LEONARD NGAOSUVANS GRANSKNING AV SOCIALTJÄNSTENS UTREDNING
Konstverk av Issa
Text av Leonard Ngaosuvan
Granskaren Leonard Ngaosuvan tycks mer vara ute i ärendet att lobba för fejk-teorin om PA(S) än att fullgöra sitt arvoderade åtagande att se till barnets rättssäkerhet, när han kritiserar utredaren för att inte ha använt vetenskaplig metod.
Att Leonard Ngaosuvan inte med ett enda ord nämner något om barnets egna uppgifter om utsatthet för våld och sexuella övergrepp, eller gränslösa sexuella närmanden från pappan, måste anses utgöra en anmärkningsvärd brist i hans granskning som dessutom tycks ha varit gjord på en kafferast, då granskaren inte ens hunnit rätta felet att han använder olika initialer för mamman, dvs ömsom EA och EB.
Läs själv Leonard Ngaosuvans granskning här nedan, samt min granskning av hans därunder!
Barnets, moderns och faderns ursprungliga initialer är utbytta mot VA, EA och OA.
Utredningsgranskning
Om undertecknad
Undertecknad är fil kand. i kognitionsvetenskap som är en tvärvetenskaplig disciplin som består av lingvistik, psykologi, datavetenskap, neurovetenskap, antropologi och filosofi. Vidare, har undertecknad disputerat i psykologi, med en avhandling om motivation och minne. Efter examen har undertecknad lång erfarenhet av undervisning i bland annat kognitionspsykologi (minnespsykologi och människans tänkande), vetenskaplig metod, utvecklingspsykologi, statistik och Iivsloppsperspektiv, vetenskaplig metod, och statistik på socionomutbildning. Som forskare har undertecknad jobbat på IMS/Socialstyrelsen med uppdrag att utveckla ett evidensbaserat riskbedömningsinstrument för ärenden i vårdnad, boende och umgänge. I arbetet ingick även en arkivstudie där familjerättens utredningar vetenskapligt granskades med avseende på riskbedömning, samt litteraturöversikter för skydds-och riskfaktorer för olika former av vanvård. Vidare, undertecknad är en aktiv forskare i området, bland annat genom publikation av en nydanande organisatorisk procedur för att förbättra riskbedömning;tvåstegsproceduren (2012). Under 2O18 publicerade undertecknad boken "Familjerättspsykologi" som introducerar ett ny deldisciplin inom psykologin som syftar till att förbättra famijerättens arbete från ett vetenskapligt perspektiv. Vidare, undertecknad har också presenterat en nydanande lösning på hur familjerätten och tingsrätten kan arbeta för att motivera tvistande föräldrar att komma överens istället för att driva konflikt (2018). Undertecknad fungerar också som stödperson och coach åt föräldrar i deras kontakt med socialtjänst. Undertecknad har stor erfarenhet av att granska vårdnadstvister och LVU-ärenden, samt närvara som sakkunnigt expertvittne i rättegångsförhandlingar sedan 2013. Undertecknad har också erfarenhet av att jobba som socialkonsulent och jobbcoach i Sigtuna Kommun. För närvarande jobbar undertecknad som högskolelektor i kognitionsvetenskap på Göteborgs Universitet på Institutionen för tillämpad informationsteknologi.
Undertecknads uppdrag
Uppdraget berör granskning av följande dokument: Utredning enligt 11 kap. 1 § SoL, mål nr XXXXX-19
Initiala kommentarer av undertecknad
Undertecknad har inte gjort några andra efterforskningar efter information om ärendet utanför:hänvisade dokument. I de fall ytterligare information har presenterats (utan egna efterforskningar) har denna information ignorerats. Vidare, undertecknad vill understryka att granskningens roll inte är att vara domare i fallet. Däremot kommer utredningens resonemang, funktion och kvalitet att granskas i avseende på transparens, reproducerbarhet och stringens.
Undertecknad är disputerad forskare i psykologi, vilket innebär en vetenskaplig föreställning av vad som menas med en riskfaktor. I somliga vårdnadsutredningar används enskilda riskfaktorer som väldigt starka och avgörande faktorer. lnom vetenskapen används begreppet riskfaktor för allt som statistiskt samvarierar med någon form av vanvård. lnom vetenskapen är det mycket tydligt att det är antalet riskfaktorer som är avgörande för bedömningen av risk, inte vilka riskfaktorer som det handlar om. Här finns en tydlig skillnad mellan socialtjänstens praxis och vetenskapligt tänkande. I somliga vårdnadsutredningar kan en enskild riskfaktor vara avgörande för hela utredningen, vilket är vetenskapligt ytterst tveksamt. Vidare, i vetenskapen är det helt nödvändigt att deklarera vad man bedömer risk för. Det betyder att i princip alla uttalanden som berör risk som saknar detta blir mycket svåra att förstå.
