AKTION #eftervåldet

LÖGN nr 3

Min 52:10 säger BGB, ”Vanligtvis bor ..... (fadern) tillsammans med sin 8-årige son som han har ensam vårdnad om”.

Detta är inte sant då sonen mestadels bott med sin mamma under sina första sex levnadsår.

 

LÖGN nr 4 

Nej, anledningen till mammans flykt med sonen var INTE vårdnadstvisten utan de skador han utsattes för och som ingen ville hjälpa henne att skydda sonen ifrån.

Uppgiften att det skulle ha varit vårdnadstvisten och att Anna inte kunde acceptera domen är helt och hållet tagen ur luften, eftersom anledningen till att Anna valde att fly och gömma sig med sonen var att hon inte fick den hjälp hon behövde för att skydda sonen mot de skador han drabbades av när han vistats hos pappan.

 

VAR HÅLLER  DEN GRÄVANDE JOURNALISTIKEN HUS I FÖRHÅLLANDE TILL SOCIALTJÄNSTENS & TINGSRÄTTENS GRAVERANDE  TJÄNSTEFEL?

I vårdnadsmålet vid Uppsala tingsrätt 2018-05-21 skrevs vårdnaden över på pappan. Dessförinnan hade mamman utgjort sonens huvudsakliga anknytningsförälder och fram till han var 2,5 år gammal och hon ensam stått för den, kom föräldrarna överens om gemensam vårdnad. Att sonen alltså haft sin primära anknytning hos mamman togs vare sig någon hänsyn till av rådman Johan Borgström vid Uppsala tingsrätt eller socialtjänsten i Uppsala och Östermalm.

I den hårt kritiserade Uppsala-domen står det:” I vårdnadsutredningen har det utifrån de professionella bedömningar som gjorts i frågan, bedömts att risken för att Elias utsätts för övergrepp av ........  (fadern) är mycket låg. Tingsrätten delar den bedömningen.”

Vid misstanke om övergrepp, även om risken för utsatthet bara är ”låg” ska den beaktas i riskbedömningarna. Det är inte förenligt med gällande lagar, förordningar och konventioner i FB, SoL och BK att pappan ensam tilldöms  hela vårdnaden, när bedömningen att sonen utsätts för övergrepp är ”låg”, eftersom den för det ska vara utesluten. Vid misstanke om övergrepp ska skydd vidtas. Så frågan är varför man tar så chansartatde beslut, när det är mamman  som är barnets huvudsakliga omsorgs- och anknytningsförälder och det finns en risk för övergrepp hos pappan, även om den är låg, att skriva över hela vårdnaden på honom. Och därutöver så lättfärdigt  avfärdar mammans bevisning och tom polisanmäler henne för att ha presenterat den, som om hon därmed skulle ha begått ett brott, när det istället är hennes lagstadgade skyldighet att söka skydd för sitt barn när det far illa.

Varför ställde Bo Göran Bodin aldrig DEN frågan och grävde litet djupare här?

 

LÖGN nr 5

"Alla utredningar visar att det inte funnits anledning för mammans oro."

Nej, det är inte heller alls sant.

Flera av de sakkunniga som synat  fallet i sömmarna har noterat att det följer samma mönster som närmast rutinmässigt tillämpas i brott-och vistemål med grund i våld och / eller sexuella övergrepp i nära relation. För att slippa ta i den heta potatisen om pappors våld och / eller sexuella övergrepp, tvår man liksom Pontus Pilatus sina händer på socialtjänsten, genom att lämna över ärendena till mindre nogräknade och samvetsömma individer i privat  regi; sk ”socionomkonsulter” - märkligt nog, trots att lagen inte tillåter det:

Enligt 2 kap. 5 paragraf SoL:” Att myndighetsutövning inte får överlämnas till ett bolag, en förening, en stiftelse eller enskild individ. JO har i beslut ( Dnr 2598-2000, 2617-2000) anfört att om ett ärende innefattar myndighetsutövning hos socialnämnden så kan nämnden enligt 11 kap. 6 paragraf tredje stycket RF inte överlämna handläggningen till privaträttsligt subjekt om det inte finns stöd härför i lag och det för socialtjänsten saknas ett sådant lagstöd. Vidare tydliggörs att en vårdnadsutredning är en sådan förvaltningsuppgift som åvilar nämnden och uppgiften kan därför inte lämnas ut på entreprenad.

