Skärmklipp 2019-05-23 15.42.37

VI KRÄVER EN HAVERIKOMMISSION  - NU!

 

FAKTAUNDERLAG till grund för AKTION #eftervåldets krav på tillsättningen av en haverikommission som synar den myndighetsutövning som i brottmål med en grund i sexualiserat eller annat våld mot kvinnor och barn, begår grova tjänstefel/brott mot Grundlag / Förvaltningslag, genom att rutinmässigt låta offer och förövare byta plats och förlägga bevisbördan hos offret.

I vårt faktaunderlag framgår dessutom att myndighetsutövningen i tvistemål begår brott mot Grundlag, Förvaltningslag och Föräldrabalken genom att bedöma våld och sexuella övergrepp i nära relationer (VSNR) som inte kunnat styrkas i brottmål som icke-existerande och / eller irrelevant för riskbedömningarna, medan icke bevisad och icke-existerande "påverkan" och "umgängessabotage" läggs till grund för beslut att skriva över vårdnaden / boendet från den förälder som är barnets enda nära anknytningsförälder, till misstänkta, åtalade eller dömda förövare, alternativt att till varje pris och på trots mot deras uttryckliga vilja, påtvinga barn umgänge med dem.

 

BROTTMÅL

1)FALLET JENNY ÖRN»

Myndighetsperson begår våldtäkt och får hjälp av åklagare att lägga skulden på offret:

 

2) OMFATTANDE UTREDNING AV SKENPROCESSERNA MOT CARINA SÄLLBERG»

Rättsapparaten ställer sig till förfogande för en förövare att att trakassera sitt offer i åratal med falska anmälningar

 

TVISTEMÅL:

Föräldrar och barn hänsynslöst utlämnade åt VSNR & EFTERVÅLD

3) 16 FALL REPRESENTERADE I ENKÄTSVAR»

4) OMFATTANDE UTREDNING AV ”MIAS” FALL (enkätsvar 9 GM 09)»

5) GRANSKNING AV 75 DOMAR»

6) RAPPORTERNA FRÅN BRY»

7) REPORTAGE I MEDIERNA»

 

Kravet på en haverikommission grundar vi på ovan redovisade faktaunderlag, eftersom det kan påvisa mycket allvarliga brister i form av en myndighetsutövning som urartat till ett samvetslöst geschäft och med hjälp av falsk varudeklaration försätter medborgarna i nödläge att betala svindlande summor, för att under förnedrande former och i bästa fall erkännas rätten att skydda sig och sina barn från VSNR och i sämsta, att bli av med vårdnaden och all framtida kontakt med dem.
 
De många chansartade besluten, att tilldöma pappor vårdnaden utefter det ogrundade antagandet att de bättre än mammor kan tillse barnets behov av båda sina föräldrar, får alltsomoftast konsekvensen att barnen för all framtid avskiljs från sin enda trygga primära anknytningsförälder.
 

SUMMA SUMMARUM: Medborgarna i detta land tvingas betala skyhöga rättegångskostnader och bötesviten för att deras barn i slutänden ska göras föräldralösa och växa upp i stor otrygghet, fullkomligt oskyddade från VSNR:

MEN BARN DÅ - HAR DOM NÅN RÄTT ATT STÄLLA KRAV ?

Det vi i våra efterforskningar kommit fram till som pudelns kärna i den komplext systemrelaterade problematik som är förevarande i de vårdnadstvister vari VSNR spelar en avgörande roll - är på vilka, och hur och varför och grundat på vad, som det ska ställas krav och i så fall också vilka krav, särskilt med avseende på den stränga förordning som utfärdas i lagman Mats Sjöstens kursmaterial "Vårdnad /boende och umgänge" och dess implikationer på tredje part - nämligen barnet / barnen i fråga, som ju enligt lagen istället ska vara första och enda part i målet. Det är ju inte domstolens sak att agera relationsexperter å föräldrarnas vägnar - enbart att se till Barnets Bästa.

”Det ställs mycket höga krav på den förälder i detta avseende och det har till och med sagts att en vårdnadshavare/boendeförälder kan behöva ’bära ut barnet i det fall barnet vägrar att följa med umgängesföräldern för umgänge”.

