Konstverk av Issa: "Villervalla"
Text av Gunilla Madegård
LYTSY: INTERVJU MED ANNIKA REJMER
Vetenskaps-soppa kokad på en spik
Ingredienser:
Oredig begreppshantering och omvänd logik
Denna sida innehåller:
I) ANNIKA REJMER - FÅGEL ELLER FISK?
mmmm
II) TVÄRTOM-TÄNKETS OMVÄNDA LOGIK
mmmmmmmmmm
III) VETENSKAPSSOPPA KOKAD PÅ EN SPIK
III a) Oreda i hanteringen av begreppet PA(S) - ”föräldraalienation
III b) När bokstäverna P A S sätts ihop till PAS och används enligt R. A. Gardners recept, bildar de grund för den moderna tiden häxjakt!
III c) Utebliven problematisering av brist på överensstämmelse mellan PA(S)-konceptets begreppsapparat och Michael P. Johnsons.
mmmm
IV ) UTEBLIVEN PROBLEMATISERING AV ATT TVÅ INBÖRDES MOTSTRIDIGA PREMISSER INTE KAN BILDA GRUND FÖR EN OCH SAMMA TEORI eller RÄTTSPRAXIS
Att avsaknaden av redskap att identifiera och intervenera mot PA(S) rycker undan grunden för Lytsy / Bergensteins mission, förbigås med tystnad
mmmmm
V ) POLITISK / IDEOLOGISK VILLERVALLA
Politiskt berättigade krav på stärkandet av kvinnors och barns mänskliga rättigheter och rättsskydd definieras som uttryck för ett "könskrig"
Oreda i det logiska konsekvenstänkandet
mmm
VI ) VÅLDSFORSKNING AV MURRAY A. STRAUSS VERSUS MICHAEL P. JOHNSON
mmmmmmm
VII ) SAMMANFATTNING OCH SLUTSATSER:
Frågorna hopar sig - Vad är det som har hänt Annika Rejmer sedan 2003?
mmmm
*****************************************************************************************
I ) ANNIKA REJMER - FÅGEL ELLER FISK?
Som redan konstaterats på hemsidan om Lytsy / Bergensteins utgåva på Norstedts juridik 2019, Barn som tvingas välja bort en förälder är den viktig, eftersom den en gång för alla avslöjar att fejk-teorin om PA(S) lever och frodas som aldrig förr, trots att de som själva verkar inom systemet förnekar det. Mao kan konstateras att den ena handen inte vet vad den andra gör.
Det har visserligen sedan länge funnits hängivna PA(S)-lobbyister verksamma både inom och utom systemet som tex Lena Hellblom Sjögren, Jenny Klefbom, Nils-Göran Areskoug, Göran Ewerlöf, Gösta Emtestam, Mats Rudolphis Dellenäng, Björn Cedervall och sist men inte minst även ordföranden i Familjerättssocionomernas Riksförbund,FSR, Joakim Blom.
Och Carolin Robson har i sin hemställan till regeringen och myndigheterna år 2013 påtalat att ett flertal svenska tingsrätter är PA(S)anstuckna och av allt att döma är de det fortfarande om inte tom fler tillkommit som tex Lunds tingsrätt.
Utöver dessa har det på senare år tillkommit en växande skara akademiker vid våra högre lärosäten som tex prof Sverker Sikström och fd juridikstudenten Magee Mateluna i Lund, numera verksam som advokat i familjerättsliga ärenden, och Leonard Ngaosuvan vid Göteborgs universitet.
Och nu har Lytsy / Bergenstein bidragit med ännu ett tillskott till denna liga, genom att förutom lagman Mats Sjösten och professor i civilrätt Anna Singer, ha lyckats fånga in ett av de verkliga högdjuren att sälla sig till skaran, nämligen den sedan länge välkända forskaren i rättssociologi, docent Annika Rejmer, knuten till NCK, dvs Nationellt Center för Kvinnofrid, flitigt intervjuad i medierna, när vårdnadsfrågorna kommer på tal och som är den som fått i uppgift att leda ett antal större och viktiga forskningsprojekt kring de familjerättsliga frågeställningarna.
Med anledning av tidigare uttalanden av Annika Rejmer, som tex de här från 2003, hade jag annars förväntat en kritisk hållning till sådan auktoritärt maktfullkomlig styrning som utgår från det högsäte vid Varbergs tingsrätt, varifrån bossen över vårdnadsmål Mats Sjösten med järnhand leder det nya frälsets husbondsvälde över landets olycksdrabbade mammor och barn med sin huskatekes: Vårdnad boende och umgänge (á c:a 850 kr styck) och luxuösa kursverksamhet á 8000 kr för en heldag.
Citat från en studie av Annika Rejmer, fil dr i rättssociologi från 2003: Vårdnadstvister: en rättssociologisk studie av tingsrätts funktion vid handläggning av vårdnadskonflikter med utgångspunkt från barnets bästa:
"Avseende tingsrätts handläggningsordning påvisas att handläggningsordningen för vårdnadskonflikter är i stort sett densamma som på 1920-talet, däremot har samhällets syn på föräldrarollen, barnet, samlevnad och konflikter förändrats.”
För en mer specificerad redovisning av Mats Sjöstens otidsenliga värderingar och syn på "Quinnans natur" se denna hemsida; Kollektiv JO-anmälan under punkt 7-10 och och denna under punkt 1 a)
Socialtjänstlagen tycks alltmer ha spelat ut sin roll gentemot den juridiska praxis som i mer eller mindre överensstämmelse med Familjebalken utvecklats under Mats Sjöstens / Göran Lambertz´ privat personliga tyckande och mer eller mindre dolda agendor. Ingen tvekan heller om att de är synkade med PA(S)-lobbyisternas dito.
Se Carolin Robsons omfattande redogörelse för alla de lagar i SoL som man i vårdnadsärende rutinmässigt överträder i hennes hemställan till justitie- och socialministern och berörda myndigheter från 2013
På hemsidorna; Högkvalitativ svensk forskning som läggs i byrålådorna och Praxis i svenska domstolar redovisas fakta som kan påvisa att denna rättstillämpning ännu inte förbättrats under de 8 år som förlöpt sen dess. Och det trots att BO redan 2004 framförde kritik mot samma brister, då som nu.
Att rättsvårdande personal ännu inte efter alla dessa år fått klart för sig att PA(S)-"teorin" inte utgör godkänd vetenskap att ligga till grund för bedömningarna i vårdnadsmål, framkommer dessutom i en artikel av chefsåklagare inom Åklagarmyndigheten och Ekobrottsmyndigheten, Bodil Borison publicerad 2021-04-02 i Magasinet Paragraf, med rubriken; När barn påverkas att välja bort en förälder, vari hon refererar till Lytsy / Bergensteins publikation, som om den skulle kvalificera för just det, dvs vetenskap.
II) DET OREWLLSKA TVÄRTOM-TÄNKETS OMVÄNDA LOGIK
Något tycks dock ha hänt med Rejmer sen 2003 och hon publicerade ovanstående rader.
Frågan är vad.
Intrycket man får av hennes nutida hållning, är nämligen snarast att även hon till slut gett upp och inordnat sig under husbondsväldet och anpassat sig efter dess orwellskt upp -och nervända logik, så att försvar för kvinnors / mödrars och barns mänskliga rättigheter skammas som "könskrig", medan bevarande av husbondsväldets status quo upphöjs till "jämställdhet" och gamla nattståndna vidskepligheter om trolldomskonsterna att förvrida huvudet på folk och fä som ligger förborgade i den kvinnliga "naturen" - upphöjs till "vetenskap" och "objektivitet"
Men det tycks inte vara någon bekväm sits hon satt sig i, eftersom hon, när det väl kommer till kritan, inte alls säger sig sympatisera med Richard A Gardners trossatser.
Så om Annika Rejmer ställt upp på en intervju med Lytsy, pga att hon halvt om halvt eller helt delar författarnas vision om PA(S)-spökets omfattning och styrka, är svårt att dra några bestämda slutsatser. I synnerhet som hon inte bidrar med någon kritisk infallsvnkel till författarnas mission, trots att hon i ett av sina mail, klart ut med detta deklarerar att hon inte gör det:
Citat Annika Rejmer:
"Gardners vetenskapliga brister, läggning m.m. finns det ingen som ifrågasätter. Låt honom vila i frid!
Att han myntade begreppet PAS kan inte göra att bokstäverna PAS och det de står för är för evigt förbjudna eller smittade.
Med avseende på att hälften av de 400 sidorna i Lytsys alster består av referat till både Gardners och hans nutida proselyters kvasivetenskapliga utläggningar, utgör det exempel på en minst sagt anmärkningsvärd strutsmentalitet, hos en mångårigt erfaren forskare.
Att använda begreppet "föräldraalienation" i en helt annan och mycket vidare betydelse än den som är den gängse i PA(S)-relaterad kontext och Lytsy presenterar på första sidan i boken, väcker så klart frågor kring Rejmers seriositet:
Citat Lytsy:
När ett barn tvingas välja bort en förälder som det tidigare haft en nära relation till, utan att det finns någon saklig grund för avståndstagandet, som sker på grund av den andra förälderns påverkan - så finns det ett namn på det som sker: föräldraalienation:
I synnerhet som Lytsy tar tillfället i akt att utifrån Annika Rejmers användning av begreppet "föräldraalienation" i en så vid bemärkelse att det kan inbegripa både berättigade och icke berättigade bedömningar hos tvistande föräldrar av den andres / varandras föräldraförmåga (alltså inte någon alienering av barn öht), göra beräkningar av hur stort problemet med "föräldraalienation" ska antas vara i Sverige.