Följaktligen anlitade man vid Uppsala socialförvaltning en utredning av socionomkonsult Carina Grossman, Dedicare AB. Den blev på 37 sidor lång och utgörs av en partsinlaga för pappan. Carina Grossman som enbart är socionom och således inte har befogenhet att utställs diagnos tillskriver i den Anna, som hon endast träffat en gång, den psykiatriska diagnosen Borderline/ vanföreställningar, vilket utöver Münchhausen by proxy och PAS är precis de diagnoser som pappan själv sedan länge tagit för vana att behäfta henne med. Han är ju inte för inte medlem i Pappabarn

Det är denna föga sakligt objektiva och opartiska utredning som legat till grund för att  sonen förlorade boendet hos sin mamma och istället numera är helt utelämnad åt pappans godtycke. Som också ofta brukar vara fallet i denna typ av handläggning, lämnades inte Carina Grossmans yttrande in till tingsrätten förrän i sista stund, dagen innan förhandling var satt att gå av stapeln i rätten. Mammans dåvarande  advokat, som hon blivit rekommenderad av barnrättsorganisationen  ATSUB, nämligen Anna Edelhjelm, vidtog inga åtgärder för att senarelägga förhandlingen och kom istället oförberedd  utan att ha något att invända mot Carina Grossmans yttrande, trots att mamman kunde förelägga  en mängd bevis på att det byggde på lögn och förtal. Inte minst vad gäller hennes psykiska hälsa, som ingenting funnits att anmärka på, vare sig nu eller då.

 

VARFÖR UNDERLÅTER  BGB / BRÅNSTAD ATT GRÄVA I DETTA?

Anna Edelhjelm gav rådet till mamman att inte yttra något om  de sexuella övergreppen i rättssalen då det var en ”pappavänlig" domare, som skulle tilldöma pappan vårdnaden och boendet  om hon yppade något om dem.

Eftersom Anna Edelhjelm alltså inte försvarade sin klient förlorade sonen sitt boende hos den mamma som han hade levt med under hela sitt liv. Och detta till trots av att mamman aldrig haft några anmärkningar från förskola, sjukvården/BVC - enbart  utomordentliga referenser som socialtjänsten utelämnat  i sina utredningar.

När sedan dödsstöten ska sättas i den sista vårdnadsutredningen från mars i år 2020, väljer socialförvaltningen på Östermalm att lägga ut ärendet på socionomkonsulterna i det ökända Medlingsbolaget AB och som IVO framför kritik gentemot Göinge kommun för att ha anlitat. Jag har läst den och den är chockerande oprofessionell och går enbart på samma linje som alla de föregående, tuggar bara om samma bluff och båg en gång till. Dr. Josefine Nauckhoff har granskat den och underkänt den i fråga om vartenda kriterium som ligger till grund för hur en  utredning ska vidtas. Detta bolag har dessutom även andra mammor råkat ut för som har en del att berätta om hur det kommit att inverka på deras vårdnadstvister och om jag inte missminner mig har det även blivit portat i ett antal andra kommuner.

 

LÖGN nr 6

"Mamman har utsatt sonen för 30 olika läkarbesök."

Nej, detta är en uppgift som BGB antagligen tagit ur Medlingsbolagets rapport, för i den står den siffran angiven, men utan någon specificering av när alla dessa läkarbesök skulle ha skett.

I själva verkat är det rätta antalet läkarbesök endast 6 (SEX!).

 

LÖGN nr 7

"Det finns inga läkarutlåtanden..."

På min  26:52 uttalar Bo-Göran Bodin följande: ”.... men läkarna hittar aldrig något som bekräftar anklagelserna om övergrepp”. Men inte heller detta är sant eftersom flera läkare har dokumenterat och under ed vittnat om skada på sonens könsorgan såväl som stort blåmärke bak på skulderbladen.

Läkaren Magnus Bodegård säger bl. a. i sitt vittnesmål i Stockholms tingsrätt (brottmålet mot modern) min 03:07 i ljudfilen från Stockholms tingsrätt, se videon nedan:

"det var då dels de här fysiska fynden av förändringar på hans könsorgan.  .... det var alltså en blödning i omslagsranden mellan förhud och hans penis som på 8 mm kommer jag ihåg att den var och som inte alls på något sätt är naturlig och inte har någon naturlig förklaring."