Med avseende på denna mystifika form av brist på transparens (är det Mats Sjösten som har sagt det eller kanske Gud själv?) kräver vi för det första att få svar på frågan, vilken källa det är Mats Sjösten refererar till med hänvisningen "att det har sagts". Vem / vilka är det som har sagt vad och utifrån vilket stöd i fakta, vetenskap, väl beprövad erfarenhet och lagparagraf då?

Eftersom denna förordning kommit att spela avgörande roll i ett flertal av de skandaldomar som uppmärksammats på senare tid, i så måtto att om boende/vårdnadsföräldrar inte mäktar med att bruka tvångsmetoder, för att få till stånd umgänge som anordnats av socialen, och inte dess anställda heller, definieras det som "umgängessabotage", och resulterar i att barnen utan prut bestraffas med att tvingas till boende med sin förövare.

Undertecknad har mailat frågorna  till Mats Sjösten och hovrättsassesorn Karin Lambertz, men ej erhållit svar.

Det väcker osökt frågan vilka krav man kan ställa på myndighetsutövare som tex en sådan som Sjösten eller en Lambertz själv?

Problemställningen är akut då FN:s barnkonvention ska bli lag om ett halvår, och den allmänna samhällsdebatt inför dess implementering 2020 som Thomas Hammarberg och BO redan efterlyste i en intervju  2017, fortfarande inte kommit till stånd.

Intrycket man lätt kan få, är att alla andra utom just barn och V/B- föräldrar har rätt att ställa krav och på just dem, men utan att skälen för det ska behöva redovisas.

 

INFÖR IMPLEMENTERINGEN AV FN:s BARNKONVENTION:- HÖG TID ATT GÖRA SIG AV MED GAMMAL NATTSTÅNDEN VIDSKEPLIGHET

Tvärtemot Hammarbergs och BO:s rekommendationer påvisar den strida ström av skandalfall, som gör sig påminda var och varannan vecka numera, att ansvariga inom den sociala och rättsliga myndighetsutövningen visar sina muskler, genom att närmast demonstrativt driva igenom sitt simplistiska PA(S)-koncept, grundat på nattstånden vidskeplighet om kvinnors / mammors bristande trovärdighet, psykiska tillkortakommanden, notoriska hämndlystnad, "påverkan" och ovilja att låta pappor ta del i barnomsorgen, som inte hör hemma i en modernt sekulär och vetenskapligt grundad kontext.

Det faktum att tillsättningen av juridisk, psykologisk och familjerättslig expertis till de statliga vårdnadsutredningarna, utgörs av ett flertal individer som i sin egen praktiska yrkesutövning tillämpar PA(S)-mallen, talar starkt för att papparättarnas PA(S)-lobbyism kommit att bli styrande på tillsättningen, vilket måste anses strida mot demokratins grundprinciper.

Det ligger inte alltför långt till hands att dra den slutsatsen, då deras aggressivt högröstade kampanjer under falsk flagg av ”jämställdhet” och ”Barnets Bästa”, fått stor genomslagskraft i medierna och den allmänna samhällsdebatten. 

Vi kräver därför att det görs en oberoende extern granskning av vilka politiska / ideologiska /ekonomiska eller utomparlamentariska drivkrafter som blivit styrande på urvalet av expertis till de statliga vårdnadsutredningarna och därmed även på utfallet av vårdnadsmålens handläggning och hur det i sin tur kan ges legitimitet, i jämförelse med den stora mängd relevant barnsakkunnig psykologisk och sociologisk expertis, inte minst på forskarnivå, som däremot förbigås totalt. Vilket i sin tur återspeglar just den tågordning som förordnas i Mats Sjöstens diktat. När barn och boende/vårdnadsföräldrars lagstadgade mänskliga rättigheter ska omsättas i praktiken, ska alla andra utom just dom och sådan expertis som har kännedom om deras livsvärldar, vara med och bestämma och ställa kraven.

