SAMMANFATTNING AV MARIA A STRANDBERGS GRANSKNING AV DOMAR

Undersökningsmaterialet till grund för granskningen:

1. 200 domar hämtade från de 749 som legat till grund för det statistiska underlaget till SOU 2017, varav jag hittat 34 domar vari pappor tilldömts enskild vårdnad

2. därutöver har jag kallat in 41 domar från annat håll

VSN= våld och / eller sexuella övergrepp i nära relationer

1. Domar där pappan får ensam vårdnad.

Den tendens man i ett flertal ärenden kan se i är att tingsrätten inte tillmäter barnens vilja någon betydelse. Det som framkommer i dessa domar är att barnen oftast uttalar en vilja att bo kvar med mamma och ev syskon, som inte tas någon hänsyn till öht.

I ett särskilt anmärkningsvärt fall där fadern är dömd för allvarlig misshandel av mamman har tingsrätten, trots att barnen inte blivit hörda, är tingsrättens mening ändå att barnen vill bo lika mycket hos båda sina föräldrar.

Detta är otroligt allvarligt!

Så här skriver Barnombudsmannen:

“Det är staten som, genom regeringen, har det yttersta ansvaret för att Sverige uppfyller förpliktelserna i FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen). Det innebär att hela den statliga förvaltningen inklusive alla myndigheter har ett ansvar för att barnkonventionen efterlevs” “Barns och ungas inflytande och delaktighet är en viktig del av arbetet med att införa ett barnperspektiv i verksamheten. Oavsett uppgift och verksamhet har statliga myndigheter en framträdande roll i arbetet med att realisera barns och ungas rätt att komma till tals i frågor som rör dem. “

“Tänk på att underlaget för beslutsfattandet alltid blir bättre om de barn som berörs av beslutet får komma till tals”

Det framkommer i socialtjänstlagen 3 kap. 5 § att man ska höra och beakta barnens vilja, det framkommer i föräldrabalken 6 kap. 2 a och 19 §§ att man ska beakta barnens vilja.
Det framkommer även i barnkonventionen art 12 och 13.

Att våra domstolar sätter sig över sin lagstadgade skyldighet att beakta barnens rätt till delaktighet och att få sin uttryckliga vilja hörd, är helt i strid med rådande lagstiftning.

Hur kan det få vara så här?
Respekterar man inte barnen mer än så?

I de tingsrättsärenden vari barnens ovanstående rättigheter negligerats, kan man med fullt fog ställa sig frågan vart domstolarnas lagstadgade utredningsplikt tagit vägen.

Officialprincipen innebär att myndigheterna ska se till att ärendena ska bli så grundligt utredda som dess beskaffenhet kräver. Detta framkommer i 4 § förvaltningslagen.

Officialprincipen innebär att myndigheten som leder utredningen / ärendet och ska se till att nödvändigt material kommer in.

Detta innebär att domstolen har en möjlighet och rätt att att begära in barnsamtal. Det finns också tid till detta, i de fall där sådana saknas eller är ofullständiga, då vårdnadsutredningarna som beställts från socialtjänsten inkommer flera veckor innan huvudförhandlingen.

Detta har jag dock i min granskning aldrig sett att domstolarna gör.

Hur kan det vara tillåtet för domstolar att negligera något så viktigt?

2. Domar vari pappan antingen blivit dömd, stått misstänkt eller åtalad för våld mot barn eller deras eller mamma, som bevittnats av dem ändå tilldöms umgänge eller vårdnad

I Barnkonventionen art 19 kan vi läsa detta:

“Barn ska skyddas mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande, inklusive sexuella övergrepp.”

I Föräldrabalken kap 6. 2 § kan vi läsa detta:

"Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet skall det fästas avseende särskilt vidrisken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp eller att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa, och
barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna."

Märk att det i Barnkonventionen står att barnen ska skyddas mot alla former av våld och Sverige har förpliktat sig att följa barnkonventionen.

Minnen av och rädsla för våld som barn bevittnat.

När en förälder utsätter sitt barn för fysisk misshandel, utgör det på en och samma gång en psykisk misshandel i form av ett trauma som barnet kommer att ha minnen av för resten av livet. Ett barn kommer aldrig att till 100% lita på en person som utsatt det för misshandel, skada, övergrepp och/ eller försumlig behandling.

I detta avseende är domare och nämndemän inte kvalificerade nog att göra relevanta riskbedömningar av vad som blir konsekvenserna av att flyttar över barnet till en förälder som utsätter det för misshandel, skada, övergrepp och/ eller försumlig behandling.

Därför krävs en kvalificerad bedömning / utredning utifrån barnsakunnig expertis och kunskap om våld i nära relationer.