05:06: "jag ringt till socialen, men det var senare, i Stockholm, men de ville inte diskutera fallet på något sätt."

23:04: "Jag fick intrycket av att socialtjänsten tolkade allt till mammans nackdel ..... Jag hade illusionen att en socialtjänst ska göra en seriös objektiv utredning. Jag fick inte känslan att det var det."

Den gemensamma orosanmälan av de tre läkare som undersökt sonen inkommer till Östermalms Stadsdelsförvaltning den 2018-02-23 Då det inte resulterar i att någon på socialtjänsten vidtar skyddsåtgärder för sonen, inlämnar läkarna ytterligare orosanmälningar, vilka inte heller de leder till att utredning som inleds 2018.02-27  ser anledning till oro eller att skyddsåtgärder vidtas.

Trots pappans motstånd, rekommenderar läkaren Magnus Bodegård att en oberoende utredning, snarast inleds, samt att sonen under pågående utredning inte ska ha sitt boende hos honom. Men trots detta och att sonen uttryckte en stark vilja att få ha sitt boende hos mamman, ignorerades även det  av socialtjänsten.

 

 

LÖGN nr 8

Från minut 03:12 i den andra ljudfilen (tredje videon) från Stockholms tingsrätt nedan vittnar barnläkaren Geidre  G:

"så jag fattar då förstås en allvarlig misstanke om att det kan föreligga barnmisshandel."

Med anledning av denna misstanke beställer Geidre.G. omgående en taxi åt mamman och sonen att snabbast möjligt ta sig till  barnakuten för specialundersökning . Hon ringer också omgående till socialjouren på Östermalm/Stockholm och gör en orosanmälan, som dock även den negligeras av socialtjänsten på Östermalm under enhetschefen Christina Witts ledning.

Från minut 05:29 säger barnläkaren G G:

"Jag tittade på snoppen och det jag noterade var ju att i den här åldern så ska ju pojkarna ha sammanväxningar mellan förhuden och snoppen och det fanns inga sammanväxningar och mamman hade bilder med sig i telefonen."  .... "Det var tydligt att det inte fanns några sammanväxningar”

09:19 yttalar mammans advokat Nina Löwenhielm, följande: "på akuten var pojken mycket tystlåten men bekräftar att han dragit i snoppen med sin pappa". Läkaren: "nickade .... sitter i sin fåtölj och nickar.”

 

LÖGN Nr 9

”Inga läkare har sett något som gett anledning till oro”

Min 09:50: Det framgår att tre läkare och en psykoterapeut har gjort orosanmälningar till socialförvaltningen på Östermalm, som dock sopar alla deras orosanmälnigar under mattan.

Den tredje läkaren som vittnar i rätten är barnläkaren Kristian Wright  från Karolinska, som har undersökt sonen på sin akutmottagning. Även han finner fog för att ta sonens utsatthet på allvar och gör orosanmälningar till socialtjänsten samt skriver remisser till BUP och BUM

 

LÖGN nr 10  

Nej, de utredningar som BGB hänvisar till har aldrig vidtagits.

Socialtjänsten på Östermalm får åklagaren Stina Norling att lägga ner brottsutredning utan att brott utreds och vare sig pappan eller de orosanmälande läkarna förhörs. Stina Norling skriver:”Det får anses vara till barnets bästa att inte undergå ytterligare barnförhör.”

 

LÖGN nr 11

Nej, Elias har aldrig blivit förhörd under godkända former

En vecka efter att åklagaren lagt ner brottsutredning passar socialtjänsten på Östermalm på att kalla Elias och hans pappa till förhör. Där frågar de sjuåriga Elias om det stämmer det mamma har sagt att hans äldre vuxna halvsyskon och pappa slår honom, resp. om det stämmer som mamma har sagt att pappa drar i snoppen? Vad tror ni Elias vågar svara när pappa sitter bredvid och som han dessutom bor hos?

 

SELEKTIVT URVAL AV FAKTA:

BGB tycks endast vilja hänvisa till de läkare på Akademiska sjukhuset i Uppsala, som stod under påverkan av den skandalomsusade överläkaren Gabriel Otterman på Barnskyddsteamet i Uppsala och som i sin tur hade  påverkats av Carina Grossmans  hittepå- ”diagnos” att mamman skulle lida av borderline. Dessa läkare var mer inställda på att ifrågasätta mamman än att sköta sin uppgift att undersöka sonens skador.

