AKTION #eftervåldet

Det i vårdnadsmålen rutinmässigt och återkommande bruket av begreppen "konflikt",  "påverkan",  "fel inställning till pappan", "drar in barnen i konflikten" och "umgängessabotage", som dessutom inte heller underbyggs med bevis i form av specificering av när, var och hur dessa företeelser skulle ha varit vid handen, fyller funktionen att osynliggöra det faktum att den ena föräldern är utsatt för den andras samarbetssabotage och  eftervåld och således utgör en brottsproblematik.

Fenomenet "eftervåld" är dessutom inte okänt, utan identifierat och kartlagt  i Linnea Brunos avhandling:

OFRIDSTID Fäders våld, staten och den separerande familjen. Linnéa Bruno Doktorand i sociologi

"Genom att manipulera myndigheter och använda sin ekonomiska makt kan en våldsam pappa fortsätta ofreda mamman och barnet även om de har lämnat honom. För en man med hög social status och ett svenskklingande namn är övertaget ännu större. Det visar Linnéa Bruno i en ny avhandling."

Mannens förtryck fortsätter – även om kvinnan gör slut 2016

Ofriden tar inte slut när kvinnor lämnar männen som slår

Antingen det beror på de ansvarigas bristande kunskaper om hur skickliga gravt personlighetsstörda individer kan manipulera verkligheten att se ut som sin egen motsats, eller de låtit verksamheten bli infiltrerad av PA(S)-konceptet, vittnar denna typ av klassisk projicering, skuldöverföring och upp-o nervänd ansvarsfördelning om en syn på jämställdhet som är föga uppdaterad efter modernt demokratiska ideal.

Tvärtom mer om gamla nattståndna vidskepligheter från gammaltestamentlig kontext och de metoder som kom till bruk under häxprocessernas tid, istället för en modernt jämställd och vetenskapligt uppdaterad och evidensbaserad praxis.

Förövare som inte kan/vill släppa greppet sina offer får dessutom god hjälp från de många advokater och "utredare" som anslutit sig till den lukrativa business som frodas i som PA(S)-lobbyismen och papparättsrörelsens spår, i hur de de bäst ska gå till väga för att lägga fram sin sak inför socialen och rätten och försätta mammorna i en sådan vanmaktsställning, att de till slut tvingas ge upp kampen för sina barn.

Citat från webbsidan PAS for dummies:

"Lynne Harne är forskare från Storbritanien som framförallt har fokuserat på familjelagstiftning i sin forskning. I undersökningen ”Violent fathering and the risks to children: the need for change” intervjuade hon 20 våldsamma fäder om deras föräldraskap. Genom kvalitativa djupstudier ville hon ta reda på hur våldsdömda pappor själva såg på hur deras våld påverkat barnen. Studien visade att att det fanns ett påtagligt förnekande av våldets inverkan på barnen hos de våldsamma papporna. En av de medverkande i studien fick själv beskriva vad han hade utövat för våld inför sitt barn. Han berättade om att han hade tryckt upp mamman mot väggar, slagit henne med knutnävarna, skrek, skällt, förgripit sig sexuellt på henne och hotat med att skada barnen. Men pappan förnekade att detta skulle ha påverkat sonen. En annan pappa erkände att han sett sin son gråta som konsekvens av våldet men eftersom han älskade sina barn ”jämnade det ut sig”.

Och precis som i studien återfinns retoriken när papparättsaktivister beskriver sina vårdnadstvister. Det finns alltid någon annan förklaring till våldet, någon annan som är ansvarig och en våldsam pappa är bättre än ingen pappa alls. Lynne Harne konstaterat att papporna i studien utgick från att barnen alltid älskar dem.

”De tänker inte på barnets önskningar, känslor eller att barnet är mycket rädd för dem. En pappa sa att varje gång han skulle hämta barnet för umgänge sprang barnet till grannen och gömde sig. Han förklarade detta med att ’det är mamman som manipulerat barnet’. Han skyllde på PAS och ville inte erkänna barnets rädsla.”