Politisk / ideologisk könskamp hör  inte hemma i detta sammanhang. Istället bör följande frågeställningar och perspektiv ligga till grund för de statliga vårdnadsutredningarna och samhällsdebatten, inför den nu snart stundande implementeringen av FN:s barnkonvention:

1. BARNPERSPEKTIVET»
Hur kan det anses vara kompatibelt med barnperspektivet att pappor som utövar VSNR tilldöms enskild vårdnad, med motiveringen att de bättre än mammor kan tillse barnets behov av en nära och god kontakt med båda sina föräldrar?
Detta sker nämligen närmast rutinmässigt i de fall vari sådana pappor antingen under hot, utpressning eller uttröttning av systemet till slut kammar hem spelet.

Vad finns för uppföljning av hur dessa pappor sedan sköter åtagandet att tillse barnets behov av en nära och god kontakt med båda sina föräldrar?

I vårt faktaunderlag finns ett flertal exempel på dess motsats; att dessa pappor sedan bedriver konstant umgängessabotage utan att det får några av de påföljder som gäller för mammor. Inte minst därför att de sistnämndas anmälningar och begäran om verkställighet rutinmässigt avslås, genom att det är de som utsetts till syndabockar att driva processen alltför länge och därmed ”dra in barnet i konflikten”.

2. FAKTA, VETENSKAP OCH VÄL BEPRÖVAD ERFARENHET UTIFRÅN DET BARNSAKKUNNIGA OCH HUMANVETENSKAPLIGA PERSPEKTIVET»
Vad finns för grund i fakta, vetenskap och väl beprövad erfarenhet att tvångsåtgärder inte snarast motverkar det uppgivna syftet?

Vad finns för grund i fakta, vetenskap och väl beprövad erfarenhet till föreställningen att barn utgör manipulerbara objekt som mammor kan ”påverka” i positiv riktning till umgänge / boende eller vårdnad hos sina förövare?
Vad finns för grund i fakta, vetenskap och väl beprövad erfarenhet att B/V- föräldrar antingen med våld eller ”påverkan” kan uppfylla en föräldraroll som är förenlig med plikten att skydda sina barn mot VSNR?

3. JÄMSTÄLLDHETSPERSPEKTIVET
Hur kan kravet på jämställdhet anses vara förenligt med en juridisk praxis som ställer helt andra och mycket högre krav på V/B-föräldrar än på umgängesföräldrar att tillse att deras umgängen fungerar och går av stapeln på ett för de sistnämndas önskvärt sätt. Liksom att mammor som kritiserar pappor för utövande av VSNR ”har fel inställning till pappan”, medan pappors falska anmälningar av mammor som "psykiskt sjuka", drogberoende eller alkoholister, barnmisshandlare etc etc tas som sanning utan att ansvariga myndighetsutövare ens iakttar utredningsplikten att företa en enkel faktakoll?

SKANDALDOMARNA - ENSKILDA UNDANTAG I FORM AV SÄRSKILT "KOMPLICERADE" FALL - ELLER TOPPEN PÅ ETT ISBERG?

Vårt faktaunderlag tyder på att sådana skandaldomar som tex det i Svea Hovrätt och Varbergs tingsrätt som tilldömer våldsbrottsdömda pappor enskild vårdnad, inte utgör enskilda undantag.Tvärtom tyder våra erfarenheter och efterforskningar på att de snarare utgör toppen av ett isberg, och lika litet, som de fall som presenteras i våra enkätsvar, utgör undantag i form av sk ”enskilda” eller särdeles ”komplicerade fall”.

Snarare är de intill förväxling lika och följer samma mönster av VSNR, som i rådande familjerättsliga praxis bedöms utefter den förenklade tolkningsmodell vari offer och förövare byter plats.»

Som grund för denna slutsats vill vi hänvisa till det faktum att vi kunnat påvisa att

 

1) Antalet vårdnadsmål som tilldelar pappor som utövar VSNR är omfattande och utgörs av regelrätta brott mot lagtexten i Familjebalken, såväl som mot Grundlag och Förvaltningslag

 

2) Antalet vårdnadsmål vari pappor som utövar VSNR tilldöms umgänge är också alltför omfattande och frågan måste ställas om inte även de utgörs av lagbrott.

 

3) Den språkliga och begreppsliga diskurs som ligger till grund för nuvarande juridisk praxis är utformad så att existensen av VSNR osynliggörs och / eller offer och förövare ska byta plats.