NEGLIGERING AV UTREDNINGSPLIKTEN:

I de ärenden i tingsrätten som barnen inte fått komma till tals eller viljan inte framkommer tydligt nog, undrar man var domstolarnas utredningsplikt tagit vägen.

Officialprincipen innebär att myndigheterna ska se till att ärendena ska bli så pass utredda som dess beskaffenhet kräver, detta framkommer i 4 § förvaltningslagen.

Officialprincipen innebär att myndigheten som leder utredningen / ärendet och ska se till att nödvändigt material kommer in. Detta innebär att domstolen har all möjlighet och rätt att begära in ytterligare barnsamtal.

Det finns tidsmässigt utrymme för det då vårdnadsutredningen som oftast inkommer veckor innan huvudförhandlingen. Detta har jag dock i min granskning av ett flertal domar, aldrig sett att domstolarna gör. Hur kan det låta passeras av högre instans?

3) Domar där pappan tidigare utövat VSN gentemot mamman och / eller barnet / barnen

Ett antal pappor är dömd för detta, ofta har barnen bevittnat det, och i en del domar har barnen själv berättat om våld mot mamman.

Jag har även sett domar där pappan tidigare utsatt barnen för VSNR och är dömd för det. Ändå får tilldelas dessa våldsutövande vårdnaden.

Detta är mycket allvarligt!

I Barnkonventionen art 19 kan vi läsa detta:

“Barn ska skyddas mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande, inklusive sexuella övergrepp.” I föräldrabalken kap 6. 2 § kan vi läsa detta: Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet skall det fästas avseende särskilt vid

● risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp eller att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa, och

● barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna.

NEGLIGERING AV RISKBEDÖMNING I FÖRHÅLLANDE TILL VSN OCH BARNETS DELAKTIGHET - EGEN UTTRYCKLIGA VILJA

Märk att det i Barnkonventionen står angivet, att barn ska skyddas mot alla former av våld. Sverige har förpliktat sig att följa barnkonventionen.

Hos barn som utsatts för VSN och eller bevittnat våld gentemot sina mammor, dröjer det självklart kvar minnen och rädsla. När en förälder misshandlar sitt barn är det en fysisk misshandel som också utgör psykisk misshandel och bildar grund för en traumatisering som kan få livslånga konsekvenser.

Ett barn kan aldrig till 100% lita på en person som misshandlat dem. Det utgör skada, övergrepp och försumlig behandling.

Här har inte domare och nämndemän den kunskap som erfordras för relevanta riskbedömningar i fråga om vad det får för konsekvenser att flytta barn till en förälder som utsätter det för VSNR. För det ändamålet krävs en utredning på professionell basis av barnpsykologisk expertis.

Domstolarna chansar, för att samarbetet mellan föräldrarna, enligt deras uppfattning, ska gå före barnets psykiska och fysiska hälsa. De vänder på lagtexten i föräldrabalken.

Hur detta sen blir för barnen vet ingen, för det tar ingen reda på.

I Föräldrabalken står orden “annars far illa” angivna. I det ingår självklart också minnen och rädsla för det våld barn har upplevt. Begreppet “övergrepp” ska beteckna det brott man gör sig skyldig till när man flyttar ett barn till en förälder mot deras vilja, och speciellt när det fluttas till en pappa som utövat VSNR mot dem eller deras mamma.

Tillägget av orden "risken för" i Föräldrabalken anger att man ska beakta även en liten risk för att barnet kan bli utsatt för psykiskt och fysiskt våld.

I de domar, där barnen blivit utsatta för VSN av pappan har tingsrättens motivering varit att risken är så liten att den inte kan tillmätas betydelse.

Tingsrätten säger därmed att risken finns, men den är liten. Är risken liten så är det fortfarande en risk! Och det ska domstolen fästa särskilt avseende till enligt lagen.

Riskbedömning ges i Föräldrabalken en överordnad prioritet gentemot behovet av en nära och god kontakt med föräldrarna. Finns det en risk, även om den är liten, så ska detta komma före en god och nära kontakt med föräldrarna!

Eftersom det står uttryckligen i lagtexten, att det ej är tillåtet att utsätta barn för VSN, är det fullkomligt obegripligt att det kan tolereras att det är just vad domstolarna gör.

Att gå emot ett barns vilja när det gäller deras kontinuitet, trygghet och familjesammanhållning är ett övergrepp i sig, och där har tingsrätten ett ansvar att utreda och göra en tydlig riskbedömning av allt som drabbar barnet när man tar ett beslut som sätter hela deras värld i gungning.

Det som blir tydligt när man granskar dessa domar är att domstolen tar mer fasta på de eventuella samarbetssvårigheter som föräldrarna antas ha, än att göra en riskbedömning i förhållande till barnets liv, kontinuitet, trygghet och hälsa.