Det var främst av den anledningen som jag mailade Annika Rejmer med en förrågan om det verkligen stämmer att det är hon själv som har uttalat sig i dessa termer och inte blivit felciterad av Lytsy.
Den mailväxling som det föranledde, finns delvis citerad och kommenterad, längst ner på denna hemsida under punkt VII ) Politisk / ideologisk villervalla och punkt VIII ) Sammanfattning och slutsatser )
För att orientera sig i den orwellska villervallan, kan det kanske vara till hjälp att först ta del av denna manual: Tänk om - TÄNK TVÄRTOM, så blir det rättvänt igen!
III ) VETENSKAPSSOPPA KOKAD PÅ EN SPIK
Oredig begreppshantering
På hemsidan VETENSKAP ELLER VETENSKAPLIGA FÖRVILLELSER har jag gjort en inledande snabbanalys av den bristfällga begreppshantering som Rejmer bidrar med som ingrediens till vetenskapssoppan som Lytsy kokar i hop och då använt mig av vetenskapsfilosoferna J Perssons, Johannes och NE Sahlins: Vetenskap eller vidskepliga förvillelser Vetenskapsteori för sanningssökare, 2013, anvisningar som rättesnöre, under rubriken: "Ordning och reda på begreppen". Jag råkade bara få tag på den vid en första google-sökning och den passade som hand i handske så den fick det bli.
"Att det är viktigt att definiera våra begrepp är något vi alla fått lära oss. Som forskare har vi ambitionen att undvika otydlighet. Därför skall vi se upp med alla former av oklarhet. Vi skall se upp med flertydiga uttryck. Se till att viktiga ord vi använder inte har olika betydelser i olika sammanhang."
Exempel: Annika Rejmers användning av begreppet "alienation" som liktydigt med "föräldraalienation" och ett underkännande av den andra förälderns föräldraauktoritet, oavsett det är berättigat eller inte, vilket utgör en helt annan betydelse än den som ingår i PA(S)- konceptet
"Och de flesta av oss vet, innerst inne, att vaghet (som är något annat än flertydighet) sällan skapar goda hypoteser eller teorier."
Exempel: PA(S)-konceptets kategorisering av familjevåld i psykiskt och fysiskt våld, varav det förstnämnda begränsas till PA = föräldraalienation och det andra ospecificerat buntas ihop i kategorin "vanligt våld" = VV
"Namn och singulära termer som vi använder skall heller inte sakna referens. Åtminstone för sanningssökaren är det så."
Exempel: Här kan återigen anföras att sk "vanligt våld" utgör en singulär term som saknar annan referens, än den till sig själv.
PA(S)-konceptet säljs aldrig ut med en korrekt varudeklaration genom att som i vedertagen vetenskaplig praxis presentera dess kritiker av erkända vetenskapsmän, utan dessa buntas istället ihop till en anonym skara sk "feminister". Inte heller anges referens till den våldsforskning som utgör internationell standard sedan ett flertal decennier.
Under rubriken:
III a) Oreda i hanteringen av begreppet PA(S) föräldraalienation
härnedan, görs en mer specificerad redogörelse av hur den vetenskapliga villervallan kokas ihop av Lytsy på grundval av Rejmers begreppsliga förvillelser och vad den får för konsekvenser.
Ännu ett exempel på brister i förhållande till denna anvisning:
"Namn och singulära termer som vi använder skall heller inte sakna referens. Åtminstone för sanningssökaren är det så."
På sid. 275 anger Lytsy att Annika Rejmers refererar till Michael P Jonsons forskning om Domestic Violence, men utan att ange hur hans kategorisering och begreppsbildning är inkompatibel med den i PA(S)-konceptet vari "föräldraalienation" skiljs ut från övrig våldsutövning av sk "vanligt våld", i en kategori för SIG,
Inte heller anger Lytsy någon referens till Michael P Johnson forskning nere på sidan bland övriga fotnöttern, vilket är anmärkningsvärt eftersom den torde ha haft ett avgörande inflytande på rådande standard inom familjevåldsforskningen på det internationella planet.
"När man talar om begreppslig ordning och reda skall man inte sticka under stol med att det i olika sammanhang och av skiftande skäl ibland kan vara en fördel för forskaren själv att vara mångtydig. En gediget flertydig och vag begreppsbildning är trots allt en garanti mot vederläggning och ibland också en plattform för berömmelse."
Exempel: Ska det kunna tänkas vara en relevant kritik gentemot sådan forskning som följt i spåren av Michael P Johnsons mer differentierade kategorisering, än den i PA(S)-konceptet? Det får i så fall bli en utmaning för PA(S)-lobbyisterna att anta och att specificera enligt gängse vedertagen vetenskaplig metod.
Allrahelst skulle det vara intressant att få ta del av rättssociologen Annika Rejmers uppfattning om den saken, som trots att hon enligt Lytsy, refererar till Michael P. Johnsons forskningsansats, uppenbarligen ändå inte bryr sig om att tillämpa dess sedan länge mer differentierade begreppsapparat, utan istället väljer att definiera allt som har med föräldrars kritik av den andra förälderns omsorgsförmåga, och oavsett den är berättigad eller inte, som "föräldraalienation". Vilket måste anses synnerligen anmärkningsvärt i en PA(S)-relaterad kontext som överdimensionerar ett överallt överhängande hot av ett PA-spöke vartill det saknas vetenskapliga instrument att mäta, men man fullständigt bortser från det verkliga hot av mäns våld mot kvinnor och barn som samstämmiga mätningar enligt Michael P Johnsons modell världen över kunnat påvisa och som alltsomoftast är parat med just PA= föräldraalienation, eller åtminstone olika former av att använda gemensamma barn som vapen eller spelbricka gentemot den andra föräldern, inte minst för att underminera dennes föräldraauktoritet. Att PA(S)-lobbyisternas differentiering av våldet i de två olikartade kategorierna PA och VV riktar sökarljudet åt fel håll, är så uppenbart att det är svårt att tro att en forskare med så lång erfarenhet som Annika Rejmer inte skulle inse det.
"Men strävan efter en tydlig begreppsbildning är mer än en ambition att enskilda begrepp skall vara väl definierade. Här finns också insikten om att begreppsapparaten som helhet måste hänga ihop, vara utformad för sitt ändamål. Den brittiske filosofen F. P. Ramsey ger oss i den berömda uppsatsen ”Theories” från 1929 en teori om vetenskapliga teorier. Denna teori om teorier, som vi ganska utförligt kommer att diskutera i kapitel 11, lär oss bland annat att en teoris påståenden inte kan förstås isolerade från den teori de tillhör och att de begrepp en teori använder förlorar sin betydelse om de tas ur sitt sammanhang – lyfts ut ur teorin."
Exempel: PA(S)-lobbyisternas desperata försök att diskreditera den omfattande studie av Joan S Meier, som kunnat påvisa att utfallet av den PA(S)-relaterade tolkningsmodellen till grund för vårdnadstvister är till nackdel för "safe parents" och fördel för "abusive parants" varvid de lyfter ut Joan S Meijers begreppsbildning för att ersätta den med sin egen. Dvs det fungerar lika bra som att stoppa ner fyrkantiga klossar i runda hål och / eller den jättestora klossen Intimate Terrorism by Coercive Control & Child Abuse i det pyttelilla hål som utgörs av PA.
Under rubriken....
III c ) Utebliven problematisering av brist på kompabilitet mellan PA(S)-konceptets begreppsapparat och Michael P. Johnsons
.... görs en vidare utredning av det faktum att två disparata begreppsapparater, inte kan användas som likvärdiga vid tex utvärderingen av en viss given studie, som i fallet ovan.
III a) Oreda i hanteringen av begreppet PA(S) - ”föräldraalienation
Inadekvat användning av begreppet PA(S) - ”föräldraalienation”, bidrar till falsk ryktesspridning om ett överdimensionerat PA(S)-spöke
Om nu författarna Lytsy / Begenstein för att lägga ytterligare några tunga namn till PA(S)-lobbyns referenslista, fått Sveriges främsta "expert" på vårdnadsmål, dvs lagman vid Varbergs tingsrätt Mats Sjösten, att utropa: "Jag vet precis vad föräldraalienation är" och i ord och handling demonstrera hur han använder detta redskap, gäller för en av Sveriges mest namnkunniga rättssociologer, att hon lånat sin röst åt ryktesspridningen om PA(S)-spökets ohejdade utbredning, genom att gå i god för hur stor dess omfattning ska antas vara i Sverige.
I ett avsnitt i det inledande kapitlet på sid 53-54 med rubriken Hur vanligt är det med föräldraalienation i Sverige? konstaterar Lytsy med hänvisning till de statistiska uppgifterna i Rejmers forskningsprojekt: ”Föräldrar i vårdnadstvist” att antalet vårdnadstvister. 2017 var c:a 6500 och att ”ungefär hälften av vårdnadstvisterna klassificeras enligt samma rapport som högintensiva eller svåra.
Därpå följer ett resonemang, vari det som alltid, är svårt att skilja ut vad som är författarens egen åsikt i relation till den forskning och / eller övriga källor som hon refererar, eller bitvis citerar:
Citat Lytsy:
”Forskaren Annika Rejmer vid Uppsala universitet, som är den som lett arbetet med Föräldrar i vårdnadstvist, bekräftar ovanstående och ser inga skäl till att de internationella uppskattningarna ovan av förekomsten av föräldraalienation inte skulle kunna vara relevanta som ett slags riktmärke för hur det, kanske, kan se ut även i Sverige.
