ATT RÄDDA ETT BARN

Vad som hände bakom kulisserna, när dokumentären gjordes - det är en märklig historia. Jag fick t ex aldrig reda på vad dokumentären egentligen skulle handla om, förrän den sändes. Filmaren Bo-Göran Bodin talade om att han skulle göra en dokumentär som skulle handla om socialtjänsten. Det gjordes intervjuer på ca åtta timmar på det temat, bl a med min kollega Ola Bengtsson och ett möte med mig, Erik Philipson, ordf i Barnets Bästa och Eva Solberg i Stadshuset. Ola och Erik klipptes bort. Sedna klippte Bodin in Agneta Bravelius, så att det såg ut som om hon också gick till mötet. Kronologin förvrängdes och mötet presenterades som om det var något slags konspirationsmöte.

Sen har vi alla de där promenad- och trafikscenerna. Jag filmades i TV-husets källarkorridorer och på promenad runt riksdagshuset. I efterhand har jag förstått att det där ska man akta sig för. De hör ju inte hemma i sammanhanget, utan är något slags utfyllnad för att skapa en stämning. Sen kan man undra detsamma om scenerna med pappan som kör runt och letar på kvällen. Det är väl samma sak - han trodde väl inte på fullt allvar att han skulle hitta pojken på det viset?

Den 21 april fick jag ett mail, där det stod så här:

"Under arbetet med den här dokumentären jag fått en rad frågetecken kring Fallet Elias, och att den historien är mycket mer komplex än jag först anade. Jag har fått tillgång till all dokumentation och har kunnat granska myndigheternas agerande, och jag kan inte se att de på någon väsentligt sätt misskött Eliasfallet.

Ju mer jag kunnat sätta mig in i fallet, desto mer har frågorna växt kring BRY-kretsens agerande. Och i vår planerade sändning kommer det att riktas kritik mot dem och även mot dig.

Jag skulle därför gärna vilja intervjua dig igen inom de närmsta dagarna, så att du får en möjlighet att replikera på kritiken."

Detta är rena parodin. Bodin, som byggt sin karriär på att avslöja myndigheter, hittar inget fel hos dem den här gången. Jag har då noggrant gått igenom vad som gjorts galet hos socialtjäns och polis. Dessutom hade han på eget initiativ gjort en intervju, där jag presenterar ett tidigare ärende som samma socionom misskött. Av den intervjun kom inte ett ord med.

Sen har vi telfonsamtalet den 8 maj, där Bodin avslöjar att han grävt upp uppgifter om mina familjeförhållanden. Jag tror han tog upp dessa, för att provocera mig till att ÄNTLIGEN göra det han väntat på - han ville så gärna att jag uttryckligen skulle anklaga pappan för brott. Han blev besviken. Så småningom har Bodin sett till att samtalet, med negativa uppgifter om mig, lagts ut på nätet. För detta har jag anmält honom för förtal. Den sista intervjun den 11 maj, blev snarare ett förhör, där Bodin med bluffar försöker få mig att försäga mig.

Aldrig någonsin blev jag upplyst om hur dokumentären egentligen skulle läggas upp. Det betyder att jag aldrig någonsin hade möjlighet att svara på det som var det egentliga temat i dokumentären. Slutresultatet är något slags hybrid mellan svartvit saga för vuxna, granskning, spelfilm och dokumentär. Jag anser att Bodin grovt missbrukar det förtroende tittarna har för honom som dokumentärfilmare som fått många priser.

Detta är en superkort version.