En målsättning som undertecknad har är att dokumentera granskningen på ett sätt så att lekmän kan förstå resonemangen. Till exempel har undertecknad underlåtit att lägga in referenser till vetenskapliga studier i dokumentet så långt det är möjligt. Som grundförutsättning för granskningen är både anlitad jurist och tvistande medvetna om att granskningen kan komma fram tilt negativa saker om utredningen, men som skulle peka på ofördelaktiga slutsatser för båda tvistande. Granskningen sker alltså inte i någon speciell riktning.
Det är väldigt viktigt att samtliga läsare av denna granskning förstår att det finns en besvärlig relation mellan en utrednings metodologiska kvalitet, juridisk bevisbörda och kunskap om framtiden som kan vara svår att förstå för lekmän. Man kan sammanfatta det på följande sätt:
1. lngen utredare eller granskare kan förutsäga framtiden till hundra procent. Bevisbördan för att risk föreligger ligger hos den som anklagar som kan vara både tvistande förälder, familjerätt eller annan part. Det finns ingen bevisbörda att visa att risk inte föreligger.
2. Om en utredning rekommenderar ett beslut på basis av riskbedömning och samtidigt är utredningsmetodologiskt undermålig innebär detta att den som anklagar har misslyckats med att visa att risk föreligger.
3. En granskning som visar att utredningen håller för låg kvalitet bevisar inte motsatsen till utredningens rekommendation. Detta kan liknas med brottsjuridik. Bara för att åklagaren inte lyckas visa att en anklagad är skyldig har ingen bevisat att den anklagade är okyldig. Däremot bör rättslig instans komma till ett friande beslut.
Att genomföra vårdnads-, boende eller umgängesutredningar är inte lätt, och kritik från oberoende, externa granskare är nästan att förvänta sig.
Undertecknad har försökt att välja sin kritik på en sådan nivå att det är rimligt att utredarna skulle kunnat göra utredningen bättre och inte föra fram kritik som kräver orimlig kunskap. Om detta lyckats är förstås inte undertecknads uppgift att avgöra.
Kvalitetsaspekter
Transparens
Transparens handlar om att utomstående och tvistande ska kunna förstå hur utredningen gått till, vilken information som utredarna funnit relevant och på vilka grunder de kommit fram till sin rekommendation. Som huvudregel antar undertecknad att i princip allting som omnämns är den relevanta informationen. Detta är en av de viktigaste kvalitetsaspekterna för hela utredningen. Om man inte förstår varför en utrednings rekommendation fallit i en riktning kan man inte avgöra om den har hög eller låg kvalitet. I dessa fall kan man säga att dokumentationen har låg kvalitet eftersom själva utredningens kvalitet förblir dolt.
Reproducerbarhet
Denna kvalitetsaspekt handlar om att utredningen ska se till att samma rekommendation skulle uppkomma oavsett vem som utför utredningen. Till exempel ska inte en utredning gå emot tidigare rekommendationer bara för att nya utredare tillkommer.
Stringens
En utredning ska vara baserad på trovärdig information och beslut ska inte byggas på irrelevant information såsom kön, ålder eller etnisk tillhörighet. En annan viktig allmän kvalitetsaspekt gäller principen att utredningen som sådan helst inte ska medföra ökad konflikt mellan föräldrarna. Det är förödande för barn ifall en utredning i sig dramatiskt skulle öka konflikten mellan föräldrarna.
Begrepp som rättsosäkerhet,opartiskhet och saklighet är centrala för en utrednings allmänna kvalitet.
Granskning:
Kommentarer tilI T XXXX, endast riskbedömningen.
lnblandade: VA (Barn), EA (Mor) och OA (Far).