Om de internationella uppskattningarna verkligen är gångbara här, om det fortfarande är ungefär hälften av alla vårdnadstvister som är högintensiva /svåra för år 2017 visar sig stämma innebär det grovt räknat att mellan 650 och 1600 familjer om året som befinner sig i vårdnadstvist i Sverige också är indragna i föräldraalienation. Antalet barn som är utsatta är i så fall sannolikt betydligt högre än så, både för att många familjer har fler barn än ett barm och för att, som skrivet ovan, kan vara utsatta för alienation utan att det samtidigt pågår en vårdnadstvist.”
Hoppsan! Det var en något häpnadsväckande slutsats. Men desto mer typisk för hur PA(S)-lobbyisterna tillreder den vetenskapliga soppan på en spik! Här gäller det att hålla ögon och öron öppna inför vad som försiggår.
Citat Lytsy:
Sammanfattning:
Ingen vet säkert hur vanligt föräldraalienation är eller hur många barn och familjer som är drabbade, eftersom det inte finns någon exakt definition av alienation, eller någon etablerad mätmetod. En utgångspunkt är ändå att alienationsfamiljer utgör en specifik delgrupp bland familjer som befinner sig i så kallade "svåra" vårdnadstvister och att antalet vårdnadstvister där begreppet föräldraalienation förekommer ökat mycket kraftigt i Kanada, Australien och Storbritannien efter 2005.”
Sen i fotnoten därunder anges att:
"Att föräldraalienation förekommer i Sverige är idag, enligt forskaren Annika Rejmer, fastställt. Se intervjun med henne i del 3 i denna bok."
Om det är på samma sätt som Lytsy "bevisar" omfattningen av "föräldraalienation" I Sverige, dvs genom att hänvisa till Rejmers användning av begreppet i en helt annan betydelse än den i PA(S)-konceptet, är det alltså ryktesspridningen om PA(S)-spökets existens som ökat betydligt i omfattning. Vilket långtifrån är detsamma som att fenomenet det betecknar i sig skulle ha gjort det.
Summa Summarum:
Det är ryktesspridningen om omfattningen av "föräldraalienation" som ökat i omfattning, inte nödvändigtvis omfattningen av själva fenomenet "föräldraalienation" i sig.
III b) När bokstäverna P A S sätts ihop till PAS och används enligt R. A. Gardners recept, bildar de en mental pandemi som utgör den moderna tiden häxjakt!
Och så här lyder Annika Rejmers resonemang till grund för rubriksättningen av Lytsys intervju med henne: Det är vetenskaplig fastställt nu att föräldraalienation finns i Sverige,
Citat sid 273:
Underlaget till Rejmers forskningFöräldrar i vårdnadstvist är stort och består, bland annat, av 413 stämningsansökningar om vårdnad, boende och umgänge från sex olika tingsrätter under 2013 samt av en både kvantitativ och kvalitativ analys av 44 av dessa akter i vårdnadsmål. Underlaget består vidare av en enkätundersökning där 202 föräldrar som befann sig eller nyligen befunnit sig i tvist vid åtta olika tingsrätter under 2014 eller 2015 svarade på frågor. Samtliga föräldrar som svarade på enkätundersökningen tillhörde medelklassen. I underlaget ingår även en intervjustudie med 48 av de 202 medelklassföräldrarna, som fick utveckla och nyanser sina svar.
Resultatet av studierna visar, bland mycket annat, att ungefär 3/4 av papporna och 1/3 av mammorna som deltog i enkätundersökningen upplever att de förminskas och förvägras att vara föräldrar åt sina barn, det vill säga att den andra föräldern alienerar dem från barnen.
-Syftet med studien var inte att kartlägga förekomsten av föräldraalienation, men de svar vi fick på frågor om synen på den egna och den andra förälderns föräldraskap gav det resultatet, säger Annika Rejmer. Så det är vetenskapligt fastställt nu att föräldraalienation finns i Sverige.
-Våra resultat visar, till exempel, att ungefär en mamma av tre och en pappa av sju anser att den andra föräldern är en oviktig person för barnet.
Min kommentar:
Här framgår otvetydigt att det Rejmer avser med begreppet "alienation" som i nästa sekund (av henne själv eller Lytsy?) omärkligt byts ut mot begreppet "föräldraalienation" inte på något sätt är liktydigt med det som ligger till grund för begreppet PA(S) som ju avser en medveten eller omedveten påverkan eller manipulering av barn att ta avstånd från den andra föräldern.
I de fall som Rejmer hänvisar till som exempel på "föräldraalienation", handlar det om att en eller båda föräldrar tar avstånd från den andra / varandra oavsett om de har berättigade skäl därtill. Dessutom fattas det viktiga tillägget att den påstådda "alienationen" eller "föräldraalienation" utövas av föräldrar som befinner sig i (högintensiva?) vårdnadstvister och således inte är representativa för mammor och / eller pappor i gemen.
Men det utgör en helt annan betydelse än den som begreppet PA(S) står för »
Som redogjorts för på sidan Vetenskap eller vidskepliga förvillelser är det A och O för den vetenskapliga stringensen att hålla ordning och reda i begreppen och dess exakta avgränsningar i fråga om deras innehållsliga ordalydelser. Det säger sig självt att om man tex ska göra en uppskattning eller mätning av frekvensen av ett visst fenomen, man måste kunna vara säker på att det man mäter verkligen ÄR det som man har för avsikt att mäta och inte nånting helt eller delvis annat. (det är denna aspekt av den vetenskapliga kontrollen som kallas för "validitet".)
Och det är minst sagt är anmärkningsvärt att Rejmer så lättvindigt hoppar över så grundläggande elementa. I all synnerhet i en kontext där de tre bokstäverna P A S sätts ihop till PAS och betyder just precis den typ av psykisk våldsutövning mot ett barn som R. A. Gardner betecknade med PAS och som Annika Rejmer alltså tycks vara införstådd med inte ingår i någon vetenskapligt godkänd diskurs, just pga dess brist på validitet. På sidan om Gardners 8 kriterier för utsatthet för PA(S) redogörs för hur dessa 8 kriterier lika gärna kan gälla för för reaktioner på utsatthet för vilken psykiskt / fysiskt / eller sexuellt våldsutövning som helst.
Som forskare, har Rejmer ett stort ansvar för att inte göra misstaget att pga en sådan vårdslös begreppshantering, bidra till att det sprids skadliga föreställningar, som underlättar för förövare att få fri tillgång till sina brottsoffer.
I den internationella forskning som på grundval av M.P. Johnsons typologi / teoribildning alltmer differentierat kunnat urskilja hur de olika komponenterna i familjevåldet ser ut, har man också identifierat den förövarstrategi; DARVO, Deny Attack, Reverse Victim and Offender varmed den skyddande föräldern får byta plats med förövaren att utpekas till den enda verkliga brottslingen. Och det är utefter exakt samma modell som PA(S)-lobbyismen lägger upp sina intellektuella förvillartix.
Vi kan tex notera hur Lytsy i detta citat menar att de high conflict separationer / vårdnadstvister som drabbats av den våldsutövning som betecknas med PA(S) ska lyftas ut i en delgrupp för sig:
Ingen vet säkert hur vanligt föräldraalienation är eller hur många barn och familjer som är drabbade, eftersom det inte finns någon exakt definition av alienation, eller någon etablerad mätmetod. En utgångspunkt är ändå att alienationsfamiljer utgör en specifik delgrupp bland familjer som befinner sig i så kallade "svåra" vårdnadstvister och att antalet vårdnadstvister där begreppet föräldraalienation förekommer ökat mycket kraftigt i Kanada, Australien och Storbritannien efter 2005.”
Den övriga psykiska, fysiska och sexuella våldsutövning mot barn som familjevåld kan innehålla, ska alltså, som tidigare nämnts istället lämnats åt sidan och slarvigt buntats ihop till det som kategoriseras / definieras som "vanligt våld".
Till stor skillnad mot vad nutida internationell familjevåldsforskning kunnat visa, nämligen att det våld mot barn som utgör det absolut mest omfattande och skadliga, är det som M.P Johnson definierar som Inimate Terrorism by Coercive Controlling och ofta kombineras med att även barnen drabbas av att tvingas agera gisslan och vapen mot den andra föräldern,torde det våld som i PA(S)-konceptet lyfts ut i en kategori för sig och benämns som "föräldraalienation:
1) för det första ingå som en av komponenterna i Intimate Terrorism by Coercive Controlling
2)för det andra, i den mån det skulle utgöras av att mödrar inplanterar hela scenarier av falska upplevelser av utsatthet för våld och övergrepp i sina barns föreställningsvärldar, och i så fall utgöra en försvinnande liten minoritet av ungefär samma omfattning som dem som utövar Münchhausehn p. b. dvs enbart någon enstaka promille.
3) för det tredje utgör hela idén om PA(S)-spökets existens det DARVO-relaterade redskap, varmed förövaren skriver över sitt eget psykiska våld mot barnen på den skyddande föräldern, utefter den genusbias som sedan länge framställt manliga förövare som offer för deras kvinnliga partners "provokationer" av psykiskt våld.
