsneutralitet" har i vilket fall som helst övertygande kunnat påvisas av den amerikanska juristen prof. Joan S Meiers omfattande genomgång av c:a 2000 domstolsbeslut i vårdnadstvister. I den visar det sig nämligen att när mammor anklagar en pappor för fysisk misshandel gentemot gemensamma barn, och papporna då istället hävdar föräldraalienation, blir mammorna endast trodda av domstolen i 18% av fallen, vilket resulterar i att de i 59% av dem förlorar vårdnaden.

När det sedan handlar om mammor som anklagar pappor för sexuella övergrepp gentemot gemensamma barn och de i sin tur hävdar föräldraalienation, blir mammorna endast trodda 2% av fallen, vilket leder till att mammorna förlorar vårdnaden i 64 % av dem, till trots av att statistiska data tyder på att det i färre än i 4% av fallen förekommer att mammor anklagar pappor falskt för sexuella övergrepp.

Det är är siffror som påvisar en rent skandalös rättslöshet för kvinnor och barn, inte mycket bättre än den som vi fördömer som uttryck för hedersvåld i andra kulturer och den bryter dessutom mot artikel nt 3 i EKMR om tortyr.

7) Bygger PA(S)-konceptets orediga begreppshantering, könsstereotypa kategorisering och ideologiblindhet på intellektuell ohederlighet och / eller funktionell dumhet?

Det har kostat på åtskillig tankemöda att orientera sig i den vilseledande tankelabyrint som PA(S)-lobbyisterna medvetet odlar, för att analysera den kategorisering av våldet och begreppsbildning som används till grund för deras tolkningsmodell, då tankebygget är häpnadsväckande dunkelt odifferentierat i ena avseendet men desto mer insnävat avgränsat i det andra. Därvidlag dök Michael P Johnsons typologi upp som en skänk från ovan, genom att kasta ljus över de dunkla fläckarna och bekräfta relevansen i min följande analys.

PA-lobbyisterna har sitt totala och enda fokus på en typ av DV, nämligen PA.

Deras grundläggande kategorisering av DV utgörs av de två mycket enkla och grova kategorierna

1) psykiskt

och

2) fysiskt våld.

Den första kategorin: psykologiskt våld begränsas till en enda aspekt; nämligen PA och den andra, som ospecificerat buntas ihop till sk ”vanligt våld” lämnas åt sidan som ett mindre allvarligt och viktigt problemområde än PA, som överlåts åt någon annan instans eller expertis än den egna att kartlägga och behandla. Detta sätt att endast lyfta ut en aspekt av DV ur en större kontext och rikta allt strålkastarljus däremot, står i bjärt kontrast till en realistiskt sammanhängande helhetsbild av såna komplext multivariabla beteenden och relationer, som kartlagts i övrig nutida forskning om DV och Child Abuse på avancerad och internationellt samstämmig forskarnivå.

Den underliggande drivkraften bakom en sådan smalspårig fragmentisering och grovt ospecificerad differentiering torde tämligen ostridigt vara att mana fram spöket av krafter i det fördolda som osökt för tanken till medeltidens häxprocesser. Mammor vars föräldraförmåga aldrig blivit ifrågasatt utan bedömts vara god eller tom utomordentligt god, kan med dess hjälp enkelt misstänkliggöras för att hysa dolda illvilliga häxkrafter i sitt inre, tom på ett omedvetet plan.

Då PA(S)-lobbyisterna inte torde vara i avsaknad av kännedom om att det för vetenskapliga ändamål krävs tydligt definierade och avgränsade kategorier och begrepp finns all anledning att anta att de medvetet undviker förtydliganden för att medelst de typiska förövarstrategierna DARVO, Deny, Attack, Reverse Victim and Offender skuldbelägga offren för DV för just den del i detta DV som utgörs av PA.

Ett flagrant exempel på hur de upphöjt detta tillvägagångssätt till metod läggs ut till öppen beskådan i ett närmast desperat försök att diskreditera den studie av juristen prof. Joan S Meier, som kunnat påvisa att bedömningar gjorda på PA(S)-relaterad grund är genderbiased.

8) PA(S)-lobbyismens brist på inneboende logisk koherens och stringens

En av de mest frapperande vetenskapliga och metodologiska bristerna i Lytsys grepp om ämnet, är att hon helt okommenterat och eller tom obemärkt (?) publicerar två intervjuer som definitivt rycker undan den sakligt objektiva och legitima grunden för den mest devota PAS-lobbyisten lagman Mats Sjöstens självsäkra uttalande att veta precis vad föräldraalienation är. Och inte bara det utan dessutom att kunna redovisa hur lagen ställer redskap till förfogande att ta i tu med PA- monstret med just en sådan fast hand och obetvinglig kraft som han stoltserar med för eget vidkommande, när han på löpande band avskiljer barn från deras mödrar.