Riskbedömningen saknar fungerande definitioner varpå rättssäkerhet och transparens saknas
Sid 9 läser:
"Ända sedan den tidigare vårdnadsutredningen som genomfördes 2014 har EA hävdat att OA utsatt EB för psykiskt och sexuellt våld. Omkring är 2O17 börjar EB också hävda att OA utsätter VA för fysiskt, psykiskt och sexuellt våld och ett flertal polisanmälningar sker. Samtliga anmälningar läggs ned och det har aldrig kunnat bevisas att OA skulle utfört dessa övergrepp. Det har heller aldrig framkommit något om OA som person, som att hen skulle vara dömd eller misstänkt för brott mot andra personer eller våldsam i sitt beteende, som skulle ligga honom till last.
Vår bedömning är att risken för att OA skulle göra VA, EA eller någon annan illa är liten. Vi utredare har inte kunnat se att det i förhållandet till OA i nuläget föreligger någon risk för VA när det gäller övergrepp, bortförande, missbruk, psykisk sjukdom eller omsorgsbrist.”
(Observera att granskaren har haft så brått att han inte hunnit granska sina egna fel, som tex att han ömsom benämner Mor med EA och EB.)
I sektionen ovan framgår det att OA anklagas för följande: psykiskt och sexuellt våld mot EA, och fysiskt, psykiskt och sexuellt våld mot VA. För att en riskbedömning ska fungera behövs fungerande definitioner av respektive anklagelse. Det räcker absolut inte att bara redovisa benämningen såsom "fysiskt vå|d", Runt om i olika verksamheter och organisationer så finns det många olika definitioner. En del definitioner är väldigt liberala där det behövs väldigt lite för att ett beteende ska uppfattas som fysisk barnmisshandel. Andra definitioner är väldigt konservativa där det krävs mycket bevis för att man ska uppfatta ett beteende som fysisk barnmisshandel. Utredningen, som ska utföras av medarbetare med hög expertis i dessa frågor, underlåter att definiera vad utredningen egentligen menar. Det åligger utredningen att presentera en definition, jämföra uppgifterna med den information som finns tillgänglig och göra en transparent bedömning om tillgänglig information faller inom ramen för den presenterade definitionen. I ovanstående sektion vägrar utredningen att presentera en enda definition. Detta omöjliggör en fungerande riskbedömning och rättssäkerheten i utredningen blir då lika med noll.
Notera att rättssäkerheten blir pedagogisk tydligare om utredningen hade kommit fram till den motsatta slutsatsen.
Jämför följande två resonemang:
Resonemang I:
A. EB anklagar OA för fysisk barnmisshandel.
B. Det saknas teknisk eller medicinsk bevisning för fysisk barnmisshandel.
C. EB uppfattas som trovärdig.
Slutsats: Alltså, OA är en olämplig förälder pga fysisk barnmisshandel.
Resonemang ll
A. EB anklagar OA för fysisk barnmisshandel.
B. Det saknas teknisk eller medicinsk bevisning för fysisk barnmisshandel.
C. EB uppfattas inte som trovärdig.
Slutsats; Alltså, OA är inte en olämplig förälder pga fysisk barnmisshandel.
Här är det väldigt tydligt att definitionen är avgörande för utredningens bedömning. I en del definitioner av fysisk barnmisshandel så krävs det att fysisk skada på barnet måste ha uppkommit. I andra definitioner räcker det med att barnet blir rädd, känner sig hotad eller blir utsatt för fysisk smärta. Undertecknad kan konstatera att eftersom utredningen underlåter att dokumentera förklaringar av vilka definitioner som används blir rättssäkerheten lika med noll. Utredningens förfarande ger intrycket av att utredningen kan välja definition som utredningen behagar frän fall till tall vilket skulle vara maximal godtycklighet i utredningsmetodik.
På samma sätt får det uppfattas som bevisat att transparens saknas i utredningen. Det är helt enkelt omöjligt att veta vad utredningen menar med någon form av vanvård.
Utredningen verkar inte vara projektledare över riskbedömningen:
Sid 9 läser:
"Det har heller aldrig framkommit något om OA som person, som att hen skulle vara dömd eller misstänkt för brott mot andra personer eller våldsam i sitt beteende, som skulle ligga honom till last."
Att formulera sig i termer att "det inte har framkommit något" ger: intrycket av att det är någon annan som leder riskbedömningen. Det är inte fungerande utredningsmetodik att passivt inhämta uppgifter från exempelvis föräldrar och brottsregister. För att en riskbedömning ska fungera krävs att utredningen undersöker relevanta skydds- och riskfaktorer på ett aktivt sätt.