Det är svårt att tro att en så rutinerad forskare som Annika Rejmer av misstag skulle göra en sån groda. Men efter att ha försökt diskutera saken med henne per mail, vet jag inte vad jag ska tro - om hon är fågel eller fisk - om hon medvetet förvanskar vetenskapliga data på detta sätt. Eller om hon själv är så indränkt i en patriarkal genusbias att hon helt enkelt inte förmår problematisera sin egen förförståelse i det avseendet.
Det är ju nämligen uppenbart att hon på detta sätt (omedvetet?) ger författarna vind i seglen för ryktesspridningen av det överdimensionerade PA(S)-spöke, varav det vare sig finns någon allmänt erkänd definition och därför inte heller någon etablerad metod att mäta, då det i stort sett kan betyda precis vad som helst som är liktydigt med "alienation".
Då ryktesspridningen om PA(S)-spöket får ungefär samma konsekvenser som de vidskepligheter under medeltiden som spreds om häxors förmågor att vrida om huvudet på folk och fä, och som även då företräddes med stort nit av vissa vetenskapsmän, måste det anses synnerligen ansvarslöst.
Och ja - även förbjudas!
Eller åtminstone inte vara tillåtet att spridas som "vetenskap" eller att användas som förklaringsmodell i vårdnadsärenden och / eller att läggas till grund för riskbedömningarna av Barnets Bästa.
III c) Utebliven problematisering av brist på överensstämmelse mellan PA(S)-konceptets begreppsapparat och Michael P. Johnsons.
Ytterligare ett märkligt förvandlingstrix av samma intellektuellt ohederliga slag som ovan i fråga om den vårdslösa begreppshanteringen, sker sedan på sidan 275 i fråga om Annika Rejmers hänvisning till Michael P Johnsons typologi av Domestic Violence och teoribildning. Jag har just under ovan punkt visat deras resp. disparata begreppsapparater tar ut varandra helt och hållet och inte kan bilda grund för en och samma verklighetsbeskrivning. Använder vi den ena framträder en helt annan bild av verkligheten, än om vi använder den andra.
Men återigen trollas detta besvärande faktum bort av Lytsy, som tvärtom konstaterar att även M. P. Johnsons typologi / teoribildning ger stöd åt hennes mission. (Se kopia av texten sidan här under!)
Det falskt propagandistiska och intellektuellt ohederliga trix varmed PAS-lobbyisterna vilseleder uppmärksamheten bort från våldet är att lyfta ut sk "föräldraalienation" (PA) i en egen kategori för SIG - skild från det som litet vagt undanglidande definieras som "vanligt våld", medan det i själva verket hänger ihop i en och samma kategori; Den som utövar VV utövar även alltsomoftast (men naturligtvis inte ALLTID) även PA(S), eller iaf olika former av psykisk våldsutövning att dra in barnen i konflikten, som angränsar till PA(S).
SAMT att projicera ut just denna bit av våldsutövningen på mödrarna, eftersom det tämligen enkelt låter sig göras pga den genusbis som hängt med sen minst Aristoteles dagar och hans typ genusvetenskap, som sedan togs över av de skriftlärde som i GT förmedlat bilden av Quinnan / Medusa som en lömskt, svekfull och lögnaktig figur utrustad med en vass tunga - Huskorset- Satmaran - Skvallerkärringen och därtill inte alls uppträder som en God Mor ska göra genom att lyda Far etc etc.
Det har kostat stor tankemöda att orientera sig i den vilseledande tankelabyrint, varför M. P Johnsons typologi dök upp som en skänk från ovan, genom att kasta ljus över de dunkla irrgångarna och bekräfta relevansen i det jag hade lyckats trassla ut av dem.
Det finns olika typer av Domestic Violence, som tex först och främst Intimate Terrorism och Situational Couple Violence.
Den allvarligaste är sk Intimate Terrorist, Coerciove and Controlling Abuse och utövas nästan uteslutande av män, med en typisk patriarkala agenda. Men det finns också en ringa procent kvinnor som gör det. Dess utövare hänger sig även alltsomoftast åt Child Abuse med alla de gängse inslag som de flesta av de utsatta mammorna väl känner igen; genom att använda barnen som vapen och även som ett medel att utsätta mammorna för psykisk tortyr, vari även ingår PA-liknande strategier. och slutar ofta med att brottsoffret bryts ner både psykiskt och fysiskt och tom ibland mördas
Denna grupp män kan sedan indelas i två olika underkategorier: de emotionellt labila och beroende och de känslokalla sociopaterna.
Den andra typen Situational Couple Violence utövas på mer ömsesidig basis av både kvinnor och män i form av gräl om vardagliga problem som kan eskalera och gå över i mer eller mindre fysiska handgripligheter från båda håll. Den formen av DV går dock till skillnad från Intimate Terrorism att behandla.
Forskare världen över har gjort mätningar utefter Johnsons modell och med små variationer kommit fram till samma resultat.
För mer info om M P Johnsons typologi / teori se denna sida »
Så här ges nu ytterligare tillfälle att notera hur Lytsy också lyckas att med konststycket att även ta Annika Rejmers referens till Michael P. Johnson som stöd för sin egen mission, trots att den minst av allt kan utgöra det.
Antagligen är det också därför som Lytsy hon i fotnötterna nederst på sidan inte heller har ngn direkt källhänvisning till Annika Rejmers eller M P. Johnsons forskning, utan endast till en artikel av Annika Rejmer i en juridisk utgåva Lége, som man måste köpa eller beställa på biblioteket för att kunna ta del av.
Frågan är varför Rejmer inte tar tillfället i akt att redogöra för denna avgörande diskrepans. Glömde hon det eller har Lytsy medvetet villat bort det som inte passar in i hennes agenda, för att istället, i detta som i allt annat, som uttalas av intervjupersonerna i hennes "kunskapsöversikt" (som är den definition som Rejmer själv ger av Lytsys verk i ett av sina mail!) hitta stöd för den påstådda "internationella kunskap" som ska antas ligga till grund för fejk-teorin om PA(S).
IV ) AVSAKNAD AV EN PROBLEMATISERING AV ATT TVÅ INBÖRDES MOTSTRIDIGA PREMISSER INTE KAN BILDA GRUND FÖR EN OCH SAMMA TEORI eller RÄTTSPRAXIS
IV a) Att avsaknad av redskap för att identifiera och intervenera mot PA(S) rycker undan grunden för Lytsy / Bergensteins mission - identifieras aldrig som ett problem.
Inte heller att Lytsys referenter - experterna inom juridik / rättssociologi intar två helt oförenliga ståndpunkter i denna fråga:
1) Annika Rejmer och Anna Singer: Det saknas redskap i socialtjänst o tingsrätt att identifiera PA(S).
2) Mats Sjösten: Vi har en del redskap om lagstiftningen bara tillämpas rätt (att identifiera och intervenera mot PA(S)
Precis på samma sätt, som under punkt III c ) ovan kokas vetenskapssoppan också ihop av de två helt oförenliga ingredienser som utgörs av Rejmer starka betoning på att just de redskap lyser med sin totala frånvaro, som däremot lagmannen och "expert på våtdnadsmål" Mats Sjösten desto mer tvärsäkert berömmer sig av att ha i sin hand. Och trots att de inte kan ha rätt samtidigt, utan mer förhåller sig till varandra som vatten till eld, som slocknar av vattnet, som i sin tur då förvandlas till ånga och på så sätt tar ut varandra mer eller mindre helt, så hittar Lytsy ändå lika mycket grund för "det internationella kunskapsunderlaget" till sin mission i dem båda.
Trots dessa i grunden oförenliga ståndpunkter till möjligheten för socialtjänst och rättsväsende att ta ställning till vad som är vad i fråga om våldets grundläggande mekanismer - är det de tre; Rejmer, Singer och Sjösten som utgör den trojka som är trendsättande för tolkningsföreträdet i frågor gällande vårdnadsproblematiken - men utan att deras inbördes meningsskiljaktigheter tycks erfordra nån slags uppklarning och / eller att Mats Sjösten uppenbart patriarkala förvillelser ifrågasätts och konfronteras av de övriga två.
Så minst av allt heller i denna sk "kunskapsöversikt", vare sig av dem själva eller av Lytsy / Bergenstein, precis som om de alla skulle vara överens om de vetenskapliga grundförutsättningarna för dess trossatser. Trots att de långtifrån är det.
Då de redskap som Mats Sjösten skryter om att ha till sitt förfogande för att ta i tu med PA(S)-spöket, alltså inte enligt Rejmer och Singer existerar, eftersom jurister och socionomer saknar lagstöd för att identifiera, blir inte bara frågeställningen om spökets faktiska existens och omfattning hängandes oavgjord kvar i luften, utan även den om hur det ska identifieras och bemötas med juridiska interventioner. Men det tycks som sagt var inte inge någon av dem betänkligheter, vilket måste anses ansvarslöst, med tanke på att PAS-lobbyisternas underliggande ambition att förse socialsekreterare och tingsrättspersonal med de redskap som utvecklats av Gardners efterföljare och på grundval av hans 8 kriterier för utsatthet för "föräldraalienation" i form av PARQ-testet och liknande:
Så frågan blir då vem / vilka och vad som ska antas kunna stödja och omfattas av författarnas mission, inte minst i förhållande till följande ställningstaganden:
Annika Rejmer slår här på sid. 274 med kraft att så snart det handlar om högintensiva vårdnadstvister där det finns anklagelser om våld eller bristande föräldraförmåga, saknas de rätta redskapen i tingsrätt och socialtjänst att utreda vad som är vad varför deras bristande kompetens i egenskap av generalister, måste kompletteras med sakkunnig psykologisk / psykiatrisk expertis. Annika Rejmer skriver tom att
Citat från sid. 274:
-Vi har sett att pappor ofta upplever att de är utsatta för alienation eftersom mammorna inte tycker att papporna kan tillgodose barnens emotionella och psykiska behov, inte kan ta ansvar för barnen och att barnen inte kan lita på papporna. Om mammorna har fog för den här inställningen eller inte vet vi dock inte, eftersom både vårdnadsutredarna och tingsrättens ledamöter saknar lagstöd för att utreda just anklagelser om bristande föräldraförmåga. Och särskilt svåra att utreda är ord - mot - ordsituationer. Där finns inte mycket annat än magkänsla att gå på.”