Carina Grossman utövade även aktiv påverkan på  polisutredningen genom att skicka ett PM i vilket hon påstår att mamma lider av borderline och vanföreställningar, redan innan sonen kommer till polisen.

 

LÖGN nr 12

Nej, pappan har inte alls blivit förhörd som sig bör

Min 23:50 berättar BGB: ”Bry återkommer ju ofta till att Elias-fallet inte på allvar är utrett. Men det stämmer inte." Han medger dock att fadern inte blivit polisförhörd  förrän i den femte polisutredningen.

Anna lyckades komma över bevisning, som hon ingav till Stocholms tingsrätt i den aktuella vårdnadstvisten, som kunnat påvisa att polisen aldrig förhört pappan under de fyra första polisutredningar som vidtogs efter läkarnas orosanmälningar under de senaste åren.

 

LÖGN nr 13

De utredningar som borde ha vidtagits HAR inte vidtagits:

Argumentet att polisen efter många utredningar skulle ha kunnat utesluta  misstankarna mot fadern är alltså  tomt prat. Polis- och åklagarmyndighetens, samt socialtjänstens i Uppsala och Stockholm/Östermalm  & Tingsrättens underlåtenhet att agera i enlighet med gällande lagar, förordningar och konventioner i FK, Sol och BK, i detta fall såväl som i så många liknande är det som väckt misstankar hos många om att det skulle kunna föreligga utomrättsliga krafter som utövar påtryckningar och  / eller hot / utpressning  på på myndighetsutövare inom systemet.

”Trots att det hade inkommit fem polisanmälningar mot pappan vari han misstänks ha misshandlat och förgripit sig på  sonen så togs pappan in på förhör först efter dem femte anmälan – hela två år efter den första anmälan.” skriver Agneta Bravelius den 6 juli 2019 som baserar sina uppgifter på det mail faderns förra advokat Kerstin Wennersten av misstag hade skickat till Annas dåvarande ombud Jan Björklund.

Det första polisen borde ha gjort är att beslagta faderns datorer och faderns telefon för att kontrollera om det funnits  barnpornografiskt material i dem innan bevis hade hunnits förstöras.

Min 22:00: ”Det finns ingen expert som slagit fast att Elias blivit utsatt.” Detta tar Bo-Göran som bevis att sonen inte har utsatts för  övergrepp. Som om myndigheter i Sverige alltid gör rätt och kan litas på.

Det är dessutom  inga andra ”experters” sak att utreda brott än polis och åklsagares. Sakkunniga läkare och psykologer / psykiater lägger endast fram expertutlåtanden till grund för polis och åklagares utredningar som ska kompletteras med förhör, husrannsakan, teknisk bevisning osv.

 

LÖGN nr 14

Sonen har inte sagt det socialsekreteraren påstår.

Min 15:33: ”Mamma säger att pappa drar i snoppen, det är inte sant. - Varför säger hon så? - Mamma är arg på pappa.” Här refererar BGB till Grossmans manipulerade "utredning". På Carina Grossmans fråga vad sonen behövde hjälp med hemma hos pappa, svarade han att han behövde hjälp med att pappa slutar dra i snoppen.”

Sonens svar på Carina Grossman fråga ”Har mamma sagt att du ska säga så?” lyder ”Nej, det är jag.” Carina Grossman förhör sonen på hans förskola dagen efter att den brottsutredningen lagts ner, under vilken han hade varit nära att berätta. Han hade sagt till polisen att det händer något hos pappan som han inte tycker om. Han uppger även att allt är bra hos mamman, men att det inte är bra hos pappan.

Sonen säger till Carina Grossman: "Jag vill bo hos mamma och hälsa på pappa ibland, men komma hem på den dagen jag går dit.” Enligt mamman är Carina Grossman ensam med den 6-åriga sonen under sitt förhör med honom förskolan, vilket är olagligt. Därefter tillskriver Carina Grossman mamman falska tillvitelse genom att förvränga sonens utsaga, vilket utgör både ett grymt svek och brott mot både honom och mamman .