Riskbedömningen förväxlar riskfaktorer med former av vanvård
Sid 9 läser:
"Vi utredare har inte kunnat se att det i förhållandet till JL i nuläget föreligger någon risk för HL när det gäller övergrepp, bortförande, missbruk, psykisk sjukdom eller omsorgsbrist".
En riskbedömning består bland annat av tre grundläggande entiteter; riskfaktorer, skyddsfaktorer och former av vanvård.
Riskfaktorer är vetenskapliga framtagna omständigheter som ökar risken för att en form av vanvård ska ske i framtiden.
Skyddsfaktorer är vetenskapligt framtagna omständigheter som minskar risken för att en form av vanvård ska ske i framtiden. En form av vanvård är det som skydds- och riskfaktorerna ska förutsäga. Utredningen verkar inte hålla i sär vad som är vad i ovanstående sektion. Missbruk och psykisk sjukdom är inte former av vanvård utan riskfaktorer för exempelvis fysisk barnmisshandel. Utredningen ger därmed intrycket att inte förstå vad som är vad, och hur en riskbedömning fungerar. Undertecknad kan inte veta om detta bara är fantastisk slarvig dokumentation eller att utredningen inte kan skilja på begreppen. Oavsett vilket är det mycket låg utredningskvalitet.
t---l
"Vi utredare har inte kunnat se att det i förhållandet till OA i nuläget föreligger någon risk för VA när det gäller övergrepp, bortförande, missbruk, psykisk sjukdom eller omsorgsbrist."
I ovanstående text kan undertecknad urskilja några riskfaktorer, kriminalitet, bristande i ilskekontroll, missbruk respektive psykisk sjukdom. Utredningen behöver förklara vilka former av vanvård som dessa anses förknippas med för att en riskbedömning. Det är oklart om utredningen anser att dessa riskfaktorer är associerade med samtliga former av vanvård som OA anklagas. Utan en tydlig redovisning av riskfaktorerna blandar bort korten och försätter läsare (tvistande föräldrar, juridisk ombud, granskare, rådmän och nämndemän) i fullständig förvirring där ingen kan veta vad som hör ihop med vad i riskbedömningen. Detta är ett fullständigt oacceptabel utredningsmetodik.
Riskbedömningen är ofullständig i analysen av riskfaktorer
Sid 9 läser:
"Samtliga anmälningar läggs ned och det har aldrig kunnat bevisas att OA skulle utfört dessa övergrepp. Det har heller aldrig framkommit något om OA som person, som att hen skulle vara dömd eller misstänkt för brott mot andra personer eller våldsam i sitt beteende, som skulle ligga honom till last"
Utredningen brister i transparens eftersom den inte redogör för vilka riskfaktorer som utredningen beaktat i riskbedömnlngen. Om undertecknad enbart går på vad som explicit nämns så har alltså utredningen beaktat
1. Historik av tidigare vanvård.
2. Kriminalitet
3. Bristfällig ilskekontroll
4. Psykisk sjukdom (sid 9)
Det är oklart om andra riskfaktorer har beaktats i riskbedömningen eller inte. Om undertecknad antar att endast 1-4 ovan har använts i riskbedömningen kan undertecknad konstatera att detta är alldeles för liten omfattning.
Riskfaktorerna med hög eller medelhög effektstorlek för enbart fysisk barnmisshandel är över femtio. Nu kan man förstås argumentera att en sådan fullständig riskbedömning är för omfattande för att man ska kunna reda ut dessa i rimlig tid. Det kan väl uppfattas som ett rimligt argument, men det försvarar inte varför utredningen inte redovisar vilka riskfaktorer man beaktat och inte.
Utredningen redovisar inte skyddsfaktorer
För att en riskbedömning ska fungera så krävs att utredningen väger argument för och emot att en form av vanvård ska ske i framtiden. I denna riskbedömning saknas diskussion om skyddsfaktorer. Därmed kan inte riskbedömningen uppfattas som giltig.
Uredningen påtalar risk, men använder inte vetenskapliga begrepp eller mätmetoder
Sid 9 läser:
"När det gäller en riskbedömning angående EA agerande ser vi en stor risk med att hen inte på något vis har försökt hjälpa VA att få en nära och god kontakt med OA. EB uppmuntrar inte VA och hen fortsätter att hävda att OA utsätter VA för våld och övergrepp och där VA gång på gång får utsättas för polisförhör, läkarundersökningar och andra kontakter. Vi utredare ser en stor risk i detta beteende då VA inte tillåts att få tycka om både EB och OA och få glädjas av att få ha roligt med dem båda”.