Här kan man inflika, att om det inte gått rutin i att göra om brottmål till tvistemål, pga att det antas att mammor då, för att vinna tvisten, anmäler falskt, hade kompetent polis och åklagare getts tillfälle att bedriva sådana förhör som tillämpades i den av kriminalinspektören Monica Dahlström-Lannes initierade Eskilstunamodellen och resulterade i att övervägande majoriteten av de misstänkta erkände brott.
Och på sid 277:
”Vad som ytterligare försvårar saken och bidrar till hur det det fungerar, eller rättare sagt inte fungerar, är att tingsrätterna alltså, som resultaten från High conflict families in divoreces visar, inte har några faktiska möjligheter att döma utifrån barnets bästa i högintensiva vårdnadstvister fast det är deras uppdrag: En värde-konflikt som handlar om föräldrarnas respektive föräldraförmåga måste utredas av tredje part, och måste innehålla tydliga grunder för den rekommendation som vårdnadsutredarna lämnar tingsrätten för att rätten ska kunna göra en korrekt juridisk bedömning av det enskilda barnets bästa.
Men det existerar inga sådana utredningsmöjligheter idag.
-Trots att vårdnadsmål är indispositiva, vilket betyder att det är tingsrättens ansvar att bland annat se till att vårdnadsfrågan blir erforderligt utredd så har den ingen faktiska möjlighet att göra det, säger Annika Rejmer.
-I dagsläget är det faktiskt helt omöjligt att få fram fakta om just såna saker som föräldraförmåga och att objektivt kunna bedöma sanna eller osanna påståenden från en eller båda föräldrarna om att den andra lider av psykisk ohälsa, har missbruksproblem eller är våldsam.
Det sätt på vilket tingsrätterna i dag försöker skaffa sig ovan nämnda kunskap om barns livssituation är genom upplysningar, snabbupplysningar och vårdnadsutredningar från socialnämnden, via socialtjänstens tingsrätt.”
Därefter konstateras som i förbigående att:
-Tingsrätten kan också anlita sakkunniga.
Vilket för den oinvigde syns märkligt motsägelsefullt, eftersom det tycks upphäva det tidigare påståendet att både vårdnadsutredarna och tingsrättens ledamöter saknar lagstöd för att utreda just anklagelser om bristande föräldraförmåga, eftersom nu plötsligt tvärtom hävdas att det finns lagstöd för att istället anlita expertis.
För frågan blir ju då varför så inte görs.
Och varför ingen av dem - inte heller Annika Rejmer - ställer sig kritisk till Mats Sjöstens godtyckligt självsvåldiga och hänsynslösa hantering. Tvärtom handleder Annika Rejmer sin elev Sofia Wikman ( se under punkt V) i uppgiften att i hennes examensarbetet undersöka möjligheterna i förhållande till praxis i Europadomstolen att strama åt tyglarna än mer mot de "obstruerande" föräldrar som inte stillatigande finner sig i Mats Sjösten skräckvälde. Han tar själv med illa dold entusiasm upp den möjlighet som Europadomstolens prejudicerande domar bidrar öppnar upp för, att inte bara döma till verkställighet med polishandräckning vid boende / vårdnadsmål, utan även till umgänge vid sk "umgängessabotage på sidan 299 i Lytsys intervju med rubriken:
Vi har en del redskap,om lagstiftningen bara tillämpas rätt »
Mats Sjöstens trosvissa konstaterande att ha de rätta redskapen till hands - med hänvisning just till lagen, står i så bjärt kontrast till det som utsägs i intervjuerna med rättssociologen Annika Rejmer och professor i civilrätt Anna Singer, att det hade varit på sin plats att Lytsy på ett eller annat sätt ställt motfrågor, för att syna om ekvationen verkligen går ihop. I synnerhet som dessa tre jetsetare i andra sammanhang verkar tillsammans som ett till synes samspelt team i utformningen av gällande lagar och praxis och / eller genom att ange varandra som referenser i forskning och propositioner mm, precis som också sker även i Sofia Wikmans examensarbete, här nedan.
Och med avseende på allt detta är det milt talat häpnadsväckande hur Rejmer i ena stunden kraftigt understryker att så snart det handlar om vårdnadstvister där det finns anklagelser om våld eller bristande föräldraförmåga, saknas lagstöd och de rätta redskapen i tingsrätt och socialtjänst att utreda vad som är vad varför deras bristande kompetens i egenskap av generalister, måste kompletteras med sakkunnig psykologisk / psykiatrisk expertis.
Och att:
-I dagsläget är det faktiskt helt omöjligt att få fram fakta om just såna saker som föräldraförmåga och att objektivt kunna bedöma sanna eller osanna påståenden från en eller båda föräldrarna om att den andra lider av psykisk ohälsa, har missbruksproblem eller är våldsam.
Det sätt på vilket tingsrätterna i dag försöker skaffa sig ovan nämnda kunskap om barns livssituation är genom upplysningar, snabbupplysningar och vårdnadsutredningar från socialnämnden, via socialtjänstens tingsrätt.”
För mot bakrund av det ställningstagandet förefaller det logiskt inkonsekvent att å den andra sidan leda ett examensarbete, som utan att problematisera den lagliga grunden till de Mats Sjöstens presumerande domar som han lägger ut till öppen beskådan i Lytsys intervju, trots att de är rent katastorfalt rättsosäkra, istället tar upp hans rekommendation att bemöta mödrarnas "obstruktion" med än hårdare tag i form av polishandräckning när de trilskas genom att "umgängessabotera". Att hon dessutom godkänner att hennes elev fullkomligt oproblematiserat lägger in citat av och referenser till Lytsys "kunskapsöversikt" om PA(S)-spöket, lämnar ingen annan möjlighet till tolkning, än att hon så småningom av en eller annan anledning inordnat sin verksamhet som forskare under det juridiska frälsets husbondsvälde á la 1920-tal, som jag under punkt i ) inledde denna hemsida med att referera till.
Förutsättningen för att det ska finnas lagstöd för polishandräckning måste ju nämligen vara att det finns lagstöd till grund för de domar, vari man struntar i att utreda om anledningen till det sk "umgängessabotaget" är att föräldern ser sig skyldig att skydda sitt / sina barn mot utsatthet för brott, pga att man istället valt att ta till PA(S)-tolkningsmanualen som "redskap" för att kriminalisera just henne (för det är oftast en mamma!).
Se annars prof. Joan S. Meiers studie som visar det »
Juridiska institutionen Vårterminen 2020
Examensarbete i civilrätt, särskilt familjerätt 30 högskolepoäng
Ett föräldraperspektiv på umgängessabotage
En analys av tillgängliga rättsmedel och (o)förenligheten med Europadomstolens praxis.
A parental perspective on visitation interference
Författare: Sofia Wikman Handledare: Docent Annika Rejmer
"Jag heter Sofia och tog juristexamen i juni 2020. Mitt examensarbete handlade om vilka rättsmedel en förälder i Sverige har till sitt förfogande - i teorin och praktiken - när den andra föräldern ägnar sig åt umgängessabotage. Likaså undersökte jag om den svenska ordningen är förenlig med Europadomstolens praxis i frågan.
Användningen av doktrin har i mångt och mycket utgått från de mest namnkunniga inom familjerätt: Åke Saldeen, Johanna Schiratzki, Anna Singer och Mats Sjösten.
Det saknas praxis från HD eller HFD angående tillämpningen av tvångsmedel vid umgängesrätt. Det här har förstärkt bilden som förmedlas i förarbeten och doktrin, nämligen att tvångsmedel vid umgänge endast ska användas undantagsvis. Resultatet i uppsatsen försvagas därför inte av avsaknad av praxis från överinstanserna, tvärtom stärker det att vad som står i förarbeten om restriktiv användning också har fått praktiskt genomslag.
Den restriktivitet som följer av rädslan för att utsätta ett barn för polishämtning kan bidra till att en förälder kan utesluta den andra föräldern ur barnets liv genom att trotsa ett, eller förmodligen flera, domstolsbeslut? Kan det inte finnas situationer när obehaget av att hämtas av polis ändå uppvägs av att barnet får möjlighet att skapa en relation till båda sina föräldrar?"
V ) POLITISK / IDEOLOGISK / VETENSKAPLIG VILLERVALLA
Politiskt berättigade krav på stärkandet av kvinnors och barns mänskliga rättigheter och rättsskydd definieras som uttryck för ett "könskrig"
Konsekvent felnavigeringen enligt orwellsk tvärsemot-princip »
Anledningen till att jag kontaktade Annika Rejmer i förstone (nov 2019) formulerade jag i ett mail så här:
Hej Annika Rejmer!