Detta står i så bjärt kontrast till det som utsägs i intervjuerna med rättssociologen Annika Rejmer och professor i civilrätt Anna Singer att det hade varit på sin plats att Lytsy på ett eller annat sätt ställt motfrågor till dem alla tre. I synnerhet som de i andra sammanhang verkar tillsammans som tre av landet mest namnkunniga i utformningen av gällande lagar och praxis och / eller genom att ange varandra som referenser i forskning och propositioner mm.

Att en av landets mest framträdande forskare i rättssociologi, knuten till NCK; Annika Rejmer inte ställer sig kritisk till att hennes forskning sätts in i och lånar sig till en entydigt PA(S)-relaterad kontext och diskurs är bästa beviset för hur det alltmer kommit att normaliseras och sippra in i systemet.

Och med avseende på det examensarbete i rättssociologi från 2020 som hon själv handleder och i sin tur refererar till både Mats Sjösten, Anna Singer och Lytsy, är det milt talat häpnadsväckande hur hon i ena stunden som i Lytsys intervju kraftigt understryker att så snart det handlar om vårdnadstvister där det finns anklagelser om våld eller bristande föräldraförmåga, saknas de rätta redskapen i tingsrätt och socialtjänst att utreda vad som är vad (Anna Singer gör också den uppdelning i sk ”föräldraalienation eller sk ”vanligt våld”, som är den förevarande i PA(S)-konceptet) varför deras bristande kompetens i egenskap av generalister, måste kompletteras med sakkunnig psykologisk / psykiatrisk expertis. Annika Rejmer skriver tom att:

-I dagsläget är det faktiskt helt omöjligt att få fram fakta om just såna saker som föräldraförmåga och att objektivt kunna bedöma sanna eller osanna påståenden från en eller båda föräldrarna om att den andra lider av psykisk ohälsa, har missbruksproblem eller är våldsam.

Det sätt på vilket tingsrätterna i dag försöker skaffa sig ovan nämnda kunskap om barns livssituation är genom upplysningar, snabbupplysningar och vårdnadsutredningar från socialnämnden, via socialtjänstens tingsrätt.”

För mot bakrund av det ställningstagandet förefaller det mer än lovligt logiskt inonsekvent att å den andra sidan leda ett examensarbete, som utan att problematisera domarna av Mats Sjöstens presumerande typ, istället tar upp hans rekommendation att bemöta mödrarnas "obstruktion" med än hårdare repressalier i form av polishandräckning när de "trilskas" genom att "umgängessabotera". Att hon dessutom godkänner att hennes elev lägger in citat av och referenser till Lytsys utläggningar om PA(S), styrker än mer misstanken att även hon låtit kappan vända efter vinden.

Mer om detta på hemsidan: Lytsy; Intervju med Annika Rejmer »

9) OFRÅNKOMLIGA BASFAKTA: Det enda sant objektiva och legitimt faktabaserade utgångsläget

Det som måste anses mest vanskligt med PA(S)-relaterade alster av Lytsy / Bergenstein till vilket ett flertal prominenta jurister och andra låtit låna sin röst, trots att inga av de ståndpunkter de uttalar, kan bilda underlag för författarnas vittgående slutsatser, är att fokus ensidigt riktas mot en typ av våldsutövning som är tagen ur sitt sammanhang, dvs ”föräldraalienation”, trots att den med största fog som enskilt / särskilt fenomen torde antas utgöra en försvinnande liten del i förhållande till det våld som på mer rutinmässigt könsrelaterat maktobalanserad basis utövas av män mot kvinnor och barn och alltsomoftast också är parad med just den typ av psykisk våldsutövning. som i PA(S)-relaterad kontext betecknas med ”föräldraalienation”, men som i mer allmänt vedertagen juridisk kontext benämns som ”otillbörlig påverkan”. Det finns ingen anledning att grumla om i den juridiska begreppsapparaten med ett begrepp som härrör ur en maskerad politisk agenda, av fadersrättslig maktkamp för att återställa status quo, gentemot den legitima politiska kampen för värnandret om kvinnors och barns mänskliga rättigheter.

R. A. Gardner grundade sin föga könsneutrala uppfattning bl a på idén att mänskliga honor precis som övriga däggdjurshonor skulle vara drivna av en försvarsinstinkt att skydda sin avkomma gentemot hannars tendens till infanticid, som skulle göra dem notoriskt fientligt inställda gentemot pappors delaktighet i omsorgen om den.

Under senare årtionden tycks denna mindre vetenskapligt trovärdiga idé ha reviderats till förmån för en mer ”könsneutral” sådan, angiven i termer av att det ska antas utgöra en sk ”kontraintuitiv” hållning att ta avstånd från en av sina föräldrar då det sedan mänsklighetens barndom antas att barn har upplevt båda sina biologiska föräldrar som livsnödvändiga för deras överlevnad. Den idén stupar dock på det faktum att det i de äldsta mest ursprungliga samlar - o jägarkulturerna inte är de biologiska fäderna som utgör barnens främsta manliga beskydd utan deras morbröder. Att barn således skulle ha någon specifik intuition just i förhållande till sina biologisk fäder utgör en idé som kan slängas på den vetenskapliga historiens skräphög tillsammans med resten av den dåligt underbyggda och cirkelbevisförande kvasivetenskapen om PA(S).