Undertecknad undrar stilla vilken form av vanvård som åsyftas i ovanstående text. För att en riskbedömning ska fungera på den lägsta nivån måste utredningen förklara vilken, gärna vetenskapligt etablerade, form av vanvård som en föräldrar anses försätta barnet eller annan i familjen för. Att använda korrekt benämning (och förklaring) ger föräldrarna som anklagas för detta en teoretisk möjlighet att försvara sig. I ovanstående text hävdar utredningen att EB:s beteende motsvarar någon form av vanvård gentemot VA. Om undertecknad förstår ovanstående text korrekt vill utredningen hävda att EB utsätter VA för föräldraalienation. Det är åtminstone den närmaste formen av vanvård som liknar vad utredningen skriver. Definitionen av föräldraalienation lyder [Undertecknads översättning]: Föräldraalienation är ett mentalt tittstånd där barn vars föräldrar är i hög konflikt i samband med skilsmässa eller separation - starkt allierar sig med en förälder (den alienerande) och avvisar en relation med den andra föräldern (den alienerade) utan legitim motivering (Bernet, 2018). Om det är föräldraalienering som utredningen åsyftar finns det ett vetenskapligt sätt att avgöra om det sker eller inte. Utredningen låter VA besvara en enkät "Parental Acceptance-Rejection Questionnaire (PARQ)". Om svaret följer ett visst mönster kan man konstatera om EB:s beteende ska uppfattas som alienerande eller inte. Utredningen har valt att inte göra detta, vilket innebär extremt låg vetenskaplig utredningskvalitet. Notera att denna kritik mot utredningen inte tar ställning i sakfrågan. Kritiken gäller faktumet att utredningen inte metodologiskt fullgjort sin uppgift. Undertecknad kan omöjligen veta om (a) det verkligen är föräldraalienering som utredningen menar (även om det känns nära tilt hands givet utredningen och definition) eller (b) vad resultatet skulle bli om man lät VA besvara PARQ-enkäten.
Slutsatser
Granskningsproceduren har en gradering på olika brister som en utredning kan medföra. Somliga är mera allvarliga än andra. Det finns fyra nivåer.
Nivå 0
Brister på denna nivån innebär att utredningens dokumentation på ett eller annat sätt ogiltigförklarar sig själv. Det till exempel kan vara att det står i utredningen att man brutit mot grundlagen eller annan lag, och då innebär alltså själva utredningen bevis mot densamma.
1.
Nivå 1
Brister som enskilt innebär att hela utredningen bör ogiltigförklaras. Dessa brister är så allvarliga att det räcker med en för att underkänna hela arbetet oavsett hur väl genomförd och dokumenterad den är i övrigt. Brister i rättssäkerhet, opartiskhet och saklighet hamnar också på denna nivå. Utredningar som har flera brister på denna nivå ger ett mycket förvirrat intryck där utredarna verkar ha svårt att veta eller dokumentera vad de egentligen hållit på med eller det grundläggande syftet med utredningen. På denna nivå har granskningen identifierat följande brister:
1. Riskbedömningen saknar fungerande definitioner varpå rättssäkerhet och transparens saknas
2. Riskbedömningen förväxlar riskfaktorer med former av vanvård
3. Riskbedömningen är ofullständig i analysen av riskfaktorer
4. Utredningen redovisar inte skyddsfaktorer
S. Utredningen påtalar risk, men använder inte vetenskapliga begrepp eller mätmetoder
Nivå II
Brister som påvisar misslyckande eller inkompetens hos utredarna. Ofta handlar det om att utredningen försöker genomföra något korrekt men av olika skäl misslyckas. Även mildare tankemisstag hamnar på denna nivå. Utredningar med många brister på denna nivå ger intrycket av att utredarna inte lyckas hålla egna värderingar, åsikter eller emotioner utanför utredningen. På denna nivå har granskningen identifierat följande brister:
1. Utredningen verkar inte vara projektledare över riskbedömningen
Nivå III
Brister som bryter mot en evidensbaserat utredning där utredarna förväntas genomföra sina arbeten med utgångspunkt från senaste forskningslitteratur och erfarenhet, Eftersom bristerna ovan är så allvarliga underlåter undertecknad sammanfatta valda delar av forskningslitteraturen som skulle innebära en förbättring i utredningsmetodiken.