 

LÖGN nr 15 

Nej, sonen kände inte förtroende för den socialsekreteraren

BGB  påstår att sonen kände förtroende för en viss socialsekreterare och syftar då just på denna Carina Grossman. I verkligheten var det dock inte alls så, utan att han enligt egen utsago upplevde sig besvärad av att få besök av en tant på förskolan och pga sin oro att hon skulle komma dit, drog sig för att gå till förskolan dagen efter.

Enligt mamman har sonen i många olika  sammanhang klagat över pappans övergrepp. Men det menar sig BGB och övriga självutnämnda brottsutredare och  verklighetsförnekare kunna avfärda som resultatet av  mammans inplantat av färdigpacketerade föreställningar i pojkens hjärna. Om sådant låter sig göras, låter dock mindre rimligt och att mer kunna avfärdas som vidskeplighet sen medeltidens häxprocesser. I varje fall så länge det barnet vittnar om är detaljerade scenarier som ständigt återkommer och kan styrkas i form av fysiska skador. Sonens vittnesmål finns dessutom inspelade på band och är nog så trovärdiga liksom även den stora förtrolighet, närhet, kärlek och spontana värme han visar sin mamma.

Oavsett vilket, och för att undanröja alla tvivel, borde polisen ha vidtagit en noggrann utredning med de tvångsmedel som rättsväsendet förfogar över, vilket dock helt bevisligen aldrig skedde. Istället tvingades sonen till heltidsboende med den misstänkta föräldern under de polisutredningar, som alla lades ner.

 

LÖGN nr 16

Nej, mammans inspelningar med sonen utgör INTE psykiska övergrepp

Det utgör inte grävande journalistik att okritiskt anamma omdömeslösa uttalanden som sanna. Jag har hört de flesta av mammans inspelningar av sina samtal med sonen och kan definitivt inte instämma i bedömningen av dem som psykiska övergrepp. Tvärtom återspeglar de ett nära förtroligt, varmt och lekfullt samspel, vari det är uppenbart att sonen spontant har ett behov av att lätta på sina bördor inför sin mamma.

Min 10:30: ”Utredare som hört inspelningarna har klassat Annas förhörsmetoder som psykiska övergrepp.” Istället för att kritiskt granska en sådan skandalöst irrelevant bedömning, verkar BGB tvärtom okritiskt anamma den som Sanningen Själv. Här kämpar en mamma förtvivlat för att uppmärksamma myndigheterna på sonens lidande, men bemöts istället av idel ädel  samvetslösa verklighetsförnekare som utan vare sig ansvarskänsla eller empati ens med ett litet barn, bemöter henne som en brottsling pga att hon framlägger bevis på sin sons utsatthet.

Därefter kröner de sitt samvetslösa verk genom att frånta henne vårdnaden om det barn hon ensam fött och gött, vårdat och fostrat.

Med undantag av den urrivna lapp som BGB visar upp i rutan med det påstående som Carina Grossman falskeligen tillskrivit sonen, underlåter han därefter konsekvent att relatera till någon  av de många inspelade samtal med mamman, som entydigt påvisar att sonens berättelser kommer spontant av sig självt och att han vidhåller allt, även när mamman ställer sig undrande och tveksam till dem.

Ingen kan med bästa vilja i världen påstå att ett sådant föga opartiskt urval av fakta är förenlig med de principer varmed en sant granskande och grävande journalistik ska bedrivas. Snarare utgör BGB:s "grävande" ett sant hån mot allt vad sådan journalistik heter.

 

LÖGN nr 17:

”Mamman skadar barnet och nu har han det bra hos sin pappa”

Sonen har ofta och tydligt nog uttryckt sin önskan om att få bo med sin mamma och att han vill få komma hem till henne igen. Men även det utelämnar  Socialtjänsten i sina sk "utredningar". De har aldrig lyssnar på sonen och det faktum att han aldrig har anklagat mamman för övergrepp eller att fara illa hos henne på annat sätt.

 

LÖGN nr 18

Nej ingen i det påstådda sk ”nätverket” runt mamman har hängt ut pappans identitet eller  hotat och förföljt honom.

 

LISTAN HÄR KOMMER ATT FYLLAS PÅ MED MER ALLTEFTERSOM  FLER AV OEGENTLIGHETERNA DOKUMENTERAS.

 

TAR TACKSAMT EMOT TIPS AV VAKNA OBSERVATÖRER.