Efter att på Anna Singers inrådan ha tagit del av det nyutgivna PA(S)-relaterade alstret av Lytsy / Bergenstein ”Barn som tvingas välja bort en förälder”, 2019 och förvånats och förfärats över dess djupt ohederliga retorik, känner jag mig nödgad att ställa frågan om du själv verkligen godkänt det bidrag som du ska antas stå för i kapitalet med rubriken. "Det är fastställt nu att föräldraalienation finns i Sverige"?
Sen följer en längre utredning av den dom som omnämns och hur även den utefter den gängse PA(S)-manualen, utan minsta bevis till grund för uppfattningen att det skulle ha varit mamman som "kampanjat" mot pappan, men desto mer för motsatsen, fäller en dom som tvingar en snart 13-årig pojke att bryta upp från sin välfungerande sociala tillvaro hos sin mamma inne i staden Göteborg, till vårdnad boende hos sin pappan på ett konferenscenter långt utanför stan där han inte har några vänner och inte kan fortsätta sin skolgång i musikklasserna och som pianist i ett musikband osv. Och det utan att mamman på något sätt skulle ha brustit i sina föräldraåtaganden eller ha hindrat pojken från umgänge med pappan. Tvärtom är det pojken själv som tydligt redovisar grunderna för sitt avståndstagande, nämligen bl a att pappan en gång inför alla skolkamrater och lärare med våld släpat honom ut ur skolan, när han hade vägrat följa med på fler umgängen ute hos honom.
"Då min erfarenhet i egenskap av stödperson och utredare åt våldsutsatta mammor och barn som alltmer kommit till tals på nätet efter #meetoo, och vars fall jag åtagit mig att granska, är att den ”berättelse” som förövare lärt sig att utnyttja till sin egen fördel ( apropå Anna Singers kommentar om hur olika typ av lagstiftning kan ge näring till olika former av ”berättelser” om den andra förälderns bristande samarbete - eller föräldraförmåga ) är just det PA(S)-relaterade koncept som rutinmässigt och utan ett adekvat utredningsförfarande tas i bruk att ligga till grund för riskbedömningarna vid våra tingsrätter och socialförvaltningar i dag, och vars följder är katastrofala för de utsatta barnen. Vare sig de själva eller deras mammors rapportering om pappornas våld och / eller sexuella övergrepp eller allmänna försumlighet, blir betrodda eller tagna på allvar, utan tvärtom går man förbehållslöst på pappornas linje oavsett, vilket i praktiken gör de utsatta barnen föräldralösa.
Utifrån min utgångspunkt kan jag naturligtvis inte uttala mig om hur representativa dessa mammors fall är för det generella läget. Däremot tycks det stämma bra in på hur det allmänna rättsläget ser ut, som Lena Hellblom Sjögren framhåller som föredömligt under ett seminarium 2013 anordnat av Stiftelsen Rättsstatens vänner, när hon presenterar en dom från 2007 vid Göteborgs tingsrätt av Mats Sjösten som berömvärt presumerande för fortsatt handläggning av vårdnadsmål vid övriga tingsrätter i landet.
Så hur kommer det sig att du, Annika Rejmer, inte finner dig för god för att i egenskap av seriös forskare figurera i ett sammanhang så godtyckligt och uppenbart spekulativt och intellektuellt ohederligt som detta?
Det är en fråga som jag inte kan släppa och hemskt gärna skulle vilja ha svar på.
På vad sätt tar du som forskare ansvar för saklighet och objektivitet, när du framträder i samma utgåva, som ger MatsSjösten full frihet att i överensstämmelse med författarnas egen öppet redovisade ambition lobba för det icke vetenskapligt godkända PA(S)?
Mvh!
Gunilla
Detta bemöter Rejmer med just den typ av ogrundade beskyllningar som tillämpas i papparättsrörelsen / PA(S)-lobbyismen som uttryck för en politisk agenda och tom ett "könskrig", till skillnad från den hållning av vetenskaplig respektabilitet och objektivitet som hon i egenskap av forskare berömmer sig av att själv företräda.
Förutom det poängterar hon gång på gång att det i svensk lagstiftning inte är föräldrarnas rätt till sitt / sina barn som gäller, utan barns rätt till sina föräldrar.
Men i detta stycke, där det lutar en hel del åt att det är PA(S)-spöket som lurar i bakhuvudet, har hon utan att märka det själv (?), betonat motsatsen; nämligen pappors rätt till sina barn. En rätt som mammorna uppenbarligen antas hindra dem ifrån att utöva på oberättigade grunder, tros att Rejmer - enligt hennes eget starka understrykande av hur det ser ut med lagstödet till det - inte har några befogenheter att uttala sig om.
"Ingen vårdnadstvist är den andra lik. Varje familj är unik.
Våld förekommer i princip i varje tvist. Enligt svensk lag är fysiskt men inte psykiskt våld kriminaliserat.
Svenska medelklassmammor har svarat både i enkäter och intervjuer att de undanhåller sina barn från deras pappa. Skälen till detta varierar.
Medelklasspapporna svarar att de har slagit, puttat och knuffat … bekräftar alltså mammornas svar om våld.
Papporna uppger att de efter separationen och i synnerhet i samband med konflikten reduceras som förälder och upplever att de blir fråntagna rätten att vara förälder … av mamman.
Mammorna bekräftar detta i enkäter och intervjuer … papporna har genom svek, våld och annat förbrukat sin rätt till barnen. Mammorna anser också att papporna saknar föräldraförmåga …det enda de klarar av är att tillgodose barnens grundläggande behov av mat och kläder.
Menar du att vi som forskare ska bortse från vetenskapligt belagda svar om pappornas upplevelse och mammornas syn på dem som föräldrar? Att vi endast skulle redovisa mammornas syn? Då uppfyller vi inte kraven på objektivitet och opartiskhet och gör oss skyldiga till oredlig forskning."
Nej det har jag naturligtvis aldrig menat och ingenting av det ovanstående utgör svar på det jag ifrågasatt. Tvärtom tycks det snarare ge desto mer stöd för antagandet att många av mödrarnas avståndstagande har en berättigad grund i pappornas bristfälliga omsorgsförmåga och såldes inte alls något med "färäldraalienation" att göra.
Däremot hade jag ställt mig frågande till relevansen av att framhålla mammor i högintensiva vårdnadstvister, till skillnad från pappor, som särskilt problematiska, inte minst med hänvisning till att de i 40 % av fallen växt upp utan en pappa och att procentsatsen av neuropsykiatriska diagnoser (10 % ) skiljer sig från den i normalpopulationen (1,5 %) och hos papporna.
Här radar alltså de inbördes oförenliga budskapen upp sig på led!
Trots att jag varit noga med att understryka att jag utifrån min begränsade erfarenhet, inte kan uttala mig om det generellt rådande läget vare sig när de gäller det ena eller andra och heller inte uttryckt några värdeladdade omdömen som skulle kunna tolkas som uttryck för en särartsfeministiskt politisk hållning eller att vara emot gemensam vårdnad, tolkas det ändå så här:
"Ditt perspektiv verkar vara hämtat från romantiken och folkhemmet – den goda modern. Det svenska föräldraskapet har historiskt sett varit ganska jämställt fram till industrialismen då hemmafrun uppfanns."
"Bilden är mera komplex än god moder – elak fader eller tvärtom!"
"Politik och forskning är alltså två olika saker! Politiskt står jag upp för och har under många år kämpat för kvinnors rättigheter … men jag forskar om barns rättigheter…"
Annika Rejmer ursäktar dessutom sitt bidrag till PA(S)-propagandan, med att den skulle utgöra en "kunskapsöversikt", trots att all form av redovisning av den massiva och tungt vägande kritik från seriöst vetenskapligt håll som riktats mot förvillelserna, lyser med sin totala frånvaro.
Detta syns dock särdeles motsägelsefullt när hon samtidigt i ett av sina mail bekräftar att:
Gardners vetenskapliga brister, läggning m.m. finns det ingen som ifrågasätter. Låt honom vila i frid!
Problemet med hennes godtyckliga begreppsanvändning av begreppet PA(S) eller = föräldraalienation avfärdas dessutom lättvindigt med med följande:
Att han myntade begreppet PAS kan inte göra att bokstäverna PAS och det de står för är för evigt förbjudna eller smittade.
Frågan man då ställer sig, är om detta uttalande ska betyda att Rejmers uppfattning är att Gardners villoläror numera skulle ha uppnått vetenskaplig kredibilitet - eller vad?
Med tanke på att hon i egenskap av handledare åt Sofia Wikman i hennes 30 p examansarbete godkänner att hon använder Lytsy som referens och citerar text som redogör för fenoment PA(S) torde frågan kunna besvaras jakande, vilket måste betecknas sm ansvarslöst då det därmed riskerar att förstärka den falska verklighetsbeskrivning som medelst självbekräftande cirkelresonemang implicerar lösningar som bidrar till att förstärka problemen istället för att lösa dem.
Reflexmässigt skuldöverskrivande DARVO-strategier
På mitt konstaterande att domar som fälls på PAS)-relaterade grunder, som tex inte minst de två och kanske även de alla tre som Mats Sjösten självmant lägger fram i öppen dager i Lytsys intervju, resulterar i att barn görs föräldralösa, svarar Rejmer om och om igen med detta:
"Barn har både enligt svensk rätt och barnkonventionen rätt till sina föräldrar och sitt ursprung om det är till barnets bästa."