Sammanfattning
Granskningen presenterar fem brister i riskbedömningen som är sä allvarliga att de var och en skulle ogiltigförklara hela utredningen. Utöver detta identifieras ytterligare en allvarlig brist. Sammantaget visar granskningen att riskbedömningen inte kan fungera som beslutsunderlag i tingsrättsförhandling. Orsakerna till detta är mycket enkla att påvisa
1. Rättssäkerheten är helt satt ur spel.
1. Bristerna är av mycket avgörande betydelse där vi inte vet vad vi riskbedömer.
2. Vi kan inte avgöra vilka faktorer som hör ihop med vad.
2. Transparensen är satt ur spel.
1. Utredningen använder inte vetenskapliga benämningar
3. Vetenskapligheten i utredningen är bristfällig
1. Tillgängliga vetenskapliga instrument används inte.
Granskare i ärendet
Leonard Ngaosuvan, fil dr.
VD Clebo Consulting AB
Familjerättsforskare
Granskning av Leonard Ngaosuvans granskning.
Det är märkligt att granskaren Leonard Ngaosuvans ( i fortsättningen: GLN) inte har tagit med den kvalitetsaspekt som vanligtvis annars brukar ingå i kritisk utredningsmetodik och handlar om kravet på en alternativ hypotesprövning.
Detta med anledning av att utredaren totalt missat att göra en alternativ hypotesprövning till den premiss som för utredaren tycks vara den enda givna och tänkbart möjliga, trots att den tvärtom sett till både oavvisliga fakta i dokumentationen i fallet, nutida forskning på det internationella planet om Domestic Violence (DV) i form av Coercive Control (CC) & Child Abuse (CA) såväl som om Postseparation Violence eller sk eftervåld som numera kommer stort i andra länder i Europa, såväl som i Kanada och Australien.
Att istället orda så mycket om det "vetenskapliga" och brösta sig med sina otaliga akademiska meriter och tidigare uppdrag, faller nämligen platt till marken, då för det första, den enda vetenskapliga referens GLN själv har att referera till är den om PA(S( eller på svenska "föräldraalienation" och Bernets PARQ-instrument, som vilar på Richard A. Gardners 8 kriterier för utsatthet för PA(S) dvs Parental Alienation (Syndrome) och aldrig vare sig nu eller tidigare erhållit det internationella vetenskapsetablissemangets godkännande.
Vid närmare granskning är det heller inte alls svårt att förstå varför detta test-verktyg lider av uppenbar brist på både reliabilitet och kredibilitet, då Gardners 8 kriterier för utsatthet för PA(S) lika gärna kan utgöra kriterier för utsatthet för vilken form av våldsutövning som helst, vilket inte minst Carolin Robsons kloka och insiktsfulla analys kunnat visa. Likaså är det uppenbart att fejk-teorin om PA(S) brister med avseende på att definitionen av PA(S) är så vidlyftig och vag att "föräldraalienation" i rättssociologen Annika Rejmers användning av det begreppet står för i stort sett vilken form av alienation som helst, vilket sedan av författarna till utgåvan "Barn som tvingas välja bort en förälder”, förbigår för att kunna använda hennes slutsatser om "alienation" som ytterligare "kunskapsunderlag" till sin PA(S)-relaterade mission.
Läs mer om Lena Hellblom Sjögrens och prof Sikströms falsarier om PARQ-testet på denna hemsida »
Vad än värre är, finns Bernets PARQ-teest inte ens validerat för svenska förhållanden. Visserligen påstår PA(S)-lobbyisten par preference i detta land; Lena Hellblom Sjögren i en artikel i Dagens Juridik att professor Sverker Sikström skulle ha gjort det. Men vid förfrågan till honom själv visar det sig emellertid inte alls vara sant, utan att han enbart hyser planer på att göra det någon gång i framtiden. Och det genom att använda socialsekreterare i urvalet av försökspersoner, vilket faller på eget grepp, då de i egenskap av referentialister saknar kompetens att bedöma vilka försökspersoner som varit utsatta för PA(S) eller sk "vanligt våld" som det så vagt ospecificerat heter i den PA(S)relaterade diskursen.