 

4) Det faktum att den övergripande ideologiska / politiska förförståelse som ligger till grund för den juridiska diskursen fortfarande är oproblematiserat uråldrigt auktoritär  och inkompatibel med den som ligger till grund för Familjebalken och FN:s barnkonvention, kommer ogenerat till uttryck i den språkliga och begreppsliga diskurs som ligger till grund för såväl de statliga vårdnadsutredningarna som sådana brott- och vårdnadsmål vari VSNR utgör den grundläggande problematiken.

 

5) Orsaken till att att dessa mål anses vara så ”komplicerade” ligger just i de ovan nämnda faktorer som bidrar till en ideologisk dragkamp mellan två helt olika världsåskådningar - en uråldrigt auktoritär - och en modernt jämställd demokratisk. Det som i SOU 2017 omtalas som ”konfliktdrivande” är just när denna dragkamp utspelas på ojämställda villkor.

 

Det är hög tid, att efter så många decennier av en närmast total oförmåga att implementera en familjerättslig praxis som följer lagen, att inrätta en BARNDOMSTOL!

 

Och att det till den tillsätts expertis från de kunskapscentra som sedan gammalt innehar mest relevant kompetens inom de områden som problemkomplexet inrymmer, men som hitintills närmast förbigåtts totalt i de statliga vårdnadsutredningarna.

 

Gunilla Madegård

Frilansskribent, forskare, barn - och kvinnorättsaktivist och

talesperson för föräldrar och morföräldrar i AKTION #eftervåldet mot SAMHÄLLSFARLIG MYNDIGHETSUTÖVNING  som av hänsyn till barnen och rädsla för repressalier vill vara anonyma

Oll Matts gata 28
38791 Borgholm
tel: 070 258 48 39

 

AKTION #eftervåldet mot samhällsfarlig myndighetsutövning

 

KRITIK MÅLSÄTTNING OCH KRAV

 

Eftervåld - definition

 

PRESENTATION AV #eftervåldets ÖVERGRIPANDE UPPLÄGG, KRITK,  FAKTA OCH KUNSKAPSUNDERLAG

 

IDEOLOGISK, POLITISK, EKONOMISK ANALYS

 

MYNDIGHETSUTÖVNING MED FALSK VARUDEKLARATION

 

1) Bristande kompetens att hantera komplext systemrelaterade problemställningar inom det humanvetenskapliga fältet

 

2) Bristande språklig precisering, avgränsning och stringens

 

3) Bristande omdöme i fråga om tillämpningen av gällande lag i Föräldrabalken och FN:s barnkonvention

 

FAKTA-OCH KUNSKAPSUNDERLAG

 

ANGELÄGEN FORSKNING OCH VETENSKAP SOM FÖRBIGÅS

 

ENKÄTSVAR från 16 föräldrar utsatta för VSNR & EFTERVÅLD

 

SAMMANFATTNING AV MARIA KARLSSONS GRANSKNING AV DOMAR

 

Domar vari pappor gjort sig skyldiga till VSNR

 

Domar vari mammor tros "påverka", "dra in barn i konflikten", inte kunna "samarbeta" pga att "ha fel inställning till pappan", etc

 

BRUTALISTEN MATS SJÖSTEN - BOSS ÖVER VÅRDNADSMÅL SEDAN 90-talet

 

DE STATLIGA VÅRDNADSUTEDNINGARNA

 

LANDETS FRÄMSTA EXPERT PÅ VÅRDNADSMÅL

 

AVSLÖJANDE GRANSKNING AV MATS SJÖSTENS DOM I VARBERGFALLET

 

MAILVÄXLING MED LAGMAN MATS SJÖSTEN OCH HOVRÄTTSASSESSOR KARIN LAMBERTZ

 

Varbergsmålet:

 

ARTIKLAR

 

1. Jenny Örns fall

2 .Föräldern Maria A:s fall publicerad i Aftonbladet 2017. 

3.Trebarnsmamman Lenas fall

4. Svea Hovrättsmålet med Thomas Bodström som mammans ombud

5. Vårdnadsmålet vid  Varbergs tingsätt och Mats Sjösten som domare

6) 12-årig suicidal pojke tvångsförflyttas till sin förövare

7) Fallet Anna och Elias

Mammors rapporter i 16 enkätsvar

 

OM FN:s BARKONVENTION