AKTION #eftervåldet

Grundläggande för all utredningsmetodik och tolkning  av juridiska spörsmål av mer komplext mellanmänsklig / ideologisk / politisk natur är att begreppshanteringen är klart och entydigt avgränsat stringent och entydig.

Det var med hänsyn till detta som en av landets bäst betalda kändisadvokater och åklahare fick uppdraget att under ett års tid lägga pannvecken i kors för att utröna om Akilovs redan erkända terroristbrott att köra ihjäl civila på gatan, varav majoriteten utgjordes av kvinnor och barn, med en stor lastbil, skulle kunna antas göra skäl för brottsrekvisiten ”terroristbrott".

När det gäller kvinnor och barn som utsätts för livshotande fysiska och psykiska skador i form av VSNR tycks det däremot kunna höftas till litet mer ungefärligt och vara hugget som stucket vad begreppen som används egentligen står för.

I det faktamaterial som vi presenterar återspeglas det språkbruk i handläggningen av vårdnadsmålen den begreppshantering som rutinmässigt och oreflekterat okritiskt (?)  kommer till användning i de statliga vårdnadsutredningarna, såväl som i flertalet av de forskningsrapporter som handlar om den vittomfattande och komplexa problematiken kring vårdnadsfrågorna i kombination med kvinnors och barns utsatthet för VSNR och eftervåld.

Genomgående kommer ospecificerat en viss standarduppsättning av enkla begrepp till användning, utan någon närmare specificering av vari deras exakta innebörd består och vilken faktabelagd verklighet de representerar i det enskilda fallet, sådana som tex "konflikt", "påverkan" "negativ inställning till pappan" "att dra in baren i konflikten" och "umgängessabotage".

Det faktum att de till absolut övervägande del är knutna till mödrars livsvärldar,  föräldraåtaganden, ansvars - o skuldkonton avslöjar en avgrundsdjupt oprofessionell hållning av oreflekterad omedvetenhet, okunskap och / eller ett medvetet försök att hålla kvinnor / mammor och barn på mattan och att inte hänge sig åt olydnad gentemot övermakten.

Betecknande nog har det inte ansetts tillnärmelsevis lika viktigt att rensa i den språkliga rabatten som i ovan nämnda fall om Akilovs terroristbrott.

Litteraturvetaren Mona Blåsjö uppger i en kommentar under SR P1:s Ekonyheters  reportage om Varbergsfallet att:

"Som forskare har jag sökt finansiering för att undersöka just sånt här: hur formuleringar och urval av information gynnar den ena parten och missgynnar den andra. Men ingen finansiär har beviljat medel."

Att begreppet ”umgängessabotage” rutinmässigt tagits i bruk for att beteckna en verklighet som utgörs av hårt trängda mammor som med alla till buds stående medel gör allt de kan, för att tvinga ovilliga barn att ställa upp på deras fäders behov av att utöva sina rättigheter till dem, är kanske att betrakta som det största bedrägeriet av dem alla. Även om deras innersta önskan är att skydda barnen mot att behöva utsättas för umgänge vårdnad / boende med deras förövare, tvingas de spela med i spelet att de inte alls har något emot det, eftersom det ingår  i den förutbestämda hypotesen att mammor i gemen anmäler pappor falskt för att få behålla vårdnaden och / eller drivs av  behovet "alienera" barn från deras fäder.