Om GLN hade bemödat sig om att läsa alla sidor i den 33 sidor långa utredningen, utöver de första 9, hade han inte undgått att notera att den därutöver brister flagrant i fråga om saklighet och opartiskhet genom att okritiskt enbart hålla sig till den ena partens utsagor, utan att ens problematisera det faktum att de står i stark strid till både barnets och den andra partens dito, såväl som till oavvisliga fakta, såväl som hur tydligt som helst följer det gängse DARVO-mönstret av externalisertingar av det egna på andra och i synnerhet den andra parten i målet.
Att så sker anger utredaren själv den mest troliga orsaken till på sid 27:
"Vi förklarar för EA att det inte är alldeles ovanligt att det blir beskyllningar om sexuella övergrepp i samband med vårdnadsutredningar. EA blir mycket upprörd och säger att hon aldrig skulle ljuga om något sådant här. Hon tycker att det är fruktansvärt om det finns kvinnor som hittar på sånt och sedan får de lida där det verkligen har inträffat."
Därmed har utredaren avslöjat att hon alltså inte har några bevis utan enbart den förutfattade meningen att det är mammorna som vanligtvis brukar vara förövarna i dessa ärenden. Då detta antagande saknar all form av faktaunderlag och att det i ett otal vetenskapliga undersökningar och tex även anges i den brett upplagda studien av den amerikanska juristen professor Joan Meier, att det är tämligen ovanligt och rör sig om c:a 2 -4 %, borde det ha varit desto mer på sin plats att GLN hade påtalat denna brist på ett godtagbart vetenskapligt underlag till utredarens bedömning..
Men GLN har tydligen helt andra men dessvärre ospecificerade vetenskapliga undersökningar till grund för sin bedömning av riskfaktorer:
Citat GLN:
"Riskfaktorerna med hög eller medelhög effektstorlek för enbart fysisk barnmisshandel är över femtio."
Och med avseende på detta budskap som GLN också framför, kan tilläggas att det knappast vare sig underlättar för läsarens förståelse eller övertygar i fråga om GLN:s saklighet och opartiskhet i fråga om de högt ställda vetenskapliga pretentionerna:
"Undertecknad har försökt att välja sin kritik på en sådan nivå att det är rimligt att utredarna skulle kunnat göra utredningen bättre och inte föra fram kritik som kräver orimlig kunskap. Om detta lyckats är förstås inte undertecknads uppgift att avgöra."
Tvärtom påminner det mer om de nedlåtande härskartekniker, varmed han satt i system att försöka tysta de många kritiker av hans sk "Rättviseprincip, byggd på spelteori och hypotesen att budgivning i fråga om att tilldela den andra parten umgänge i vårdnadstvist fungerar som ett incitament för att öka generositet."
En metod som varje mamma som varit utsatt för en klassisk utövare av IPV i form av CC & & CA med påföljande eftervåld / juridiskt våld (om "juridiskt våld" - se advokat Johanna Parikka Altenstedts podd under punkt 4 på denna hemsida: inser riskerar att göra mångdubbelt mycket skada än nytta, då det redan i nuläget fungerar så att förövarna spelar spelets regler så väl genom att låtsas så "generösa" med umgänge till mammorna i rättssalen att vårdnaden överförs till dem, varefter de högaktningsfullt och helt ostraffat kan strunta i att uppfylla sina löften att "bättre än den andra föräldern tillse barnens behov av BÅDA sina föräldrar", utan att de i sin tur därför beläggs med höga vitesförelägganden och / eller att mammornas yrkande om verkställighet till tingsrätten godkänns.
Det är även vad som har skett i detta fall. Så även om GNL åtminstone bidragit med det goda att underkänna den på alla nivåer, borde han ha gått mer grundligt tillväga genom att även mer specifikt redogöra för hur riskbedömningarna i fråga om mammans antydda "vanvård" brustit rent katastrofalt, då inte ett enda bevis lagts fram för den.
I all synnerhet som desto mer talar för att det är hon och inte pappan, som ihop med sina nära släktingar och ett stort socialt nätverk varit den enda som borgat för skyddsfaktorerna i sonens liv.
Hade GLN orkat scrolla ner till sidan 10 istället för att enbart hålla sig på sidan 9, hade han stött på de mest häpnadsväckande tvärsäkra antaganden om mammans skuld till brott i form av förtal och inympande av falska föreställningar om utsatthet för brott hos pappan i sonens hjärna.