Det förment ”könsneutrala” perspektiv som företräds av en oproblemtiserad faderättslig hållning borgar minst av allt för objektivitet, då det aldrig haft någon naturrätt att falla tillbaka på utan enbart utgörs av en kulturellt / samhällelig /ekonomisk / politisk institution. Att ungar "tillhör", eller rättare sagt "hör samman" med dem som en gång fött och gött dem, är däremot en given naturlig sådan ”rätt” i moralisk / etisk mening såtillvida att mor / barn ingår i en oupplöslig enhet, som också i människoriket hållits ”helig” = oantastlig, så länge fadersrätten inte tagit över helt. Det har inte för den sakens skull inneburit en ”idealisering av den goda modern” utan enbart ett erkännande av en av livets mest basala grunder, om inte tom DEN allra mest basala.

För att kunna inta en optimalt objektiv och neutral hållning gäller det att ha kännedom om dessa grundläggande evolutionsbiologiska, historiska, sociologiska och kulturellt utvecklingsmässiga faktorer eftersom de sätter in faders- resp modersrätten i dess faktiskt förevarande kontext. Att modersätten är primär och oantastlig kommer även till uttryck i den nutida omständighet att fäder tillåts strunta i sina barn om de så vill, vilket ställer sig betydligt mycket mer komplicerat för mödrar.

10 Ansvarslös utgivning av Norstedts juridik

Efter skandalen med utgivningen av Lena Hellblom Sjögrens forskningsprojekt, finansierat under dubiösa former: ”Barnets rätt till familjeliv. 25 svenska fallstudier av föräldraalienation” (2013) och innehöll så mycket fel och vetenskapsfusk att vidare publikationer fick dras in, finner jag det obegripligt och oansvarigt av ett förlag som har juridik som inriktning att publicera kvasivetenskap av exakt samma falskt förljugna och intellektuellt ohederliga slag, i ett ämne som är så viktigt som barns rättssäkerhet.

Än mindre begripligt är det hur en av landets mest prominenta forskare på området, som tex Annika Rejmer, har kunnat ge medge en publicering av en intervju med henne, vari hon drar häpnadsväckande långtgående slutsatser grundat i en sällsynt vårdslös hantering och sammanblandning av begreppen "alienation" och "föräldraalienation", samtidigt med uttalanden om hur detta fenomen bäst ska hanteras som går helt stick i stäv med tex lagman Mats Sjöstens, utan att detta tycks störa vare sig henne själv eller Lytsy.

Tvärtom lyckas Lytsy pressan in allt från a till ö som uttalas av hennes 10 intervjupersoner, som om det utgjorde ett stöd för hennes eget underliggande budskap om ett överallt överhängade PA-spöke, som det krävs nya och "vetenskapligt" underbyggda metoder från det egna PA(S)-relaterade hållet att komma till rätta med. Som om inte smittan därifrån hade gjort nog redan.

Det måste ges högsta prioritet att äntligen vädra ut detta unkna gamla gift sen häxprocessernas tidevarv ur den kunskapsteoretiska garderoben för att ersätta med en relevant uppdaterad kompetensutveckling i såväl socialtjänst , polis och åklagarväsende och domstol.

Området som Lytsy / Bergenstein gett sig in och kvackar i, kräver högkvalitativ expertkunskap inom ett tvärvetenskaplogt område av juridik / sociologi / forensik / vetenskapsteori och utredningsmetodik såväl som sist men inte minst psykologi och psykiatri med inriktning mot anknytningsteori / utvecklingspsykolog / trauma och barns reaktioner på DV och Child Abuse som ingen av dem besitter, varför deras mission löper stor risk att göra oändligt mycket mer skada än nytta.

Ett kapitel som alla helst vill trolla bort för att istället tillgripa detta skuldöverskrivande tillhygge mot de utsatta våldsbrottssoffren. Det gör det hela så mycket enklare för dem som inte drar sig att parasitera på utsatta mammors och barns elände och att tjäna storkovan på deras bekostnad.

Vare sig journalisten Lytsy eller advokat Bergenstein innehar de vetenskapsteoretiska och beteendevetenskapliga kvalifikationer som erfordras för att hantera detta mycket krävande tvärvetenskapliga ämne.

Så vad ska deras verk föreställa om inte ren och skär marknadsföring för advokater och övriga inom detta vinstinbringande geschäft att skaffa ännu fler penningstinna klienter?

Som tex dessa:

http://mmstudies.com/mammamanualen/lhs-kritik

http://mmstudies.com/atb/erinran

http://mmstudies.com/eftervaldet/kopta

http://mmstudies.com/eftervaldet/emtestam

http://mmstudies.com/sol/medlare

http://mmstudies.com/eftervaldet/fsr