"Intressant är också att du anlägger ett mammaperspektiv. Föräldrar har inte rätt till sina barn enligt svensk lag. Barn har däremot rätt till föräldrar. Mot denna bakgrund är ett ”könskrig” ointressant utifrån mitt rättssociologiska perspektiv."
"Beslut i frågor om vårdnad, boende och umgänge ska enbart fattas utifrån gällande rätt: barnets bästa: ingen risk, barns rätt till båda sina föräldrar och barnets vilja samt barns rättigheter till omsorg, trygghet och fostran. Könet på föräldern är betydelselöst utifrån mitt perspektiv."
"Politik och forskning är alltså två olika saker! Politiskt står jag upp för och har under många år kämpat för kvinnors rättigheter … men jag forskar om barns rättigheter…"
Det är svårt att dra någon annan slutsats av detta, än att Rejmer pga politisk / ideologisk förvillelse tappat navigeringen totalt.
Eller varför detta behov att tampas med en halmdocka, som hon skulle ha konstruerat helt medvetet?
Mer taktiskt hade det väl i så fall varit för hennes eget vidkommande, att som Anna Singer besvara mina frågor med tystnad?
VI ) VÅLDSVÅLDSFORSKNING AV MURRAY A. STRAUSS VS MICHAEL P. JOHNSON
Rejmers bristande stringens i fråga om begreppshanteringen är dock legio i såväl PA(S)-lobbyismens diskurs, som i den juridiska som tas i bruk för brott - o tvistemål som har en grund i våld och / eller sexuella övergrepp i nära relation, trots att det utarbetats mer precis brottsrubriceringar och brottsrekvisit i de kvinnofrids-relaterade lagar som som infördes med 1998 års Kvinnofridsreform:
Frågan är bara hur väl de implementerats i praktiken och om de inte delvis kommit att spelas ut med hjälp av den vårdnadsreform som infördes samma år 1998 som i folkmun kallats för den sk "Pappalagen" och tycks ha utgjort ett slags rekyl varmed kvinnokampens målsättning att få män att dela på ansvaret för den obetalda omsorgen om avkomman, slogs tillbaka med en könskamp vari mäns stridsrop, under ledning av bla Jens Orback, nu ljöd att det var dags att: Männen måste ta makt som pappor.
Idén att det obetalda arbetet med barn, hem och hushåll skulle utgöra en sfär, som det gäller för män att bryta sig in i gentemot ett slags kvinnomakt som håller dem stången, är densamma som nu senast VBU-styrelseledamoten och PA(S)-lobbyisten professor Sverker Sikström återupplivar i sina forskningsprojekt i kognitiv psykologi, på senare tid utökad med forskning om våld i nära relation där han uppfinner hjulet på nytt.
Och här kommer vi då osökt in på problemet med nästa typ av orwellsk begreppsförvillelse - nämligen den som förvandlat begreppsapparaten i den kvinno- genusvetenskapliga diskursen till oigenkännlighet, genom att tex byta ut begreppet "jämställdhet" med "jämställdism" och att låta offer och förövare byta plats, eller bli "jämställda" i en värld som i ett huj förvandlats till "könsneutral", för att inte de som tillhör det "första könet" ska känna sig kränkta. Eller som nu senast hävdas av Jon Sundeman i mansjouren Akilleshälen att våldet skulle vara könsneutralt och lika fördelat mellan könen, eller tom värre från det kvinnliga gentemot mot det manliga och att det nu därför är männens tur att strida för sitt behov av skyddade boenden och rättsskydd .
Som intäkt för detta tas ett antal mindre starkt avgränsade studier eller uttalanden från diverse godtyckliga proffstyckare - helst av kvinnligt kön - som lyckats få till det som alltid att Quinnan är en riktig Medusa eller Medea under skenet av Den Heliga Modern som bedrar. (Nils Göran Areskoug)
Härvidlag finns en uppsjö av mindre högkvalitativ forskning som gränsat av en stycke verklighet för att få fram statistik som kan påvisa att även kvinnor använder fysiskt våld i nära relation. Om det sen sker i självförsvar eller påstås av de förövare som alltid anser sig vara offer för det de själva gör mot andra är omöjligt att kontrollera.
De två huvudsakliga alternativ som står emot varandra tycks vara Murray A. Straus, starkt kopplad till fathers rights movements in USA, och Michael P Johnsons, varvid det framgår att den sistnämndas står för ett mer holistiskt koncept i fråga om differentieringen i olika typer av Domestic Violence. M P Johnson menar i denna video att de forskare som hävdar att våldet skulle vara "könsneutralt" och att män skulle drabbas lika svårt som kvinnor (eller tom värre) har avgränsat sina studier till att enbart undersöka den typ av DV som han klassificerar som "Intimate Situational Violence" och är ömsesidigt och behandlingsbart
Michael P Johnson:
ÄR kvinnors våld mot män ett lika stort samhällsproblem som mäns våld mot kvinnor?
Vad säger sakkunskapen?
Föredrag inför för en svensk publik 2012 på Youtube:
Types of Domestic Violence: Research Evidence, med Michael P. Johnson:
VII ) SAMMANFATTNING OCH SLUTSATSER
Frågorna hopar sig - vad är det som har hänt Annika Rejmer sedan 2003?
Anpasslig taktik för att få tillgång till fortsatta forskningsanslag - eller ideologisk förvillelse?
Är Annika Rejmer bara ytterligare en av dem som fallit offer för den antifeministiska häxjakten / funktionell dumhet - eller vad?
Det finns ingen ordning och reda vare sig i i begreppshanteringen eller logiken i hennes konsekvent självemotsägande retorik.
Jag kan inte se annat än att det är hon själv som gör dig skyldig till ett sådant svartvitt tänkande som hon projicerar på mig, bara av den enkla anledningen att jag liksom övrig internationell och inhemsk forskning med rätta kritiserar de kvasivetenskapliga förvillelsekonster som har sina rötter i det kvinnohat -förakt som odlats i patriarkalt gammaltestamentlig och dito även i viss mån freudiansk kontext.
Jag finner ingen sakligt grundad objektiv anledning att tro att mammor i gemen skulle vara negativt inställda till att fäder delar föräldraskapet med dem och är istället mer benägen att tro att det i sådana fall handlar om en ytterst ringa procent mammor som lider av en eller annan form av allvarlig psykisk störning.
Det är också det som alla de fall visar som kommit till min kännedom; att mammorna inte haft något emot pappornas umgänge, fram till den dag det visar sig att barnen far illa och tvärvägrar fortsätta att medverka till dessa och berättar om utsatthet för våld och / eller sexuella övergrepp.
Jag är också på goda grunder av den uppfattningen att det fortfarande är mammorna som i de flesta fall är de primära vårdnadshavarna och att det därför torde vara ytterst riskabelt att frånta just dem vårdnaden.
Och inte heller kan jag se något ideologiskt / politiskt i dessa ställningstaganden mer än i så fall att barn ska ha rätt till den bästa omvårdnaden hos sina primära vårdnadshavare, istället för den sämsta hos sina förövares.
Exempel på en märkligt defensivt avledande hållning gentemot mitt ifrågasättande av det vetenskapliga underlaget till Rejmers ofta återkommande kategorisering av mammor i högintensiva vårdnadstvister som en särskilt psykosocialt och ekonomiskt utsatt grupp, som jag istället föreslår skulle kunna utgöra en missuppfattning av vad som är orsak och verkan, i form av att att det är den högintensiva vårdnadstvisten i kombination med postseparationell ofrid ( Linnea Bruno) som orsakat denna utsatthet, ger Rejmer prov på i vår sista mailväxling från februari i år (Se nedan!)
Dessutom finns anledning att ifrågasätta vad uppgifterna om mammornas psykosociala utsatthet och familjebakgrund skulle ha för förklaringsvärde i fråga om deras eventuellt våldsrelaterade beteende i samband med separation och vårdnadstvist antingen det skulle utgöras av "föräldraalienation" eller annat:
På grundval av de uppgifter som Rejmer själv meddelat i mail om det hon publicerat i Lége om mammors överrepresentation i fråga om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, mailade jag henne dessa förfrågningar:
Från: Gunilla Madegård <befarmoin@hotmail.com>
Skickat: den 24 februari 2021 23:19:45
Till: Annika Rejmer
Ämne: En fråga angående din artikel i Dahlbergs de Lége 2017
Hej Annika!
Detta är en fråga som jag undrat mycket över, men inte vet vart jag ska vända mig för att få svar på.
I studien ”Vårdnadstvist - en kontraproduktiv genusbias”, Genuskritiska frågor om juridiken Justis Förlag Uppsala 2018 (ingår i Mattias Dahlberg de Lége 2017) uppges att "drygt 10 procent av mammor i vårdnadstvist har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Bland normalbefolkningen vuxna kvinnor ligger nivån enligt socialstyrelsen på 1-1,5 procent. Det finns således en kraftig överrepresentation av mammor i vårdnadstvist med denna typ av funktionsnedsättning. Papporna följer däremot normalpopulationen.”
Jag har även i andra sammanhang stött på uppfattningen hos dig och andra som uttalat sig om vårdnadsproblematiken, att det framför allt skulle vara individer med stora sociala och andra psykologiska / psykiatriska problem som dras in i high conflict vårdnadstvister. Men enligt min erfarenhet stämmer inte det riktigt, utan ser misstänkt mycket ut som om man bytt ut orsak med verkan, eftersom de sociala / psykologiska problemen snarare i så fall verkar vara orsakade av den typ av DV som karaktäriseras av Coercive Control inklusive Postseparationell Ofrid (Linnea Bruno) och ger upphov till trauma och förlust av både bostad, ekonomi, arbete / inkomst och dessutom ibland även vårdnaden / möjlighet att upprätthålla kontakt med barnen.