Men med avseende på de slutsatser som dras i sammanfattningen här nedan om GLN:s enda verkliga syfte med sitt uppdrag, ligger misstanken nära till hands att hans underlåtenhet inte varit omedveten eller orsakad av den tidsbrist som uppenbarligen också varit för handen när detta hafsverk till "granskning" efter påminnelse från mammans ombud skulle färdigställas i sista minuten.
Sammanfattning
Granskaren Leonard Ngaosuvan tycks mer vara ute i ärendet att lobba för fejk-teorin om PA(S) än att fullgöra uppgiften att se till barnets rättssäkerhet, när han kritiserar utredaren för att inte ha använt vetenskaplig metod.
Att GLN inte med ett enda ord nämner något om barnets egna uppgifter om utsatthet för våld och sexuella övergrepp, eller åtminstone gränslösa sexuella närmanden från pappan, måste anses utgöra en anmärkningsvärd brist i GLN:s granskning som dessutom tycks ha varit gjord på en kafferast, då granskaren inte ens hunnit rätta felet att han använder olika initialer för mamman, dvs ömsom EA och EB
GLN:s sakligt objektiva och opartiska hållning, kan dessutom starkt betvivlas, då han knappast torde sakna kännedom om att pojkens starka avståndstagande och brist på "ambivalens" i förhållande till pappan, enligt PARQ-testet, utgör kriterier på utsatthet för "PA(S), dvs mammans "föräldraalienering".
Det kan också med fullt fog antas att det är pga att GLN i egenskap av PA(S)-lobbyist inte själv håller sig till vetenskaplig metod, som han undviker att referera till aktuell forskning om våld och sexuella övergrepp i nära relation, eftervåld eller postseparationell ofrid (PO) , tvingande kontrollbeteende (Coercive Control =CC) och som numera röner stora framgångar i den internationella forskningen om Domestic Violence (DV) och Child Abuse (CA). Likaså att han inte heller håller sig med en begreppsapparat som förtydligar de olika former av våld som normalt ingår i DV, CC & PO & CA och istället hänvisar till begreppet "vanvård" utan att precisera om det ska inbegripa något av dessa olika våldsformer eller ej.
Istället hänvisar GLN till rent ideologiskt / politiska betingade kategoriseringar av våldet i form av mer eller mindre "liberala" eller "konservativa" bedömningar;
"För att en riskbedömning ska fungera behövs fungerande definitioner av respektive anklagelse. Det räcker absolut inte att redovisa allmänna benämningar såsom "fysiskt våld". Runt om i olika verksamheter och organisationer så finns det många olika definitioner. En del definitioner är väldigt liberala där det behövs väldigt lite för att ett beteende ska uppfattas som fysisk barnmisshandel. Andra definitioner är väldigt konservativa där det krävs mycket bevis för att man ska uppfatta ett beteende som fysisk barnmisshandel."
Det är svårt att få en sådan godtycklighet i bedömning av våldsutövningen på politiskt / ideologisk grund att gå ihop med den strikt vetenskapliga standard som GLN avkräver utredaren att hålla sig till. Särskilt när det i utredningen klart och tydligt framgår att det inte uteslutande är fysiskt våld som barnet och mamman menat sig vara / ha varit utsatta för av pappan, utan det dessutom framkommer att de även menar sig vara / har varit utsatta för en hel del andra av de former av just den typen av våld som ingår i CC & CA inklusive sexuella övergrepp, men som aldrig utretts som sig bör.
Särskilt med hänsyn till att det i PA(S)-relaterade tolkningsmodeller inte krävs några vetenskapliga bevis öht för att diskvalificera mödrar som olämpliga vårdnadshavare.
Att få ett svar från Ngaosuvan på frågan vilken av den nutida forskning om IPV och CA som under de senaste årtiondena utvecklats i alltmer differentierat riktning och därför kunnat möjliggöra juridiska reformer grundade på en mer specificerad brottsrekvisit utifrån begreppet "Coercive Control" än vad som tex föreligger i svensk juridisk diskurs gällande brottsrekvisiten i Grov Kvinnofridskränkning - ifråga om vad som skulle vara "liberalt" eller "konservativt" och / eller "politiskt eller inte, är högst troligtvis att hoppas på alldeles för mycket.
Gunilla Madegård
Den 1 maj 2021
Frilansskribent- forskare
och barnrättsföreträdare på idéell basis,