VERONIKA AXELSSON:
D E T   H Ä N D E R   I N T E   M I G 

SJÄLVBIOGRAFI I FYRA DELAR

 

71549860_10221200022495914_4269000928750731264_n

Jag kan varmt rekommendera Veronika Axelssons spännande och lärorika självbiografi i fyra delar. Har lånat hem dem alla och läser med stor spänning några sidor varje kväll - som en gastkramande thriller.

Man blir som fastnaglad i skräckblandad fascination över hur långt socialsekreteraren Melin och personalen på utredningshemmet Brogården kan gå i att överträffa sig själva i dumhet. Under närmare ett år blir mamman och hennes fyra yngsta barn utsatta för ett Kafkaliknande skräckvälde på detta utredningshem i form av en petimetrande närgranskning in i minsta detalj i deras vardagliga rutiner och samlevnad, för en anklagelse om brott, som var helt absurd och som om den hade gällt en pappa hade lagts ner med vändande post.

Anklagelsen visar sig dessutom ganska omgående sakna grund, men ändå hålls mamman och barnen kvar för en "utredning" som ingen får vetskap om vilka brister den egentligen ska utreda och hur de i så fall bör åtgärdas. Allting är så allmänt hållet att det saknas någon egentlig substans att förhålla sig till. Vilka små bagateller som helst kan blåsas upp till verkligt allvarliga förseelser i mammans föräldraåtaganden och de dubbla budskapen haglar. Allt mamman gör kan lika gärna tolkas som rätt eller fel, enligt den godtyckligt Kafka-artade agenda som gäller.

mmm

Som tur är har man vetskap om att historien slutar lyckligt och väl med att den sjuka pappan manövreras ut genom ett skickligt navigerande mellan blindskären i det rent juridiska spelet av den skarpa advokaten. Detta är inte bara spännande till tusen utan även väldigt lärorikt då författaren följt upp hela händelseutvecklingen med en väl belagd dokumentation.

mmm

Dantes nedstigning i helvetet kunde knappast vara värre än de år som mamman tvingats tampas med de huvud-o hjärtlösa omänniskornas avhumaniserade myndighetsutövning.

 

Gunilla Madegård

Frilansskribent, forskare, barnrättsföreträdare  - och  talesperson för föräldrar och morföräldrar i AKTION #eftervåldet 

Oll Matts gata 28

38791 Borgholm

tel: 070 258 48 39

 

Du kan läsa mer om Veronika Axelssons bokserie här » 

 

Och här finns en recension i ELLE »

Ur förordet till Det Händer inte Mig; Förräderiet:

PAS – orsak eller symptom?

/.../ Vi har en brottsbalk som definierar barnmisshandel och välarbetade förarbeten, kriterier och straffskalor för sådan brottslighet. Att förtala, hota, kränka, nedsätta både barn och deras anhöriga definieras som våld. Att tvinga eller förmå barn i beroendeställning att agera på önskvärt vis under just hotbild definieras också som våld. Att villkora barns grundläggande behov – och förbjuda dessa behov som straff – är också våld.

/.../ Yrkesverksamma inom det berörda samverkansområdet tolkar barnens tydliga reaktioner på våldsutsatthet som problematik antingen hos barnet eller beskyddande föräldern. Dessa reaktioner är avgörande för barnens hälsa.

Att behöva ha facit i hand, tilldra sig negativ uppmärksamhet, kontrollbehov, ha negativa förväntningar, skada sig själv eller uppträda motsägelsefullt är några få exempel på våldsutsatta barns symptom - och exempel på vad samhället straffar barn för. Dessa är överlevnadsfunktioner som barnet lärt sig för att ernå grundläggande behov - och orsaken till att samhället berövar barnet just grundläggande behov.

/.../ Vi – och vårt rättsväsende – ska kunna ha förtroende för att barns intressen framkommer genom deras företrädare såsom socialtjänst, skolpersonal och sjukvårdspersonal. Veronikas böcker avslöjar att det inte har funnits tillstymmelsen av en chans till att ha ett sådant förtroende. I tredje och avslutande delen om familjen Axelsson får vi ta del av de små och ofattbara detaljer som möjliggör och upprätthåller goda förutsättningar för våld”.

 

Fia Sander

2019-09-03

 

Ur Slutdiskussionen:

/.../ Veronika och barnen håller stadigt fast vid, och försöker boken igenom uppnå, vad de behöver; få vara ifred och i trygghet för att kunna påbörja sina läkeprocesser. Veronika nämner också vilken tur de verkar ha haft, när hon börjar inse vidden av det samhällsproblem hon möter. De kom ut helskinnade, både som familj och individer. Reportrarna Kerstin Weigl och Kristina Edblom som sedan ca 10 år har dokumenterat mord på kvinnor har nyligen givit ut en antologi över de dödade kvinnornas liv. Samhällets hjälp söktes i närapå samtliga dessa fall.
Ändå täcker de 10 årens mediabevakning bara en bråkdel. Lägg till de barn som dör i samhällsvård, får livshotande följdsjukdomar eller skador av samhällsvården, de föräldrar som klarar sig helskinnade ur både våldet och eftervåldet men dör av följdskador och följdsjukdomar. Veronikas slutsats är nämligen korrekt; traumautsatta individer kan inte påbörja läkandeprocessen förrän de är i trygghet. En hotbild om separation från anknytningspersoner, tvångsumgänge med sin förövare eller andra repressalier är inte trygghet. Den vetskapen finns hos både individerna själva, sjukvården, rättsväsendet och socialvården.

/.../I Veronikas första bok, Det händer inte mig – Förhållandet, möter vi en ensam våldsverkare. I andra boken, Det händer inte mig – Separationen, ställdes frågan om våldsstrukturerna kunde hållas tryggt projicerade mot offret inför en bredare publik, och vi fick ta del av uppbyggnaden av en sådan föreställning. I sista delen möter vi en verklighet som kan vara för svår att tro på. Bokserien presenterar i tur och ordning lager av ett felbygge; våldsstrukturerna i samhället”.

 

Fia Sander

Charlotta Uhler Von Arnold

2019-09-03

Förordet till andra delen i serien Det händer inte mig 2 - separationen hittar du på denna sida »