Medan du samtidigt konstaterar att vare sig socialtjänst eller tingsrätt har de redskap som erfordras för att göra adekvata utredningar av de föräldrars psykiska / psykiatriska hälsotillstånd som är involverade i högintensiva vårdnadstvister, ställer jag mig frågande till utefter vilka data studien kunnat landa i denna slutsats.
Särskilt med avseende på att det enligt mina egna efterforskningar och allt det som mammor i strid ström rapporterar om på nätet numera, vittnar om att de pappor som utsätter dem för rättsliga processer i strid om vårdnaden, som kan pågå i åratal och till slut försätter dem i vanmakt att tvingas ge upp kampen för sina barns mänskliga rättigheter, visar så tydliga tecken på att lida av grava personlighetsstörningar i form av narcissism / borderline eller socio- eller psykopati, att det står som skrivet i pannan på dem, utan att ansvariga myndighetsutövare gör någon affär av det, utan tycks godta det som fullt ut normala karaktärsegenskaper och beteenden (hos pappor?)
Medan en neuropsykiatriska funktionsnedsättning inte med inneboende nödvändighet behöver utgöra ett hinder för en tillräckligt god föräldraförmåga.
Hur många av de män som lider av dessa psykologiska / psykiatriska problem är tillräckligt introspektiva och självkritiska att de har sjukdomsinsikt nog att uppsöka experthjälp för diagnossättning och behandling?
I alla fall inte en enda av det 50-tal som jag stött på och som fått vårdnaden om sina barn genom att skickligt beljuga och ringa in sina offer för att oskadliggöra dem och intrigera med deras social nätverk inklusive socialtjänst och tingsrätt för att förse mammorna med sina egna diagnoser, eller med fake-diagnosen PA(S).
Därefter är det mammorna som tvingas uppsöka sjukvården för att få hjälp att läka från PTSD.
Vore tacksam om jag kunde få hjälp med tips till källor eller någon sakkunnig på området, för att om möjligt kunna få tillgång till info om hur det för övrigt ser ut i populationen som helhet med avseende på fördelningen av neuropsykiatriska diagnoser, om det även i den föreligger en övervikt hos kvinnor i förhållande till män.
Jag misstänker att dessa mammor kan ha blivit feldiagnisticerade, pga att kunskaperna om trauma tycks vara begränsade.
Skulle gärna vilja få tillgång till artikeln som ingår i Mattias Dahlberg de Lége 2017 då den inte finns utlagd på nätet, om du har möjlighet att maila över den till mig
Mvh!
Gunilla Madegård
LÄNKLISTA:
I ) VAD ÄR PA(S)?
I ) VAD ÄR PA(S)mmmm
SVENSKT AVSTÅNDSTAGANDE TILL PAS
R. A. GARDNERS 8 KRITERIER PÅ UTSATTHET FÖR PA(S)
HISTORISK / ANTROPOLOGISK / MYTOLOGISK / RELIGIÖS KONTEXT TILL PA(S)
JU FLER REFORMER - DESTO MER URHOLKAT RÄTTSSKYDD
mmmm
II ) VETENSKAP ELLER VIDSKEPLIGA FÖRVILLELSER
EN TYDLIGGÖRANDE BEGREPPSAPPARAT FÖR ATT STÄDA UPP I PA(S)-LOBBYISMENS BEGREPPSRÖRA
"KÖNSKRIG" - ELLER KAMP FÖR KVINNORS OCH BARNS MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER
III ) LYTSY / BERGENSTEIN: BARN SOM TVINGAS VÄLJA BORT EN FÖRÄLDER
ANNIKA REJMER - FÅGEL ELLER FISK?
FRU JUSTITIAS FAKTARESISTENS = "OBJEKTIVITET" ? INTERVJU MED ANNA SINGER
LYTSYS INTERVJU MED LAGMAN MATS SJÖSTEN
LYTSYS INTERVJU MED BARNLÄKAREN LARS H. GUSTAVSSON
mmmm
IV ) NUTIDA INTERNATIONELL FORSKNING SOM ENHÄLLIGT VEDERLÄGGER PA(S)-KONCEPTET SOM OVETENSKAPLIGT
mmmm
JENNIFER HOULTS OMFATTANDE GENOMGÅNG AV PAS-LOBBYISMENS OHEDERLIGA METODER
MÖDRAR DISKRIMINERAS TILL FÖRMÅN FÖR VÅLDSUTÖVANDE FÄDER MED HJÄLP AV PA(S)
V ) SVENSKA KRITIKER AV PA(S)
STEFAN WIDELLS BREV 2011 TILL POL. SAKKUNNIG U. LINDGREN OCH HANS GODDA YXSKAFT- SVAR
STEFAN WIDELLS ARTIKEL OM PAS I GP 2011
BRYNGE: LÄS LENA HELLBLOM SJÖGRENS ARTIKELN SOM EN SAGA
VI ) NUTIDA SVENSKA PA(S)-LOBBYISTER
PROFESSOR SVERKER SIKSTRÖM UPPFINNER HJULET PÅ NYTT
F D. JURIDIKSTUD. NIKLAS MAGEE MATELUNA
VII ) GENOMGÅNG AV PRAXIS I SVENSKA DOMSTOLAR GÄLLANDE BROTT - OCH TVISTEMÅL MED GRUND I DOMESTIC VIOLENCE OCH / ELLER CHILD ABUSE
REGERINGEN AVSVÄR SIG ANSVAR FÖR DOMARKÅRENS KOMPETENSUTVECKLING
ULV I FÅRAKLÄDER - "MEDLAREN" PETER HANTHE
BO:s YTTRANDE ÖVER 2002 ÅRS VÅRDNADSKOMMITTÉ
MAMMORS BESKYDDARINSTINKT - ETT HOT MOT BARN?
VIII ) HÖGKVALITATIV SVENSK FORSKNING SOM LÄGGS I BYRÅLÅDORNA
LÄNKLISTA:
I ) VAD ÄR PA(S)?
I ) VAD ÄR PA(S)mmmm
SVENSKT AVSTÅNDSTAGANDE TILL PAS
mmmm
R. A. GARDNERS 8 KRITERIER PÅ UTSATTHET FÖR PA(S)
HISTORISK / ANTROPOLOGISK / MYTOLOGISK / RELIGIÖS KONTEXT TILL PA(S)
JU FLER REFORMER - DESTO MER URHOLKAT RÄTTSSKYDD
mmmm
II ) VETENSKAP ELLER VIDSKEPLIGA FÖRVILLELSER
EN TYDLIGGÖRANDE BEGREPPSAPPARAT FÖR ATT STÄDA UPP I PA(S)-LOBBYISMENS BEGREPPSRÖRA
"KÖNSKRIG" - ELLER KAMP FÖR KVINNORS OCH BARNS MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER
III ) LYTSY / BERGENSTEIN: BARN SOM TVINGAS VÄLJA BORT EN FÖRÄLDER
ANNIKA REJMER - FÅGEL ELLER FISK?
FRU JUSTITIAS FAKTARESISTENS = "OBJEKTIVITET" ? INTERVJU MED ANNA SINGER
LYTSYS INTERVJU MED LAGMAN MATS SJÖSTEN
LYTSYS INTERVJU MED BARNLÄKAREN LARS H. GUSTAVSSON
mmmm
IV ) NUTIDA INTERNATIONELL FORSKNING SOM ENHÄLLIGT VEDERLÄGGER PA(S)-KONCEPTET SOM OVETENSKAPLIGT
mmmm
JENNIFER HOULTS OMFATTANDE GENOMGÅNG AV PAS-LOBBYISMENS OHEDERLIGA METODER
MÖDRAR DISKRIMINERAS TILL FÖRMÅN FÖR VÅLDSUTÖVANDE FÄDER MED HJÄLP AV PA(S)
V ) SVENSKA KRITIKER AV PA(S)
STEFAN WIDELLS BREV 2011 TILL POL. SAKKUNNIG U. LINDGREN OCH HANS GODDA YXSKAFT- SVAR
STEFAN WIDELLS ARTIKEL OM PAS I GP 2011
BRYNGE: LÄS LENA HELLBLOM SJÖGRENS ARTIKELN SOM EN SAGA
VI ) NUTIDA SVENSKA PA(S)-LOBBYISTER
PROFESSOR SVERKER SIKSTRÖM UPPFINNER HJULET PÅ NYTT
F D. JURIDIKSTUD. NIKLAS MAGEE MATELUNA
VII ) GENOMGÅNG AV PRAXIS I SVENSKA DOMSTOLAR GÄLLANDE BROTT - OCH TVISTEMÅL MED GRUND I DOMESTIC VIOLENCE OCH / ELLER CHILD ABUSE
REGERINGEN AVSVÄR SIG ANSVAR FÖR DOMARKÅRENS KOMPETENSUTVECKLING
ULV I FÅRAKLÄDER - "MEDLAREN" PETER HANTHE
BO:s YTTRANDE ÖVER 2002 ÅRS VÅRDNADSKOMMITTÉ
MAMMORS BESKYDDARINSTINKT - ETT HOT MOT BARN?
VIII ) HÖGKVALITATIV SVENSK FORSKNING SOM LÄGGS I BYRÅLÅDORNA