OMISTLIG KUNSKAP FÖR ATT KOMMA TILL RÄTTA MED KRISLÄGET

Nuvarande rättsordning har tillåtits pågå oförändrad under decennier och grundar sig på en otidsenlig politisk / ideologisk juridisk diskurs och rättsuppfattning sen 1920-talet. Våld och sexuella övergrepp i nära relationer (VSNR) ska nedtystas och / eller omdefinieras till ömsesidiga ”konflikter” vari brottsoffer och förövare ska definieras som medskyldiga och ansvariga och eller helt enkelt byter plats. DV / AC  som drabbat barnen ska enligt gällande praxis hållas utanför handläggningen, då det rutinmässigt antas att V/B-föräldrar annars utnyttjar det för att vinna fördelen att få behålla eller uppnå enskild vårdnad, eller bagatelliseras att vara av underordnad betydelse, omnämns som ”uppfostringsvåld” och eller icke-existerande såvitt tillräcklig bevisning saknas.

De föräldrar som AKTION #eftervåldet representerar har i majoriteten av fallen, et rikt mått av både praktiska och teoretiska kunskaper utifrån sina traditionellt ”kvinnliga” kunskapsdomäner inom sjukvård skola, pedagogik, psykologi och psykiatri och / eller som forskare inom det humanvetenskapliga fält, som lyser med sin totala frånvaro i de myndighetsutövares kompetens, som har deras barns liv sina händer.

Under vår kartläggning av läget inom den rättsliga hantering som skadar så många människors liv i grunden radar frågorna upp sig på led - men ingenstans tycks svaren eller någon övergripande tillsynsmyndighet stå att finna som har tillsynsansvar att ingripa. Således är det fritt fram för det samvetslösa geschäft som plundrar både statskassan och alla de vanmaktsställda föräldrar, på deras sista tillgångar, som mot deras vilja dras in i årslånga processer och omyndigförklaras som "psykiskt sjuka", att inte kunna förstå sina egna barns bästa och att på falska grunder bli anklagade för "påverkan" och "umgängessabotage".

Mest tycks gällande ordning bestå i en sådan hållning som Mats Sjösten representerar i sina förordningar och diktat till vårdnad/boende-föräldrar, vari alla ska ha rätt att bestämma och ställa krav utom de v/b-föräldrar och barn, som saken gäller och /eller de som har de verkliga kunskaperna därom. 

De som är i total avsaknad av barnsakkunnig kompetens såväl som kunskap om  mellanmänskliga psykologiska problemställningar gällande tex inte minst våld och sexuella övergrepp i nära relation, ska ha rätten att ställa orimliga krav på föräldrar och barn som inte går att uppfylla, med mindre än att våld tillgrips, och att föräldrar kommer i konflikt med plikten att skydda sina barn.

Skyldighet att följa sådana grundläggande krav som för de omyndigförklarade föräldrarnas del, gäller i deras yrkesutövningar i fråga om etiska regler och förordningar i bemötandet av patienter och elever och genom att ha tillgodogjort sig erforderlig kompetens genom grundläggande utbildning i anknytningsteori / utvecklingspsykologi och erfarenhet av hur den omsätts i praktiken, gäller inte för de makthavare som tar sig rätten att ställa krav på föräldrar hur de ska bete sig i sina privata relationer.

Välutbildade och välfungerande föräldrar blir därigenom fråntagna sin egen bestämmanderätt och pådyvlas diktat som går stick i stäv med deras mer välutvecklade omdöme och kunskapsnivå, av individer i maktställning som befinner sig på en i jämförelse mycket lägre sådan och tycks sakna både normalt omdöme och förmåga till medmänsklighet och empati.

De flesta av alla de V/B-föräldrar som höjer sina röster  i sociala medier verkar uppriktigt besjälade av uppdraget att som föräldrar bryta det eventuella negativa emotionella arv i form av VSNR som en stor del av oss i vår kultur har med oss i bagaget.

De V/B-föräldrar som i majoriteten av fallen är mammor hamnar i ett vanmaktsställt nödläge när vårdnaden vrids ur händerna på dem för att lämnas över till förövare med uppenbara personlighetsstörningar, som  däremot inte reflekterat över hur deras negativa emotionella arv ska brytas, utan tvärtom traktar efter tillfredsställelsen att använda barnen som redskap att få kontroll över mammorna

Den vanmakt och förtvivlan som dessa V/B-föräldrar erfar när all den omsorg de investerat i att på mest optimala sätt stärka sina barns inneboende utvecklingspotentialer, grundtrygghet och tillit till sig själva och världen i stort, görs om intet, genom att barnen rycks ifrån dem för att istället utsättas för det nedbrytande emotionella arv son deras förövare står för, är bortom alla gränser.